Skip to main content

Full text of "Svenska folkets underbara öden"

See other formats


i  ARBOa  1 


Presented  to  the 

LIBRARY  of  the 

UNIVERSITY  OF  TORONTO 

by 
ANNA  AND  NILFRED  NONG 


SVENSKA  FOLKETS 
UNDERBARA  ÖDEN 


CARL  G  RIMBERG 


GUSTAV  III:s  OCH  GUSTAV  IV 
ADOLFS  TID 


STOCKHOLM 

r.     A.      NORSTEDT     &      S  Ö  N  K  R  S      F  Ö  R  L  W  G 


COPYRIGHT 

BY  CARL  GRIMBERG 

1921 


STOCKHOLM   1921 

KUNGL.    HOFBOKTR.    lOUNS    TRYCKERI-A.-15 
204364 


GUSTAV  III:s  LYCKLIGA  TID 


En  begåvad  men  ostyrig  liten  prins. 

STORT  jubel  vart  det  i  Sveriges  huvudstad  tjugondedag 
jul  1746,  då  kanonskotten  från  Amiralitetsholmen  för- 
kunnade, att  en  prins  blivit  född  i  kungaborgen  på 
Riddarholmen.  Tvåhundrafemtiosex  skott!  Man  grät  av 
glädje,  man  föll  varandra  om  halsen  i  översvallande  förtjus- 
ning. På  alla  källare  dracks  den  nyföddes  skål,  och  nätterna 
igenom  genljödo  gatorna  av  glädjerop.  Jublet  spred  sig  vi- 
dare över  hela  landet,  kanonerna  åskade,  och  luften  genljöd 
av  trumvirvlar  och  trumpetklang.  Svenskarne  hade  ju  under 
sextio  år  icke  fått  glädja  sig  åt  en  tronföljares  födelse.  I 
tjugusex  år  hade  de  regerats  av  en  utländsk  furste,  som  ej 
ens  talade  deras  språk,  och  den  närmast  blivande  konungen 
var  också  utlänning.  Men  med  hans  son  skulle  man  återigen 
la  en  konung  med  svensk  uppfostran  och  svenska  tänkesätt, 
en  konung  som  kunde  helt  känna  med  sitt  folk. 

Skalderna  strängade  sina  lyror  till  den  nyfödde  prinsens 
ära.  Om  arten  av  deras  lovsånger  gör  man  sig  bäst  föreställ- 
ning, då  man  läser  de  franska  verser,  vari  Karl  Gustav  Tessin 
erinrade  svenska  folket  om  att  två  stora  Gustaver  regerat 
i  vår  Nord;  men  då  eftervärlden  ej  kunde  enas  om  vilken- 
dera av  dem  som  var  den  främste,  hade  Gud  nu  för  att  av- 
göra frågan  givit  oss  en  tredje. 

Men  under  de  första  veckorna  stodo  den  lille  prinsens 
närmaste  anhöriga  mången  gång  med  bävande  hjärtan  kring 
barnets  bädd,  ty  det  med  så  mycket  jubel  hälsade  nytända 
livet  hotade  att  slockna.  Prins  Gustav  var  ett  klent  barn;  när 
hans  mor  skall  beskriva  honom,  blir  hela  porträttet  två  stora 
ögon. 

I  sin  ängslan  för  att  något  skulle  hända  den  lille  gjorde 
också  Lovisa  Ulrika  allt  vad  en  öm  och  oförståndig  moder 


6  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

kan  hitta  på  för  att  klema  bort  honom.  Inte  fick  han  rasa 
ocli  stoja  som  andra  barn.  »Den  minsta  transpiration  hos 
den  unge  prinsen  oroade  dess  höga  fru  moder»,  säger  Axel 
von  Fersen.  Men  »denna  stora  omsorg  om  prinsens  hälsa 
hindrade  ej,  att  man  lät  honom  vaka,  så  snart  han  blev  nog 
gammal  att  supera  med  sin  fru  moder,  ända  till  kl.  3  på  mor- 
gonen och  därutöver». 

Prinsen  hade  ännu  ej  fyllt  fyra  år,  då  han  överlämnades 
i  Karl  Gustav  Tessins  händer.  I  anledning  därav  nedskrev 
guvernören  i  sin  dagbok  följande  reflexioner: 

»Jag  har  haft  ledningen  av  våra  byggverk  —  det  felades 
pengar. 

Jag  har  ledningen  av  våra  utrikesaffärer  —  det  felas  trup- 
per och  pengar. 

Jag  får  nu  om  händer  Hans  kungliga  Höghet  prins  Gustav 
—  det  är  det  enda  av  mina  ämbeten,  som  ger  mig  något  att 
göra  av.» 

Med  outtröttligt  intresse  hade  Tessin  följt  den  lille  prinsens 
utveckHng  ända  från  de  första  dagarna  av  hans  liv,  och  med 
förtjusning  hade  han  tecknat  ned  varje  yttring  av  en  spi- 
rande intelligens  och  slagfärdighet  i  repliken.  För  en  tid 
sedan  hade  den  lille  prinsen  fått  bannor  av  sin  mor,  därför 
att  han  snubblade  och  föll  på  näsan  inne  hos  henne.  Men 
ögonblickligen  hade  han  givit  svar  på  tal:  »Nej,  jag  föll  intet, 
utan  jag  lägger  mig  bara  för  mammas  fötter.» 

Gustav  bråddes  starkt  på  sin  mor,  och  Tessin  kände  mer 
än  väl  igen  hos  barnet,  vad  han  kallar  »huset  Brandenburgs 
sprakande  salpeter».  Det  var  heller  ingen  fara  för  att  den 
lilles  anlag  ej  skulle  komma  till  utveckling.  Både  modern 
och  guvernören  besjälades  av  ett  brinnande  intresse  för  upp- 
giften att  locka  fram  den  dolda  gnistan  och  ge  den  näring. 
De  voro  också  ense  om  att  göra  kunskapens  rot  så  litet  bitter 
som  möjligt.  Allt  borde  läras  under  lek.  Medan  prinsen  fri- 
serades och  pudrades  om  morgnarna,  brukade  Tessin  ge 
honom  begrepp  om  olika  hantverk  genom  att  förevisa  läro- 
rika bilder,  ja  t.  o.  m.  själv  med  rörelser  och  gester  agera 
hantverkare,  »härma  läten  och  gny»  eller  »sjunga  någon  liten 
skräddarevisa»  —  just  ej  någon  bekväm  sysselsättning  för 
en  till  mogen  ålder  hunnen  statsman  med  huvudet  fullt  av 
riksviktiga  problem. 


GustoD  III  som  barn.     Målning  av  J.  H.  Scheffel. 


ö  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Prinsen  kunde  också  konsten  att  hålla  sin  guvernör  varm. 
»Jag  väntar  på  min  Tess  att  spacera  med  lionom»  skrev  prin- 
sen till  honom,  när  Tessin  en  tid  vilat  ut  på  sitt  gods  Åkerö. 
Och  när  »Tess»  kom  tillbaka  till  Drottningholm,  ville  den 
lille  dagligen  ha  honom  att  trava  runt  med  sig  kring  slottet 
och  trädgården. 

Även  om  nätterna  hade  han  ansvaret  för  prinsen,  och  det 
kunde  vara  besvärligt  nog.  En  gång  fick  han  under  fyra 
veckors  tid  knappast  någon  sömn,  därför  att  den  lille  var 
förkyld  och  hade  en  envis  hosta. 

Och  även  när  Tessin  satt  vid  sitt  skrivbord,  hade  han  tan- 
karna delade  mellan  statens  värv  och  prins  Gustavs  uppfostran. 
Då  skrev  han  allt  emellanåt  ned  en  lärorik  fabel,  avsedd  att 
belysa  den  höge  lärjungens  fel,  och  prinsen  hade  så  roligt 
åt  de  agerande  fyrfotingarna,  att  han  bara  ville  höra  fabeln 
om  och  om  igen. 

Tessins  uppfostringsmetod  var  anlagd  på  att  producera 
underbarn.  Redan  vid  tre  å  fyra  års  ålder  började  den 
hlle  kronprinsen  lära  sig  historia  av  kopparstick  och  tala 
franska.  Ett  år  senare  arbetade  han  efter  ett  fullkomligt 
schema:  klockan  9  morgonbön,  och  sedan  läste  Tessin  ett 
kapitel  ur  bibeln,  varpå  följde  kyrkohistoriska  utläggningar 
i  form  av  lärorika  berättelser.  Vid  frukosten  berättade 
guvernören  fabler.  Klockan  12  gav  prinsen  audiens.  På 
eftermiddagen  var  det  än  religion,  än  historia,  alllid  i  den 
lärorika  anekdotens  form. 

Men  alla  sedelärande  fabler  till  trots  var  prinsen  på  väg 
att  bli  en  liten  plågoande  för  sin  omgivning.  Nu  senast  hade 
han  hittat  på  att  sticka  fingrarna  i  näsan  och  sedan  i  mun. 
Ett  sådant  oskick  måste  bort,  och  Tessin  tog  itu  med  pojken, 
till  en  början,  som  han  själv  säger,  »frynteligt  och  saktmo- 
digt». Det  hjälpte  inte.  Föreställningarna  blevo  skarpare. 
Det  hjälpte  ej  heller.  Då  var  måttet  rågat.  Tessin  klagade 
för  kungaparet,  och  så  blev  det  en  stormig  scen,  som 
slutade  med  att  han  lämnade  hovet. 

Överstekammarjunkaren  hos  Karl  XIV  Johan  och  Oskar  I 
Edvard  Fredrik  von  Saltza  har  givit  oss  följande  lilla  näpna 
familjebild  från  sin  fars  tjänstgöring  som  kammarherre  vid 
Adolf  Fredriks  hov:  »De  kungliga  barnen  slöto  sig  snart 
till  min  far;  och  fanns  ingen  glädje  i  barnkam.maren,  om  icke 


EN    BEGÅVAD     MEN    OSTYRIG    PRINS.  9 

min  far  var  där.  Prins  Gustav  och  prins  Karl  voro  av  så 
olika  naturer  som  eld  och  vatten.  Båda  ville  sitta  på  min  fars 
knän.  Han  tog  dem  en  på  vardera  av  sina  knän,  och  var  det 
med  möda  han  kunde  hindra  dem  att  slåss.  Prins  Gustav 
var  listigare  och  sökte  att  med  småknep  vinna  på  bror  Karl, 
vilken  var  oförvägen  och  rättfram.  Åt  prins  Gustav  klippte 
min  far  tuppar  samt  små  landskap  med  trän  och  värdshus; 
åt  prins  Karl  klippte  han  husarer,  skepp  och  kanoner.  Prin- 
sessan,^ som  då  var  ett  litet  barn,  ställde  sig  bredvid  min  far 
och  såg  så  bedjande  ut  och  sade:  'En  liten  kisse,  en  liten  vovovi' 
och  när  hon  fick  dessa  små  husdjur,  hoppade  och  dansade 
hon  kring  dem.» 


År  1756  inträffar  den  första  stora  katastrofen  i  Gustavs 
liv.  Det  är,  när  de  politiska  partierna  tränga  sig  mellan  honom 
och  hans  uppfostrare.  I  förhoppning  att  komma  åt  hans 
misshagliga  lärare  anställde  riksens  ständer  i  februari  1756 
en  offentlig  examen  med  den  nioårige  kronprinsen.  Riks- 
dagens representanter  häpnade  över  barnets  begåvning  och 
kunskaper.  Hans  framsteg  befunnos  vara  »undransvärde, 
så  att  Hans  kungl.  Höghet  icke  har  sin  like  ibland  prinsar 
i  Europa».  Syftet  med  hela  tillställningen  var  alltså  förfelat, 
men  detta  hindrade  icke  de  maktägande  ständerna  att  skilja 
prinsens  utmärkta  lärare  från  deras  befattningar"^  och  på- 
tvinga hovet  Karl  S ch ef f er  som  guvernör  för  kronprinsen. 
Partierna  hade,  som  Gustav  senare  säger,  »trängt  sig  fram 
ända  till  barnets  vagga».  »Med  ett  barns  förvånade  öga»  såg 
han  sina  föräldrar  förödmjukade  och  uppläxade  och  deras 
vänner  störtade. 

Han  lärde  sig  att  betrakta  den  nye  guvernören  och  de  nya 
lärarne  som  plågoandar  och  ansåg  sig  vara  i  sin  fulla  rätt  att 
visa  sig  tvär  och  olydig  mot  dem.  Den  ömsesidiga  avogheten 
avspeglade  sig  också  i  den  karakteristik  av  prinsen,  som 
Scheffer  nedskrev  efter  att  blott  en  månad  ha  handlett  hans 
uppfostran.  Man  har  svårt  att  tro,  att  denna  beskrivning 
härrör  från  samme  man,  som  sedan  blev  Gustav  så  varmt 
tillgiven.    Men  oväld  i   omdöme  var   aldrig   den   impulsive 

'  Sofia  Albertina.  —  -  Se  bd  VI:  144. 


10  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Karl  Fredrik  Scheffers  starka  sida.  De  domar,  han  här  fäller 
över  pojken,  vittna  just  ej  heller  om  barnpsykologisk  förståelse 
hos  »vallgubben'),  såsom  han  brukade  kallas.  Det  låter,  som 
om  man  hörde  icke  en  fyrtioårig  man  tala  utan  en  gammal 
gubbe  beklaga  sig  över  ungdomens  förvildning,  när  Scheffer 
vojar  sig  över  nioåringens  många  »laster»,  hans  lättja  och 
osnyggg  et,  hans  »omåttliga  matlust  eller  gourmandise, 
vilken  övergår  allt  vad  därom  sägas  kan,  dess  barnslighet 
uti  alla  sina  nöjen,  vilken  går  ända  därhän,  att  Hans  kungl. 
höghet,  änskönt  redan  inträdd  i  sitt  ellte  år,  finner  ännu  sin 
största  ro  med  dockor  och  docksaker,  som  pläga  vara  3- 
eller  4-åriga   barns   enskilda   tidsfördriv». 

»Hans  hjärta  är  uppfyllt  med  all  den  högfärd,  som  hos  en 
människa  finnas  kan.»  Ytlig  och  fåfäng  är  han  också:  »En 
grann  klänning  ådrager  sig  hans  högaktning,  och  i  hans  ögon 
är  intet  annat  ädelt,  än  vad  som  lyser  av  utvärtes  prydnad 
och  ståt.»  För  scenen  visar  han  en  utomordentlig  fallenhet. 
Redan  efter  en  enda  föreställning  kan  han  alla  rollerna  i 
en  tragedi.  Han  fäster  en  handduk  eller  serviett  vid  kolten 
som  släp,  virar  något  annat  linne  som  turban  kring  huvudet 
och  genomgår  i  gest  och  tal  någon  av  de  kvinnliga  huvud- 
rollerna. Och  när  han  väl  kommit  i  säng  och  tror,  att  upp- 
vaktande kavaljeren  somnat,  reser  han  sig  upp,  draperar  sin 
skjorta  med  knappnålar,  så  att  den  liknar  en  fruntimmers- 
dräkt, och  börjar  »med  bart  bröst  och  bara  armar»  viskande 
deklamera   vers. 

Men  Scheffer  spionerar  och  tar  reda  på  saken.  Han  får 
då  se  den  lille  »draga  fram  ett  bord  till  sängen,  stiga  upp  på 
samma  bord  och,  sedan  han  ett  par  timmar  deklamerat 
flera  scener  ur  tragedier,  giva  sig  liksom  dolkstyng  samt,  i 
det  han  utropade:  'Mottag  Statiras  ande!',  kasta  sig  i  sängen 
och  somna». 

Alltid  är  det  kvinnliga  roller,  han  spelar.  När  han  får  en 
ny  nattrock  av  blå  taft,  är  den  inte  lång  nog  åt  honom.  Den 
borde  vara  så  lång,  att  den  släpade,  »såsom  fruntimmernas 
rober  göra»,  förklarar  han.  Han  hotar  med  att  han  skall 
»skämma  bort»  nattrocken,  så  att  han  snart  kan  få  en  ny, 
som  passar  för  hans  pretentioner. 

Han  övertalar  »fyrbytaren»,  som  kommer  för  att  elda  i 
hans  rum  klockan  7,  att  väcka  honom,  så  att  han  kan  få 


EN    BEGÅVAD    MEN    OSTYRIG    PRINS.  11 

spela  teater  även  på  morgnarna.  Och  när  han  blir  förbjuden 
att  agera,  så  tar  han  sin  tillflykt  bakom  en  dörr  eller  till  en 
garderob  och  spelar  teater  där. 

Allra  mest  roar  det  honom  att  »härma  aktörernas  sätt  att 
sjunga  italienska  recitativ,  till  vilka  han  komponerar  barocka 
ord  ur  egen  fatabur»,  skriver  Fredrik  Sparre,  som  är  uppvak- 
tande kavaljer. 

Länge  ha  guvernör  och  lärare  fåfängt  varnat  prinsen 
för  hans  »lastbara  smak  för  skådespel  och  teatraliska  nö- 
jen», och  ofta  blir  han  straffad  med  riset  för  både  denna 
och  andra  »laster».  Men  efter  några  timmar  glömmer  han 
färlan  och  ger  sin  onda  natur  fritt  lopp  i  »otillständiga  ord 
och  låter».  Förr  eller  senare  erkänner  han  dock  villigt  sina 
oarter,  ty  han  har  en  medfödd  benägenhet  »att  tillstå  och  vid 
alla  tillfällen  hålla  sig  till  sanningen»,  säger  Scheffer.  Han 
vill  så  gärna  lyda,  men  han  är  »så  livlig»  och  glömmer  så 
lätt,  förklarar  han  själv. 

Han  ber  sina  böner  tanklöst  och  gäspande,  förväxlar 
morgon-  och  aftonböner  och  har  under  gudstjänsten  svårt 
att  iakttaga  »utvärtes  allvarsamhet  och  vördnad».  Han  visar 
med  ett  ord  »en  utmärkt  kallsinnighet  för  all  sann  gudsfruktan». 
Prinsen  är  också  enligt  Scheffers  förmenande  feg  och  egoi- 
stisk. Han  »hyser  en  obeskrivlig  räddhåga  för  allt  det,  som 
i  det  minsta  synes  honom  farligt». 

Medicin  kan  han  inte  fördra.  När  han  har  frossa  och  skall 
ta  in  kina,  måste  man  hitta  på  ett  knep.  Därför  utspelas 
följande  komedi.  Hans  kammarfru  sätter  sig  med  en  av 
kammarpigorna  i  knät  och  försöker  få  henne  att  dricka  ett 
glas  med  kina  i.  Men  hon  vill  absolut  inte  utan  stretar  emot 
av  alla  krafter,  och  under  den  kamp,  som  nu  uppstår  mellan 
de  båda  komediantskorna,  ramlar  den  motspänstiga  kammar- 
pigan omkull  och  rullar  till  prinsens  stora  förtjusning  utåt 
golvet.  Men  nu  är  det  han,  som  skall  visa,  hur  duktig  han 
är,  och  tömmer  sitt  medicinglas  utan  att  blinka. 

På  sin  broder  Karl  är  han  jämt  avundsjuk.  Han  tål  inte, 
att  någon,  allra  minst  modern,  kelar  med  den  lille  i  vaggan. 
Då  blir  han  genast  så  utom  sig  av  svartsjuka,  att  han  hotar 
honom  med  sin  lilla  värja.  Och  när  modern  hannar  Gustav 
och  frågar,  varför  han  inte  kan  vara  vänlig  mot  sin  lille  bror, 
svarar  han:    »Efter  jag  ej  själv  vill  det.» 


12  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

»Vet  Ni,  Moell»,  säger  han  triumferande  till  sin  kammar- 
tjänare, »jag  är  det  slugaste  huvud,  man  kan  finnal  Det  jag 
sätter  mig  före  skall  jag  ändå  hava  fram,  ehuru  man  söker 
hindra  det.  Jag  kan  nu  konsten  att  så  förställa  mig,  att  jag 
ändå  på  något  sätt  till  slut  skall  ernå  mitt  ändamål  och  skratta 
ut  dem  allesammans,  som  velat  göra  mig  motstånd.» 

Spelar  han  schack  och  inte  kan  vinna,  så  avbryter  han  i 
vredesmod  tävlingen.  Alltid  måste  han  vara  den  förste.  Men 
den  lille  visar  också  en  ridderlig  känsla  för  äran.  Har  han 
lovat  något  på  sitt  »pajole  (parole)  d'honneur)>,^  kan  man  lita 
på  honom.  När  modern  berättade  för  honom  sägner  om  roma- 
ren Mucius  Scsevola,  som  brände  upp  handen  för  att  rädda 
sin  fädernestad,  frågade  prinsen  rörd  och  allvarsam,  om  fol- 
ket begrät  hjälten.  Svaret  blev  ja.  Då  sade  den  lille:  »Så 
skall  prinsen  också  göra  för  fäderneslandet,  när  han  blir 
stor.» 

Föremålet  för  den  lille  prinsens  första  kärlek  är  hans  bro- 
der Karls  amma.  Något  senare  kommer  turen  till  Lotta 
Sparre.  När  hon  skall  gifta  sig  med  Karl  von  Fersen,  hotar 
prinsen  brudgummen  med  värjan.  Men  på  en  barnbal  blir 
ha  så  förtjust  i  fröken  Hessenstein,  Fredrik  I:s  och  Hedvig 
Taubes  dotter,  att  han  överhöljer  henne  med  blommor  och 
kröner  henne  till  balens  drottning.  Han  överhopar  henne 
också  med  kyssar  till  den  grad,  att  riksrådet  Ekeblad  blir 
svartsjuk. 

Redan  före  1756  års  riksdag  såg  man  honom  roa  sig  med 
en  komedi  —  med  ohyggligt  allvar  bakom.  Han  byggde 
upp  en  tron,  på  vilken  han  satte  en  stor  docka,  som  skulle 
föreställa  drottningen.  Så  tillkännagav  han  för  henne,  att 
konungen  var  död  och  tronen  ledig.  Då  förklarar  drottningen, 
att  nu  vill  hon  sköta  regeringen,  till  dess  prinsen  blir  myn- 
dig; men  sonen  genmäler,  att  det  är  han,  som  har  arvsrätt 
till  tronen.  Alla  hans  föreställningar  och  böner  mötas  dock 
av  dockan  med  obevekligt  nej.  Då  springer  prinsen  själv 
upp  på  tronen,  tar  drottningen  i  armen  och  slänger  henne  i 
en  vrå  samt  placerar  sig  själv  på  tronen.  Man  ser,  vad  som 
döljer  sig  hos  barnet,  och  anar  de  slitningar,  som  redan  nu 
försiggå  inom  dess  själ. 

'  Paroll  donnö'r:  hedersord. 


EN    BEGÅVAD    MEN    OSTYRIG    PRINS.  13 

Vid  samma  tid  författar  han  en  annan  komedi,  som  handlar 
om  en  ung  ostyrig  prins.  Pjäsen  är  en  älskvärd  humoristisk 
självbekännelse.  När  hjälten  i  pjäsen  skall  kläda  på  sig  om 
morgnarna,  är  han  som  den  ostyrigaste  barnunge,  man  kan 
tänka  sig.  Inte  ett  ögonblick  kan  han  sitta  stilla.  Dä  han 
skall  byta  skjorta,  slänger  han  den  avlagda  i  ansiktet  på 
betjänten.  Han  leker  med  tvålen  och  kastar  den  efter  den 
uppvaktande  kavaljeren,  och  han  avslutar  sin  morgontoalett 
med  att  stjälpa  ut  tvättfatet,  så  att  innehållet  översvämmar 
golvet.  Kavaljeren  hotar  att  skvallra  för  mamma  och  pappa. 
Då  faller  pojken  in  i  komeditagen  igen  och  viftar  kokett  med 
en  blyertspenna,  som  skall  föreställa  en  solfjäder,  deklamerar 
och  agerar  som  en  artist  av  facket  och  böjer  knä  som  en 
kvinna.  När  den  lille  prinsen  sedan  skall  läsa  geografi, 
placerar  han  sig  gränsle  över  en  jordglob  och  utropar:  »Jag 
sitter  på  jordgloben  och  styr  hela  världenl  Jag  kommer  hela 
världsalltet  att  skaka!» 

»Alltid  leka!  Alltid  ställa  till  upptåg!»  suckar  hans  lärare. 
Men  den  lille  ostyringen  ber  så  vackert  om  tillgift,  lovar  så 
rörande  att  bättra  sig,  att  det  inte  ens  blir  tal  om  något  straff. 
Och  sedan  är  han  s  å  snäll  och  s  å  duktig.   Så  länge  det  varar. 

Mot  sin  omgivning  visar  han  sig  misstänksam,  isynnerhet 
mot  kammartjänaren  Moéll,  som  han  misstänker  för  att 
spionera.  »Ni  är»,  säger  han,  »en  rapportör,  en  skvallerbytta. 
När  jag  en  gång  blir  kung,  skall  jag  låta  en  kommission  fälla 
dom  över  Er.»  En  annan  gång  börjar  han  vid  åsynen  av  den 
förhatlige  kammartjänaren  deklamera  i  den  högre  tragiska 
stilen:  »Den  dag  skall  komma,  <iå  jag  får  hämnas  på  dig 
otacksamme,  skurk,  ovärdige,  sum  vågar  förfölja  mig.  O, 
hur  ljuvt  att  få  genomborra  dig  med  tusen  dolkstyng!  Ja, 
för  denna  hand  skall  du  dö,  vidunder,  ehuru  det  vore  en  allt- 
för stor  ära  för  dig.» 

En  afton  stänger  pojken  in  den  stackars  kammartjänaren 
i  biblioteket,  och  där  skulle  han  ha  fått  stå  hela  natten,  om 
inte  uppvaktande  kavaljeren   händelsevis   upptäckt  honom. 

En  dag  visar  han  ut  Mocll  från  sitt  rum:  Marsch  ut  strax! 
Jag  tål  intet  att  se  Er.»  Men  Sparre  förklarar  bestämt,  att 
prinsen  visar  ingen  ut,  så  länge  han  är  där.  »Det  är 
kuriöst»,  säger  pojken,  »att  jag  skall  se  andra  i  mina  rum,  än 
dem  jag  själv  vill  —  Ni  kan  ändå  inlct  hindra  mig  att  hålla 


14  GUSTAV    IU:S    LYCKLIGA    TID. 

igen  mina  ögon,  så  länge  sådana  personer  där  inne  äro,  som 
jag  ej  vill  tåla,  och  jag  skall  ändå  intet  se  Moéll.» 

På  Moells  namnsdag  år  1759  påminner  Sparre  prinsen  om 
att  kammartjänaren  föregående  år  fick  present  på  den  dagen. 
»Ja»,  svarar  pojken,  »om  han  i  dag  skulle  få  något,  vore  det 
örfilar.»  Men  en  annan  gång,  när  prinsen  vill  vinna  något 
särskilt,  kan  han  klappa  och  smeka  Moell  och  med  inställ- 
sam röst  säga:  »Min  käre  Moell,  fast  jag  ofta  bannas  och 
träter  på  Er,  så  menar  jag  därför  i  grund  och  botten  intet  ont 
därmed.» 

En  morgon  drar  han  skoremmen  ur  sin  sko,  men  Sparre 
förbjuder  Motll  att  sätta  i  den  igen  —  det  skall  prinsen  själv 
göra.  Men  prinsen  vill  inte  utan  sitter  där  bara  obekymrad 
på  sin  stol  med  armarna  i  kors.  Då  besluter  Sparre  visa  honom, 
att  konststycket  inte  alls  är  svårt.  Men  prinsen  triumferar: 
»Det  blev  ändå  intet  jag,  som  skulle  sätta  in  remmenl» 

En  annan  dag  tar  han  på  sig  skorna  med  ovanlig  ordentlighet, 
så  att  Sparre  tycker,  att  han  bör  berömma  honom.  Prinsen 
svarar  med  att  grimasera  och  härma  honom.  När  han  sedan 
skall  friseras,  ber  han  Sparre  läsa  högt  för  honom.  Men  nu 
förklarar  kavaljeren,  att  han  ej  vill  »bidraga  till  dens  nöje, 
som  grinar  åt  folk  och  brukar  så  hånfulla  fasoner».  Då  an- 
håller den  lille  filuren  att  få  höra  något  ur  Kristi  pinas  hi- 
storia, och  nu  blir  Sparre  fast  —  ty  det  är  långfredag. 

Ibland  får  Moell  spänna  om  prinsens  skospännen  väl  femtio 
gånger,  innan  pojken  blir  nöjd.  Det  hjälper  inte,  att  Sparre 
försäkrar,  att  spännena  sitta  bra.  Prinsen  genmäler:  »Jag 
ser  det  mycket  bättre,  och  jag  vill  ej  vara  svag  och  låta  in- 
billa mig,  vad  man  behagar.  Det  vore,  som  om  jag  skulle 
tro  månan  vara  svart,  för  det  Ni  säger  det.» 

På  samma  sätt  plågar  han  sina  andra  tjänare  —  aldrig 
bli  de  honom  till  lags.  Den  ena  dagen  vill  han  klä  sig  så,  den 
andra  hittar  han  på  något  annat.  Sin  frisör  sparkar  och 
slår  han.  Rätt  vad  det  är,  medan  mannen  är  i  färd  med  prin- 
sens lockar,  ruskar  denne  på  huvudet  och  förklarar,  att 
mannen  luggar  honom. 

Den  lille  är  fåfäng  i  sin  klädsel,  men  det  hindrar  honom 
inte  från  att  ha  en  del  snuskiga  vanor,  bland  annat  att  peta 
sig  i  näsan.  Då  man  förebrår  honom  det,  svarar  han:  »Ja, 
då  skall  jag  ändå  göra  det  i  sängen  i  natt,  där  Ni  ej  ser  mig.» 


EN    BEGÅVAD    MEN    OSTYRIG    PRINS.  15 

För  Sparre  är  uppvaktningen  hos  prinsen  en  veii^lig  plåga, 
och  han  tackar  vid  avlösningen  »Gud,  den  allra  högste,  som 
mig  så  nådeligen  från  all  sorg  och  olycka  under  denna  min 
så  farliga  tjänst  bevarat».  Han  påstår,  att  den  lille  skåde- 
spelaren t.  o.  m.  lärt  sig  att  framkalla  uppkastningar,  när  han 
vill  låtsa  sjukdom  för  att  slippa  ifrån  något,  som  han  ej  vill 
vara  med  om.  Medlet  skall  ha  bestått  i  »tungans  höjande  i 
gommen  på  ett  visst  sätt». 

På  hösten  1760  får  Moell  slutligen  avsked.  Nu  får  prinsen 
en  kammartjänare,  som  han  kan  hunsa  efter  behag.  Honom 
ålägger  han  att  buga  sig,  då  Hans  k.  Höghets  hynda  behagar 
komma  på  audiens  i  H.  k.  H:s  rum. 

Hans  fåfänga  är  komisk.  Han  kan  vägra  att  äta,  därför 
att  faten  burits  upp  av  ett  par  vedkarlar.  En  annan  gång 
faller  det  honom  in  att  skicka  ut  alla  middagsrätterna  utom 
smöret,  som  han  med  god  smak  sätter  i  sig,  under  förklaring, 
att  det  andra  är  svinmat  — »och  svinmat  äter  jag  ej.  Den 
är  god  allra  högst  för  mina  lägre  domestiker.» 

Vid  en  mållid  händer  det,  att  uppvaktande  kavaljeren 
greve  Barck  ett  ögonblick  stiger  upp  från  bordet  för  att  säga 
några  ord  till  kammartjänaren.  Det  är  ett  brott  mot  etiketten, 
som  är  alldeles  oförlåtligt,  och  prinsen  befaller  en  lakej  att 
ta  bort  Barcks  stol  mitt  för  ögonen  på  greven:  H.  k.  H.  kan 
ej  mer  supera  med  honom,  »efter  greve  Barck  mankerat  mig 
respekt». 

En  överstelöjtnant  vid  livgardet  får  audiens  hos  den  fjor- 
tonårige  prinsen,  men  denne  låter  honom  vänta.  Då  Sparre 
förebrår  honom  det,  svarar  han:  »Jag  får  så  ofta  vänta  på 
konungen  och  drottningen,  och  vad  jag  är  i  förhållande  till 
Deras  Majestäter,  just  detsamma  äro  de  herrarne  i  anseende 
till   mig.» 

När  han  på  rent  okynne  roar  sig  med  att  bläcka  ner  sitt 
papper,  sina  händer  och  sina  manschetter,  låter  han  Sparre 
veta,  hur  dumt  det  är  att  försöka  hindra  honom.  »När  jag 
blir  stor,  skall  jag  ändå  göra  odygd,  emedan  det  roar  mig. 
Ty  nog  vet  jag,  att  så  länge  Ni  är  hos  mig,  kan  Ni  hindra  mig 
därifrån  ■ —  men  intet   längre.» 

Men  det  kunde  inte  bli  på  annat  sätt,  då  den  lille  bytingen 
hela  tiden  kände,  att  han  i  sin  opposition  hade  öppet  eller 
hemligt  medhåll  hos  sina  föräldrar.  --  Sparre  anmärker  i  au- 


16  GUSTAV    III:S    LYCKLIGA    TID. 

gusti  1760  i  sin  dagbok:  »Icke  en  enda  gång  på  dessa  sex 
veckor,  jag  nu  varit  här,  har  överheten  så  mycket  som  be- 
nådat mig  med  en  hälsning  eller  nickning  med  huvudet. 
Vad  verkan  sådant  gör  hos  prinsen,  spörjer  jag  stundligen.» 

En  dag  skall  hovet  på  utfärd,  men  när  den  bestämda  tiden 
närmar  sig,  är  prinsen  ännu  inte  klädd.  Sparre  erinrar  då 
underdånigast  den  lille  om  att  utfärden  är  bestämd  till 
klockan  10.  »Jag  är  rädd,  att  prinsen  intet  blir  klädder.» 
Då  bryter  det  löst:  »Vad  är  det?  Slipper  jag  intet  höra: 
'Prinsen  blir  intet  klädder.'  Jag  vill  ha  bannor  långt  hellre 
än  att  höra  detta  beständiga:  'Prinsen  blir  intet  klädder. 
prinsen  blir  intet  klädder.'  Jag  skyndar  mig  ändå  aldrig 
en   bit   fortare.» 

När  det  är  nyårsbal  på  slottet  1761,  roar  sig  den  lille  tyran- 
nen med  att  förolämpa  Sparre  genom  att  bjuda  upp  den  ena 
damen  efter  den  andra  mitt  för  näsan  på  hans  fästmö  men 
aldrig  henne  själv.  Och  isynnerhet  dansar  han  med  hennes 
bägge  systrar. 

Med  alla  sina  fel  har  den  lille  spjuvern  dock  en  hel  del 
tjusande  egenskaper,  som  ej  komma  fram  i  Sparres  dagboks- 
anteckningar, Men  de  märkas  på  hur  han  ställer  sig  in  hos 
både  kavaljerer  och  lärare,  så  att  de  trots  Scheffers  och  för- 
äldrarnes  förbud  ge  honom  kaffe  och  mandelmjölk,  äpplen 
och  snask.  Och  när  han  i  sitt  betyg  för  dagen  förtjänar 
vitsordet  »dåligt»,  spelar  han  sårad  oskuld,  tills  han  lurat  till 
sig  vitsordet  »gott».  Men  när  Sparre  får  veta  om  hans  lärares 
oförlåtliga  svaghet,  klagar  han  hos  Scheffer,  och  Scheffer  är  på 
läraren  och  tvingar  honom  att  sätta  dit  det  riktiga  betyget. 
Den  lille  snälle  gossen  badar  i  tårar.  Och  följden?  Jo,  att 
Sparre  blir  rörd,  tror  på  hans  löften  om  bättring  och  sätter 
dit  ett  »gott»  igen. 


Barnet  blir  yngling  och  får  lära  sig,  att  på  livets  stora 
skådebana  måste  en  furste  dölja  sin  tankar.  Hans  dagliga 
liv  blir  en  vandring  mellan  fientliga  läger,  mellan  föräldrar- 
ne  och  de  lärare,  som  dessa  icke  kunna  tåla,  ja  ej  ens  be- 
värdiga  med  en  hälsning,  mellan  konungen  och  rådet,  mel- 


EX    BEGÅVAD    MEN    OSTYRIG    PRINS.  17 

lan  ständernas  partier.  Han  lär  sig  att  föra  ett  språk  i 
rådet,  ett  annat,  när  han  är  tillsammans  med  sina  föräldrar. 
Men  han  förfogar  över  en  nästan  magisk  tjuskraft,  som 
växer  med  åren,  allteftersom  han  förmår  bättre  sätta  sig  in  i 
andra  människors  själsliv  och  ju  mer  hans  lysande  kon- 
versationstalang utvecklas.  Den  lille  fint  byggde  fursten 
med  sitt  vackra  ansikte  väcker  överallt  beundran.  Man 
bländas  av  glansen  i  hans  stora  mörkblå  ögon,  som  kunna 
vara  så  djupa  och  milda  men  också  kunna  ge  en  blick  av 
kylande  blankt  stål.  Men  hans  utseende  stores  genom  att 
pannan  på  ena  sidan  är  sned  och  inklämd.  Ett  egendomligt 
intryck  gör  också  hans  sätt  att  gå,  med  de  onaturligt  av- 
mätta, struttande  stegen,  varigenom  han  försöker  dölja  sin 
medfödda  halta.  Hans  ben  och  fötter  »liknade  mera  frun- 
timmers växt  än  en  mans  person»,  säger  kammarjunkare 
Ekeblad,  som  också  berättar,  att  konungen  hade  »nästan 
intet  skägg,  så  att  han  sällan  på  åtta  dagar  behövde  raka 
sig». 

Världen  har  för  Gustav  blivit  en  teater.  Vilken  roll  är 
då  beskärd  hjälten  i  skådespelet?  Sitt  folks  räddare 
vill  han  bli.  Ur  svaghet  och  vanära  skall  han  rädda  det, 
ur  tvedräkt,  som  hetsar  son  mot  fader  och  broder  mot  bro- 
der, ur  den  »frihet»,  som  blivit  självsvåld,  en  frihet  blott 
för  det  maktägande  partiet.  Hur  hade  han  ej  gripits  av  för- 
akt, när  han  såg  de  adliga  officerarne  i  skaror  återvända 
från  pommerska  kriget  blott  för  att  rösta  och  intrigera  vid 
riksdagen!  Och  hur  härmades  han  ej,  när  han  såg  sin  far 
och  mor  möta  dem  som  vänner!  »Jag  såg  dem  komma  plu- 
tonvis till  Drottningholm,  skrytande  av  att  ha  lämnat  armén 
emot  rådets  order»,  skriver  han.  »Att  man  övergav  hären 
i  dctögonblick,  den  stod  inför  fienden,  upprörde  mig.  Från  den 
tiden  började  jag  förakta  folk,  som  offrade  statens  intressen 
och  ära  för  sina  personliga  lidelser.»  Det  var  hans  första 
stora,  äkta  känsla,  hans  glödande  fosterlandskärlek,  som  här 
blivit  sårad  i  sina  hjärterötter.  Han,  som  själv  var  fylld  av 
verksamhetslust  och  ärelystnad,  som  dyrkade  Sveriges  stora 
Gustaver  och  Karlar  och  brann  av  längtan  att  få  följa  dem 
i  spåren,  han  ämnade  icke  nöja  sig  med  rollen  av  en  skugg- 
konung sådan  som  Fredrik  I  eller  Adolf  Fredrik.    Hans  fram- 

2 — 'J04S64.     Grimberq,  Svenska  folkrts  underbara  öden.     VII. 


18  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

tidsmål  var  ett  annat  än  att  bära  konunganamnet  i  ett  rike, 
där  ryske  ministern  var  den  verklige  härskaren,  där  Öster- 
man spelade  samma  roll  som  förut  Rysslands  sändebud 
i  Varsjava,  till  dess  stunden  vore  inne  att  göra  slut  på  sken- 
tillvaron. Det  var  ej  utan  skäl,  som  Österman  vid  Gustav  Ill:s 
kröning  lät  svenska  riksvapnet  överskyggas  av  två  väldiga 
ryska  flaggor.  - —  Kronprinsens  dagbok  vittnar  om  hur  hans 
farhågor  växa.  Redan  i  november  1768  har  han  blicken  öppen 
för  faran.  »Nyheterna  från  Polen  alltid  desamma»,  skriver 
han.  »Oredan  och  bestickligheten  visa  oss  vårt  öde,  om  ej 
snar  hjälp  kommer  genom  kraftiga  och  avgörande  åtgärder.» 
I  staten  över  Rysslands  utgifter  för  sin  diplomati  under 
år  1772  ingå  för  beskickningarna  i  Wien,  London,  Konstan- 
tinopel, Madrid,  Haag,  Berlin  och  Dresden  belopp,  som  variera 
mellan  8,400  och  10,400  rubel.  För  legationen  i  Varsjava 
beräknades  däremot  23,800  rubel  —  det  var  ju  Polens  del- 
ning, som  förestodi  Men  alla  dessa  belopp  distanseras  vida 
av  utgifterna  i  Stockholm.  Där  upptager  staten  ej  mindre  än 
42,600  rubel,  vartill  kom  som  extra  expenser  under  riksdags- 
tiden 136,400  och  efter  riksdagen  128,000  rubel.  För  Sverige 
ensamt  beräknades  det  året  nästan  tre  gånger  så  mycket, 
som  hela  den  övriga  ryska  diplomatin  krävde.  Det  är  siffror 
som  tala. 

Litteratur  till  detta  band:  Sveriges  historia  intill  tjugonde  sek- 
let: avd.  8. 

C.  T.  Odhner,  Sveriges  politiska  historia  under  ko- 
nung Gustaf  IIIis  regering:  del  I— III;  haft.  kr.  20:  — . 

Henrik  Scliiick,  Gustaf  III.     En  karaktärssludie. 

Ludvig  Stavenow,  Konung  Gustaf  111;  haft.  kr. 
2:50. 

Oscar  Levertin,  Från  Gustaf  III:s  dagar. 

E.  M.  Arndt,  Skildringar  ur  svenska  historien  under 
Gustaf  III  och  Gustaf  IV  Adolf,     öfvers.  af  J.  J.  S. 

Bernh.  von  Beskow,  Om  Gustaf  den  tredje  såsom 
konung  och  menniska  (Svenska  akademiens  handlin- 
gar för  åren  1859—1868). 

Ellen  Fries,  Svenska  kulturbilder  ur  16-  och  1700- 
talens  historia,  utgifna  af  Lydia  Wahlström. 

Lydia  Wahlström,  Gustavianska  studier.  Haft.  kr. 
4:  50;  inb.  kr.  6:  — . 

E.  G.  Geijer,  Konung  Gustaf  III:s  efterlämnade 
papper. 

Emil  Hildebrand  och  Carl  Grimberg,  Ur  käl- 
lorna till  Sveriges  historia  under  nyare  tiden:  del  II. 


EN    BEGÅVAD    MEN    OSTYRIG    PRINS.  19 

Hedvig  Elisabeth  Charlottas  dagbok,  öfversatt 
och  utgifven  af  Carl  Carlson  Bonde  och  Cecilia 
af  Klercker:  del  I— IV;  haft.  kr.  37:50. 

Gudmund  Göran  Adlerbeth,  Historiska  antecknin- 
gar, utgifna  af  Elof  Tegnér;  2  band. 

Gustaf  Johan  Ehrensvärds  dagboksanteckningar 
förda  vid  Gustaf  ni:s  hof,  utgifna  af  E.  V.  Mon- 
tan;  haft.  kr.  11:—. 

Johan  von  Engeströms  historiska  anteckningar  och 
bref  från  åren  1771—1805,  utgifna  af  E.  V.  Montan. 

Lars  von  Engeströms  minnen  och  anteckningar,  ut- 
gifna af  Elof  Tegnér:  2  band. 

Riksrådet  och  fältmarskalken  m.  m.  grefve  Fredrik 
Axel  von  Fersens  historiska  skrifter,  utgifna  af 
R.  M.  K  linckowström:  8  delar;  haft.  19  rdr.  25  öre. 

B.  von  Schinkel,  Minnen  ur  Sveriges  nyare  historia, 
utgifna  af  C.  W.  Bergman:  del  I— IV.  Bihang 
därtill,  utgifvct  af  S.  J.  Boethius:  del  I— II. 

Rutger  Fredrik  Hochschilds  memoarer,  utgifna  af 
Henrik  Schuck:  3  delar.  Haft.  kr.  13:50;  inb. 
kr.  27:—. 

Elis  Schröderheims  skrifter  till  konung  Gustaf  III:s 
historia,  utgifna  af  Elof  Tegnér. 

Excellensen  grefve  A.  F.  Skjöldebrands  memoarer, 
utgifna  af  Henrik  Schuck:  5  delar. 

Amiral  Carl  Tersmedens  memoarer,  utgifna  af  Nils 
Erdmann:  V— VI;  haft.  kr.   17:50. 

Olof  Wallqvist,  Minnen  och  bref,  utgifna  af  E.  V. 
Montan;  haft.  kr.  3:  — . 

Henrik  Schuck  och  Oscar  Levertin,  Svenska  me- 
moarer och  bref:  10  delar. 

Lewenhauptska  arkivet  på  Sjöholm.  Bref  och  hand- 
lingar, utgifna  af  Adam  Lewenhaupt ':  del  I: 
Bref  från  grefve  Johan  Gabriel  Oxenstierna  till  grefve 
Nils  Philip  Gyldenstolpe  1780—1796;  haft.  kr.  25:—. 

[K.  V.  Lilliecrona,]  Fältmarskalken  grefve  Johan  Chri- 
stopher  Toll:  2  delar;  haft.  4  rdr  32  skill.  banko. 

Fredrik  Lagerroth,  Konung  och  adel.  Ett  bidrag 
till  Sveriges  författningshistoria  under  Gustav  III; 
haft.  kr.  22:50. 

Sveriges  riksbank  1668—1918:  del  III:  I.  Arthur 
Montgomery,  Riksbanken  och  de  valutapolitiska 
problemen  1719— 1778.  II.  Carl  Hallendorff,  Ban- 
kens öden  1766—1803. 
Litteratur  tiJl  detta  kapitel:  Nils  Erdmann,  Gustaf  III.  De 
första  bladen  i  hans  hfs  historia. 


'  Inledningen  innehåller  dråpliga  exempel  på  hur  värdefulla  brev 
och  aktstycken  ännu  för  ett  par  mansåldrar  sedan  kunde  behandlas 
som  »skräp». 


20  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

Stats  väl  vningen  1772. 

Revolutionsplanen. 

TVÄ  gånger  under  1771 — 72  års  riksdag  ha  vi  sett  ko- 
nung Gustav  söka  stifta  fred  inom  sitt  söndrade  folk. 
Men  efter  det  snöpliga  sätt,  varpå  partimännen  av- 
visade hans  anbud  att  medla  i  striden  om  konungaförsäk- 
ran, uppgav  han  allt  hopp  om  att  göra  försonlighetens 
röst  hörd.  Här  hjälpte  ingenting  annat  än  att  sätta  hårt 
mot  hårt  —  till  den  grad  förblindade  och  förhärdade  voro 
de  maktägande. 

Strax  därefter  mottog  han  också  från  Frankrikes  konung 
och  utrikesminister  i  djupaste  hemlighet  uppmaningar  att 
genom  en  statskupp  med  några  pålithga  truppers  hjälp  göra 
slut  på  partiyran.  I  sådant  fall  skulle  konungen  kunna 
räkna  på  kraftigt  bistånd  från  Frankrike. 

För  Gustav  själv  var  det  nu  ej  längre  fråga,  om  en  stats- 
välvning  borde  företagas;  det  gällde  bara  att  utfinna  bästa 
sättet.  Den  som  först  gav  hans  planer  en  mera  bestämd 
riktning  var  överste  Jakob  Sprengtporten,  en  man,  som 
vi  under  pommerska  kriget  lärt  känna  såsom  en  av  arméns 
käckaste  och  duktigaste  officerare.  Han  var,  säger  Fersen, 
»en  djärv  man,  som  trodde  på  ingenting  annat  än  modet». 
Men  även  som  politiker  spelade  den  oförvägne  mannen  en 
rätt  betydande  roll.  Ursprungligen  tillhörde  han  Hattarne. 
Men  då  Frankrike  med  utgången  av  år  1771  indrog  sitt 
understöd  åt  Hattpartiet  och  den  franska  Hattklubben  där- 
för måste  stängas,  bildade  en  del  av  dess  medlemmar  en 
ny  klubb  med  rojalistisk  läggning,  och  för  den  blev  Sprengt- 
porten ledare.  Klubben,  som  fick  namnet  »Svenska  botten», 
bestod  huvudsakligen  av  adliga  officerare,  alltså  av  män 
som  sågo  sina  ståndsprivilegier  hotade  av  det  rådande  partiet 
och  kände  tillvaron  osäker  genom  ständernas  godtyckliga 
ingrepp  i  befordringsväsendet  liksom  ock  genom  de  indrag- 
ningar, som  drabbade  försvarsverket.  De  ville  därför  gärna 
vara  med  om  en  kupp. 

Mössorna  hade  emellertid  sina  ögon  riktade  på  Sprengt- 
porten och  beslöto  att  oskadliggöra  den  djärve  partigängaren. 
Ett  tillfälle  erbjöd  sig  att  komma  åt  honom  i  egenskap  av 


Jakob  Magnus  Sprcngtporlen. 
Samtida  målning  av  Jakob  Björck. 


22  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

chef  för  Nylands  dragoner.  Man  begagnade  sig  av  en  pro- 
cess, som  påbörjats  mot  honom  av  hans  rusthållare  i  Finland, 
och  som  blivit  dragen  under  ständernas  prövning.  Men  Sprengt- 
porten  var  ej  den  som  lät  skrämma  sig:  han  hade  blott 
fått  ytterligare  ett  skäl  att  önska  en  statsvälvning.  Däri 
såg  han  nu  enda  räddningen  både  för  sig  själv  och  för  sitt 
fädernesland.  Han  trädde  i  förbindelse  med  konungen  och 
lät  förelägga  honom  en  revolutionsplan.  Statskuppen  borde 
icke  förberedas  i  själva  huvudstaden,  ty  där  skulle  den  lätt 
bli  röjd  i  förtid  —  och  för  övrigt  tilltrodde  han  icke  konungen 
djärvhet  nog  att  ställa  sig  i  spetsen  för  ett  dylikt  vågspel. 
Nej,  i  någon  avlägsen  landsort  borde  leken  börjas,  och  Sprengt- 
portens  val  föll  på  Sveaborg,  där  den  största  truppstyrka 
i  riket  utom  huvudstaden  var  samlad.  Han  hoppades  kunna 
förmå  garnisonen  där  till  resning.  Sedan  skulle  han  med  finska 
trupper  segla  över  till  Sverige  och  landstiga  i  Stockholms 
närhet.  Där  skulle  konungen,  åtföljd  av  sina  förnämsta  an- 
hängare inom  officerskåren  och  Stockholms  borgerskap,  komma 
honom  till  mötes.  Därpå  skulle  man  nattetid  inrycka  i  Stock- 
holm, arrestera  riksråden  och  de  förnämsta  riksdagsledarne 
samt  nödga  ständerna  att  antaga  en  ny  regeringsform.  Gustav 
var  med  på  Sprengtportens  plan,  och  franske  ministern  lo- 
vade understödja  konungen  med  nödiga  penningmedel. 

Plötsligt  uppenbarar  sig  emellertid  en  ny  person  på  skåde- 
banan. Hans  namn  var  Johan  Kristofer  Toll.  Det  var 
en  helt  ung  man,  ännu  icke  fyllda  30  år,  men  en  man  som 
dock  redan  prövat  på  litet  av  varje.  Han  var  son  till 
»en  med  tretton  blessyrer  sargad  gammal  krigare,  som  följt 
Karl  Xn  från  Narva  till  Pultava,  där  han  måste  lämna  sig 
i  rysk  fångenskap».  På  hans  överstelöjtnantsboställe  vid 
Finjasjön  i  Skåne  föddes  Johan  Kristofer  Toll  år  1743. 
Redan  vid  15  års  ålder  hade  han  gått  i  krigstjänst  men  efter 
några  år  övergivit  den  militära  banan  utan  att  ha  uppnått 
officersgraden.  Därefter  hade  han  gett  sig  in  på  den  juridiska 
tjänstemannavägen  men  lämnat  den  i  anledning  av  något 
ämbetsfel.  Slutligen  hade  han  kastat  sig  in  i  det  politiska 
spelet  i  Hattarnes  tjänst,  och  här  kommo  hans  djärvhet  och 
finurlighet  honom  väl  till  pass.  Han  verkade  med  sådan  fram- 
gång, att  Hattregeringen  efter  1769  års  riksdag  belönade 
honom  med  utnämning  till  över  jägmästare  i  Kristianstads  län. 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  23 

Men  utnämningen  var  överklagad  och  väntades  bli  upphävd  av 
Mössorna.  Fattig  och  skuldsatt,  såg  den  ärelystne  mannen 
återigen  sin  bana  stängd.  Men  hans  fina  väderkorn  sade  ho- 
nom, att  en  revolution  måste  vara  i  görningen.  Det  gällde 
bara  att  spåra  upp  den  man,  som  satt  inne  med  hemligheten. 
Ett  tag  kom  han  på  fel  spår  men  fann  snart  det  rätta  igen. 
Och  som  han  inte  var  buskablyg  av  sig,  trängde  han  sig  helt 
fräckt  på  Sprengtporten  och  erbjöd  sig  att  hjälpa  till  genom 
att  åstadkomma  ett  uppror  även  i  Skåne. 

Sprengtporten  vågade  naturligtvis  icke  avvisa  en  man,  som 
tycktes  veta  så  mycket  om  den  stora  hemligheten  —  och  för 
resten  kunde  det  ju  vara  bra,  om  oroligheter  utbröte  även  på 
annat  håll  än  i  Finland,  isynnerhet  som  de  finska  truppernas 
ankomst  till  huvudstaden  kunde  bli  fördröjd  genom  motvind. 
En  resning  på  två  håll  borde  också  öka  Mössregeringens 
villrådighet  och  försvaga  dess  kraft  att  gripa  in.  Unge- 
fär så  torde  konungen  och  hans  medhjälpare  ha  resonerat. 
I  alla  händelser  utvidgades  revolutionsplanen  därhän,  att 
Toll  skulle  förmå  garnisonen  i  Kristianstad  till  resning  strax 
efter  utbrottet  av  upproret  på  Sveaborg.  Den  äldre  av 
konungens  bröder,  prins  Karl,  som  vid  den  tiden  borde  vara  i 
Skåne,  skulle  då  samla  därvarande  regementen  under  före- 
vändning att  kväva  upproret  och  rycka  med  dem  mot 
Kristianstad.  Men  när  han  väl  stode  framför  staden,  skulle 
han  förmå  sitt  folk  att  göra  gemensam  sak  med  garnisonen, 
varefter  han  skulle  fortsätta  till  Stockholm  och  på  vägen 
få  med  sig  de  småländska    regementena. 

Revolutionsplanen  gick  alltså  ut  på  en  militärkupp,  var- 
vid man  ämnade  begagna  sig  av  det  allmänna  missnöjet  inom 
krigsmakten  mot  Mössorna.  Hatet  mot  det  härskande  partiet 
stegrades  genom  den  misstanken,  att  detta  parti  med  flit  ville 
blottställa  landets  försvar  mot  Ryssland.  Ett  talande  bevis 
därpå  fann  man  i  att  Mössorna  nedlade  arbetet  på  befäst- 
ningarna i  Finland,  Ehrensvärds  stolta  skapelse.  Men  framför 
allt  räknade  revolutionsmännen  på  de  adliga  officerarnes  för- 
bittring över  de  ofrälse  ståndens  angrepp  på  deras  privilegier. 
Däremot  kände  sig  Sprengtporten  och  Toll  ej  lika  säkra  på  att 
konungens  mod  skulle  bestå  provet  i  den  avgörande  stunden. 

Det  var  därför  av  största  vilU  att  i  huvudstaden  allt  ordna- 
des på  förhand,  så  att  det  om  möjligt  i  det  avgörande  ögon- 


24  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

blicket  skulle  kunna  gå  löst  av  sig  självt.  Detta  blev  Sprengt- 
portens  närmaste  bestyr.  Med  den  sorgfälligaste  uppmärk- 
samhet genomtänkte  han  alla  detaljer  av  företaget,  utsåg 
de  män,  åt  vilka  man  i  sinom  tid  borde  anförtro  de  olika  upp- 
dragen, och  uppsatte  på  förhand  noggranna  instruktioner 
för  var  och  en.  Men  han  aktade  sig  ännu  för  att  yppa  sina 
planer  för  dessa  blivande  medhjälpare. 

En  annan  sak,  som  också  måste  göras  klar  på  förhand,  var 
den  nya  regeringsformen.  Den  franske  ambassadören  var 
av  den  meningen,  att  konungen  borde  göra  sig  enväldig,  och 
samma  åsikt  lär  konungens  rådgivare,  hans  forne  guvernör 
Karl  Fredrik  Scheffer,  ha  haft.  Men  Gustav  själv  tänkte 
annorlunda.  Han  ville  icke,  sade  han,  bryta  mot  sin  försäkran 
att  vilja  regera  över  ett  fritt  folk.  Han  visste  också  utan 
tvivel,  att  i  och  med  en  stor  förändring  av  regeringssättet 
skulle  Preussen  ställa  sig  på  Rysslands  och  Danmarks  sida, 
i  händelse  dessa  ämnade  med  vapenmakt  ingripa.  Konungen 
och  Sprengtporten  satte  i  stället  som  sin  uppgift  att  återställa 
Gustav  Adolfs  regeringssätt.  Det  hade  också  blivit  lösen  för 
alla,  som  önskade,  att  en  gräns  måtte  sättas  för  ständerväldet. 

Att  helt  enkelt  återgå  till  Gustav  Adolfs  konungaförsäkran 
och  1617  års  riksdagsordning  var  emellertid  omöjligt  —  där- 
till stod  statslivet  numera  på  ett  alltför  högt  utvecklingsplan, 
som  nödvändiggjorde  vida  mera  detaljerade  bestämmelser 
än  på  Gustav  Adolfs  tid.  En  ny  regeringsform  måste  utar- 
betas. Gustav  sysselsatte  sig  därmed  på  sommaren  1772  i 
samråd  med  Scheffer,  och  i  början  av  juli  kunde  han  visa 
Sprengtporten  ett  utkast  till  den  blivande  grundlagen. 
Sprengtporten  tyckte  väl,  »att  herren  tämligen  skansat  om- 
kring sig»;  men  då  han  fann,  att  ständerna  skulle  få  behålla 
sin  beskattningsrätt  och  att  konungen  ej  skulle  ha  rätt  att 
börja  anfallskrig,  så  ansåg  han  folkets  frihet  och  rikets  säker- 
het vara  någorlunda  tryggade. 

Toll  kommer  till  Kristianstad. 

Emellertid  hade  Toll  anträtt  sin  resa  för  att  tända  ett  upp- 
ror, som  skulle  störta  regering  och  regeringsform.  Allt  vad 
han  hade  att  röra  sig  med  var  600  daler  s.  m.  Han  hade  icke 
så  mycket  som  en  skriven  rad  från  konungen,  alltså  ingenting 
att  förete  som  bevis  på  att  han  handlade  efter  högre  före- 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  25 

skriftti.  Ja,  icke  ens  Sprengtporten  hade  vågat  riskera  att 
ge  honom  något  skriftligt.  Då  Sprengtporten  uttryckte  sin 
förvåning  över  att  Toll  aldrig  väckt  fråga  om  belöning,  svara- 
de Toll:  »Det  är  en  bisak.  Om  allt  går  väl,  så  glömmer  man 
mig  förmodligen  icke.  I  motsatt  fall  kan  jag  ligga  på  sträck- 
bänken eller  stupstocken  lika  väl  utan  som  med  löften  om 
belöning.»  För  att  undvika  misstankar  gjorde  han  i  Skåne 
några  besök  hos  »de  utmärktaste  Mössherrskaperna»,  och 
den  21  juni  kom  han  till  Kristianstad. 

Den  man,  som  han  där  utsett  till  att  höja  upprorsfanan, 
var  Abraham  Hellichius,  kapten  vid  ett  värvat  rege- 
mente, som  låg  där  i  garnison.  Han  var  för  tillfället  den 
främste  officeren  på  platsen.  På  ett  mästerligt  sätt  förstod 
Toll  att  leda  mannens  sinne,  dit  han  ville.  Till  en  början 
undfägnade  han  den  gode  kaptenen  med  hårresande  skildrin- 
gar av  hur  Mössorna  ämnade  fara  fram  mot  krigsmakten 
och  isynnerhet  förstås  mot  de  värvade  regementena.  Det  var 
därvidlag  inte  så  noga  med  sanningen  —  den  var  Toll  för 
gammal  och  van  agitator  för  att  generas  av.  Sedan  han  på 
det  viset  retat  upp  Hellichius  ända  till  kokpunkten,  kom 
det  stora,  det  dramatiska  ögonblicket.  Toll  förde  honom 
till  en  avsides  belägen  plats  av  fästningsvallen,  och  för  att 
stämma  den  gode  kaptenen,  som  var  prästson,  riktigt  an- 
daktsfullt,  tog  Toll  av  sig  hatten  och  avfordrade  honom  en 
ed  att  vid  sin  själs  salighet  hålla  obrottsligt  tyst  med  den 
stora  hemlighet,  som  nu  skulle  varda  honom  uppenbarad: 
Konungen  hade  beslutat  att  rycka  makten  från  Mössorna, 
och  för  detta  ändamål  sökte  Hans  Maj:t  nu  bistånd  av  de 
tappraste  inom  sin  krigshär.  Hans  Maj:t  kände  naturligtvis 
mycket  väl  till  Hellichii  nit  och  tapperhet  och  hade  därför 
skickat  Toll  för  att  göra  sig  underrättad,  om  kaptenen  ville 
åtaga  sig  att,  när  den  rätta  tidpunkten  kom,  förmå  garni- 
sonen att  resa  sig,  stänga  fästningen  och  hålla  den  Kungl. 
Maj:t  till  hända. 

Det  var  inte  svårt  att  se  på  den  gode  kaptenen,  hur  smick- 
rad han  var  av  förtroendet.  Men  vid  närmare  betänkande 
blev  han  villrådig,  och  nu  kom  det  svåraste:  han  begärde 
att  få  se  något  bevis  på  att  Toll  verkligen  var  sänd  i  uppdrag 
av  konungen.  Men  med  sin  kända  fyndighet  klarade  sig 
Toll   ur   klämman.     »Jaså,  är  det  på  det  viset»  —  så  ungefär 


26  GUSTAV    Ili:S    LYCKLIGA    TID. 

föllo  Tolls  ord  i  en  förtrytsam  ton  —  »då  är  Ni  inte  rätte 
mannen.  Då  skall  jag  genast  skriva  till  Hans  Maj.t  konungen, 
och  han  skall  befria  Er  från  allt  vidare  deltagande  i  en 
handling,  som  kräver  mod  och  känsla  för  äran.» 

Nu  blev  det  annat  ljud  i  skällan.  Hellichius  bedyrade,  att 
han  nog  skulle  visa  sin  konung,  att  han  var  rätte  mannen. 
Men  Toll  finge  i  alla  fall  inte  misstycka,  om  han,  kaptenen, 
ville  se  något  bevis  på  att  Toll  var  skickad  av  Hans  Maj:t. 
Nu  hade  emellertid  Toll  trumf  på  hand.  »Jag  tog  mig»,  be- 
rättar han,  »en  mysteriös^  min,  såsom  om  jag  possederat- 
alla  möjliga  hemligheter,  och  svarade  honom,  att  då  han  för 
en  halvtimme  sedan  visat  så  betydande  ånger  och  farhåga, 
så  dikterade '  försiktigheten  även  mig  att  till  en  tid  för  honom 
dölja  de  kunskaper,  han  begärde.  Det  vore  en  ed,  den  jag 
inför  Gud  och  Kungl.  Maj:t  avlagt,  att  icke  utan  till  de  be- 
prövade visa,  vad  jag  hade  skriftligen.»  Ett  så  heligt  löfte 
kunde  Toll  ju  icke  bryta. 

Hellichius  »fann  i  allt  detta  fullkomlig  raison,  trodde  allt, 
vad  jag  talade,  såsom  gudomliga  sanningar»  och  gav  nu  det 
begärda  löftet.  Han  försäkrade  också,  att  han  hade  garni- 
sonen i  sin  hand.  Han  åtog  sig  även  att  bearbeta  sina  kam- 
rater inom  garnisonen  i  Malmö  och  Landskrona.  Vid  samma 
tid  invigde  konungen  även  prins  Karl  i  planen  och  sände  honom 
till  Skåne  under  förevändning  att  mottaga  änkedrottningen 
på  hennes  hemfärd  från  Preussen,  där  hon  vistats  alltsedan 
Adolf  Fredriks   död. 

Sprengtporten  i  Finland. 

Svårare  var  det  att  finna  någon  lämplig  förevändning  för 
Sprengtportens  resa  till  Finland,  och  han  var  en  alltför  be- 
tydande man  för  att  kunna  fara  obemärkt.  Då  kommer  i 
mitten  av  juli  en  kurir  från  London  till  den  engelske  ministern 
i  Stockholm,  medförande  högst  märkliga  underrättelser.  Vi 
ha  flera  gånger  sett,  huru  den  franska  diplomatins  hemlig- 
heter voro  tillgängliga  för  Englands  statsmän.  Så  hade  även 
nu  de  redogörelser,  som  franske  ministern  i  Stockholm  lämnat 
sitt  hov  angående  svenske  konungens  revolutionsplan,  kom- 
mit till  det  engelska  kabinettets  kännedom.  Det  var  en  av- 
skrift av  denna  plan,  som  Englands  sändebud  i  Stockholm  nu 

*  Hemlighetsfull.  —  ^  Suttit  inne  med.  —  ^  Föreskreve,  bjöde. 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  27 

ticK  mottaga,  och  han  meddelade  den  i  sin  tur  till  Mössornas 
ledare.  De  trodde  dock,  att  om  konung  Gustav  också  för  ett 
par  månader  sedan  hade  välvt  ett  sådant  förslag  i  sitt  liv- 
liga sinne,  så  hade  han  säkert  nu  övergivit  det.  Planen  att 
överföra  trupper  från  Finland  till  Sverige  ansågo  de  för  resten 
outförbar.  Däremot  var  man  mycket  rädd  för  ett  revolu- 
tionsförsök i  huvudstaden,  eftersom  så  många  av  ständernas 
ledande  män  voro  bortresta.  Man  menade  därför,  att  det 
bästa  man  under  dåvarande  förhållanden  kunde  göra,  var 
att  under  någon  förevändning  skicka  bort  den  farligaste 
mannen  från  Stockholm.  Så  kom  det  sig,  att  Sprengtporten 
på  sekreta  utskottets  yrkande  fick  regeringens  be- 
fallning att  resa  hem  till  Finlandl  Som  förevändning 
tog  man,  att  han  skulle  undersöka,  om  där  rådde  något  miss- 
nöje med  regeringens  åtgärder,  och  särskilt  förhii.dra  sprid- 
ningen av  en  förargelseväckande  flygskrift,  benämnd  »Mörk- 
sens rike  och  väldighet  er». 

Nu  hade  man  allt  lurat  den  durkdrivne  partigängaren! 
Detta  märktes  också  tydligt  på  hur  han  tredskades  och  oppo- 
nerade sig  mot  att  behöva  lämna  huvudstaden.  Men  här 
hjälpte  inga  böner.  Han  undanbad  sig  hos  regeringen  sitt 
uppdrag  men  fick  naturligtvis  ett  bleklagt  nej.  Han  upprepade 
hos  sekreta  utskottet  sin  anhållan  att  slippa,  men  det  blev 
nej  där  också.  Han  måste  packa  sig  av.  Österman  och  Möss- 
cheferna gnuggade  belåtet  händerna.  De  anade  inte,  att 
Sprengtporten  gjorde  likadant  ombord  på  det  fartyg,  som 
skulle  föra  honom  till  platsen  för  hans  statskupp. 

In  i  det  sista  hade  han  fortsatt  att  spela  sin  roll.  Han  hade 
vädjat  till  sina  ståndsbröders  skydd  för  sin  riksdagsmannarätt 
och  så  vackert  bett  ridderskapet  och  adeln  söka  utverka, 
att  han  snarast  möjligt  måtte  bli  återkallad  till  Stockholm. 
Om  det  överhuvudtaget  någonsin  lönade  mödan  att  anmärka 
på  partimäns  privilegium  på  självmotsägelser,  allt  eftersom 
det  passar  sig  för  deras  intressen,  skulle  man  kunna  finna  ett 
utmärkt  exempel  i  debatterna  om  denna  fråga.  En  av  de 
Mösschefer,  som  år  1761  ivrigast  försvarat  officerarnes  rätt 
att  tvärt  emot  Kungl.  Maj:ts  förbud  resa  hem  till  riksdag 
från  sina  trupper,  då  dessa  stodo  i  fiendens  land  och  åsyn, 
kunde  nu  ge  sig  till  att  försvara  sekreta  utskottets  åtgärd 
att    under  fred   från  riksdagen   bortsända  en  officer  i   ett 


28  GUSTAV    1II:S    LYCKLIGA    TID. 


^^C,,/iC^-r   ^^  (Z-J^.^.^  ^  Wv  t/U^^  ,^«U4^  L/J^z^ 


^,^0^1^  y;;:^    ^^^..-.-^   >C^,.w>  X^C«J^    ^^^. 

ytx^,^,^  L-^t.^    "Zt^i^i^    **»-.— A»^^^K.»yr^„„V^   .c-c^    i^.^       V~w-»y_ 

j9>  d^  /y>x.    /--j 


Gustav  111  :s  fuUmakl  för  Sprcngtporkn  den  28  juli  1772. 


STATSVÄLVNINGEN    1772. 


29 


ärende,  som  icke  rörde  hans  tjänst  utan  var  av  fullkomligt 
civil  natur! 

Sprengtporten  fick,  i  olikhet  med  Toll,  en  av  konungen 
underskriven  fullmakt  med  sig.  Den  var  åtföljd  av  en  biljett, 
som  andades  ett  obegränsat  förtroende.  »Jag  lägger  i  Edra 
händer  hemligheten  av  mitt  liv,  och  jag  fruktar  ingenting  i 
denna  punkt»,  skrev  konungen.  »Jag  beder  Er  ännu  en  gång 
att  spara  Eder.  Finner  Ni  motstånd,  är  bättre  att  uppgiva 
företaget  än  bringa  Eder  lycka  på  fall.»  Den  rörelse,  som  denna 
biljett  i  början  väckte  hos  Sprengtporten,  dämpades,  när 
han  betraktade  underskriften 
på  fullmakten.  Denna  var 
skriven  med  förvänd  och  yt- 
terst tunn  stil,  och  sigillet 
var  mvcket  otydligt,  vadan 
Sprengtporten  icke  kunde  göra 
något  bruk  av  fullmakten.  Den 
svor  mot  det  mod  och  för- 
troende, varom  biljetten  skulle 
vittna. 


Gaslau    III.s    vanliga    namn- 
teckning. 


Sprengtporten  anlände  till 
Finland  i  början  av  augusti. 
På  Sveaborg  fördes  befälet  av 
en  ivrig  Mössa.  Men  bland 
officerskåren  i  övrigt  vann  Sprengtporten  flere  inflytelse- 
rika anhängare.  Enligt  överenskommelse  med  dem  begav 
han  sig  först  till  Borgå,  där  en  liten  avdelning  av  hans  dra- 
goner var  förlagd.  Den  14  augusti  lät  han  dem  rycka  ut  till 
exercis  utanför  staden.  Där  höll  han  ett  kort  men  kraftigt 
tal  till  dem  och  uppmanade  dem  att  gripa  till  vapen  för  sin 
konung  mot  ständernas  tyranni.  Härtill  förklarade  de  sig 
genast  redo  och  avlade  den  trohetsed,  som  deras  chef  före- 
stavade, varpå  den  lilla  truppen,  blott  några  och  sextio 
man  stark,  gav  sig  i  väg  mot  Sveaborg,  de  flesta  sjöledes, 
de  andra  ridande  landvägen.  Det  blåste  emellertid  en  hård 
och  envis  motvind,  som  ökade  till  storm,  så  att  en  av  båtarna 
höll  på  att  sjunka  och  måste  söka  lä  vid  en  öde  holme.  Sprengt- 
porten berättar  själv:  »Mitt  folk  voro  alla  av  det  hejdlösa 
regnet  våta  inpå  bara  kroppen  och  av  alla  våra  gevär  icke 


30 


GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 


ett  enda,  som  kunde  brinna.»  Han  gjorde  då  försök  att  ar- 
beta sig  fram  med  den  bästa  av  båtarna,  ty  han  blev  nu 
ängslig,  att  ryktet  om  hans  färd  skulle  hinna  före  honom  till 
Sveaborg  och  omintetgöra  hela  företaget.  Men  efter  några 
timmars  hårt  arbete  måste  han  vända  om  och  lägga  i  land  vid 


Gustav  III:s  namnteckning  och  sigill  under  fullmakten  för 
Sprengtporlen. 


en  liten  by  för  att  invänta  bättre  väder,  och  under  tiden  få 
kläder  och  gevär  torra. 

Man  kan  tänka  sig,  hur  den  stora  revolutionsplanens  upp- 
hovsman skulle  känna  sig  till  mods  i  denna  fatala  situation, 
som  han  hade  sin  egen  brist  på  förutseende  att  tacka  för.  Han 
säger  också  själv  i  sina  minnesanteckningar:  »Vad  mig  allra 
mest  chockerade  var,  att  jag,  som  tänkt  ut  en  hel  revolutions- 
plan,  skulle  själv  vid  första  verkställigheten  ej  se  mig  bättre 
för  än  att  stanna  med  20  dragoner  på  en  udde  i  havsbandet 
utan  föda  och  nästan  i  brist  av  alla  behov,  till  och  med  kläder- 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  31 

na  på  kroppen  —  ty  dem  vi  hade,  voro  så  våta,  att  vi  föga 
gagn  av  dem  hade.» 

Men  lyckan  gynnade  honom  igen.  Fram  på  kvällen  saktade 
stormen  av  så  pass  mycket,  att  den  lilla  flottiljen  kunde  fort- 
sätta. Och  vid  tretiden  på  morgonen  den  16  augusti  var  man 
framme  vid  Sveaborg.  Här  hade  Sprengtporten  en  nästan 
otrolig  tur.  Skillvakten  sover  och  ropar  icke  i  gevär,  och 
Sprengtporten  med  en  handfull  folk  är  herre  över  Sveriges 
starkaste  fästning.  Han  handlar  nu  med  sin  vanliga  beslutsam- 
het och  raskhet,  skickar  bud  till  sina  medsammansvurna, 
låter  häkta  kommendanten  —  som  tages  på  sängen  — ,  över- 
tager i  konungens  namn  befälet  på  fästningen  och  avfordrar 
garnisonen  samma  trohetsed,  som  dragonerna  förut   avlagt. 

För  några  av  officerarne  uppvisar  han  för  säkerhets  skull 
konungens  fullmakt  —  men  avskriven  och  undertecknad 
»med  konungens  namn,  så  väl  efterapat,  att  ingen  sådant 
kunde  märka».  Redan  samma  dag  kunde  Sprengtporten  taga 
trohetsed  av  borgerskapet  och  garnisonen  i  Hälsingfors. 
Därifrån  kringsändes  ett  manifest  över  hela  Finland,  och  från 
alla  landsändar  inströmmade  trohetsförsäkringar. 

Finland  var  i  Sprengtportens  våld.  Men  hela  proceduren 
var  redan  betänkligt  försenad,  och  —  vad  värre  v  r  —  när 
de  finska  trupperna  nu  skulle  överföras  till  Sverige,  visade  det 
sig,  att  inga  ordentliga  åtgärder  voro  vidtagna  för  deras 
transport.  Först  efter  en  hel  vecka  blevo  de  nödiga  fartygen 
segelklara,  och  sedan  fick  Sprengtporten  vänta  i  ytterligare 
fem  dagar  på  lämplig  vind. 

Under  väntetiden  erhöll  han  från  Stockholm  det  budskapet, 
att  konungen  den  19  augusti  på  eget  bevåg  företagit  en  stats- 
välvning.  Han  funderade  nu  på  att  inställa  färden  till  Stock- 
holm men  resonerade  som  så,  att  konungen  kanske  ändå  kunde 
behöva  lijälp  mot  eventuella  fiender,  och  beslöt  alltså  att  ge 
sig  av. 

Resningen  i  Kristianstad. 

Den  12  augusti  hade  det  skånska  upproret  brutit  löst. 
Vederbörande  hade  nämligen  räknat  ut,  att  redan  en  vecka 
förut  borde  Sveaborg  vara  i  de  sammansvurnes  våld.  På 
kvällen  den  11  augusti  hade  Hellichius  samlat  officernarne 
i  Kristianstad  hos  sig  i  festhgt  lag.    Dit  kom  även  Toll,  och 


32  GUSTAV    III:S    LYCKLIGA    TID. 


^^j  l/USJJJi>^  J/I  flAi^  '<^u^  97^.  ^.^ 

Z/JAiif     lO^ViAAt^  -Ov^AM.    /yb/i/uT7i  ^'^'^  aJtaa  c4fn>nff'^iTr/(.^ 

fvw^  uJfo^    0^iu^   ^U*^t.    JäiJfftttr^iAi^r  tMuJ  i. 

WW<o</2t/i/r»     /%i     UhA^t,     ^xL/l.,m2     /^/««Za»'    A4^^«.<^ 

-(/7«/  SaAif^      t^t4«^      o<A^     J^umJ    viaj2 tjf /iih iYu^     •'4-"^ 
v^^^    c/WL<L    ^2^^*^    <^^     ^^n^^     ^<^-tt 


Sprenglportcns  förfalslcadc  fnllnmkL 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  33 

i  den  glada  stämning,  som  rådde,  var  det  ingen  svårighet 
att  få  gossarne  med  på  en  statskupp.  Pokulerandet  fortsatte 
till  tram  på  morgonen,  då  det  blev  tid  att  gå  till  exercisplatsen. 
Där  steg  Hellichius  framför  fronten,  drog  sin  värja  och  ytt- 
rade, att  underrättelser  från  Stockholm  gåvo  till  känna,  att 
konungen  ingenstädes  vore  säker  om  sitt  liv.  »Han  har  varit 
vår  chef»^  —  sade  han  — ,  »viljen  I  för  honom  våga  liv  och  blod?» 
Ett  enhälligt  »ja»  blev  truppens  svar.  Därefter  bemäktigade 
sig  Hellichius  fästningen  och  staden,  och  ett  manifest  upp- 
sattes,  vari  garnisonen  uppsade  ständerna  tro  och  lydnad. 

Så  snart  besättningen  förklarat  sig  för  konungen,  tillställde 
man  den  komedin  att  låta  en  löjtnant  »fly»  till  prins  Karl 
i  Landskrona  och  med  skräckslagen  uppsyn  förtälja  honom  de 
rysliga  händelser,  som  utspelats  i  Kristianstad.  Med  bestört- 
ning målad  i  sina  anletdrag  åhörde  prinsen  hans  berättelse 
men  ryckte  snart  upp  sig  till  energisk  handling  och  uppbådade 
de  trupper,  som  funnos  i  Skåne.  I  spetsen  för  dem  tågade  han 
mot  Kristianstad  —  givetvis  för  att  kväsa  upprorsandan  i 
dess  brodd! 

Nu  hände  sig  emellertid  så,  att  en  av  Mösscheferna,  över- 
ståthållaren Rudbeck,  på  uppdrag  av  sekreta  utskottet  be- 
fann sig  på  inspektionsresa  till  Karlskrona  och  kom  åkande 
till  Kristianstad  i  en  ståthg  vagn,  förspänd  med  sex  hästar, 
några  timmar  efter  upprorets  utbrott.  Man  kan  tänka  sig 
hans  förvåning,  då  vagnen  utanför  stadsporten  blir  hejdad 
av  skiltvakterna  under  förklaring,  att  ingen  får  slippa  in. 
Förgäves  åberopar  han  sekreta  utskottets  uppdrag  —  ingen 
tycks  bry  sig  om  denna  fruktansvärda  myndighet  längre. 
Han  ser  officerare  och  manskap  sysselsatta  med  att  uppkasta 
försvarsverk  men  kan  icke  få  ur  dem  någon  riktig  upplys- 
ning om  vad  allt  detta  skall  betyda.  De  svara  bara,  att  de 
ingenting  veta  och  endast  lyda  order. 

Rudbeck  får  syn  på  en  fortifikationsofficer,  som  han  vin- 
kar till  sig.  »Är  något  fästningsarbete  för  händer,  eftersom 
ingen  får  köra  igenom»,  frågar  han. 

»Det  vet  jag  intet»,  svarar  löjtnanten. 

»Är  fienden  i  landet»,  forisätter  överståthållaren. 

»Det  vet  jag  icke»,  genmäler  officeren. 

'  Regementet  hette  förut  Kronprinsens  regemente. 

3 — 204364.     Gr imberg.  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


34  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

»Är  här  uppror»? 

»Det  vet  jag  icke.» 

»Vem  har  högsta  befälet  i  staden?» 

»Det  vet  jag  icke.» 

»Vem  är  Ni?» 

»Det  vet  jag  icke.» 

»Vad  heter  Ni?» 

»Det  vet  jag  icke.» 

»Är  Ni  klok  eller  vanvettig?» 

»Det  vet  jag  icke.» 

Så  berättar  Toll  själv,  som  dock  med  sin  kända  benägenhet 
att  gyckla  med  både  sig  själv  och  andra  icke  får  tas  alldeles 
på  orden. 

Rudbeck  lät  nu  köra  till  närmaste  gästgivargård,  där  han 
äntligen  genom  samtal  med  bönder  och  andra  resande  lyckades 
få  fram  några  dunkla  uppgifter  om  vad  som  försiggått  i 
staden,  och  efter  detta  fann  han  bäst  att  fortast  möjligt 
åka  tillbaka  till  Stockholm.  På  aftonen  den  16  augusti  var 
han  tillbaka  där  igen,  och  följande  morgon  avlämnade  han 
berättelse,  först  inför  sekreta  utskottet  och  sedan  inför  ko- 
nungen och  rådet,  om  vad  som  hänt  honom  i  Kristianstad. 

Ända  dittills  tyckas  varken  de  styrande  i  Stockholm  eller 
de  utländska  regeringar,  som  fruktade  för  en  svensk  stats- 
välvning,  ha  riktigt  trott  på  de  uppgifter  om  ett  sådant  företag, 
som  man  fått  genom  avskrifterna  av  franska  ministerns  de- 
pescher från  Stockholm.  Man  synes  ej  ha  tilltrott  den  unge 
konungen  en  sådan  djärvhet  och  handlingskraft.  För  övrigt 
voro  Ryssland  och  Preussen  just  nu  upptagna  av  viktigare 
intressen.  Den  5  augusti  1772  hade  Rysslands,  Preussens 
och  Österrikes  regenter  »i  den  allraheligaste  Treenighetens 
namn»  undertecknat  sin  överenskommelse  att  dela  Polen  för 
att  »bevara  den  goda  harmoni»,  som  rådde  mellan  de  tre  för- 
bundna, samt  »återställa  lugn  och  god  ordning  inom  Polen». 

Dels  genom  franska  regeringen,  dels  genom  Sveriges  sände- 
bud vid  ryska  hovet  hade  Gustav  III  kunnat  följa  gången  av 
de  underhandlingar,  som  skulle  leda  till  våldsgärningen  mot 
Polen.  Och  samtidigt  måste  han  åse,  hur  ett  parti  inom  hans 
eget  land  i  sin  oventenhet  om  verkliga  läget  brann  av  otålig- 
het att  få  till  stånd  ett  förbund,  som  skulle  föra  Sverige  i 
armarna  på  tsardömet.    Skulle  det  lyckas  att  rädda  Sverige 


STATSVÄLVNINGEN    1772,  35 

undan  det  öde,  som  förestod  Polen,  så  var  ingen  tid  att  för- 
lora. Det  dugde  ej  att  vänta,  till  dess  att  Ryssland  hunnit 
bliva  färdigt  med  Polen.  Nu  eller  aldrig!  Nu  var  tidpunkten 
gynnsam,  ty  den  mäktiga  ryska  kejsarinnan  var  alltför  upp- 
tagen av  sina  intressen  i  Polen  för  att  kunna  med  framgång 
lägga  sig  i  Sveriges  inre  angelägenheter.  Men  hade  tsardömet 
väl  fått  tid  på  sig  att  smälta  det  rov,  som  det  beredde  sig  att 
sluka,  så  skulle  det  icke  förbli  en  overksam  åskådare  till  en 
statsvälvning  i   Sverige. 

Här  hemma  hade  förhållandena  ävenledes  utvecklat  sig 
så,  att  det  blev  farligt  för  Gustav  att  dröja,  ty  de  maktägande 
ständerna  hade  väckts  ur  sin  säkerhet  genom  det  budskap, 
som  överståthållaren  kom  med  den  17  augusti.  Nu  riktade 
sig  misstankarna  genast  mot  konungen  själv.  Först  beslöt 
man  sända  riksrådet  Funck  till  Skåne  för  att  kväva  upproret, 
och  prins  Karl,  som  var  misstänkt,  hemkallades.  I  Stockholm 
ställdes  trupperna  under  befäl  av  riksrådet  Kalling,  och  en 
bataljon  av  Upplands  och  Södermanlands  regementen  inkal- 
lades till  staden.  Det  berättas  också,  att  Mössornas  ledare 
beslutit  bemäktiga  sig  konungens  person,  men  att  en  av  dem 
varnat  honom. 

För  kung  Gustav  gällde  det  alltså  nu  hans  frihet  och  hans 
krona,  ja  kanske  hans  liv.  Om  Funck  väl  hunne  att  taga  be- 
fälet över  krigsmakten  i  södra  Sverige  och  Mössorna  finge 
pålitliga  trupper  till  sitt  förfogande  inom  huvudstaden,  så 
skulle  spelet  vara  förlorat.  Den  18  augusti  fick  konungen  de 
första  underrättelserna  från  Sprengtporten.  Från  honom 
var  således  ingen  hjälp  att  vänta  på  flere  dagar.  Sprengtpor- 
tens  plan  hade  alltså  fullständigt  misslyckats.  Hade  konungen 
litat  till  honom  enbart,  så  hade  han  vid  den  tid,  då  Sprengt- 
porten äntligen  hann  fram  till  Stockholm,  med  all  säkerhet 
varit  fängslad,  och  vi  hade,  såsom  Schuck  framhåller,  »haft 
ett  inbördes  krig  —  på  vilket  Ryssland  och  Preussen  an- 
taghgen  gjort  ett  hastigt  slut  på  samma  sätt,  som  de  paci- 
ficerade Polen.  Det  var  från  detta  öde  vi  räddades  genom 
Gustav  ni:s  personliga  ingripande  just  i  det  rätta  ögonblicket. 
Det  var  hans  mod  och  hans  sinnesnärvaro,  som  reparerade 
Sprengtportens  många  fauter.»  Den  20  augusti  skulle  det  vara 
för  sent  för  konungen  att  handla,  ty  den  dagen  skulle  Upp- 
lands regemente  rycka  in  i  huvudstaden  till  försvar  för  Möss- 


36  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

regeringen.   Senast  den  19  augusti  måste  alltså  minan  springa. 
Konungen  hade  fattat  sitt  beslut  och  stod  fast  därvid. 

Ingen  kunde  dock  märka  på  honom,  att  han  umgicks  med 
omstörtningsplaner.  Aftonen  den  18  augusti  tillbragte  han 
med  att  övervara  en  repetition  av  operan  Thetis  och  Pélée 
och  syntes  helt  och  hållet  upptagen  av  konstverket  och  dess 
utförande.  Vid  den  stora  supé,  som  han  därefter  gav  för  en 
mängd  personer  av  alla  partier,  var  han  den  obesvärade  glättig- 
heten och  älskvärdheten  själv.  Men  lugnet  i  blicken  och  leen- 
det på  läpparna  var  endast  med  stor  viljeansträngning  till- 
kämpat. Konungen  var  beredd  på  att  morgondagens  äventyr 
skulle  kunna  sluta  med  nederlag  och  död.  Bland  gästerna 
på  slottet  befann  sig  Tersmeden,  som  nu  blivit  konteramiral. 
Han  berättar  i  ett  brev,  hurusom  han  flere  gånger  för  ko- 
nungen yppat  sin  åsikt,  att  riket  borde  räddas  genom  en 
statsvälvning,  men  alltid  fått  till  svar,  att  man  måste  med 
tålamod  avbida  Guds  behag,  till  dess  syndamåttet  blivit 
fullt.  Men  nu  viskade  konungen  vid  avskedet  till  honom: 
»Nu  är  syndamåttet  fullt.  Var  uppe  på  slottet  klockan  9  i 
morgon  1» 

Den  19  augusti. 

Den  19  augusti  bröt  in  med  strålande  solsken.  På  morgonen 
vid  10-tiden  såg  man  konung  Gustav  tillsammans  med  några 
förtrogna  rida  ut  från  slottet  till  artillerigården,  där  vakt- 
paraden var  samlad.  Dit  hade  också  ett  stort  antal  officerare 
från  olika  regementen  efter  påstötning  infunnit  sig.  Särskilt 
var  »Svenska  botten»  talrikt  representerad.  Gustav  åsåg 
först  truppens  exercis.  Därefter  gick  han  utefter  leden  och 
talade  vänligt  med  var  man  särskilt.  När  han  kom  till  under- 
officerarne, förhörde  han  sig  om  vars  och  ens  tjänstår  och 
frågade  till  sist  över  lag,  hur  det  i  forna  tider  varit  förordnat 
om  underofficerarnes  befordran.  Härpå  svarade  den  äld- 
ste närvarande  gardesofficeren,  den  76-årige  överstelöjtnant 
Ehrenkrook,^  att  han  mindes  i  sin  tid,  att  fältväblar  blivit 
kaptener,  varpå  konungen  inföll:  »Sådant  kan  icke  ske  nu, 
så  länge  riksens  ständer  hålla  kabinett,  men  det  kan  ändras, 
och  kunde  hända  hädanefter.»    Det  var  ord,  som  förvisso  ej 


'  Han  tjänstgjorde  ännu  är  1780. 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  37 

föllo  på  hälleberget.  Härpå  avmarscherade  vaktparaden  till 
slottet,  och  konungen  följde  med  till  fots,  omgiven  av  en 
mängd  officerare.  Han  var  enligt  Tersmedens  berättelse  »vid 
ett  charmant  humör  utan  synnerlig  rörelse». 

När  truppen  gjort  halt  på  lilla  borggården,  lät  konungen 
kalla  in  officerarne  och  underofficerarne  i  rapportsalen. 
Här  började  han  »med  stor  sinnesrörelse  och  mycket  blek» 
tala  till  dem.  I  starka  färger  skildrade  han  Sveriges  farliga 
tillstånd.  Roten  till  det  onda  var  ju  mångväldet.  Det  var 
detta,  han  sade  sig  vilja  tillintetgöra  för  att  återge  landet 
dess  urgamla,  lagbundna  frihet.  Han  slutade  sitt  kraftiga, 
medryckande  tal  med  orden:  »Viljen  I  följa  mig  med  samma 
trohet,  som  edra  fäder  visade  Gustav  Vasa  och  Gustav  Adolf, 
så  vill  jag  våga  liv  och  blod  för  eder  och  fäderneslandets  rädd- 
ning.» Ett  ögonblick  av  tyslnad  —  ett  ödesdigert  ögonblick. 
Då  ljuder  en  röst:  »Vi  våga  liv  och  blod  till  Ers  Maj:ts  tjänst!» 
Det  löftet  följes  av  ett  skållade:  »Ja  —  Gud  bevare  Ers 
Maj:tl» 

För  några  av  officerarne  var  dock  denna  stund  en  svår 
prövning.  En  löjtnant  svimmade,  och  en  kapten  vägrade  att 
avlägga  den  trohetsed,  som  konungen  förestavade.  Förgäves 
försökte  Gustav  själv  övertala  honom.  Han  föredrog  att  av- 
lämna sin  värja  och  gå  i  arrest. 

Därefter  gick  konungen,  åtföljd  av  officerarne,  ut  på  stora 
borggården,  dit  både  den  avgående  och  den  nya  vakten  mar- 
scherade in.  Sedan  slottsportarna  stängts,  vände  konungen 
sig  till  soldaterna  med  ett  tal  av  samma  innehåll  som  det  torra 
och  tillsporde  dem,  om  de  ville  med  honom  våga  liv  och  blod 
till  hans  och  rikets  räddning.  Ett  enhälligt  ja  och  »Leve 
konung  Gustav!»  var  svaret.  Därefter  avlade  även  de  ny  tro- 
hetsed. 

Samtidigt  var  emellertid  rådet  samlat  på  slottet  för  att 
justera  instruktionen  för  Funck.  Men  konungen  dröjde  så 
märkvärdigt  länge.  Senatorerna  började  bli  otåliga.  Riks- 
rådet Wallwijk,  som  satt  nära  fönstret,  hörde  ett  misstänkt 
buller  nere  på  borggården,  och  vad  han  såg,  när  han  tittade 
ut,  föranledde  honom  att  säga  till  sina  ämbetsbröder:  »Gode 
herrar,  Kungl.  Maj:t  justerar  vårt  protokoll  nere  i  högvakten. 
Han  spar  oss  besväret,  och  vi  kunna  sluta.»    Riksrådet  Kal- 


38  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

ling,  som  förde  befälet  över  trupperna  i  huvudstaden,  skyn- 
dade då  ned  till  rapportsalen  för  att  se  efter,  vad  som  var  på 
färde,  och  hälsa  Hans  Maj:t,  att  riksrådet  väntade  på  honom. 
Han  slapp  icke  in,  men  konungen  lät  hälsa  honom,  att  han 
ämnade  komma  upp  till  rådet,  när  han  talat  med  sina  offi- 
cerare, och  att  Kalhng  kunde  gå  upp  förut.  Kalling  gjorde 
så  men  lade  märke  till,  att  några  officerare  följde  efter  honom 
ända  in  i  rådsförmaket.  Vad  månde  allt  detta  betyda? 
Han  vill  skicka  efter  vakthavande  kaptenen,  men  de  efter- 
hängsna officerarne  låta  honom  veta,  att  detta  in  le  går  for 
sig,  och  att  konungens  vilja  är,  att  riksråden  skola  stanna 
kvar  i  rådssalen.  Kallings  hotelser  ha  ej  den  ringaste  verkan. 
Kort  därefter  infinner  sig  också  en  officer  med  30  man  och 
besätter  alla  utgångarna  till  rådets  samlingsrum,  och  på  Kal- 
lings fråga  svarar  kaptenen  endast,  att  konungen  befallt 
honom  hålla  rådet  under  bevakning  men  icke  att  ge  några 
förklaringar. 

Kung  Gustav  hade  emellertid  icke  glömt  bort  sina  rådgivare. 
Klockan  12  lät  han  servera  middag  för  dem.  Men  »rådets 
aptit  var  icke  synnerlig»,  anmärker  en  berättare  helt  torrt. 

Samtidigt  härmed  var  även  sekreta  utskottet  församlat 
i  sin  lokal  på  Riddarhuset.  En  av  dess  ledamöter  avbröt 
förhandlingarna  med  det  meddelandet,  »att  tidning  in- 
lupit  om  någon  besynnerlig  händelse,  som  sig  på  kungl. 
slottet  tilldragit».  Kort  därefter  infördes  i  utskottet  en  löjt- 
nant, som  visste  berätta  om  händelserna  på  slottets  borggård. 
»Herr  kammarherren  baron  von  Essen  äskade  endast  den 
proposition  av  herr  baron  och  lantmarskalken,  att  sekreta 
utskottet  måtte  åtskiljas.  Herr  baron  och  lantmarskalken 
föreställte  sekreta  utskottets  samtliga  ledamöter  att  iakttaga 
den  ed  och  plikt,  de  Gud  och  fäderneslandet  skyldige  voro. 
Sekreta  utskottet  åtskildes.»  Så  lyder  den  sista  anteckningen 
i  det  ryktbara  utskottets  protokoll,  uttrycksfull  i  all  sin  kort- 
het. Det  är,  säger  Odhner,  vår  främste  forskare  på  den  gu- 
stavianska tiden,  »dödsdomen  över  frihetstidens  statsskick, 
avkunnad  av  en  bland  dess  förnämsta  representanter.  När 
denne  icke  sade  ett  ord,  icke  lyfte  en  arm  till  dess  försvar, 
så  kunde  man  ej  begära,  att  andra  skulle  göra  det.» 

Axel  von  Fersen,  som  dock  ej  själv  befann  sig  i  Stockholm 
vid  tillfället,  har  i  sina  memoarer  en  mera  dramatisk  skil- 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  39 

di"ing  av  det  mäktiga  utskottets  upplösning  efter  underrättel- 
serna om  vad  som  hänt  på  slottets  borggård.  Så  här  lyder 
hans  framställning:  »Förtvivlan  och  förskräckelse  bemäktigade 
sig  allas  sinnen.  Var  och  en  lämnade  sin  plats.  Präster  och 
borgare  störtade  sig  fram  i  vild  oordning.  Det  patriotiska 
nitet  och  frihetskänslan  visade  sig  uti  att  hinna  till  dör- 
ren och  fly  undan  för  att  rädda  sig.  Lantmarskalken  åter- 
kallade dem  fåfängt  till  ordning  för  att  överlägga  om  den 
närvarande  belägenheten.  Man  var  döv  för  hans  kallelse, 
och  han  stannade  ensam  kvar  med  sekreteraren.» 

De  myndiga  män,  som  nyss  haft  hela  Sveriges  rikes  väl  och 
ve  i  sina  händer,  skingrades  åt  olika  håll.  Överlämnac^e 
åt  ensamheten,  blevo  flere  av  dem  såsom  rör,  de  där  drevos 
av  och  an  av  vinden.  Så  borgmästar  Sundblad  från  Sigtuna, 
fast  han  var  måg  till  självaste  Renhorn.  Själv  har  han  fått  ett 
lult  eflermäle.  Dåvarande  notarien,  sedermera  stadssekrete- 
raren i  Stockholm  Hochschild  kallar  honom  i  sina  memoarer 
»en  av  de  fulaste  uslingar  vid  denna  riksdag».  Han  larvade 
med  skräcken  i  sig  ända  ut  i  Solnaskogen,  där  han  upp- 
fiskades av  en  patrull,  som  tog  honom  med  sig  och  stoppade 
in  honom  i  högvakten.  Där  träffade  han  ett  par  av  de  mäk- 
tigaste prostarne  och  en  del  andra  kamrater  från  utskottet, 
alla  nu  betydligt  mindre  viktiga  än  vanligt. 

Överståthållaren  friherre  Rudbeck  försökte  först  på  råd- 
huset och  sedan  på  gatorna  mana  folk  till  försvar  för  friheten. 
Men  då  ingen  lyssnade  till  hans  röst,  satte  han  i  stället  sitt 
hopp  till  de  oskäliga  djuren  i  kungliga  stallet.  Han  skulle 
åtminstone  vara  man  för  att  Hans  Maj:t  med  svit  inte  skulle 
få  nödiga  ridhästar  och  befallde  till  den  ändan,  att  portarna 
till  kungliga  stallet  skulle  stängas.  Men  här  posterade  redan 
en  källarmästare  Heimberger,  som  var  s.  k.  officer  vid  borger- 
skapets  kavalleri  och  med  entusiasm  erbjudit  konungen  sin 
tjänst.  Han  frågade  helt  obstinat,  av  vem  herr  överståt- 
hållaren hade  sådana  order.  »Av  mig  själv»,  svarade  Rudbeck. 
I  detsamma  kom  befallning  från  konungen  att  föra  ut  hästarna, 
i  kraft  varav  Heimberger  ropade:  »Konungens  ordres  gå  före 
överståthållarens.  Portarne  upp  och  hästarne  uti»  —  »Så- 
lunda var»,  säger  ett  ögonvittne  bland  riksdagsmännen, 
»honom  allting  emot,  och  tog  därföre  säkraste  partiet  att 
begiva   sig   hem   med   några   sina   vänner   att   äta   middag.» 


40  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Under  måltiden  anlände  en  överste  och  förklarade  honom 
arresterad  i  konungens  namn.  Rudbeck  lämnade  helt  fog- 
ligt värjan  ifrån  sig,  satte  sig  i  en  väntande  hyrvagn  och  for 
så  stilla  och  obemärkt  upp  till  kungliga  slottet.  Där  fick  han 
överstemarskalkens  rum  att  bebo  och  rönte  även  i  övrigt, 
i  likhet  med  samtliga  de  arresterade,  ett  synnerligen  vänligt 
bemötande. 

På  liknande  sätt  gick  det  den  bålde  general  Pechlin.  Sedan 
han  förgäves  sökt  komma  över  till  Skeppsholmen  och  taga 
ledningen  där,  for  han  som  en  skottspole  av  och  an  mellan 
olika  platser  i  staden.  Men  då  han  överallt  fann  sig  förekom- 
men av  konungen,  tog  han  i  desperation  en  båt  och  lät  ro 
sig  till  Liljeholmen.  Därifrån  fortsatte  han  till  fots  vid  pass 
en  kvarts  mil,  tills  han  träffade  en  bonde,  som  kom  åkande 
från  Stockholm.  Honom  övertalade  Pechlin  att  skjutsa  sig 
till  Södertälje,  och  därifrån  bar  det  i  väg,  som  om  han  haft 
elden  efter  sig.  Målet  var  nu  hans  småländska  hembygd, 
där  generalen  hoppades  samla  landskapets  tre  regementen 
under  sitt  befäl  och  med  dem  kväsa  angreppet  på  »friheten». 
Men  konungen  hade  givit  order  om  hans  efterspanande  och 
återförande  till  Stockholm,  och  när  den  gamle  räven  uppen- 
barade sig  i  Jönköping  i  hopp  att  bemäktiga  sig  därvarande 
fästning  och  förråd,  blev  han  arresterad  i  själva  stadsporten. 
Där  posterade  nämligen  en  gammal  politisk  motståndare, 
en  kapten,  tillsammans  med  ett  par  andra  officerare  och 
några  artillerister.  Gripsholms  slott  blev  nu  Pechlins  vistelse- 
ort. I  samma  rum,  där  fordom  Katarina  Jagellonica  en  gång 
haft  sin  boning,  fick  den  kombinerade  Hatt-  och  Mösschefen 
tid  på  sig  att  begrunda  lyckans  underliga  omskiften. 

Att  fången  icke  for  illa  kan  man  förstå  av  riksmarskalks- 
ämbetets skrivelse  till  slottsförvaltaren  på  Gripsholm  den 
28  augusti  1772.  Där  meddelas  Kungl.  Majts  befallning,  att 
general  Pechlin  jämte  de  tre  officerarne,  som  bevakade  honom, 
»skulle  åtnjuta  spisning  tvenne  gånger  om  dagen,  nämligen 
middag  och  kväll,  med  fyra  rätter  vardera  målet  samt  fyra 
buteljer  vin  om  dagen,  bestående  av  två  buteljer  pontak^ 
och  två  dito  franskt».  För  den  skull  översändes  samtidigt 
till  förstärkning  av  förråden  på  slottet  »sextio  buteljer  vin, 

'  Ett  rött  Bordeaux  vin. 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  41 

sex  lispund  vetemjöl  och  tolv  d:o  skrätt  rågmjöl,   en  west- 
fahlisk  skinka  samt  något  meLvurst». 


Men  vi  återvända  till  händelserna  i  Stockholm,  för  att 
följa  Gustav  i  hans  förehavanden.  Efter  händelserna  på 
slottets  borggård  slogos  slottsportarna  upp,  och  man  såg 
konungen  i  spetsen  för  vaktparaden  komma  utridande.  Han 
hade  lagt  befälet  på  hjärtat:  »Om  det  gäller  att  bruka  vap- 
nen, så  kommen  ihåg,  att  det  är  mot  medborgare,  I 
strid  en  I» 

Överallt  där  konungen,  omstrålad  av  sommarsol,  rider  fram 
genom  sin  fagra  huvudstad  och  tager  trohetsed  av  trupper  och 
myndigheter,  trängas  folkskarorna  kring  honom  under 
glädjerop:  »Leve  konungen!»  Ja  från  fartygens  master  och 
tågverk  hälsa  honom  matroserna  med  viftningar  och  hurra- 
rop. Konungen  har  knutit  om  sin  arm  en  vit  bindel  till 
igenkänningstecken  för  sina  vänner.  Snart  bäres  den  vita 
bindeln  av  alla  Stockholms  invånare. 

Överallt,  där  konungens  kungörelser  uppläsas,  höras  bi- 
fallsrop vid  underrättelsen,  att  han  vill  frälsa  riket  från 
partiväsendet.  Det  är  icke  en  statsvälvning  blott  —  det  är 
en  fosterländsk  högtid. 

»Det  fanns  dock  även»,  skriver  vårt  förut  citerade  ögon- 
vittne, »somliga,  som  stodo  där  stumma  och  handfallna, 
lupo  av  och  till  ropande:  'Friheten,  mina  herrar,  vår  fattiga 
friheti'» 

Mera  hjältemodig  var  en  vice  häradshövding,  som  hävde 
ur  sig  en  mordisk  hotelse,  då  han  såg  konungen  rida  förbi. 
Men  det  blev  tyst,  när  han  kände  sig  gripen  av  kraftiga  händer 
och  vederbörligen  inburad.  Han  frigavs  efter  ett  par  måna- 
ders lugnande  vistelse  inom  fyra  väggar  och  avlägsnades  till 
Pommern  som  tulltjänsteman.  Det  får  väl  antagas,  att 
mannens  kraftiga  munläder  gjorde  honom  till  en  hälsosam 
skrämbuse  för  alla  smugglare. 


Det  hopp,  som  Mössorna  satte  till  sjövapnet,  kom  på  skam, 
det   som   allt  annat.    Många  av  flottans  officerare  tillhörde 


42  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Mösspartiet,  och  en  av  rådsherrame  var  chef  för  Stockholms- 
eskadern.  Men  när  avgörandet  kom,  satt  han  instängd  i 
rådskammaren,  och  Tersmeden  förde  högsta  befälet  på  Skepps- 
holmen. 

»Tersmeden,  tung  och  tjock  och  lång, 
är  amiral  och  barlast  på  en  gång», 

sade  en  samtida  skämtare.  Det  första  han  gjorde  var  att 
låta  draga  upp  vindbryggan  mellan  Skeppsholmen  och  Blasie- 
holmen  för  att  få  vara  i  fred  för  ovälkomna  besökande.  Knappt 
var  detta  gjort,  förrän  general  Pechlin  tillsammans  med 
greve  Hessenstein  syntes  på  andra  stranden.  Men  då  de  sågo 
sig  vara  förekomna,  vände  de  hastigt  om. 

Xär  de  INIössvänliga  sjöofficerarne  sågo,  hur  Tersmeden 
avstängde  förbindelsen  mellan  land  och  Skeppsholmen,  hur 
han  placerade  laddade  kanoner  vid  brofästet  och  utsatte 
vaktposter  runt  om  på  holmens  stränder,  »begynte  de»,  säger 
han,  »med  knöt  och  morr  över  mina  anstalter». 

Men  han  tystade  ned  dem  med  hotelser  att  arrestera  den, 
som  visade  sig  uppstudsig.  »Vägrar  någon  vidare»,  sade  han 
i  barsk  ton,  »så  följer  jag  krigsartiklarna  och  skjuter  honom 
för  liuvudet.» 

Sina  trogna  av  såväl  befäl  som  manskap  samlade  han  vid 
bommen  och  avbidade  bara  med  spänning  att  få  höra  något 
fröjderop  från  slottet  såsom  signal.  »Änteligen»,  säger  han, 
»kom  den  glada  stunden,  att  vi  alla  hörde  ett  starkt  hurra  och 
'Gud  välsigne  konungen'.» 

Då  berättade  han  för  sitt  folk,  vad  som  hänt  på  slottet, 
och  att  glädjen  däröver  alltmer  tilltog  i  staden,  »såsom  ni 
alla  höra»,  tillade  han  —  och  det  argumentet  tog  nog  skruv 
mer  än  något  annat.  Alltnog:  han  lyckades  driva  det  därhän, 
att  hela  kåren  svor  konungen  trohetsed.  Därefter  ställde  han 
till  en  frukost  för  såväl  officerare  som  manskap,  och  man  drack 
konungens    skål. 

Nu  var  konungen  herre  över  hela  den  väpnade  styrkan  inom 
.huvudstaden  och  hade  blott  att  trygga  sig  mot  överrumpling. 
Alla  viktigare  platser  inom  staden  besattes  med  vaktposter. 
Kanoner  uppställdes  på  borggården,  på  torgen  och  vid 
broarna,  och  vid  Norrtull  förlades  300  man  med  två  kanoner 
för  att  hejda  Upplänningarne,  ifall  de  skulle  komma.    Men  de 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  43 

kommo  aldrig.  Konungen  sände  dem  till  mötes  generalmajo- 
ren och  landshövdingen  Ramsay  med  befallning,  att  de  skulle 
återvända  till  sina  hem.  De  särskilda  kompanierna  hade 
ännu  icke  hunnit  att  stöta  tillsammans.  Ramsay  träffade 
det  ena  efter  det  andra  och  förmådde  dem  utan  svårighet 
att  avlägga  den  nya  trohetseden  till  konungen  och  sedan  göra 
helt  om  marsch.  Sörmlänningarne  fingo  samma  order  och 
lydde  lika  villigt. 

På  rikssalen. 

Två  dagar  därefter  samlades  ständerna  på  konungens  kal- 
lelse på  rikssalen.  »Alla  fönster  åt  borggården  voro  öppnade, 
och  på  sistnämnda  ställe  voro  kanonerna  uppdragna  med 
mynningarna  emot  rikssalen.  Vädret  var  ävenså  gynnande, 
att  röken  av  luntorna  nog  kändes  i  salen»,  berättar  Hoch- 
schild  i  sina  memoarer.  Situationen  gav  sedan  kammarherre 
von  Essen  anledning  att  säga  konungen,  att  några  invänd- 
ningar mot  revolutionen  ej  kunde  göras,  eftersom  konungen 
ju   haft  den  »kanoniska  rätten»  på  sin  sida. 

Gustav  trädde  in  i  rikssalen.  »Klädd  i  sin  kungliga  dräkt», 
—  så  berättar  Skjöldebrand  i  sina  memoarer  —  »satte  han 
sig  på  tronen  med  all  möjlig  värdighet  och  lät  med  otrolig 
konst  manteln  falla  å  ömse  sidor  i  de  mest  anbragta  veck, 
som  en  målare  kunnat  önska  att  taga  till  modell.  Han  lu- 
tade sig  något  tillbaka,  och  med  en  blick  av  behagfullt  lugn 
såg  han  jm  rikets  församlade  ständer,  som  redan  hade  in- 
tagit sina  rum.  Han  bytte  flera  gånger  om  attityd  men 
alltid  lika  konstmässigt  och  utgörande  ämne  för  målning. 
Äntligen,  då  alla  voro  komna,  började  han.  långsamt  och  med 
en  Ijudfull  röst,  som  man  ej  kunde  tro  honom  äga,  att  uttala 
de  titlar,  som  tillkomma  vart  stånd,  varpå  följde  ett  verkligt 
vältalighetsstycke,  som  han  utsade  med  den  konst,  att  vart 
ord  hördes  tydligt  och  gjorde  sin  tillbörliga  verkan.  Och  den 
bäst  beräknade  ceremoni  av  det  höga  slaget  på  en  teater, 
med  dekorationer,  kostymer  och  allt  hade  ej  kunnat  göra  en 
fullkomligare  effekt.»     Hans   lal   började  sålunda: 

»Uppfylld  av  den  innerligaste  bedrövelse  över  det  till- 
stånd, fäderneslandet  sig  nu  befinner  uti,  och  tvungen  att 
visa  eder  sanningen  i  sin  fulla  dag,  då  riket  står  på  bräd- 
den av  dess  fall,  boren   I  ej  vara  förundrade,  om  jag  i  dag 


44 


GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 


GustaD  III.     Målning  av  Roslin. 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  45 

ej  mottager  eder  med  glada  känslor.  Nationen  har  sedan 
längre  tider  tillbaka  varit  skild  genom  tvenne  partier,  vilka 
delat  henne,  så  att  säga,  i  tvenne  folkslag,  förenade  allenast 
att  sönderslita  fäderneslandet.  Att  befästa  sitt  välde  har 
varit  de  rådandes  enda  mål;  ingenting  har  varit  heligt  för  en 
av  hat  och  hämnd  upprörd  menighet.  Således  har  friheten, 
den  ädlaste  av  mänsklighetens  rättigheter,  blivit  förvandlad 
uli  en  olidlig  despotism  i  det  rådande  partiets  händer. 

Om  således  rikets  invärtes  ställning  varit  vådlig,  huru  hisk- 
lig är  ej  dess  utrikes  belägenhetl  Jag  blyges  att  därom  nämna. 
Född  svensk  och  en  Sveriges  konung,  borde  det  vara  för  mig 
en  omöjlighet  att  tro,  det  främmande  avsikter  kunde  råda  på 
svenske  män,  än  mer  att  de  nedrigaste  medel  därtill  brukade 
blivit.  I  kännen,  vad  jag  menar,  och  min  blygsel  är  för  eder 
nog  för  att  finna,  i  vad  nesa  edra  misshälligheter  nedsänkt 
riket. 

Den  Högste  själv  har  synts  förtörnad  av  de  stridandes 
orättvisa.  Jorden  har  nekat  sin  gröda,  och  en  dyr  tid  med 
hunger  och  nöd  har  tryckt  hela  landet.  Långt  ifrån  att  i 
tid  tänka  på  bot,  då  jag  däruppå  yrkade,  haven  I  synts  mera 
uppmärksamma  att  utöva  eder  egen  hämnd  än  att  tänka  på 
deras  hjälp,  som  eder  befullmäktigat.  På  ett  sådant  sätt 
har  ett  helt  år  tillbragts  under  en  för  landet  ganska  tung 
riksdag  utan  att  på  något  sätt  vara  nyttig.  I  en  sådan  be- 
lägenhet, och  då  riket  och  den  rätta  friheten  och  säkerheten 
stodo  i  största  fara  —  för  att  ej  tala  om  mitt  liv  —  har  jag 
ej  funnit  annan  utväg  än,  näst  den  Högstes  bistånd,  att  gripa 
till  de  medel,  som  hulpit  andra  frimodiga  folkslag  och  fordom 
Sverige  självt  under  Gustav  Vasas  fana,  från  ett  olidligt 
välde  och   förtryckl» 

Ett  sådant  strafftal  hade  ständerna  icke  fått  höra  från 
tronen  sedan  den  ryktbara  riksdagen  i  Västerås  1527. 

Konungen  slutade  med  en  försäkran,  att  det  blott  var 
självsvåldet  men  icke  friheten  han  ville  avskaffa.  Förden- 
skull lät  han  inför  ständerna  uppläsa  ett  förslag  till  den 
nya  regeringsform,  som  han  utarbetat.  Denna  grundlag  blev 
enhälligt  antagen  och  besvuren  av  ständerna. 

»Så  hade»,  säger  Malmström,  »samma  ständer,  som  i  sex 
månader  tvistat  om  några  ord  i  konungaförsäkran,  nu  måst 
utan  överläggning  antaga  en  hel  ny  regeringsform,  sedan  den 


4G  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

hört  den  en  enda  gång  för  sig  föreläsas.»  De  riksdagsmän, 
som  skulle  velat  motsätta  sig  den, de  kunde  eller  vågade  det  ej, 
ty  konungen  hade  ju  trupperna  och  folket  på  sin  sida.  Så 
hade  ständernas  makt  ramlat,  utan  att  en  enda  kraftig  hand 
höjts  till  dess  försvar.  Ett  nytt  tidevarv  i  Sveriges  historia 
börjar. 

Utan  något  motstånd,  utan  det  ringaste  upplopp  eller 
oordning,  utan  att  en  droppe  blod  spillts,  hade  frihetstidens 
statsskick  blivit  omstörtat.  Gustav  hade,  som  Schiick  säger, 
»segrat  nästan  blott  genom  makten  av  sin  personlighet,  genom 
ungdomens  ljusa  tro  på  livets  ideala  makter». 

De  arresterade  blevo  frigivna.  De  »förhatliga  och  veder- 
styggliga» partinamnen  Hattar  och  Mössor  förbjödos.  Alla 
politiska  straffdomar  blevo  upphävda,  och  Rosenkammaren 
och  andra  pinofängelser  förstörda:  försoning  och  endräkt 
var  Gustavs  lösen.  Ej  ett  spår  av  agg  och  hämndlust  mot  hans 
forna  motståndare. 

Gustav  hade  under  revolutionsdagarna  överträffat  även 
hans  varmaste  vänners  förväntan.  Fastän  ung  och  oerfaren, 
hade  han  med  ett  slag  visat  sig  vuxen  alla  svårigheter.  Natt 
och  dag  hade  han  varit  i  verksamhet.  Ingenting  hade  han 
glömt,  ingenting  förbisett.  »Hans  Maj:t  hade  ingen  moment 
ledig»,  säger  Tersmeden,  »ty  om  dagarna  var  han  sysselsatt 
med  rikets  ställande  i  ordning  och  om  nätterna  att  själv  i 
egen  hög  person  rida  omkring  i  staden  till  klockan  2  för  att 
tillse,  att  allt  var  tyst,  stilla  och  i  ordning.  Det  var  obegrip- 
ligt, huru  herren  stod  ut  med  alla  dessa  ansträngningar.» 

Mitt  under  farorna  och  de  brådskande  bestyren  hade  han 
haft  tid  över  för  att  lugna  den  oro,  som  de  arresterades  an- 
höriga måste  känna.  Till  friherrinnan  Rudbeck  skrev  han  själv 
en  biljett,  att  ingenting  skulle  vederfaras  hennes  man  utom 
några  dagars  instängning.  Andra  anhöriga  till  de  arresterade 
lugnade  han  genom  muntliga  hälsningar  av  samma  innebörd. 

Stämningen  ute  i  landet  och  bland  ständerna. 

Budskapet  om  statsvälvningen  mottogs  överallt  i  landet 
som  en  befrielse.  Man  hade  hunnit  ledsna  på  att  regeras  av 
partifanatiska  präster  och  borgare,  som  använt  plenum  efter 
plenum  till  att  förfoga  över  statens  ämbeten  eller  avkunna 
straff   över  politiska  motståndare  men  icke  kunnat  bringa 


STATSVÄLVNINGEN    1772. 


47 


■-^^. 


0>^ 


Allegori  över  slalsväluningen  1772.     Målning  av  Tara  val  d.  y. 

verksam  hjälp  åt  ett  folk,  som  kämpade  med  hunger  och 
nöd.  Var  detta  den  frihet,  som  entusiasterna  för  ständerväl- 
det  drömt  om?  Nej,  för  en  sådan  »frihetstid»  måste  man  be- 
tacka sig.  Nu  levde  man  i  ett  glädjerus  och  sjöng  med  varma 
lijärtan  Bellmans  versar: 

»Gustavs  skål! 
den  bäste  kung,  som  Norden  äger. 

tian  ej  tål, 
att  viktskåln  ojämnt  väger»,  o.  s.  v. 


De  våldsgärningar,  som  vid  samma  tid  förövades  mot  det 
arma  Polen,  öppnade  svenska  folkets  ögon  för  den  avgrund, 
vid  vars  rand  man  stått,  och  sinnena  fylldes  med  tacksamhet 
mot  räddaren.    »I  några  år  voro  svenskarne  så  lyckliga,  att 


48  GUSTAV    III:S    LYCKLIGA    TID. 

de  själva  kände  det,  vilket  de  sällan  göra»  —  för  att  tala  med 
excellensen  Skjöldebrand. 

Lovisa  Ulrika  var  stolt  över  sin  son.  Vid  underrättelsen 
om  statsvälvningen  utbrast  hon  med  glädjestrålande  ögon: 
»Se,  vilken  son  jag  har!  Jag  förlåter  honom  allt  —  det  är  min 
son  I» 


Den  allmänna  hänförelsen  meddelade  sig  till  ständerna,  vilka 
nu  voro  som  andra  människor.  Så  gott  som  alla  tycktes  livade 
av  nit  att  göra  det  bästa  möjliga  för  riket  i  dess  helhet,  och 
riksdagsarbetet  gick  undan  med  fart.  I  bondeståndet  angavs 
tonen  vid  första  sammanträdet  efter  statsvälvningen  med 
psalmen  »Si,  huru  gott  och  ljuvligt  är,  att  bröder  kunna  säm- 
jas!» Och  i  borgarståndet  lade  man  märke  till,  hur  en  mer 
än  lovligt  myndig  ålderman  i  vällovliga  garvarskrået,  som 
fått  tillbringa  ett  par  dagar  i  enrum,  nu  var  som  smältande 
smör  och  erinrade  sitt  stånd  om  skriftens  ord,  att  »lydnad 
är  bättre  än  offer  och  hörsamhet  bättre  än  det  feta  av 
vädrar». 

Oredan  i  penningväsendet  ansåg  rrian  sig  säkrast  få  botad 
genom  att  överlämna  åt  konungen  att  efter  bankofullmäktiges 
hörande  vidtaga  de  åtgärder,  som  skulle  kunna  återge  ett 
fast  värde  åt  penningen. 

För  att  kraftigare  kunna  möta  hungersnöden  medgåvo 
ständerna  konungen  rätt  att  i  tider  av  tryckande  spannmåls- 
brist förbjuda  husbehovsbränning  för  kortare  tid.  Det 
brännvinsförbud,  som  ständerna  icke  av  några  föreställningar, 
någon  hungersnöd,  låtit  förmå  sig  att  bifalla,  så  länge  de  voro 
maktägande,  det  hade  de  nu  helt  och  hållet  lämnat  i 
konungens  skön  att  utfärda.  Bönderna  hade  dock  endast 
genom  konungens  personliga  ingripande  kunnat  förmås  att 
ge  med  sig.  »Det  vore  ömt  att  binda  munnen  till  på  oxen, 
som  tröskar,  ty  arbetaren  är  sin  lön  värd.  Den  saft,  som  pres- 
sas av  jordens  avel,  skördad  i  bondens  anletes  svett,  den  vore 
han  berättigad  att  få  smaka»,  och  »ett  måttligt  bruk  av  bränne- 
vin vore  bondens  bästa  kur  och  apoteque».  Så  resonerade 
de  gode  odalmännen  över  nästan  hela  linjen.  Anders  Tor- 
björnsson yttrade,  att  folket  i  hans  landsort  »ansåg  denna 
förfriskning  numera  nästan  oumbärlig»  under  sitt  fiske  och 


STATSVÄLVNINGEN    1772.  49 

isynnerhet  under  sillsaltnings tiden.  Han  »beklagade,  att  han 
näppeligen  tordes  resa  hem,  ifall  så  händer,  att  dess  fattige 
hemmavarande  fiskare  ej  till  nödtorft  få  nyttja  denna  vara». 

Med  kraft  ingrep  regeringen  även  på  flere  andra  sätt  mot 
hungersnöden,  framför  allt  genom  att  köpa  in  spannmål  från 
utlandet  och  dela  ut.  Men  det  förslog  icke.  På  vintern  blev 
nöden  i  somliga  landskap  så  svår,  att  folket  måste  stilla  sin 
hunger  med  bark,  knoppar  och  halm.  Värst  var  tillståndet  i 
Dalarne  och  Dalsland.  Från  dessa  trakter  inrapporteradcv  det, 
att  soldaterna  voro  så  utmattade  av  svält,  att  de  under  öv- 
ningar ramlade  omkull.  På  somliga  ställen  blevo  bönderna  i 
sin  förtvivlan  och  sitt  hat  mot  frälsemännen  uppstudsiga. 
Frälsebönderna  rotade  sig  tillsammans  och  vägrade  att  er- 
lägga skatter,  dagsverken  och  körslor.  I  Savolax  och  på  en 
del  andra  platser  måste  regeringen  t.  o.  m.  använda  vapen- 
makt mot   dem. 

Lyckligtvis  gav  sommaren  1773  en  god  skörd,  och  tack 
vare  den  övervanns  en  av  de  svåraste  nödårstider,  som  svenska 
folket  någonsin  genomgått.  Dödligheten  till  följd  därav  var 
den  största,  som  förekommit  i  Sverige,  allt  sedan  tabellverket 
upprättades,  och  dess  följder  äro  än  i  dag  märkbara. 

Den  9  september  åtskildes  ständerna.  I  själva  riksdags- 
beslutet uttalades  tacksägelser  till  konungen,  som  »genom 
sitt  mannamod  frälsat  sitt  rike  på  brädden  av  dess  undergång 
och  krossat  de  bojor,  som  tryckte  fria  medborgare».  Med 
sådana    känslor    såg    svenska    folket    »frihetens»    tid    lykta. 

Men  ryske  ministern  i  Stockholm  klagade  i  sina  depescher 
bitterligen  över  sina  forna  vänners  falskhet,  de  där  nu  upp- 
trädde med  den  vita  bindeln  om  armen  och  ej  ens  vågade 
besöka  honom.  Han  kände  sig  så  ensam  och  övergiven. 
Hans  hopp  stod  till  att  man  med  hjälp  av  ryska,  danska  och 
preussiska  deklarationer  skulle  kunna  lyckas  anstifta  uppror 
i  gränsprovinserna:  i  Finland,  Pommern  och  Skåne.  Detta 
föreslog  han  både  sin  egen  regering  och  de  främmande  mini- 
strarne.  Ja  han  yrkade  på  sådana  tvångsåtgärder  från  rysk 
sida  som  att  förbjuda  all  spannmålsexport  till  det  hung- 
rande Sverige. 


4 — 20i:iiU.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


50  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Det  är  ingen  fråga  om  att  ej  1772  års  statsvälvning  i  och 
för  sig  var  ett  ont  liksom  alla  andra  statskupper  och  re- 
volutioner, liksom  all  blodsutgjutelse  och  alla  våldshand- 
lingar över  huvud  taget,  liksom  giftet,  som  läkaren  måste 
tillgripa  för  att  fördriva  ett  värre  ont  ur  den  sjuka  kroppen. 
Man  kan  ej  annat  än  beklaga,  att  det  lovande  arbete  på  de 
sociala  motsatsernas  utjämnande,  som  Mössorna  påbörjat, 
därigenom  blev  avklippt.  Men  ändå  smärtsammare  är  det 
att  bevittna,  hur  det  parti,  som  skulle  leda  reformarbetet, 
till  den  grad  vanskötte  riksstyrelsen  i  övrigt,  att  både  den 
enskildes  välfärd  och  statens  bestånd  svävade  i  största  fara. 
Man  måste  beklaga,  att  en  korporation  lika  väl  som  en  individ 
har  så  svårt  för  att  bruka  makten  med  måtta,  när  den  blir 
allsmäktig.  Man  måste  beklaga,  att  den  gärna  visar  be- 
nägenhet att  upplösa  sig  i  en  samling  egoistiska  individer, 
vilka  var  och  en  söka  tillskansa  sig  och  de  sina  största  möj- 
liga fördelar.  Enstaka  upplyftande  exempel  på  oegennytta 
räcka  icke  till  för  att  bryta  regeln.  Vad  man  alltså  ytterst 
måste  beklaga  är  den  mänskliga  egoismen,  som  vållat  och 
vållar  så  många  olyckor,  så  många  brott,  så  mj^cken  blodsut- 
gjutelse, därest  den  ej  hålles  i  schack  genom  en  kraftig  mot- 
vikt. 

Det  är  ju  möjligt,  att  det  offentliga  ordet  i  kraft  av  den 
unga  tryckfriheten  med  tiden  skulle  kunnat  växa  sig  starkt 
nog   att   utöva   kontroll  på  statslivet  och  bilda  motvikt  mot 
de    härskandes   egoistiska  böjelser.     Men  även  om  så  varit 
fallet,  så  är  det  säkert,  att  Sveriges  yttre  läge  vid  denna  tid 
var  sådant,  att  vårt  land  icke  hade  tid  på  sig  att  genomgå  en 
långvarig  inre  kris.    De  kämpande  huvudpartierna  hade  bägge 
låtit  främmande  makter  få  alltför  stort  insteg  i  Sverige  för  att 
kunna  lösgöra  sig  från  det  farliga  greppet.    Och  när  ett  lands 
självständighet   står  på   spel,  då  måste  räddningen  från  un- 
dergång gå  före  allt  annat.    Då  måste  ont  med  ont  fördrivas. 
Litteratuir    Gunnar  Julin,  Gustaf  III  och  Jakob  Magnus  Sprengt- 
porten  (Historisk  tidskrift  för  år  1903). 
Händelserna    i    Kristianstad    1772.     Anteckningar    av 
Johan    Christopher   Toll   (Samlingar  utgivna  för 
de    skånska    landskapens   historiska  och  arkeologiska 
förening  av  Martin  WeibuU:  IV;  haft.  kr.   1:  50). 
Gunnar    Suolahti,     Sprengtportens     statskupp     och 
andra    essayer.     Svensk    övers.;    haft.    mark  (finska) 
12:  50. 


EN    RIKT    BEGÅVAD    MEN    OLYCKLIG    MAN.  51 


En  rikt  begåvad  men  olycklig  man. 

MEDAN  alla  människors  uppmärksamhet  var  riktad  på 
vad  som  timade  i  Sveriges  huvudstad,  hade  den  ur- 
sprungliga men  misslyckade  revolutionsplanens  upp- 
hovsman, Sprengtporten,  nästan  blivit  glömd.  Dock  icke  av 
Gustav.  Han  skrev  till  honom  ett  brev,  vari  han  redogjorde  för 
skälen  till  att  han  måst  på  egen  hand  utföra  statsvälvningen, 
och  försäkrade,  att  detta  ingalunda  minskade  hans  tacksam- 
het, vilken  han  ej  skulle  dröja  att  bevisa  i  gärning.  »Det  är 
Eder,  näst  Gud»,  skrev  han  i  översvallande  glädje,  »som  jag 
har  att  tacka  för  mitt  rikes  räddning.  Utan  Eder  skulle  jag 
aldrig  vågat  företaga  detta  verk.» 

Först  den  30  augusti  hann  Sprengtporten  fram  till  Sand- 
hamn. Där  möttes  han  av  ett  nytt  brev  från  konungen  med 
uppmaning  att  segla  upp  till  Stockholm  och  landstiga  vid 
Skeppsholmen,  där  konungen  i  hela  huvudstadens  åsyn  ville 
mottaga  honom  såsom  sin  och  statens  räddare.  Men  envis 
motvind  gjorde  det  omöjligt  för  Sprengtporten  att  arbeta 
sig  fram  längre  än  till  Dalarö.  Där  mötte  honom  Tersmeden. 
Amiralen  hade  erbjudit  sig  alt  fara  dit,  då  han  hörde  på  ko- 
nungen, att  denne  var  orolig  för  Sprengtporten,  »som  intet 
var  någon  sjöman»  ■ —  orden  äro  naturligtvis  amiralens. 
Tersmeden  berättar  om  sitt  möte  med  honom  den  6  sep- 
tember: »Jag  träffade  honom  på  gästgivaregården.  'Hur  mår 
kungen?'  frågade  han,  i  det  han  embrasserade  ^  mig  och 
utbrast  i  de  horriblaste  exclamationer'  över  fartygen.  Han 
hade  nu  16  dagar  varit  från   Sveaborg. 

Änteligen  fick  jag  honom  litet  sansa  sig  från  dess  gruveliga 
svordomar  och  utlåtelser.  Länsman  fick  hans  stränga  be- 
fallning att  till  i  morgon  bittida  skaffa  så  många  vagnar 
som  möjligt.»  Tersmeden  berättade  nu  för  Sprengtporten 
om  händelserna  i  Stockholm,  och  denne  »beklagade  sitt 
vidriga  öde  att  ej  fått  deltaga  uti  ett  så  stort  företagande». 
Följande  morgon  kom  skjutsen,  32  vagnar  stark,  så  att 
en   stor   del   av   manskapet   kunde   få   tura   om  att  åka,  och 

'  Omfamnade.  —  ^  Utrop,  utgjutelser. 


52  GUSTAV    lIi:S    LYCKLIGA    TID. 

så  gick  marschen  landsvägen  fram.  En  halv  mil  utanför 
Skanstull  var  konungen  Sprengtporten  till  mötes  och  dubbade 
honom  på  stället  med  dragen  värja  till  kommendör  av  svärds- 
orden. 

Den  gustavianske  memoarförfattaren  Adolf  Ludvig  Hamil- 
ton  gör  härvid  den  reflexionen,  att  det  var  nära  galgbacken, 
som  konungens  värja  sålunda  blottades  för  Sprengtportens 
skull.  »Ett  helt  olika  svärd  hade  här  blivit  blottat  i  helt  olika 
avsikt,  om  lyckan  varit  oblid»,  tillägger  han.  Kort  därpå 
blev  Sprengtporten  utnämnd  till  generallöjtnant  och  chef 
för  gardet  efter  Axel  von  Fersen. 

Även  de  övriga,  som  vågat  liv  och  ära  för  statsvälvningen, 
fingo  ymniga  vedermälen  av  konungens  tacksamhet:  Helli- 
chius  adlades  med  namnet  Gustafsschiöld  och  befordrades  till 
överste.  Toll  utnämndes  till  ryttmästare.  En  mängd  offi- 
cerare befordrades  till  högre  grader.  Gardets  officerare  avan- 
cerade allesammans  två  steg  på  en  gång,  så  att  fänrikarne 
blevo  kaptener,  löjtnanterna  majorer  o.  s.  v.  Underoffi- 
cerarne hugnades  med  medaljer  och  livstidspensioner,  man- 
skapet med  en  dukat  var. 

Sprengtporten  var  dock  aldrig  riktigt  nöjd  med  sina  be- 
löningar. Hans  äregirighet  var  sårad  genom  att  han  kommit 
för  sent.  Nu  framstod  ju  konungen  ensam  inför  all  världen 
som  revolutionens  hjälte.  Den  nyvordne  generallöjtnanten 
och  kommendören  gick  och  grämde  sig  och  blev  sur  och  bitter. 
Överallt  vädrade  han  intriger  och  förföljelse,  och  i  sin  själv- 
biografi skriver  han,  att  det  var,  »liksom  hade  hela  världen 
conspirerat  emot  mig».  En  dag  på  våren  1773  tog  sig  hans 
misstänksamhet  utlopp  i  en  avskedsansökan,  åtföljd  av 
bittra  förebråelser  mot  konungen.  Men  Gustav,  som  kände 
sin  man,  tog  saken  lugnt  och  fick  honom  att  ta  reson,  dock 
blott  till  en  tid.  Misstankarna  vaknade  igen,  och  en  struntsak, 
ett  slagsmål  mellan  sardister  och  hans  dragoner,  gav  anledning 
till  en  ny  avskedsansökan,  ett  år  efter  den  första.  Dessför- 
innan hade  han  varit  i  tvist  med  gardesofficerarne  och  er- 
bjudit sig  att  duellera  med  dem  allesammans  så  långt  han 
orkade. 

Sprengtporten  kom  i  allmänhet  lätt  i  utmaningstagen. 
Bland  hans  efterlämnade  papper  finns  en  liten  karakteri- 
stisk biljett,  som  han  skrivit  till  obekant  adressat.    Den  har 


EN    RIKT    BEGÅVAD    MEN    OLYCKLIG    MAN.  53 

följande  kraftiga  formulering:  »Du  infama  niding!  Om  du 
har  så  mycket  hjärta  i  ditt  bröst,  som  du  har  infamie  i  din 
själ,  så  möt  mig  i  skogen  emellan  Solna  kyrka  och  Norrtull 
på  själva  landsvägen  kloekan  precis  halv  3  i  dag  eftermiddagen 
att  med  värjan  eller  pistolen  i  näven  försvara  dina  infama 
gärningar  och  därföre  få  din  förtjänta  lön!  Tag  bägge 
delarna  med  dig,  och  om  någon  vill  vara  din  sekundant,  så 
låt  honom  följa  med,  men  ej  mer  än  en,  ty  flera  tager  jag 
ej  med  mig!  Om  du  ej  kommer,  så  deklarerar  jag  dig  för 
en  infam  Jeanfoutre  för  hela  världen.  Brevbäraren  kan  säga, 
vem  jag  är.» 

Sprengtportens  nya  avskedsansökan  var  ej  mindre  sårande 
för  konungen  än  den  förra.  Generalen  förebrådde  Hans 
Maj:t  i  indirekta  ordalag  både  orättvisa  och  otacksamhet. 
Med  fullt  fog  sade  Gustav  till  Karl  Fredrik  Scheffer,  att  han 
nu  i  »halvtannat  år  tålt  av  Sprengtporten  vad  en  enskild 
man  icke  skulle  tåla».  Men  konungen  visade  alltjämt  samma 
beundransvärda  tålamod.  Han  återställde  ansökningen  och 
besvor  i  ett  brev  generalen  att  taga  sitt  förnuft  till  fånga  och 
ej  förstöra  sin  framtid.  Sprengtporten  insåg  återigen,  hur 
illa  han  burit  sig  åt,  och  bad  om  förlåtelse.  Men  vid  sin 
avskedsansökan  fasthöU  han  med  finsk  envishet.  —  Nu  måste 
hans  anhållan  beviljas.  Det  var  med  tungt  hjärta,  konungen 
tog  det  avgörande  steget.  Men  han  tilldelade  honom  ej  blott 
den  lagliga  pensionen  utan  dessutom  en  särskild  pension  av 
30,000  daler  s.  m.  årligen.  Det  var  sannolikt  den  största  pen- 
sion, som  dittills  förekommit  i  Sverige.  Härom  underrättade 
han  Sprengtporten  genom  ett  nytt  brev,  vari  han  försäkrade 
generalen  om  sin  oföränderliga  vänskap  och  tacksamhet 
och  förklarade,  att  det  var  honom  ensam  näst  Gud,  »som  den 
äran  tillkom  att  hava  frälsat  vårt  gemensamma  fädernes- 
land». Men  Sprengtporten  skickade  tillbaka  pensionsbrevet 
och  anhöll  som  en  nåd,  att  konungen  ville  nedsätta  belop- 
pet till  en  ringa  summa.  Gustav  Hl  lät  dock  ej  rubba  sig 
från  sin  föresats  att  belöna  sin  medhjälpare  kungligt,  och 
generalen  bekvämade  sig  slutligen  till  att  uppbära  pen- 
sionen. 

Med  en  avskedsaudiens  under  tårar  å  ömse  sidor  slutade 
förbindelsen  mellan  Gustav  Hl  och  hans  förnämste  medhjäl- 
pare vid  revolutionen  efter  att  ha  varat  i  knappa  två  år. 


54  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Sprengtportens  utomordentliga  gåvor  hade  ännu  länge  bort 
komma  Sverige  till  godo,  ty  han  var  dock  endast  47  år  gammal. 
Men  det  var  hovets  hala  tiljor,  som  bragt  honom  på  fall. 
Hovlivets  av  intriger  mättade  luft  var  farlig  för  en  av  naturen 
så  misstänksam  man.  Själv  kände  han  också  vid  sin  utnämning 
till  gardeschef  från  första  stund,  att  »hovlevnaden»,  såsom  han 
säger,  »ej  passade  ihop  med  min  smak  för  arbete,  och  att  jag 
dessutom  saknade  hos  mig  de  talanger,  som  erfordrades  för 
en  man  uti  en  så  lysande  post  i  den  stora  världen.  Jag  gav 
konungen  därför  tillkänna  mitt  bekymmer  i  den  delen  och 
undanbad  mig  denna  stora  nåd,  men  herrn  ansåg  detta  såsom 
en  blott  modestie.»'  Gustav  lät  ej  rubba  sig  i  sin  föresats, 
ty  dels  hoppades  han,  att  den  kraftfulle  Sprengtporten  skulle 
rycka  upp  disciplinen  inom  det  regemente,  som  borde  tjäna 
till  föredöme  för  de  andra,  dels  ville  han  på  den  viktiga 
posten  som  chef  för  sina  livtrupper  ha  en  man,  som  visste 
med  sig,  att  hans  egen  existens  berodde  av  att  statsvälv- 
ningens  resultat  bleve  beståndande. 


I  ensamheten  efter  sitt  avskedstagande  gick  Sprengtpor- 
ten och  bara  grävde  och  grävde  i  sig  själv  och  silt  för- 
flutna liv.  Allt  bittrare  blev  han  till  sinnes,  och  bitter- 
heten tärde  på  hans  hälsa,  som  blivit  rubbad  genom  en  svår 
blessyr  i  vänstra  axeln,  vilken  han  fått  i  pommerska  kriget. 
Det  hade  dröjt  över  ett  år,  innan  den  läktes,  och  sedan 
gick  den  ideligen  upp  igen.  Vid  samma  tillfälle  hade  han 
också  fått  en  nervchock,  och  som  minne  av  vad  han  genom- 
gått drogs  han  med  hj ärtlidande  och  spasmer.  Han  levde  i 
en  ständig  ångest  för  att  hans  hjärta  skulle  brista.  Älusik 
var  det  enda,  som  förmådde  döva  hans  plågor.  En  badresa, 
som  han  företog  till  Aachen  och  Spa,  förmådde  icke  hjälpa 
för  ett  ont,  som  satt  så  djupt.  Han  återkom  därifrån  på 
hösten  1774  sjuk  till  kropp  och  själ.  Han  bosatte  sig  på  Bi- 
skopsudden på  Djurgården  och  levde  där  som  enstöring, 
ruvande  över  sin  förfelade  levnad.  Konungen  besökte  honom 
dock  en  och  annan  gång  och  försökte  skingra  hans  dystra 
tankar. 

^  Blygsamhet. 


EN    RIKT    BEGÅVAD    MEN    OLYCKLIG    MAN.  55 

År  1781  fick  han  en  ny  anledning  att  frossa  i  bitterliet  ocii 
förgrämdliet.  Han  inlcom  då  med  en  ansölcan  att,  vid  sidan 
av  den  stora  pension  lian  åtnjöt  av  konungen,  även  erhålla 
av  arméns  pensionskassa  så  väl  pension  som  ersättning  för 
sitt  översteackord.  Kassans  styrelse  avstyrkte  på  goda  grun- 
der bådadera,  men  konungen  biföll  Spren*gtportens  ansökan 
med  den  egenhändiga  förklaring,  att  generalens  förtjänster 
vore  så  utmärkta,  att  han  stode  över  alla  regler.  Sprengt- 
porten  fann  det  i  resolutionen  begagnade  ordet  »utmärkta» 
tvetydigt  och  önskade  ett  annat  uttryck.  Även  det  beviljades. 
Men  inte  ens  nu  var  han  nöjd.  Resolutionen  var  i  alla  fall 
skymflig  för  honom,  påstod  han  och  misstänkte,  att  konungen 
med  avsikt  begagnat  tvetydiga  ordalag.  Nu  duggade  det 
inlagor,  och  konungen  orkade  till  slut  ingenting  annat  göra 
med  dem  än  lägga  dem  till  handlingarna.  Då  började  Sprengt- 
porten  i  sina  skrivelser  inblanda  hotelser:  Gud  skulle  hämnas 
hans  lidande;  han  ville  avstå  från  allt,  vad  han  av  konungen 
mottagit,  och  flytta  utrikes  m.  m.  Till  sist  blev  han  alldeles 
ursinnig  och  inlämnade  på  hösten  1783  till  konungen  ett  brev, 
vilket  torde  vara  en  av  de  oförsyntaste  skrivelser,  som  ostraffat 
avgivits  till  en  konung.  Han  skyllde  där  sitt  livs  stora  olycka 
på  att  han  riskerat  sitt  huvud  »för  att  skaffa  mera  makt  åt 
en  orättvis  och  grym  härskare,  som  lönat  mig  därför  med  att 
förbittra  min  levnad  och  taga  livet  av  mig.  Jag  önskar», 
utropar  han,  »att  minnet  av  Er  grymhet  aldrig  lämnar  Er 
utan  varje  stund  för  Er  framkallar  bilden  av  en  döende  gubbe, 
mördad  på  vägen  till  sin  dödsbädd  av  en  barbarisk  hand.» 
På  högre  ort  fruktade  man  nu  för  att  han  skulle  ta  sig  för 
några  brottsliga  handlingar  och  lät  övervaka  hans  göranden 
och  låtanden. 

Ibland  kom  han  upp  på  slottet  och  uppträdde  så  konstigt, 
att  man  ej  kunde  tro  annat,  än  att  hans  förstånd  var  rubbat. 
En  gång  infann  han  sig  i  drabantsalen,  klädd  som  en  kväkare  i 
en  lång  igenknäppt  vit  rock  och  med  håret  vilt  och  tovigt. 
Ängslig,  att  han  ej  skulle  bli  mottagen,  gick  han  garderobs- 
vägen och  lade  sig  mitt  i  trappan,  så  att  de  passerande  måste 
kliva  över  honom.  Efter  två  timmars  väntan  fick  han  audiens 
i  lilla  sängkammaren.  Knappt  hade  han  kommit  in,  förrän 
han  kastade  sig  på  knän  och  ansikte  ned  för  konungens  fötter, 
och  det  upprepade  han  flere  gånger.    Gustav  sökte  få  honom 


56  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

att  taga  reson,  men  när  konungen  hållit  på  därmed  i  en  hel 
timme  utan  resultat,  måste  han  själv  gå  för  att  bli  av  med 
den  efterhängsne  vettvillingen.  Dagen  efter  audiensen  skrev 
Sprengtporten  ett  förtvivlat  och  rörande  brev  till  konungen, 
som  svarade  i  tröstande  ordalag. 

Självplågare,  som  den  en  gång  så  käcke  krigaren  blivit, 
älskade  han  att  tala  om  sig  som  döende.  Vilket  i  längden 
verkade  enformigt,  eftersom  hans  livstråd  höll  ända  till 
1786. 


Inför  åsynen  av  Sprengtportens  nattsvarta  otacksamhet 
mot  Gustav  III  känner  man  till  en  början  en  hjärtlig  mot- 
vilja mot  mannen.  Men  tränger  man  närmare  in  i  hans  själs- 
liv, så  förbytes  antipatin  i  övervägande  grad  till  medkänsla 
med  en  djupt  olycklig  människa.  Med  fin  psykologisk  blick 
konstaterar  Schiick,  att  på  bottnen  av  Sprengtportens  ore- 
sonliga uppträdande  ligger  en  självanklagelse  för  att  han  varit 
tanklös  i  sina  beräkningar,  då  han  gjorde  upp  sin  revolutions- 
plan,  och  lättsinnig  i  sitt  utförande  av  den.  Han  kände  med  sig, 
att  det  var  därför,  som  planen  misslyckades  och  han  själv 
ej  fick  vara  med  om  framgången.  Men  denna  självanklagelse 
tystas  alltid  ned  av  en  annan  inre  röst,  som  kommer  från 
mannens  gränslösa  ärelystnad.  Och  så  rasar  i  hans  själ  denna 
kamp  mellan  hans  bättre  och  sämre  jag,  som  slutar  med  att 
sönderslita  honom.  Självanklagelsens  demon  säger  honom, 
att  han  i  själva  verket  ingen  belöning  förtjänat,  och  varje 
hedersbevisning  från  konungens  sida  verkar  därför  som  en 
tyst  förebråelse.  Men  så  mycket  högre  ropar  då  ärelystnaden 
på  erkännande,  på  ärebetygelser  och  åter  nya  ärebetygelser 
för  att  tysta  ned  självanklagelserna.  Dessa  taga  dock  över- 
hand och  övergå  till  förföljelsemani.  I  varje  person,  Sprengt- 
porten möter,  ser  han  en  anklagare  och  vedersakare. 

Sprengtportens  öde  skulle  nog  aldrig  gestaltat  sig  så  olyck- 
ligt, om  han  ägt  en  själsgod  och  förstående  kvinna  vid  sin 
sida.  Men  nu  fick  han  gå  där  ensam  och  rota  i  sig  själv  utan 
något,  som  avledde  hans  tankar  åt  annat  håll.  Han  yttrar 
sig  om  detta  ämne  i  sin  självbiografi  sålunda:    »Inklination^ 

'  Böjelse. 


GUSTAV    AVVÄNDER    GRANNARNES    HÄMND.  57 

för  det  vackra  könet  var  hos  mig  medfödd.  Men  det  var 
allenast  i  mina  första  ungdomsår,  som  jag  hade  tillfället  att 
rätteligen  lära  känna  denna  passion.  Fattigdom,  en  trög 
lycka  och  isynnerhet  trägna  arbeten  hindrade  mig  sedermera 
att  efter  min  önskan  frekventera  fruntimmerssällskaper. 
Jag  måste  i  stället  låta  mig  nöja  med  sådana  små  bonne- 
fortuner,^  som  i  hast  och  utan  svårigheter  voro  att  tillgå,  utan 
all  attachement.-''  Men  i  längden  ådrog  jag  mig  härigenom  en 
ovana  och  därav  följande  géne  eller  timidité'^  uti  fruntimmers- 
sällskaper, av  vilken  jag  i  framtiden  hade  mycken  olägenhet. 
Detta  levnadssätt  överensstämde  emellertid  bäst  med  min 
böjelse  till  arbete  och  allvarliga  sysselsättninger.» 


Gustav  avvänder  grannarnes  hämnd. 

KATARINA  II,  »Rysslands  stolta  fru»,  rasade  över  Gu- 
stav III:s  oväntade  tilltag  att  försöka  undanrycka  henne 
det  säkra  rovet.  Tills  vidare  måste  hon  dock  hålla  god 
min,  ty  Rysslands  stridskrafter  voro  sysselsatta  i  Turkiet 
och  Polen.  Men  blott  tills  vidare  —  sannerligen  ...  På  Ryss- 
lands vink  höllo  sig  även  Danmark  och  Preussen  stilla  — 
tills  vidare. 

Men  bägge  dessa  makter  förklarade  sig  beredvilliga  att 
tillsammans  med  Ryssland  ingripa  med  vapenmakt  mot  den 
konung,  som  vågat  ändra  Sveriges  författning,  och  Fredrik  II 
rådde  i  skarp  ton-  sin  systerson  att  förekomma  det  hotande 
dråpslaget  genom  att  frivilligt  avstå  den  makt,  han  vunnit 
med  sitt  »upptåg».  Men  Gustav  svarade  sin  morbror  med  ett 
brev,  som  ursprungligen  uppsatts  av  Anders  Johan  von  Höp- 
ken,  en  gång  för  många  år  sedan  författare  till  den  berömda 
»nationella  förklaringen».^  I  detta  brev  lät  Gustav  sin  mor- 
bror veta,  att  han  hade  för  ögonen  det  föredöme,  som  konung 
Fredrik  själv  en  gång  gav,  då  Europa  sammansvurit  sig  till 
hans  undergång.    »Jag  hoppas»,  heter  det,  »att  Ni  skall  i  mig 


*  Erotiska    förströelser.    —  -  Verklig  kärlek.  —  ^  Förlägenhet  eller 
blygliet.  —  *Se  bd  VI:  sid.  69. 


58  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

igenkänna  Edert  eget  blod.»  Ty  så  kär  morbroderns  vänskap 
än  vore  honom,  så  vore  dock  hans  aktning  honom  ändå  dyr- 
barare. 

Lovisa  Ulrika  var  eld  och  lågor  för  sin  son,  vars  revolutions- 
bragd hon  beundrade.  På  de  varnande  brev,  som  även  hon 
fick  från  Fredrik  II,  svarade  hon,  att  hon  skulle  själv  försvara 
Pommern  —  det  land  där  hon  för  tillfället  vistades  —  mot 
sin  egen  bror.  »Ni  skall  intaga  det  —  jag  tvivlar  ej  därpå, 
men  det  skall  ske  på  bekostnad  av  mitt  blod,  och  jag  skall 
intill  sista  andetaget  visa  mig  värdig  Eder.»  I  sin  iver  ville 
hon  nödvändigt  stanna  i  Stralsund  för  att  själv  leda  försvaret 
och  kunde  endast  med  största  möda  övertalas  att  resa  hem 
till    Stockholm. 

Det  märktes  på  Fredriks  följande  brev,  att  hans  släktingars 
beslutsamma  hållning  imponerat  på  honom.  Tonen  var  nu 
mera  dämpad.  Han  blott  rådde  Gustav  till  hovsamhet  och 
lovade  att  söka  lugna  ryska  kejsarinnan,  ett  löfte  som  han  utan 
tvivel  också  har  hållit.  Ty  han  var  själv  numera  ytterst  ange- 
lägen om  att  för  egen  del  bevara  freden. 

Mycket  berodde  nu  på  hur  Sveriges  konung  skötte  sig  i 
denna  farliga  tid.  Han  skyndade  att  sätta  den  mest  hotade 
landsändan,  Finland,  i  försvarsskick,  så  långt  de  knappa  till- 
gångarna medgåvo.  Och  i  anledning  av  Danmarks  rustningar 
företog  han  på  hösten  1772  krigiska  demonstrationer  på 
gränsen  mot  Norge,  varigenom  han  avtvang  danska  rege- 
ringen en  skriftlig  försäkran,  att  den  aldrig  haft  för  avsikt 
att  störa  freden.  Därigenom  hade  han  gjort  det  så  gott  som 
omöjligt  för  grannen  att  med  heder  anfalla  Sverige,  men  å 
andra  sidan  gjorde  de  svenska  krigsrörelserna  ingalunda  slut 
på  Danmarks  rustningar,  tvärtom.  Det  vilar  över  denna  lik- 
som över  mången  annan  episod  i  Gustav  III:s  historia  ett 
drag  av  äventyr,  som  står  i  samklang  med  konungens  egen 
oroliga  ärelystnad.  Hans  livliga  fantasi  fylldes  nu  av  förhopp- 
ningar om  lysande  framgångar.  Kanske  skulle  han  kunna 
lösrycka  Norge  från  Danmark.  Han  byggde  därvid  på  det 
missnöje  med  danskarnes  övervälde,  som  han  trodde  sig  ha 
funnit  i  Norge.  Hans  förnämste  sagesman  därvidlag  synes 
ha  varit  landshövdingen  i  Närke  och  Värmland,  J.  A.  Hamil- 
ton,  som  i  några  år  underhållit  förbindelser  med  flere  norr- 
män och  själv,  förklädd  till  bergsman,  spionerat  i  grannlandet. 


GQSTAV    AVVÄNDER    GRANNARNES    HÄMND.  59 

Konungen  skall  också  ha  på  Ekolsund  mottagit  en  norsk 
bonde,  som  bar  det  mäktigt  klingande  namnet  Starkodder 
och  ansågs  vara  ett  slags  talman  för  missnöjda  landsmän. 
Men  allt  det  där  var  nu  nästan  bara  såpbubblor. 

En  viktig  åtgärd  för  att  stärka  Sveriges  ställning  var  det 
kraftiga  arbete  på  utvecklingen  av  sjöförsvaret,  som  snart 
började.  En  stolt  örlogsflotta  uppväxte,  och  skärgårdsflottan 
ökades.  Men  mera  respekt  väcktes  hos  de  närgångna  vid 
åsynen  av  att  svenska  folkel  stod  samlat  i  endräkt 
kring  sin  konung,  så  att  ej  mer  någon  utsikt  fanns  för 
utlänningar  att  blanda  sig  i  Sveriges  livsangelägenlieter. 
Alla  ryska  regeringens  försök  att  inom  vårt  land  framlocka 
en  resning  till  återställande  av  »friheten»  misslyckades  jäm- 
merligen. 

Sverige  hade  visat,  att  det  ville  och  kunde  räddas. 
En  stark  känsla  för  den  enskildes  plikter  mot  samhället 
fanns,  trots  all  partisöndring,  kvar  på  bottnen  av  den  svenska 
folksjälen.  Det  var  den  stora  olikheten  med  Polen,  som  ända 
in  i  det  sista  varit  söndrat  inom  sig  självt  och  därför  också 
blev  styckat.  Starkt  i  känslan  av  nationens  stöd  förde 
Gustav  ett  manligt  språk  mot  de  grannar,  som  ville  tvinga 
honom  under  oket.  Han  betonade  med  skärpa,  att  Sveriges 
statsskick  var  en  angelägenhet,  som  rörde  Sveriges  konung 
och  folk  men  ingen  annan,  och  han  förklarade  sig  besluten 
att    »försvara  sig  mot  vemhelst  som  ville  angripa  honom». 

Gustav  hade  i  utrikespolitiken  en  god  hjälp  i  sin  kansli- 
president Ulrik  Scheffer.  Schefftr  hade  i  unga  dar  ut- 
märkt sig  i  fransk  krigstjänst  men  sedan  gått  över  till  den 
diplomatiska  banan.  Ulrik  Scheffer  var  icke  något  snille.  Han 
ägde  varken  Höpkens  vältalighet  och  lärdom  eller  Fersens 
lysande  egenskaper  eller  sin  bror  Karl  Scheffers  livlighet, 
men  han  hade  ett  ovanligt  sunt  och  säkert  omdöme  och  en 
grundlig  människokännedom.  Hans  försiktighet  och  trygga 
lugn  verkade  välgörande  på  den  livlige,  orolige  konungen. 
Förhållandet  mellan  dessa  båda  statsmän  har,  frånsett  flere 
olikheter,  ett  välbekant  motstycke  i  Sveriges  tidigare  hi- 
storia. 

För  den  svage  är  klokhet  och  fintlighet  ett  av  de  bästa 
vapnen.  I  detta  var  Scheffer  en  mästare,  och  han  fick  i  sin 
konung  en  lärjunge,   som  gjorde  ovanligt  snabba  framsteg. 


60 


GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 


Ulrik  Scheffer.     Samtida  målning. 


Det  var  tydligt,  att  Gustavs  lust  och  fallenhet  låg  åt  ut- 
rikespolitiken. Hans  skarpa  blick  och  hans  förslagenhet  sam- 
verkade med  hans  förställningskonst  till  att  göra  honom  till 
en   skicklig   diplomat. 

En  vän  hade  Sverige  också  —  det  var  Frankrike,  vars 
regering  ej  ville  låta  Ryssland  och  Preussen  bli  för  mäktiga. 
Därför  fick  Sverige  franska  subsidier  att  därmed  stärka  sitt 


GUSTAV  AVVÄNDER  GRANNARNES  HÄMND.        61 

försvarsväsen.  Franska  regeringen  lovade  även  väpnad  hjälp 
vid  behov  och  lät  sina  sändebud  i  Petersburg,  Berlin  och 
Köpenhamn  avge  förklaringar,  att  ett  angrepp  på  Sverige 
skulle  medföra  krig  även  med  Frankrike. 


På  våren  1773  väntade  man  emellertid  i  Sverige  var  dag 
ett  krigsutbrott.  Ryska  trupper  stodo  samlade  på  gränsen 
mot  Finland,  och  ryska  flotteskadrar  voro  färdiga  att  ut- 
löpa. Men  Katarina  fick  nya  svårigheter  både  med  Turkiet 
och  med  Polen  och  fann  i  anledning  därav  för  gott  att  ännu 
en  gång  uppskjuta  angreppet  mot  Sverige.  Hon  fick  nöja  sig 
med  att  instruera  Österman  att  göra  vad  han  kunde  för  att 
bland  svenska  folket  framkalla  missnöje  mot  Gustav  III. 
År  1774  hemkallade  hon  honom  men  gav  honom  till  efter- 
trädare en  herre  vid  namn  Simolin,  vilken  förut  såsom  lega- 
tionssekreterare på  von  Korffs  och  Panins  tid  gjort  sig  känd 
som  en  första  rangens  ränksmidare.  Den  kvicka  hovdamen 
Ulla  Fersen  sade  om  honom,  att  »han  såg  ut  som  en  lakej, 
som  blivit  kammartjänare».  Simolin  lyckades  köpa  en  del 
samvetslösa  personer  bland  de  svenska  statstjänstemannen. 
Den  värdefullaste  av  dem  var  presidenten  i  statskontoret 
Boye,  som  även  var  ledamot  av  försvarskonmiissionen. 
Han  hade  redan  under  frihetstiden  stadgat  rykte  för  att 
sälja  sig  åt  den,  som  betalte  bäst.  Mot  5,000  daler  k.  m. 
i  månaden  inrapporterade  han  till  Simolin  allt  sådant  rö- 
rande finanserna,  försvarsverket  och  en  hel  del  andra  saker, 
som  kunde  vara  av  vikt  för  ryska  regeringen  att  följa  med. 
Men  trots  alla  syndapengar  råkade  Boye  år  1778  på  obestånd 
till  följd  av  misslyckade  affärsspekulationer,  måste  göra 
cession  och  begära  avsked  från  sitt  ämbete.  Därmed  slutade 
denne  representant  för  det  sämsta  i  frihetstidens  offentliga 
liv  sin  politiska  bana.  B^ör  Ryssland  var  hans  fall  en  oer- 
sättlig förlust.  Efter  denna  tid  måste  dess  sändebud  nöja 
sig  med  underordnade  personers  mindre  värdefulla  tjänster. 

* 

När  Ryssland  sluthgen  fick  fred  med  Turkiet,  skakades 
tsardömet  av  ett  farligt  kosackuppror,  som  ytterligare  för- 


62  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

svagade  dess  krafter  för  en  lång  tid  framåt.  Men  alltjämt 
fick  Gustav  vara  på  sin  vakt  vid  rikets  östra  gräns. 

För  att  åstadkomma  ett  vänskapligare  förhållande  till 
grannen  var  han  länge  betänkt  på  att  göra  Katarina  ett 
personligt  besök  i  Petersburg.  På  sommaren  1777  satte  han 
planen  i  verket.  De  båda  suveränerna  »utbytte  de  varmaste 
och  uppriktigaste  känslor»,  heter  det  i  den  officiella  berättelsen 
om  deras  möte  —  det  hade  man  ju  så  lätt  att  tro,  eftersom 
Gustav  III  genom  sin  statsvälvning  tillfogat  Katarina  det 
kännbaraste  nederlag,  hennes  politik  ännu  liditl  Kejsarinnan 
visade  sig  emellertid  smickrad  av  konungens  besök,  men  hans 
svaghet  för  det  lysande  var  ett  tacksamt  ämne  för  hennes 
vassa  skämt.  Hon  överhopade  honom  med  hedersbetygelser 
och  samtalade  mycket  med  honom,  men  Gustav  lyckades 
aldrig,  trots  uppbjudande  av  all  sin  tjusningsförmåga,  av- 
locka henne  något  som  helst  godkännande  av  1772  års  stats- 
välvning. 

De  båda  suveränerna  kommo  överens  om  att  underhålla 
vänskapen  genom  en  förtrolig  brevväxling,  som  pågick  några 
år  framåt.  Gustav  uttalade  i  dessa  brev  den  beundran,  som 
»tidevarvets  ej  blott  största  utan  även  älskvärdaste  kvinna» 
ingivit  honom.  På  hans  förslag  kallade  de  varandra  »bror» 
och  »syster»,  och  allt  var  så  väl  så.  Men  så  snart  »bror»  sökte 
föra  tankeutbytet  in  på  politiken,  slog  »syster»  bort  vinken 
med  skämt:  Vad  skulle  bror  och  syster  göra  för  figur,  om 
pappa  Scheffer  och  pappa  Panin  —  den  ryske  utrikesmiini- 
stern  —  toge  dem  i  förhör  och  hotade  med  riset? 

Katarina  hade  endast  uppskjutit  sin  hämnd  till  ett  lägligare 
tillfälle.  Och  Simolin  instruerades  att  försäkra  »de  välsinnade» 
i  Sverige,  att  hans  kejsarinna  icke  förblandade  artigheter 
suveräner  emellan  med  statsintressen.  På  en  vink  av  den 
gamla  frihetens  vänner  vore  Ryssland  redo  att  inblanda  sig 
i  Sveriges  inre  förhållanden  i  egenskap  av  garant  för  1720  års 
regeringsform.  Simolin  försågs  också  med  penningmedel  för 
sin  agitationsverksamhet. 


Det    närmande,    som    Gustavs    personliga    påtryckning    ej 
lyckats  ernå,  skulle  däremot  gemensamma  politiska  intressen 


GUSTAV    AVVÄNDER    GRANN ARNES    HÄMND.  63 

till  en  tid  åstadkomma.  Anledningen  blev  det  stora  världs- 
krig, som  år  1778  utbröt  mellan  England  och  Frankrike,  tidens 
förnämsta  sjö-  och  kolonialmakter.  Frankrike  imderstödde 
därvid  Englands  kolonier  i  Nordamerika  i  deras  frihetsstrid, 
och  den  väldiga  kampen  fördes  i  tre  världsdelar  och  på  alla 
jordens  hav.  Som  vanligt,  när  de  stora  slåss,  fingo  de  små 
sitta  emellan.  En  mängd  neutrala  handelsfartyg  blevo  upp- 
bringade av  engelska  kapare  under  förklaring,  att  de  förde 
krigskontraband,  eller  att  lasten  var  fransk  egendom.  De 
svenska  affärsmännen  och  redarne  anropade  sin  regering  om 
hjälp. 

Svenska  regeringen  vände  sig  då  till  Ryssland  och  föreslog 
ett  förbund  till  skydd  för  den  neutrala  sjöfarten.  Till  Gustav 
III:s  glädje  fick  han  ett  åtminstone  delvis  tillmötesgående 
svar.  Visserligen  avböjde  Panin  tanken  på  ett  formligt  för- 
bund, men  han  var  villig  till  samverkan  utan  fördrag, 
och  på  våren  1779  avtalades  en  »concert»  mellan  Sverige  och 
Ryssland.  På  sommaren  detta  år  kryssade  en  storsvensk 
eskader  under  hertig  Karls  befäl  i  farvattnen  mellan  Jylland, 
Norge  ochDoggers  bank  för  att  skydda  sjöfarten  mot  kaperier, 
och  dessutom  konvoj erades  handelsskeppen  av  krigsfartyg 
ända  ned  till  Gibraltarsund.  När  Gustav  lät  sitt  sändebud 
i  London  tala  om,  att  Sverige  kanske  skulle  nödgas  använda 
fregatter  för  att  skydda  sina  handelsfartyg,  hade  den  engelske 
premiärministern  i  frän  ton  frågat:  »Ursäkta,  men  vem  skall 
konvoj  era  fregatterna  då?»  Men  faktiskt  visade  det  havs- 
behärskande  Storbritannien  efter  detta  betydligt  större  hän- 
syn mot  vårt  land.  Engelska  regeringen  befarade  näm- 
ligen, att  Sverige  i  annat  fall  skulle  drivas  över  på  dess  fien- 
ders sida. 

Följande  år  var  Ryssland  villigt  att  gå  ändå  längre  och 
föreslog  både  Danmark  och  Sverige  formligt  förbund  till 
skydd  för  handeln.  Anledningen  var  kejsarinnan  Katarinas 
förbittring  över  att  några  ryska  skepp  blivit  tagna  av  spanska 
kapare  —  Spanien  deltog  nämligen  i  kriget  på  Frankrikes 
sida.  Så  kom  det  på  sommaren  1780  både  till  ett  ryskt-danskt 
och  ett  ryskt-svenskt  förbundsfördrag.  Därpå  utfärdade  de 
tre  nordiska  regeringarna  likalydande  deklarationer  angående 
neutrala  makters  sjöfart  och  handel  i  krigstid.  Däri  hävdades 
den  grundsatsen,  att  neutrala  skepp  äga  rätt  till  fri  kustfart 


64  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

på  krigförande  länder,  och  att  »fritt  skepp  gör  fritt  gods» 
med  undantag  för  krigskontraband.  I  folkrättens  historia 
göra  dessa  humana  och  rättvisa  grundsatser  epok,  och  hedern 
därför  tillkommer  till  stor  del  Gustav  III  och  Scheffer, 
Under  de  närmast  följande  åren  biträddes  också  neutralitets- 
förbunden av  nästan  alla  neutrala  stater  i  Europa. 

I  kraft  av  förbundet  kryssade  svenska,  danska  och  ryska 
eskadrar  under  åren  1780 — 82  i  Östersjön  för  att  hävda  de 
neutrala  grundsatserna.  Under  neutralitetsvakthållningen 
inträffade  år  1781  den  sorgliga  händelsen,  att  linjeskeppet 
Sofia  Albertina  förliste  i  en  svår  storm  utanför  ön  Texel 
på  Hollands  nordkust.  Det  hade  flere  dagar  varit  hårt  väder 
och  tjocka,  och  fartyget  hade  kommit  ur  kursen.  På  aftonen 
den  20  augusti  varskodde  utkiken  en  lanterna,  som  man  trodde 
tillhöra  ett  fartyg  i  lä.  I  stället  var  det  landfyren  på  Helder 
vid  inloppet  till  Zuidersee.  Klockan  V-  9  lodade  man  och  fick 
14  famnars  djup,  men  kl.  9  hade  man  endast  3\'2  famnar. 
Strax  därpå  stötte  skeppet  så  hårt,  att  rodret  fastnade  i 
sanden.  Nu  ljuder  kommandoropet:  »Kapa  masterna!»  Men 
innan  ordern  hunnit  utföras,  har  fartyget  vräkt  över  så  våld- 
samt, att  styrbords  sida  blivit  krossad.  Folket  äntrar  då  upp 
på  babords  reling,  men  de  förfärliga  brottsjöarna  slå  sönder 
skrovet  bit  för  bit,  och  för  vart  stycke,  som  havet  rycker  till 
sig,  följer  en  klunga  av  de  skeppsbrutna  med.  Några  få 
lyckas  klamra  sig  fast  vid  spillror  av  skrovet,  och  av  dem 
bli  31  man  med  stor  svårighet  räddade  av  några  holländ- 
ska örlogsfartyg.  Hela  den  övriga  besättningen,  inalles 
419  man,  däribland  chefen  och  samtliga  officerare,  äro  ha- 
vets  rov. 

?Iemma  i  Sverige  framkallade  sorgebudet  om  olyckan  en 
ahmän  förstämning.  Enda  trösten  var,  att  något  sådant 
icke  inträffat  på  fyrtio  år. 

En  månad  därefter  inlopp  en  rapport  av  glädjande  art. 
Det  var  från  major  Christernin,  som  med  fregatten  Svar- 
ta Örn  konvoj erade  några  svenska  handelsfartyg.  Han  blev 
vid  inloppet  till  Engelska  kanalen  prejad  av  en  engelsk 
eskader,  bestående  av  två  fregatter  och  en  kutter.  Christier- 
nin  uppgav  då  sin  fregatts  namn  samt  upplyste,  att  handels- 
fartygen  voro   svenska  och  tillhörde  hans   konvoj. 


GUSTAV  AVVÄNDER  GRANNARNES  HÄMND.         65 

När  engelsmännen  emellertid  gjorde  min  av  att  vilja  visi- 
tera konvojen,  förklarade  Christiernin,  att  han  ej  kunde  tillåta, 
att  någon  främmande  gick  ombord  på  handelsfartyg,  som 
stodo  under  hans  befäl,  och  försäkrade  på  hedersord,  att 
dessa  icke  förde  kontraband.  Men  den  engelske  eskaderchefen 
lät  svara  honom,  att  han  hade  sin  konungs  befallning  att 
»utan  undantag  visitera  alla  fartyg».  Härtill  genmälde  Chris- 
tiernin, att  han  hade  »lika  höga  order  att  sådant  icke  tillåta». 
Därför  ämnade  han,  ehuru  underlägsen  i  styrka,  »möta  våld 
med  våld».  Därpå  lät  han  slå  larm  'och  lade  sitt  fartyg  vid 
sidan  av  den  främsta  engelska  fregatten  »för  att  låta  denna 
tydligt  veta  sitt  uppsåt»,  såsom  han  skriver  i  sin  rapport. 
Då  engelsmännen  i  alla  fall  gjorde  min  av  att  vilja  visitera, 
gav  Christiernin  den  närmaste  fregatten  en  bredsida.  Nu 
fingo  engelsmännen  klart  för  sig,  att  den  svenske  majoren 
inte  var  att  leka  med.  De  lämnade  honom  i  fred  och  läto 
honom  fortsätta  med  sin  konvoj   till  resans   mål. 

Detta  trakasseri  mot  en  konvoj  under  neutral  flagg  var 
den  engelske  eskaderchefens  eget  tilltag.  Exemplet  är  blott 
ett  bland  många  på  hur  övermodigt  och  självrådigt  sådana 
herrar  kunde  uppträda. 

Det  kunde  annars  vara  nog  med  de  trakasserier,  som  vä- 
der och  vind  vållade  den  tidens  tungseglande  krigsfartyg. 
Som  exempel  på  hur  en  fartygschef  kunde  få  sträva  för  att 
komma  in  i  Engelska  kanalen  kan  anföras,  att  major  Erik 
Klint,  som  med  fregatten  Illerim  konvoj erade  några  handels- 
fartyg på  sommaren  1782,  fick  hålla  på  en  hel  månad,  innan 
han  kunde  slå  sig  fram  till  kusten  vid  Dover.  Och  ändå  var 
Klint  en  av  flottans  bästa  navigatörer.  Till  följd  av  ansträng- 
ningar i  förening  med  brist  på  proviant  och  vatten  var  då 
en  tiondel  av  hans  besättning  sjuk  och  fem  man  döda.  På 
hemvägen   sjuknade   Klint  själv. 

De  kostnader  och  förluster,  som  neutralitetsexpeditioner- 
na medförde  för  vårt  land,  uppvägdes  emellertid  i  rikt  mått 
av  det  uppsving,  som  vår  handel  och  sjöfart  tog  under  dessa 
år.  Exporten  steg  under  tiden  1778-1782  med  en  tredjedel, 
och  importen,  som  dock  betydligt  understeg  exporten,  växte 
med  hälften.  Isynnerhet  tjänade  Ostindiska  kompaniet 
nu  grova  pengar,  tack  vare  att  de  krigförande  ländernas 
handel  på  Kina  nästan  avstannade,  varför  de  kinesiska   va- 

5 — 204.164.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  oden.    VII. 


66  GUSTAV    lli:s    LYCKLIGA    TID. 

rorna  föllo  i  pris  på  produktionsorten  men  fördyrades  i  Euro- 
pa. Mest  steg  dock  vinsten  på  frakthandeln,  vars  avkast- 
ning fördubblades. 

Neutralitetsvakten  gav  också  svenska  flottans  befäl  och 
manskap  en  nyttig  utbildning,  och  man  fick  tillfälle  att  un- 
der mera  krävande  förhållanden  än  vanligt  avprova  nya 
fartygstyper.  Hur  väl  allt  detta  behövdes,  framlyser  av 
hertig  Karls  brev  till  Scheffer,  däri  han  beklagade  sig  över 
skeppens  ojämnhet  samt  officerarnes  och  manskapets  brist  på 
sjövana.  Han  tackade  Gud  för  att  vi  hade  fred.  Hade  man 
nu  haft  med  fienden  att  göra,  skulle  det  ha  blivit  ett  ömkligt 
skådespel.  Men  man  kunde  ej  begära  mycket  av  »en  ovan 
chef,  som  skulle  kommendera  en  uti  20  års  tid  i  linda  liggande 
flotta  utan  praktik».  Befälet  var  till  den  grad  oövat,  att  det 
fanns  fartygschefer,  som  knappast  varit  till  sjös  på  tjugu 
år;  och  flottans  folk  hade  genom  stillaliggande  under  den 
långvariga  freden  blivit  ovant  vid  faror  och  förlorat  förmågan 
att  uppträda  lugnt  vid  kritiska  tillfällen. 

Genom  Gustav  HIis  och  Scheffers  fasta  och  bestämda 
uppträdande  till  skydd  för  humanitetens  och  folkrättens 
grundsatser  växte  också  Sveriges  politiska  anseende,  och 
en  ej  mindre  fördel  för  vårt  land  var  det  att  ha  kommit  på 
bättre  fot  med  sina  grannar,  medan  det  på  samma  gång  fått 
tillfälle  att  göra  sin  gamle  bundsförvant  Frankrike  en  åter- 
tjänst.  Frankrike  hade  också  från  början  drivit  på  Sverige 
att  arbeta  för  ett  neutralitetsförbund,  som  kunde  i  någon 
mån    lägga   hämsko    på    Englands   rörelsefrihet. 

Det  förbättrade  förhållandet  mellan  Sverige  och  Ryssland 
avspeglade  sig  särskilt  däri,  att  den  mot  vårt  land  hatfulle 
Simolin  blev  hemkallad  och  fick  till  efterträdare  den  hov- 
samme  Musin-Puschkin,  med  vilken  man  var  mycket 
nöjd  vid  svenska  hovet. 


Kronan  på  Sveriges  neutralitetspolitik  var  den  handels- 
traktat, som  Sverige  på  våren  1783  —  i  samma  veva  som 
fredsslutet  —  ingick  med  den  unga  nordamerikanska  repu- 
bliken. Så  blev  Sverige  den  första  neutrala  makt,  som  knöt 
officiella   förbindelser  med   Förenta   staterna.     Förhandling- 


DET    NYA    STATSSKICKET.  67 

arna  hade  förts  i  Paris  mellan  Creutz  och  Förenta  stater- 
nas sändebud  därstädes,  den  berömde  Benjamin  Franklin. 
Större  kontraster  kan  man  näppeligen  tänka  sig  än  Atis' 
och  Camillas  skald  och  åskledarens  uppfinnare,  den  genom- 
praktiske, handlingskraftige  amerikanen.  Första  gången  Creutz 
såg  honom,  frapperades  han,  liksom  alla  andra  i  Paris'  sa- 
longer, av  »denna  egendomliga  gestalt  i  societeten»  med  sina 
enorma  glasögon  och  en  pälsmössa,  som  gick  ned  på  ögonen. 
Men  han  fick  snart  den  största  respekt  för  den  tystlåtne 
mannen,  som  brukade  »svara  med  tänkespråk,  när  man  ta- 
lade med  honom».  När  Creutz  började  framkasta  tanken 
på  ett  vänskaps-  och  handelsfördrag  med  Sverige,  »gav 
Franklins  vanliga  flegma  vika  för  den  livligaste  känsla», 
och  han  betygade  sin  aktning  för  Sveriges  folk  och  dess  ko- 
nung. Som  intresset  för  saken  alltså  var  ömsesidigt,  gingo 
förhandlingarna  lätt,  och  så  tillkom  detta  fördrag,  som  bygg- 
de på  den  grundval,  Gustav  III  och  Ulrik  Scheffer  strävat 
att  framlägga  till  den  neutrala  handelns  skydd.  Ett  spe- 
ciellt svenskt  syfte  var  att  bevara  och  utveckla  den  mark- 
nad för  järn  i  Nordamerika,  varifrån  Sverige  under  kriget 
börjat  uttränga  England. 

Litteratur:    C.  T.  Odhner,  Minne  af  riksrådet  grefve  Ulrik  Schef- 
fer   (Svenska    akademiens    handlingar    för    år    1891; 
haft.  kr.  5:75). 
Carl    August  Zachrisson,  Sveriges  underhandlingar 

om  beväpnad  neutralitet  åren  1778 — 80. 
Arnold    Munthe,    Svenska    sjöhjältar:    del    VI    och 
VII:  1;  haft.  tills.  kr.   14:—. 


Det  nva  statsskicket. 

GUSTAV  III  hade  sagt  sig  vilja  med  sin  regeringsform 
återställa  Gustav  II  Adolfs  statsskick,  alltså  draga 
ett  streck  över  både  ständerväldets,  enväldets  och 
rådsväldets  tidevarv.  En  av  grundtankarna  i  den  nya  re- 
geringsformen har  Gustav  i  sitt  utkast  angivit  med  följande 
ord:  »Despotism  är  var  och  en  regering,  i  vilken  verkställan- 
de  och   lagstiftande   makterna    befinnas   förenade,    vare   sig 


68  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

hos  en  person  eller  hos  vissa  familjer  eller  hos  församlingen 
av  alla  medborgare.» 

Hädanefter  skulle  den  verkställande  makten  läggas 
i  konungens  hand,  men  den  lagstiftande  makten  vara 
delad  mellan  konung  och  ständer.  Ständerna  ägde  ensam- 
ma beskattningsrätt,  och  utan  deras  samtycke  fick 
konungen  icke  börja  anfallskrig.  På  detta  sätt  skulle 
makten  fördelas  mellan  konung  och  ständer. 

Men  ingen  föreskrift  fanns  om  tidpunkten  för  ständernas 
sammankallande.  Den  berodde  numera  uteslutande  av 
konungens  behag.  Och  mellan  riksdagarna  fanns  ej  längre 
någon  stark  motvikt  mot  konungamakten.  Ty  rådet  till- 
sattes numera  av  konungen  ensam  och  ansvarade  endast 
inför  honom.  Dess  rättighet  inskränktes  till  att  råda  men 
ej  regera.  Och  till  på  köpet  var  konungen  endast  i  vissa 
frågor  tvungen  att  inhämta  rådsherrarnes  mening,  så- 
som angående  rättsskipningen,  angående  fredsslut,  stillestånd 
och  förbund  samt  vid  tillsättande  av  högre  ämbetsmän. 
Vid  avgörandet  av  justitieärenden  hade  konungen  endast 
två  röster  och  utslagsröst.  I  fråga  om  fred,  stillestånd 
eller  förbund  var  konungen  skyldig  att  rätta  sig  efter  rå- 
dets mening  endast  ifall  denna  var  enhällig.  I  övriga  fall 
beslöt  konungen  fritt. 

Litteratur:  Gustaf  Vilhelm  Vessberg,  Om  svenska  riksdagen, 
dess  sammansättning  och  verksamhetsformer  1772 — 
1809. 


Gustav  III  som  samhäUsförbättrare. 

Reformer  av  myntväsen  och  näringsliv. 

HUR  skulle  Sverige  bli  starkt  nog  att  värna  sin  själv- 
ständighet? Ständernas  många  olika  försök  hade 
ändat  med  dryg  statsskuld  och  ett  i  grund  förstört 
myntväsen.  Myntväsendet  behövde  alltså  först  och 
främst  reformeras,  såframt  någon  uppblomstring  av  närin- 
garna skulle  bli  möjlig.  Ett  ordnat  myntväsen  vore  att 
likna  vid  »drivhjulet  i  ett  urverk».    Sedlarna  hade  visserligen 


GUSTAV    III    SOM    SAJMHALLSFORBATTRARE. 


69 


Johan  Liljtiici anis.     Målning  av  L.  Pascli  d.  y. 


stigit  i  värde  en  tid  under  Mössornas  styrelse  men  sedan 
sjunkit  igen.  Att  inlösa  dem  med  silvermynt  till  deras  ur- 
sprungliga värde  var  ej  möjligt  och  skulle  för  övrigt  icke 
varit  rättvist,  eftersom  de  nu  i  mer  än  en  mansålder  faktiskt 
gått  från  man  till  man  under  vida  mindre  värde. 

Den  man,  som  nu  tog  bördan  av  Sveriges  förstörda  finan- 
ser på  sina  starka  axlar,  var  Johan  Liljencrants,  som 
av  Gustav  III  förordnades  till  statssekreterare  för  finans- 
ärenden och  i  själva  verket  blev  Sveriges  finansminister. 
Han  gick  till  sitt  värv  med  grundliga  kunskaper,  förvärvade 


70  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

genom  ett  vaket  studium  av  både  tidens  ekonomislia  litte- 
ratur och  Sveriges  speciella  förhållanden.  Av  övertygelse 
var  han  en  varm  vän  av  näringsfrihetens  grundsatser.  På 
Liljencrants'  inrådan  beslöt  konungen,  att  banken  skulle 
inlösa  sedlarna  till  halva  deras  namnvärde.  För  att  kunna 
prägla  de  silvermynt,  som  härför  behövdes,  upptog  Liljen- 
crants ett  utländskt  silverlån.  Räkningen  efter  daler  silver- 
mynt och  kopparmynt  upphörde,  och  rikets  mynt  räknades 
numera  i  riksdaler  specie,  skillingar  och  runstycken.  Riks- 
dalerns  silvervärde  motsvarade  fyra  kronor.  Så  kommo  reda 
pengar  åter  ut  i  rörelsen,  och  därmed  blev  ett  stadgat  affärs- 
liv möjligt  till  gagn  för  alla  näringar. 

Många  svåra  hinder  hade  emellertid  Liljencrants  att  över- 
vinna, ty  en  hel  del  inflytelserika  affärs-  och  finansmän  ar- 
betade av  alla  krafter  för  egoistiska  intressen,  rakt  motsatta 
rikets.  Rådet  och  de  högre  ämbetsmännen  voro  också  avogt 
stämda  mot  den  nyadlade  uppkomlingen,  som  i  en  hast  växt 
de  myndiga  herrarne  över  huvudet.  Av  Fersens  memoarer 
ser  man  bäst,  hur  fördomsfullt  han  bedömdes  av  aristokratin. 
Man  gjorde  också  mer  än  ett  försök  att  störta  den  besvär- 
lige mannen.  Man  skydde  därvidlag  icke  ens  att  försöka 
göra  honom  misstänkt  för  egennytta.  Men  i  bröderna  Schef- 
fer  hade  han  inflytelserika  försvarare  och  bland  ämbets- 
männens medelklass  många  trofasta  anhängare. 

Mest  betydde  det  dock,  att  Gustav  med  sin  skarpa  blick 
såg,  att  hans  finansminister  var  en  man,  på  vilken  man  kun- 
de fast  lita. 

Liljencrants  å  sin  sida  häpnade  över  den  snabbhet  och  sä- 
kerhet, varmed  konungen  satte  sig  in  i  det  för  honom  alldeles 
främmande  ämnet,  för  vilket  han  egentligen  innerst  icke 
hyste  något  egentligt  intresse.  Gustav  ägnade  sig  så  grund- 
ligt åt  de  ekonomiska  frågorna,  att  han,  såsom  Liljencrants 
säger,  »flere  gånger  till  fullföljande  av  ett  begynt  samtal 
försummade  spektaklet,  varför  han  eljest  hade  en  favorite 
passion».  Sin  konungs  förtroende  fick  Liljencrants  också  be- 
hålla, trots  mäktiga  fienders  ränker.  Men  Gustavs  gunstling 
blev  han  aldrig,  ty  hans  grundlighet  och  omständlighet  var 
i  själva  verket  konungen  personligen  motbjudande.  Gustav 
drogs  i  stället  till  de  lätta  och  angenäma  sällskapsmänniskor- 
na, men  på  deras  gebit  var  Liljencrants  tafatt  —  han  saknade 


GUSTAV    III     SOM    SAMHALLSFORBÄTTRARE.  /I 

alldeles  hovmannens  fina  takt  och  världsvana.  Hans  ideliga 
varningar  och  förmaningar  till  sparsamhet  enerverade  också 
en  sådan  natur  som  Gustavs. 


Sedan  myntväsendet  väl  blivit  ordnat,  främjades  närings- 
livet ytterligare  genom  att  befrias  från  flere  av  de  bojor, 
som  merkantilsystemet  och  äldre  ekonomiska  åsikter  tvingat 
på  det.  Till  modernäringens  fromma  lossades  bland  annat 
på  det  gamla  förbudet  mot  landsköp,  i  det  att  lant- 
mannen inom  de  sädesrikaste  provinserna  fick  tillstånd  att 
sälja  sin  spannmål  och  sina  kreatur,  var  han  ville.  Numera 
behövde  det  ej  inträffa,  att  nöd  och  dyrtid  rådde  i  ett  land- 
skap, samtidigt  som  det  var  överflöd  på  brödfödan  och  vrak- 
pris  i   ett   närgränsande. 

Till  fiskets  befrämjande  utfärdades  år  1774  en  bety- 
delsefull stagda  för  Nordsjöfisket  och  sillfisket  i  Bohuslän, 
vilken  fortfor  att  gälla  ända  till  1852.  Höga  vederbörande 
voro  framför  allt  angelägna  om  att  råda  bot  på  det  ofta  över- 
klagade missförhållandet,  att  en  hel  del  fisk  fick  ligga  och 
bli  mer  eller  mindre  skämd,  innan  den  hann  saltas.  Därför 
uppmuntrade  regeringen  fiskarne  med  premier  för  varje 
tunna  väl  saltad  eller  rökt  och  väl  förpackad  sill  och  likaså 
för  kabeljo.  Alla  storsjöfiskare  tillförsäkrades  befrielse  från 
värvning,  utskrivning,  inkvartering,  skjutsning  och  liknande 
pålagor.  Utlänningar,  som  inflyttade  till  Sverige  för  att  idka 
fiske,  voro  under  tre  år  fria  från  alla  personliga  utskylder. 
»De  svenske  undersåtare»,  hette  det  vidare,  »som  utur  riket 
rymt  eller  till  främmande  orter  avvikit  men  här  ej  bedrivit 
sådant  brott,  som  å  liv  och  ära  går,  varder  i  nåder  tillåtet 
att  uti  riket  återkomma,  utan  att  deras  begångne  brott  skall 
beivras,  såvida  de  uti  dessa  skärgårdar  sig  nedsätta  och  ver- 
keligt  havsfiske  idka  eller  sig  därtill  bruka  låta.» 

Det  bohuslänska  sillfisket  fortfor  alt  vara  givande  och 
stod  på  1780-talet  i  sitt  högsta  flor.  Sillen  gick  till  i  ofantliga 
massor  och  trängde  långt  in  i  fjordarna,  ja  ett  gott  stycke  upp- 
för Göta  älv.  Havets  rikedomar  förde  dock  icke  uteslutande 
välsignelse  med  sig.    Den  bekante  skildraren   av  Bohusläns 


72  GUSTAV  in:s  lyckliga  tid. 

historia  Axel  Emanuel  Holmberg  säger  härom:  »Det  tygel- 
lösa leverne,  som  under  det  stora  sillfisket  1747 — 1808  för- 
des i  skärgården  och  på  stranden,  övergår  allt  begrepp. 
Våldsgärningar,  otukt,  svordomar  och  det  gräsligaste  fylleri 
övades  natt  och  dag.  Från  morgon  och  till  kväll  raglade  fi- 
skaren och  arbetaren  i  huset,  på  bryggan  och  i  båten,  och 
nätterna  firades  de  avskyvärdaste  orgier  —  och  huru  kunde 
förhållandena  vara  annorlunda?  Hit  samlades  ju  många 
tusen  arbetare  av  båda  könen  ifrån  alla  landsändar  —  för 
det  mesta  avskum,  vilka  för  vanära  eller  oduglighet  icke  kunde 
stanna  i  sin  hemort.  Ingen  polisuppsikt  gavs  eller  ens  kunde 
givas,  och  de  själva,  i  vilkas  händer  den  var  anförtrodd,  ned- 
drogos  oemotståndligt  i  de  rasande  lasternas  virvel.» 

Till  slut  blev  det  sådant  överflöd  på  sill,  att  man  kunde 
köpa  den  för  ett  par  skilling  tunnan.  Ja  man  visste  till  slut 
inte,  var  man  skulle  göra  av  den.  Då  hittade  företagsamt 
folk  på  att  koka  trän  av  den,  och  trankokerier  växte  upp 
litet  varstädes  på  holmarna,  isynnerhet  närmast  Göteborg 
och  Marstrand.  Mot  århundradets  slut  fanns  det  omkring 
500  trankokerier  i  Bohuslän,  och  tillverkningen  uppgick 
vissa  år  till  över  100,000  tunnor.  Men  det  var  icke  trevligt 
att  bo  i  närheten  av  dylika  inrättningar,  ty  de  gåvo  redan 
på  långt  håll  sin  närhet  till  känna  för  luktorganen.  Tranen 
spelade  ju  vid  denna  tid  en  ofantligt  mycket  större  roll  än 
nu,  då  den  för  belysningsändamål  har  ersatts  med  fotogen 
—  där  ej  lysgas  eller  elektriskt  ljus  härskar.  Den  bruka- 
des även  i  stället  för  linolja  vid  målning. 

Man  ville  också  gärija  bereda  även  Sverige  fördelar  av 
den  stora  val-  och  sälfångst,  som  drevs  vid  Grönland.  Köp- 
mannen Peter  Bagge  i  Göteborg  hade  förut  satt  in  pengar 
därpå  men  utan  framgång.  Nu  privilegierades  ett  nytt  Grön- 
landskompani med  två  andra  grosshandlare  från  Göteborg 
i  spetsen.  Bolaget  understöddes  av  kronan  med  lån,  premier 
för  både  fartyg  och  fångst,  tullfrihet  samt  en  del  andra  för- 
måner. Men  företaget  gick  även  nu  med  förlust  och  måste 
snart  nedläggas. 

I  fråga  om  industrin  ansåg  Liljencrants  frihetstidens 
största  misstag  ha  legat  däri,  att  man  »blandat  sig  i  mång- 
faldiga slags  rörelser  på  en  gång»,  däribland  »grannlåtsslöj- 


GUSTW    III    SOM    SAMHALLSFORBÄTTRARE.  73 

der»  och  sådana  som  ej  passade  för  landet.  Man  borde  tvärt- 
om inskränka  sig  till  ett  fåtal  slöjder,  sådana  som  voro  na- 
turliga för  Sverige,  framför  allt  järn-  och  kopparförädling. 

En  åtgärd,  varav  man  väntade  sig  mycket  för  handelns 
uppblomstring,  var  det  privilegium,  som  konungen  år  1775 
utfärdade  för  Marstrand  att  vara  »en  fri  handels-  och  neder- 
lagsort eller  så  kallad  porto  franco».  Alla  slags  varor,  in-  och 
utländska,  skulle  där  få  tullfritt  införas  och  åter  utföras  däri- 
från emot  erläggande  av  en  helt  liten  avgift.  Alla  slags  loV- 
liga  näringar  fingo  idkas  där  fritt  och  utan  hinder  av  gällande 
författningar.  Främlingar  fingo  obehindrat  inflytta  och 
åter  utflytta  samt  njuta  fri  religionsövning.  Envar,  som 
för  skuld  eller  mindre  svåra  förbrytelser  tog  sin  tillflykt  till 
Marstrand,  åtnjöt  där  säkerhet  till  person  och  egendom. 

Marstrand  hade  haft  en  storhetstid  under  senare  hälften 
av  1500-talet,  då  staden  var  medelpunkt  för  sillhandeln. 
Då  strömmade  rikedomar  hit,  men  samtidigt  hette  det, 
att  »gudlösare»  stad  ej  funnits  i  Norden.  Mot  slutet  av 
århundradet  började  penningströmmen  sina  och  väl  även 
gudlösheten  att  avtaga.  Tack  vare  det  rika  sillfisket  under 
senare  hälften  av  1700-talet  steg  stadens  välstånd  åter.  Nu 
hoppades  man  också,  att  frihamnsinrättningen  skulle  bli  en 
ny  hävstång  till  höjande  av  Marstrands  välmåga.  Marstrands- 
borna själva  hade  allt  sedan  mitten  av  1700-talet  arbetat  för 
saken,  och  deras  strävanden  hade  understötts  av  det  mäktiga 
handelshuset  Arvidsson  i  Göteborg  samt  av  den  kinesiske 
mandarinen  Pen  Quyqua,  som  var  bosatt  i  Göteborg  såsom 
kommersiell  rådgivare  åt  Ostindiska  kompaniet 

När  Marstrand  nu  blivit  frihamn,  gällde  det  att  vidtaga 
nödiga  åtgärder,  för  att  de  varor,  som  tullfritt  fingo  uppläggas 
där,  ej  sedan  måtte  genom  lurendrejare  insmugglas  till  andra 
platser  i  landet.  Först  och  främst  måste  det  naturligtvis 
noga  kontroheras,  hur  mycket  gods  som  infördes  till  Marstrand. 
Till  den  ändan  avspärrades  hamninloppen  och  bevakades  av 
uppsyningsmän  med  båt  och  roddkarlar.  Därjämte  var  be- 
vakning anordnad  såväl  på  själva  Marstrandsön  som  på  an- 
gränsande öar  och  på  stränderna  av  närmaste  fastland.  Där- 
ifrån fick  ingen  passera  ut  till  frihamnen  utan  att  ha  klara 
papper.  En  särskild  patrullbåt  kryssade  beständigt  i  de  inre 
farvattnen  och  sunden. 


74  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

För  politiska  flyktingar  och  bankruttörer  blev  Marstrand 
nu  en  kärkommen  tillflyktsort,  särskilt  för  franska  adelsmän, 
vilka  den  stora  revolutionen  fördrev  från  deras  eget  land. 
Stadens  krönika  berättar  också  om  de  många  fester  och  »assem- 
bléer»,  som  sådana  förnäma  flyktingar  höllo  tillsammans  med 
Marstrands  borgare  samt  kommendanten  och  officerarne  på 
Karlstens  fästning  hos  den  dåvarande  värden  på  stads- 
källaren, »Mickel  på  tunnan»,  såsom  han  kallades. 

'  Under  det  nordamerikanska  frihetskriget,  som  utbröt  1775, 
var  det  lysande  tider  för  frihamnen.  Under  de  fem  första 
åren  av  sin  tillvaro  besöktes  den  av  det  för  sin  tid 
stora  antalet  av  200  amerikanska  fartyg,  vilka  införde  va- 
ror för  8  millioner  kronors  värde  och  utförde  gods  för  14 
millioner.  Stadens  inkomster  blevo  under  första  året  sju 
gånger  så  stora  som  förut.  Folkmängden  växte  hastigt,  och 
göteborgarne  började  frukta  för  konkurrensen.  Men  i  läng- 
den verkade  skärgården  utanför  Marstrand  med  sina  klippor 
och  många  farliga  undervattensskär  avskräckande  på  de 
sjöfarande.  Så  mycket  starkare  lockelse  utövade  däremot  de 
ogästvänliga  skären  på  smugglare  och  andra  äventyrare,  vilka 
under  skydd  av  frihamnen  kunde  undandraga  sig  lagens  väk- 
tare. Den  första  person,  som  Liljencrants  råkade  vid  ett  be- 
sök i  sin  nyinrättade  porto  franco,  var  hans  egen  kamrer 
vid  Mariebergs  porslinsfabrik,  som  hemligen  bestulit  honom 
på  några  tusen  riksdaler  och  nu  räddat  sig  hiti 

Mer  och  mer  blev  det  klart,  att  man  här  hade  sådana  na- 
turhinder mot  sig,  att  den  åsyftade  fördelen  med  frihamnen 
icke  kunde  vinnas.  Följden  blev,  att  porto  franco-inrättnin- 
gen  upphävdes  år  1794.  I  stället  fick  Göteborg  en  allmän 
nederlagsfrihet  för  allehanda  utländska  handelsvaror,  un- 
dantagandes salt. 

Den  nationella  dräkten. 

En  reform,  som  i  hög  grad  intresserade  Gustav  per- 
sonligen, var  att  få  införd  en  nationell  klädedräkt.  Den 
skulle  vara  både  smakfull  och  billig  och  alltså  hämma 
svenskarnes  benägenhet  för  lyx.  År  1778  blevo  modell- 
ritningarna till  den  s.  k.  nationella  dräkten  färdiga.  Hovet 
gick  i  spetsen  med  att  anlägga  den,  och  alla,  som  ville  vara 


GUSTAV    III    SOM    SAMHALLSFORBÄTTRARE. 


75 


högstdensamme  täckeliga,  följde  naturligtvis  det  höga  före- 
dömet. Den  nya  skruden  bestod,  säger  Skjöldebrand,  av 
»en  jacka,  som  räckte  ned  på  halva  låret  och  vars  skört  framåt 
slutade  i  trianglar,  som  vid  gåendet  flaxade  över  varandra, 
och  som  i  alla  ställningar  föllo  sig  på  det  mest  osmakliga  sätt. 
Över  alla  sömmar  skulle  vara  snören   av  olika  färger  mot 


Svenska  dräkten. 


jackan,  såsom  gröna  på  brunt,  ljusblå  på  tegelfärg,  röda  på 
ljusblått  och  på  grått.»  På  ryggen  skulle  hänga  ett  slags 
spansk  kappa,  påminnande  om  en  kortare  mässhake.  Ett 
brett  skärp  med  en  stor  bandrosett  hörde  också  till.  Band- 
rosor skulle  det  även  vara  på  »de  omätligt  vida  byxorna»  och 
likaså  på  skorna.  Alltså  en  riktig  maskeraddräkt. 
'  När  Tersmeden  första  gången  fick  se  den  nya  habiten  — 
det  var  kammarherre  Gustav  Johan  Ehrensvärd,  som  skrudat 


76  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

sig  i  den  — ,  kunde  han  knappt  hålla  sig  för  skratt.  Han  bör- 
jade, berättar  han,  tilltala  Ehrensvärd  på  portugisiska,  »tro- 
ende på  dräkten,  att  han  vore  portugis  eller  spanjor».  Och 
drottningen  viskade  tyst,  så  att  ingen  skulle  höra  det,  till 
Tersmeden:  »Vad  tycker  Ni  väl  om  denna  dårskapen?» 

Tack  vare  bearbetningar,  som  från  allerhögsta  ort  sattes 
i  gång  genom  myndigheterna,  ja  t.  o.  m.  genom  prästerskapet, 
vann  den  nya  dräkten  dock  förvånansvärt  hastigt  insteg  i 
alla  landsändar.  Obestridligen  hade  den  också  sina  goda 
egenskaper.  »Jag  finner  den»,  skriver  Gjörwell,  »så  allvarsam, 
så  varm,  så  lätt,  så  bekväm,  så  dygdig,  kort  sagt  så  svensk, 
att  jag  från  denna  stunden  bekänner  mig  till  den  av  själ 
och  hjärta.»  —  »Dygdigheten»  gällde  egentUgen  kvinno- 
dräkten. »Hur  äro  icke  nu>,  utropar  han  i  moraliserande 
förtjusning,  »damernas  halsar  och  bröst  skylde  undan  skal- 
kars ögon  och  frälste  för  alla  näsvisa  tilltag!»  Nu  kunde  be- 
mälte  skalkar  ej  längre  på  ett  närgånget  sätt  avläsa  olika 
sinnesrörelser  hos  sin  moitié:  »det  ömmaste  bröst  häver  sig 
nu  i  osynligaste  måtto.  Således  bör  man  vänta  den  största 
framgång  för  sederne  av  denna  dräkt»,  utbrister  den  fromme 
mannen  förtröstansfullt. 

I  Stockholm  var  det  överståthållaren,  Karl  Sparre,  som 
vid  ett  möte  med  borgerskapets  representanter,  »de  femtio 
äldste»,  gjorde  propaganda  för  den  nya  kostymen  och  upp- 
manade de  närvarande  att  såsom  rättskaffens  medborgare 
lägga  sitt  patriotiska  nit  i  dagen  och  föregå  andra  med  gott 
exempel.  Sparre  talade  högstämt  och  hjärterörande  om  »en 
lika  så  vördad  som  älskad  konungs  hulda  omtanka  för  dess  ri- 
kes och  undersåtars  sällhet».  Han  yttrade  sin  glädje  över  att 
ha  fått  tillfälle  att  närmare  redogöra  för  Kungl.  Maj:ts  »drå- 
peliga tankar»  i  detta  ämne,  vilka  ginge  ut  på  »att  det  ska- 
deliga och  så  länge  överklagade  överflödet  snart  skall  se  sin 
bane,  och  att  under  vår  vise  och  milde  konungs  anförande 
vi  omsider  skole  föras  tillbaka  till  förfäders  allvarsamhet 
i  klädebonad».  Och  för  kontrastverkans  skull  gick  han  illa 
åt  de  allmänt  gängse,  i  varma  länder  uppfunna  moderna, 
isynnerhet  damernas.  »Vi  finna  dem»  —  damerna  nämligen  — , 
sade  han,  »föga  bättre  än  halvnakna,  blottställda  för  nordiska 
köldens  stränghet,  deras  halsar  och  halva  ryggar  oskylde.» 
Och  slutligen  talar  den  glade  vivören  varningens  ord  mot 


GCSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  77 

deras  »vida  styvkjortlar,  som,  under  det  de  tränga  deras  liv, 
lämna  utrymme  åt  vintrarnas  strängaste  kyla  —  det  är  mig 
ej  tillåtet  att  längre  sträcka  min  forskan;  men  kanske  finnas 
bruk,  ännu  mindre  passande  till  det  stränga  klimat,  vari  vi 
leve». 

Men  någon  nationell  samling  blev  det  inte  av  allt  detta. 
Reformen  blev  tvärtom  ogillad  och  avhånad  på  många  håll. 

Filantropiska  och  nationalekonomislta  reformer. 

Mera  effektiva  voro  en  hel  del  åtgärder  i  filantropisk  anda, 
som  på  denna  tid  vidtogos.  Särskilt  arbetade  man  på  att 
förbättra  sundhetsväsendet  och  sjukvården.  Därmed  för- 
band sig  även  det  nationalekonomiska  intresset  att  minska 
dödligheten  och  öka  folkmängden.  Detta  intresse  var  liv- 
ligare än  någonsin  efter  den  svåra  missväxten  1771 — 72  och 
de  åtföljande  farsoterna,  vilka  »märkeligen  försvagat  folk- 
numerären  till  rikets  kännbaraste  avsaknad  uti  alla  dess  rö- 
relser och  näringar».  Bland  andra  åtgärder  till  sjukvår- 
dens höjande  må  särskilt  nämnas,  att  flere  av  de  gamla  la- 
saretten nu  förbättrades  och  nya  anlades. 

Från  denna  tid  daterar  sig  Sahlgrenska  sjukhuset  i  Göte- 
borg, vilket  grundades  genom  en  donation  av  den  rike 
köpmannen  och  direktören  i  Ostindiska  kompaniet  Nils 
Sahlgren  under  konungens  besök  i  Göteborg  1772.  Flere 
av  våra  barnhus  tillkommo  också  vid  denna  tid,  såsom 
Gustavianska  barnhuset  i  Norrköping  och  Gustavsbergs 
barnhus   vid  Uddevalla. 

Till  de  fattigas  hjälp  i  huvudstaden  förordnades  år  1774 
särskilda  läkare,  s.  k.  fattigmedici,  som  gåvo  de  behövande 
fri  läkarvård  och  fri  medicin.  Därigenom  ville  vederbörande 
förhindra,  att  folk  anlitade  kringstrykande  kvacksalvare, 
vilka  »genom  deras  illa  tillämpade  och  farliga  läkemedel 
försätta  mångens  hälsa  och  liv  uti  yttersta  fara». 

Den  berömde  professor  David  Schulz,  adlad  von  Schul- 
zenheim.  som  i  England  studerat  koppympning  och  grun- 
dat den  första  anstalten  i  vårt  land  för  koppympning,  kunde 
nu,  tack  vare  allmänhetens  frikostiga  bidrag,  få  till  stånd 
ett  allmänt  barnbördshus  på  Riddarholmen.  Där  fingo 
fattica  hustrur  och  ogifta  mödrar  »av  sämre  och  bättre  om- 


78  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

ständigheter»  vård  och  hjälp,  så  att  de  sistnämnda  ej  skulle 
behöva  »lägga  fostret  å  lön  eller  döda  detsamma».  De  som 
intogos  på  i^barnförlossningshuset»  skulle  icke  behöva  »känna 
annat  tvång  än  det,  som  diet  och  ordning  samt  lugn  inom 
huset  medföra».  De  skulle  »med  vänlighet  bemötas,  både 
fattiga  och  rika,  samt  hållas  vid  muntert  mod;  ävensom  dem 
inga  sysslor  påtvingas,  som  de  med  lust  och  nöje  ej  vilja  sig 
åtaga».  När  mödrarna  voro  färdiga  att  utskrivas  från  barn- 
bördshuset,  skulle  nödig  försorg  dragas  om  barnen,  på  det 
att  »fostret  under  moderns  uselhet  och  fattigdom  icke  måtte 
av  elände  förgås   och   bortvräkas». 

Barnbördshuset  var  också  avsett  att  bli  en  god  utbild- 
ningsanstalt för  barnmorskor  eller  »jordegummor»,  såsom 
de  ännu  kallades.  I  en  kunglig  förordning  av  år  1777  heter 
det,  att  de  som  antogos  till  jordegummor  skulle  vara  »gud- 
fruktiga,  ärbara,  sediga  och  nyktra  personer  samt  väl  kun- 
na läsa  och  skriva».  För  Stockholms  stads  räkning  finge 
högst  fyrtio  antagas  och  privilegieras,  för  övriga  städer  och 
för  lantförsamlingarna  en  eller  flera  allt  efter  distriktets  stor- 
lek och  folkmängd.  Av  Stockholms  fyrtio  jordegummor  skul- 
le de  tio  yngsta  »vara  förpliktade  att  betjäna  de  fattiga  för 
intet  och  ej  understa  sig  att  gå  ifrån  dem,  förr  än  de  äro  för- 
lösta och  allt  väl  förrättat,  ej  heller  underlåta  efter  nödtorf- 
tigheten uti  deras  barnsäng  dem  besöka  och  sköta.  Dessa 
skola  vara  förpliktigade  att  bo  uppå  vissa  trakter  i  staden 
och  på  malmarne  samt  utanför  sina  boningar  hava  utsatte 
tavlor,  som  utvisa,  att  de  fattigare  hos  dem  äga  tillträde 
för  intet. 

Hämtas  jordegumma  till  en  hemlig  förlossning,  vare  henne 
förbudet  att  med  hotelser  eller  hård  medfart  söka  avtvinga 
lägerskvinnan  någon  bekännelse  om  barnfaderns  namn. 

Skulle  det  Gudi  behaga  residensstaden  med  någon  svår 
smittosam  sjukdom  hemsöka,  så  skola  av  Kongl.  Collegio 
medico  några  av  de  yngsta  jordegummor,  så  många,  som 
nödige  prövas,  utses  och  förordnas,  som  de  uti  besmittade 
hus  boende  personer  bistå  och  betjäna,  vilka  ingalunda  skola 
få  draga  sig  därifrån  undan  eller  utur  staden  bortresa.» 

Filantropiska  och  nationalekonomiska  synpunkter  sam- 
verkade även  till  Gustavs  intresse  för  att  minska  de  betänk- 
ligt talrika  fallen  av  barnamord.    Lagen  stadgade,  att  »kona. 


GUST.'.V    III     SOM     SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  79 

som  uti  fullt  uppsåt  lägger  sitt  foster  å  lön  eller  avdagatager, 
hon  skall  halshuggas  och  brännas».  Men  Kungl.  Maj:t  hade 
med  bekymmer  funnit,  att  detta  hårda  straff  icke  förmått 
råda  bot  på  det  onda.  Man  väntade  sig  mera  gagn  av  en 
lagstiftning  till  mildrande  av  de  ogifta  mödrarnas  och  de 
oäkta  barnens  tunga  lott.  På  senaste  tiden  hade  man 
ock  avskaffat  den  offentliga  kyrkoplikten  och  ersatt  den 
med  enskild.  Man  hade  även  tillåtit  de  oäkta  barnen  att 
intagas  i  hantverksskråna,  varifrån  de  av  ålder  varit  ute- 
stängda. Nu  gick  Kungl.  Maj:t  vidare  på  denna  väg  genom 
en  förordning  av  år  1779,  innehållande  flere  bestämmelser 
mot  utbasunande  av  den  stackars  kvinnans  felsteg.  När 
hon  upptäckte  detta  för  föräldrar  eller  husbönder,  skulle  de 
»vid  ansvar  icke  allenast  dölja  hennes  tillstånd  utan  ock  ifrån 
den  tiden  till  dess  förlossningen  skett  hava  vård  om  henne 
och  befordra  barnet  till  dop  och  kristendom. 

Kvinna,  som  vill  å  okänd  ort  framföda  fostret»,  hette  det 
vidare,  »må  i  sådant  uppsåt  lämnas  ostörd  utan  någons  åtal 
eller  efterfrågan  om  hennes  person  eller  tillstånd.»  Den  barn- 
morska, som  biträtt  henne  vid  förlossningen,  förbjöds  vid 
straff  att  för  någon  yppa  detta.  Rikets  domare  tillhöllos 
att  »icke  genom  varjehanda  så  otjänhga  som  onyttiga  frågor 
blottställa  den  lägrade  för  skymf  och  andras  begabberi. 

Hävdad  kvinna  må  uti  lysningar  till  giftermål  eller  andra 
handlingar  icke  utmärkas  såsom  mindre  ärlig  och  kallas  kona, 
kvinnsperson  eller  fästekvinna,  utan  må  hon  nämnas  för 
deja,  piga,  hushållerska  eller  vad  annars  icke  menligt  är  eller 
lägersmålet  betecknar. 

Ej  må  skillnad  göras  mellan  äkta  och  oäkta  barn  vid  de- 
ras dop,  och  desse  senare  må  icke,  såsom  på  vissa  ställen 
sker,  därmed  utmärkas,  att  dopet  sker  efter  gudstjänsten.» 

En  man,  som  med  sällsynt  nit  verkat  för  de  sjuka  och  fattiga, 
är  Karl  Scheffer.  Han  ägde  en  ovanlig  förmåga  att  locka  ur 
förmöget  folk  donationer  till  välgörande  ändamål.  Särskilt 
förstod  han  sig  på  att  ta  gamla  rika  ungkai-lar  på  det  ömma, 
när  de  skulle  göra  upp  sin  räkning  med  världen.  Själv  hjälpte 
och  understödde  han  en  mängd  fattiga  och  olyckliga  människor, 
och  hela  sin  efterlämnade  förmögenhet  skänkte  han  till  väl- 
görande ändamål. 


80  GUSTAV  in:s  lyckliga  tid. 


En  upplyst  monark. 

Liksom  de  flesta  av  upplysningstidens  regenter  ville  Gustav 
III  gärna  visa  sig  upplyst  och  fri  från  fördomar.  En  yttring 
därav  var,  att  han  genast  efter  statsvälvningen  påbjöd,  att 
»den  så  kallade  Rosenkammaren  och  andra  pinliga  fängelse- 
rum» skulle  göras  obrukbara  för  sitt  forna  ändamål,  så  att 
de  aldrig  mer  kunde  »missbrukas  till  utövande  av  våld  och 
tyranni  emot  frie  medborgare».  På  konungens  förslag  be- 
slöto  1778  års  ständer  också  flere  mildringar  i  strafflagarna, 
vittnande  om  en  humanare  uppfattning.  Särskilt  inskränk- 
tes betydligt  användningen  av  dödsstraffet,  vilket  17-34  års 
lag  påbjöd  i  ej  mindre  än  ett  70-tal  fall. 

En  av  de  medborgerliga  rättigheter,  som  upplysningsti- 
dens författare  ivrigast  arbetade  för,  var  tryckfrihet.  Denna 
rätt  hade  de  yngre  Mössorna  tryggat  genom  1766  års  tryck- 
frihetsförordning, som  nu  blev  i  huvudsak  stadfäst  av  Gustav 
III  år  1774.  Han  hade  visserligen  sett  yttrandefriheten  miss- 
brukas, och  rådet  gjorde  kraftiga  försök  att  förmå  honom  till 
att  upphäva  denna  rättighet,  men  Gustav  gav  till  svar:  »En 
konung  får  genom  tryckfriheten  veta  sanningen,  som  man 
med  så  mycken  omsorg  och  tyvärr  ofta  nog  med  så  mycken 
framgång  för  honom  döljer.»  Han  njöt  uppenbarligen  av  att 
se  sin  fördomsfrihet  framstå  i  all  sin  glans  mot  rådets  ljus- 
skygghet. 

Däremot  är  det  bevisligen  osant,  vad  Axel  von  Fersen 
insinuerar,  att  konungen  skulle  med  flit  ha  dolt  sin  egen 
mening,  ända  tills  rådet  yttrat  sig  över  frågan,  ja  att  han  rent 
av  skulle  lömskeligen  ha  uppmuntrat  rådet  att  stå  på  sig 
i  sin  åsikt,  för  att  han  sedan  skulle  kunna  »göra  allmänheten 
sin  cour  på  rådets  bekostnad».  Ovederhäftigheten  i  ett  dy- 
likt påstående  framgår  därav,  att  konungen  förut  upprepade 
gånger  så  tydligt  uttryckt  sina  sympatier  för  tryckfriheten, 
att  rådsherrarne  omöjligen  kunde  vara  okunniga  därom. 

Inför  sitt  folk  framstod  Gustav  efter  avgörandet  såsom 
frihetens  försvarare,  och  från  alla  håll  uppstämdes  återigen 
glädje-  och  lovsånger  till  hans  ära.  Denna  folkgunst  förstod 
konungen  att  hålla  vid  makt  genom  sådana  handlingar  som 
denna.     Vid  1778  års  riksdag  fällde  överste  Gyllensvan,  en 


GUSTxVV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  81 

känd  f.  d.  Mössledare,  ett  yttrande,  som  de  ivrigaste  roia- 
listerna  funno  förnärmande  för  Hans  Maj:t.  De  ansågo  där- 
för, att  de  förgripliga  orden  borde  strykas  ur  adelns  protokoll. 
Men  konungen  själv  ville,  att  de  anmärkta  uttrycken  skulle 
stå  kvar,  för  att  »eftervärlden  må  uti  vare  handlingar  igen- 
finna, att  under  Gustav  III:s  regering  det  varit  svenske 
män  lovgivet  att  inför  tronen  fritt  få  yttra  sina  tankar». 
Konungens  »nådiga  och  märkeliga  ord»  framkallade  hos  de 
närvarande  en  hör-  och  synbar  rörelse.  De  »förorsakade  uti 
hela  rikssalen  ett  sakta  dån.  Glädjetårar  utbrusto  utur 
fleras  ögon,  och  omsider  hördes  överallt  ridderskapets  och 
adelns  underdåniga  tacksamhet  yttra  sig  genom  det  en- 
hälliga utrop:  'Gud  välsigne  konungen!'» 

Än  så  länge  hade  man  icke  lagt  märke  till  en  rätt  väsentlig 
olikhet  mellan  1766  och  1774  års  tryckfrihetsförordningar. 
Gustav  hade  nämligen  tillagt  en  bestämmelse,  att  den  som 
offentliggjorde  något,  som  »rörer  eller  kväljer  regeringsformen 
eller  konungaförsäkran  jämte  Vår  och  rikets  majestät,  hög- 
het och  rätt»,  han  skulle  dömas  och  straffas  såsom  för  hög- 
målsbrott.  Under  denna  obestämda  rubrik  kunde  ju  nästan 
varje  klander  mot  regeringen  och  dess  åtgärder  hänföras. 
En  viktig  olikhet  mellan  de  bägge  förordningarna  var  också 
den,  att  Gustav  III:s  tryckfrihetsförordning  saknade  den 
orygglighet,  som  tillkommer  grundlag  eller  allmän  lag.  Den 
kunde  när  som  helst  av  konungen  ändras  eller  upphävas. 


I  upplysningstidens  anda  var  också  den  lag  om  religions- 
frihet för  utlänningar  av  annan  tro,  vilken  utfärdades  år 
1781.  Denna  anda  tog  sig  hos  Fredrik  II  i  Preussen  uttryck 
i  hans  bekanta  yttrande:  »I  mitt  land  får  var  och  en  bli  salig 
på  sitt  sätt.»  Det  var  ju  andra  tider  nu,  än  när  svenska  kyrkan 
kämpade  på  liv  och  död  för  sin  tro.  Nu  behövdes  ej  längre 
sådana   skyddsmurar   som    1604    års    stadga    om   religionen. 

Religionsfriheten  hade  också  till  ändamål  att  locka  förmög- 
na och  driftiga  utlänningar  till  vårt  land  till  gagn  för  dess  in- 
dustri och  handel.  Det  var  den  synpunkten,  som  lagens  upp- 
liovsman,  den  berömde  finske  prästmannen  Chydenius,  an- 
lade i  sin  motion  på  1779  års  riksdag.     »Rörd  av  mina  med- 

G — 204,104.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.     VII. 


82  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

människors  olyckor  och  öm  om  min  fosterbygds  tillväxt  ocli 
styrka,  har  jag»,  säger  han^  »yttrat  mina  tankar.  De  för- 
domar», heter  det  vidare,  »att  genom  samvetstvång  och  för- 
följelser söka  utrota  villomeningar  äro,  Gudi  lov,  längesedan 
skingrade.»  Och  någon  fara  för  den  lutherska  tron  be- 
hövde religionsfriheten  ej  föra  med  sig.  Chydenius  anförde 
flere  exempel,  som  borde  verka  lugnande:  »Icke  är  Danmark 
judiskt,  fast  detta  osälla  folket  där  lever  i  fred  och  besöker 
sina  synagogor  offentligen.» 

Konungen  sympatiserade  naturligtvis  med  förslagsställaren. 
Men  hur  skulle  präster  och  bönder  ställa  sig  till  saken? 
Om  bönderna  vädrade  en  fara  för  den  lutherska  kyrkan, 
skulle  det  hela  vara  förkylt.  Det  gällde  därför  att  avvända 
deras  uppmärksamhet  från  den  religiösa  sidan  av  saken, 
och  det  åtog  sig  den  sluge  och  inflytelserike  Nils  Svensson 
från  Göinge.  Han  lovade  konungens  gunstling  Schröderheim, 
som  då  var  bondeståndets  sekreterare,  att  genomdriva  den 
fria  religionsövningen  i  ståndet.  Till  den  ändan  satte  han 
sig  längst  ned  i  salen,  ty  —  säger  Lars  von  Engeström,  som 
berättar  episoden  —  »den  bonde,  som  ville  inflyta,  borde 
synas  blygsam.  När  han  frågade  ödmjukt,  var  han  säkrast 
om  bifall.»  Då  den  kungliga  propositionen  var  uppläst,  »upp- 
hov sig  en  stämma  längst  bort  bakom  alla  andra:  'Gud  be- 
vare oss!  Det  kunna  vi  aldrig  JDCvilja,  ty  då  blir  landet  upp- 
fyllt av  skojare  och  tattare  och  sådant  pack,  som  gör  all- 
mogen största  plåga.'  Det  var  Nils  Svensson.  Han  talte  nu 
med  sådan  värma,  att  han  uppeldade  hela  hopen,  som  mum- 
lade med  honom.  Sedan  sorlet  saktat  sig,  sade  Schröderheim: 
'Långt  ifrån  att  gynna  tattare  och  sådana,  vill  konungen  taga 
kraftiga  mått  och  steg  emot  deras  kringstrykande.  I  denna 
framställning  är  ej  fråga  om  dem.'  —  'Kan  herrn  lova  oss", 
sade  Nils  Svensson,  'att  den  ej  skaffar  oss  tattare  på  halsen?" 
—  'Det  försäkrar  jag',  svarade  Schröderheim,  —  'Under  det 
villkoret  giver  jag  mitt  samtycke',  sade  Nils  Svensson  och 
alla  de  andra  efter  honom,  glada  att  hava  undsluppit  en  så 
stor  fara.»   Men  renlärighetsfrågan  glömde  de  alldeles  bort. 

Så  lurar  man  bönder. 

I  sitt  beslut  erinrade  bondeståndet  om  huru  fordom  »de 
i  riket  inflyttade  valloner  inom  kort  tid  blivit  med  nationen 
införlivade  och  uti  sina  efterkommande  givit  Sverige  nyttiga 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  83 

och  välsinnade  inbyggare».  Men  de  goda  dannemännen  glöm- 
de å  andra  sidan  ej  bort  Schröderheims  löfte  om  hjälp  mot 
»tattare  och  skojare»,  vilka  tyckas  ha  utgjort  en  verklig  lands- 
plåga för  allmogen.  Bönderna  anhöllo  om  förbud  för  sådana 
personer  att  stryka  omkring  på  landsbygden  och  »uppföra 
komedier,  visa  björnar  och  markattor,  som  dansa,  med  flere 
utländska  kreatur,  öva  taskspeleri  och  flera  onyttiga  gyck- 
lerier».  Men  trots  Schröderheims  löfte  blev  skrivelsen  härom 
blott  lagd  till  handligarna  med  den  motiveringen,  att  »för- 
fattningarna härom  äro  tillräckliga». 

Av  prästeståndet  hade  man  väl  ej  väntat  sig  bifall  till 
motionen  om  religionsfrihet.  Efter  en  »ogement  häftig» 
diskussion  blev  den  också  »med  en  oändlig  hetta»  avslagen. 
Men  frågan  var  avgjord  genom  tre  stånds  bifall. 

1781  års  stadga  om  religionsfrihet  betecknar  ett  stort  fram- 
steg på  civilisationens  bana,  ett  steg  som  konungen  säger 
sig  ha  vågat  taga  »under  ett  ljuvligt  fredslugn  efter  en  lyck- 
lig förening  av  söndrade  sinnen,  uti  ett  av  vetenskaper  upp- 
lyst tidevarv».  Inflyttade  utlänningar  av  annan  religion 
och  deras  avkomlingar  ägde  hädanefter  rätt  att  i  Sverige 
l)ygga  sig  egna  kyrkor,  hålla  gudstjänst  och  enskilda  lärare  för 
sina  barns  undervisning  samt  för  övrigt  åtnjuta  alla  med- 
borgerliga fri-  och  rättigheter,  undantagandes  tillträde  till 
statens  ämbeten  samt  riksdagsmannarätt.  Ej  heller  fingo 
de  hålla  offentliga  processioner,  inrätta  allmänna  skolor 
eller  kloster  eller  överhuvudtaget  driva  någon  som  helst 
propaganda  för  sin  religion.  Några  munkar  finge  ej  komma 
in  i  landet,  »av  vad  religion  och  sekt  de  vara  mage». 

Den,  som  ofredade  främmande  trosbekännares  gudstjänst 
eller  hädade  deras  läror  och  bruk,  skulle  straffas  med  böter. 
Om  statskyrkans  präster  kallades  till  främlingarne  på  sjuk- 
besök, fingo  de  ej  oroa  deras  samveten  med  religionstvister 
och  kontroverser. 

Den  nya  lagen  förskaffade  Gustav  ett  tacksägelsebrev 
från  påven  Pius  VI,  och  konungen  svarade  med  att  uttrycka 
sin  glädje  över  att  ha  vunnit  en  så  upplyst  regents  bifall. 

Överhuvudtaget  hade  toleransens  ädla  grundsats  gått 
Gustav  i  blodet  på  ett  sätt,  som  vittnar  om  en  hög  kultur 
och  ett  milt  sinnelag.    Han  avskydde  all  slags  förföljelse  mot 


84  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

olika  tänkande,  och  så  ofta  han  kunde,  hejdade  han  myn- 
digheternas nit,  när  det  gick  för  långt.  Därför  fingo  sekte- 
risterna numera  i  allmänhet  vara  i  fred  för  konventikelpla- 
katets  stränga  bestämmelser.  Exempelvis  ville  myndigheter- 
na tillgripa  fängelsestraff  och  tvångsarbete  mot  de  s.  k. 
åkeanerna  i  Småland,  så  benämnda  efter  bonden  Åke  Svens- 
son från  Älmeboda,  vilka  ville  införa  det  tusenåriga  riket 
med  egendomsgemenskap,  upplöste  äktenskapet  och  hädade 
den  offentliga  gudstjänsten.  Men  Göta  hovrätt  kom  till  den 
uppfattningen,  att  Åke  själv  och  flere  av  hans  anhängare 
voro  »alldeles  fallna  i  galenskap»,  vadan  de  borde  intagas  på 
Danviks  dårhus  och  där  vårdas,  tills  de  återvunnit  sitt  för- 
stånd. Domen  stadfästes  av  konungen,  och  tack  vare  detta 
förståndiga  sätt  att  behandla  den  andliga  epidemien  upplös- 
tes den  nya  sekten  alldeles. 

Vid  samma  tid  uppträdde  i  Stockholm  en  strumpvävare- 
gesäll  vid  namn  Anders  Collin  som  sektbildare.  Då  man  upp- 
manade konungen  att  vidtaga  åtgärder  mot  hans  anhängares, 
de  s.  k.  Collinianernas,  hemliga  möten,  svarade  han:  »Om 
man  bara  låter  dessa  sekterister  vara  i  fred,  göra  de  säkerligen 
intet  ont;  men  om  de  bliva  utsatta  för  förföljelse,  kan  det 
föranleda  mycket  bråk.» 

Denna  respekt  för  samvetsfrihetens  sak  skulle  naturligtvis 
av  konungens  motståndare  stämplas  som  en  yttring  av  då- 
liga bevekelsegrunder,  såsom  man  ser  av  hans  oppositionellt 
sinnade  svägerska  Hedvig  Charlottas  dagbok,  där  hon  skriver: 
»Törhända  är  konungens  försiktighet  beroende  på  rädsla, 
ty  han  har  i  alla  tider  hyst  en  häpnadsväckande  fruktan  för 
sammansvärjningar.» 

Även  till  ju  dar  ne  sträckte  den  nya  lagen  om  religions- 
frihet sina  verkningar. 

Karl  XI  hade  varit  sträng  mot  Guds  forna  egendomsfolk 
och  landsförvisat  alla  judar  »såsom  Kristi  namns  och  för- 
samlings försmädare»,  så  framt  de  ej  ville  göra  Hans  Maj:t 
den  glädjen  att  låta  döpa  sig.  Men  under  frihetstiden  med 
dess  starka  ekonomiska  intressen  hade  den  affärsbegåvade 
israelitiska  rasen  funnit  en  gynnsammare  jordmån  i  Sverige. 
År  1746  hade  rika  portugisiska  judar  fått  tillstånd  att  bo- 
sätta sig  i  riket  samt  där  njuta  medborgerliga  rättigheter. 


GUSTAV  III  SOM  sa:mhällsförbättrare.  85 

Dessa  skickade  då  hit  två  utsände,  av  vilka  särskilt  den 
ene  skildras  som  »en  belevad  man,  av  gott  anseende,  så 
att  man  har  svårt  att  taga  honom  för  en  jude». 

Gustav  III  ville  också  gärna  ha  hit  rika  judar  och  mottog 
sådana,  som  visade  sig  äga  minst  2,000  rdr  specie.  Den 
märkligaste  bland  de  israeliter,  som  nu  inflyttade  till  Sve- 
rige, var  Aron  Isak,  en  kringvandrande  kramhandlare 
från  Brandenburg,  som  tjänat  pengar  på  pommerska  kriget 
genom  att  sälja  av  sina  varor  till  både  svenskar  och  preussare. 
Han  blev  därunder  så  bekant  med  svenskarne,  att  han  beslöt 
att  fara  över  till  Sverige  och  försöka  sin  lycka  som  gravör.  Aron 
var  nämligen  mycket  skicklig  i  den  konsten.  Men  hans  tros- 
förvanter  tyckte,  att  han  var  galen,  som  vågade  sig  in  i  sådana 
faror.  Så  länge  fartyget,  som  han  reste  över  med  från  Stral- 
sund,  var  i  sikte,  stodo  de  på  stranden  och  läste  välsignelser 
över  honom. 

År  1774  kom  han  alltså  till  Stockholm.  Och  det  var  med 
stor  ängslan  som  han  uppvaktade  överståthållaren  Karl 
Sparre.  Han  började  med  att  framstamma:  »Förlåt,  Hans 
Excellens,  jag  kan  inte  tale  schwensk.»  Men  den  gemytlige 
Sparre  uppmuntrade  honom  genast  med  att  han  gärna 
fick  tala  tyska.  Sedan  hade  Aron  Isak  alltid  en  välvillig  be- 
skyddare i  överståthållaren.  Det  behövdes  också,  ty  magi- 
straten ansåg  sig  ej  kunna  medge  honom  att  vistas  i  riket, 
med  mindre  han  läte  döpa  sig  —  detta  var  ju  före  lagen  om 
religionsfrihet  —  men  Aron  förklarade  på  fläcken,  att  han 
inte  för  all  världens  skatter  ville  byta  om  religion. 

Med  Sparres  hjälp  lyckades  Aron  dock  förmå  Gustav  III  att 
göra  ett  undantag  för  honom  och  några  av  hans  trosförvanter. 
Konungen  gjorde  genast  en  beställning  hos  honom,  och  sedan 
följde  naturligtvis  hovet  och  aristokratin  det  höga  föredömet. 
Och  som  Aron  Isak  gjorde  ett  mycket  gott  intryck  på  alla, 
som  han  kom  i  beröring  med,  fick  han  snart  förtroendet  att 
till  statsverket  leverera  silver  för  myntning.  Hans  anseende 
steg  sedan  år  för  år.  Härtill  bidrog  också  hans  duktige  son 
Natanael,  som  av  Gustav  III  blev  utnämnd  till  hovjuvele- 
rare. 

Senare  erhöllo  judarne  samma  rättigheter  som  andra  främ- 
mande trosbekännare.  Synagoga  och  begravningsplats  fingo  de 
dock  ej  ha  på  andra  ställen  än  i  Stockholm,  Göteborg  och  Norr- 


nr 

'j^r  n»)^  »-or  13X  h^  '12'>^s> 
-irjis  ^if  p»'8<f  pny  "^"^TO  p  ?TTx 

^•^x^n  rmnan»  *r''^^n  t^Nt^otJ 
■'xar;!)  rtjp  v>Tr  te  oai  n^;^  tt 

Facsimile  av  titelsidan  i  Aron  Isaks  självbiografi.  Hebreiskan  är 
felaktig.  Den  ungefärliga  översättningen  är:  »Denna  bok  har  jag 
skrivit  för  senare  släl-cten,  för  mitt  folks  efterkommande,  så  att  ej 
för  evigt  mitt  minne  skall  förgås.  Ty  jag,  Aron,  son  av  Isak  Isak 
(hans  minne  vare  välsignat  1),  är  den  förste  i  Sveriges  land  bofaste 
juden.  Ty  före  mig  har  aldrig  någon  jude  i  hela  Sveriges  rike  er- 
hållit privilegier;  till  dess  jag  kom  hit  och  fann  nåd  i  vår  herres, 
den  fromme  och  store  konung  Gustav  den  tredjes  ögon  (Hans  Majestät 
vare  högt  upphöjt!);  och  även  hos  alla  hans  högtbetrodde  män  och 
hans  tjänare  fann  jag  nåd.  'Edra  ögon  må  skåda  vad  rätt  är';  men 
Han  skall  komma  som  en  förlossare  för  Zion!    Amen!> 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  87 

köping,  »varest  de  under  en  bättre  police  kunna  vara  under 
en  vaksammare  tillsyn».  På  dessa  platser  fingo  de  ock  idka 
lovlig  handel,  »dock  icke  genom  kringlöpande  i  husen  och 
på  gatorne».  Matvaror  och  vin  fingo  de  ej  sälja  till 
andra  än  sina  trosförvanter.  Ej  heller  kunde  de  förvärva 
mästarbrev  och  öppna  egna  verkstäder  i  sådana  hantverk, 
som  hörde  till  skråna.  Men  ville  de  arbeta  för  daglön  hos  en 
kristen  hantverksmästare,  stod  det  dem  fritt.  De  judar,  som  äg- 
nade sig  åt  grosshandel,  fingo  bo  och  driva  sin  rörelse  var  som 
helst  i  staden.  Men  de  andra  israeliterna  skulle  bo  inom  en 
viss  del  av  staden  »till  bekvämlighet  för  judarne  i  deras  re- 
ligions övning  och  isynnerhet  på  det  de  mage  så  i  anseende 
till  deras  näringar  och  handel  som  enskilte  hushållning  kun- 
na räcka  varannan  hjälpsam  hand»  —  hette  det  så  vackert. 
Däremot  blev  det  ingenting  av  med  en  del  andra  tvångs- 
bestämmelser, som  Stockholms  magistrat  föreslagit,  såsom 
särskild  form  och  färg  å  judarnes  klädedräkt  samt  avskild 
boningsort   i    särskilda   judekvarter. 

Angående  judarnes  äktenskap  stadgades:  »Judarne  mage 
här  i  landet  ingå  giftermål  blott  med  sina  religionsförvanter 
men  ej  med  några  andra.  Ingen  av  de  nu  i  riket  varande 
eller  hädanefter  inkommande  judar  skall  äga  frihet  att  i  dess 
tjänst  antaga  och  nyttja  någon  svensk  undersåte,  varemot 
de  av  egen  och  andra  nationer  mage  hysa  och  underhålla 
så  mycken  betjäning  de  behaga.» 


Konung  Gustav  håller  räfst. 

Det  fanns  många  missförhållanden,  som  konungen  måste 
ingripa  mot,  såframt  hans  folk  skulle  bli  lyckligt.  Dit  hörde 
även  det  självsvåld  och  den  oredlighet,  som  under  frihets- 
tiden inrotat  sig  bland  rikets  ämbets-  och  tjänstemän.  På 
den  tiden  kunde  man  synda  mycket  utan  att  bli  straffad, 
blott  man  höll  sig  till  det  parti,  som  hade  makten. 

Gustav  var  beredd  att  med  kraftig  hand  taga  itu  med  det 
onda,  ty  skulle  han  kunna  genomföra  de  reformer,  landet 
behövde,  så  måste  han  ha  en  duglig  och  pålitlig  ämbetsman- 
nakår till  sitt  förfogande.  »Jag  är»,  sade  konungen,  »skyldig 
mitt  folk,  att  rättvisan  må  oväldigt  skipas.»    Sin  räfst  med 


88  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

domarekåren  inledde  han  genom  att  i  egen  person  ge  de  sam- 
lade ledamöterna  av  Göta  hovrätt  en  skrapa,  som  smakade 
av  Karl  XI:s  barska  språk.  Denna  domstol  var  nämligen 
beryktad  för  slapphet  och  vald.  Sedan  följde  en  rättegång, 
som  bragte  en  mängd  fula  saker  i  dagen.  Här  fick  man  bevis 
på  en  otillständig  likgiltighet  vid  målens  behandling,  ja 
även  mutor  hade  förekommit.  Slutet  blev  en  grundlig  ut- 
rensning av  odugliga  ledamöter  och  bättre  anordningar 
för  framtiden.  Hos  alla  rikets  domare  inskärpte  Gustav 
genom  flere  förordningar  deras  plikt  att  med  oväld  handha- 
va rättvisan. 

Andra  ämbets-  och  tjänstemän  tog  Gustav  itu  med  genom 
att  sända  ut  den  nitiske  och  rivande  justitiekansleren  Lil- 
liestråle  till  ohka  landsändar  för  att  hålla  räfst.  Det  blev 
en  riklig  skörd,  han  gjorde  både  på  landshövdingars  och  på 
underordnade  personers  arbetsfält:  slarv  i  räkenskaper, 
underslev,  olagligt  utkrävda  skatter.  »Hela  landsorten  har 
över  denne  mannens  vrånghet  och  egennytta  i  långan  tid 
suckat  och  klagat»  —  så  lydde  hans  vitsord  om  en  illa  be- 
ryktad kronofogde  i  Dalsland.  Mannen  dömdes  till  böter 
och  tjänstens  förlust.  Knappast  någonsin  har  den  svenska 
ämbetsmannakåren  beträtts  med  så  många  brister  och  skröp- 
ligheter. Det  var  ingen  upplyftande  bild,  man  här  fick  av 
frihetstidens  ämbetsmannauppfostran.  Men  nu  blev  det  en 
räfst,  som  erinrade  om  Karl  XI:s  tider.  Den  skarpa  vidräk- 
ningen hälsades  med  tacksamhet  av  den  stora  allmänhet, 
som  i  långliga  tider  lidit  under  dylika  herrars  förtryck. 


Försvarsverket  starkes. 

De  åtgärder  för  att  rycka  upp  försvarsväsendet,  som 
Gustav  påbörjat  strax  efter  stats  välvningen,  fortsattes 
sedan  med  kraft.  Vakanserna  inom  armén,  vilka  uppgingo 
till  en  tredjedel  av  dess  styrka,  fylldes  efter  hand.  De  mili- 
tära övningarna,  vilka  så  gott  som  upphört  vid  de  indelta 
regementena,  återupplivades.  Oordningen  i  kronans  förråd 
hade  vid  anställda  inspektioner  visat  sig  vara  »obeskrivlig». 
Nu  anskaffades  tidsenligare  vapen  och  utrustning,  och  en 
mängd  andra  reformer  genomfördes. 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  89 

Själen  i  arbetet  på  försvarets  stärkande  blev  riksrådet 
Karl  Sparre.  Efter  en  förtjänstfull  bana  såsom  landshöv- 
ding och  överståthållare  utnämndes  han  till  riksråd  och  blev 
i  verkligheten  krigsminister  för  både  armén  och  flottan. 
Sin  militära  erfarenhet  hade  han  huvudsakligen  förvärvat 
under  pommerska  kriget  såsom  officer  och  chef  för  krigs- 
kommissariatet.  Sparre  ägde  en  arbetskraft,  lika  ovanlig  som 
hans  förmåga  att  sätta  fart  i  andra.  Han  var  också  en  utom- 
ordentligt mångsidig  begåvning,  en  av  dessa  sällsynta  män- 
niskor, som  duga  till  nästan  vad  som  helst.  Med  mångsidig- 
heten följde  dock  givetvis  en  viss  ythghet.  Särskilt  var  han 
svag  för  att  synas  och  lysa,  och  hans  världsvana  hjälpte 
honom  ofta  att  flott  glida  över  svårigheter  —  den  fick  över- 
skyla, vad  som  brast  i  djupare  insikter.  Däremot  erbjöd 
håns  enskilda  liv  efter  förlusten  av  en  älskad  maka  alltför 
många  svaga  punkter,  för  att  han  skulle  kunna  dölja  dem  — 
om  han  nu  velat.  Hans  lättsinne  var  allmänt  känt  och  hans 
egennytta  var  ej  höjd  över  tvivel.  Men  hans  goda  vänner 
och  glada  sällskapsbröder  ursäktade  honom  med  hans  stora 
behov  och  små  tillgångar. 

En  annan  av  konungens  bästa  medarbetare  i  försvarsrefor- 
merna var  Göran  Sprengtporten,  en  yngre  broder  till 
konungens  medhjälpare  vid  statsvälvningen.  Han  liknade  sin 
broder  i  både  gott  och  ont,  och  det  ända  till  den  grad,  att  de 
till  slut  inte  tålde  att  se  varandra.  När  konungen  utnämnde 
Göran  Sprengtporten  till  chef  för  Savolax'  regemente  och 
en  del  andra  trupper  i  östra  Finland,  gav  han  honom  emeller- 
tid ett  lämpligt  verksamhetsfält.  Här  arbetade  han  med 
rastlöst  nit  på  att  omskapa  försvaret  och  lyckades  också  att 
av  sin  Savolaxbrigad  göra  ett  mönster  för  lätta  trupper. 
Då  det  gällde  att  höja  kårens  anseende  och  duglighet,  skydde 
Sprengtporten  inga  uppoffringar.  Även  sin  enskilda  för- 
mögenhet satte  han  till  för  denna  sitt  livs  stora  ärelystnad. 

Men  när  han  inte  fick  allt,  som  han  ville  ha  hos  konungen, 
var  han  genast  färdig  att  beklaga  sig  över  onåd,  fast  Gustav 
i  själva  verket  var  frikostigare  mot  honom  än  mot  någon 
annan  regementschef. 


90 


GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 


Även  sjöförsvaret  hade  under  Mössornas  regim  råkat  i 
förfall  och  sedan  under  amiralerna  Wrangels  och  Tersmedens 
ledning  kört  alldeles  fast  i  slentrian.  Karl  Sparre  gav  en  drä- 
pande kritik  av  tillståndet:  »Vi  hava  på  mera  än  ett  halvt 
sekel  icke  förlorat  ett  enda  skepp  i  krig.    På  den  tiden  hava 


Henrik  af  Trollc.     Samtida  målning. 


vi  med  ständig  kostnad  sökt  bringa  vår  flotta  i  stånd.    Och 
i  denna  stund  äga  vi  ingen.» 

Men  en  ny  tid  randades  för  flottan  år  1782.  Då  kallades 
Henrik  af  Trolle,  efter  ett  rastlöst  arbete  vid  Augustin 
Ehrensvärds  sida  på  skärgårdsflottans  iståndsättande,  till 
det    ännu    mer    krävande    värvet    att   bota   bristerna   inom 


GUSTAV    III     SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  91 

Örlogsflottan.  Trolle  var  den  rätte  mannen  att  ingjuta  för- 
nyelsens anda  även  i  denna  försvarsgren.  Han  hade  ej  för- 
gäves gått  i  Ehrensvärds  skola.  Samma  klara  blick,  samma 
frihet  från  inrotade  fördomar,  samma  drift  och  energi  hos 
lärjungen  som  hos  mästaren.  Trolle  var  också  omtyckt  av 
officerskåren,  gästfri  och  trevlig  sällskapskarl  som  han  var. 
Till  och  med  de  som  blivit  förbigångna  funno  sig  £fter  den 
första  uppbrusningen  i  sitt  öde.  Riksdrotsen  Wachtmeister 
skriver  till  konungen  från  Karlskrona  kort  efter  Trolles  ut- 
nämning, att  Tersmeden  sagt,  att  Wrangels  dumhet  och  odug- 
lighet nödgat  konungen  till  denna  utnämning.  »Wrangel  säger 
detsamma  om  Tersmeden:  publiken  tror,  att  bägge  hava  rätt.» 

Men  det  kunde  ju  i  alla  fall  inte  vara  så  roligt  att  se  sig 
förbigången  av  en,  som  man  kommenderat  såsom  löjtnant, 
när  man  själv  var  kommendörkapten;  och  hur  avancemangs- 
djävulen måtte  ha  kunnat  grassera  inom  krigsmakten,  det 
kan  man  förstå,  när  man  i  Tersmedens  memoarer  läser  om 
de  rykten,  som  sattes  ihop,  då  den  nye  generalamiralen  un- 
der ett  besök  i  Karlskrona  blev  svårt  sjuk.  Orsaken  var 
helt  enkelt  en  häftig  förkylning,  som  Trolle  ådragit  sig  vid 
en  middag.  Men  ryktessmidarne  visste  berätta,  att  hans 
avundsmän  givit  honom  gift,  och  förtalet  fick  näring  genom 
livmedikus  Dalbergs  minst  sagt  obetänksamma  utlåtande. 
Efter  blott  hörsägen  påstod  han,  att  sjukdomssymptomen 
tydde  på  förgiftning,  ett  omdöme  som  vållade  stor  förtry- 
telse hos  de  bägge  amiralitetsläkare,  vilka  skötte  den  sjuke. 
Dalberg  var  emellertid  ökänd  bland  sina  kolleger  såsom  en 
mäkta  självkär  man,  den  där  gärna  ville  lysa  med  egna,  själv- 
gjorda  meningar  och  nedsätta  sina  kamraters  auktoritet. 

Den  gången  kom  sig  nu  Trolle,  men  på  våren  1784  insjuk- 
nade han  i  en  halsfluss,  som  han  vårdslösade,  med  den  på- 
följd, att  halsen  svullnade  igen.  Den  för  sin  tid  framstående 
kirurgen  Schulzenheim^  blev  då  tillkallad  mitt  i  natten,  ty 
den  sjuke  höll  på  att  kvävas.  Schulzenheim  måste  ögon- 
blickligen öppna  luftstrupen  men  hade  antagligen  ej  tänkt 
på  att  ta  nödvändiga  instrument  med  sig,  ty  Trolle  dog  un- 
der operationen. 

Hans  bortgång  var  en  oersättlig  förlust  för  Sverige,  som 
i  honom  förlorade  en  av  sina  duktigaste  och  mest  oegennyt- 

^  Bror  till  David  von  Schulzenheim  (sid.  77). 


92 


GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 


tiga  ledarbegåvningar.  Till  efterträdare  fick  han  Augustin 
Ehrensvärds  son  Karl  August  Ehrensvärd,  som  i  sin 
tur  varit  Trolles  lärjunge. 

En  ovärderlig  medhjälpare  i  sitt  arbete  på  flottans  nyda- 
ning hade  både  Trolle  och  Ehrensvärd  i  Fredrik  Henrik 
af  Ghapman,  som  Gustav  III  ställde  i  spetsen  för  flottans 
nybyggnad    närmast    under    Trolle.     Ghapman   var  son  till 


Fredrik  Henrik  af  Clmpman.    Målning  av  L.  Pasch  d.  y. 


en  engelsman,  §om  gått  i  Karl  XII:s  tjänst  och  slutat  som 
holmmajor  vid  eskadern  i  Göteborg.  Sina  ovanhga  anlag 
för  skeppsbyggeri  hade  sonen  utbildat  först  på  de  engelska 
örlogsvarven,  där  han  i  över  två  år  arbetat  som  timmerman, 
och  sedan  vid  de  förnämsta  skeppsvarven  i  Frankrike  och 
Holland.  Han  avslog  förmånliga  anbud  om  anställning  1 
utlandet    och    antog    Ehrensvärds    kallelse    att    komma    till 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  93 

Sveaborg  och  leda  skärgårdsflottans  nybyggnad.  Slutligen 
fick  han  tillämpa  sina  moderna  idéer  även  på  örlogsflottan, 
som  han  nydanade  genom  att  i  stället  för  de  gamla  tung- 
seglande  skeppen  bygga  mindre  och  mera  lättmanövrerade 
fartyg.  Men  hans  reformidéer  mötte  naturligtvis  ett  segt 
motstånd  från  den  gamla  skolans  män,  och  det  blev  en  oge- 
men fröjd  och  gamman  i  deras  läger,  när  det  visade  sig,  att 
de  första  av  Chapman  byggda  krigsfartygen  seglade  sämre 
än  äldre  linjeskepp.  Men  när  Chapman  undersökte  orsaker- 
na, befanns  det,  att  hans  fartyg  icke  på  fem  år  blivit  ren- 
gjorda i  bottnen  utan  voro  alldeles  övergrodda  med  musslor 
och  sjögräs,  medan  den  mera  snabbseglande  konkurrenten 
tagits  alldeles  nyskrapad  ur  dockan.  Det  befanns  också,  att 
man  givit  de  Chapmanska  skeppen  den  allra  uslaste  tackling, 
och  att  man  till  på  köpet  egenmäktigt  tagit  in  massor  av 
barlast  utöver  den,  som  skeppens  byggmästare  beräknat. 

Sedan  man  skrapat  skeppsbottnen  på  Chapmans  fartyg, 
givit  dem  ordentlig  tackling  och  vräkt  hundratals  hästlass 
med  sten  över  bord,  kunde  man  ej  få  se  mera  välseglande 
fartyg.  Vilket  naturligtvis  inte  uteslöt,  att  konstruktören 
hade  en  del  lärdomar  att  inhämta  av  provseglingen,  vilka 
resulterade  i  ytterligare  förbättringar.  Att  ett  av  fartygen 
var  något  rankt  berodde  på  att  Chapmans  avundsmän  i 
Karlskrona  lyckats  få  det  byggt  ett  par  fot  smalare,  än  vad 
hans  ritningar  anvisade! 

Så  stod  det  överlägsna  geniet  där  som  segrare  över  medel- 
måttornas envishet  och  gammal  inrotad  slentrian. 

För  att  sätta  fart  i  sitt  folk  utdelade  Chapman  ofta  av 
egna  medel  extra  belöningar  till  dem,  som  voro  duktiga, 
ty  —  sade  han  —  »jag  finner  ett  innerligt  nöje  därav,  när 
arbetet  går  fort  och  väl.  Men  då  jag  ej  har  mer  pengar  kvar 
att  utdela,  får  arbetet  gå  som  det  kan,  långsamt  som  till- 
förne —  då  ledsnar  jag  och  dör.»  Genom  att  utdela  upp- 
muntringspengar  sparade  han  faktiskt  mycken  tid  och  grova 
pengar  åt  kronan. 

Tyvärr  blev  ej  den  levande  kraften  inom  vårt  sjöförsvar 
utvecklad  i  jämn  takt  med  den  döda  materielen.  Visser- 
ligen gav  flottans  neutralitetsvakt,  såsom  nämnt,  tillfälle  åt 
rätt  många  av  officerskåren  att  mera  grundligt  lära  känna 
de   fartyg,  på  vilka  de  en  gång  skulle  strida.      Men  någon 


94  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

verklig  krigsövning  blev  det  icke,  och  någon  samövning  av 
llottan  i  dess  helhet  förekom  aldrig.  Ja  många  av  de  nya 
fartyg,  som  löpte  av  stapeln,  blevo  ej  ens  provseglade,  förrän 
det  gällde  allvar.  Konungen  föredrog  att  använda  alla  pengar, 
som  han  kunde  få  ihop  för  flottans  räkning,  till  nybyggnader. 
Av  ganska  stor  betydelse  för  sjövapnets  krigsduglighet 
blev  det  dock,  att  många  officerare  vid  denna  tid  gingo  i 
fransk  lerigstjänst  för  att  deltaga  i  det  pågående  stora  kriget. 
Konungen  uppmuntrade  dem  också  genom  årliga  understöd 
till  att  på  detta  sätt  utbilda  sig.  Flere  av  dem  gjorde 
med  utmärkelse  sin  insats  i  Nordamerikas  frihetskamp  mot 
England. 


Trots  alla  förstärkningar  av  försvaret  var  dock  Gustav 
icke  mannen  att  ingjuta  en  ny  och  bättre  anda  i  officers- 
kåren. Han  hade  icke  något  begrepp  varken  om  militär 
disciplin  eller  om  krigskonstens  dåvarande  ståndpunkt. 
Ackordväsendet  florerade  under  hans  hägn  lika  bra  som 
förr,  fast  han  lät  förbjuda  det  i  lagen.  För  att  råda  bot  på 
det  onda  hade  behövts  ett  ordnat  pensionsväsen,  men  där- 
till saknades  pengar. 

Ackordväsendet  var  emellertid  icke  det  enda  hindret  för 
dugligheten  att  göra  sig  gällande  inom  officerskåren  —  ett  an- 
nat hinder  låg  i  Gustavs  förkärlek  för  adelsmän  vid  befor- 
dringar. Han  följde  därvid,  liksom  i  så  mycket  annat,  Frank- 
rikes föredöme,  och  han  gjorde  det  så  mycket  hellre,  som 
han  själv  hyste  den  uppfattningen,  att  krigisk  ärelystnad 
och  militära  hedersbegrepp  voro  förenliga  endast  med  adlig 
börd  och  adliga  traditioner.  Ej  nog  därför  med  att  endast 
adelsmän  kunde  vinna  inträde  vid  gardet  och  övriga  s.  k. 
rangregementen;  även  vid  de  andra  regementena  hade  adels- 
män företräde  vid  befordringar.  Ja  Gustav  umgicks  i  själva 
verket  med  den  planen  att  med  tiden  hela  den  svenska  offi- 
cerskåren skulle  komma  att  bestå  uteslutande  av  adelsmän. 
För  att  vinna  detta  syfte  meddelade  han  efter  hand  den  ene 
regementschefen  efter  den  andre,  att  han  hädanefter  icke 
borde  föreslå  andra  än  adelsmän  till  officerare  vid  sina  rege- 
menten. Blott  i  händelse  av  krig  skulle  ofrälse  män,  som 
utmärkt  sig,  kunna  befordras  till  officerare. 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE.  95 

Ännu  så  länge  var  dock  i  regeln  första  villkoret  för  befor- 
dran inom  svenska  armén  att  kunna  bjuda  en  ackordsumma. 
Andra  villkoret  var  ett  adligt  namn.  Dugligheten  kom  först 
i  tredje  rummet.  Systemet  var  både  olagligt  och  oklokt. 
Men  Gustav  ville  icke  lyssna  till  den  kritik  av  förhållandena 
inom  franska  armén,  som  han  mottog  från  sin  gunstling 
Pontus  Lilliehorn  under  hans  tjänstgöring  där:  »Man  vin- 
ner inga  bataljer  med  fordom  lysande  namn.  Bättre  vore 
då  att  följa  konungens  av  Preussen  exempel.  Han  befordrar 
blott  förtjänsten.» 

Det  allra  betänkligaste  var  emellertid  Gustavs  oförmåga 
att  utrota  den  dåliga  disciplinen  inom  armén.  För  den  upp- 
giften behövdes  en  kraftigare  hand  än  hans.  Han  kunde  nog 
vara  sträng  —  det  visade  ämbetsmannaräfsten  —  men  sträng- 
heten stred  i  själva  verket  mot  hans  natur,  som  tvärtom  var 
alltför  benägen  att  förlåta.  En  gardeskapten,  som  grovt 
förolämpat  sin  chef,  blev  dömd  till  döden,  och  konungen 
liöll  själv  ett  strafftal  till  hans  kamrater,  som  hållit  med 
honom.  Men  tvärt  emot  rådets  bestämda  mening  var  ko- 
nungen strax  därefter  färdig  att  mildra  straffet  till  tjänstens 
förlust.  Och  sedan  dröjde  det  ej  länge,  förrän  den  uppstudsige 
blev  alldeles  benådad  och  återfick  sin  tjänst,  medan  hans 
överste  genom  sina  officerares  trakasserier  tvangs  att  taga 
avsked. 

Året  därpå  begicks  ett  annat  uppseendeväckande  sub- 
ordinationsbrott,  i  det  att  aderton  artillerilöjtnanter  sam- 
mangaddade sig  mot  sin  chef  och  antastade  honom  i  för- 
gripliga ordalag.  De  skyldiga  blevo  visserligen  häktade, 
och  fjorton  av  dem  dömdes  till  offentlig  avbön  och  avsätt- 
ning, men  straffet  lindrades  av  konungen  därhän,  att  de 
skulle  under  fyra  månader  vara  degraderade  och  »göra  simpel 
artillerikarls  tjänst»  —  dock  med  bibehållande  av  lönen! 
Före  de  fyra  månadernas  utgång  återfingo  de  sina  förra 
tjänster.  Det  är  ej  på  sådant  sätt  man  statuerar  avskräckan- 
de exempel. 


Om  andan  inom  armén  för  övrigt  säger  Skjöldebrand,  den 
blivande  generalen,  i  sina  memoarer:  »Det  var  ock  den  tiden 
nästan  en  antagen  sed,  att  den,  som  hade  befäl,  skulle  rasa 


96  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

mot  underhavande.  Chefen  rasade  mot  officerarne;  de  ra- 
sade mot  underofficerarne  och  manskapet.  Under  manöver 
hördes  ett  rytande  och  skri,  hksom  vid  en  eldsvåda  i  Stock- 
holm. Men  detta  var  till  stor  del  avlagt  vid  hertig  Karls 
regemente  —  som  Skjöldebrand  tillhörde  —  och  blev  det 
med  tiden  i  hela  armén.» 


^  »^  J5^ '^  j^  t^)^*^  J^"-«^  J5^"^ 

Solbåten 
5Vi6ra  mra  oforlTräftr/  trognf, 
HDttra  oc!)  litet  ö&afärbige, 

na  fina  Sormäné  färkf,  bibf^äUa 

()alfan  oc^  wbUbé  utfomfl* 
§.  I 
§>emma  i  Canbef,  ^äUö  torpet 
JDib  mogt,  tt^årrja  fi^  \vi^  (^måxtt, 
fom  et  roligt   tibéforjrif,  bara 

Facsimilc  av  första  sidan  i  1769  års  soldalinsirnktioii. 


Den   soldatinstruktion,   som   brukades   denna  tid,  var  för- 
fattad år  1769.    Den  börjar  sålunda: 


GUSTAV    III    SOM    SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARK.  97 

»Frugta  Gud 
Ära  Konungen 
Tjäna  trogit. 

Soldater: 

böra  vara  oförskräckte,  trogne,  nyktra  och  litet  högfärdige, 
då  äro  de  hedrade,  undgå  straff,  vinna  sina  förmäns  kärlek, 
bibehålla  hälsan  och  nödlös  utkomst. 

1-  §• 
Hemma  i  landet  hålla  torpet  vid  makt,  vänja  sig  vid  ge- 
väret som  ett  roligt  tidsfördriv,  bära  kronans  brev  och  or- 
dres, förtjäna  med  hantverk  eller  arbete;  fly  lättja,  som  fö- 
der sjukdom  och  elände,  visa  sig  snygg  och  proper  på  kyrk- 
paraden,  alltid  håret  upplagt,  uppknutet  och  i  papper. 

2.  §. 

\Td  möten  vaksam,  väl  klädd,  ofta  ömsa  lintyg  och  strum- 
por, så  orenlighet,  svett  och  ohyra  ej  får  taga  överhand, 
kvick  och  färdig  i  excercitie  och  dess  övriga  skyldigheter, 
vakta  sig  för  spel  och  fylleri. 

3.  §. 

På  tåg  och  marscher  noga  vårda  gevär  och  mundering  för 
eld  och  smuts,  intet  dricka  då  man  är  varm  och  minst  orent 
vatten,  röka  litet,  hellre  tugga  tobak,  papper  eller  sticka 
av  björk  eller  en,  att  förekomma  törst;  alltid  glad,  sjunga 
visor,  berätta  sagor  och  roliga  tidsfördriv,  intet  lägga  sig  i 
solen  att  sova  eller  med  magen  emot  jorden,  mindre  göra  sig 
ledig,  innan  han  fått  allt  sitt  tillbehör  i  ordning  och  tvättat 
fötterna,  dock  ej  när  de  äro  svettiga. >> 

Ur  fortsättningen  må  anföras: 

5.  §. 
»I  garnison  alltid  snygg,  hushålla  noga,  intet  vräka  sig  på 
soliga    ställen   med   munderingen.     På    lediga    stunder    ansa 
kläder  och  geväret:  varann  eller  tredje  dag  varm  mat,  intet 
över  en  sup  brännvin  men  i  det  stället  litet  gott  dricka.     På 
I  lediga  dagar  skaffa  sig  arbete,  som  ej  kan  fela  den,  som  är 
nykter  och  trogen. 
I       7 — 204364.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


98  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

6.  §. 
I  fält  äger  soldaten  största  värde  av  ett  oförskräckt  hjärta 
och  snabbt  utförande  av  dess  skyldigheter.  Den  karl  har 
alltid  varit  lyckligast,  som  mest  fått  visa  sig  för  fienden.  Man 
bör  som  en  viss  och  skamfull  död  akta  sig  att  ej  komma 
okväst^  på  lasaretter  och  sjukvagnar,  ty  man  har  sett  vid  alla 
krig,  då  en  med  heder  fått  dö  för  fienden,  har  fyra  med  förakt 
ömkeligen  förgåtts  på  sjukhusen. 


Musicanter,  trumslagare  och  pipare: 

De  böra  kunna  något  hantverk,  frisera  hår,  handla  med 
åtskilligt  smått  till  sin  bättre  utkomst.  Grovt  och  tungt  ar- 
bete är  dem  mindre  tjänligt.  De  böra  hålla  sina  instrumenter 
rena,  blanka  och  i  ordning,  vara  muntra  och  lögliga. 

Profossen : 

Bör  vara  handfast,  dristig,  och  se  hiskelig  ut.  Han  bör  hålla 
rent  i  corps  de  garde  och  läger,  ordning  hos  arrestanter,  vara 
fiskal  på  marketentare  och  månglerskor  och  gå  väbeln  till- 
handa. 

Kort  beskrivning  att  bevara  soldatens  hälsa. 

Han  bör  vid  alla  tillfällen  vara  försedd  med  litet  salt,  inge- 
fära och  lök  till  sin  matlagning  —  grönt  felar  sällan.  Således 
kan  han  oftast  hava  kål  eller  soppa,  som  bäst  underhåller 
liv  och  hälsa.  Fotsockor  av  linne,  smorde  med  talg,  håller 
fötterna  rena  och  hela.  Långa  naglar,  stora  skor,  och  klump- 
siga  strumpor  äro  skadeliga. 

Preparerat  kvicksilver  insytt  i  byxgj orden,  emot  ohyra. 

En  eller  par  av  de  lätta  torra  svampar  att  stilla  blod, 
några  enbär  att  röka  med  och  koka  i  vatten  på  sjön  och  i 
kvarteren. 

Litet  socker,  som  blandas  med  spindelväv,  att  läka  sår. 

Tråd,  ullgarn,  fin  och  grov  nål,  kam,  tvål,  puder  och  borsta 
utgör  det  förnämsta  i  hela  dess  hushållning.» 

^  Osårad. 


VID    TJUSARKONUNGENS    HOV.  99 

Litteratur:  Anteckningar  och  memorial  af  grefve  Johan  Liljen- 
crantz, utgifna  genom  Bernh.  Taube  (Historiska 
handlingar:  del  VIII). 

E.  O  lån,  Marstrands  historia,  krigsminnen  och  bad- 
ortsliv. 

Herman  Levin.  Religionstvång  och  religionsfrihet  i 
Sverige  1686—1782. 

J.  S[eligmann],  Aron  Isak.     Ett  hundraårsminne. 

Aron  Isaks  sjelfbiografi,  utgifven  af  Israelitiska  lit- 
teratur-sällskapet genom  Jos.  Seligmann. 

Arnold  Munthe,  Svenska  sjöhjältar:  del  VI;  haft. 
kr.  7:—. 

Gunnar  Bolin,  Militär  statsmakt  och  individ,  sär- 
skilt i  Sverige  under  Gustav  III:s  tid. 


Vid  tjusarkonungens  hov. 

Ett  Versailles  i  miniatyr. 

ALDRIG  har  livet  vid  hovet  haft  så  stor  betydelse  för 
vårt  folk  som  under  tredje  Gustavs  dagar.  Gustav 
hade  själv  tagit  del  i  det  franska  hovlivet,  som  blivit 
hela  Europas  förebild.  Han  hade  från  sin  franska  resa  med- 
fört outplånliga  intryck  från  detta  Versailles,  där  konungen 
residerade  lik  en  halvgud,  omgiven  av  ett  lysande  hov,  av 
en  härskara  uppvaktande  och  tjänare,  av  en  etikett  som  gjor- 
de hans  dag  till  en  ständig  representation,  av  nöjen  och  för- 
lustelser, som  gjorde  hans  liv  till  en  enda  fortsatt  karneval. 
Sådant  slog  an  på  ett  så  mottagligt  sinne  som  Gustavs..  Han 
lärde  sig  älska  denna  lysande  prakt;  han  var  bländad  av  stå- 
ten och  ceremonierna.  Och  när  han  kom  hem  till  sitt  eget 
fattiga  land  i  höga  Norden,  blev  hovet  i  Versailles  hans  mön- 
ster och  föredöme. 

Snart  lyckades  han  också  göra  svenska  hovet  ryktbart 
för  dess  invecklade  etiketts-  och  ceremoniväsen.  Ideligen 
uppstodo  etikettstvister  med  främmande  sändebud  och 
furstliga  personer.  Österrikiske  ministerns  fru  blev  en  gång 
genom  konungens  ceremonimästare  anmodad  att  avlägsna  sig 
från  en  tillställning  på  börsen,  vid  vilken  den  kungliga  fa- 
miljen  var  närvarande.     Anledningen   var   den,    att   hon   ej 


100  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

velat  dessförinnan  underkasta  sig  ceremonin  att  kyssa  drott- 
ningens hand  och  därför  aldrig  blivit  presenterad  för  henne. 
Följden  härav  blev,  att  de  diplomatiska  förbindelserna  mellan 
det  svenska  och  det  österrikiska  hovet  för  en  längre  tid  av- 
brötos. 

Eller  se  här  en  annan  lika  riksviktig  handkyssningshistorial 
Sachsiska  sändebudets  fru  ville  icke  gå  in  på  att  kyssa  de 
svenska  prinsessorna  på  hand,  såvida  ej  dessa  därefter  hed- 
rade henne  med  en  kyss  på  kinden.  Men  det  kunde  icke  be- 
viljas, ty  en  dylik  lycka  var  enligt  hovceremonielet  endast 
råds-  och  statsfruar  beskärd.  Konung  Gustav  gav  icke  med  sig: 
den  sachsiska  grevinnan  fick  icke  visa  sig  vid  hans  hov,  och 
han  tillkännagav  sitt  missnöje  vid  hovet  i  Dresden.  Då 
måste  den  motspänstiga  tyskan  slutligen  bekväma  sig  att 
kyssa  på  hand  utan  att  i  gengäld  tå  någon  kyss  på  kinden. 

Gustav  gick  så  långt  i  sitt  efterapande  av  franska  hovets 
vanor,  att  han  i  Sverige  införde  det  efter  vanliga  människors 
begrepp  enbart  komiska  bruket  med  uppvaktning  vid  ko- 
nungens uppstigning  och  påklädning  eller  lever\  som  ce- 
remonin hette  på  originalspråket.  Vid  en  kunglig  lever  kun- 
de man  bäst  se,  hur  pass  högt  de  olika  uppvaktande  stodo 
i  Hans  Maj:ts  gunst.  De  lyckligaste  fingo  vara  med  redan 
när  Hans  Maj:t  ömsade  skjorta.  Först  därefter  insläpptes 
den  övriga  skaran,  att  med  andakt  bevittna,  vad  som  åter- 
stod av  den  kungliga  morgontoaletten. 

Där  stodo  de  alla  i  en  halvcirkel  bakom  Hans  Maj:t,  »i 
orolig  väntan  på  en  blick  eller  ett  ord  av  monarken»,  berättar 
Skjöldebrand.  När  toaletten  var  avslutad,  och  alla  ordnar 
»med  skicklighet  och  behag  påsatta  framför  en  stor  spegel, 
trädde  konungen  fram.  De,  som  ej  förut  voro  kände  eller 
varit  en  tid  borta,  blevo  nu  presenterade.  De,  som  tillhörde 
hovet  eller  rangregementen  eller  de  kungliga  prinsarnes 
regementen  eller  själva  hade  en  viss  rang,  fingo  den  icke 
för  alla  behagliga  nåden  att  kyssa  en  karls  hand.  Då  pre- 
sentationen gått  för  sig,  gick  konungen  omkring  cirkeln.» 
Det  stora,  avgörande  ögonblicket  var  kommet  för  mången 
bävande  lycksökare.  Skulle  det  bli  en  nådig  nick  eller  kan- 
ske ett  »Hur  står  det  till?»  eller  skulle  Hans  Maj:t  kanske  — 
oihöjd  av  lycka  —  inleda  ett  riktigt  samtal? 

^  Uttalas  lövé  och  betj-der  »uppstigning». 


VID    TJUSARKONUNGENS    HOV. 


101 


Sedan  Gustav  gått  halvcirkeln  runt,  gav  han  samtliga  en 
nådig  niclv.  Därpå  steg  han  upp  på  den  estrad,  där  sängen 
stod,  och  mottog  rapporter  av  de  militära  befälhavarna. 
Hans  Maj:t  fick  på  detta  sätt  tillfälle  att  ej  blott  visa  den  ene 
sin  gunst  och  den  andre  sitt  misshag  utan  också  att  få  höra 


Morgontoalettcn.     Efter  teckning  av  J.  M.  Morcau  1783. 


dagskrönikan  och  det  senaste  skvallret.    Det  hela  var  som 
arrangerat  för  fjäskar  och  lycksökare. 

Men  hur  det  nu  var,  så  lyckades  i  alla  fall  Gustav  III  ge- 
nom sin  älskvärdhet,  sina  kvicka  infall  och  sin  spirituella 
konversation  sprida  glans  över  en  ceremoni,  som  annars 
skulle  blivit  komplett  omöjlig. 


102  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Gustav  njöt  av  att  samla  omkring  sig  allt  vad  landet  hade 
ypperst  av  snille,  skönhet  och  börd.  Och  själv  var  »tjusar- 
kungen»  genom  sitt  snilles  eld  själen  i  detta  lysande  skåde- 
spel, där  man  lade  an  på  att  göra  varje  rörelse,  varje  gest 
till  ett  konstverk,  som  förskönade  livet.  Man  ser  av  tidens 
rika  dagboks-  och  memoarlitteratur,  hur  allt  rör  sig  kring 
honom.  Med  eller  mot  sin  vilja  tvingas  man  till  beundran  för 
hans  tjusargåva  och  hans  överlägsna  förmåga  att  handskas 
med  alla  dessa  människor,  som  trängas  omkring  honom, 
tävla  om  hans  ynnest  och  intrigera  mot  varandra.  Även  sina 
ovänner  intog  han  genom  sin  älskvärdhet,  när  han  så  ville. 
En  skarpsynt  samtida  iakttagare  framhåller  också,  att  ingen 
har  som  han  kunnat  den  svåra  konsten  att  ge  ett  avslag  utan 
att  såra;  ingen  har  varit  hans  överman  i  att  vinna  folk  ge- 
nom  obestämda  löften. 

Blott  en  liten  episod  om  hur  Gustav  med  en  rent  av  konst- 
närlig virtuositet  kunde  med  bara  en  liten  nyans  förändra 
hela  stämningen  vid  ett  visst  tillfälle!  Det  är  Tersmeden 
som  berättar. 

Han  hade  efter  några  års  tjänstgöring  som  varvsamiral 
i  Karlskrona  blivit  illa  åtgången  av  amiralitetskollegium 
för  en  del  åtgärder,  vilka  kollegiet  betecknat  såsom  egen- 
mäktiga. Bland  annat  gällde  det  införande  av  ett  nytt  tjär- 
ningssätt  av  flottans  tågvirke.  Konungen  for  själv  till  Karls- 
krona för  att  undersöka  förhållandet.  Tersmeden  visste, 
vad  det  gällde,  då  konungen  kom  ned  på  varvet,  men  Hans 
Maj:t  var  idel  älskvärdhet  mot  sin  gamle  vän  och  medhjälpa- 
re. Sedan  man  en  stund  talat  om  ett  och  annat,  sade  Gustav: 
»Jag  skulle  vilja  se  det  nya  tjärningssättet»,  och  tillade,  vänd 
till  varvsamiralen:  »som  Ni  skrivit  till  oss  om»  —  ty  två  av 
herrarne  i  kollegiet  gingo  bredvid  konungen.  Med  »detta 
nådiga  tillägg»  hade  Gustav  förtagit  allt  obehagligt  intryck 
av  att  det  här  gällde  en  rannsakning,  och  Tersmeden  kände 
vid  denna  verkligt  kungliga  finkänslighet  »en  outsäglig  sa- 
tisfaction^  så  att  mitt  hjärta  hoppade  av  glädje».  Den  följan- 
de undersökningen  visade  också,  att  konungen  hade  allt  skäl 
att  hysa  förtroende  till  sin  varvsamiral  på  de  överklagade 
punkterna,  och  Hans  Maj:t  gav  honom  rätt  mot  kollegiet. 


Tillfredsställelse. 


VID    TJUSARKONUNGENS    HOV.  103 

När  det  gällde  rikets  tjänst,  hade  Gustav  en  skarp  blick, 
även  om  han  inte  alltid  visade  det.  Men  i  fråga  om  det  gran- 
na skådespelet  vid  hans  hov  var  hans  värdesättning  av  de 
agerande  ofta  mer  än  lovligt  ytlig.  En  hög  börd  gav  åt  en 
nybakad  fänrik  företrädesrättighet  framför  rikets  högsta 
ämbetsmän.  Vid  stora  fester  kunde  man  få  se  högvälborna 
unga  subalternofficerare  sitta  och  spisa  vid  Hans  Maj:ts 
eget  bord,  medan  konungens  finansminister  Liljencrants, 
vice  amiral  Tersmeden  och  andra  framstående  »uppkom- 
lingar» ej  voro  fina  nog  därtill  utan  blevo  placerade  vid  över- 
kammarherrens bord.  Skjöldebrand  berättar  i  sina  memoarer, 
hur  han  vid  Gustav  III:s  hov  fick  slita  en  hund  för  att  han, 
som  blott  var  son  till  en  nyadlad  konsul,  förlovat  sig  med  den 
högvälborna  fröken  von  Höpken.  Hans  fästmö  befalldes 
till  den  kungliga  taffeln,  men  han  själv  fick  avlägsna  sig,  så 
snart  supén  började.  När  man  hör  sådant,  tycker  man  som 
Schiick,  att  det  är  alldeles  i  sin  ordning,  när  Sergel  vid  en 
lantlig  måltid,  som  Gustav  Hl  på  sin  italienska  resa  intar 
i  Sibylla-templet  vid  Tivoli,  får  ensam  äta  vid  ett  särskilt 
bord  —  han  var  ju  inte  adelsman  som  alla  de  andra  utan 
bara  en  världsberömd  konstnär. 


Hovnöjen. 

Rikt,  alltför  rikt  på  fester  var  det  liv,  som  rörde  sig  i  Stock- 
holms slott'  och  i  de  många  lustslott,  där  Gustav  helst  höll 
hov,  på  det  ståtliga  Drottningholm,  det  romantiska  Grips- 
holm, det  täcka  Ekolsund  och  Haga  m.  fl.  Det  var  utkläd- 
ningar  och  divertissement,  det  var  ringränningar  och  karu- 
seller, vid  vilka  de  uppträdande  voro  utstyrda  i  dyrbara  och 
fantastiska  riddarkostymer.  Överallt  inrättades  teatrar, 
på  vilka  konungen  själv,  hans  bröder  samt  hovets  herrar  och 
damer  uppträdde  som  skådespelare.  Hovet  såg  tidtals  ut 
som  en  teatertrupp. 

Axel  von  Fersen  berättar  från  hovets  vistelse  vid  Grips- 
holm på  vintern  1775—1776:  »När  konungen  steg  upp  på 
morgonen,  begav  han  sig  till  teatern  för  att  med  aktörerna 
repetera  de  pjäser,  som  skulle  uppföras  om  aftonen.  Hans 
Maj:t  dinerade  ofta  på  teatern,  och  efter  representationens 


104  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

slut  kom  konungen  för  att  supera  med  hela  hovet,  klädd  uti 
sin  teaterkostym.  Vi  hava  sålunda  sett  honom  utklädd  så- 
som Rhadamiste,  Cinna  och  som  överstepräst  i  Jerusalems 
tempel,  presenterande  sig  såsom  ett  åtlöje  vid  sitt  eget  bord.» 


Scen  ur  divertissemenlct  »La  féle  de  la  roche  Galtareo  den  30  augusti  1779. 

^jGustav  III  och  grevinnan  Höpken  öro  Inwudpcrsoncrna. 

Målning  av  P.  Hilleström, 

I  februari  1777  skriver  Hedvig  Charlotta  i  sin  dagbok, 
som  hon  givit  formen  av  brev  till  hennes  bästa  vän,  fröken 
Sofie  von  Fersen:  »'Är  det  ännu  mera  fester?  Tager  då  detta 
aldrig  slut?'  utropar  Ni  säkert,  min  kära  vän,  och  jag  för- 


VID    TJUSARKONUXGEXS    HOV.  105 

vånar  mig  verkligen  icke  över  denna  Eder  anmärkning. 
Men  Ni  får  ej  ha  för  stora  anspråk;  allvarliga  saker  är  nå- 
got, som  vi  inte  känna  till,  och  jag  måste  utropa:  'Leve  ga- 
lenskapernal'» 

En  person  i  Gustav  III:s  närmaste  omgivning,  skalden 
Oxenstierna,  skriver  sju  år  senare  från  Gripsholm:  »Teatern 
uppslukar  för  närvarande  allt  intresse.  Jag  har  aldrig  sett 
ett  sådant  raseri  för  teatern.  Man  lever  endast  i  repetitioner 
och  föreställningar  —  man  tillbringar  dagen  på  teatern.  Ko- 
nungen sysselsätter  sig  med  att  författa  eller  inöva  skåde- 
spelarne i  deras  roller.  Han  är  beständigt  hos  teaterskräddar- 
ne,  vilka  hava  fritt  tillträde  till  hans  person.» 


Särskild  uppmärksamhet  tilldrogo  sig  de  tornérspel,  som 
i  fyra  dagar  i  slutet  av  maj  och  början  av  juni  1777  höl- 
los  på  Adolf  Fredriks  torg.  Konungen  anförde  själv  en  ka- 
drilj  av  hovmän,  utklädda  till  riddare,  hertigen  en  annan. 
Ett  sådant  skådespel  måste  ses  —  en  beskrivning  ger  ej 
mycket.  Däremot  kan  det  ha  sitt  intresse  att  av  akterna 
taga  kännedom  om  hur  en  kungörelse  om  festen  lät,  och 
hur  man  på  den  tiden  höll  ordning  på  en  folkmassa.  Några  ut- 
drag må  anföras  ur  överståthållarämbetets  kungörelse  av  den 
27  maj  1777:  »Som  vid  det  högtidehga  tillfäUe,  då  Hans 
Kongl.  Maj:t  här  i  residensstaden  flere  dagar  i  nästa  vecka 
efter  forntidens  bruk  låter  anställa  det  s.  k.  tornér-  eller  rid- 
darespelet å  Adolph  Friedrichs  torg,  varest  för  spectateurer^ 
bekvämliga  loger  äro  inrättade,  nödigt  är,  att  denne  stadsens 
invånare,  som  åstunda  att  detta  riddai'espel  åse  och  bivista, 
varda  underrättade  om  den  ordning,  som  till  allmänhetens 
bekvämlighet  och  till  förekommande  av  trängsel  och  olyckor, 
då  en  myckenhet  folk  och  vagnar  å  ett  ställe  komma  att  sam- 
manstöta, bör  i  akt  tagas;  så  har  i  sådant  avseende  med  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  tillstånd  samt  å  dragande  kall  och  ämbetets 
vägnar  jag  till  vederbörandes  efterrättelse  velat  förordna, 
som  följer: 

l:mo.  Böra  de  vagnar,  som  skola  köra  de  herrskaper,  vilka 
äro  försedde  med  biljetter  för  logerne  num.   11,   10,  8,  6,  4 

'   Åskådare. 


106  GUSTAV  in:s  lyckliga  tid. 

och  2  köra  ifrån  Södermalms  torg  Hornsgatan  uppföre  rätt 
fram,  stannande  de,  som  hava  biljetter  med  n:o  11,  10,  och  8, 
vid  ändan  av  Sutherska  trädgården  och  första  hörnet  av 
Adolph  Friedrichs  torg,  där  herrskaperne  urstiga;  de,  som 
hava  n:o  6,  4  och  2,  vid  andra  ändan  av  torget  på  Horns- 
gatan vid  Cramerska  egendomen;  de  åter,  som  hava  bil- 
jetter, tecknade  med  n:o  7,  9,  5,  3  och  1,  böra  också  köra 
Hornsgatan  uppföre  men  sedan  avvika  till  vänster  Brunns- 
gränden utföre  emellan  Marise  kyrkogård  och  Sutherska 
egendomen  till  S:t  Paulsgatan  fram  till  torget.»  Sedan 
föreskrivcs,  på  vilka  platser  var  och  en  av  de  olika  bil- 
jettnumrens innehavare  skall  stiga  ur,  och  därefter  he- 
ter det:  »Så  fort  herrskaperne  utur  de  ankomne  vag- 
narne utstigit,  bortköra  vagnarne  strax:  de  på  Hornsgatan 
längre  utföre,  vikande  av  till  vänster  första  gränden  eller 
Macklergatan  till  Vollmar  Yxkulls-  eller  Gamla  Prästegårds- 
gatan fram  åt  Björnegårdsgatan  till  höger  intill  Högbergs- 
gatan, varifrån  hemfarten  sker  utföre  Götgatan.  De  vagnar 
åter,  som  stannat  på  S:t  Paulsgatan  för  urstigandet,  få  icke 
eller  vända  tillbaka  utan  böra  genast  köra  rätt  fram  till  hör- 
net av  Macklersgatan  samma  väg  som  de  föregående,  hållan- 
de kusken  i  körslen  alltid  till  vänster»  o.  s.  v.  »Den  kusk,  som 
häremot  bryter,  plikte  40  mark  silvermynt  och  trade  genast 
i  häkte.  Sker  slagsmål,  våldsam  trängning  eller  oljud  kuskar- 
ne emellan,  straffas  den  brottslige  med  fängelse  vid  vatten 
och  bröd  eller  spö  efter  omständigheterna;  och  äge  i  thy  fall 
vakten  att  genast  arrestera  den  skyldige  och  ekipaget  till 
närmaste  vakt  låta  avföra,  tills  allt  buller  och  oväsende  av- 
stannat.» 


En  höjdpunkt  i  hovlivet  på  Stockholms  slott  voro  tisdags- 
aftnarna, då  de  kungliga  gåvo  stor  cour  med  offentlig  spis- 
ning. En  god  stund  ha  förnämiteterna  stått  och  trängts  i 
stora  galleriet  och  i  Vita  havet,  dit  endast  de  allra  finaste 
ha  tillträde,  »då  dörrarne  öppnas  till  Vita  rummet  och  allt 
blir  tyst»  —  det  är  Skjöldebrand,  som  berättar.  »Därifrån 
kommer  konungen,  klädd  med  utsökt  prakt,  med  briljante- 
rade  ordnar,  knappar  och  spännen,  visserligen  något  affek- 


VID    TJUSARKONUNGEXS    HOV.  107 

terad  men  —  det  kan  ej  nekas  —  med  mycken  aisance^  och 
något  kungligt,  ehuru  icke  krigiskt,  i  sitt  väsende.  Drott- 
ningen är  stelare  och  går  ej  väl  (ty  hon  är  så  stillasittande, 
att  hon  har  nästan  glömt  att  gå,  och  hon  har  dessutom 
ganska  höga  klackar),  men  hon  har  en  hög  och  ståtlig  växt, 
stora  utstående  ögon  och  i  det  hela  en  figur,  som  imponerar. 
Homer  har  liknat  Ajax  vid  en  fluga,  Vergilius  drottning 
Amata  vid  en  snurra;  det  må  tillåtas  mig  att  likna  vår  då- 
varande drottning  på  couren  vid  en  väl  prydd,  vit  paradhäst 
med  hög  encolure"  men  matt  i  sina  rörelser.» 

Efter  henne  komma  de  övriga  av  den  kungliga  familjen, 
hertig  Karl,  liten  men  med  militäriskt  utseende  och  något  av 
sin  morbroder  Fredrik  II  i  blicken,  hertig  Fredrik  enklast 
klädd  men  vackrast  av  alla  och  prinsessan  deras  syster,  glad 
och  vänlig  men  alltid  prinsessa.  Bland  statsfruarna,  som 
nu  följa,  äro  Kellgrens  tre  gracer,  grevinnan  Meijerfeldt,  född 
Wrede-Sparre,  grevinnan  Höpken,  född  Fersen,  och  grevinnan 
Löwenhielm,   hennes  syster,   alla  tre  fullkomliga  skönheter. 

Detta  inträde  hade  något  eget  högtidligt,  som  måhända 
knappt  varit  någonstädes  överträffat.  Konungen  gick  först 
till  diplomaterna,  och  det  syntes,  huru  även  de  stoltaste 
bland  dem  voro  smickrade  av  de  artigheter,  han  sade  dem. 
Sedan  gick  konungen  på  karlarnas  sida,  drottningen  på  frun- 
timrens och  så  tvärt  om  tillbaka.  Där  gick  till,  som  sagt  är 
vid  levéerna.  Då  äntligen  couren  var  genomgången,  satte 
konungen  och  drottningen  sig  vid  spelbord  med  utsedda 
personer  bland  de  förnämsta;  och  detta  räckte  ej  länge,  förrän 
hovmarskalken  med  stav  i  handen  gav  Deras  Majestäter 
tillkänna,  att  bordet  var  serverat.  Då  gick  hela  den  kungliga 
familjen  till  bords,  och  så  många,  som  kunde  få  rum,  blevu 
åskådare.  För  riksrådinnor,  rikets  herrars  fruar  och  över- 
hovmästarinnor  voro  taburetter  i  en  halvkrets  nedom  bor- 
det. Diplomaterna  stodo  vid  övre  ändan,  och  konungen 
vinkade  då  och  då  åt  någon  av  dem  att  nalkas  till  samtal. 


Så  ville  Gustav  förvandla  sitt  Stockholm  till  ett  Versailles 
utan  att  besinna,  att  det  var  över  det  fattiga  Sverige  och  ej 


'  Ledighet  i  sitt  uppträdande.  —  -  Ståtlig  hållning. 


108  GUSTAV     IIi;s     LYCKLUiA    TID. 

det  rika  Frankrike,  som  han  förde  spiran.  Tyvärr  följde 
också  fransk  lättfärdighet  och  sedefördärv  med  det  förfinade 
franska  världslivet.  Fersen  berättar  bland  annat  om  att 
till  de  pikanta  nöjena  under  hovets  vistelse  på  Drottning- 
holm hörde  »bruket  att  promenera  nattetid  i  parken  utan 
lykta.  Där  var  den  allmänna  mötesplatsen  för  alla  slags  ga- 
lanta äventyr.  Man  förklädde  sig  i  en  stor  kappa,  och  nattens 
mörker  tjänade  till  mask  för  ansiktet.  På  dessa  promenader 
blandade  sig  bättre  damer  och  mamseller  av  ett  tvetydigt 
rykte  med  varandra.» 

Hedvig  Charlotta  skriver  också  i  sin  dagbok  på  hösten 
1777  om  hovlivet  på  Drottningholm:  »För  övrigt  är  här 
ingen  brist  på  kärleksintriger:  det  är  ett  allmänt  mod  att  ha 
älskare,  och  var  och  en  har  sin.  JNIånga  avskyvärda  historier 
i  den  vägen  äro  i  omlopp.  Utan  tvivel  bli  de  dock  betydligt 
överdrivna  av  elaka  tungor.» 

Nöje  och  njutning  var  dock  ej  det  enda,  Gustav  ville  med 
hov-  och  teaterlivet.  Han  såg  i  dem  också  uppfostringsan- 
stalter till  den  belevenhet  och  de  fina  seder,  varigenom  han 
ville  förädla  sitt  svenska  folk.  En  nation,  som  var  så  för- 
giftad av  politiskt  gräl,  behövde  livas  upp  och  få  en  gladare 
och  lättare  syn  på  tillvaron,  menade  han.  Umgänget  män- 
niskorna emellan  behövde  så  väl  att  förädlas  genom  något 
av  den  angenäma  och  belevade  sällskapston,  som  känne- 
tecknade söderns  folk,  isynnerhet  fransmännen.  Och  verk- 
ningarna av  Gustavs  insatser  uteblevo  ej.  »Gustaviansk» 
belevenhet  och  elegans  levde  kvar  genom  flere  släktled.  Och 
om  än  denna  förädling  i  allmänhet  ej  trängde  så  djupt,  så 
stannade  alltid  här  och  där  något  av  rococons  sirlighet  på 
ytan.  »Till  och  med  den  förfallna  publiken  på  Bellmans 
krogar  och  muffbaler  rör  sig  nu  med  vissa  sirliga  åthävor 
och  krumbukter,  som  karikera  fransk  polityr»,  säger  Le- 
vertin. 

Men  aldrig  ha  angenäma  sällskapstalanger  i  så  hög  grad 
varit  till  förfång  för  mera  gedigna  egenskaper  som  på  denna 
tid.  Vid  Uppsala  universitet  klagades  över  studiernas  för- 
fall, i  ty  att  den  adliga  ungdomen  nästan  ej  brydde  sig  om 
annat  än  att  vinna  belevenhet  för  att  kunna  få  insteg  vid  ho- 
vet och  på  den  vägen  göra  sin  karriär.  »Man  lär  sig  snarare 
dansa  än  skriva  sitt  namn.    Man  lär  sig  litet  språk  för  att 


VID    TJUSAKKONUXGEXS    HOV.  109 


Interiör  i  guslaviansk  stil  med  tre  musicerande  damer.     Målning  av 
N.  Lafrensen  d.   v. 


110  GUSTAV    III.S     LYCKLIGA    TID. 

kunna  tala  vid  hovet  eller  förstå  teaterarbeten»,  skriver 
Gustav  Johan  Ehrensvärd.  Och  när  Skjöldebrand  i  sina 
memoarer  talar  om  sin  studenttid  i  Uppsala,  får  man  av 
hans  skildring  avgjort  det  intrycket,  att  ridläraren  och  fäkt- 
mästaren  voro  universitetets  båda  främsta  personligheter, 
ehuru  måhända  något  mindre  berömda  än  Linné  och  Ihre, 
den  store  språkforskaren. 

■-De  tre  gracerna. > 

Klarast  av  alla  stjärnor  vid  tredje  Gustavs  hov  strålade 
»de  tre  gracerna»,  grevinnorna  Höpken,  Löwenhielm  och 
Meijerfeldt.  Med  all  sin  skönhet  och  sin  kvicka,  slagfärdiga 
konversation  voro  de  dock  ej  några  dygdemönster.  Gustav  III 
lät  Sergel  föreviga  grevinnan  von  Höpkens  fägring  genom 
att  taga  hennes  huvud  till  modell  för  en  staty  av  den  gudinna, 
som  hon  så  ivrigt  dyrkat. 

Kellgren  har  besjungit  de  tre  gracerna  i  en  dikt  »Gratiernas 
döpelsc»,  som  börjar  med  denna  strof: 

»Jag  vördnad  har  för  alla  slags  gudinnor 

i  himmel  ocli  på  jord; 
för  frilierrinnor  ocli  grevinnor 
och  för  lierdinnor  —  med  ett  ord 
för  allt  det  kön,  som  sluts  på  innor: 
åt  alla  vill  jag  aktning  ge 

men  dyrka  —  endast  tre.» 

Ulrika  von  Höpken  och  Augusta  Löwenhielm  voro  döttrar 
till  överhovjägmästaren  Karl  von  Fersen,  bror  till  den  store 
Hattchefen  och  själv  känd  som  en  av  sin  tids  elegantaste 
och  mest  levnadsglada  kavaljerer.  Hans  hustru,  Charlotta 
Sparre  eller  Lotta,  som  hon  kallades,  hade  väckt  uppseende 
för  sin  älskliga  fägring  t.  o.  m.  vid  franska  hovet,  då  hon 
följde  med  sin  franka  Karl  Gustav  Tessins  maka  till  Paris. 

Ulla  Fersen  skall  ha  kommit  till  världen  så  ovanligt 
smärtfritt  för  modern,  att  denna  låtit  undfaUa  sig  en  för- 
vånad fråga:  »Var  det  ingenting  annat  än  det  här?»  Varför 
drottning  Lovisa  Ulrika  lär  ha  rått  henne  att  fortsätta  på 
samma  sätt  en  gång  om  året. 

Ulla  Fersen  fick  som  sin  första  stora  erövring  räkna  den 
vackre  prins  Fredrik  Adolf.    Han  lär  ha  varit  så  kär,  att  han 


Vid   tjusarkonungkxs  hov. 


111 


Venus  Kallipygos.     Marmorstaty  av  Sergel  med  Ulrika  von 
Höpkens  huvud. 

ville  gifta  sig^  med  henne,  men  hon  tog  hela  flirten  såsom  »ett 
litet  tidsfördriv,  som  smickrade  hennes  egenkärlek».  För  att 
göra  slut  på  denna  förbindelse  förmådde  föräldrar  och  an- 


112 


GUSTAV    IIi:S     LYCKLIGA    TID. 


Ulla  FiTscn.     Målning  av  L.   Pasch  d.  y. 


höriga  henne  att  räcka  sin  hand  åt  den  unge  kapten  von 
Höpken,  brorson  till  Anders  Johan.  Den  tjuguårige  brud- 
gummen var  känd  ej  blott  som  en  ovanligt  vacker  karl  utan 
också  som  en  stor  slösare.  Han  hade  redan  hunnit  göra  slut 
på  sin  fars  halva  förmögenhet.  Deras  smekmånad  skildras 
av  Gustav  Johan  Ehrensvärd  i  följande  ordalag:  »Ulla  Fersen 
betalte  Höpkens  kärlek  med  den  häftigaste  genkärlek.  Man 
tyckte  sig  se  Psyke  i  Kärlekens  armar.  Deras  kärlek  var  en 
beständig  jouissance^    De  frågade  icke  efter  fat  att  äta  upp^ 

^  Njutning. 


VID    TJUSARKONUNGEXS    HOV.  113 

—  deras  förnämsta  husgeråd  var  en  säng  och  denna  sängen 
hela  deras  lycka.  Så  förflöto  deras  första  år.  Då  den  första 
vällusten  var  tillfredsställd,  började  bägges  passioner  att 
upplivas,  hennes  att  behaga  andra  och  hans  att  trösta  sig 
med  vin  och  spel.»  Mannen  visade  sig  svartsjuk  och  brutal, 
började  gräla  på  henne,  så  snart  hon  såg  åt  någon  annan,  och 
övergick  från  gräl  till  handgripligheter.  Redan  efter  ett  par, 
tre  års  äktenskap  levde  de  skilda  till  säng  och  säte,  hon  som 
statsfru  på  Stockholms  slott  och  han  som  ryttmästare  vid 
skånska  kavalleriet.  Blott  en  och  annan  gång  träffades  de. 
Men  makens  plats  hade  då  intagits  av  andra. 

Höpken  förföll  mer  och  mer  och  dog  redan  1780.  Sjutton 
år  därefter  gifte  Ulla  Fersen  om  sig  med  en  överste  von 
Wright,  som  länge  varit  hennes  trogne  beundrare.  Men  tre 
år  därefter  var  hon  änka  igen.  Tillsammans  med  sina  systrar. 
Augusta  Löwenhielm  och  riksrådinnan  De  Geer,  bosatte  hon 
sig  då  i  lärdomsstaden  vid  Fyris,  där  de  tre  damerna  »blevo 
lika  allmänt  vördade  för  sin  välgörenhet  som  värderade  för 
sin  allmänna  välvilja  och  den  finare  bildning,  som  företrä- 
desvis tillkom  de  personer,  som  bildat  sig  vid  Gustav  III:s 
hov».  År  1810  slutade  Ulla  Fersen  sina  dagar  vid  62  års  ål- 
der efter  att  under  de  sista  månaderna  ha  med  samma  be- 
undransvärt glada  humör  som  alltid  kämpat  mot  svåra  li- 
danden. Så  slocknade  den  mest  lysande  stjärnan  vid  Gustav 
ril:s  hov. 

Augusta  Löwenhielms  äktenskap  var  ej  heller  lyck- 
ligt. Medan  hennes  man  tjänstgjorde  som  svenskt  sände- 
bud på  olika  platser,  vistades  hon  mest  vid  svenska  hovet 
som  statsfru.  Snart  var  hertig  Karl  allvarligt  förälskad  i 
henne.  Förbindelsen  dem  emellan  började  året  efter  hennes 
bröllop  och  fortgick  under  en  lång  tid  med  tilltagande  kär- 
lek åtminstone  från  hertigens  sida.  Hans  eldiga  brev  till 
henne  vittna  ännu  därom.  En  gång,  då  hon  är  sjuk,  skriver 
han  till  sin  »evigt  tillbedjansvärda»  brev,  fyllda  av  de  öm- 
maste omsorger.  Han  klagar,  att  han  stått  utanför  hennes 
port  men  blivit  vägrad  att  komma  in,  därför  att  den  sköna 
var  sjuk.  Han  lider  nu  skilsmässans  alla  kval  och  slutar 
med  orden:  »Mina  innerligaste  önskningar  äro,  att  Ert  till- 
frisknande må  ske  mycket  snart;  och  skall  det  då  bliva  min 

8—204364.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


114  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

lycka  att  vid  Edra  fötter  kunna  förnya  mina  eder  om  en 
evig  kärlek  och  en  trohet  utan  gränser.»  Men  när  det  dröjer 
med  hennes  tillfrisknande,  håller  han  på  att  förgås  av  för- 
tvivlan. Han  skriver:  »Ni  kan  ej  förstå,  min  älskade,  min 
dyrkade  vän,  vad  tiden  synes  mig  lång,  då  jag  ej  får  se  Er. 
Alla  nöjen  äro  mig  likgiltiga,  då  jag  ej  kan  dela  dem  med  den, 
som  är  mig  mer  kär  än  livet.  Ja,  min  dyrkade  Augusta, 
endast  Ni  uppfyller  hela  min  själ;  jag  dyrkar  Er  —  dock  detta 
är  för  litet  sagt:  det  fattas  mig  ord  att  kunna  uttrycka  de 
känslor.  Ni  ingivit  mig.»  Och  han  slutar  med  att  bedyra, 
att  hans  hjärta  evigt  skall  tillhöra  henne. 

Hans  äktenskap  hindrade  honom  ej  från  att  fortsätta 
sin  kärlekshistoria  med  den  sköna  Augusta.  Men  hertigin- 
nans förhoppningar,  att  denna  förbindelse  skulle  avhålla 
hennes  gemål  från  andra  snedsprång,  höllo  ingalunda  streck. 
Snart  hade  kärleken  mellan  honom  och  grevinnan  Löwenhielm 
kallnat,  och  å  ömse  sidor  skaffade  man  sig  efterträdare. 

På  äldre  dagar  »vände  sig  Augusta  Löwenhielms  ömma 
sinnelag  till  andakt  och  välgörenhet.  Hon  uppoffrade  all 
bekvämlighet  för  att  sköta  lidande  och  sjuka  vänner.»  Hon 
uppnådde  den  höga  åldern  av  92  år  och  dog  1846. 

Litteratur:    Carl  Forsstraud,  De  tre  gracerna;  haft.  kr.  4:  5U. 


Den  kungliga  familjen. 

Gustav  III  och  hans  moder. 

EFTER  statsvälvningen  hade  Lovisa  Ulrika  i  första  för- 
tjusningen skyndat  hem  från  Berlin,  där  hon  vistats  allt- 
sedan sin  makes  död.  Äntligen  hade  kungadömet  fått  den 
maktställning,  som  hon  så  ivrigt  längtat  efterl  Men  hon  skulle 
snart  finna,  att  det  icke  längre  var  hon  utan  en  annan,  som 
var  det  svenska  hovets  medelpunkt,  och  att  denne  andre 
alls  ej  vai-  hågad  att  dela  makten  med  sin  mor.  Återigen, 
liksom  så  många  gånger  förut,  hade  den  ärelystna  kvinnans 
förhoppningar  gäckats.  Denna  lågande  ärelystnad,  som  ej 
fick  utlopp,  förvandlade  den  livliga,  temperamentsfulla  drott- 
ningen  till   en  hätsk,  hård,  rent  av  elak  människa.     Lovisa 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  115 

Ulrika  beskrives  på  äldre  dagar  sålunda  av  kammarherre 
Adolf  Ludvig  Hamilton,  son  till  fältmarskalken  Gustav 
David  Hamilton:  »Vid  äldre  åren  blev  hyn  brouillerad, 
tänderna  skämda,  andan  stark,  men  munnen  var  vacker, 
löjet  behagligt,  näsan  liten,  väl  proportionerad,  merendels 
alltid  förd  i  vädret.» 

Tvister  och  gräl  följde  alltid  denna  fridlösa,  jäktande  kvin- 
na i  spåren,  ej  minst  till  följd  av  hennes  olidliga  pretentioner 
på  ärebetygelser  framför  alla  andra.  Hur  betecknande  är 
ej  bara  ett  sådant  litet  drag  som  att  fordra,  att  föreställ- 
ningarna på  operan  alltid  skulle  börja  om  igen  vid  hennes 
inträde  i  sin  loge,  när  hon  behagade  komma  för  sent!  Hennes 
anspråk  på  underhållsmedel  voro  också  omåttliga,  och  aldrig 
ville  det  räcka  till,  hur  mycket  hon  än  fick.  Därför  blev 
det  ofta  häftiga  uppträden  mellan  henne  och  sonen,  som  ärvt 
mycket  av  hennes  nervösa  otålighet.  De  voro,  har  man  sagt, 
liksom  tvenne  storheter,  som  ömsesidigt  attraherade  och  re- 
pellerade varandra,  som  ständigt  hatade  varandra  och  dock 
ständigt  hade  behov  av  varandras  kärlek,  och  som  städse 
ledo  av  bådadera. 


Hertig  Karl  och  Hedvig  Charlotta. 

Av  konungens  syskon  var  Karl  den  mest  betydande. 
Steget  från  Gustav  till  honom  var  dock  stort  både  vad  be- 
gåvning och  viljekraft  beträffar.  I  njutningslystnad  var 
hertigen  däremot  sin  broders  överman,  och  lättja  var  en  av 
hans  mest  utmärkande  egenskaper.  Han  var  som  ett  vax 
i  händerna  på  dem,  som  förstodo  att  bearbeta  honom.  Det 
täcka  könet  kunde  dock  sätta  fart  i  honom  som  ingenting 
annat.  Tersmeden  berättar  om  en  bal  i  Karlskrona,  där  her- 
tigen var  »vid  ett  oändeligt  charmant  humör  och  dansade  så, 
att  vi  alla  fruktade  hans  hälsa».  Karl  var  sedan  år  1774 
förmäld  med  sin  kusin  Hedvig  Elisabet  Charlotta 
av  Oldenburg.  Hon  var  knappt  femton  år  fyllda,  då  hon 
bortgiftes  med  den  tio  år  äldre  hertigen.  Det  var  en  lekfull 
barnunge,  som  nu  kom  som  en  frisk  virvelvind  indansande 
i  det  ceremoniösa  svenska  hovet.  Hon  var  full  av  tjuvpojks- 
streck  och  piggade  upp  stämningen  med  så  enkla  medel  som 


116 


GUSTAV  ni:s  lyckliga  tid. 


att   kittla  sina  hovdamer  till  skrattanfall.     Allt  vad  etikett 
hette  avskydde  hon.    Hennes  enda  önskan  beträffande  om- 
givningen var  att  se  alla  glada  omkring  sig.  j 
Denj  smånäpna    lilla    rococoprinsessan    skulle   dock    snart  j 
få    göra    bekantskap    med    livets    skuggsidor.      Hennes    ge- 


Hcdvig  Elisabet  Charloiia.    Målning  av  A.  Roslin. 


mål  återtog  sitt  lättsinniga  ungkarlsliv.  Men  den  livsfilo- 
sofi, som  låg  på  bottnen  av  hennes  älskvärda  barnasjäl, 
hjälpte  henne  att  läka  även  dessa  svåra  sår.  När  hon  efter 
två  års  äktenskap  såg,  vartåt  det  lutade,  anförtrodde  hon  sin 
kära  dagbok:  »Skulle  det  hända  mig  detsamma  som  så  många 
andra  kvinnor,  får  jag  bära  min  olycka  med  tålamod  och 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  117 

hålla  god  min  i  elakt  spel.  Vad  som  än  må  inträffa,  kommer 
jag  aldrig  att  glömma  den  hänsyn,  som  jag  är  skyldig  min 
make,  och  om  han  bara  behandlar  mig  med  vänskap,  anser 
jag  mig  tvungen  att  överse  med  hans  svagheter.»  Det  är 
också  ett  beundransvärt  bevis  på  hennes  opartiskhet,  att 
hon  om  sin  främsta  rival,  grevinnan  Löwenhielm,  skriver 
första  gången  hon  får  se  henne:  »Hon  är  onekligen  förtjusan- 
de. Hennes  anletsdrag  äro  behagliga,  hennes  utseende  till- 
talande, och  i  stor  toalett  är  hon  riktigt  ståtlig,  ehuru  hon 
kanske  är  litet  för  fetlagd.  Ni  skulle  ha  sett,  hur  alla  män- 
niskor tittade  på  mig!  Jag  försökte  därför  att  se  alldeles 
likgiltig  ut,  ehuru  jag  verkligen  var  mycket  nyfiken.» 

Och  något  senare  skriver  hon:  »Ehuru  jag  naturligtvis  ej 
kan  tycka  vidare  om  grevinnan  Löwenhielm,  måste  jag  göra 
henne  den  rättvisan,  att  hennes  personliga  egenskaper  till 
en  viss  grad  tvinga  mig  att  ursäkta  hertigens  otrohet.  Hen- 
nes goda  karaktär  ger  mig  anledning  hoppas,  att  om  hon  får 
makt  över  hertigen,  så  lockar  hon  honom  dock  aldrig  till 
något,  som  vore  honom  till  men.  Jag  är  mycket  lugnare  att 
veta  honom  fästad  vid  henne  än  vid  mången  annan  kvinna 
och  hoppas  att  genom  mitt  uppförande  kunna  tydligt  lägga  i 
dagen  min  högaktning  för  henne,  så  att  jag  därigenom  gör 
mig  förtjänt  av  hertigens  vänskap.» 

Aldrig  skulle  Hedvig  Charlottas  rival  få  anledning  att  an- 
klaga henne  för  svartsjuka,  ty  »det  är  något,  som  man  aldrig 
skall  låtsas  om.  För  någon  tid  kan  det  nog  smickra  männen, 
men  de  tröttna  snart  på  den,  som  visar  tecken  därtill,  och  se 
sig  om  efter  andra  kvinnor,  som  ej  äro  lika  svartsjuka,  ty 
männen  älska  frihet.» 

Hon  fann  en  tröst  i  sin  dagbok,  som  gömmer  alla  hennes 
förtroenden  och  i  gengäld  lockat  henne  med  hoppet  om  en 
plats  i  Sveriges  historieskrivning.  Genom  sina  innehålls- 
rika dagboksanteckningar  har  hon  förvärvat  sig  eftervärl- 
dens tacksamhet.  Det  självporträtt,  hon  där  inledningsvis 
tecknar,  vittnar  om  en  hjärtevinnande  strävan  efter  att  vara 
sann  och  uppfostra  sig  själv  —  maken  därtill  får  man  leta 
efter.  »Mitt  ansikte  är»,  skriver  den  lilla  skälmska  prinsessan, 
»ingen  skönhets;  tvärtom  har  jag  själv  svårt  att  fördraga  det 
och  tycker  för  egen  del  — -  även  om  andra  vilja  påstå  mot- 
satsen — ,  att  jag  har  en  mycket  näsvis  uppsyn,  vilken,  oav- 


118  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

sett  ett  visst,  ibland  nyckfullt  påkommande  gott  uttryck, 
för  det  mesta  tyckes  inbjuda  till  ett  par  örfilar.»  Den  näs- 
visa uppsynen  berodde  dock  innerst  på  att  hon  var  »skälm- 
aktig till  sin  natur». 

»Mina  tänder  äro»,  fortsätter  hon,  vganska  väl  ställda  och 
någorlunda  vita  men  för  stora  för  att  vara  vackra,  och  när 
jag  småler,  visar  jag  två  tänder,  som  se  ut  som  vildsvins- 
betar.  Min  haka  är  lång  och  spetsig,  min  hy  ganska  vit  men 
saknar  nästan  alldeles  färg,  och  det  lilla  därav,  som  funnits, 
har  sminket  fördärvat.  Min  figur  är  ganska  bra  samt  någor- 
lunda väl  proportionerad  och  min  växt  rak.  Skulle  det  ej 
tyckas  så,  är  det  mitt  eget  fel,  ty  jag  kläder  mig  slarvigt. 
Fast  jag  ej  särskilt  tycker  om  dans,  visar  jag  mig  dock  gärna 
på  baler,  emedan  jag  vet,  att  jag  dansar  bra  och  tycker  om 
att  få  beröm.  Jag  spelar  tämligen  bra  på  clavecin^  och 
gitarr  ävensom  något  på  harpa,  dock  sällan  i  takt,  ty  till 
följd  av  mitt  livliga  lynne  ger  jag  mig  ej  tid  därtill. 

Jag  är  av  naturen  ganska  högfärdig  men  har  under  min 
uppfostran  fått  lära  mig  att  kuva  denna  onda  böjelse,  som 
dock  understundom  vill  återkomma.  Man  skall  skaffa  sig 
respekt  genom  mildhet  och  sådana  egenskaper,  som  äro  vär- 
da aktning,  men  ej  genom  den  samhällsställning,  man  intager,  i 
.Jag  umgås  gärna  förtroligt  med  mina  vänner  —  ibland 
t.  o.  m.  till  överdrift  —  och  har  mycket  svårt  att  finna  me- 
delvägen. 

Mitt  hjärta  är  av  naturen  gott,  ehuru  jag  själv  fördärvat 
det  med  mina  dåliga  egenskaper;  jag  har  varit  mycket  nyck- 
full och  är  det  ännu  rätt  betydligt  men  försöker  att  behärska 
mig,  så  att  det  ej  skall  märkas.  Jag  är  ganska  häftig  och  kan 
vara  rätt  elak,  om  jag  ej  lägger  band  på  mig.  Jag  är  road  av 
förtal  och  av  att  skämta  över  vad  andra  göra  samt  måste 
anstränga  mig  mycket,  för  att  detta  mitt  fel  ej  må  taga  över- 
hand. 

En  enda  väninna  är  mig  nog.  Det  enda  jag  begär  som  be- 
vis på  hennes  vänskap  är,  att  hon  ej  må  skona  mig  utan  öppet 
förehålla  mig  alla  mina  fel.  Min  högsta  strävan  skall  ständigt 
vara  att  bli  älskad.» 


*  Uttalas    k  lavs  äng:   ett  föregångsinstrumeiit  till  pianot.     Spinet- 
ten  var  en  sorts  clavecin. 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  119 

Hedvig  Charlottas  levnadsfilosofi  sattes  mången  gång  på 
hårda  prov  av  hennes  lättsinnige  gemål.  Så  här  skriver  hon 
i  sin  dagbok  på  våren  1781:  »Så  länge  han  hade  sina  älska- 
rinnor, var  det  mycket  bättre,  men  sedan  den  sista  blev 
landsförvisad  för  att  hon  tillåtit  sig  nedrigheter  emot  kun- 
gen och  han  ej  skaffat  sig  någon  ny,  har  hans  lynne  blivit 
ännu  värre,  och  jag  har  dagligen  varit  utsatt  för  häftiga  ut- 
brott därav,  vilket  till  och  med  inträffat  inför  betjäningen. 
Denna  hans  häftighet  har  under  den  gångna  vintern  så  till- 
tagit, att  mitt  tålamod  är  slut.  Därför  har  jag  kanske  ej 
heller  å  min  sida  varit  så  lugn,  som  jag  bort,  vilket  gjort 
oenigheten  oss  emellan  värre  för  var  dag,  som  gått.  Jag  har 
nu  uppgivit  allt  hopp  att  någonsin  kunna  återvinna  hans 
förtroende.  Min  önskan  är  blott  att  få  vara  i  fred,  samt  att 
vi  ej,  innan  åren  tvinga  därtill,  må  bli  alldeles  utledsna  på 
varandra.  Skulle  det  ännu  ett  år  fortfara  oförändrat  på  sam- 
ma sätt,  fruktar  jag,  att  sorg  och  bekymmer  helt  och  hållet 
skola  undergräva  min  hälsa,  och  att  jag  i  en  annan  värld  får 
söka  den  lycka,  som  jag  ej  funnit  uti  hela  mitt  av  ständiga, 
tärande  bekymmer  uppfyllda  liv.» 

Den  missmodiga  stämning,  varom  dagboken  här  vittnar, 
tog  dock  aldrig  överhand  med  den  levnadsfriska  hertiginnan. 
För  att  komma  ur  det  odrägliga  tillståndet  beslöt  hon  sig 
för  att  söka  framkalla  en  förklaring.  Det  lyckades,  och  den 
rensade  luften.  Sedan  låter  det  i  en  annan  tonart  i  dagboken: 
»Alltsedan  dess  har  hertigen  behandlat  mig  med  all  möjlig 
vänlighet,  och  jag  hoppas  verkligen,  att  detta  måtte  vara 
sista  gången,  som  jag  haft  orsak  att  beklaga  mig  över  honom. 
Trots  alla  hans  fel  älskar  jag  honom  ännu  och  kommer  alltid, 
så  länge  jag  lever,  att  göra  det  mer  än  han  verkligen  förtjä- 
nar; och  hur  förolämpad  och  bekymrad  jag  än  må  känna  mig 
över  hans  beteende  mot  mig,  kan  jag  ej  låta  bli  att  värdera 
honom   för   hans   många   onekligen   goda   egenskaper.» 

Esomoftast  fick  hon  dock  nya  skäl  att  beklaga  sig  över 
sin  gemåls  hänsynslöshet  och  häftiga  lynne.  En  dag  på  våren 
1790  skriver  hennes  svägerska  Sofia  Albertina  i  ett  brev 
till  en  väninna:  »Hertig  Karls  uppförande  är  förfärligt,  och 
hans  beteende  mot  hertiginnan  är  ovärdigt.  Det  går  ingen 
dag,  utan  att  han  vid  bordet  säger  henne  de  värsta  grovhe- 
ter.»  Hedvig  Chai-lotta  var  dock  klok  nog  att  ta  det  hela  som 


120  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

ett  skämt  och  skratta  däråt.  Hon  satte  i  alla  fall  värde  på 
sin  gemåls  »i  grunden  goda  hjärta»,  vilket  hon  vid  samma  tid 
ger  ett  vackert  erkännande  i  sin  dagbok. 


Memoarlitteraturen  vimlar  av  meddelanden  om  hertig 
Karls  kärleksförhållanden.  En  av  hans  första  förbindelser 
av  detta  slag  var  med  den  för  sin  skönhet  beryktade  dan- 
sösen Charlotta  Slottsberg.  Mamsell  Slottsberg  var 
dotter  till  en  fattig  perukmakare.  Hon  blev  redan  vid  tolv 
års  ålder  anställd  som  sekonddansös  vid  operan.  Efter  bara 
ett  år  gjorde  hon,  om  man  får  tro  skvallerkrönikan,  sina 
första  erotiska  snedsprång.  Den  med  allt  skvaller  förtrogne 
bibliotekarien  Gjörwell  berättar  nämligen,  att  »den  lilla  söt- 
ungen» ingått  en  förbindelse  med  »den  gamla  otäcka»  öster- 
rikiske ministern. 

Bekantskapen  mellan  henne  och  hertig  Karl  torde  datera 
sig  från  år  1776.  Deras  förhållande  skulle  bli  rikt  på  bryt- 
ningar, ty  det  vore  synd  att  påstå,  att  hon  var  sin  höge  älska- 
re trogen.  Ett  tag  inlät  hon  sig  i  förbindelse  med  en  av  her- 
tigens beridare,  och  med  tiden  blev  hon  allt  vidlyftigare  i 
sina  kärleksaffärer.  Men  efter  brytningarna  mellan  henne 
och  hennes  högste  älskare  följde  alltid  försoningsscener,  och 
så  fortgick  det  ända  till  tiden  för  den  skönas  död.  Mamsell 
Slottsberg  var  och  förblev  hertigens  »favoritsultaninna». 
Hon  stannade  det  oaktat  kvar  vid  baletten  och  avancerade 
till  premiärdansös. 

Den  sköna  synderskan  omgav  sig  i  sin  våning  med  all  den 
elegans,  som  tillhörde  en  »grande  cocotte»,  och  höll  sig  även 
med  en  liten  lantegendom  vid  Järva  nära  Ulriksdal.  Men  efter- 
som hon  fått  koköttens  yrkesstämpel,  kunde  hon  aldrig  så- 
som mamsell  Hagman,  Fredrik  Adolfs  bekanta  älskarinna, 
höja  sig  till  en  sådan  ställning,  att  hon  fick  umgås  med  re- 
spektabelt folk  i  samhället.  »Slottsbergskan»  hörde  till  de 
utstötta,  som  endast  fingo  träffa  lättare  teaterfolk  och  — 
efter  mörkrets  inbrott  —  hovets  och  societetens  vivörer.  I 
Sparreska  brevsamlingen  på  Eriksberg  finns  ett  i  sitt  slag 
mycket  intressant  brev,  som  den  sköna  skrivit  till  dåvarande 
riksrådet,  den  sedermera  som  rikskansler  ryktbare  Fredrik 
Sparre.    I  likhet  med  sin  halvbror  överståthållaren  var  han 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  121 

mycket  svag  för  det  täcka  könet  men  saknade  alldeles  de 
försonande  dragen  hos  den  flotte  och  glade  Karl  Sparre. 
Det  komprometterande  och  ganska  enastående  aktstycket 
lyder  som  följer: 

»Nådige  herre. 
Då  jag  fördristar  mig  att  tillskrifva  Eders  Excellens  med 
mina  rader  så  får  jag  tillika  ödmjukast  bedja  det  E.  Exl.  ej 
tager  illa  opp  att  jag  gör  en  påminnelse  om  det  angeiegna 
brefvet  som  E.  Exlns  tog  ur  potporikrukan  i  min  sängkam- 
mare och  som  jag  ej  med  godvilligt  samtycke  tillätt  Ers 
Exlens  att  ta  me  sig  det  är  nu  andra  gånnen  som  jag  skrifvit 
till  E.  Exlens  derom  utan  att  få  igen  det  och  jag  väntade  af 
en  sådan  förnem  herre  att  han  ej  skulle  bära  sig  så  åt.  Jag 
måste  ha  det  innan  afton  ty  den  högt  förneme  herrn  ^  som  då 
kommer  till  mig  och  som  glömt  brefvet  hos  mig  lär  väl  ej 
veta  att  det  varit  ur  mina  rum,  men  jag  tar  mig  den  dristig- 
het att  säga,  att  om  det  ej  är  tillbaka  innan  dess  så  talar  jag 
om  att  Ers  Exl.  har  tagit  brefvet  med  sig  och  det  vill  väl  ej 
Ers.  Exl.  för  någon  del  och  utom  den  ånnest  som  jag  nu  har 
haft  för  E.  Exl.  skull  så  ska  enda  allt  bli  glömt  sedan  jag  fått 
igen  brefvet  och  E.  Exl.  får  räkna  på  lika  mycken  favör  som 
förut.    Klockan  nio  i  afton  måste  brefvet  vara  hos  mig 

Ers  Exlens 

ödmjukaste  tjenarinna 
Ch.  Slottsberg.» 

På  sistone  försökte  mamsell  Slottsberg  stadga  sitt  anseende 
genom  giftermål  med  en  jämnårig  f.  d.  sjöofficer  med  kaptens 
avsked,  en  man  »med  passabelt  vacker  figur  men  dum  som 
en  oxe».  Han  fick  sig  på  det  viset  kläder,  föda,  husrum  och 
dessutom  en  kontant  summa  om  året.  Men  äktenskapet 
räckte  bara  ett  år.  År  1780  avled  den  nygifta  frun,  efter- 
lämnande en  vacker  förmögenhet  i  fastighet,  fina  möbler, 
silver  och  smycken.  Här  saknades  ej  heller  vagnshästar  och 
eleganta  åkdon,  i  vilka  den  sköna  brukat  färdas  fram  på 
huvudstadens  gator.  På  boets  kreditsida  funnos  även  en  del 
skuldförbindelser  från  mycket  förnäma  herrar,  bland  dem 
en  från  en  hovstallmästare  på  5,500  rdr  bankol 

'  Naturligtvis  hertig  Karl. 


122  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

Men  nu  presenterades  en  motfordran,  uppgående  till  nästan 
hela  boets  värde,  av  • —  hertig  Karl.  Följaktligen  blev  det 
ej  mycket  över  för  den  äkta  mannen  och  hans  åldriga  svär- 
mor, den  fattiga  perukmakaränkan.  Det  var,  som  landshöv- 
ding Nordin  beskt  säger,  »just  ej  så  särdeles  kungligt  agerat». 

* 

Mamsell  Slottsbergs  förnämsta  rivaler  om  hertigens  gunst 
hade  varit  två  andra  teaterdamer,  mamsell  Eckerman  och 
den  franska  skådespelerskan  mademoiselle  Baron.  Medan 
mamsell  Slottsberg  lät  uppvakta  sig  av  unga  gardesoffice- 
rare och  andra  av  huvudstadens  kavaljerer,  intogs  hertigen 
av  en  häftig  passion  för  den  unga  fransyskan.  Men  smek- 
månaden hade  knappt  hunnit  börja,  förrän  döden  ryckte  den 
sköna  ifrån  honom. 

Mamsell  Eckerman  tillhörde,  i  motsats  till  mamsellerna 
Hagman  och  Slottsberg,  en  s.  k.  god  familj.  Hon  var  näm- 
ligen dotter  till  en  ryttmästare.  Men  fadern  var  vidlyftig 
av  sig  och  modern  egendomlig.  Därför  blev  det  skilsmässa 
och  ekonomiska  svårigheter.  Flickan  gick  då  vid  sexton  års 
ålder  in  vid  teatern,  där  hon  genast  gjorde  lycka  genom  sin 
ovanliga  skönhet  och  även  genom  dramatisk  begåvning. 
Hon  blev  emellertid  snart  känd  som  »en  flicka  av  mindre 
ärbara  seder».  Den  alltid  älskogskranke  hertig  Karl  var  na- 
turligtvis framme  även  här,  och  anno  1779  visste  hela  värl- 
den, att  hertigen  fått  en  ny  mätress.  Men  det  blev  för  mycket 
för  den  offentliga  anständigheten,  att  hertigen  skulle  visa 
sig  tillsammans  med  »en  så  liderlig  kvinnsperson».  Han  måste 
bryta  med  henne,  och  sedan  hann  den  lättfärdiga  sköna  med 
många  felsteg,  innan  hon  slutade  sitt  liv,  enhgt  en  uppgift 
»magnetiserad  ihjäl  av  professor  Sparrman».  Hon  var  då 
blott  30  år. 

Fredrik  Adolf. 

Gustavs  yngste  broder  var  Karls  like  i  karaktärssvaghet. 
Modem  hade  förstört  dem  bägge  genom  oresonlig  sträng- 
het och  nyckfull  efterlåtenhet  i  brokig  växling.  Båda  ledo 
de  till  följd  av  sin  slösaktighet  av  kronisk  penningförlägenhet, 
och  konungen  måste  den  ena  gången  efter  den  andra  hjälpa 
upp  deras  trassliga  affärer.    På  det  viset  blevo  de  också  be- 


DEN     KUNGLIGA    FAMILJEN. 


123 


roende  av  brodern.  Men  en  vacker  dag  sade  konungen  stopp, 
och  hertig  Karl  måste  taga  det  förödmjukande  steget  att 
underhandla  med  sina  fordringsägare. 

Hos  Fredrik  Adolf  hade  moderns  inflytande  så  gott  som 
alltid  övervägt  Gustavs.  Även  systern,  Sofia  Albertina,  slöt 
sig   till   sin   mor.     Hon  liknade  i  mycket  sin  yngste  broder. 


Gustav   III  ocli  hans  bröder.     Målning  av  A.  Roslin. 


Bägge  voro  de  häftiga  och  nyckfulla  men  på  samma  gång  öm- 
sint godhjärtade:  två  bortskämda  barn  hela  livet  igenom. 
Fredrik  Adolf  tecknas  av  sin  svägerska  Hedvig  Charlotta 
sålunda:  »Hertigen  är  av  medelstorlek,  vacker  och  väl  växt, 
ansiktet  något  långt  med  blå,  milda  och  ömma  ögon,  vari  man 
kan  läsa  hans  hjärtas  tankar.    Han  har  ett  glatt  lynne  och 


124  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

skulle  vara  en  behaglig  sällskapsmänniska,  om  han  ej  vore 
alltför  lättsinnig  i  sitt  tal  och  gärna  sade  tvetydigheter.  Detta 
kommer  sig  av  att  han  för  det  mesta  varit  i  herrsällskap, 
och  att  hans  svaghet  för  det  täcka  könet  alltför  mycket  fört 


Sofia  Albertina.     Målning  av  L.  Pasch  d.  y. 

honom  tillsammans  med  sämre  fruntimmer.  Han  borde 
kunna  haft  mera  bildning,  än  han  verkligen  äger;  men  bort- 
skämd av  änkedrottningen  under  sina  barnaår,  har  han  alltid 
fått  göra,  vad  han  har  velat.    Han  är  god  men  mycket  nyck- 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  125 

full  och  kan  vara  ganska  högdragen,  när  han  är  tillsammans 
med  folk  av  lägre  samhällsställning.  Annars  är  han  vänlig 
och  hövlig,  välgörande  mot  behövande,  god  mot  sin  omgiv- 
ning och  därför  i  allmänhet  mycket  avhållen.» 

Hertigen  var  kär  i  Sofie  Fersen,  Axel  von  Fersens  dot- 
ter, en  fullkomlig  skönhet  och  på  samma  gång  en  god  och 
präktig  människa.  Hon  älskade  honom  tillbaka,  men  då  hon 
märkte,  att  konungen  motsatte  sig  förbindelsen  mellan  hovet 
och  en  adelssläkt,  insågo  både  hon  och  hennes  stolta  släkt,  att 
hon  genom  ett  äktenskap  med  hertigen  skulle  komma  i  skev 
ställning.  Hon  bad  honom  därför  slå  tanken  på  henne  ur  hå- 
gen. För  att  få  ett  avgörande  till  stånd  gav  hon  sitt  ja  åt 
en  kammarherre  Piper,  en  man,  som  hon  icke  älskade,  men 
som  hennes  far  önskade  få  till  svärson. 

Hertigen  sökte  så  tröst  på  annat  håll.  Den  kvinna,  som 
spelat  den  största  rollen  i  hans  liv,  var  Sophie  Hagman. 
Hon  var  född  i  ett  fattigt  hem  —  hon  synes  ha  varit  dotter 
till  en  soldat  vid  Södermanlands  regemente  —  och  hade  börjat 
som  barnflicka  och  husjungfru.  Sedan  blev  hon  dansös 
vid  operan,  och  här  upptäcktes  hon  av  Fredrik  Adolf.  Fast 
hon  då  synes  ha  varit  bara  sexton  år,  hade  hon  redan  hunnit 
med  ett  par  erotiska  snedsprång.  Hertigen  gav  den  lilla 
balettflickan  ett  par  rum  av  sin  våning  på  Stockholms  slott 
till  bostad  och  tog  henne  med  sig  till  lustslotten,  när  han  bodde 
där.  Från  ett  besök  på  Tullgarns  slott,  vid  vilket  han  inbjöd 
adelsfamiljerna  i  grannskapet  till  slottet,  berättar  Ehren- 
svärd,  att  »Mamsell  Hagman  var  alldeles  såsom  ett  hovfrun- 
timmer». Hennes  konversation  var  otvungen  och  behaglig. 
»Hon  visade  mycken  modestie^  och  respekt  men  ingen  blyghet 
eller  undergivenhet.  Damerna  visade  henne  all  aktning. 
Kavaljererna  ansågo  sig  lyckliga,  om  hon  bevärdigade  dem 
med  en  kort  minut,  och  den  som  fick  dansa  en  kontradans 
var  på  höjden  av  lycka.» 

Hovfruntimret  rynkade  väl  i  början  på  näsan  åt  den  lilla 
operamamsellen,  men  Sophie  Hagman  förstod  att  göra  sig 
omtyckt  av  alla.  T.  o.  m.  en  så  sparsmakad  och  knarrig 
gammal  herre  som  Axel  von  Fersen  upphörde  efter  en  tid  att 
tala  fula  ord  om  mätressen  och  erkände,  att  »hon  hade 
intagit  alla  till  sin  fördel». 

1  Blygsamhet,  takt. 


12G 


GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 


Hon  skänkte  hertigen  en  kärlekspant,  men  den  lilla  tycks 
lia  dött  kort  efter  födelsen. 

Den  lättfärdiga  balettflickan  satt  dock  trots  allt  kvar  i 
lilla  mamsell  Hagman,   och  när  hertigen  var  borta  i  ryska 


Sophie  Hagman. 
Pastell  av  J.  von  Rosenheim. 


kriget,  passade  hon  på  att  vara  honom  otrogen.  Bevisen 
därpå  blevo  för  var  dag  allt  tydligare.  Det  var  en  ung  ståt- 
lig brukspatron,  som  under  hennes  vistelse  på  Tullgarn  intagit 
hertigens  plats.  När  Fredrik  Adolf  kom  hem,  blev  det  ett  häf- 
ligt  uppträde.    De  felande  ville  gifta  sig  med  varandra,  men 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  127 

hertigen  hade  ingen  lust  att  skiljas  från  sin  älskarinna,  och  så 
blev  allt  gott  igen,  tills  förbindelsen  mellan  hertigen  och  mam- 
sell Hagman  år  1795  upplöstes  utan  några  svårare  slitningar. 
Fredrik  Adolf  tog  sig  en  ny  älskarinna,  och  Sophie  Hagman 
å  sin  sida  skaffade  sig  ersättning  för  vad  hon  förlorat.  En 
berömd  fransk  sångare  och  kvinnotjusare  blev  hennes  nye 
älskare,  och  frukten  av  denna  förbindelse  vart  en  liten 
världsmedborgare.  I  sin  fransman  var  hon  så  kär,  att  hon 
säges  ha  rest  efter  honom  till  Tyskland,  då  han  tröttnat  på 
henne,  men  blott  för  att  få  se  sin  enträgenhet  lönad  med 
köld  och  likgiltighet. 

Efter  brytningen  med  honom  har  historien  ej  bevarat  några 
meddelanden  om  att  Sophie  Hagman  knutit  några  nya  ero- 
tiska band.  Hon  närmade  sig  nu  också  livets  middagshöjd. 
De  sista  decennierna  av  sitt  liv  framlevde  hon  beundrad  för 
sin  ännu  bevarade  skönhet,  sitt  älskvärda,  behagfulla  väsen 
och  sitt  goda  hjärta.  Hon  umgicks  i  de  bästa  kretsar  och  räk- 
nade bland  annat  den  store  skönhetsdyrkaren  Sergel  som 
vän  och  beundrare.  Hon  skilde  sig  ock  från  andra  furstliga 
mätresser  genom  att  aldrig  missbruka  sin  ställning  till  att 
rikta  sig  med  gods  och  ägodelar.  Men  hon  hade  i  alla  fall 
fått  så  mycket  i  gåvor  och  pensioner,  att  hon  kunde  leva 
ett  ganska  angenämt  liv  även  på  äldre  dagar. 


Drottningen. 

I  en  olycksalig  stund  hade  Gustav  IH  och  Sofia  Magda- 
lena, två  människor,  som  alls  ej  passade  för  varandra, 
kedjats  ihop  för  livet.  I  sina  memoarer  skriver  Gustav  år 
1765  om  detta  äktenskap:  »Så  blev  denna  sak  avgjord  till 
högsta  missnöje  för  mina  föräldrar,  vilka  sedan  sökt  ingiva 
mig  hka  mycken  vedervilja,  som  de  själva  känna,  för  detta 
giftermål.  Och  de  ha  däruti  så  väl  lyckats,  att  jag  aldrig  kom- 
mer att  i  fråga  om  denna  förbindelse  eftergiva  för  natio- 
nens önskningar,  om  ej  öppen  fara  för  staten  och  dess  in- 
tressen därtill  tvingar  mig.» 

Gustav  hade  då  ännu  ej  sett  sin  trolovade.  Men  året  därpå 
mötte  han  henne  som  brud  i  Hälsingborg.  Vilket  intryck  hon 
gjorde  på  honom  kan  man   se  av  ett  brev  till  hans  forne 


128  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

guvernör  Karl  Scheffer,  som  han  skrev  på  återresan.  Hans 
omdöme  lyder  så  här:  »Hon  ser  bra  ut  utan  att  vara  vacker, 
är  mycket  väl  växt,  presenterar  sig  med  värdighet,  är  något 
för  artig  för  hennes  rang,  ja  högst  blyg,  mer  än  som  passar  ett 
fruntimmer  av  stånd.  Hon  är  själva  godheten,  stilla  och  mild, 
och  lör  att  döma  av  hennes  brev  saknar  hon  ej  kvickhet, 
ehuru  hennes  ytterliga  blyghet  hindrar  henne  att  visa  det 
i  konversationen.  Med  ett  ord:  jag  försäkrar  Er,  att  jag  i 
henne  tror  mig  ha  fått  en  hustru,  som  passar  mig.  Hon  har 
skönhet  nog  att  vara  behaglig,  ej  nog  att  förvrida  huvudet  på 
mig;  hon  har  tillräckligt  förstånd  att  ej  bära  sig  dumt  åt 
och  ljuvhet  nog  i  karaktären  att  ej  vilja  tillvälla  sig  ett  välde 
över  mig,  varom  jag  är  oändeligen  svartsjuk.» 

Lovisa  Ulrika  mottog  den  svärdotter,  som  påtänkts  henne, 
med  hat  och  motvilja,  och  det  påstås  med  stor  sannolikhet, 
att  Gustav  måste  lova  sin  moder  att  icke  bemöta  sin  gemål 
som  maka,  för  att  det  senare  skulle  bli  så  mycket  lättare  att 
åstadkomma  skilsmässa.  Är  detta  sant,  så  blev  det  icke  svårt 
för  honom  att  hålla  sitt  löfte,  ty  Sofia  Magdalena  ingav  honom 
ej  några  ömmare  känslor. 

Bland  sina  efterlämnade  papper  har  Gustav  förvarat  ett 
anonymt  brev  med  förebråelser  för  den  köld  och  likgiltighet, 
han  visade  sin  maka.  Gustav  har  själv  antecknat,  att  han 
mottagit  brevet  på  långfredagen  1770,  och  i  kanten  har  han 
gjort  följande  anmärkningar:  »Den  ledsnad,  som  åtföljer 
prinsessan,  hennes  likgiltighet  att  söka  intaga,  hennes  föga 
angenäma  umgängessätt,  hennes  stelhet  att  ej  vilja  lämpa  sig 
till  det,  som  kunde  göra  henne  behaglig,  därtill  det  förhatliga 
hus,  från  vilket  hon  härstammar,  se  där  vad  som  skadar 
henne  i  mitt  sinne!  Jag  har  lytt  statens  röst,  då  jag  gav  henne 
min  hand;  men  hjärtat  följer  ej  politikens  eller  ärelystnadens 
bud,  och  ju  mer  man  tröttar  mig  med  föreställningar  att 
älska  prinsessan,  desto  mer  ökas  min  olycka,  min  vedervilja 
mot  att  vara  förenad  genom  band,  som  man  nämner 
oupplösliga,  med  en  person,  vars  karaktär  är  så  olik  min,  och 
vilken  jag  vet  bör  bh  lika  olycklig  genom  mig,  som  jag  är  det 
genom  henne.  Och  vad  det  särdeles  milda  sinnelaget  angår, 
som  man  upphöjer  hos  henne,  så  bedrager  jag  mig  mycket, 
om  det  är  annat  än  räddhåga  för  allt  vad  som  omger  henne. 
En  gång  drottning,  torde  hon  visa  sig  annorlunda.» 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  129 

Gustav  III  å  sin  sida  var,  liksom  sin  store  morbror  Fredrik 
II,  mycket  sval  i  sina  känslor  gent  emot  det  täcka  könet. 
Han  har  aldrig  hyst  någon  verklig  kärlek  och  tycks  ej  ha 
halt   något   starkare   behov   av  genkärlek.     Den   eldiga  gre- 


Sofia  Magdalena.     Målning  av  L.  Pascli  d.  y. 

vinnan  Durietz,  född  de  Geer,  i  vilken  Gustav  som  kronprins 
var  kär,  skall  för  sina  älskare  beträffande  deras  kärleksför- 
hållande ha  förklarat,  »att  konungen  i  den  delen  var  ganska 
litet  bevandrad».  Det  är  memoarförfattaren  Hochschild,  som 
9 — •>f)4364     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  Öden.    VII. 


130  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

återger  vad  dessa  grevinnans  älskare  i  sin  tur  berättat  ho- 
nom. 

Sofia  Magdalena  karakteriseras  av  sin  svägerska  Hedvig 
Charlotta  sålunda:  »Hon  är  en  mycket  svårfattlig  karaktär, 
i  hög  grad  inbunden  och  full  av  förställning  samt  på  samma 
gång  blyg  och  rädd,  isynnerhet  i  konungens  närvaro.  När 
hon  talar,  viskar  hon  fram  orden  och  krånglar  in  meningen  så 
mycket  som  möjligt.  Hon  intresserar  sig  ej  för  litteratur  och 
konst  och  läser  ej  annat  än  gazetter.  Vad  som  sysselsätter 
henne  mest  är  att  kläda  och  spegla  sig  och  betrakta  sin 
garderob.  Hon  är  frikostig  och  välgörande;  en  fjärdedel  av 
sina  enskilda  inkomster  anslår  hon  at  de  fattiga.  Hon  är  en- 
vis och  långsint  och  glömmer  ej  lätt  en  oförrätt.  Till  det 
yttre  iakttager  hon  en  värdig  och  majestätisk  hållning  men 
har  alltid  samma  automatiska  ansiktsuttryck.» 

Gustav  Johan  Ehrensvärd  skriver  om  henne  år  1780: 
»Det  är  besynnerligt,  att  denna  prinsessa,  som  äger  både  för- 
stånd och  belevenhet,  aldrig  kan  övervinna  en  blyghet,  som 
i  högsta  grad  är  rådande.  Jag  har  i  13  år  alla  dagar  ägt  den 
lyckan  att  se  denna  prinsessa,  hos  hennes  person  varit  tjänst- 
görande och  har  dock  funnit,  att  hon  ifrån  första  dagen, 
jag  hade  den  nåden  se  henne,  icke  varit  mera  hemmastadd 
med  någon  av  sitt  hov  den  sista.» 

Under  lyckligare  förhållanden  hade  dock  den  blyga  och 
försagda  Sofia  Magdalena  måhända  kunnat  utveckla  sig 
till  sin  fördel  och  övervinna  sin  stelhet  och  slutenhet.  Men 
nu  mötte  hon  köld  med  köld  och  slöt  sig  alldeles  inom  sitt 
skal.  De  bägge  makarna  blevo  mer  och  mer  främmande  för 
varandra,  »så  att  de  knappt  talade  till  varandra  annat  än 
goddag  och  godnatt»,  och  de  stunder,  Gustav  var  ensam  med 
henne,  kallade  han  »en  levande  begravning».  —  Apropos  Gustav 
in:s  länge  barnlösa  äktenskap  berättar  Ehrensvärd  en  anekdot 
från  sommaren  1776,  då  konungen  höll  övningsläger  på  Ladu- 
gårdsgärdet. En  dag,  när  hovet  superade  i  lägret,  kom  en 
liten  pojke  och  ville  sälja  en  barnvagn,  som  han  själv  gjort. 
Konungen  köpte  den  och  lät  de  närvarande  damer,  som  hade 
småbarn,  draga  lott  om  den.  Vid  dragningen  yttrade  han 
till  Hedvig  Charlotta:  »Madarae,  om  Ni  hade  skött  er  bra, 
så  skulle  Ni  också  ha  varit  förtjänt  av  att  vinna  vagnen.» 
Förmodligen    var    det    en    anspelning    på    förra    sommarens 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  131 

tilldragelser,  då  man  väntade  hertiginnans  nedkomst  och 
bad  för  henne  i  kyrkorna,  hade  skaffat  amma,  ja,  redan  hade 
kanonerna  redo  att  salutera  den  väntade  tillökningen  i  kunga- 
huset, då  denna  i  elfte  timmen  befanns  vara  —  en  vanlig 
kohk. 

Hedvig  Charlotta  var  dock  inte  den,  som  tappade  koncep- 
terna inför  konungens  anspelning  på  en  fatal  situation. 
Hon  bara  gjorde  en  djup  och  menande  nigning  för  konungen 
och  drottningen,  som  stodo  bredvid  varandra.  —  Förlägen 
tystnad  och  allmänt  småflin! 

Året  förut  hade  emellertid  en  mycket  besynnerlig  episod 
ägt  rum  mellan  Gustav  och  hans  gemål.  Då  arrangerades 
nämligen  en  försoningsscen  dem  emellan.  Den  visar  bäst, 
hur  tillkrånglat  förhållandet  blivit  mellan  de  höga  makarna. 
Anledningen  till  försoningen  var  kanske,  att  Gustav  börjat 
längta  efter  en  arvinge  att  en  gång  kunna  överlämna  tronen 
åt.  Han  delgav  sina  tankar  åt  sin  förtrogne  vän,  hovstall- 
mästaren  Adolf  Fredrik  Munck.  Konungen  var  näm- 
ligen övertygad  om  att  på  honom  kunde  han  lita.  Mannen 
var  dock  långt  ifrån  någon  odelat  sympatisk  företeelse. 
Hedvig  Charlotta  karakteriserar  honom  sålunda:  »Han  är 
i  sanning  en  högst  besynnerlig  människa,  vars  karaktär  man 
har  svårt  att  rätt  förstå.  Ehuru  högfärdig  och  skrytsam,  är 
han  i  vissa  avseenden  ganska  godhjärtad  men  dum  och  opå- 
litlig samt  föga  betänksam  i  sina  yttranden.  Han  anses  se 
bra  ut,  men  det  kan  jag  just  icke  finna:  han  är  av  medel- 
längd, starkt  byggd  och  ganska  korpulent,  mycket  blond  och 
har  rätt  vackra  ögon  med  ett  enfaldigt  uttryck  i  dem.  Själv 
tror  han  sig  förstå  allt  men  begriper  i  själva  verket  ingenting 
annat  än  att  dressera  hästar.  Men  även  därvid  lär  han  vara 
så  hårdhänt,  att  de  arma  djuren,  som  råka  ut  för  hans  miss- 
humör, äro  mycket  beklagansvärda.» 

En  av  drottningens  kammarfruar  var  Muncks  älskarinna, 
och  därav  begagnade  han  sig  för  att  åstadkomma  det  när- 
mande mellan  konungaparet,  som  konungen  önskade.  Kam- 
marfrun blev  en  postillon  d'amour  mellan  de  höga  makarna, 
och  så  kom  det  på  sommaren  1775  till  ett  enskilt  möte  dem 
mellan  med  ömsesidiga  förklaringar  och  försäkringar.  Nu 
var  isen  bruten,  och  drottningen  tillskrev  sin  gemål  ett  brev 
i  de  ömmaste  ordalag.    »Mottag»,  skrev  hon,  »dyre  och  älskade 


132  GUSTAV    IIi;S    LYCKLIGA    TID. 

make,  dcii  svaga  hyllningen  av  en  kvinna,  som  tillber  Eder 
ända  till  sin  levnads  slut.  Värdigas  se  i  hennes  ögon  hela 
den  kärlek  till  Er,  varav  hennes  själ  är  uppfylld!  Ja,  älsk- 
värdaste bland  männer,  älska  mig  så  mycket,  som  jag  älskar 
Er,  och  dröj  ej  att  göra  mig  till  den  lyckligaste  bland  kvinnor! 
Jag  har  trott,  att  min  olycka  ej  har  kunnat  vara  större  än 
den  hittills  varit,  men  jag  känner,  att  sedan  det  hopp,  Ni 
gett  mig,  att  jag  kan  ha  lyckan  att  äga  ett  rum  i  Edert  hjärta, 
skulle  min  olycka  och  min  förtvivlan  ytterligare  stegras,  om 
jag  hade  Ijedragit  mig.>> 

Slutligen  fullkomnades  den  äktenskapliga  försoningen,  tack 
vare   Muncks    fortsatta    enträgenhet. 

För  att  nu  delge  sitt  hov,  att  konungen  blivit  sin  gemåls 
verkliga  make,  valde  Gustav  en  dag,  då  han  skulle  hålla  kon- 
selj. Han  kom  för  sent  dit,  tog  fram  sitt  ur,  tittade  på  det 
och  sade:  »Jag  trodde,  att  det  var  god  tid,  men  eftersom 
jag  tillbringat  natten  hos  drottningen,  må  det  ursäktas  mig, 
om  jag  inte  visste,  vad  klockan  var.» 

Den  utomordentliga  roll,  som  Munck  spelat  vid  denna 
egendomliga  försoning,  belönades  med  kungligt  rika  skänker, 
bland  annat  med  drottningens  porträtt.  Men  det  ena  med 
det  andra  utlades  av  ryktessmidare,  och  det  viskades  om 
att  Munck  hade  spelat  en  mycket  mera  betydande  roll  än 
blott  medlarens.  Än  så  länge  vunno  dessa  rykten  dock  ingen 
tilltro  utan  drunknade  i  den  allmänna  glädje,  varmed  konunga- 
parets återförening  hälsades  av  hela  folket.  T.  o.  m.  änke- 
drottningen synes  ha  glatt  sig  åt  försoningen. 

Sofia  Magdalena  hade  sina  första  glada  dagar  i  Sverige. 


För  att  nu  i  detta  sammanhang  följa  ^luncks  senare  öden, 
så  ledde  hans  bana  uppåt  med  svindlande  fart.  Han  blev 
friherre,  greve,  ståthållare,  landshövding,  president  och  sera- 
fimerriddare  —  det  sista  vid  nyss  fyllda  41  år.  Men  för  att 
bära  sådana  upphöjelser  hade  det  behövts  mera  inombords 
än  en  hovstallmästarbegåvning  —  ty  det  var  den  enda, 
Munck  var  i  besittning  av.  Han  pöste  över  och  blev 
odräglig,  och  det  är  med  en  sådan  natur  i  själva  verket 
inte    så    förvånansvärt,    att    han    två    år  efter  mottagandet 


DEN    KUNGLIGA    FA:\II  I.JEN.  133 

av  det  blå  bandet  måste  avvika  ur  landet  såsom  sedelför- 
f  älskare.^ 

Då  man  kom  förfalskningarna  på  spåren,  fick  Munck  till- 
fälle att  rädda  situationen  genom  att  inför  konungen  öppet 
redogöra  för  hela  sin  skuld.  INIen  han  kunde  icke  förmås 
att  riktigt  komma  ut  med  språket,  och  Gustav  konstaterade, 
såsom  han  yttrade  till  Armfelt:  »Den  mannen  vill  sin  egen 
undergång,  och  jag  är  trött  på  att  söka  rädda  honom  mot  hans 
egen    vilja.» 

Innan  han  slutligen  bekände,  hade  han  inför  hertig  Karl 
uttalat  den  önskan,  »att  jorden  skulle  öppna  sig  och  han  levande 
nedstörta  i  helvetet,  om  han  icke  sade  sanningen.  De  termer, 
han  nyttjade,  voro  i  övrigt  så  rysliga,  att  hertigen  vid  deras 
åhörande  kände  sig  illamående,  bleknade  och  måste  dricka 
ett  glas  vatten»,  berättar  memoarförfattaren  Ehrenström. 

Den  landsflyktige  slog  sig  ned  i  Italien,  där  han  dog  1831 
vid  82  års  ålder.  Genom  hotelser  om  att  publicera  en  del 
])apper,  som  skulle  vara  i  hög  grad  komprometterande  för 
framstående  personer  i  Sverige,  lyckades  han  skrämma  Gustav 
IV  Adolfs  förmyndarregering  att  erbjuda  honom  en  vacker 
pension.  Men  då  han  fordrade  att  få  sin  heder  återupprättad, 
sade  regeringen  nej  och  gjorde  i  stället  ett  försök  att  bemäktiga 
sig  hans  person  i  Pisa  och  föra  hem  honom  på  ett  svenskt 
örlogsfartyg.  IVIunck  hade  emellertid  blivit  varnad  och  höll 
sig  undan.  Han  hämnades  nu  genom  att  utge  en  del  papper 
rörande  hans  förhållande  till  svenska  konungahuset  och 
sedelförfalskningen.  Gustav  Adolf  och  Karl  XIV  Johan  gåvo 
honom  en  årlig  pension  men  så  pass  liten,  att  han  ständigt 
fick  dragas  med  ekonomiska  bekvmmer. 


På  nyåret  1778  anförtrodde  Sofia  Magdalena  sin  gemål,  att 
hon  hoppades  skänka  honom  en  arvinge.  Men  då  blev  det  fart 


'■  Munck  anlitade  som  utprånglarc  av  de  falska  sedlarna  den  be- 
kante juden  Aron  Isak,  vilken  förut  gjort  stora  förluster  dels  på  ju- 
veler, som  han  sålt  till  Munck  utan  att  få  betalning  för,  dels  på  le- 
veranser till  svenska  armén  under  ryska  kriget.  Aron  var  en  hederlig 
man  och  visste  icke  om  att  sedlarna  voro  falska.  Han  fick  emellertid 
utstå  mycket  obehag,  innan  han  blev  frikänd.  Han  levde  ända  till 
1817,  då  han  dog  vid  86  ars  ålder  som  en  högt  aktad  gammal  patriark. 


134  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

i  hovskvallret  och  ryktena  om  ett  otillbörligt  förhållande  mel- 
lan drottningen  och  Munck.  Dessa  rykten  ha  sedan  i  me- 
moarer och  anteckningar  gått  till  eftervärlden.  Därvid  har 
särskilt  ett  omdöme  i  livmedikus  Dalbergs  anteckningar  om 
Gustav  III:s  sinnesart  och  natur  spelat  en  roll.  Här  förklaras 
konungen  ha  varit  impotent.  Men  Odhner,  vår  grundligaste 
forskare  i  Gustav  III:s  historia,  tillmäter  ej  dessa  uppgifter 
stort  värde,  då  de  härröra  från  en  person,  som  genomgående 
talar  med  så  uppenbar  hätskhet  om  Gustav,  att  han  icke  kan 
anses  vittnesgill.  Mera  väger  för  Odhner  den  faderliga  ömhet, 
Gustav  III  alltid  visade  för  Gustav  Adolf,  och  den  öppenhet 
och  frånvaro  av  all  skygghet,  som  rådde  i  konungaparets  för- 
hållande till  Munck.  Den  borde  ju  vittna  om  ett  gott  sam- 
vete. Å  andra  sidan  måste  dock  Gustavs  ovanliga  skåde- 
spelartalang  tagas  med  i  räkningen.  —  Ja  hur  man  vrider 
och  vänder  på  denna  fråga,  så  är  man  här  inne  på  ett  om- 
råde, där  inga  bevis  kunnat  presteras  för  vare  sig  den  ena 
eller  den  andra  uppfattningen. 

Ryktet  att  Munck  var  drottningens  älskare  vann  emel- 
lertid utbredning  ej  minst  därigenom,  att  konungens  egen 
moder  och  syskon  satte  tro  därtill.  Hertiginnan  anförtror 
på  nyåret  1778  i  chifferskrift  sin  dagbok  följande:  »Tänk  dig, 
att  drottningen  är  värre  med  Munck  än  någonsin!  Hon  gör 
ingenting  annat  än  ser  på  honom  och  ger  honom  hundra 
millioner  ögonkast.  Jag  har  själv  sett  det  — det  är  avskyvärt.» 

Hertig  Fredrik  förgick  sig  ända  därhän,  att  han  på  en  fest 
på  börsen  i  flere  personers  närvaro  kläckte  ur  sig  den  mera 
elaka  än  spirituella  kvickheten:  »Om  vi  vore  katoliker, 
så  skulle  jag  ha  trott,  att  antingen  hade  en  ängel  eller  en 
munk  gjort  det  barnet.» 

Redan  på  hösten  1777  hade  hertig  Karl  inför  sin  moder 
bedyrat,  att  Munck  var  drottningens  älskare,  och  med  ryktes- 
smidares  vanliga  tvärsäkerhet  åtog  han  sig  t.  o.  m.  att  när 
som   helst   bevisa   det. 

Snart  hörde  även  Lovisa  Ulrika  till  dem,  som  trodde  på  det 
onda  ryktet.  En  dag  på  nyåret  1778  yttrade  hon  till  Hedvig 
Charlotta:  »Var  på  Er  vakt!  Jag  fruktar  nämligen,  att  detta 
barn  icke  är  kungens.  Ni  känner  väl  till  alla  rykten,  som  äro 
i  omlopp  bland  allmänheten  rörande  Munck?  Skulle  det  nu 
verkligen  vara  förhållandet,  att  hon  är  i  välsignat  tillstånd, 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  135 

så  kommer  detta  att  vara  såväl  Er  själv  som  Er  gemål  till  för- 
fång. Hertigen  måste  därför  varnas,  på  det  att  icke  hans  rät- 
tigheter må  inkräktas  av  en  bastard.» 

Förgäves  besvor  hertiginnan  sin  svärmor  att  icke  vidare 
tala  om  denna  pinsamma  sak  —  en  dag  skickade  Lovisa 
Ulrika  efter  hertigen  och  hade  med  honom  ett  samtal  om 
vilka  mått  och  steg  som  måste  vidtagas  för  att  skydda  de  rätta 
tronarvingarna  mot  inkräktning  från  »en  simpel  adelsmans 
oäkta  avföda».  Karl  var  också  korttänkt  och  omdömeslös 
nog  att  kalla  till  sig  Munck  och  ta  honom  i  förhör.  Svai-et 
blev,  såsom  envar  kunde  förutse,  nekande;  och  ej  nog  därmed: 
Munck  berättade  genast  för  konungen,   vad   som  förefallit. 

Då  blev  hertig  Karl  rädd  och  skyndade  att  själv  tala  med 
sin  bror.  Men  han  gjorde  det  på  ett  sådant  sätt,  att  hela 
skulden  föll  på  hans  mor  och  han  själv  kom  att  framstå  som 
den  trogne  brodern,  vilken  Hans  Maj :t  hade  att  tacka  för  att 
den  nedriga  komplotten  i  tid  upptäckts.  Efter  detta  blev  för- 
hållandet mellan  bröderna  bättre  än  någonsin,  och  konungens 
harm  vände  sig  uteslutande  mot  hans  mor.  I  en  sådan  sinnes- 
stämning, »gnistrande  av  vrede»  —  säger  Lovisa  Ulrika  — 
besökte  Gustav  sin  moder  i  hennes  boning  på  Fredrikshovs 
slott.  Det  blev  ett  möte,  uppfyllt  av  förebråelser,  hotelser 
och  tårar.  Drottningen  var  emellertid  storslagen  nog  att  ta 
hela  skulden  på  sig  och  förtiga  hertig  Karls  andel  däri.  Ko- 
nungen slutade  med  att  säga  sin  mor,  att  hans  gemål  aldrig 
ville  se  henne  mera,  och  att  då  en  sammanlevnad  hädanefter 
bleve  outhärdlig,  gjorde  hon  bäst  i  att  flytta  till  Stralsund. 

Länge  arbetade  kungafamiljens  närmaste  förtrogna  för- 
gäves på  att  åstadkomma  en  försoning.  Änkedrottningen 
var  villig  att  avge  en  förklaring,  att  hon  felat  och  ångrade  sin 
överilning.  Men  konungen  svarade:  »Jag  får  aldrig  fred,  förrän 
havet  skiljer  oss  åt.  Så  länge  min  moder  stannar  i  Sverige, 
har  jag  att  vänta  nya  strider,  var  gång  mina  bröder  besöka 
henne.»  Men  en  dag  på  våren  1778  fick  han  besök  av  alla  tre 
syskonen  tillsammans  med  hertig  Karls  gemål  Hedvig  Char- 
lotta. Det  blev  ett  själsskakande  uppträde.  Konungen  kunde 
inte  komma  ifrån  den  tanken,  att  hans  moder  kränkt  både 
hans  och  hans  makas  heder.  »Hon  har  påstått,  att  det  var  jag 
som  förmått  drottningen  att  inleda  förbindelse  med  Munck», 
yttrade  han  till  sin  svägerska.    »Det  är  en  nedrighet  att  an- 


136  GUSTAV    lli:s     LYCKI.ir.A    TID. 

klagas  för  att  man  förmått  sin  hustru  att  taga  en  älskare. 
Om  hon  blott  kränkt  min  hustrus  heder,  hade  detta  visser- 
ligen sårat  mig  men  likväl  ej  i  så  hög  grad  som  nu,  när  det 
även  gäller  min  egen.  Om  en  moder  glömmer  bort,  att  hon 
är  mor,  får  därför  icke  en  kung  förgäta,  att  han  är  konung,  ty 
hans  och  rikets  heder  äro   gemensamma.» 

Till  sist  kastade  sig  alla  fyra  på  knä  för  konungen  för  att 
beveka  hans  hjärta.  Gustav  rördes  till  tårar  och  lovade 
både  att  själv  besöka  sin  moder  och  söka  övertala  sin  gemål 
till  försonlighet.  Hertiginnan  följde  med  honom  till  drott- 
ningen. Hon  sökte  beveka  henne  med  böner,  med  knäfall, 
men  Sofia  Magdalena  var  obeveklig.  Hon  svarade  endast, 
att  hon  vore  vanhedrad  av  änkedrottningen  och  aldrig  kunde 
förlåta  henne  detta. 

Följande  dag  avlade  konungen  ett  besök  hos  sin  moder 
och  tog  av  henne  det  löftet  att  avge  en  skriftlig  och  frivillig 
förklaring,  att  det  utspridda  ryktet  var  »osannfärdigt,  all- 
deles ogrundat  och  uppdiktat».  En  sådan  akt  blev  också 
författad  och  undertecknad  av  änkedrottningen,  konungens 
syskon  och  svägerska  samt  sju  riksråd,  vilka  intygade,  att 
skrivelsen  blivit  av  Hennes  Maj:t  »otvunget,  med  berått  mod 
och  full  övertygelse  avgiven». 

Men  det  skulle  ej  dröja  länge,  förrän  såret  revs  upp  igen. 
Det  var,  då  änkedrottningen  kort  före  riksdagens  samman- 
komst 1778  tillställde  konungen  en  anhållan,  att  i  anledning 
av  ständermötet  hennes  uppförande  måtte  undersökas  och 
dömas  av  en  särskild  domstol.  Gustav  blev  till  den  grad  upp- 
bragt över  hennes  fordran,  att  han  i  första  hettan  hotade  att 
beröva  sin  moder  friheten. 

Den  1  november  1778  fick  Gustav  Hl  trycka  till  sitt  bröst 
den  väntade  och  efterlängtade  arvtagaren  till  Gustav  Adolfs 
tron  och  namn.  I  denna  stund  av  lycka  gav  han  åter 
efter  för  sina  bröders  böner,  att  han  måtte  försona  sig  med 
sin  moder.  Han  tillskrev  henne  en  biljett  med  inbjudan  att 
komma  till  slottet.  Dock  kunde  han  icke  avhålla  sig  från  att 
i  rätt  skarpa  ord  påminna  henne  om  den  smärta,  hon  vållat 
honom.  Troligen  har  tonen  i  sonens  brev  retat  Lovisa  Ul- 
rika; och  det  är  nog  på  det  viset,  som  man  måste  uppfatta 
hennes  svar:  »Jag  är  moder,  och  denna  heliga  värdighet  skall 
aldrig  utplånas  ur  mitt  hjärta;  den  skall  alltid  komma  mig 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  137 

att  taga  en  uppriktig  del  i  Eders  Maj:ts  lycka.  Jag  väntar 
av  tiden,  att  det  täckelse,  som  höljer  Edra  ögon,  sönderslites; 
det  är  då.  Ni  skall  göra  mig  rättvisa  och  ångra  den  hårdhet, 
varmed  Ni  bemött  en  moder.» 

När  konungen  läst  moderns  svar,  kommer  han  utstörtande 
till  sina  bröder  med  biljetten  i  hand  och  utropar,  blek  av  sin- 
nesrörelse: »Sen  nu,  vem  I  haven  lagt  Eder  ut  för!»  .  .  .  All- 
män bestörtning  bland  de  hundratals  personer,  som  trängas  i 
hovets  salar  för  att  lyckönska.  Prins  Fredrik  är  nära  att  dåna. 
Omedelbart  därpå  skickar  konungen  ett  av  riksråden  till 
modern  och  förbjuder  henne  att  komma  till  slottet.  Lovisa 
Ulrika  mottog  denna  hälsning  från  sonen  i  sin  vagn,  just 
som  hon  åkt  ut  från  Fredrikshov.  Hon  måste  vända  om. 
Förgäves  skickar  änkedrottningen  prinsessan  Sofia  Alber- 
tina med  ett  nytt  brev,  vari  hon  försäkrar,  att  uttrycket 
»täckelse»  på  intet  sätt  åsyftade  drottningens  person,  utan 
endast,  som  det  heter  i  brevet,  »haft  avseende  på  det  olyckliga 
intryck,  som  I  fattat  mot  mig».  Men  förgäves  vädjade  prin- 
sessan denna  gång  till  Gustavs  känslor  som  son  och  utropade, 
att  han  dödade  sin  moder.  Det  svar,  hans  syster  förde  med 
sig  till  Fredrikshov,  slutade  med  dessa  ord:  »Ni  har  förgiftat 
den  skönaste  dagen  i  mitt  liv.  Njut  av  Eder  hämnd,  men  i 
Guds  namn  utsatt  Eder  icke  för  allmänhetens!  Stanna  hemma 
och  befria  mig  från  att  se  mitt  folk  av  kärlek  till  mig  skymfa 
min  moder!» 

Om  Gustavs  känslor  vid  detta  tillfälle  finns  ett  ytterligare 
vittnesbörd  i  det  brev,  han  samma  dag  skrev  till  sin  väninna 
grevinnan  de  Boufflers:  »Det  är  den  lyckligaste  fader  och  den 
olyckligaste  son,  som  skriver  till  Er.  Jag  har  nyss  fått  ett 
barn  och  i  detta  ögonblick  smakat  hela  ljuvheten  av  att  äl- 
skas .  .  .  Men  glädjen  och  smärtan  bilda  en  så  stark  kontrast 
i  min  själ,  att  jag  knappt  kan  andas,  och  det  största  bevis 
på  vänskap,  jag  kan  giva  Er  är  att  skriva  till  Er  i  detta  fasans- 
fulla ögonblick.  Jag  väntade  ej,  att  vad  jag  mest  längtat 
efter  i  mitt  liv  skulle  bliva  orsaken  till  min  största  sorg.» 

»Sådan  var»,  säger  Odhner,  »första  dagen  i  Gustav  IV 
Adolfs  levnad.  Det  var,  som  om  han  redan  i  födelsestunden, 
ja  dessförinnan,  varit  invigd  åt  olyckan.» 

Brytningen  mellan  konungen  och  hans  moder  hade  nu 
blivit  ohjälplig.    Båda  ledo   djupt   därav.     Änkedrottningen 


138  GUSTAV    IIi:s    LYCKLIGA    TID. 

kunde  varken  äta  eller  sova.  Hon  längtade  blott  efter  att  få 
dö,  och  man  fruktade  för  hennes  förstånd. 

En  mängd  försök  att  åstadkomma  försoning  gjordes  åter- 
igen såväl  av  konungens  syskon  och  svägerska  som  av  andra 
närstående  personer,  och  Gustav  vacklade  ofta  mellan  sina 
känslor  som  son  och  vad  han  trodde  vara  sin  plikt  som  konung. 
Alltid  kom  det  dock  något  emellan,  som  retade  upp  honom. 
Lovisa  Ulrikas  fåfänga  uigjorde  särskilt  ett  svårt  hinder. 
Bland  annat  hade  hon  alltid  strävat  efter  att  få  samma  slags 
hovstat  som  drottningen  och  önskade  således  se  sig  omgiven 
av  den  extra  fina  sorts  hovdamer,  som  kallas  statsfruar. 
Hon  sökte  också  förmå  den  ena  förnämiteten  efter  den 
andra  att  bli  statsfruar  hos  henne,  men  överallt  fick  hon 
nej.  Vederbörande  hade  nämligen  på  känn,  att  de  i  så- 
dant fall  skulle  råka  i  onåd  hos  Hans  Maj:t  i  stället.  Till 
sist  lyckades  hon  dock  få  ja  av  en  fattig  grevinna  Cron- 
hielm,  som  blev  glad  att  sålunda  bli  försörjd.  Men  när  änke- 
drottningen genom  sin  överstemarskalk  begärde  konungens 
tullmakt  för  den  nyutnämnda  statsfrun,  svarade  Hans  Maj:t 
nej.  Han  ville  dock  icke  vidgå,  att  det  gällde  en  rangfråga, 
utan  tog  till  förevändning,  att  änkedrottningens  val  borde 
ha  fallit  på  en  person,  mera  känd  i  stora  världen  än  grevinnan 
Cronhielm,  som  ingen  människa  kände. 

Lovisa  Ulrika  lät  då  hälsa  sin  son,  att  grevinnan  Cron- 
hielm var  fullt  ut  lika  förnäm  som  någon  av  konungens  och 
drottningens  statsfruar,  ja  finare  än  åtskilliga  av  dem.  »Om 
hon  i  fattigdom  och  glömska  levat  okänd  i  hov  och  långt  ifrån 
stora  världen,  torde  hon  vara  så  mycket  mera  att  respektera; 
och  om  Hans  Maj:t  ville  göra  sitt  hov  lysande  med  grannlåt, 
ville  hon  göra  sitt  lysande  genom  seder  och  anständighet.» 
Så  hade  denna  kontrovers  vållat  ny  bitterhet  mellan  Gustav 
och  hans  mor. 

På  våren  1781,  sedan  änkedrottningen  flyttat  ut  till  Svart- 
sjö, insjuknade  hon  så  svårt,  att  det  gällde  livet.  Gustav  skic- 
kade då  en  kammarherre  ditut  för  att  efterhöra  hennes  till- 
stånd. Men  när  den  gamla  fick  veta  detta,  blev  hon  bara 
misstänksam  och  sade  i  en  försmädlig  ton:  »Låt  mannen 
komma  in,  så  att  han  kan  se,  att  jag  ännu  ej  är  så  nära 
döden,  som  min  son  hoppas!» 

Sedan  blev  Hedvig  Charlotta  av  Gustav  anmodad  att  fram- 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  139 

föra  hans  hälsning  och  deltagande,  men  hon  möttes  av  dessa 
ohyggliga  ord  i  en  moders  mun:  »Det  är  mig  alldeles  likgil- 
tigt, om  han  hyser  deltagande  eller  ej.  Jag  vill  varken  höra 
talas  om  honom  eller  om  hans  bastard.  Jag  ger  dem  båda  min 
förbannelse  och  förbjuder  Er  att  någonsin  tala  med  mig  om 
dem,  ty  jag  vill  försöka  glömma  bort  deras  tillvaro.  Jag  kan 
ingalunda  tro,  att  han  det  ringaste  frågar  efter  min  sjukdom. 
Det  är  endast  mina  juveler,  som  fresta  honom.  Det  är  dem, 
som  han  vill  åt  efter  min  död.  Nu  inbillar  han  sig  förmodligen, 
att  jag  är  så  illa  sjuk,  att  jag  skall  dö,  och  han  är  troligen 
orolig,  att  jag  skall  skänka  bort  dem  till  någon  an- 
nan.» 

Efter  hand  blev  den  gamla  dock  något  mildare  stämd. 
Någon  försoning  blev  det  dock  ej  av,  ty  dödsfaran  drog  förbi 
även  denna  gången.  Det  märktes  dock,  att  det  nu  led  mot 
slutet  av  den  en  gång  så  sköna  och  firade  Lovisa  Ulrikas 
sorgliga  levnadssaga.  Hon  väntade  också  själv,  att  året  1782 
skulle  bli  hennes  sista  —  på  slottet  i  Berlin  hade  man  näm- 
ligen sett  »Vita  frun»,  och  det  ansågs  alltid  förebåda  ett  döds- 
fall inom  Brandenburgska  ätten. 

På  sommaren  1782  nedlades  änkedrottningen  åter  på  sjuk- 
bädden. »Gudskelov,  att  min  bana  nu  är  slutl»  sade  hon 
till  sin  yngre  svärdotter.  »Ni  kan  ej  föreställa  Er,  min  älskade 
dotter,  hur  lycklig  jag  är  att  få  skiljas  hädan  och  lämna  en 
värld,  som  bara  skänkt  mig  sorger.  Jag  känner  mig  nöjd 
med  min  lott  och  anropar  blott  Gud,  att  han  måtte  förkorta 
mina  förfärliga  lidanden;  dock  vill  jag  ej  klaga  utan  söka  bära 
dem  med  tålamod.» 

Men  när  Hedvig  Charlotta  hemställde,  huruvida  svär- 
modern  ej  ville  råka  sin  son,  svarade  hon  endast  ett  kort 
»nej».  Hennes  sinnesstämning  mot  Gustav  framlyser  också 
av  det  brev,  som  hon  uppsatte  den  7  juli  för  att  till  honom 
överlämnas  efter  hennes  död.  »Min  bana  är  slutad»,  skrev  hon 
bland  annat,  »och  det  är  Eder,  jag  har  att  tacka  för  den  glädje, 
jag  känner  över  att  få  sluta.»  Hon  ville  nu  tillkännagiva  för  ho- 
nom sin  yttersta  vilja.  All  sin  egendom  lämnade  hon  i  lika 
lotter  åt  sin  yngste  son  och  sin  dotter  och  tillade:  »Och  om 
Ni,  under  vilken  förevändning  det  vara  må,  därav  undan- 
tager den  minsta  sak,  darra  —  jag  uttalar  den  förbannelse, 
som  otacksamma    söner  förtjäna.     Men   om  Ni  uppfyller  min 


140  GUSTAV    IIi:S    LYCKLIGA    TID. 

vilja,  skall  den  icke  äga  iiim.  Åt  Eder  lämnar  jag  samvets- 
agget, den  enda  dygd,  som  återstår  för  de  brottslige.» 

Xär  Gustav  först  fick  höra  talas  om  att  änkedrottningen 
var  farligt  sjuk,  trodde  han,  att  det  mest  var  förställning 
för  att  locka  honom  till  eftergifter  —  till  den  grad  inrotat 
var  hans  misstroende  mot  modern.  Men  småningom  veknade 
han  och  längtade  efter  att  bli  försonad  med  henne.  »Xär 
den  eviga  skilsmässan  nalkas,  måste  man  glömma  allting 
annat»,  sade  han  till  sin  svägerska  men  tillade:  »Tyvärr 
är  ett  sammanträffande  mellan  de  båda  drottningarna  all- 
deles omöjligt,  ty  den  unga  drottningen  varken  kan  eller 
bör  någonsin  glömma  den  förolämpning,  som  blivit  henne 
tillfogad.» 

Lovisa  Ulrika  satte  dock  i  det  längsta  som  villkor,  att 
konungen  vid  ett  besök  skulle  åtföljas  av  sin  gemål  och  sin 
son,  ty  annars  vore  försoningen  ej  fullständig.  Efter  mycken 
bearbetning  gav  hon  dock  med  sig  och  lovade  mottaga  ko- 
nungen ensam,  på  villkor  att  han  skriftligen  lovade  godkänna 
hennes  testamente.  Det  gjorde  han  och  blev  därpå  införd  till 
moderns  dödsbädd. 

Den  sjuka  var,  säger  ett  ögonvittne,  »hård  som  en  klippa». 
Hon  samlade  sina  krafter  för  att  kunna  ge  riktigt  luft  åt  den 
vrede,  som  nu  i  fyra  år  jäst  inom  henne.  Hennes  första  ord 
till  sonen  var  en  fråga,  vad  som  fört  honom  dit  efter  en  så 
lång  frånvaro.  Var  det  för  att  få  se  henne  dö,  som  han  kommit 
dit?  Hon  lät  honom  veta,  att  hon  betraktade  hans  ånger  och 
sorg  som  en  ny  komedi,  och  att  hon  omöjligen  kunde  tro  den 
om  gott,  som  haft  den  hårdheten  att  förvisa  sin  moder  från 
sitt  hov.  På  dessa  skarpa  förebråelser  svarade  Gustav  ej 
mycket.  Omsider  veknade  hon,  och  vreden  upplöste  sig 
i  tårar.  Hon  omfamnade  konungen,  och  allt  syntes  gott 
igen. 

En  stund  därefter  anlände  kron])rinsen,  som  blivit  efter- 
skickad. Den  lille  var  —  berättar  Hedvig  Cliarlotta  —  »blyg 
och  rädd  och  föll  genast  i  gråt.  ^len  så  snart  han  kände  igen 
mig,  började  han  smeka  mig  och  ville  ej  lämna  mig,  ty  han 
var  förskräckt  för  sängen.  Kungen  tog  då  och  bar  honom  fram 
till  änkedrottningen  samt  uppmanade  honom  att  kyssa  sin 
farmor  på  hand  och  klappa  henne.  Då  kastade  han  sig 
i  hennes  armar  och  klappade  henne  på  kinden  med  sina  små 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  141 

händer  —  ett  riktigt  rörande  skådespel.»  Hon  smekte  lionom 
länge  och  »kallade  honom  sin  älskade  sonson  och  sin  käre 
Gustav.  Den  lille  prinsens  smekningar  och  menlösa  uppsyn 
rörde  henne  synbarligen.»  Men  efteråt  viskade  hon  till 
hertiginnan:  »Oss  emellan  sagt,  fruktar  jag,  att  det  aldrig 
blir  någonting  av  den  gossen.»  —  »Det  är  dock  orätt  att  säga 
så»,  invände  hertiginnan.  »Man  kan  ännu  ingenting  döma  om 
honom  —  han  är  ju  bara  ett  barn.»  —  »Ni  skall  i  alla  fall  få 
se,  att  jag  har  rätt»,  höll  den  gamla  i  sig. 

Försoning  hade  ägt  rum,  men  det  hela  var  dock  alltför 
mycket  av  teater.  Av  både  Gustavs  och  hans  moders  ytt- 
randen till  deras  förtrogna  märker  man,  att  det  ej  var  mycket 
bevänt  med  uppriktigheten  å  någondera  sidan  —  därtill 
var  det  ömsesidiga  misstroendet  för  ingrott.  Det  ligger  något 
skärande  hårt  i  den  reflexion,  varmed  konungen  beledsagade 
sitt  svar  på  hertiginnans  fråga,  om  han  var  glad  åt  att  för- 
soningen skett:  »Jag  måste  erkänna,  att  jag  är  det.  Hon  är 
i  alla  fall  min  mor,  och  det  vore  förfärligt  att  se  henne  död 
med  hjärtat  uppfyllt  av  bitterhet  mot  mig.  Mest  av  allt 
tillfredsställer  det  mig  dock  att  jag  lyckades  få  min  vilja 
fram  och  komma  in  till  henne  utan  min  maka.»  Och  när 
Gustav  fick  höra,  alt  hans  mor  blivit  något  bättre  igen,  och 
att  hon  åter  framkom  med  sina  för  en  döende  verkligen 
något  oväntade  anspråk  på  att  få  ha  statsfruar  vid  sitt  hov, 
yttrade  han  till  sin  svägerska:  »Jag  vill  slå  vad,  att  hon  kom- 
mer att  repa  sig.  Hade  vi  bara  dröjt  litet  längre,  kunde  vi 
besparat  oss  denna  resan  till  Svartsjö.  Den  här  gången  har 
man  lyckats  lura  mig,  men  hädanefter  kommer  jag  inte  att 
vara  lika  lättrogen.»  Och  till  läkarne  sade  han:  »Hur  många 
sådana  här  scener  skolen  I  bereda  oss,  innan  hon  dör  eller 
tillfrisknar?» 

Påföljande  natt  låg  Lovisa  Ulrika  i  själatåget.  Hennes 
plågor  voro  mycket  svåra.  Hedvig  Charlotta  berättar,  att 
hon  bad  sin  läkare  lindra  dem  genom  att  ge  henne  opium, 
men  han  var  nog  litet  mänsklig  att  förklara  sig  ej  våga 
göra  detta  av  fruktan  för  att  det  möjligen  skulle  kunna 
påskynda  hennes  död  —  denna  död,  som  dock  både  hon  och 
alla  längtade  efter  som  en  befriare! 

Fram  på  morgonen  utandades  hon  sin  sista  suck. 

En  beklagansvärd  kvinna  hade  gått  ur  tiden  —  beklagans- 


142  GUSTAV    IIKS    LYCKLIGA    TID. 

värd  därför  att  hon  i  sin  gränslösa  härsklystnad  aldrig  lärde  att 
behärska  sig  själv.  Hon  företer  många  drag  gemensamma  med 
drottning  Kristina:  den  rika  begåvningen  och  det  brinnande 
intresset  för  vetenskap,  vitterhet  och  konst  liksom  ock  den 
jäktande  oron,  som  aldrig  lämnade  någon  av  dessa  kvinnor 
riktigt  tillfredsställd.  Men  påtagliga  olikheter  finnas  också. 
Kristina  var  av  ett  hårdare  och  kallare  virke,  en  utpräglad  ego- 
ist,  medan  Lovisa  Ulrika  däremot  hade  ett  hjärta,  som  ömmade 
för  medmänniskors  nöd  och  olycka.  Härsklystnaden 
var  väl  ej  heller  Kristinas  stora  lidelse.  Det  var  snarare 
ärelystnaden,  som  i  hennes  själ  intog  främsta  platsen. 


Några  dagar  sedan  Lovisa  Ulrika  gått  ur  tiden  födde 
Sofia  Magdalena  åter  en  son,  ett  vackert  och  friskt  barn,  som 
var  föräldrarnas  glädje.  Över  hans  börd  hade  inga  onda  rykten 
kastat  sin  skugga.  Men  kort  blev  fröjden.  Efter  ett  halvt  år 
angreps  den  lille  av  en  barnsjukdom,  som  inom  en  vecka  lade 
honom  i  graven.  »Hans  sjukdom»,  skriver  Hedvig  Charlotta, 
»anses  beroende  på  det  förhållandet,  att  han  efter  att  först 
ha  haft  en  mycket  dålig  amma  sedermera  fick  en  sådan  med 
alltför  kraftig  mjölk.  Till  följd  därav  kom  han  att  utveckla 
sig  så  hastigt,  att  han  fick  ej  mindre  än  åtta  tänder  på  en 
gång,  vilket  föranledde  konvulsioner  och  slutligen  ett  slag- 
anfall, som  ändade  hans  liv.  Han  avled  efter  åtta  dagars 
förfärliga  plågor.  Aldrig  har  jag  sett  konungen  så  förkrossad. 
Ehuru  han  i  det  allra  längsta  ej  upphörde  att  hysa  hopp, 
var  hans  oro  dock  hela  tiden  förfärlig.  En  hel  eftermiddag 
vandrade  prinsessan  och  jag  av  och  an  med  honom  uti  rum- 
men, under  det  att  han  i  sin  förtvivlan  ej  kunde  yttra  ett 
enda  ord.  Drottningen,  som  ej  ett  ögonblick  lämnade  sin 
sons  sjukbädd,  satt  där  såsom  fastspikad  intill  hans  sista 
ögonblick.» 

Konungens  själ  fylldes  med  dystra  aningar.  INIoderns  bild 
framträdde  olycksbådande  för  hans  inbillning.  Han  lade 
märke  till  att  hans  son  insjuknat  just  på  samma  månadsdag, 
som  brytningen  med  modern  inträffade  för  fem  år  sedan,  och 
undrade,  om  en  olyckans  tid  nu  skulle  taga  sin  början. 


DEN    KUNGLIGA    FAMILJEN.  143 

Sorgen  kunde  dock  icke  lägga  band  på  konungens  obehär- 
skade lust  för  skådespel.  Det  kostade  mer  än  nog  på  honom 
att  uppskjuta  ett  sällskapsspektakel  på  Ulriksdal  hela  fjor- 
ton dagar  efter  den  lilles  död. 

En  medlem  av  kungahuset,  vars  sorg  gjorde  ett  starkt 
intryck,  var  hertig  Karl.  Vid  begravningen  »lämnade  han  sina 
tårar  fritt  lopp».  Men  i  verkligheten  var  det  ett  annat  nästan 
samtida  dödsfall,  som  framkallade  hans  känsloutbrott,  näm- 
ligen premiäraktrisens  vid  den  franska  teatertruppen  made- 
moiselle  Barons.  »Denna  skådespelerska»,  säger  Fersen, 
»förenade  med  ungdom  en  fördelaktig  växt  och  vackert  ut- 
seende och  var  en  så  mycket  större  förlust  för  denna  trupp, 
som  det  var  omöjligt  att  ersätta  henne  uti  Sverige.  Men 
huru  ömt  denna  förlust  än  träffade  konungen  och  omstörtade 
hans  lyriska  förströelser,  blev  den  ännu  kännbarare  för  her- 
tigen av  Södermanland.  Denne  prins  var  nämligen  verkligen 
förälskad  uti  mademoiselle  Baron.»  —  »Men  allmänheten, 
som  icke  visste,  vem  hans  tårar  gällde,  välsignade  med  suckar 
hans  tillgivenhet  och  tänkesätt  för  sin  broders  hus»,   säger 

Schröderheim. 

* 

Förhållandet  mellan  Gustav  och  hans  gemål  var  snart 
lika  onaturligt  kyligt  som  före  försoningen.  »Denna  fullkom- 
liga brist  på  ömsesidigt  förtroende  och  tillmötesgående  är 
verkligen  sorglig  att  bevittna»,  skriver  Hedvig  Charlotta 
men  gör  på  samma  gång  den  reflexionen:  »För  övrigt  torde 
ingen  kvinna  i  världen  kunna  få  något  välde  över  kungen,  som 
tycks  vara  fullkomligt  fri  från  all  svaghet  för  det  täcka  könet 
och  okänslig  för  dess  skönhet  och  behag.» 

Litteratur:    Carl  Forsstrand,  Sophie   Hagman   och   hennes  sam- 
tida. 


»DET  LAG  ETT  SKIMMER  ÖVER 
GUSTAVS  DAGAR 


10—204364.     Gr im berg,  Suenska  fo'kcls  underbara  öden.    VII. 


Gustav  III  som  beskyddare  av  vetenskap 
och  konst. 

EFTER  frihetstidens  blomstring  på  det  vetenskapliga 
området  följde  en  avmattning  under  den  gustavian- 
ska tiden.  Så  mycket  rikare  utvecklade  sig  däremot 
vitterheten.  Konungens  håg  låg  starkt  åt  detta  håll.  Han 
var  fylld  av  tidens  gängse  beundran  för  den  franska  litte- 
raturen, vars  eleganta,  kvicka  språk  nu  togs  till  föredöme 
även  i  Sverige.  Gustav  var  själv  sitt  lands  störste  talare, 
och  som  författare  var  han  även  ganska  framstående  — 
naturligtvis  på  det  dramatiska  området.  Han  samlade  kring 
sig  snillrika  författare  och  konstnärer  och  understödde  dem. 
I  den  glans,  som  skalder  och  konstnärer  kasta  över  en  na- 
tions liv,  såg  Gustav  den  högsta  ära,  som  kunde  omstråla 
hans  fädernesland. 

Men  mindre  lyckligt  var,  att  han  ville  förvandla  de  vittra 
begåvningarna  över  lag  till  dramatiska  författare,  oavsett 
om  deras  anlag  pekade  åt  helt  annat  håll. 

För  att  gagna  den  svenska  litteraturen  instiftade  Gustav 
år  1786  Svenska  akademien,  vars  aderton  ledamöter 
ha  till  sin  främsta  uppgift  att  vårda  sig  om  Sveriges  språk 
och  vitterhet,  »att  arbeta  uppå  svenska  språkets  renhet, 
styrka  och  höghet».  Akademien  skulle  utarbeta  en  svensk 
ordbok  och  en  språklära  samt  på  sin  högtidsdag  den  20 
december^  utdela  pris  för  tävlingsskrifter  i  vältalighet  och 
skaldekonst.  Akademien  skulle  också  vara  en  vårdarinna 
av  Sveriges  stora  minnen.  Varje  år  skulle  hon  låta  slå  en 
minnespenning  över  någon  berömd  svensk  man  och  teckna 
hans  levnad.    Till  valspråk  gav  Gustav  sin  vittra  skapelse 

^  Gustav  II  Adolfs  födelsedag,  beräknad  enligt  nya  stilen. 


148         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

orden  »Snille  och  smak».  Den  viktigaste  inkomstkälla,  som 
konungen  tilldelade  akademien,  var  privilegiet  på  utgiv- 
ningen  av   Post-   och   inrikestidningar. 

Akademiens  svenska  språklära  utkom  år  1836.  Numera 
är  den  naturligtvis  till  stor  del  föråldrad.  Det  väldiga  ord- 
boksföretaget med  sina  språkprov  ur  hela  den  svenska 
litteraturen  är  ett  arbete  för  mansåldrar.  Långa  tider  har 
det  legat  nere  och  sedan  måst  börjas  på  nytt  igen;  och  ännu 
har  det  ej  hunnit  längre  än  till  alfabetets  första  bokstäver. 
Däremot  har  »i\kademiens  ordlista»,  som  utgör  norm  för  vår 
rättskrivning,  som  bekant  utgått  i  flere  upplagor. 

Det  lär  ha  varit  välljudet  i  orden  »en  av  de  aderton»,  som 
föranlett  konungen  att  bestämma  akademiens  medlemsantal 
till  denna  siffra.  Bredvid  skalderna  och  de  lärda  skulle  även 
vittert  intresserade  magnater  taga  plats  för  att  öka  glansen 
av   ett   ledamotskap   i    akademien. 

Till  förebild  för  sin  akademi  hade  Gustav  tagit  den  berömda 
franska  akademien,  och  den  livlige  konungens  förhoppningar 
flögo  så  högt,  att  han  i  andanom  såg  den  dag,  då  svenskarnes 
vittra  bragder  skulle  vinna  samma  höga  ära  som  en  gång 
deras  bedrifter  på  slagfältet. 

Gustavs  intresse  för  Svenska  akademien  förblev  lika  varmt 
hela  livet  igenom.  I  sina  akademisters  krets  sökte  och  fann 
han  vila  från  de  många  regeringsbestyren.  Här  avlade  han 
kungligheten  och  satt  som  en  vitter  bland  de  vittra,  deltog 
i  deras  överläggningar  och  ville  ej  gälla  för  mer  än  en  vanlig 
dödlig.  Han  var  ej  blott  akademiens  beskyddare  —  han  var 
i  själva  verket  dess  levande  ande.  I  ingen  av  sina  skapelser 
lever  tjusarkonungen  ännu  så  livligt  och  så  personligt  som 
i  Svenska  akademien. 

Samtidigt  med  instiftandet  av  Svenska  akademien  ombil- 
dade  Gustav  den  av  Lovisa  Ulrika  skapade  Vitterhetsakade- 
mien till  en  Vitterhets-,  historie-  och  antikvitets- 
akademi, vars  egentliga  verksamhetsfält  blev  den  svenska 
fornforskningen. 

Litteratur  till  denna  avdelning:  Henrik  Schiick  och  KarlWar- 
burg.  Illustrerad  svensk  litteraturhistoria:  del  II. 
Fredrik    Böök,    Gunnar  Castrén,  Richard  Stef- 
fen,   Otto  Sylwan,  Svensk  litteraturhistoria  under 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  149 

redaktion    av    Otto    Sylwan:    del    I    (med  utförlig 

litteraturförteckning). 
Martin  Lamm,  Upplysningstidens  romantik:  2  delar. 

Haft.  kr.  53:  — ;  inb.  kr.  74:  — . 
Lydia   "Wahlström,  Den  svenska  odlingens  stormän: 

"iV;  haft.  kr.   1:—. 


Johan  Henrik  Kellgren. 

BLAND  skalderna  på  Gustav  III:s  tid  är  Kellgren  den, 
som  satt  de  djupaste  märkena  efter  sig  i  den  svenska 
litteraturens  utveckling.  Johan  Henrik  Kellgren  var 
prästson  från  Västergötland.  Han  var  ett  begåvat  men  sjuk- 
ligt barn  och  kunde  därför  inte  var  med  om  sina  jämnårigas 
lekar.  Men  tack  vare  sitt  goda  huvud  och  sitt  glada  humör 
behövde  han  inte  känna  sig  underlägsen.  När  han  måste  för- 
svara sig  mot  övermodiga  pojkar,  avfärdade  han  dem  lätt 
med  någon  dräpande  sarkasm.  Ty  satiren  var  tidigt  hans 
styrka. 

År  1768  kom  han  till  Åbo  universitet  —  hans  far  hade  näm- 
ligen en  tid  varit  kyrkoherde  i  Nyland.  Den  sjuttonårige 
studenten  var  en  för  sin  ålder  ovanligt  beläst  yngling,  och 
under  de  två  första  åren  av  sin  studenttid  höll  han  sig  allt- 
jämt mest  till  sina  böcker.  Hans  äldre  broder  och  studie- 
kamrat säger,  om  ock  med  någon  överdrift,  att  hans  hälsa 
därigenom  fick  den  »svåraste  stöten».  Ofta  var  han  på  en  hel 
månad  blott  ett  par  gånger  utom  sin  kammare.  Han  räddades 
emellertid  från  att  bli  bokmal  därigenom,  att  han  kom  som 
informator  in  i  hem,  där  det  rådde  ett  glatt  och  angenämt 
sällskapsliv.  Här  blev  han  uppskattad  för  sin  musikaliska 
och  poetiska  begåvning.  Själv  trivdes  han  också  bra,  fast 
naturligtvis  en  smula  satir  satt  i  blicken,  såsom  då  han  i  ett 
brev  till  en  vän  efter  ett  besök  i  Åbo  konstaterar,  att  han 
vid  återkomsten  till  det  högförnäma  hem,  där  han  läste 
med  barnen,  fann  »Hans  Nåd,  Hennes  Nåd  och  de  nådiga 
ungarne  alla  i  fullkomlig  nåd». 

Vid  universitetet  studerade  Kellgren  språk  och  historia. 
Hans  ypperste  lärare  var  dåvarande  docenten  i  latin,  Anders 
Gabriel    Porthan,    som  av  efterkommande  vördats  såsom 


150         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

giundläggaren  av  den  finländska  kulturen  i  nyaste  tid. 
Ingen  av  Finlands  universitetslärare  har  utövat  ett  sådant 
inflytande  på  ungdomens  bildning  som  Porthan.  Förutom 
i  sitt  egentliga  ämne  föreläste  han  i  historia,  filosofi 
och  teologi,  alltid  väckande  och  intressant.  Som  forskare 
har  han  förvärvat  sig  ett  odödligt  namn  genom  sina  skarp- 
sinniga och  grundliga  undersökningar  av  Finlands  natur, 
språk  och  historia.  Han  gav  uppslaget  till  insamlande  av 
Finlands  gamla  folksånger  och  var  en  grundläggare  av  den 
finsk-ugriska  språkforskningen.  Hans  kärlek  till  Finland 
sträckte  sig  till  hela  svenska  riket,  och  med  vemod  förutsåg 
han  den  tid,  då  bandet  mellan  Finland  och  det  svenska  mo- 
derlandet skulle  brista.  Han  bedömde  därför  också  med  största 
stränghet  en  landsförrädare  som  Göran  Sprengtporten.  — 
Porthan  var  en  av  de  ledande  krafterna  i  det  vittra  sällskapet 
Aurora,  där  Kellgren  nu  fick  ett  utlopp  för  sin  skaldeådra. 

Vid  22  års  ålder  blev  Kellgren  docent  i  Porthans  ämne. 
Men  han  började  mer  och  mer  längta  från  det  lilla  Åbo  till 
Stockholm  med  dess  vida  rikare  kultur  och  dess  yrare  nöjen 
och  vinkande  härligheter.  År  1777  fick  han  sin  längtan 
förverkligad,  då  han  blev  informator  för  general  Meijerfeldts 
söneT.  Härigenom  kom  han  med  ett  slag  in  i  Stockholms 
eleganta  och  lättfärdiga  societetsliv.  Generalskan  var  ju 
en  av  »de  tre  gracerna»  och  omgavs  ständigt  av  en  skara 
beundrare.  Den  unge  skalden  följde  på  sitt  håll  det  höga  före- 
dömet och  var  snart  hemmastadd  bland  operans  aktriser 
och  dansöser.  Sina  nya  livserfarenheter  av  sinnesrusets  fröj- 
der lät  han  komma  till  uttryck  i  dikten  »Sinnenas  förening», 
där  han  ohöljt  förhärligar  de  sinnliga  njutningarna. 

Den  dikt,  som  skapade  Kellgrens  skalderykte,  var  det  sa- 
tiriska poemet  »Mina  löjen»,  där  skalden  låter  löjet  drabba 
en  hel  rad  av  människors  fel  och  svagheter;  de  förnämas  tomma 
och  uppstyltade  umgängesliv,  prästers  snikenhet  efter  denna 
världens  goda,  de  lärdas  snustorra  pedanteri,  de  skrala  poe- 
ternas dåliga  rim,  de  skönas  flärd  och  obeständighet.  Han 
slutar  med  att  älskvärt  vända  löjet  mot  sig  själv: 

»Håll  uppl  Jag  nog  min  dårskap  ser. 
Jag  som  en  ann'  åt  svaghet  skattar, 
och,  då  jag  högt  åt  andra  skrattar, 
jag  åt  mig  själv  i  tysthet  ler.» 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  151 

Bland  andra,  som  Kellgren  snärtade  i  denna  dikt,  är  den 
svenske  Homeros,  vilken  icke,  såsom  den  grekiske,  blott 
»slumrar  till  ibland»  utan  »snarkar  i  varenda  rad».  Där- 
med syftade  han,  efter  allt  att  döma,  på  en  av  den  svenska 
litteraturens  mest  inbilska  dilettanter,  A.  F.  Skjöldebrands 
far,  konsul  i  Algier.  Han  hade  till  en  början  lyckliggjort 
den  svenska  litteraturen  med  ett  fruktansvärt  »Sorgespel  i 
tre  öppningar»,  vars  namn  var  »Habor  och  Signild». 
Men  hans  »tre  tragiska  öppningar»  voro  honom  icke  nog: 
efter  sin  hemkomst  till  Sverige  började  han  en  ivrig  litte- 
rär verksamhet,  som  —  enligt  hans  egna  ord  —  avsåg 
ingenting  mindre  än  att  lyfta  fosterlandet  »ur  barbariet». 
Då  frambragte  f.  d.  konsuln  också  en  lång  hjältedikt  — 
»Gustaviaden»  —  i  vilken  han  uttryckte  en  blygsam  ön- 
skan att  varda  n:r  6  av  världslitteraturens  stora  epici. 
Serien  skulle  då  bli:  Homeros,  Virgilius,  Tasso,  Milton,  Vol- 
taire  och  konsul  Erik  Brander-Skjöldebrand.  Man  behöver 
inte  höra  mera  än  en  vers  sådan  som  denna  om  en  episod 
i  Gustav  Vasas  befrielsekrig  för  att  bli  övertygad  om  att 
konsul  Skjöldebrand  otvivelaktigt  förtjänade  en  plats  vid 
Homeros'  sida: 

tEn  Lars  Erson  förföljde;  den  andre  förföljdes  av  Olson.» 

* 

Den  unge  Kellgrens  teaterintresse  gjorde  honom  uppmärk- 
sammad av  konungen.  I  Kellgren  fann  Gustav  Hl,  vad  han 
länge  sökt:  den  skaldebegåvning,  som  kunde  samarbeta  med 
honom  i  den  svenska  teaterns  tjänst.  Konungen  gjorde  ut- 
kast till  svenska  operor;  sedan  fick  Kellgren  utföra  hans 
tankar  och  sätta  dem  i  versform.  Det  gjorde  skalden  på  ett 
sådant  sätt,  att  han  än  i  dag  står  oupphunnen  som  författare 
av  svenska  operatexter.  Det  var  stolta  stunder  av  fosterländsk 
hänförelse,  när  ett  sådant  skådespel  som  operan  »Gustav 
Vasa»  gick  över  scenen  i  det  ståliga  operahus,  vilket  konungen- 
författaren  låtit  uppföra  åt  de  svenska  sånggudinnorna, 
men  som  vår  tids  vandaler  rivit  ned.  Mäktigt  gripande  ljöd 
den  härliga  Kellgrenska  kören  med  musik  av  tysken Naumann, 
en  bland  Europas  yppersta  tonsättare,  då  den  stämde  in  i 
frihetskämpen  Gustav  Vasas  bön  på  morgonen  av  strids- 
dagen: 


152         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

»Ädla  skuggor,  vördade  fäder, 
Sveriges  hjältar  och  riddersmän! 
Om  ännu  dess  sällhet  er  gläder, 
given  friheten  liv  igen! 
Skola  edra  helgade  gravar 
trampas  av  tyranner  och  slavar? 
Nej,  må  träldomens  blotta  namn 
edra  vreda  vålnader  väcka 
och  er  arm  sig  hämnande  sträcka 
ur  den  eviga  nattens  famn!» 

Det  var  högtidsstunder  av  konstnjutning,  som  verkade 
förädlande  på  allmänhetens  smak.  »Järnhårt  språk  blev 
brutet»,  och  de  historiska  minnena  fingo  liv  inför  na- 
tionen. 

Konungen  belönade  sin  medarbetare  med  titeln  Kunglig 
bibliotekarie  och  handsekreterare  och  anslog  medel  till  hans 
underhåll. 

Vid  sidan  av  sin  skaldeverksamhet  nedlade  Kellgren  ett 
betydelsefullt  arbete  som  tidningsman.  En  av  hans  första 
tidningsartiklar  gav  anledning  till  ett  rätt  uppseendeväckande 
tryckfrihetsåtal.  I  tidningen  »Dagligt  allehanda»  gick  Kell- 
gren illa  åt  en  annan  publicist,  som  till  många  andra  synder 
även  lade  den,  att  han  körde  med  gamla  utnötta  anekdoter. 
Kellgren  var  nu  elak  nog  att  ge  honom  ytterligare  en  anekdot, 
som  han  rekommenderade  åt  honom  att  ta  in  i  nästa  nummer 
av  sin  tidskrift.  Kellgren  berättar  den  på  följande  dråpliga 
sätt:  »Under  Jean  II  uppfördes  den  första  komedien  i  Sverige. 
Den  handlade  om  Kristi  lidande.  Krigsknekten,  som  skulle 
sticka  Jesus  i  sidan,  gjorde  det  så  naturligt,  att  Frälsaren 
tumlade  död  ned  från  korset  och  slog  benet  av  en  dansös. 
Konung  Johan,  förargad,  högg  huvudet  av  krigsknekten, 
men  spektatörerne^,  som  tyckte,  att  krigsknekten  spelt  bäst 
sin  roll,  höggo  huvudet  av  konung  Johan.» 

Nu  blev  emellertid  Kellgren  i  sin  tur  angripen  —  med  ett 
tryckfrihetsåtal  av  stadsfiskalen  i  Stockholm,  därför  att  han 
berört  Kristi  pinas  historia  på  ett  förargelseväckande  sätt, 
Kellgren  hade  ej  blott  i  tidningen  framställt  »ett  anstötligt 
och  hånligt  apespel»  utan  också  avvikit  från  den  sannfärdiga 

^  Åskådarna. 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  153 

skildring  av  skådespelet,  som  givits  av  en  berömd  hävda- 
tecknare, nämligen  Dalin. 

Dalins  framställning  lyder  sålunda:  »Vid  denna  tid  begynte 
skådespel  tillika  med  andra  fria  konster  att  nalkas  Norden, 
men  så  barbariska  och  grova,  att  ett  prov  därav  gör  oss 
tillfyllest:  I  staden  Banen  i  Pommern  föreställdes  Kristus 
på  korset.  Den  som  var  Longinus  och  skulle  öppna  hans  sida 
med  spjutet,  stack  för  hårdhänt  till,  så  att  den  diktade  Kri- 
stus föll  död  ned  och  slog  ihjäl  Maria,  som  stod  vmder  honom. 
Johannes  förbittrades  då  över  Longinus  och  mördade  honom 
på  platsen  men  blev  därföre  gripen  och  avrättad.  Således 
omkommo  i  den  förargliga  leken  fyra  människor.» 

Till  Kellgrens  lycka  var  hans  namn  icke  utsatt  under  tid- 
ningsarlikcln  —  det  hade  icke  varit  lämpligt  med  hänsyn 
till  att  han  var  informator  i  det  Meijerfeldtska  huset.  Där- 
för åtog  sig  en  annan  tidningsman,  hans  vän  och  med- 
arbetare Lenngren\  att  svara  för  författarskapet. 

I  den  svarsskriit,  som  Lenngren  ingav,  hade  Kellgren  säker- 
ligen haft  sitt  finger  med.  Här  framhölls,  att  i  själva  verket 
var  Dalins  framställning  mera  ohygglig  än  den  i  »Dagligt 
allehanda»,  i  så  måtto  som  enligt  den  förra  »fyra  personer  i  den 
otidiga  leken  omkommit,  då  däremot  händelsen  på  det 
senare  stället  endast  slutar  med  trenne  personers  död,  obe- 
räknat den  omnämnda  dansösens  ben».  Att  dansösens  ben- 
brott var  något  ojämförligt  mycket  mindre  upprörande, 
än  att  »jungfru  Maria  måste  alldeles  sätta  till  livet  vid  den 
föregivne  frälsarens  fall»,  det  kunde  väl  ingen  bortresonera. 
Och  ej  heller  kunde  Lenngren  förstå  stadsfiskalens  klander 
av  att  han  brukat  ordet  »dansös»  i  detta  sammanhang.  Det 
vore  nämligen  utom  allt  tvivel,  att  Marias  roll  spelades  av 
en  dansös. 

Lenngrens  försvar  gick  emellertid  inte  riktigt  i  domstolen, 
som  ansåg,  att  det  här  gällde  Guds  ords  missbruk.  Men  då 
detta  skett  »mera  av  lättsinne  och  obetänksamhet  än  arghet 
och  uppsåt  att  smäda  Gud»,  så  dömdes  Lenngren  att  »uti 
församligen  offentligen  avbedja  sitt  brott»  och  bota  till- 
sammans 400  daler  s.  m.  Målet  gick  emellertid  vidare  till 
Svea  hovrätt.    Men  som  hithörande  handlingar  blivit  förstör- 


'  Författarinnan  Anna  Maria  Lenngrens  man. 


154         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

da  genom  eldsvåda,  veta  vi  ej,  om  Lenngren  verkligen  måste 
utföra  den  komedin  att  avbedja  sin  publicistiske  medbroders 
synder,  ej  heller  om  denne  fick  verkställa  den  mera  allvars- 
fyllda  åtgärden  att  punga  ut  med  de  400  dalerna. 

Den  tidning,  som  Kellgren  ägnade  det  mesta  och  bästa  av 
sina  krafter,  var  Stockholmsposten,  som  började  ut- 
komma 1778.  Här  blevo  flere  av  hans  dikter  först  offent- 
liggjorda. I  honom  fick  vårt  land  också  sin  förste  verk- 
lige litteraturkritiker. 

En  sådan  behövdes  sannerligen,  ty  här  hade  växt  upp  ett 
överflöd  av  rimsmidare  och  festtalare,  som  alla  ville  briljera 
med  sina  alster  i  tryck.  Detta  »yngel  av  usle  skribenter» 
höll  på  att  förskämma  hela  svenska  litteraturen.  Men  Kell- 
gren knäckte  dem.  det  ena  efter  det  andra  av  dessa  små  »rim- 
kräk» genom  sitt  kvicka  skämt.  Särskilt  gick  han  illa  åt 
Lundapoeterna,  som  denna  tid  voro  till  den  grad  under- 
haltiga, att  Kellgren  skämtsamt  undrade,  »om  något  plattare 
i  världen  givs  än  tunna  pannkakor  och  poesier  ifrån  Lund». 
Det  hörde  också  till  Kellgrens  största  nöje  att  förlöjliga 
»de  Lundske  muser». 

Mer  och  mer  fördjupades  Kellgrens  publicistiska  verksam- 
het från  att  enbart  roa  och  kritisera  till  att  upplysa,  och 
liksom  Dalin  på  sin  tid  blev  han  en  av  upplysningstidens 
banerförare.  Ingenting  visar  detta  tydligare  än  den  upplys- 
ningskamp, han  förde  mot  tidens  osunda  mysticism  och  vid- 
skepelse, mot  andeskåderi  och  liknande  humbug.  Dikten 
»Man  äger  ej  snille  för  det  man  är  galen»  utgör  ett 
av  Kellgrens  bästa  inlägg  för  upplysningens  och  det  sunda 
förnuftets  rätt.  Här  gisslar  han  obarmhärtigt  dem,  som  trodde 
sig  bli  stora  därför  att  de  härmade  stora  mäns  fel: 

»I  narrar  utan  smak,  som  gudarasande 

tron  eder  stora  bli  med  stora  skalders  brister! 

I  narrar  utan  vett  i  vetenskaperne: 

o  svedenborgare.  o  rosencreutzare,^ 

o  drömmars  tydare,  o  skatters  sökare, 

nummerpunkterare  -,  magnetiserare, 


^  Ett  i  Tyskland  stiftat  hemligt  sällskap.  —  -  Punkterkonsten: 
konsten  att  genom  nummers  sammanställning  förutspå  tillkommande 
händelser. 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  155 

fysionom-,  allkem-,  kabal-  och  harmonister ' ! 
Er  slutsats  är  förvänd.     En  klok  kan  galen  bli; 
den  snille  är  i  ett,  kan  vurma  i  ett  annat. 
Men  tro,  att  snillets  höjd  är  höjd  av  raseri, 
se  däri,  mina  barn,  bedran  I  er  förbannat. 

Förgäves  sagt!     Nåväl,  en  genväg  öppnas  er: 
Pope  puckelryggig  var,  Homer  och  Milton  blinda. 
Att  deras  likar  bli,  gott  folk,  vad  tarvas  mer 
än  sätta  puckeln  på  och  ögonen  förbinda?» 

I  den  grasserande  vidskepelsen  såg  Kellgren  med  sin  skarpa 
blick  en  andlig  farsot,  som  hotade  att  smitta  ned  hela  Sveriges 
folk,  och  fylld  av  harm  utropar  han: 

»O  Manhem,  lika  nämnt  av  gammalt  mannavett 

som  gammalt  mannamod,  o  säg,  var  skall  du  hamna 

ur  dessa  villors  djup?     Ett  år  och  ännu  ett, 

och  Bälten  skall  med  blygd  ett  vidsträckt  dårhus  famna.» 

En  värdig  pendang  till  denna  dikt  är  den  genomroliga 
satiren  »Ljusets  fiender»,  där  skalden  med  bitande  kvickhet 
gycklar  med  upplysningens  fiender.  Fiere  sådana  individer 
framställas  samlade  på  ett  värdshus  i  Stockholm,  där  de 

»i  tjocka  mörkret  disputera, 

vad  form  på  källarstugan  är, 

vad  färg  på  möblcrne,  med  mera». 

Då  kommer  ljus  in.  Men  de,  som  ej  bli  glada,  äro  först  och 
främst  en  surögd  och  en  nervsjuk  man,  som  ej  stå  ut  med 
»detta  grymma  sken».  En  sömns juk  man  vid  namn  Dummer 
Jöns  skriker  till  och  spritter  upp  från  sin  stol. 

»Man  kan  väl  tänka,  vilket  spratt 
för  sådant  djur  att  mörkret  sakna; 
ty  sen  man  nu  hans  lättja  ser, 
så  skäms  det  dumma  svinet  mer 
att  ensam  sova  bland  de  vakna.» 

En  krympling  »med  puckel  fram  och  puckel  bak»  hade  hela 
kvällen  skrutit  med  sin  vackra  figur  och  sina  framgångar 
hos  det  täcka  könet. 


*  Kabbalister:  anhängare  av  Kabbala,  den  mystiska  lära,  som 
tolkar  andemeningen  i  judarnes  heliga  skrifter.  Harmonister: 
mystiska  sällskap  av  olika  slag. 


156         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

»Men  ljuset  kom  —  och  vem  blev  flat, 
om  ej  den  ängsliga  figuren? 
Ty  mera  vanskapclig  krabat 
man  aldrig  såg  uti  naturen.» 

Men  ljuset  har  ännu  flere  fiender: 

»'O  blygd  och  hånl'  skrek  pastor  Fån, 
'så  grovt  att  gäckas  med  försynen! 
Tänk,  att  det  djärva  stoftets  son 
vill  mitt  i  natten  nyttja  synen! 
Förgäves  går  då  solen  mer 
på  Guds  befallning  upp  och  ner 
att  dela  mänskan  ljus  och  värma! 
Hon  värma  genom  brasor  gör 
ocli  genom  talgljus  våga  tor 
att  själva  dagens  strålar  härma. 
Hon  storm  och  böljor  tygla  vet 
och  räds  ej  i  sin  gudlöshet 
att  hindra  åskan  slå  ihjäl  sig.'» 

Då  ljuder  ropet:    »ElFn  är  lös  på  Söder!»^ 

»Man  nämner  gata,  gränd  och  hus, 
och  orsaken  till  allt  ...  ett  ljus.» 

Nu  har  pastor  Fån  fått  vatten  på  sin  kvarn.  Han  tar  till 
orda  med  följande  kraftiga  maning: 

»Så  fattom  genast  vårt  beslut: 
att  allt,  som  lysa  kan,  släcks  ut!» 

Men  nu  träder  en  av  ljusets  vänner  upp  och  frågar:  »Vad 
nyttigt  kan  ej  skadligt  bli?»  och  anför  som  exempel  både  mat 
och  dryck,  sömn  och  skratt.  Men  skall  man  därför  för- 
bjuda folk  att  skratta,  äta,  dricka,  sova? 

Till  Kellgrens  dråpligaste  dikter  hör  också  »Dumboms 
leverne»,  vari  han  dels  gycklar  med  inskränkta  människors 
snusförnuftighet,  dels  för  det  sunda  förnuftets  talan  gent- 
emot allehanda  humbug  och  dårskaper.  Dikten  är  allt- 
igenom hållen  i  en  gemytlig  ton: 


^  Syftar  på  franska  revolutionen,  vilken  »eldsvåda»  var  en  följd  av 
»upplysningen». 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  157 

Go'  herrar,  lånen  mig  ert  öra 
till  salig  Dumboms  leverne! 
Om  det  ej  ledsnar  er  att  höra, 
så  tör  det  roa  er  kanske. 

Han  föddes,  enhgt  ödets  domar, 
helt  naken  hit  på  jordens  ring, 
men  sen  han  kom  till  rikedomar, 
så  brast  det  honom  ingenting. 

I  vaggan  hade  han  med  nöd 
en  gammal  käring,  som  såg  om  sig, 
vart  därför  illa  sjuk,  men  kom  sig 
och  levde  sen  allt  till  sin  död. 

Till  karaktären  from  och  god, 
var  han  ej  snar  att  bliva  retad, 
men  sågs  han  någon  gång  förtretad, 
så  var  det  uti  vredesmod. 

Det  fel,  han  haft  i  ungdomsvåren, 
att  vara  pojke  förr  än  karl, 
man  ganska  visligt  anmärkt  har; 
men  detta  fel  försvann  med  åren. 

I  Dumboms  ungdomstid  begav  sig, 
att  han  predikade  en  gång, 
men  hans  predikan  var  ej  lång, 
ty  han  vid  ingången  kom  av  sig. 

En  annan  skulle  blitt  förbannat 
brj^dd  vid  en  sådan  händelse, 
men  Dumbom  fann  sig  ett  tu  tre 
och  slöt  precist  där,  som  han  stannat. 

På  sina  resor  han  förnam, 
hur  väl  Försynens  nåd  reglerat, 
som  floder  överallt  placerat, 
där  stora  städer  strjica  fram. 

Också,  om  ej  hans  dagbok  ljuger, 
skall  på  gästgivargårdarna 
i  Småland  ätas  mycket  bra, 
ifall  man  matsäck  har,  som  duger. 

God  kunskap  salig  Dumbom  hade 
om  både  människor  och  djur, 
och  märkligt  var  det,  som  han  sade 
en  gång  om  kräftornas  natur. 


158         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Hans  ögon  syntes  tårar  pressa, 
då  de  i  kitteln  sprattlade. 
'Nej,  ingen  dör  så  grymt  som  dessa', 
skrek  han,  'ty  de  dö  levande.' 

Man  hört,  hur  mången  auktor  skriker, 
när  minsta  fel  bestraffning  fann; 
men  Dumbom  talte  lätt  kritiker, 
så  snart  de  rörde  någon  ann'. 

Vår  Dumbom  lade  sig  en  afton 
helt  frisk  och  sund  till  själ  och  kropp 
men  steg  om  morgon'  stendöd  opp.  — 
O  vandringsman,  yrcod-i   atavTor^l 

Med  sina  stridsdikter  mot  upplysningens  fiender  av  både  ena 
och  andra  slaget  nådde  Kellgren  rangen  av  en  verkligt  stor 
skald.  Den  njutningslystne  ynglingen  hade  utvecklats  till 
en  fosterlandsälskande  medborgare,  fylld  av  pliktkänsla 
och  hänförelse  för  en  livsuppgift.  Han  hade  blivit  en  man, 
den  där  »verkade  som  nationalvett»,  tack  vare  den  utom- 
ordentliga auktoritet,  han  förvärvat  sig.  Med  beundran 
sjunger  Tegnér  om  den  tid,  »när  Kellgren  slog  de  stora  slagen, 
de  blixtrande,  för  sanning,  rätt  och  vett».  Hans  uppfattning 
av  kärleken  hade  också  höjts  och  förädlats  genom  pliktkänslan. 
Det  är  ej  längre  ögonblickets  njutning  och  sinnesruset 
utan  »det  oupplösliga  bandet  mellan  två  makars  hjärtan»,  som 
han  besjunger  i  dikter  sådana  som  skaldebrevet  »Till  Kri- 
stina», där  han  ger  det  vemodigt  gripande,  sällsamt  beta- 
gande självporträttet: 

»Än  hade  åldern  icke  plöjt  hans  panna. 

och  icke  strött  sin  driva  i  hans  lockar 

och  icke  tyngt  hans  fjät  och  böjt  hans  skuldra 

och  släckt  hans  snilles  eld.   —  Men  vad  ej  åldern 

det  hade  sorgen  redan  gjort  och  smärtans 

fördolda  gift  och  känslans  yra  brånad 

och  svallet  av  de  sjudande  passioner 

och  svikna  hopp  om  nöjen  —  ack!  som  lovat, 

och  ledsnan,  mera  grym,  av  dem  som  hållit.» 

För  denne  ensamme,  av  sjukdom  i  förtid  åldrade  man  med 
något  av  dödskylan  i  sitt  hjärta  öppnas  dörren  till  det  lyck- 

'  Gnothi  seåvton  (känn  dig  själv):  vishetsregel,  som  var  inristad 
på  templet  i  den  forngrekiska  staden  Delfi. 


■  KWildiClMiRJÖlLLC;!^:^!^^   Jfl 


-^"^«S«SSSS5-5?S:5S^5^f^^ 


-^^^s>s5s?^f5^-j?-?sj:s 


Johan  Henrik  Kellgren.     Gravyr  efter  medaljong  av  Sergel. 


160        »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

liga  hem,  där  Kristina  är  maka  ocli  moder.  Där  får  lian  läke- 
dom för  de  sår,  som  livet  tillfogat  honom.  I  sådana  stunder 
känner  han  blygsel  och  vämjelse  vid  det  uppslitande,  menings- 
lösa livet  i  dansösernas  och  aktrisernas  värld,  i  vilket  han 
förspillt  allt  för  mycket  av  sina  bästa  krafter.  Då  känner  han 
den  sjudande  lidelsen  som  en  börda,  en  skam,  en  förned- 
ring. Då  längtar  han,  den  ensamme,  efter  den  stora,  sanna 
kärleken,  och  när  han  äntligen  fått  uppleva  den,  besjunger 
han  den  i  den  hänförande  dikten  »Den  nya  skapelsen». 
Underbar  är  kärlekens  makt  att  nyskapa:  allting  ter  sig 
såsom  en  ny  värld  i  ljuset  av  denna  himlaborna  kraft,  som 

»av  skönhet  och  behagen 

en  ren  och  himmelsk  urbild  ger*. 

När  kärleken  kom, 

»då  fann  min  själ  sig  himlaburen, 
sig  sprungen  av  en  gudastam 
och  såg  de  under  i  naturen, 
som  aldrig  visheten  förnam». 

Då  uppfångade  hans  öra  »de  höga  sfärers  harmoni»,   och 
»på  berget  änglars  harpor  hördes».    Och  skalden  utbrister: 

»O,  levande  förstånd  av  tingen! 
O  snillets,  känslans  hemlighet! 
Vem  fattade  dig,  skönhet?     Ingen 
förutan  den,  som  älska  vet.» 

Så  förmår  kärleken,  blott  kärleken,  förklara  hela  skapelsen, 
och   överallt  återfinner  skalden   den   älskades  bild: 

»Din  blick  i  dagens  blickar  blandas, 
din  röst  fick  näktergalens  sång, 
jag  dig  i  rosens  vällukt  andas, 
och  västanfläkten  har  din  gång. 

Ej  nog:  du  själva  fasan  gläder, 
du  fyller  avgrunden  med  ljus, 
du  öknarne  i  blomster  kläder 
och  tjusar  i  ruiners  grus.» 

Härligare    toner    ha    aldrig   klingat  ur   Kellgrens  lyra  än 
denna   dikt,  om  vilken  Tegnér  i  hänförd  beundran  sjunger: 

»Sen  Nya  skapelsen  stått  fram  i  dagen, 
vad  ha  vi  andra  till  att  skapa  mer?» 


JOHAN    HENRIK    KELLGREN.  161 

Kellgrens  verksamhet  som  upplysningens  banerförare  på- 
minner i  mycket  om  Dalins.  Bägge  voro  de  på  en  gång  skal- 
der och  publicister.  Men  Kellgren  var  en  djupare,  allvarligare 
natur,  en  verkligt  stor  skaldebegåvning  —  för  Dalin  var  poe- 
sin mera  ett  tidsfördriv.  Kellgrens  diktning  var  icke,  som 
Dalins,  för  den  stora  allmänheten;  det  var  för  de  högsta, 
fint  bildade  kretsarna  som  Kellgren  skrev  sin  poesi. 
Han  ville  ge  dessa  bortskämda  finsmakare  en  svensk  vitter- 
het, lika  njutbar  som  den  beundrade  franska.  När  Kellgren 
mot  slutet  av  sitt  korta,  genom  sjukdom  fördystrade  liv 
tecknar  sin  verksamhet,  så  vill  han  blott  tillerkänna  sig  en 
förtjänst:  »ett  nit,  en  värme  för  svenska  vitterhetens  förkovran 
och  heder,  som  följde  honom  beständigt  genom  ett  plågsamt 
liv». 

För  den  svenska  vitterheten  var  det  en  oersättlig  förlust  att 
en  sådan  kulturens  banerförare  skulle  ryckas  bort,  innan  han 
ens  nått  livets  middagshöjd.  Hela  sitt  liv  hade  han  dragits 
med  en  ömtålig  och  vacklande  hälsa  —  särskilt  var  bröstet 
klent.  Belysande  för  hans  hälsotillstånd  är  ett  brev  från  år 
1786  till  den  vittre  prosten  Karl  Gustav  Nordin,  vari  Kell- 
gren skriver:  »Var  god  och  beklaga  denna  olyckeliga  maskin, 
som  efter  väder  och  vind,  efter  pulsens  gång,  efter  olika  lätt 
matsmältning  växlar  lynne  och  tänkesätt,  seder  och  upp- 
förande icke  dag  från  dag  men  timme  från  timme,  minut 
från  minut  och  gör,  att  de  som  hålla  mig  för  oförskämd  som 
en  hyrkusk  eller  blyg  som  en  bondflicka,  för  filosof  eller 
Danvikshjon,  hava  alla  lika  rätt.  Ofta  då  jag  tänker  på  min 
olycksaliga  sammansättning  —  Gud  vet,  att  jag  icke  lju- 
ger —  blir  jag  ledsen,  missnöjd,  föraktlig  för  mig  själv.» 

Då  och  då  gästade  skalden  sin  broder,  som  var  kyrkoherde 
i  Skatelöv  i  trakten  av  Växjö,  och  i  hans  lyckliga,  trevna  hem 
blev  han  uppfriskad  till  både  kropp  och  själ.  »Belägenheten», 
skriver  Kellgren  om  prästgården,  »är  charmant:  sjön  under 
fönstren;  åkrar,  ängar  och  bokskog  omkring;  en  holme  med 
berg,  skog,  dalar  och  källor,  som  dagligen  besökas.»  Sin  bro- 
der beskriver  han  i  följande  oradalag:  »Kyrkoherden  är  en 
liten  fet  och  rund  bondpräst,  röker  sin  pipa,  dricker  sitt 
öl,  räknar  över  sina  inkomster,  läser  någon  gång  sin  Ben- 
zelius,  predikar  och  mässar,  som  det  sägs,  ganska  väl  och 
fördömer  i  avgrunden  alla  kättare  och  tänkare.»    Hans  fru, 

11 — 20436-1.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.   VII. 


162         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

heter  det,  »är  en  liten  vettig,  beskedlig  och  småtäck  människa». 

Till  slut  förmådde  dock  ej  heller  lantlivets  och  hemlivets 
ro  hjälpa  upp  hans  undergrävda  hälsa.  I  ett  brev  från  Skate- 
löv sommaren  1793  till  en  vän  talar  han  vemodsfulla  ord  om 
»den  svarta  graven»,  som  snart  var  redo  att  mottaga  honom. 
»Detta  val  är  bittert  i  de  år,  då  man  ännu  har  ett  hjärta,  som 
känner  sig.  Min  belägenhet  är  förtvivlad,  sedan  lantluften, 
sommaren,  rörelsen,  honungen  intet  mera  vill  hjälpa.»  Med 
bekymmer  sågo  hans  vänner  honom  i  förtid  täras  bort.  Under 
vintern  1794 — 95  kom  han  ej  mer  utom  sina  rum. 

»Vår  hederlige  Kellgren  är  blott  en  skugga.  Det  är  en  ande 
och  intet  mer»,  skriver  Oxenstierna  den  30  december  till 
Leopold.  Lungsoten  hade  märkt  sitt  offer.  Det  sista,  han 
skrev,  var  en  översättning  av  ett  epigram  över  den  av  pas- 
sioner förbrände  romerske  diktaren  Propertius'  porträtt.  1 
dessal  gripande  verser  tycker  man  sig  höra  Kellgren  teckna 
sig  själv: 

»Blekt  mitt  anlete  är;  men  tadlen  konstnären  icke, 

att  han  det  gjort  så  blekt:  sådan  i  livet  jag  var. 
Riktigt  bildades  så  den  färg,  som  Cynthia  gav  mig: 

blodet  torkade  bort.  kinderna  vissnade  hän. 
Ungdom  ocli  hälsa  och  lycka  och  lugn,  allt  offrades  henne: 

hennes  jag  levande  var;  hennes  i  döden  jag  är. 
Livet  flyktade  snart  —  men  ack!  när  ägde  jag  livet? 

Nej,  genom  Cynthia  blott  var  ju  Propertius  till.» 

Skarpare  kontrast  kan  ej  tänkas  än  mellan  denna  uppfatt- 
ning av  kvinnan  såsom  vampyren,  som  tär  mannens  livs- 
kraft, och  hymnen  till  den  himlaborna  kärleken  i  »Den 
nya  skapelsen». 

Den  20  april  1795  slocknade  Johan  Henrik  Kellgren.  Han 
hade  då  levat  blott  något  över  43  år.  Då  blev  det  landssorg 
i  Sverige.  Och  vid  begravningen  gick  den  gamle  skalden 
Gyllenborg  fram  och  klappade  gråtande  kistan. 

»Nu  äntligen  kunna  vi  våga  att  kalla  honom  en  stor  man», 
sade  Leopold. 

Bland  skaldens  efterlämnade  papper  fanns  en  liten  grå 
minnesbok  med  utkast  till  nya  dikter  och  strödda  reflexioner 
i  skilda  ämnen.  En  del  av  dessa  hade  redan  blivit  utgivna. 
Ett  par  må  anföras  till  ytterligare  bevis  på  Kellgrens  skarp- 
synta  kritiska  blick: 


KARL  GUSTAV  AF  LEOPOLD.  163 

»Att  självmant  tillägga  sig  en  last  är  att  skryta  med  två 
dygder.  'Jag  har  det  felet  att  ej  kunna  hushålla'  vill  säga: 
'Jag  har  den  dygden  att  vara  frikostig.'  —  'Jag  har  den  svag- 
heten att  lätt  stickna'  vill  säga:  den  förtjänsten  att  snart 
förlåta'.  Lägg  härtill  det  ädelmodet  att  själv  bekänna  sina 
fel!» 

»Det  är  rart  att  finna  vänner,  som  bistå  oss  1  nöden,  men 
kanske  ännu  rarare  dem,  som  älska  oss  i  lyckan.» 


Karl  Gustav  af  Leopold. 

LEOPOLDS  diktning  är  nära  besläktad  med  Kellgrens, 
vid  vars  sida  han  kämpade  för  upplysningens  idéer. 
Deras  vapenbrödraskap  hade  dock  föregåtts  av  en  häf- 
tig sammandrabbning  i  ungdomlig  stridsiver,  och  såren  efter 
den  kampen  läktes  ej  riktigt,  varför  förhållandet  dem  emel- 
lan aldrig  blev  riktigt  innerligt. 

I  bitande  kvickhet  går  Leopold  fullt  upp  mot  Kellgren, 
men  han  saknar  sin  vapenbroders  hänförelse  för  skaldens  kall. 
Han  är  ej  den  omedelbara  natur  som  Kellgren  utan  »fram- 
bugar»,  som  en  samtida  vitterlekare  kallar  det,  och  uppträder 
gärna  med  kruserliga  låter.  Därför  blev  han  aldrig  någon 
verkligt  stor  skald.  När  han  försökte  uppnå  den  »högre» 
stilen,  blev  det  svulst  och  förkonstling,  såsom  i  hans  »Ode 
över  den  1  november  1778»  vid  kronprins  Gustav 
Adolfs  födelse.  Det  förekommer  där  tirader  sådana  som  denna, 
att  »vulkanens  anda  hit  ur  iEtnas  svalg  man  kallar,  att 
glädjens  bud  till  skyar  bli»,  vilket  på  vanlig  prosa  helt  enkelt 
betyder  —  att  man  släppte  upp  raketer  för  att  fira  den  lyck- 
liga tilldragelsen. 

Leopold  växte  upp  i  Norrköping,  där  hans  far  var  tull- 
kontrollör. Efter  avslutade  studier  blev  han  docent  vid 
universitetet  i  Greifswald.  Men  han  längtade  liksom  Kellgren 
till  Stockholm,  och  tack  vare  rekommendationer  från  hans 
gynnare  Oxenstierna  och  Armfelt  tog  Gustav  III  även  honom 
i  sina  vingars  skugga.  År  1786  kallade  konungen  honom  till 
Stockholm,  och  den  trettioårige  skalden  vann  genast  Gustavs 
ynnest.   Man  kan  lätt  förstå  det,  ty  Leopold  var  en  gnistrande 


164         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

kvick  och  elegant  kåsör,  när  han  var  vid  gott  humör  —  och 
något  annat  är  otänkbart  att  han  skulle  kunna  vara  i  säll- 
skap med  Hans  Maj:t  konungen.  Leopold  passade  också 
vida  bättre  för  hovlivet  än  Kellgren,  som  var  en  mycket  mer 
självständig  natur.  Leopold  blev  —  vad  Kellgren  aldrig 
varit  —  en  verklig  hovpoet,  blev  kunglig  handsekreterare, 
fick  sin  bostad  på  slottet  och  »gick»,  som  han  säger,  »till 
sängs  på  förnämt  sätt,  klockan  4  om  morgonen». 

Med  Gustav  I ILs  bortgång  gjorde  Leopold  en  stor  förlust. 
Men  han  hade  förmågan  att  ställa  sig  väl  även  med  de  nya 
maktinnehavarne,  fick  först  kansliråds  och  senare  stats- 
sekreterares titel  och  blev  adlad  till  af  Leopold. 

På  äldre  dagar  hämmades  Leopolds  verksamhet  av  för- 
svagad synförmåga,  och  vid  65  års  ålder  drabbades  han  av 
fullständig  blindhet.  Men  den  gamle  blinde  »Teiresias- 
Leopold»^  var  alltjämt  medelpunkten  för  en  krets  av  samtidens 
htterära  personligheter,  vilka  sågo  upp  till  honom  såsom 
den  siste  av  de  gustavianska  skalderna;  och  när  han  år  1829 
gick  bort  i  en  ålder  av  73  år,  blev  det  tomt  efter  den  gamle 
gustavianen. 


Vill  man  se  Leopolds  ypperliga  berättarkonst  i  all  dess 
glans,  så  skall  man  läsa  hans  dikt  »Den  vackra  bedjarin- 
nan  eller  troheten  i  liv  och  död».  Hur  fint  han  här 
ironiserar  över  det  s.  k.  oupplösliga  bandet  mellan  två  makarl 

»När  Seneca  av  Roms  tyrann 

blev  dömd  att  dödens  fasa  lida-, 

vad  gjorde  Paulia?  —  Grät  sin  man? 

Nej.     Hennes  dygd  föraktfullt  fann 

att  endast  gråta,  endast  kvida. 

Med  mod  vid  filosofens  sida 

hon  öppnar  ådrorna  som  han. 

Dess  blod  med  hans  förblandat  rann  .   .  . 

'Håll',  ropar  smädarn  här  kanhända, 


1  Teiresias  var  en  av  den  grekiska  fornsagans  vise  siare.  Från 
barndomen  var  han  blind,  men  fick  till  gengäld  av  gudarne  förmå- 
gan att  förstå  fåglalåt.  —  -  Filosofen  Seneca  blev  av  den  misstänk- 
samme och  grymme  kejsar  Nero  befalld  att  ge  sig  själv  döden.  Både 
han  och  hans  hustru,  Paulina,  som  ej  ville  överleva  honom,  öppnade 
då  ådrorna.  Men  Paulina  blev  på  Neros  befallning  förbunden  och 
levde  ännu  några  år. 


KARL    GUSTAV    AF    LEOPOLD. 


165 


Karl  Gustav  af  Leopold.     Samtida  kopparstick 

Met  rann  ej:  —  hon  sin  man  bcilrog!' 
Det  rann  ...  ej  ända  tills  hon  dog, 
men  dock  tills  gubbens  liv  tog  ända; 
sen  stämde  hon  det  riktigt  nog.» 


Härifrån   kommer  skalden  över  till  själva  ämnet  för  sin 
berättelse,  som  är  hämtad  från  Rom  på  skaldens  egen  tid.    j 

»Där  levde  för  tolv  år  tillbaka 
en  lycklig  man  på  alla  sätt: 
ung,  vacker,  vettig,  rik,  av  ätt 
ocli  älskad  av  en  älskvärd  maka. 


166         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Belsano  var  det  namn,  han  fått, 
och  hon,  som  honom  lycklig  gjorde, 
hon  het  Grazioso,  som  hon  borde. 
Allting  var  prakt  i  deras  slott, 
allt  fröjd  och  ömhet,  när  de  råktes. 
Belsano  förde  furstlig  stat: 
här  spisades  på  silverfat, 
här  i  förgyllda  vagnar  åktes. 
Kort:  Rom  ännu  med  avund  talar 
om  dessa  bägge  lycklige; 
och  efter  alla  vishetslagar 
försäkras,  att  på  jordens  ring, 
näst  deras  nätter,  ingenting 
var  sällare  än  deras  dagar.» 

Graziosa  svor  dyra  eder,  att  hennes  Belsano  var  den  ende 
på  hela  jorden,  som  hon  någonsin  skulle  kunna  älska,  och  de 
bägge  överlyckliga  människorna  lovade  varandra  att  en  gång 
följas  åt  även  i  döden. 

Men  djävulen  tyckte,  att  Belsanos  lycka  var  för  stor,  och 
svor   att  störa  deras  lugn. 

»Var  läsare,  som  hunnit  bli 

en  smula  filosof  till  sinnes, 

vet,  att  en  gruvlig  sjukdom  finnes, 

som  kallas  för  me-lan-ko-li. 

Den  sjukdomen  består  däri, 

(om  någon  optimist  mig  frågar, 

på  vilka  prov  hon  kännas  plär) 

att  den  olycklige,  hon  plågar, 

ser  allting  —  sådant  som  det  är.» 

Och  till  melankolin  sällar  sig  ofta  en  annan  hemsk  sjukdom, 
som  kallas  svartsjuka.  Den  består  i  att  det  arma  offret 
»tror  allt  det  onda  —  som  han  ser». 

När  Graziosa  närmade  sig  trettiotalet,  fick  hon  —  som 
så  ofta  händer  vid  den  åldern  —  mera  gott  om  tid  över  från 
sina  nöjen.  Och  mannen  å  sin  sida  fick  allt  emellanåt  för- 
hinder —  hans  plikter  togo  honom  kantänka  mer  än  förr  i 
anspråk.  Varåt  ägnade  då  Graziosa  sina  lediga  stunder?  Jo 
åt  bön  i  kyrkan  mitt  emot.  När  hon  låg  där  på  sänkta  knän, 
var  det  en  syn  så  vacker,  att  ryktet  om  den  sköna  bedjerskan 
började  gå  och  lockade  dit  även  hennes  man.  En  dag  står 
han  där  betagen  av  denna  nya  syn,  jämkar  sig  närmare  och 
närmare: 


KARL  GUSTAV  AF  LEOPOLD.  167 

»Som  fågeln,  lätt  och  tyst  i  fjätet. 
han  drar  sig,  ömsom  rädd  och  glad, 
bakom  det  helga  stenbelätet, 
inför  vars  fot  hon  låg  och  bad.» 

Då  —  står  där  en  annan,  en  Adonis  med  en  blick  som  Mars. 
Nästan  kvävd  av  harm,  mumlar  Belsano  mellan  samman- 
bitna tänder: 

»Den  nedriga!     Hur  rörd  hon  var! 
Hur  fromt  hon  kommer  hit  att  skria 
var  dag  sitt  'Heliga  Maria'! 
Och  bakom  denna  —  står  en  karl!» 

Men  småningom  lugnar  han  sig  och  tänker  på  att  han  ju 
ingenting  hade  ätit  sedan  middagen. 

»Mat  fanns  ej.  där  han  sig  befann. 

'Välan,  vad  skada',  tänkte  han, 

att  spisa  med  min  falska  kvinna? 

Hon  blir  ej  falskare  därför. 

Tvärtom,  det  är  just  så  jag  bör 

dess  oskuld  eller  otro  finna. 

Den  skall  bli  klar;  jag  vill  ej  mer!' 

det  skrek  han  till  med  sådan  iver, 

att  jag  i  förväg  läsarn  ber, 

vad  helst  nu  följden  därav  bliver, 

ej  bli  förskräckt  för  vad  som  sker.» 

Så  superar  han  då  med  sin  Graziosa.  Men  var  gång  han 
ser  på  henne,  tåras  hans  ögon. 

»Nej  aldrig  så  han  henne  skattat; 
nej  aldrig  syntes  hon  så  skön. 
O  Gud,  att  hon  då  aldrig  fattat 
det  orådet  att  göra  bön!» 

Efter  slutad  måltid  gå  makarna  var  och  en  till  sin  säng- 
kammare. Men  vid  midnattstid  vaknar  den  sköna  Graziosa 
plötsligt. 

»Vid  skenets  fläkt,  som  lampan  sprider, 

hon  sitter  opp  och  ser  förskräckt 

en  blek  gestalt,  i  nattlig  dräkt, 

som  långsamt  fram  till  sängen  skrider. 

Hans  ena  hand  en  bräddfull  skål, 

ett  krucifix  den  andra  håller. 

Vars  röst?     Vem  hör  hon?     Sin  gemål! 

Min  man  ...  i  himlens  namn  .  .  .  vad  våller?  .  . . 


168         »DET    LÅG    ETT    SKi:\niER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

■"Bliv  ej  förskräckt!'  —  Vid  dessa  ord, 
dem  han  med  hemsk  förstälhiiiig  sade, 
han  satte  skålen,  som  han  hade, 
mitt  framför  sängen  på  ett  bord 
och  krucifixet  från  sig  lade.» 

Och  så  utstöter  han  de  hemska  orden:  »Jag  måste  dö  —  min 
stund  är  inne.»  —   »Vad  liar  du  då  gjort?»  slvrilver  hon. 

»Spelt,  skj-mfats.  duellerat,  mördat 
en  prins...  av  själva  påvens  hus!» 
»Fly!»  —  »Fåfängt!»  —  »Dölj  dig!»  —  »Fruktlös  möda!» 

Nej  han  har  nu  att  välja  mellan  att  dö  en  skymflig  död 
för  bödelns  hand  eller  att  själv  taga  sitt  liv.  Det  är  därför, 
som  han  tagit  en  skål  med  gift  med  sig. 

Fåfängt  försöker  Graziosa  övertala  honom  att  avstå  från 
sin  föresats.  Då  hans  beslut  ej  står  att  ändra,  påminner  hon 
honom  om  den  ed,  de  svurit  varandra,  att  följas  åt  i  döden: 

»'Nej,  du  skall  ej  dö  först,  min  man.'  — 

'Du  måste  i  det  fallet  skj-nda', 

gav  han  till  svar  —  och  nu  drack  han. 

Ur  sängen  hälften  klädd  hon  springer: 

'För  Guds  skull,  straxt  en  doktor!  —  'Nej.'  — 

'Ett  motgift!  fort!'  —  'Jag  tar  det  ej.'  — 

'Nå  endast  en  skål  mjölk!  .  .  .  jag  ringer  .  .  .'  — • 

'För  ingen  del  —  och  inga  rop!'  — 

'Sätt  då  i  halsen  blott  ett  finger  .  .  .'  — 

'Nej.     Ingenting  av  alltihop.'» 

Då,  vad  gör  denna  den  trognaste  bland  kvinnor?  Jo  hon 
för  den  halvtömda  giftskålen  till  sina  läppar. 

»Triumf,  Belsano!     Ren  hon  drack, 
när  skålen,  den  hon  vårdslöst  vänder, 
bums!  —  halkade  ur  hennes  händer 
och  föll  i  golvet  ner  —  och  sprack!» 

Men  hon  bedyrar,  att  döden  nu  är  hennes  enda  hopp. 

»Vid  dessa  ord  hon  våldsamt  hastar 
fram  till  ett  lönnskåp,  slår  det  opp, 
tar  fram  ett  pulver,  som  hon  kastar 
med  mod  i  en  kinesisk  kopp.» 

Hon  slår  vatten  i  den  och  utropar,  att  snart  skall  hennes 
make  få  se,  om  hon  glömt  sin  ed. 


KARL  GUSTAV  AF  LEOPOLD.  169 

»Så  talte  hon  och  tömde  koppen 
och  nedsjönk  i  en  länstols  famn, 
blek  som  ett  lik,  matt  som  en  hamn, 
med  köld  och  ryckningar  i  hela  kroppen.» 

I  detta  tillstånd  lämnar  Belsano  sin  trogna  maka.  Men 
knaiDpt  har  han  stängt  dörren  bakom  sig,  förrän  Graziosa 
känner  ett  behov  att  meddela  en  viss  ung  herre  den  glädjande 
underrättelsen,  att  hon  blivit  änka.  Hon  skriver  ett  brev  till 
honom,  och  han  kommer,  iförd  en  rikt  broderad  frack.  Re- 
dan ha  de  tu  hunnit  till  en  ganska  öm  scen, 

»när  dörrn  slås  opp,  så  fort  som  sai^t, 

och  mitt  för  dem  står...  vem?...  den  döde  I  > 

Den  som  bäst  finner  sig  till  rätta  i  denna  situation,  är 
tredje  man.    Han  tar  sitt  parti  —  och  försvinner: 

»Frun  äntlig'  först  till  orden  tager: 
'Min  man\  skrek  hon,  försagd  och  matt, 
'du  lever  än  och  ser   Guds  dager?' 
'Ja',  svarte  han,  'och  du,  min  skatt, 
du  ock,  om  allt  mig  ej  bedrager? 
Det  verkat  sent,  det  gift  du  tog!' 
'Ack!    Jag  har  visst  ej  tagit  nog! 
Jag  säkert  än  en  sats  behöver.'» 

»Men  vem  var  den.  herrn,   du  hos   dig  hade?» 

»'Den  herrn?  .  .  .  du  önskar  kunnig  bliva 
om  herrn,  som  gick?  .  .  .     Det  var  .  .  .  välan  .  .  . 
en  doktor!'  —  'Doktor?    Vartill  han?'  — 
'Att  mig  en  större  dosis  giva.'»  — 

Den  äkta  mannen  blir  naturligtvis  övertygad  —  det  märker 
den  sköna  bedjerskan  tydligt  — ■  och  slutet  blir,  att  han 
bjuder  sin  fru  på  en  åktur  i  morgonluften.  Klatsch  —  det 
bär  i  väg.  Vart?  Jo  till  en  byggnad  med  famnstjocka  murar 
och  dubbla  galler.  Här  drar  Belsano  på  klocksträngcn,  och 
vad  visar  sig?     Jo 

»en  basilisk  i  klosterskrud 
bland  ljus  och  gravkor  och  reliker 
och  femtio  Avens  hesa  ljud 
från  femtio  bleka  katohker!» 


170         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Graziosa  larmar  och  vill  fly,  men  hennes  make  invänder: 

»Var  ej  Ert  val,  Er  fria  drift, 
min  fru,  att  världen   överjjiva? 
Se  här  en  väg  att  räddad  bliva 
från  livets  kval  förutan  gift! 
Ni  älskar  bönen.  —  Gläd  er  då: 
Vad  fält  för  er  att  lysa  på  I 
Ni  får  ej  annat  här  att  göra.» 

Bland  Leopolds  satirer  är  dikten  »Vem  har  rätt?»  ut- 
tryck för  den  pessimistiska  uppfattningen,  att  det  är  styrkan, 
som  råder  här  i  världen. 

»När  två  tuppar  om  ett  korn 
hålla  fejd  kring  fält  och  backar, 
när  kring  vassa  näbbars  horn 
fjädren  ryka,  bloden  lackar  — 
vem  har  rätt?    Jo  den,  som  hackar 
ögat  ut  på  trätobrorn. 

När  emellan  jordens  troner 
föds  ett  ministerligt  gräl 
och  till  gamman  som  till  väl 
för  vidkommande  nationer 
deras  majestäters  skäl 
ställas  opp  i  bataljoner, 
dels  till  fots  och  dels  till  häst  — 
vem  har  rätt?    Det  plär  väl  mest 
den  bevisarn,  vars  kanoner 
skjuta  längst  och  träffa  bäst. 

När  på  politikens  bana 
tvenne  huven  träda  opp 
och  kring  var  sin  höjda  fana 
samla  var  sin  lejda  tropp; 
när  den  enas  rop  är:  'Kuven!' 
och  den  andras:  'Vakna,  slav  T  — 
vem  har  rätt  bland  dessa  huven? 
Den,  som  slår  de  andras  av. 

Följ  från  södern  längst  åt  norden 

djurens,  människornas  ätt, 

överallt  har  våldet  rätt, 

är  dess  dom  bekräftad  vorden. 

Men  kanske,  gott  folk,  I  torden 

fråga,  om  ej  väntas  får, 

att  förnuftet  en  gång  rår. 

Jo  bevars  —  men  ej  på  jorden.» 


KARL  GUSTAV  AF  LEOPOLD.  171 

Verkligt  rolig  är  också  satiren  »Mina  rum»,  där  Leopold 
gycklar  med  en  tysk  estetikers  —  för  övrigt  träffande  — 
påstående,  att  arkitekturen  är  »frusen  musik»: 

»Pris  åt  de  män,  som  tänt  förnuftets  tyska  ljus  I 
Och  nu,  då  hyrorna  i  varje  minsta  hus 

bli  dyra,  att  man  därav  ryser, 
så  —  för  att  på  en  gång  bo  husfritt  och  med  stat  — 
kvitterar  jag  i  höst  den  vindsvrå,  som  mig  hyser, 
och  flyttar  in,  vill  Gud,  i  någon  grann  sonat, 

i  glad  förväntan  att  den  fryser.» 

Den  dikt,  som  Leopold  själv  satte  högst,  var  hans  poetiska 
berättelse  »Eglé  och  Annett».  Den  skildrar  två  unga 
vackra  flickor,  den  högvälborna  fröken  Eglé  och  den  fattiga 
prästdottern  Annett,  som  fick  bli  lekkamrat  åt  Eglé  och  upp- 
fostrades tillsammans  med  henne.  De  två  flickorna  voro 
oskiljaktliga,  ända  tills  de  gifte  sig,  bägge  inom  sitt  stånd. 
Eglé  sam  i  ett  hav  av  sällhet  och  nöjen.  Se,  hur  hennes  liv 
förflöt: 

»Visiter,  spel,  supé,  bal,  op'ror,  assembléer', 

allt  knöt  sig  länk  i  länk.     Det  var  en  evig  ring 

av  bal,  visiter,  spel,  spektakler  och  supéer 

och  ingen  halv  minut  att  sköta  någonting. 

Hushållningen  var  här,  som  jämt  på  stora  ställen, 

hovmästarns  sak;  den  hölls  i  riktigt  grevligt  flor. 

Och  barnen  lämnades  —  vad  ni  med  lättliet  tror  — 

de  små  i  ammans  vård,  de  större   åt  mamsellen, 

för  måttlig  penning  hyrcl  att  vara  deras  mor. 

Det  moln  av  små  besvär,  som  andras  himmel  skymmer, 

det  flyr  från  bördens  folk;  det  vets  ej  av  i  slott. 

Att  sörja  där  för  allt  är  lägre  själars  lott; 

det  är  ej  hennes  nåd,  som  därom  har  bekymmer: 

man  är  betald  —  allt  sker;  grevinnan  ringer  blott.» 

Men  åren  gå,  och  det  är  ej  att  undra  på,  att  Eglé  hinner 
ledsna  vid  all  den  fina  världens  flärd  och  inre  tomhet. 
Men  ännu  värre  är,  att  de  bägge  makarna  under  sitt  jäk- 
tande liv  kommit  ifrån  varandra.  Till  slut  är  ömsesidig 
otrohet  med  i  spelet. 

»Eglé  blev  sjuk  av  sorg,  dess  färger  föllo  av; 

med  liarm  emot  sig  själv,  med  vämjelse  för  världen, 

hon  levde  i  sitt  hus  till  slut  som  i  en  grav.» 

^  Festliga  tillställningar. 


172         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

I  denna  sorgsna  stämning  kommer  hon  att  tänka  på  sin 
l)arndomsvän  och  beshiter  hälsa  på  henne.  Hon  finner 
Annett  som  lycklig  maka  och  mor  i  ett  lantligt  paradis, 
iylld  av  verksamhetslust.  Det  är  Annetts  lycka  att  själv 
sköta  hem  och  barn. 

Då  förstår  Eglé,  att  den  sanna  lyckan  ligger  i  att  själv 
fylla  sina  plikter  och  ej  i  att  få  kasta  dem  på  andra.  Hon 
återvänder  hem  med  föresatsen  att  börja  ett  nytt  och  gagne- 
rikare  liv,  och  —  så  otroligt  det  än  låter  —  hon  håller  sin 
föresats,  återvinner  sitt  sinneslugn  och  sin  makes  hjärta 
och  blir  ett  mönster  för  en  lycklig  maka  och  moder. 

»Eglé  och  Annett»  är  en  dikt,  som  man  ännu  läser  med  nöje. 
Däremot  har  man  svårare  att  förstå  samtidens  entusiasm  för 
lärodikten  »Predikaren»,  som  folk  allmänt  lärde  sig  utan- 
till. Somligt  därav  har  dock  levat  genom  tiderna,  såsom 
maningen:  »Vill  du  naturens  väg  till  verklig  sällhet  veta, 
se  här  dess  första  bud:  arbeta!» 

Ett  ståtligt  uttryck  har  skalden  i  denna  dikt  givit  åt 
tanken,  att  för  Gud  är  ingenting  ringa,  ingenting  stort 
utan  allt  lika  viktigt: 

»Du  hör  ej  detta  bladets  ljud, 
som  faller;   —  men  när  stormen  ryter, 
när  blixtens  eld  ur  molnet  ryter, 
då  tror  du  se  och  höra  —  Gud! 


Han  världar  hör  på  världar  falla, 

och  tusen  himlar  och  än  fler 

av  deras  krossning  återskalla. 

Då  tycker  han,  som  skapt  dem  alla, 

sig  höra  —  bladen  falla  ner.» 


Karl  Mikael  Bellman. 

KARL  Mikael  Bellman,  det  kanske  mest  svenska,  det 
på  en  gång  mest  originella  och  mest  opraktiska  av 
våra  poetiska  snillen,  härstammade  egendomligt  nog 
från  Tyskland.  Därifrån  hade  nämligen  hans  farfars  far  in- 
vandrat till  Stockholm,  där  han  levde  och  verkade  som  skräd- 


KARL  MIKAEL  BELLMAN.  173 

darmästare.  Hans  äldste  son,  en  vek  och  finkänslig  skalde- 
natur och  musikalisk  begåvning,  blev  professor  i  Uppsala. 
Professor  Bellmans  andre  son,  Karl  Mikaels  far,  gick  äm- 
betsmannabanan och  blev  sekreterare  i  slottskansliet  i 
Stockholm.  Han  gifte  sig  med  en  prästdotter,  »vacker  som 
en  dag,  oändligen  god,  charmant  i  sin  klädsel,  delikat  i  sitt 
umgänge,  hade  en  förträfflig  röst»,  enligt  vad  Karl  Mikael 
berättar.  Andan  i  hemmet  var  utpräglat  religiös  med  pie- 
tistisk läggning. 

År  1740  kom  Karl  Mikael  till  världen,  äldst  i  en  syskon- 
krets, som  skulle  växa  till  femton  stycken.  I  skolan  var  han 
villig  och  läraktig.    Geometri  var  dock  hans  fasa. 

»Hjärnan  ännu  i  mig  vridcs, 
när  jag  tänker  på  Euklides 
och  på  de  trianglarna 
ABC  och  CDA. 
Svetten  ur  min  panna  gnides 
värre  än  på  Golgata», 

skriver  han  i  sin  självbiografi. 

Men  så  mycket  större  anlag  röjde  han  för  musik  och 
vitterhet.  På  farfars  gamla  cittra  improviserade  han  me- 
lodier, och  snart  överraskade  han  också  med  små  dikter. 

Sin  första  anställning  fick  han  i  riksbanken.  Det  var  just 
att  sätta  bocken  till  trädgårdsmästare.  Från  bankens  siffer- 
kolumner drogs  tjuguåringen  oemotståndligt  ut  i  nöjenas 
värld  med  vin  och  källarnymfer,  med  maskerader  och  pick- 
nicker.  Och  en  vacker  dag  hade  han  råkat  i  klorna  på  procen- 
tare  och  måste  rymma  till  Norge,  den  tidens  Amerika  för 
bankruttörer.  Vid  återkomsten  hade  han  ingenting  annat  att 
göra  än  begära  avsked  från  banken.  Vid  ärendets  behandling 
»ville  herrar  fullmäktige»,  säger  protokollet,  »icke  missunna 
honom  den  lycka,  han  på  annat  ställe  tror  sig  finna  inom  kor- 
tare tid  än  den,  han  i  banken  använt,  och  samtyckte  således, 
att  han  från  ytterligare  uppvaktning  här  vid  verket  må  ent- 
ledigas». 

Han  bor  nu  ett  år  hos  sina  föräldrar  på  Årsta  —  de  ha 
nämligen  flyttat  dit  efter  faderns  avskedstagande  från  sin 
befattning.  Härifrån  ger  Karl  Mikael  följande  höstliga  stäm- 
ningsbild i  ett  brev  till  en  vän: 


174         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

»Bonden  han  tröskar,  och  löven  falla  av, 

björnen  bäddar  sängen,  svalan  dyker  till  sin  grav\ 

oxen  går  snart  ur  det  gröna,  vill  till  sitt  bås, 

vargen  tjuter,  ugglan  gråter,  vintern  nalkas  oss. 

Ja  så  går  det,  min  hjärtans  bror,  ja  men! 

Den  som  vore  väl  i  graven  och  i  himmelen 

eller  också  ägde  tusen  plåtar  kontant, 

kunde  leva  nöjd  och  glad  och  låna  ut  på  pant  I» 

Med  en  väns  hjälp  lyckades  han  till  slut  komma  in  vid 
manufakturkontoret,  och  sedan  tjänstgjorde  han  i  olika  verk, 
sist  i  tullen,  som  han  lämnade  anno  1775. 

En  majdag  det  året  mötte  Skjöldebrand  i  närheten  av 
Liljeholmen  »den  ryktbare  Bellman,  som  kom  från  landet  och 
var  också  till  fots.  Han  hade  fått  för  sin  chäs  en  dålig  häst 
från  Fittja,  och  den  hade  stupat.  Det  var  en  söndag.  Vi 
frågade,  huru  det  kom  till,  att  han  var  till  fots.  Han  svarade 
strax  med  denna  vers,  som  vi  antecknade: 

»På  vår  Herres  vilodag 
vilar  jag  och  min  gelike. 
Hästen  ligger  uti  dike 
och  på  Liljeholmen  jag.» 

Bellmans  ekonomiska  ställning  var  nu  återigen  högst  be- 
kymmersam, tills  Gustav  in,  som  intresserade  sig  för  skalden, 
gav  honom  en  sekreterarebefattning  vid  nummerlotteriet. 
Bellman  ledsnade  snart  på  arbetet  och  överlämnade  det  mot 
halva  lönen  åt  en  annan.  Konungen  gav  honom  också  en 
pension  och  titel  av  kunglig  sekreterare.  »Så  hade  då  den 
glada  sångfågeln  fått  en  kvist  att  vila  på.» 

Nu  lät  skalden  också  sitt  lättantändliga  hjärta  fångas  i 
hymens  band.  Äled  sin  maka,  som  var  en  duktig  men  ganska 
prosaisk  kvinna, fick  han  fem  barn.  För  sina  små  var  den  store 
slarvern  med  barnahjärtat  en  öm  far.  Vackrare  vaggvisa  finns 
knappast  än  den  han  skrev  för  sin  son  Karl  år  1787: 

»Lilla  Karl,  sov  sött  i  frid! 
Ty  du  får  tids  nog  vaka, 
tids  nog  se  vår  onda  tid 
och  hennes  galla  smaka. 
Världen  är  en  sorge-ö: 
bäst  man  andas,  skall  man  dö 
och  bli  mull  tillbaka. 


Det  var  en  gammal  follvtro,  att  svalorna  övervintrade  på  sjöbottnen. 


KARL  MIKAEL  BELLMAN.  175 

Så  är  med  vår  levnad  satt, 
och  så  försvinna  åren : 
bäst  man  andas  gott  och  glatt, 
så  lägges  man  på  båren. 
Lille  Karl  skall  tänka  så, 
när  han  ser  de  blommor  små, 
som  pryda  våren. 


Mamma  har  åt  barnet  här 
små  gullskor  och  gullkappa; 
och  om  Karl  beskedlig  är, 
så  kommer  rättnu  pappa, 
lilla  barnet  namnam  ger  .  .  . 
Sove  lullal    Ligg  nu  ner 
ocii  din  kudde  klappa!» 


Säkert  är  emellertid,  att  Karl  Mikael  inte  var  rolig  att  vara 
gift  med,  hur  god  och  öm  han  än  var  mot  de  sina.  Alldeles 
omöjlig  i  alla  praktiska  ting,  levde  han  ständigt  i  ekonomiska 
bekymmer  med  lagsökningar,  utmätningar  och  konkurser. 
Hans  ömhet  och  hjälpsamhet  mot  fattiga  medmänniskor 
voro  icke  ägnade  att  förbättra  hans  egen  ekonomi.  År  1794 
kom  han  på  gäldstugan.  Det  tålde  inte  hans  svaga  bröst  vid. 
Att  han  emellertid  icke  ens  nu  i  sjukdom  och  elände  förlorat 
sitt  friska  humör  ser  man  av  den  självbiografi,  som  han 
påbörjade  i  bysättningshäktet  men  tyvärr  aldrig  fullbordade. 
»Jag  är»,  skriver  han,  »en  herre  av  mycket  liten  djupsinnighet 
och  frågar  ej  efter,  om  solen  går  eller  jorden  axlar  sig.  Vad 
jag  kan  bedyra  är,  att  jag  vill  ingen  varelse  i  naturen  ont, 
älskar  oändligt  en  ädel  man  och  med  oupphörlig  låga  frun- 
timmer samt  små  beskedliga  barn,  äter,  efter  appetit,  litet  och 
gott  —  söndagen  vitkål,  torsdagen  ärter,  lördagen  strömming.» 

Förmögna  vänner  löste  till  sist  ut  skalden  ur  gäldstugan, 
men  han  sjöng  nu  på  sisla  versen.  Hovintendenten  von  Röök 
berättar  i  sina  memoarer  om  ett  sammanträffande  med  Bell- 
nian  vid  denna  tid.  Det  var  på  en  middag  hos  den  namn- 
kunnige skådespelaren  De  Broen.  »Där  såg  jag»,  skriver  han, 
»Bellman,  redan  gammal;  han  gick  krokig  och  blev  ej  munter 
vid  bordet,  förr  än  han  druckit  några  glas.»  Snart  måste  den 
brutne  sångaren  intaga  sjuksängen,  och  efter  några  månader 
slocknade  hans  flämtande  livslåga.  Han  var  då  55  år. 
Samhället  hade  utkrävt  sin  rätt. 


176         »DET    LÅG    ETT    SKIMMICK    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Vid  17 78  års  riksdag  liade  Bcllman  varit  notarie  i  bondestån- 
det. Den  knarrige  Fersen  skriver  i  sina  memoarer  om  denna  ut- 
nämning: »Till  notarie  i  bondeståndet  utnämndes  av  konungen 
en  Bellman,  allmänt  känd  för  dess  krogpoesi  och  ett  liderligt 
uppförande  samt  dess  comiqua  umgänge.»  Det  var  också 
Bellmans  »comiqua»  umgängesgåvor,  som  vid  riksdagen  togos 
i  anspråk  vida  mer  än  hans  penna.  Under  de  klubbaftnar, 
varmed  Schröderheim  hemma  hos  sig  höll  bönderna  vid  gott 
humör,  hade  han  en  ovärderlig  hjälp  av  den  glade  sångaren 
och  dryckesbrodern.  Och  det  hade  konungen  sedan  gott  av. 
Bönderna  blevo  alldeles  märkvärdigt  lätthanterliga,  både 
upplysta  och  frikostiga. 


Egendomligt  nog  gick  Bellmans  diktning  till  en  början  i 
religiös  och  moraliserande  riktning,  men  hans  bekantskap 
med  kroglivet  lämnade  snart  spår  efter  sig  i  hans  poesi. 
Bland  hans  tidigaste  dryckesvisor  äro  hans  bibclparodier, 
av  vilka  den  välkända  »Gubben  Noak»  torde  vara  den 
äldsta.  Första  strofen  ha  väl  alla,  t.  o.  m.  de  mest  välupp- 
fostrade  små  barn  fått  tralla.  Men  fortsättningen  är  nog  för 
den   stora  allmänheten  alls   ej   någon  gammal  bekant: 

»Noak  rodde  :,:  ur  sin  gunila  ark, 

köpte  sig  buteljer, 

sådana  man  säljer, 
för  att  dricka  :,:  på  vår  nya  parlv. 

Han  väl  visste,  :,:  att  en  mänska  var 

torstig  av  naturen 

som  de  andra  djuren  — 
därför  lian  ock  :,:  vin  planterat  har. 

Gumman  Xoak  :,:  var  en  liedersfru: 

hon  gav  man  att  dricka. 

Fick  jag  sådan  flicka, 
gifte  jag  mig  :,:  just  på  stunden  nu. 

Aldrig  sad'  hon  :,:  'Ivära  far,  nånå, 

sätt  ifrån  dig  kruset!' 

Nej,  det  ena  ruset 
på  det  andra  :,:  lät  hon  gubben  få. 


KARL    jMIKAEL    BELLINIAN.  177 

Gubben  Noak  :,:  brukte  egna  hår, 

pipskägr;,  hakan  trinder, 

rosenröda  kinder, 
drack  i  botten  :,:  Hurra  och  gutår! 

Då  var  lustigt  :,:  på  vår  gröna  jord: 

man  fick  väl  till  bästa, 

ingen  törstig  nästa 
satt  och  blängde  :,:  vid  ett  dukat  bord. 

Inga  skålar  :,:  gjorde  då  besvär; 

då  var  ej  den  läran: 

'Jag  skall  ha  den  äran  I' 
Nej,  i  botten  :,:  drack  man  ur  ...  sä  här.'> 

»Gubben  Noak»  var  snart  så  populär,  att  det  klagades  över 
att  t.  o.  m.  de  arma  barnen  »under  föräldrars  och  vänners 
skratt  och  apespel  upplyfte  sin  späda  röst  till  sådana  styggel- 
ser». 

Till  samma  grupp  som  »Gubben  Noak»  höra  sådana  visor 
som  »Potifars  hustru»  och  »Joakim  uti  Babylon»: 

»Joakim  uti  Babjion 

hade  en  hustru,  Susanna  .  .  . 

Töm  vår  kanna  —  :i: 

skål  för  dess  person! 
Joakim  var  en  genom-ärliger  man, 
frun  lika  ärlig  också  som  Jian: 

Fru  Susanna  :': 

många  hjärtan  vann.  , 

Joakims  trädgård  var  med  maner: 
lusthus,  tapeter  av  siden! 

Middagstiden  il;. 

gick  Susanna  ner. 
Ekar  och  lindar  stodo  runt  om  en  damm  — 
sköna  Susanna  hon  plaska  och  sam. 

När  hon  plaska  :' : 

skymta  liljor  fram. 

Neruti  blomstergården  nu 
gingo  allena  två  bovar, 

slogo  lovar  :||: 

kring  vår  lilla  fru. 
'Hej',  sade  boven  till  den  andra  så  slem, 
'Hej,  det  är  middag  —  kom  låt  oss  gå  hem!' 

Två  kanaljer  :  : 

i  varenda  lem!- 

* 
12 — 204364.    Grimbcrg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


178        »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Vid  mitten  av  1760-talet  slår  Bellmans  diktning  ut  i  full 
blomning.  Vi  se  livs  levande  för  oss  en  rad  av  typer  från 
Stockholms  krogar  och  idylliska  utvärdshus,  som  möta  oss 
i  hans  dikter.  Det  är  Fredman,  den  elegante  hovurmakaren 
och  kavaljeren,  som  genom  ett  olyckligt  äktenskap  med  en 
rik  men  rå  och  simpel  änka  kommit  på  livets  utförsbacke 
och  blivit  »urmakare  utan  ur  och  verkstad».  Det  är  fader 
Bergström,  namnsdagsblåsare  till  yrket,  det  är  dansmä- 
staren korpral  Mollberg  och  Movitz,  värdshusvärden,  vars 
bortgång  Bellman  firade  med  den  vackra  minnessången 
»Vem  är,  som  ej  vår  broder  minns».  Det  är  slutligen 
den  vackra  och  yppiga  »källarnymfen»,  d.  v.  s.  krogpigan, 
Ulla  Winblad,  som  hör  till  huvudstadens  lätta  garde^,  till 
samma  krets  som  »Lilla  duvan»,  »Lärkan»,  »Lilla  lambet»  och 
»Kalvsteken». 

Hur  se  vi  icke  livslevande  för  oss  musikanterna  och  bal- 
sällskapet i  den  dikt  i  samlingen  »Fredmans  epistlar», 
som  börjar: 

»Käraste  bröder,  systrar  och  vänner! 

Si  fader  Berg!     Han  skruvar  och  spänner 

strängarna  på  fiolen, 

och  stråken  han  tar  i  hand. 

Ögat  är  borta,  näsan  är  kluven. 

Si,  hur  han  står  och  spottar  på  skruven! 

Ölkannan  står  på  stolen. 

Nu  knäpper  han  lite  grand, 

grinar 

mot  solen, 

pinar 

fiolen. 

Han  sig  förvillar, 

drillar 

ibland. 

Käraste  bröder,  dansa  på  tå! 


^  Ulla  Winblad  var  särskilt  känd  för  sitt  rika  och  vågiga  svarta 
hår,  varför  hon  gick  under  namnet  »Knollriga  mamsellen».  Hon  var 
två  gånger  gift,  första  gången  med  en  tullbetjänt,  andra  gången  med 
en  vaktmästare.  På  den  tiden  höll  hon  också  »näringsställe».  Men  både 
hon  och  mannen  beklagade  sig  över  att  hon  »genom  tryckta  kväden 
var  för  liderlighet  beryktad».  Tonsättaren  Hsffner  berättar,  att  en 
gång.  när  han  och  Bellman  besökte  henne,  kom  hon  mot  dem  med 
eldgaffeln  i  handen  och  skrek:  »Är  du  nu  här  igen,  din  infama  karl, 
som  belackar  mig  över  hela  landet  i  dina  förbannade  visor!» 


Karl  Mikael  Bellmcui. 
Oljemålning  av  Per  Krafft  d.  y. 


ISO         »DET    LÅG    ETT    SKniMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Handskar  i  hand  och  hattarna  på! 

Si  pa  jungfru  Löna: 

röda  band  i  sko'iia, 

nya  strumpor,  himmelsblå!» 

Och  den  härliga  stockhohnsnaturen,  vem  har  som  BeUman 
förmått  att  i  ord  och  toner  måla  dess  fägring!  Är  det  icke 
hans  ande,  som  ger  förklarad  gestalt  och  talande  tunga  åt 
Djurgårdens  ekar,  Brunnsvikens  vågor,  alla  susande  blad 
och  sjungande  vatten  kring  skaldens  fosterstad!  Festjublet, 
då  naturen  vaknar,  besjunges  tjusande  i  dikten  om  Haga  i 
vårskrud,   då  allt  är  levnadslust  men  också  frid: 

»Fjäriln  vingad  syns  på  Haga 
mellan  dimmors  frost  och  dun 
sig  sitt  gröna  skjul  tillaga 
och  i  blomman  sin  paulun^. 
Minsta  kräk,  i  kärr  och  syra"^ 
nyss  av  solens  värma  väckt, 
till  en  ny  högtidlig  yra 
eldas  vid  sefirens^  fläkt. 

Haga,  i  ditt  sköte  röjes 
gräsets  brodd  och  gula  plan. 
Stolt  i  dina  rännlar  höjes 
gungande  den  vita  svan. 
Längst  ur  skogens  glesa  kamrar 
höras  täta  återskall 
■Ån  från  den,  graniten  hamrar, 
än  från  yx  i  björk  och  tall. 

Se,  Brunnsvikens  små  najader 
höja  sina  gyllne  horn*, 
och  de  frusande  kaskader'" 
sprutas  över  Solna  torn. 
Under  skygd  av  välvda  stammar, 
på  den  väg,  man  städad  ser, 
fålen  yvs  och  lijulet'  dammar; 
bonden  milt  åt  Haga  ler. 

Vad  gudomlig  lust  att  röna 
inom  en  så  Ijuvhg  park, 
då  man,  hälsad  av  sin  sköna, 
ögnas  av  en  mild  monark. 


^  Säng.  —  ^  JMosse.  —  ^  Västans.  —  *  Najaderna  med  gyllne 
horn  äro  personifikationer  av  vågorna.  —  ^  Med  kaskader  menas  här 
regnskurar. 


KARL  MIKAEL  BELLMAN.  181 

"Varje  blick,  hans  öga  skickar, 
lockar  tacksamhetens  tår; 
rörd  och  tjust  av  dessa  blickar, 
själv  den  trumpne  glättig  går.» 

Denna  kärlek  till  naturen  återkommer  i  tavla  efter  tavla. 
Fagrast  av  Bellmans  naturdikter  är  kanske  den,  som  han 
skrev  till  Ulla  i  fönstret  på  värdshuset  Fiskartorpet  en  sommar- 
dag: 

»Ulla,  min  Ulla,  säg,  får  jag  dig  bjuda 
rödaste  smultron  i  mjölk  och  vin 
eller  ur  sumpen  en  sprittande  ruda 
eller  från  källan  en  vattenterrin  V 
Dörrarna  öppnas  av  vädren  med  våda, 
blommor  och  granris  vällukt  ger. 
Duggande  skyar  de  solen  bebada, 

som  du  ser. 
Ä'ke  det  gudomligt.  Fiskartorpet  —  vad? 

Gudomligt  att  beskåda! 
Än  de  stolta  stammar,  som  stå  rad  i  rad 

med  friska  blad? 
Än  den  lugna  viken, 
som  går  fram?  —  A,  ja! 
Än  på  långt  håll  mellan  diken. 

åkrarna? 
Ä'ke  det  gudomligt,  dessa  ängarna? 

Gudomliga, 

gudomliga!» 

Bcllman  lever  och  andas  i  nuet.  Hans  naturdiktning  fångar 
alla  ögonblickets  skiftningar:  trädens  sus,  insekternas  surr, 
djurens  läten,  människornas  röster.  Rörelse  och  växling 
är  det  också  i  atmosfären.  Han  älskar  att  måla  förändringarna 
och  väderskiftena.  Ofta  talar  han  om  storm  och  blåst, 
men  mest  råder,  som  Lever  t  in  framhållit,  »den  luftens  lätta 
dallring  och  rörelse,  som  Bellman  uttrycker  med  sin  älsk- 
lingsterm 'Vinden  spelar'.  — •  'Dörrarna  öppnas  av  vädren  med 
våda',  heter  det.  Giver  någonting  bättre  svensk  sommar  än 
detta  dörrarnas  plötsliga  öppnande  för  ett  doftande  vinddrag? 
Men  det  är  icke  bara  dörrarna,  det  är  också  våra  hjärtan, 
som  så  oförmärkt  och  oförklarligt  öppnas  för  den  uppsvenska 
naturens  spel  av  ljus  och  toner.» 

En  klar  svensk  högsommarmorgon  på  Mälaren  har  aldrig 
skildrats  så  målande  i  några  korta  versrader  som  i  Fredmans 


182         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.') 

epistel     om     Ulla    Winblads    hemfärd   från     Essingen 
en   sommarmorgon    1769: 

»Solen  glimmar  blank  och  trind, 
vattnet  likt  en  spegel. 
Småningom  uppblåser  vind 
i  de  fallna  segel, 


Skutan  knakar,  bräcklig,  gles, 
vimpelns  fläkt  i  toppen  ses. 
Tuppen  gol  så  sträv  och  hes; 
nu  slog  klockan  fyra.» 


Vi  låta  Levertin  med  mästerhand  återge  tavlans  innehåll: 
»Ulla  har  med  sina  herrar  varit  på  en  nattlig  fiskelur  och 
återvänder  i  den  blanka,  ännu  av  gryningsvinden  ej  krusade 
stillheten  till  Stockholm.  Runt  om  deras  fiskarbåt  gå  skutor 
med  hö  och  kreatur  och  snipor  med  grönsaker,  mjölksåar, 
bärkorgar  och  lamm,  som  bräka.  Mälardalens  hela  frukt- 
samhet föres  i  gryningen  frisk  och  doftande  till  de  sovande 
stadsbornas  torg.    Strålande  te  sig  Mälarens  lantliga  stränder. 

'Kon  i  vassen  skylt  sin  kropp, 
snärd  i  våta  tågen; 
bruna  oxen  kastar  opp 
himmelsblåa  vågen. 
Ängen  står  i  härhghet; 
kalven  dansar  yr  och  fet, 
hästen  tumlar  yr  och  het, 
svinet  går  i  rågen.' 

Sakta  glider  båten  mot  Stockholms  inlopp,  och  man  ser 
staden  höja  sig  över  Riddarfjärden,  belyst  av  morgonrodnaden 
med  sina  kyrktorns  'höns  och  tuppar'  glimmande  i  solen.» 

Med  denna  härliga  dikt  tävlar  Fredmans  epistel  »angående 
Ulla  Winblads  lustresa  till  Första  torpet  utom 
K  attrumps  tullen»^: 

»Liksom  en  herdinna,  högtidsklädd 
vid  källan  en  junidag» 

var  Ulla  den  söndagsmorgon,  då  Mollberg  bjudit  henne  med 
sig  ut  till 


*  Nuvarande  Roslagstull. 


KARL  MIKAEL  BELLMAN.  183 

»det  torpet  lilla,  straxt  utom  tulln, 
där  kräftan  ljustras  röd  ur  kastruUn, 
och  dit  Brunnsvikens  bölja  klar 
i  vattrade  vågor  sig  drar. 

Just  där,  inom  Torpets  höjda  gräs, 

på  granrisat  farstugolv 
steg  Ulla  utur  sin  gungande  schas 

en  söndag,  så  klockan  tolv 
vid  pass,  då  Jofur'  åskan  bestämt 
och  Dand'ryds'  klockor  pinglade  jämt 
och  tuppen  gol  i  källarsvalu 

och  svalan  flög  långt  in  i  salu.» 

Vilken  underbar  förmåga  alt  med  några  få  penseldrag  ge 
en  hel   stämningl 


Världen  var  för  Karl  Mikael  en  stor  barnkammare,  där  alla 
leka,  där  ingen  tynges  av  plikters  börda.  Och  själv  var  och 
förblev  han  ett  stort  barn,  som  gladdes  åt  livet  och  sorg- 
löst njöt  dess  fröjder,  en  dagdrivare  och  upptågsmakare,  oför- 
mögen   till    ordnat   arbete,    men    en    skaldenatur   utan   like. 

Alla,  som  hörde  Bellman  själv  sjunga  sina  verser,  blevo 
överförtjusta.  Men  när  visorna  kommo  ut  i  tryck  och  det 
blev  läsarens  sak  att  ge  dem  liv  och  anda,  då  blevo  meningarna 
delade.  Då  avkunnades  från  vissa  håll  fördömelsen  över 
hans  »slagdängor»  med  infall  så  liderliga,  att  »själva  den 
fräcka  Messalina  kunnat  rodna»,  och  med  »grova  begabbelser 
av  själva  helgedomen:  Adam  och  Eva,  Moses  och  Aron, 
Noak  och  Amos,  Paradis  och  Sinai  berg».  Även  den  unge 
Kellgren  svängde  med  vred  uppsyn  sitt  gissel  över  den  sån- 
gare, som  han  beskyllde  för  att  ha  »stulit  Anakreons  lyra» 
och  »rik  i  fylleri  och  yra,  sin  ådra  fyllt  med  dubbelöl».  Vad 
som  mest  stötte  den  vittre  Åbodocenten  var  väl  den  låga 
sfär,  varifrån  »Nordens  Anakreon»  hämtade  sina  motiv: 
»Hans  muser  sig  på  spinnhus  nära.»  Antagligen  kände  han 
ännu  ej  till  de  bästa  av  Bellmans  dikter.  Det  är  också  myc- 
ket  möjligt,    att   han    fått  i  sin   hand   någon  av  de  många 


*  Jofur:  ett  under  1700-talet  använt  nordiskt  namn  för  Jupiter. 
—  ^  Danderyds  kyrka  ligger  ungefär  en  halv  mil  norr  ut  från 
Roslagstull. 


181         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

oäkta  Bellmanssånger,  som  voro  spridda  på  den  tiden,  isyn- 
nerhet innan  de  äkta  ännu  voro  utgivna  i  bokform. 

Hur  det  nu  må  ha  varit  med  den  saken,  så  ändrade  Kell- 
gren sedan  fullständigt  uppfattning,  när  han  fick  höra  Bell- 
man  själv.  Och  då  Fredmans  epistlar  skulle  ges  ut,  skrev 
han  ett  förord,  som  är  ett  mästerstycke  av  fin  psykologisk 
och  estetisk  analys.  Han  varnar  för  att  med  kall  kritik 
anmärka  fel  mot  språket  och  smaken.  »Man  bör  äga  skaldens 
Ivänsla,  ynglingens  hjärta  —  och  dessa  fel  skola  förvandlas 
i  snilledrag»,  heter  det.  Och  när  Svenska  akademien  belönade 
skaldens  diktning,  framhölls,  att  han  i  sina  kväden  »ej  målade 
passionerna  på  en  retande  men  på   en   avskräckande  sida». 

Efter  Bellmans  död  steg  hänförelsen  för  hans  skaldskap 
till  sådan  höjd,  att  man  i  hans  dikt  ville  inlägga  något 
vida  mer  och  djupare,  än  vad  skalden  menat.  Man  såg  däri 
en  ideal  andes  djupa  uppfattning  av  jordelivets  intighet. 
Man  gjorde  den  glade  sångaren,  ögonblickets  bekymmerslösa 
barn,  till  en  filosoferande,  innerst  melankolisk  grubblare  — 
man  rj  ckte  honom  lös  från  verklighetens  mark  och  placerade 
honom  i  högre  rymder.  Sedan  kom  turen  även  till  människan 
Bellman  att  bli  idealiserad,  stundom  ända  till  oigenkännlighet. 
Så  tillkom  den  bild  av  Bellman,  vars  »källarliv  bestod  i  att 
stundom  i  en  vrå,  vid  en  butelj  svagdricka  och  en  pipa,  be- 
trakta vimlet  och  uppsnappa  originalerna  till  sina  figurer. 
Kom  då  en  vän  eller  någon  synnerligen  glad  människa  och 
bjöd  på  ett  glas  finare  dryckesvaror,  så  hände  det  —  men 
var  dock  ingalunda  att  påräkna  —  att  Bellman  drack  ett 
par  glas.  Med  Movitz  och  JNIollberg  och  Ulla  hade  han  väl 
aldrig  växlat  ett  ord.» 

Men  lika  litet  som  man  får  tänka  sig  Bellman  såsom  sina 
dryckeshj altars  och  Venusprästinnors  stallbroder,  såsom  en 
lastens  lovprisare,  lika  tokigt  är  det  att  bortresonera,  att 
han  dock  var  en  levnadsglad  slarver,  som  efterlämnade  många 
obetalta  källarräkningar.  Det  skulle  ju  också  ha  varit  rent 
onaturligt,  om  han,  som  så  eldigt  sjungit  vinets  lov,  själv  ej 
älskat  druvans  safter.  ]\Ien  allt  tal  om  huruvida  han  »smakat 
brännvin  eller  blott  drack  ädlare  slag»  kunna  vi  med  ^Yarburg 
lämna  åsido  —  »det  viktigaste  är,  att  hans  diktning  var 
av  ädel  druva». 

Den     djupsinniga    idealiseringen    av    Bellmans    skaldskap 


KARL  MIKAEL  BELLMAX,  185 

motsäges  av  hans  omdöme  om  sig  själv,  enligt  vilket  han  ju 
var  »en  herre  av  mycket  liten  djupsinnighet».  Den  djupsin- 
nighet, som  finns  på  bottnen  av  Bellmans  diktning,  härrör 
från  det  religiösa  drag,  som  han  djupast  inne  bevarade  livet 
igenom,  från  medvetandet  om  den  jordiska  glädjens  tom- 
het och  alltings  förgänglighet.  Ty  efter  rusets  fröjder  kommer 
mörk  förtvivlan.  Aldrig  har  denna  fått  ett  mera  hemskt 
gripande  uttryck  än  i  den  dityramb,  han  diktar  på  Järntorget 
en  sommarnatt  176S,  då  han  ensam  och  övergiven  genom- 
tränges  av  all  förnedringens  bitterhet.  Han  lägger  sin  mono- 
log i  munnen  på  Fredman,  som  ligger  utanför  krogen  Kryp- 
in mitt  emot  bankohuset: 

»Ack  du  min  moder,  säg.  vem  dig  sände 

just  till  min  faders  säng? 

Du  första  gnistan  till  mitt  liv  upi^tände  — 

ack  jag  arma  dräng! 

Blott  för  din  låga 

bär  jag  min  plåga, 

vandrar  trött  min  stig. 

Du  låg  och  skalka: 

när  du  dig  svalka, 

brann  mitt  blod  i  dig. 

Du  bort  ha  lås  och  bom 

för  din  jungfrudom!» 

Och  så  ligger  Fredman  och  mediterar  över  sitt  eget  liv: 

»Tvi  tusan  hasor  — 
rocken  i  trasor, 
skjortau  svart  som  sot! 
Si  på  halsduken, 
lammskinnsperuken 
och  min  sneda  fot!» 

Men  så  öppnas  krogdörren,  och  han  får  en  sup  och  ännu  ett 
par  att  läska  den  torra  strupen  med. 

»Nu  ska  de  styva  leder  bliva  smorda, 

smorda  allihop. 

Hurra,  kurage, 

lustigt  bagage  — 

friskt  i  flaskan,  hej! 

Nu  är  jag  modig, 

tapper  och  frodig 

och  jag  fruktar  ej. 

Ännu  en  sup  eller  par  .  .  . 

Tack,  min  mor  och  far!> 


186         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

När  känslan  av  alltings  förgängelse  får  makt  över  skaldens 
sinne,  skildrar  han  kyrkogården  och  jordafärden  med  en 
mäktigt  gripande  kraft.  Ett  par  av  hans  elegier  från  Stockholms 


Bellman    vid   en.    morgonsup    med  smörgås  i  hand,  »irölt  och  trumpen», 
enligt  påskrift  av  Sergel,  som  tecknat  bilden  i  början  av  1790-talet. 


kyrkogårdar  höra  till  det  underbaraste,  han  diktat.  »Hur 
karakteristiska  för  Stockholm  äro  icke  också  dessa  kyrko- 
gårdar!» utbrister  Levertin.  »Jag  vet  ingen  stad,  där  de  döda 
fått  bo  så  mitt  bland  de  levandes  hus  och  vägar,  så  förtroligt 
nära  dagens  färdsel,  att  de  slocknade  rösterna  liksom  än 
kunna  nå  in  i  leken,  bullret  och  striden.    Bellmans  för  alla 


KARL  MIKAEL  BELLMAN.  187 

intryck  skälvande  själ,  i  vilkens  botten  förgängelsens  klocka 
alltid  ringde,  kände  med  hela  sin  varelse  den  vällustigt 
sorgsna  poesien  över  dessa  'bleka  fält',  det  klara  höst- 
vemodet över  det  hela. 

'Aldrig  en  Iris  på  dessa  bleka  fält 

minsta  blomma  plockat 

till  vällukt  i  sin  herdes  tält, 

och  dessa  lövträn  vid  dagens  ljusa  rand' 

aldrig  fågeln  lockat 

till  Floras  fest  vid  Målarns  strand. 

Aldrig  hördes  lärkan  nånsin  spela 

för  att  turturduvans  kval  fördela, 

som  i  ro 
mitt  bland  dödens  pilar  byggt  sitt  bo.' 

Vilken  förunderlig  strof,  där  idyllen  liksom  slutar  i  ton- 
fallet från  en  psalm»,  säger  Levertin. 

I  sådana  dikter  framträder,  som  Tegnér  sjunger, 

»vemodsdraget  över  pannan, 

ett  nordiskt  sångardrag,  en  sorg  i  roscnrött». 

Men  detta  vemodsdrag  får  icke  överdrivas,  såsom  somliga 
Bellmansforskare  gjort,  de  där  strävat  och  letat  för  att  pressa 
fram  molltoner  ur  snart  sagt  allt,  vad  Bellman  diktat.  De 
ha  glömt,  att  huvudtonen  i  hans  skaldskap  dock  är  den  be- 
kymmerslösa  livsglädjens  dur.  Det  finns  gott  om  exempel 
på  att  denna  rådde  på  själva  förgängelsekänslan,  såsom  i 
»Fredmans  epistel  till  fader  Movitz  under  dess 
sjukdom,  lungsoten»: 

»Drick  ur  ditt  glas!     Se,  döden  på  dig  väntar, 

slipar  sitt  svärd  och  vid  din  tröskel  står. 

Bliv  ej  förskräckt!     Han  blott  på  gravdörrn  gläntar, 

slår  den  igen  —  kanske  än  på  ett  år. 

Movitz,  din  lungsot,  den  drar  dig  i  graven. 

Knäpp  nu  olctaven, 
stäm  dina  strängar,  sjung  om  livets  vår!     :,: 

Guldguler  hy,  matt  blomstrande  små  kinder, 
nedkramat  bröst  och  platta  skulderblad! 
Låt  se  din  hand!     Var  ådra,  blå  och  trinder, 
ligg  T  så  svälld  och  fuktig  som  i  bad; 
handen  är  svettig  och  ådrorna  stela. 

Knäpp  nu  och  spela; 
töm  ur  din  flaska,  sjung  och  drick,  var  glad!     :,:» 


188         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Förgängelsekänslan  adlar  Bellmans  krogkunder  och  nymfer. 
Men  ögonblicket  och  dess  njutning  får  också  för  honom  ett 
oändlighetsvärde,  just  därför  att  den  är  flyktig  och  aldrig 
skall  komma  tillbaka.  För  den  som  ser  så  på  livet,  har  dö- 
den förlorat  sin  udd.  »Döden  blir  tillvarons  mysterium,  som 
skänker  den  dess  poesi»,  och  de  jordiska  tingen  »förvandlas 
till  en  hägring,  som  speglar  sig  i  livets  ström». 

Hans  »Levernesbeskrivning»,  som  han  nedskrev  i  bysätt- 
ningsfinkan  året  före  sin  död,  andas  den  soligaste  belåten- 
het med  tillvaron  och  den  innerligaste  förnöjsamhet  med  hans 
lott.     Det  ligger  något  heroiskt  i  denna  lättsinnets  filosofi. 

Den  äkta  pärlan  i  Bellmans  diktning  är  hans  varma  och 
naiva  känslighet,  som  kan  blixtsnabbt  växla  mellan  löjet 
och  tåren,  och  som  av  Levertin  så  vackert  förliknats  vid  den 
trolska  brytningen  mellan  sol  och  regnväder  en  sommardag. 

»I  Djurgårdsekar,  susen  vänligt  över 
den  störste  sångarns  bild,  som  Norden  bar! 
Det  finns  ej  tid.  som  dessa  toner  söver, 
det  finns  ej  land,  som  deras  like  liar>, 

sjunger  Esaias  Tegnér. 

»Den  störste  sångaren»  —  ja,  som  sångare  har  Bellman 
icke  sin  like  bland  Nordens  skalder.  Ingen  har  som  han  för- 
mått sammansmälta  musik  och  poesi  till  ett.  »Det  är»,  säger 
Kellgren,  »icke  vers,  som  äro  gjorda  till  denna  musik,  icke 
musik,  som  är  satt  till  dessa  vers  —  de  hava  iklätt  sig  var- 
andras behag,  sammansmält  till  en  skönhet.» 


Thomas  Thorild. 

1700-talet  är  först  och  främst  upplysningsfilosofins  tid. 
Man  dyrkade  det  sunda  förnuftets  ljus.  Allting:  politik, 
samhällsförhållanden,  religion,  vetenskap,  konst,  skulle  ställas 
under  förnuftets  dom.  Och  det  som  ej  höll  måttet  inför 
denna  kritik  —  bort  med  det!  Revolution,  om  ej  annat 
hjälpte!  Mänskligheten  har  aldrig  varit  så  förståndig  som  då. 
Man    var    så  förståndig,  att  man  till  slut  blev  snusförnuftig 


THOMAS    THORILD.  189 

och  tråkig.  Det  var  denna  tid,  som  ville  dra  nytta  av  kyr- 
korna genom  uppbyggliga  predikningar  om  åkerbruk  och 
stallfodring  m.  m.  Och  varför  inte  på  samma  gång  förvandla 
kyrktornen  till  väderkvarnar?  Den  gamla  psalmen  »Nu  sover 
hela  jorden,  och  natten  tyst  är  vorden»,  den  fann  man  tyda 
på  en  oförlåtlig  okunnighet  om,  att  när  den  ena  hälften  av 
jordklotet  hade  natt,  så  har  den  andra  dag.  Därför  korrige- 
rade man  med  fin  poetisk  känsla  till  »Xu  sover  halva  jorden». 
En  dansk  professor  karikerade  upplysningstidens  klåfing- 
riga nit  för  att  reformera  och  förbättra  allting  genom  en  lärd 
avhandling,  som  bar  titeln  »Forsog  at  forbedre  Fuglenes 
Sang  i  vore  Skove». 

Men  mänskligheten  är  inte  bara  förstånd  —  lyckligtvis! 
När  man  hunnit  grundligt  ledsna  på  det  snustorra  för- 
ståndets envälde,  tog  känslan  och  fantasin  ut  sin  rätt. 
Man  längtade  bort  från  den  uppstyltade  förkonstling,  som 
förståndsdyrkan  framkallat,  ut  till  den  ofördärvade,  av 
tvångsregler  obundna  naturen.  Naturkänslans  store  apo- 
stel är  den  berömde  fransmannen  Rousseau.  Hans  strids- 
rop »Låtom  oss  återvända  till  naturen!»  blev  den  nya  tidens 
lösen,  och  en  våg  av  naturdyrkan  och  känslofullhet  vällde 
från  hans  enkla  boning  ut  över  världen. 

Den  märkligaste  representanten  i  vårt  land  för  Rousseaus 
idéer  var  Thomas  Thorild  eller  Thoréfi,  såsom  han  ur- 
sprungligen hette.  Han  var  född  på  hemmanet  Blåsopp  i 
Svarteborg  i  norra  Bohuslän.  Trakten  är  en  av  de  vildaste 
i  detta  bergiga  landskap.  Man  liksom  känner  på  sig,  att  det 
är  gammal  norsk  bygd,  och  skaldens  födelsegård  bär  icke  för 
ro  skull  ett  namn,  som  talar  om  stormar  och  oro  både  i  naturen 
och  folklynnet.  Den  yngling,  som  föddes  här  en  aprildag 
1759,  skulle  också  bli  en  himlastormande  ande. 

Thorild  var  stolt  över  att  vara  av  gammal  bondestam. 
Därom  vittnar  en  strof  sådan  som  denna: 

»Allas  far  är  bonden  än, 
än  i  denna  dagen. 
Le  ej,  ty  du  har,  min  vän, 
bondens  bröd  i  magen, 
bondens  ull  uti  din  rock; 
därför  lagom,  lagom  pock! 
Se  i  honom  gläder 
dina  fäders  fader!» 


190    »DET  LÅG  ETT  SKIMMER  ÖVER  GUSTAVS  DAGAR.» 

Det  märkes  också  på  Thorild,  att  han  är  av  bondestam, 
närd  av  jordens  must.  Det  är  hela  livet  igenom  något 
bondskt  självstarkt  hos  denne  stormare. 

Redan  på  skolbänken  väckte  Thomas  Thorén  uppseende 
genom  sin  ovanliga  begåvning.  Men  kamraternas  beundran 
var  icke  nyttig  för  en  natur  med  så  översvallande  självkänsla 
som  han.  Från  Göteborgs  gymnasium  kom  han  till  Lunds 
universitet  och  därifrån  till  Stockholm,  där  han  ämnade  bryta 
sig  en  bana.  Men  den  entusiastiske  Rousseauanen  vantrivdes 
inne  i  staden  mellan  broarna.  »Instängd  i  detta  nästet  mellan 
takvinklar,  galler  och  skorstenar,  förekommer  jag  mig  som 
en  fängslad  fågel»,  skriver  han.  »Jag  suckar  oupphörligt 
efter  friheten  och  skogarna.  Om  jag  kvittrar  någon  gång  bland 
vänner,  är  det  utan  glädje.» 

En  dag  bhr  hans  värd  häktad  för  gäld.  Då  uppreser 
sig  Thorilds  »ömma  hjärta»  mot  rättsbetjänternas  »fräcka 
och  bödelska  tilltag».  Han  gråter  i  kapp  med  frun,  hen- 
nes dotter  och  väninna.  Han  frossar  i  höga  och  ädla 
känslor:  »Ljuva  och  kvalfulla  medlidande!  Våra  själar  för- 
stå och  tillhöra  varandra  men  hava  ej  annat  än  smärta  att 
dela!»  —  Det  märks,  att  man  kommit  in  i  den  ädla  känslo- 
samhetens tidsålder.  Man  hör  vingslagen  av  Rousseaus  ande. 
Thorild  fann  också  i  den  store  fransmannen  en  nära  besläk- 
tad själ  och  utbrister:  »Nej,  Rousseau,  ingen  kan  läsa  dig 
som  jag!  Där  är  en  likhet  mellan  hans  känslor  och  mina, 
som  förtjusar  mig.»  Och  efter  mönster  av  sin  store  lärofader 
»tillbedjer  han  sin  själs  omätliga  ömhet,  kraft,  ljus  och  stor- 
het». »Denna  tillbedelse  var»,  säger  han  i  sin  självkarakteri- 
stik, »det  allra  heligaste  av  min  lycksalighet.  Också  trodde 
jag,  att  varje  dödlig  var  en  gud  i  sin  natur  .  .  .  Höghet  och 
patos,  det  var  mitt  liv!»  Och  han  talar  om,  att  han  brukade 
kyssa  varje  sida  i  sina  diktmanuskript.  Denna  självförgud- 
ning  är  karakteristisk  för  hela  den  riktning,  Thorild  tillhörde. 
Dess  apostlar  förblandade  alltid  sitt  eget  jag  med  de  höga 
sanningar,  de  förkunnade.  Thorilds  eget  kynne  erbjöd  också 
av  naturen  en  ovanligt  tacksam  jordmån  för  dylik  sentimen 
tal  självförgudning.  Ty  blygsam  var  han  inte.  Åtskilligt 
av  den  norska  Per  Gynt-naturen  låg  nog  nedärvd  i  denna 
telning  av  det  gamla  Viken,  som  ansåg  sig  vara  korad  »att 
förklara    hela  naturen  och  reformera  hela  världen». 


THOMAS    THORILD.  191 

För  att  med  ett  slag  vinna  ryktbarhet  insände  han  till  det 
vittra  sällskapet  Utile  dulci  en  tävlingsdikt  med  namnet 
»Passionerna»,  vilken  han  på  silt  egendomliga  språk  för- 
klarar vara  avsedd  att  ge  uttryck  åt  »kraften  av  hans  filosofi 
och  glansen  av  hans  inbillning,  orimmat,  hänryckt,  för- 
underligt» —  dikten  var  nämligen  skriven  i  ett  o  rimmat 
versslag,  vilket  redan  det  var  något  för  den  tiden  ovanligt 
och  stred  mot  den  gängse  smakriktningen. 

Det  vittra  sällskapets  smakdomare  var  egentligen  dess 
sekreterare,  Kellgren.  Han  fann  »Passionerna»  vittna  om 
författarens  snille,  om  »en  rik  och  brinnande  bildningskraft» 
samt  »framför  allt  en  öm  och  livlig  känsla».  Men  å  andra  sidan 
anmärkte  han  på  stora  svagheter  i  dikten,  isynnerhet  en 
översvallande,  svulstig  stil,  som  ibland  förlorade  sig  i  tomma 
deklamationer.  Och  vad  den  orimmade  versen  angår,  be- 
traktade Kellgren  den  såsom  »en  likaså  vådelig  som  onödig 
nyhet»,  därför  att  den  skulle  göra  poesins  konst  alltför  lätt 
för  svaga  medelmåttor.  Denna  punkt  i  Kellgrens  omdöme 
visar  en  begränsning  i  hans  uppfattning,  som  han  sedan 
skulle  frigöra  sig  från.  Men  i  övrigt  måste  eftervärlden  er- 
känna, att  Kellgren  hade  rätt. 

Med  hänsyn  till  diktens  svagheter  ansåg  sig  ULile  dulci  icke 
kunna  tilldela  Thorild  sitt  stora  pris  utan  stannade  vid  ett 
mindre.  Men  Thorilds  valspråk  var  »Allt  eller  intet».  I  kraft 
därav  meddelade  han  sällskapet  genom  en  inlaga  i  Stockholms- 
posten, att  han  avsade  sig  priset.  På  samma  gång  bröt  han 
en  lans  för  den  orimmade  versen  och  kritiserade  de  gängse 
smakreglerna  för  poesin.  Tonen  i  hans  inlaga  var  allt  igenom 
värdig  och  hövlig:  Utile  dulci  hade  följt  sina  lagar,  men  skal- 
den kunde  därför  icke  frångå  sin  uppfattning.  Han  yttrar 
sig  bland  annat  sålunda: 

»'Förnuft',  'smakens  styrsel',  'stadgade  lagar'  — •  vad  be- 
tyda dessa  orden?  Vilken  tid  och  krets  har  icke  sitt  förnuft 
och  sin  smak  och  sina  stadgar?  Jag  upphäver  dem  icke. 
Men  de  måste  vara  falska  eller  ock  icke  utesluta  någon  ny 
möjlig  grad  av  väl  eller  skönhet.  —  Den  allmänt  godkända 
smaken  —  ja  i  Paris  och  Stockholm!  Men  Grekland  och 
Rom  och  England  och  Tyskland  och  Italien  sjunga  gudom- 
ligen  orimmat  I 

Sällskapet  är  en  domstol  och  har  gjort  väl  i  att  följa  sia 


192         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

högsta  regel  av  rätt,  tills  någon  visar,  att  den  är  otillräcklig. 
Jag  måste  vörda  den.  Men  vart  snille  är  fött  lagstiftare,  själv- 
skapare i  sitt  ämne.  Det  tar  icke,  iitan  ger  lagar.  Det  kän- 
ner inga  andra  regler  än  naturens:  än  den  högsta  kraftens 
och  den  högsta  skönhetens.  Efter  dessa  var  det  jag  be- 
hövde att  dömas  .  .  .  Man  hade  icke  bort  fråga:  'Är  denna 
harmonien  rimlös?'  utan:  'Är  den  ljuv,  stark  och  rik?  Är 
den  förmögen  till  alla  naturens  uttryck?'  .  .  . 

Man  vinner  ej  det  nya  utan  genom  uppoffring  av  det  an- 
tagna, eher  det  mera  fria  och  höga  utan  genom  uppsprang 
över  vanligheten.  Många  andas  väl  och  förnöjt,  där  andra 
känna  sig  förkvävas:  sparven  kvittrar  mellan  kvistarna,  och 
där  kan  örnen  endast  vila  ...» 

Kellgren  svarade  i  Stockholmsposten  under  masken  av  en 
insändare,  varpå  kom  ett  svar  från  Thorild  och  därefter  från 
Kellgren  en  mästerlig  parodi  på  Thorilds  egendomliga  stil 
under  rubriken  »Angående  påbudet  om  snöskottnin- 
gen». Den  var  skriven  i  form  av  en  insändare  i  anledning 
av  poliskammarens  just  då  utfärdade  påbud  om  saken.  Det 
är  en  av  förtrytelse  fylld  husvärd,  som  protesterar:  »Polis- 
kammaren har  gjort  väl  att  följa  sin  högsta  regel  av  snyggt 
och  bekvämhgt;  jag  upphäver  den  ej,  men  jag  förkastar  den. 
Var  husägare  är  född  lagstiftare,  självrådare  om  sin  trappa; 
han  tar  icke,  utan  ger  lagar.  Jag  känner  inga  andra  reglor 
än  naturens:  än  den  högsta  snöns  och  den  högsta  smutsens. 
'Skick,  ordning,  renhghet'  —  vad  betyda  dessa  orden? 
Vilken  tid  och  ort  har  ej  sitt  skick,  sin  ordning,  sin  renlig- 
het! Man  borde  icke  fråga:  'Är  denna  snö  för  djup?'  utan: 
'Är  den  varm,  torr  och  bekvämlig?  Är  den  förmögen  att 
bevara   för    snuva?' 

Den  allmänt  godkända  polisen  —  ja  i  Stockholm  och 
Petersburg!  Men  Lappland  och  Sibirien  och  Grönland  och 
Nova  Sembla  trivas  gudomeligen  oskottade.  Man  hinner  ej 
det  ovanliga  utan  genom  uppoffring  av  det  vanliga,  eller  det 
skyhöga  utan  genom  uppskutt  över  det  låga.  Månge  vada  i 
snön  uppe  till  armarne,  där  andre  ej  finna  fotfäste:  flugan 
drunknar  på  tefatet,  och  där  kan  hunden  endast  läppja. 
Jag  ber  för  nu  och  alltid,  att  man  vill  bry  sig  om  att  förstå 
mig.     Om  jag  gör  det  själv  —  det  är  en  annan  fråga. 

Husägare.» 


THOMAS    THORILD.  193 

Sedan  växlade  Kellgren  och  Thorild  nya  stridsskrifter  på 
både  vers  och  prosa.  Särskilt  märkes  Kellgrens  kvicka  dikt 
»Nytt  försök  till  orimmad  vers».  Han  liknar  där  sin 
bålstore  motståndare  vid  den  grekiska  sagans  Ikaros,  som  av 
sin  konstnärlige  fader  fick  vingar  för  att  flyga  upp  till  him- 
meln men  kom  för  nära  solen,  så  att  vaxet,  varmed  vingarna 
voro  fästa,  smälte  och  ynglingen  föll  ned  i  havet  och  drunk- 
nade. På  samma  sätt  samlar  sig  den  nye,  gudahärmande 
diktaren  till  en  himlafärd,  och  jord  och  himmel  äro  i  bidan 
på  det  stora  ögonblicket: 

»Nu  väntar  jorden,  häpen, 
tillbedjande  och  knäböjd, 
att  se  din  himmelsfärd. 
Nu  genom  djupa  molnet 
sin  liand  en  ljusets  ängel 
har  utsträckt  till  ditt  slvydd, 
och  legioner  stämmor 
och  milliarder  handklapp 
och  loclcande  serafer 
och  bugande  keruber 
vid  åsyn  av  ditt  uppsprang 
kring  tusen,  tusen  himlar 
ge  skall  och  återskall.» 

Men  slutet  blir  detsamma  som  för  Ikaros: 

»Nu  föll  han,  slak  och  snöplig, 
med  näsan  emot  jorden 
och  sprack.» 

Vad  striden  innerst  gällde  var  icke  så  mycket  frågan  om 
den  orimmade  versens  berättigande  som  en  vida  större  sak, 
nämligen  den  originella  begåvningens  rätt  att  verka  ohäm- 
mad av  tillfälliga  smakriktningar.  Det  var  denna  rättighet, 
som  Thorild  förfäktade.  En  opartisk  domare  måste  härvid- 
lag liksom  i  detaljfrågan  om  den  orimmade  versen  ställa  sig 
på  hans  sida,  ty  diktkonsten  höll  verkligen  på  att  stelna  i 
ett  regelrätt  efterapande  av  den  tidens  modemönster.  Men 
å  andra  sidan  behöver  det  ju  ej  framhållas,  att  Thorilds  fram- 
ställningskonst var  behäftad  med  flere  osympatiska  drag. 
Kellgren  hyste  en  instinktiv  motvilja  mot  de  stora  fraserna, 
mot  oredan  och  det  konvulsiviska  i  »den  epileptiska  poesin», 

13 — 204364.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


194        »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

som  han  kallar  den.  I  ett  brev  till  en  vän  skriver  han,  att  den 
nya  sekten  hade  till  ändamål  att  »utbreda  det  högsta  sköna 
och  sanna»,  men  lärde,  att  »det  högsta  sköna  är  det,  som  är 
orimmat,  och  det  högsta  sanna  det,  som  är  orimligt». 

Att  Thorild  dock  var  en  verklig  skaldebegåvning,  det  visar 
han  i  en  dikt  sådan  som  »Hildur»  med  dess  kraftigt  må- 
lande början: 

»Slå  vild,  o  storm, 
mot  Mälarns  klippa! 
Med  dig  jag  klagar. 
Slå  vild,  o  storm, 
häv,  rasande,  högt 
den  gnyende  vågen, 
ocli  kvid  och  vissla 
i  höstgula  träden!» 

Thorilds  egentliga  livsuppgift  var  dock  icke  diktarens  utan 
tidningsmannens  och  sam-hällsförbättrarens.  År  1784  finna 
vi  honom  som  utgivare  av  en  ny  tidning,  »Den^^nya  gran- 
skaren», som  naturligtvis  skulle  stå  himmelshögt  över  alla 
andra  »blad».  Här  framlägger  Thorild  sina  frihetsidéer  på 
det  politiska  och  sociala  området  i  en  stil,  som  överflödar  av 
utrop  och  deklamationer  och  har  över  sig  det  muntliga  or- 
dets, folktalarens,  omedelbarhet  och  livfullhet.  Den  rikliga 
användningen  av  fet-  och  kursivstil  är  också  uttryck  för 
denna  inneboende  kraft  och  eld  i  vad  han  skriver.  Det  är, 
som  om  man  hörde  författaren  själv  inför  en  lyssnande  folk- 
skara ropa,  ja  skrika  ut  själva  slagorden  i  vad  han  har  på 
hjärtat.  Hans  uppträdande  innebär  i  det  hänseendet  början 
till  en  revolution  av  den  gängse  cirklade,  omständliga  prosa- 
stilen, en  revolution,  som  jämförts  med  den  Strindberg  åstad- 
kom ett  århundrade  senare.  Bägge  ha  de  satt  must  och 
märg  i  vårt  skriftspråk,  »ingjutit  talspråkets  levande  värme 
och  röda  blod  i  den  kalla,  blåblodiga  konststilen». 

Det  var  ej  utan,  att  de  nya  frihetslärorna  ansågos  samhälls- 
vådliga  av  de  makthavande.  Schröderheim  skrev  härom 
till  konungen:  »En  förryckt  magister  Thorén  har  börjat  en 
ny  skrift,  som  är  gallimatias  men  har  elaka  ställen.  Jag 
hoppas  göra  slut  därpå.»  Gustav  Hl  lär  dock  ej  ha  velat 
ingripa  mot  den  unge  entusiasten,  vars  tidning  för  övrigt 
ej   upplevde  mer  än  tio  nummer. 


THOMAS    THORILD.  195 

Vid  denna  tid  var  det,  som  Thorén  ändrade  sitt  namn  till 
det  mera  välljudande  Thorild.  Thors  eld  —  blixten  —  var 
ju  symbolisk  för  den,  som  sjungit  ut  orden: 

»Thors  gnista  jag  kände 
och  kände  hans  harm.» 

Den  gnistan  slog  ut  i  flamma  under  1786  års  riksdag. 
Verkan  blev  hans  »Memorial  om  allmänna  förståndets 
frihet»,  en  märklig  politisk  skrift,  som  han  riktade  dels  till 
konungen,  dels  till  folket  och  undertecknade  »Thomas  Tho- 
rild, ung  lärd  och  medborgare».  Med  lågande  hänförelse 
för  frihetens  ädla  sak  men  också  med  naiv  tillförsikt  tar  han 
här  till  orda  för  en  oinskränkt  tryckfrihet  under  förmenande, 
att  den  aldrig  kan  bli  farlig.  Ty  det  farliga,  det  var  de  hemliga 
smädeskrifterna.  Men  låt  bara  dagsljuset  falla  över  dem, 
så  blir  deras  makt  brutenl  »Låt  endast  dagen  kommal  Fri- 
giv paskillerna!  och  de  skola  bliva  en  föraktad  konst.» 

Memorialet  till  folket  slutar  med  en  av  ädel  känsla  genom- 
trängd prosahymn  till  fäderneslandet,  ord  som  skola  leva 
i  alla  tider:  »Detta  ord.  Fädernesland,  betyder  ej  den  kalla 
jordgrund,  på  vilken  vi  trampe,  dessa  berg  och  dälder,  varest 
fånar  och  trälar  likaså  gärna  kunde  dväljas;  utan  det  betyder 
allt  vad  som  ibland  oss  är  gott  och  stort,  alle  redlige  och  ädle, 
med  vilke  vi  andas  samma  luft  och  njute  samma  lagar,  med 
ett  ord:  alle  de  som  dela  med  oss  liv,  dygd  och  lycksalighet.» 

För  den  svenska  tryckfrihetens  sak  hade  Thorild  emellertid 
inte  glömt  bort  sitt  ursprungliga  program  att  »reformera  hela 
världen».  År  1787  utvecklade  han  i  ett  brev  till  en  själs- 
frände sina  planer  på  att  genom  skrifter  på  latin  verka  för 
bildandet  av  en  världsrepublik,  »vars  osynliga  regering  äro 
genierna».  Uppgiften  vore  nu  »att  störta  dårar  och  slå  skäl- 
mar» —  därmed  åsyftade  han  kungar  och  ministrar  samt 
deras  medhjälpare.  Småningom  skulle  man  också  »bränna 
städerne,  dessa  nästen  för  galenskapen  och  tyranniet,  dessa 
yppighetens  och  eländets  skolor,  där  man  efter  systemer 
förvandlar  jordens  härlighet  och  välsignelse  till  en  stenhop». 
I  stället  skulle  nya,  fria  samhällen  bildas  »på  öar,  i  bergs- 
trakter, hos  vildar,  köpta  öde  ställen  etc».  En  ny  religion 
och  nya  lagar  skulle  här  råda.    Den  kung,  »den  blodsdåre». 


196         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

som  sedan   ställde  till   krig,   borde   genast  slås   till   marken. 
»Konungakältringarne   få  slåss  med  varandra,  om  de  vilja.» 
AkLslycket  är   som  ett  varsel  av  den  stora  franska  revolu- 
tionen, som  skulle  bryta  ut  ett  par  år  därefter. 


Thomas  Thorild.     Samtida  kopparstick. 


Men  Thorilds  roll  att  spela  profet  i  sitt  fädernesland  hade 
misslyckats.  Varken  de  makthavande  eller  de  stora  mas- 
sorna ville  höra  på  honom.  Han  beslöt  sig  då  för  att  lämna 
sitt  otacksamma  fädernesland.    Dessförinnan  ville  han  dock 


THOMAS    THORILD.  197 

skaffa  sig  det  anseende,  som  låg  i  en  juris  doktorsgrad,  och 
för  den  skull  for  han  till  Uppsala.  Men  här  var  naturligtvis 
allting  för  smått  för  en  så  väldig  ande  som  Thorild.  Allt 
kritiserade  han,  och  han  var  inte  lätt  att  vederlägga,  ty 
disputera,  det  kunde  han  som  ingen  annan.  Glanspunkten 
i  hans  oratoriska  bedrifter  blev  en  disputation,  som  hölls 
i  mars  1788  under  ett  av  Gustav  III:s  besök  i  lärdomsstaden. 
Konungen  med  sin  svit  hedrade  den  akademiska  akten  med 
sin  närvaro.  Utom  de  båda  ordinarie  opponenterna  gingo  ej 
mindre  än  tolv  extra  i  elden,  bland  dem  Leopold  och  Schröder- 
heim.  Men  Thorild  höll  dem  alla  stången.  »Hans  snille», 
skriver  Armfelt,  »hans  föredrag,  hans  vältalighet  och  den  eld, 
som  framlyste  i  hans  blick  och  åtbörder,  väckte  allas  för- 
våning. Härmed  förenade  han  en  saltad  kvickhet  och  sade 
ofta  grymma  epigrammer.  Slutligen  kom  han  oss  att  skratta, 
så  att  vi  fingo  tårar  i  ögonen.»  På  konungens  befallning 
gjorde  Schröderheim  första  attacken  med  en  ganska  träffande 
parodi  på  Thorilds  bisarra  stil.  Ett  utdrag  därur  må  vara 
nog:  »Att  två  pund  överväga  ett  pund  är  otvivelaktigt  rätt, 
en  sanning;  men  det  är  tyngden,  en  kraft  som  föreställer 
styrka,  vilken  gör  övervikten.»  f-        |^       **  ^        ^^^ 

Men  Thorild  var  honom  för  munvig.  "  Schröderheim  gjor- 
de då  några  fåfänga  försök  att  draga  in  den  beskedlige  preses 
i  diskussionen,  vände  sig  upprepade  gånger  till  honom  och 
frågade:  »Eller  hur,  herr  professor?»  Men  preses  visade  sig 
alldeles  ohågad  att  övertaga  en  roll  i  detta  narrspel.  Då  ut- 
spann sig  följande,  på  sin  tid  mycket  bekanta  dialog  mellan 
Thorild  och  Schröderheim: 

»Jag   hoppas,    att   Ni   inte  vill  förföra  min  preses  att  tala.» 

»Jo.» 

»Jag  ber  då  underdånigast,  att  Ni  ej  måtte  bry  preses  med 
att  skilja  en  träta^  vartill  ämnet  tyckes  vara  honom  mindre 
bekant.  Min  preses  är  ingen  Paris,  jag  ingen  Pallas  och  Ni 
ännu  mindre  någon  Venus.» 

Efter  den  betan  troppade  Schröderheim  av.  Han  var  van 
att  ha  skrattarna  på  sin  sida  och  var  inte  belåten  med  de 
ombytta  rollerna. 

Bland  de  opponenter,  som  uppträdde  efter  »Venus  från 
Uppsala»,  såsom  Armfelt  titulerade  sin  slagne  vän,  var  även 
den    sedan  så  berömde  juristen  Holmbergson.     Han  började: 


198         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

»Ert  opus,  Min  herre,  är  besynnerligt.  Då  jag  var  i  skolan, 
lärde  man  mig  redan,  att  jag  borde  förstå,  vad  jag  läste; 
men    det  här  —  det   erkänner  jag  —  är  mig   omöjligt  .  .  .» 

Här  avbröts  han  av  Thorild: 

»Min  Herre,  då  Ni  var  i  skolan  —  sade  Ni  —  förstod  Ni 
vad  Ni  läste,  men  det  erkänner  Ni  att  Ni  nu  inte  gör.  Var- 
för blev  Ni  inte  kvar  i  skolan?» 

På  eftermiddagen,  efter  disputationens  slut,  sände  konungen 
Armfelt,  von  Essen  och  två  andra  av  sina  uppvaktande 
kavaljerer  att  komplimentera  segraren  och  meddela,  att  Hans 
Maj:t  var  »charmerad».  I  konungens  med  sex  hästar  förspända 
vagn  anlände  de  till  Thorilds  lilla  studiekammare,  som  de 
fyllde  med  sina  artigheter. 

Thorilds  juridiska  examen  slog  emellertid  illa  ut,  ty  att 
skaffa  sig  verkliga  fackkunskaper  i  ämnet  föll  honom  aldrig 
in.  Han  studerade  blott  det  mera  »storslagna»  i  vetenskapen, 
rättsfilosofi  o.  d.,  men  hyste  ett  suveränt  förakt  för  detalj- 
kunskaper. När  han  skulle  upp  i  juris  licentiatexamen, 
måste  han  bland  annat  undergå  examen  i  kamerallagfarenhet, 
som  ju  onekligen  hör  till  det  torrare  här  i  världen.  Professorn 
frågade  honom  då  efter  data  på  skjutsförordningar,  bad  om 
en  definition  på  ordet  mutsedel  m.  m.  »Jag  log»,  berättar 
Thorild,  »och  bad  honom  i  stället  draga  en  krets  av  stora, 
nobla  och  magistrala^  kunskaper.»  Då  professorn  föredrog  att 
sköta  examen  på  sitt  sätt,  steg  Thorild  upp:  »Väl!  Då  för- 
aktar jag  en  titel  utan  ära,  ett  namn  som  jag  kan  få  på  femton 
ställen  i  Europa  värdigare.»  —  »Jag  gick»,  tillägger  han  i 
sin  berättelse.    »Betalt  var  föruf.    Slut  på  saken.» 

Kort  därefter  reste  Thorild  över  till  England  i  syfte  att 
med  sig  förena  tidens  yppersta  män  »till  att  bryta  träldomen 
över  jorden». 

Men  de  yppersta  männen  visade  ingen  lust  att  fylka  sig 
kring  Thomas  Thorild.  Kassan  tog  slut,  och  hans  värd  lät 
bysätta  honom.  Kort  förut  hade  världsomdanaren  i  ett  brev 
till  Rosenstein,  Svenska  akademiens  sekreterare,  förklarat, 
att  han  icke  sänkte  sina  tankar  så  lågt  som  till  pengar.  Nu 
lärde  han  sig  emellertid  förstå  deras  värde,  när  han  tack 
vare  dera  blev  fri  igen  —  det  var  en  människovänlig  lands- 


*  Sådana  som  hövdes  en   »mästare-. 


THOMAS    THORILD.  199 

man,  som  löste  ut  honom  och  skaffade  honom  lägenhet  att 
återvända  hem  på  en  svensk  skuta. 

Året  därpå  —  1791  —  fäste  han  allmänhetens  blickar  vid 
sig  genom  den  yppersta  skrift,  han  författat:  »En  kritik 
över  kritiker».  De  åsikter,  Thorild  här  uttalar,  äro 
originella  och  snillrika,  och  formen  är  kvick  och  träffande. 
Själva  grundtanken  är,  att  en  kritiker  skall  döma  humant 
över  de  skrifter,  han  granskar.  Han  skall  icke  fälla  dom  efter 
på  förhand  givna  lagar  utan  söka  utleta,  vilka  förtjänster 
varje  skrift  har  inom  sin  art.  Han  skall  »döma  allt  efter 
sin  grad  och  sin  art». 

»En  borgmästare  i  sin  småstad  —  med  all  vördnad  sagt  — 
kan  i  sin  nattrock,  sin  nattmössa  och  tofflor,  med  förtrolig 
värdighet  rökande  sin  pipa,  gå  från  den  ena  ändan  av  sitt 
herradöme  till  den  andra,  och  intet  öga  stötes,  ingen  själ 
förtörnas.  Nej,  det  tvärtom  där  synes,  som  denna  mössa 
krönte  hans  makt,  som  vore  denna  nattrock  hans  rättfär- 
dighets mantel  och  röken  av  hans  pipa  dambet  av  en  Tor. 
Så  högt,  så  härligt  är  detta  i  denna  grad.  Ville  ni  draga  upp 
denne  man,  sådan  han  här  står,  på  världens  högsta  teater 
och  från  topp  till  tå  döma  honom  efter  en  överceremoni- 
mästare på  en  serafimerordensdag? 

En  bondflicka  kan  vara  rätt  söt  men  är  icke  gjord  för 
assembléen  eller  couren^  Den  som  håller  ett  tal  på  vers  i 
Skara,  menar  därmed  att  fröjda  icke  Stockholm,  icke  Paris 
eller  Rom,  utan  Skara.» 

Till  kritikerns  plikter  hör  också  att  först  och  främst  fram- 
hålla den  granskade  skriftens  förtjänster  och  betänka,  att 
ingen  skrift  tillkommit  för  sina  fels  skull  utan  »allt  för  sitt 
värdes  skull.  När  Ni  förer  oss  in  i  ett  hus,  så  förer  Ni  oss 
icke  först  till  sophögen  utan  till  de  vackraste  rummen.  En 
sophög,  min  herre,  kan  samlas  ur  de  täckaste  boningar, 
men  på  den  vill  icke  Ni  bygga  en  tron,  på  den  vill  ingen 
kritikus  skaka  sin  spira  .  .  .» 

I  sin  kamp  mot  en  kritik  med  förutfattade  meningar  hade 
Thorild  här,  som  alltid,  gått  till  överdrifter.  Han  ville  ha 
tillerkänd  alla  författare  en  okränkbarhet,  som  den  stora 
massan    av  skribenter  sannerligen    inte    förtjänade.     I  varje 


'  Franska  cour;  sv.  kur:  offentlig  mottagning  på  hovet. 


200         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

författare  borde  kritikern,  som  han  säger,  se  »en  liten  gud, 
full  av  eld  och  allvar,  färdig  att  ropa  sitt  'Varde'».  På  det 
viset  hade  Thorild  slagit  sig  till  de  svaga  skribenternas  spe- 
cielle riddare.  Det  är  hans  ömma  hjärta,  hans  medlidande 
med  de  svaga  och  förkomna,  som  drivit  honom  därtill. 

Thorild  hade  nu  lyckats  göra  sig  allmänt  känd.  Snart  skulle 
han  bli  en  verkligt  populär  man.  Det  var,  då  han  för  sina 
revolutionära  idéer  år  1793  blev  dömd  till  fyra  års  landsflykt. 
Han  njöt  av  att  äntligen  känna  sig  som  folkhjälte.  I  lands- 
flykten höll  han  rent  av  på  att  vinna  världsrykte  såsom  poe- 
tisk martyr.  Men  så  förstörde  han  sina  chanser  genom  ore- 
sonlighet och  obehärskade  utgjutelser. 

En  skrift  från  hans  landsflyktstid,  som  visar,  hur  långt  han 
stod  framom  sin  samtid,  är  broschyren  »Om  kvinnokönets 
naturliga  höghet».  Han  hävdar  där  kvinnornas  rätt 
att  »först  betraktas  som  människor,  därnäst  som  kvinnor 
och  icke,  såsom  man  alltid  ansett  dem,  först  kvinnor,  där- 
näst människor».  Den  sistnämnda  uppfattningen  anstode 
blott  en  turkisk  pascha  och  vore  ett  bevis  på  »den  ovärdiga 
halvmänsklighet,  varuti  karlarnes  dumma  vildhet  nästan  all- 
tid dristat  hålla  kvinnorna.  Samma  fånighet  eller  skamlös- 
het, som  det  vore  att  betrakta  en  karl  blott  i  egenskap  av  en 
han,  samma  fånighet  eller  skamlöshet  är  det  ock  att  betrakta 
en  kvinna  blott  i  egenskap  av  en  hon.»  Enligt  naturens 
gudomliga  ordning  är  kvinnan  »en  förståndig  varelse 
med  alla  en  sådan  varelses  rättigheter  och  höghet,  en  män- 
niska med  all  en  människas  rättighet  och  höghet,  en  med- 
borgare med  all  en  medborgares  rättighet  och  höghet  o.  s.  v. 
och  allra  sist  en  hon,  en  älskarinna  för  en  viss  lycklig 
karl  eller,  om  ni  hellre  vill,  en  hustru». 

Det  gick  emellertid  Thorild  som  det  gick  så  mången  frihets- 
svärmare  vid  åsynen  av  franska  revolutionens  ohyggligheter 
och  maktlystnaden  hos  de  nya  folkledarne:  han  ryggade  till- 
baka, kastade  om;  och  till  sist  kallar  han  revolutionen  för 
»en  outplånlig  skamfläck  i  mänsklighetens  historia».  I  skriften 
»Rätt  eller  alla  samhällens  eviga  lag»  proklamerar 
han  sitt  avfall  från  den  Rousseauanska  läran  om  massherra- 
väldet och  »folkviljans»  rätt.  Han  finner  nu,  att  massornas 
tyranni  är  lika  förtryckande  som  förut  konungarnes.  »Vad 
tröst  är  en  pluralitet,  när  de  mesta  äro  de  som  veta  minst?» 


BENKT    LIDNER.  201 

Nej  makten  i  samhället  borde  utövas  av  ett  fåtal  högt  bildade 
män  eller  av  en  enda  sådan. 

Efter  detta  avfall  från  de  revolutionära  grundsatserna 
började  lyckan  äntligen  le  emot  Thorild.  År  1795  befriades 
han  från  vidare  straff  och  hugnades  med  befattningen  som 
universitetsbibliotekarie  i  Greifswald.  Den  forne  revolu- 
tionären gladde  sig  som  ett  barn  häråt  och  ej  minst  åt  den 
professorstitel,  som  var  förknippad  med  sysslan. 

Här  i  den  lilla  universitetsstaden  förvandlades  världs- 
reformatorn till  en  lärd,  som  levde  blott  för  sina  böcker 
och  sin  familj  och  för  övrigt  slöt  sig  inom  sitt  skal.  Här 
åldrades  han,  och  här  verkade  han  till  sin  död,  år  1808. 


Tegnér    ser    på  Thorild  på  samma  sätt,  som  dennes  mot- 
ståndare Kellgren  och  Leopold: 

»En  rik  natur  men  utan  frukt  och  kärna, 
en  väldig  själ  men  utan  takt  och  klang. 
Där  låg  en  värld  i  kaos  i  hans  hjärna, 
men  sol  sken  icke,  icke  morgonstjärna  — 
en  meteor  allén,  som  knallade  och  sprang.» 


Benkt  Lidner. 

■På  Nova  Semblas  fjäll,  i  Cej'lons  brända  dalar, 
var  helst  en  usling  finns,  är  han  min  vän,  min  bror. 
Då  jag  hans  öde  hör,  med  tårar  jag  betalar 
den  skatt,  jag  skyldig  är,  natur,  dig,  allas  mor! 
Nej,  himmel,  icke  jag  ditt  delningssätt  anklagar. 
På  blomman  av  min  vår  du  hagelskurar  sänt; 
men  om  jag  tälja  fått  en  mängd  av  sälla  dagar, 
att  jag  ett  hjärta  har,  jag  kanske  än  ej  känt.» 

Så  börjar  Lidners  berömda  dikt  »Spastaras  död».  Man 
skulle  kunna  sätta  dessa  ord  som  motto  på  Lidners  hela 
diktning.  I  dem  utgjuter  han  sitt  känslosamma  hjärtas 
ömhet,  sin  medkänsla  med  alla  de  millioner  medmänniskor, 
som  sucka  under  sorger  och  kval.  Han  gråter  över  sina 
medmänniskors  lidanden  mer  än  över  sina  egna,  vilka  sna- 
rare skänka  honom  glädje.     De  ha  nämligen  uppenbarat  för 


202    »DET  LÅG  ETT  SKIMMER  ÖVER  GUSTAVS  DAGAR.» 

honom,  att  han  har  ett  ömt  och  känshgt  hjärta.  Han  gla- 
des över  sina  lidanden  på  samma  sätt  som  medeltidens  hel- 
gon över  martyrskapet;  och  hans  tåreflöden  skänka  honom 
samma  tillfredsställelse  som  de  s.  k.  goda  gärningarna.  Ty 
att  gråta  är  en  synnerligen  god  gärning. 

Benkt  Lidner  är  i  detta  hänseende  ett  barn  av  sin  tid: 
han  är  Sveriges  mest  typiske  representant  inom  poesin 
för  den  känslosamma  riktning,  som  under  1700-talets  senare 
hälft  bemäktigar  sig  sinnena  över  hela  Europa.  Skalderna 
dikta  under  strömmande  tårar,  och  deras  poesi  läses  med 
tårade  ögon.  Det  har  väl  aldrig  suckats  och  gråtits  så  ymnigt 
i  denna  usla  värld  som  nu,  då  världssmärtan  blev  på  modet. 
Inom  prosan  ha  vi  funnit  samma  drag  av  känslosamhet 
hos  Thorild.  Både  han  och  Lidner  ha  närmast  hämtat 
sina  intryck  från  Rousseau,  men  det  fanns  också  i  vårt 
land  äldre  inhemska  anknytningspunkter  i  pielismen  och 
Swedenborgianismen. 

Ett  typiskt  exempel  på  tidens  sentimentalitet  möter  man 
i  Skjöldebrands  memoarer,  då  han  berättar  om  sin  förälskelse 
i  den  sköna  Magdalena  Rudenschöld,  Armfelts  sedan  så 
olyckliga  älskarinna.  Han  träffade  henne  en  afton  på  teatern, 
då  man  gav  den  mycket  gråtmilda  och  mycket  populära 
tyska  pjäsen  »Världsförakt  och  ånger».  Den  sköna  anför- 
trodde honom  då,  att  hon  var  mycket  olyckhg,  och  »sade 
sig  kunna  bliva  det  mycket  mer,  och  bad  mig  ömka  henne, 
om  något  gruvligt  skulle  hända  henne».  Vid  en  oemotstånd- 
ligt rörande  scen  »föll  fröken  Rudenschöld  i  gråt,  och  jag», 
säger  Skjöldebrand,  »kunde  ej  avhålla  mig  från  tårar.  Hon 
vände  sig,  såg  det  och  klämde  min  hand  med  en  djup  suck, 
som  röjde  ett  slags  förtvivlan.  Följande  dagen  råkade  jag 
henne  på  en  cour  hos  änkedrottningen.  Hon  hade  bemödat 
sig  att  dölja  sin  bedrövelse  och  sade  till  mig:  'Tack  för  i 
går  och  tack  för  tårarnal'» 

Varje  land  med  kulturellt  anseende  fick  nu  minst  en 
tårarnas  skald.     I  Sverige  var  hans  namn  Benkt  Lidner. 

Benkt  Lidner  föddes  i  Göteborg  1757.  Hans  far  var  väl- 
aktad  organist  vid  domkyrkan  men  föll  ifrån,  när  sonen  var 
blott  två  år,  och  efterlämnade  sin  unga  maka  i  små  omstän- 
digheter.  Tre  år  därefter  gifte  hon  om  sig.    Man  har  en  sägen 


BENKT    LIDNER.  203 

om  att  lille  Benkt  vid  moderns  andra  bröllop  diktat  sina 
första  verser.  Det  skulle  icke  ha  funnits  plats  för  honom  vid 
bordet  under  måltiden,  utan  han  fick  äta  på  en  »kista»  i 
stället.  Det  kände  femåringen  så  bittert,  att  han  började 
snyfta  och  i  stället  för  bordsbön  kom  det: 

»När  andra  gå  till  bords,  går  jag  till  kista. 
O  Gud,  låt  mig  då  aldrig  maten  mista!» 

En  allmänt  känd  historia  från  hans  barndom  är  den  om 
»Lidnerska  knäppen».  Han  skall  ha  varit  mäkta  trög  och 
oläraktig  ända  till  sitt  elfte  år,  då  en  besynnerlig  förändring 
inträffade:  en  dag  spratt  såväl  hans  lärare  som  kamraterna 
till  vid  en  genom  hela  skolrummet  hörbar  knäppning  i  lille 
Benkts  huvud.  Han  kände  en  skakning  i  huvudet,  så  att 
han  skrek  till  av  smärta.  Strax  därefter  kunde  han  sin  läxa 
som  ett  vatten  och  var  sedan  den  stunden  utrustad  med  gott 
minne  och  snabb  fattningsgåva (!).  —  Historien  måste  ledsamt 
nog  förvisas  till  diktens  område,  ty  berättelsen  härrör  från 
en  ovanligt  opålitlig  sagesman  —  nämligen  Lidner  själv. 
Med  all  aktning  för  honom  som  skald  är  det  ett  faktum,  att 
han  alltför  gärna  »diktade»  även  om  verkligheten. 

Fjollon  år  gammal  förlorade  Lidner  sin  mor.  Minnet  av 
henne  följde  honom  som  en  skyddsande  hela  livet  igenom. 
Han  förblev  alltid  det  svaga,  ofta  vilsegångna  barnet,  som 
sökte  skydd  och  tröst  i  moderns  famn.  I  flere  av  sina  dikter 
har  han  åt  modern  inflätat  de  skönaste  blomster. 

Enligt  vad  han  själv  antytt,  var  han  tidigt  ute  på  villovägar; 

»Jag  blev  dock,  Gud,  förförd  .  .  .  och  i  vad  späda  år! 
På  lastens  gräns  ett  steg   -    ocli  sig  en  avgrund  röjer.» 

Efter  avslutade  studier  vid  Göteborgs  gymnasium  kom 
Benkt  Lidner  som  17-årig  student  till  Lund  med  rika  studie- 
och  skaldeanlag  —  hade  han  bara  haft  motsvarande  vilje- 
styrka! Hans  poetiska  begåvning  tilldrog  sig  emellertid  snart 
uppmärksamhet  och  beundran.  Han  diktade  med  en  viss 
förkärlek  hyllningsdikter  till  den  unge  konung   Gustav   III. 

En  gång  bedyrar  skalden: 

»Vad  ceder  är  bland  trän,  vad  lejon  ibland  djuren 
är  Gustav  ibland  allt,  som  finnes  i  naturen. 
Akilles  hälsas  stor  och  Henrik  likaså, 
men  när  jag  Gustav  ser,  så  kallar  jag  dem  små.» 


204         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Mer  äkta  är  han,  då  han  besjunger  andras  olyckor.  Ett 
tacksamt  ämne  fick  han  särskilt  år  1775,  så  sinnena  upp- 
rördes av  en  hemsk  olyckshändelse,  som  inträffade  på  Torups 
gård  i  närheten  av  Lund.  En  ung  kornett  Trolle  hade  med 
sina  två  systrar  och  sin  moster  omkommit  under  en  roddtur 
på  den  grunda  sjö,  som  omgav  slottet.  Flere  personer  åsågo 
från  stranden,  hur  ekstocken  vid  en  hastig  vändning  kantrade 
och  de  olyckliga  sjönko  ned  i  dyn;  men  eftersom  ingen  båt 
fanns  vid  stranden,  kunde  man  ingenting  göra  för  deras 
räddning. 

Skjöldebrand,  som  var  regementskamrat  med  den  så  sorg- 
ligt omkomne  ynglingen,  var  med  vid  begravningen  i  Lunds 
domkyrka.  »Man  kan»,  säger  han,  »lätt  föreställa  sig  den 
bedrövliga  åsynen  av  fem  likkistor^  i  rad,  vilka  inneslöto 
unga  människor,  så  plötsligt  bortryckta  i  livets  gladaste 
ålder.» 

Den  hemska  tilldragelsen  inspirerade  Lidner  till  en  dikt, 
vilken  med  all  sin  omogenhet  dock  bjuder  på  toner,  som 
förebåda  skaldeverket  »Spastaras  död».  Släktskapen  är 
omisskännelig  i  verser,   sådana  som  dessa: 

»Du  svarta  olyckssjö!     Var  dina  vågor  svalla, 

där  höras  hemska  rop  och  gråt  och  kval  och  tjut.» 

Han  anropar  himlen  att  till  hämnd  låta  sjön  för  evigt 
torka  ut.  Då  skulle  svanor  och  muntra  sångfåglar  fly  där- 
ifrån. 

»Här  Ijunge  rovdjur  blott  med  uvar,  ugglor,  gastar! 

Men  ack,  vem  irrar  mig? 
Bliv,  turturduva,  kvar,  som  ömma  suckar  andas, 

och  vet,  att  just  med  dig 
ska'  mina  luteslag  och  mina  tårar  blandas! 
Här  må  du  Icuttra  ömt  och  sjunga  sorg  och  kval!» 

När  den  person,  som  beställt  gravdikten,  skulle  avhämta 
den,  fann  han  Lidner  vandrande  fram  och  tillbaka  mellan 
tvenne  bord  med  var  sin  butelj  på.  Skaldeynglingen  grät, 
diktade  och  deklamerade  med  hög  röst,  allt  under  det  han 
då  och  då  tog  sig  en  styrketår. 

'  Minnesfel  för  fyra. 


BENKT    LIDNER.  205 

När  de  förolyckades  far,  kammarherre  Trollc,  fick  läsa 
gravdikten  över  sina  barn,  blev  han  mycket  gripen  och  ville 
gärna  belöna  författaren.  Han  vände  sig  till  en  professor 
för  att  få  veta  närmare  om  skaldeynglingen.  Professorn, 
som  kände  till  Lidners  oförmåga  att  sköta  pengar,  rådde 
Trolle  att  hellre  ge  poeten  en  ny  rock  än  någon  kontant  gåva. 
En  morgon  infann  sig  alltså  Trolles  kammartjänare  hos 
Lidner  och  bad  studenten  följa  med  till  en  köpmansbod. 
Där  fick  skalden  på  hans  herres  räkning  utvälja  tyg  till  en 
kostym,  som  hans  välgörare  genast  skulle  låta  sy  åt  honom. 
Lidner  var  genast  på  det  klara  med  färgvalet.  Alldeles  vitt 
kläde  skulle  det  vara:  »Det  är  svanens  färg,  och  jag  älskar 
mest  av  alla  denna  fågel.»  Några  dagar  senare  sågs  Lidner 
spatsera  genom  staden  helt  elegant  i  sin  nya  oskuldsdräkt 
med  värja  vid  sidan.  Men  de  som  kände  honom,  menade: 
»Det  där  varar  nog  inte  länge.»  Och  mycket  riktigt:  redan 
samma  eftermiddag  anträffades  poeten  liggande  vid  ena  dom- 
kyrkoporten i  blotta  västen.  Rocken  var  förvandlad  i  fly- 
tande vara,  och  Bacchi  ande  svävade  över  skaldens  hjässa. 


Sannolikt  var  det  Lidners  oregelbundna  levnadssätt,  som 
yjorde,  att  han  måste  avbryta  sin  vistelse  vid  universitetet, 
strax  innan  han  skulle  försvara  sin  avhandling.  »Ovisst,  vart 
hans  öden  skola  föra  honom»,  tillägger  kurator  vemodigt  i 
Göteborgs  nations  matrikel  efter  anteckningen  om  Lidners 
avfärd.  Till  en  början  förde  de  honom  till  fjärran  land.  Hans 
släktningar  förvandlade  hux  flux  den  svårhanterlige  studenten 
till  jungman  på  en  ostindiefarare.  Men  det  var  inte  i  Lidners 
smak.  Vid  första  tillfälle  ämnade  han  rymma.  Tillfället 
kom  vid  Goda  Hoppsudden.  Den  22  april  1776  antecknades 
i  skeppsjournalen,  att  »jungmannen  Benkt  Lidner  avvikit». 
Här  har  han  —  för  att  tala  med  Franzén  —  irrat  omkring 
på  Taffelbergets  klippor  med  havet  på  ena  sidan  och  hotten- 
totternas  öknar  på  den  andra,  tills  han  fick  lägenhet  att  fara 
hem  med  en  annan  ostindiefarare. 

Hans  släktingar  gjorde  sig  ännu  förhoppningar,  att  han 
med  sina  skaldeanlag  skulle  kunna  bryta  sig  en  bana  i  huvud- 
staden. Dit  sändes  han  alltså  i  väg  och  blev  inskriven  i 
Kungl.  Maj:ts  kansli.    Det  säger  sig  själv,  att  en  så  lovande 


206         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

skaldebegåvning  som  Bengt  Lidner  ej  skulle  bli  obemärkt 
av  Gustav  III.  Det  första  sammanträffandet  dem  emellan 
skall  ha  skett  helt  oförmodat.  En  dag  skulle  franske  am- 
bassadören till  konungen  överlämna  som  gåva  en  byst  av 
kejsar  Trajanus,  en  av  de  största  regenter,  världshistorien 
känner.  Gustav  skulle  därvid  ha  utbrustit:  »Ack,  om  jag 
vore  Trajanusl»  Då  trädde  där  fram  en  ung  man  med 
ovanligt  utseende  och  påfallande  bisarr  klädsel  och  impro- 
viserade helt  frimodigt: 

»Hur,  store  kung,  kan  Du  försvara 
den  suck,  ditt  hjärta  från  sig  ger? 
Du  önskar  att  Trajanus  vara: 
Du  är  ju  Gustav  —  det  är  mer!> 

Så  berättas  det  med  ett  visst,  om  ock  ej  alltför  stort  an- 
språk på  trovärdighet.  Alltnog:  Lidner  lyckades  komma  i 
beröring  med  Gustav  III,  och  tjusarkonungen  beslöt  göra 
någonting  för  honom.  Han  gav  honom  understöd  till  en 
studieresa. 

Först  for  Lidner  till  den  tyska  universitetsstaden  Göttingen. 
Här  mottog  han  intryck  av  den  tyska  känslodikten,  vilka 
blevo  avgörande  för  hela  livet.  Göttingen  var  en  av  födelse- 
orterna för  denna  diktart,  som  nu  fann  en  mottaglig  jord- 
mån i  Lidners  bröst.  Men  tyvärr  fick  han  icke  stanna  och 
i  ro  smälta  intrycken.  Hans  olycksaliga  njutningslystnad 
hade  snart  slukat  reskassan,  och  överhopad  med  skulder  måste 
han  hals  över  huvud  ge  sig  i  väg.  Konungen  tog  honom  dock 
till  nåder  och  skickade  honom  till  Paris  för  att  övervakas 
och  handledas  av  Creutz.  Lidner  skulle  bli  ambassadörens 
handsekreterare. 

Lidner  hos  Creutzl  .  .  .  Nog  var  Atis  och  Camillas  skald 
en  ypperlig  läromästare  i  poesins  konst.  Men  Lidner  hade 
behövt  en  kraftigare,  mera  sträng  och  framför  allt  mindre 
tankspridd  ledare  än  den  blide  Creutz.  Skaldeynglingen  kunde 
inte  heller  här  hålla  sig  ordentlig.  Det  hände,  att  han  tog 
en  bok  ur  grevens  bibliotek  och  förvandlade  den  i  våta  varor. 
En  sorglustig  anekdot,  egentligen  belysande  Creutz'  tank- 
spriddhet, berättas  från  denna  tid:  En  morgon  hade  Creulz  på 
sängen  mottagit  Lidner.  När  han  strax  därefter  skulle  stiga 
upp,  saknade  han  sina  pantalonger:  de  hade  alltså  fastnat  vid 


BENKT    LIDNER.  207 

skaldens  fingrar!  Han  ringde  på  kammartjänaren  ocli  yttrade 
i  slcarpa  ord  sin  ledsnad  häröver.  Kammartjänaren  trodde, 
att  förtrytelsen  egentligen  gällde  Lidners  långfingrighet:  han 
undrade  inte  på,  att  Hans  Excellens  var  bedrövad  över 
Lidners  beteende.  »Ja,  min  vän,  det  är  sant»,  svarade  Creutz, 
»men  det  är  nu  inte  det,  som  egentligen  bekymrar  mig.  Du 
vet,  att  jag  snart  skall  ge  stor  middag;  och  var  skall  man  i 
en  hast  kunna  skaffa  nya  byxor  från?»  —  »Men»,  utbrast 
kammartjänaren  förvånad,  »i  Ers  Excellens'  garderob  finns 
det  ju  flere  stycken  sådana  plagg,  lika  ståtliga  som  de 
stulna.»  Nu  först  gick  ett  ljus  upp  för  den  tankspridde  mi- 
nistern. Han  lät  hämta  ett  par  andra  onämnbara,  klädde 
sig  och  var  hela  dagen  vid  bästa  lynne. 

För  rättvisans  skull  bör  framhållas,  att  Lidner  var  lika 
hastig  att  giva  som  att  taga.  När  han  hade  pengar,  strödde 
han  slösande  omkring  sig  åt  fattiga  stackare,  så  att  han  utblot- 
tade sig  själv. 

Det  var  emellertid  icke  blott  Creutz'  böcker  och  byxor, 
som  Lidner  olovande  lade  sig  till  med.  Creutz  har  även  be- 
skyllt honom  för  att  ha  tillägnat  sig  delar  av  en  opera,  till 
vilken  ministern  gjort  ett  utkast,  och  insatt  dessa  delar  i  sin 
egen  opera  »Medea».  Härvidlag  har  det  tydligen  varit  svå- 
rare för  Lidner  än  vanligt  att  skilja  på  mitt  och  ditt,  eftersom 
han  av  Creutz  fått  i  uppdrag  att  vara  sin  chefs  medarbetare. 

Hur  godhjärtad  och  fridsam  Creutz  än  var,  så  är  det  inte 
att  undra  på,  att  han  ledsnade  på  sin  handsekreterare  och 
bad  konungen  att  få  slippa  honom.  Gustav  måste  således 
kalla  hem  Lidner  förr,  än  ämnat  var.  Skaldeynglingen  hade 
gäckat  sin  höge  beskyddares  förhoppningar  och  lämnades  nu 
av  konungen  åt  sitt  öde. 

Men  den  period  av  Lidners  liv,  som  nu  börjar,  är  i  poetiskt 
avseende  hans  glanstid.  Under  åren  1783  och  1784  utkomma 
tre  av  hans  fyra  mest  betydande  arbeten,  nämligen  »Späs ta- 
ras död»,  operan  »Medea»  och  »Året  1783». 

Lidner  hade  i  Stockholmsposten  läst  om  den  fruktansvärda 
jordbävning,  som  år  1783  förstörde  en  stor  del  av  Messina. 
Ett  av  olyckans  offer  var  den  sköna  markisinnan  Spastara, 
som  vid  första  jordskalvet  dånat  och  blivit  av  sin  man  släpad 
till  porten.  Men  under  det  han  höll  på  att  skaffa  sig  något 
fartyg   till    deras   räddning,    återkom   hon    till   medvetande. 


208         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Hennes  första  tanke  gäller  deras  lille  son,  som  ligger  i  sin 
vagga  inne  i  huset.  Hon  rusar  dit  och  rycker  till  sig  barnet, 
men  i  nästa  ögonblick  ramlar  trappan  ned.  Hon  flyr  från 
rum  till  rum  undan  nedfallande  bjälkar  och  stenar.  Änt- 
ligen kommer  hon  ut  på  en  balkong,  och  med  den  lille  på  armen 
anropar  hon   människorna   om  hjälp.     Då   störtar  huset  in. 


Benkt  Lidner.     Samtida  kopparstick. 

Denna  händelse  måste  särskilt  utöva  dragningskraft  på 
ett  så  känsligt  sinne  som  Lidners:  Spastara  var  ju  ung  och  skön, 
moderskärleken  hade  alltid  i  Lidner  ägt  en  varm  lovsångare, 
och  händelsen  erbjöd  rika  tillfällen  för  honom  att  gråta  över 
andras  olycka.  »Grevinnan  Spastaras  död»  blev  också  Lid- 
ners mest  populära  poem,  det  vid  vilket  hans  namn  företrädes- 
vis  är  fäst. 

Skalden  rycker  här  läsaren  med  sig  och  låter  honom  leva 
med  mellan  ljungande  åskviggar,  svallande  sjöar,  gungande 
klippor   och    störtande   murar: 


BENKT    LIDNER.  209 

»Gud...  acki  rädda  migl  —  hur  jag  förskräckesl 
Hemsk  av  nattens  djup  jag  betäckes .  .  . 
Det  blixtrar...  vad  gnistor!     De  spritta,  de  spraka: 
väsande  svavelregn  störta  sig  ner. 
Darrande  jordens  inälvor  braka, 

dess  grundvalar  skaka; 
hon  vrålar,  spyr  eld  —  nu  öppnar  lion  sig. 
Gud,  nådig,  barmhärtig,  förbarma  dock  dig  I 

Ramlande  tordönen  dundrande  knalla, 
eldtöcknar  skälla, 
sjöarna  svalla 
mot  rytande  skyn. 
Klipporna  gunga, 
åskviggar  Ijunga  — 
fasliga  synl 
Ankrade  seglarne  vågorna  slunga 
mot  liimlabryn. 
Templen  av  glödande  eldlculor  brinna. 
Ett  skräll...  än  ett  skräll:  palatsen  försvinna; 

i  rämnade  jorden  begrava  de  sig . .  . 
Gud,  nådig,  barmhärtig,  förbarma  dock  dig  I 


Elden  genom  djupet  bryter, 

lavan  lik,  då  Etna  ryter: 

allt  han  skövlar,  allt  förtär. 
Håll,  Allmakts-Gud  I     Ditt  verk  du  svurit  Iiägn. 

Vi  tiUbe  dina  dolda  under; 

men  är  du  mera  stor  i  dunder 

än  i  de  rika  sommarregn? 
Förgäves!     Än  en  gång  mordviggar  rasa, 

ur  blodiga  skyar  ilande  ner. 

Vad  är  det  jag  ser? 
Emot  Spastara?  Mot  liimlens  urbild  han  kan  .  . .  vilken  fasa! 
Vad  djärvs  du?     JNIot  Spastara  våga... 
förmätne  stråle!     Vad?    Du  d3'gden  störta  vill? 
Vet,  hennes  död  kan  tvinga  oss  att  fråga: 

Månn'  gudanåd  och  rätt  är  till? 

Nej,  håll,  tills  du  den  niding  finner, 
uppå  vars  Ivala  hjässa  rinner 
av  änkors  tåreflod  ett  svall! 
Då  med  blixt  och  knall  på  knall 
ingen  puls  i  hjärtat  spara! 
Mätta  fritt  ditt  raseri! 
Krossa,  krossa!     Men  för  Spastara 
häpna,  tillbed,  flyg  förbi! 

Ii— 204364.     G  rimberg.  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


210         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Men  naturmakterna  veta  ej  av  något  förbarmande.  Skräck- 
scenerna komma  slag  i  slag,  och  till  sist  står  Spastara  där, 
gripen  av  förtvivlan,  med  barnet  på  sin  arm. 

»De  läppar  svartna  ren,  på  vilka  orden  famla: 

'Min  son  . . .  vid  detta  bröst ...  du  skall . . . 

Ackl' 

Dödens  blixt  och  domens  knall! 

Murarna  ramla.» 

Lidners  andra  mer  betydande  arbete  är  operan  Medea. 
»Horatius  är  död,  men  jag  lever»,  skrev  han  i  det  brev 
till  Thorild,  som  han  lät  åtfölja  sitt  manuskript.  Ämnet  rör 
sig  om  hur  kungadottern  Medea  blir  sviken  av  sin  make  Jason 
och  gripes  av  svartsjukans  demon.  För  att  hämnas  mördar 
hon  då  det  käraste  hon  äger,  sina  barn  med  Jason.  Även 
här  är  det  modershjärtats  känslor  som  skildras,  men  ej  mo- 
dershjärtats uppoffringar  utan  dess  förvillelser:  striden 
i  Medeas  bröst  mellan  svartsjukan  och  moderskärleken. 
Lidner  har  härav  skapat  en  bild  av  skuggor  och  dagrar  med 
gripande  verkan. 

I  denna  opera  är  också  den  välbekanta,  oförgätliga  krigs- 
hymnen inlagd: 

»O,  yngling,  om  du  hjärta  har 

att  trampa  fäders  fjät, 
flyg  till  ditt  fosterlands  försvar, 

dö  eller  rädda  det! 

Så  ljuvlig  är  ej  källans  sus 

bredvid  en  blomsterstrand, 
så  härligt  icke  dagens  ljus 

som  död  för  fosterland. 

Vart  tidevarv  ditt  hjältenamn 

på  ryktets  vingar  för, 
när  i  odödhglietens  famn 

ditt  lov  du  sjungas  hör. 

Ditt  namn  skall  ock  en  stjärna  få: 

en  skönhet,  ung  och  fri, 
skall  till  din  grav  med  rosor  gå 

och  dess  prästinna  bli.» 


BENKT    LIDNER.  211 

Dikten  »Året  1783»  är  ett  pärlband  av  händelser  från  detta 
händelserika  år.  I  praktfulla  men  ofta  bombastiskt  över- 
drivna verser  besjunger  skalden  Elliots  försvar  av  Gibraltar: 

»Än  krigets  bistra  gud  med  härjnings-facklan  Ijungar, 
och  på  en  blodig  våg  en  åskfuU  fästning  gungar.* 
Imot  Gibraltars  borg  man  skeppen  rusa  ser, 
då  till  en  gruvlig  storm  basunen  tecken  ger. 
Strax  viner  döden  fram  i  bombers  heta  skurar  — 
de  skansar,  böljan  bär,  bestorma  klippans  murar; 
men  klippan  nu  på  dem  Vesuver  återspyr, 
och  blodig  böljan  bort  med  slagna  hjältar  flyr. 
Ackl  ur  de  bräckta  valv  sig  dödens  slussar  lossa, 
som  sluka  tusen  liv  och  tusen  kölar  krossa: 
själv  åskan  på  sin  tron  förskräcks  vid  jordens  krig; 
man  havet  sucka  hör  och  töcknen  gömma  sig.» 

Men  franska  flottan  går  fram  till  ett  nytt,  ursinnigt  anfall: 

»Gibraltar  sviktar  re'n,  och  eldens  vida  flod 

på  torg  och  vallar  släcks  med  äkta  brittiskt  blod. 

Men  Elliot,  klippan  lik,  där  strand  och  hav  han  plundrar, 

där  utan  fruktan  han  sin  oväns  mod  beundrar, 

en  blek,  en  mulen  bliclc  på  sina  Ivämpar  slår, 

och  blottar  kallt  sitt  bröst  och  visar  sina  sår. 


Nu  inga  faror  skys,  nu  hav  och  lågor  trotsas; 

snart  åter  matta  skott  från  skeppen  långsamt  lossas.» 

Så  övergår  skalden  till  Nordamerikas  frihetskamp  under 
Washington,  som  kunde  säga:  »Jag  allt  för  andra  gjort; 
jag  intet  gjort  för  mig.» 

Därpå  följer  den  vackra  skildringen  av  hur  den  älskande 
nunnan  Laura,  som  tvingats  att  taga  nunnedoket,  blir  be- 
friad genom  kejsar  Josef  II,  som  »krossat  fanatismens  bojor», 
just  när  hon  är  färdig  att  i  förtvivlans  mod  stöta  dolken 
i  sitt  bröst. 

Så  övergår  skalden  till  att  besjunga,  hur 

»ett  segelvingat  klot  sig  upp  från  jorden  höjer. 
Av  konsten  endast  fört,  det  molnens  vågor  plöjer.» 

Det  är  bröderna  Montgolfiers  luftballong. 

Därefter  begråter  skalden  än  en  gång  Spastaras  öde,  och 
till  sist  skildrar  han  i  gripande  ord  den  svåra  hungersnöd, 
som  det  året  hemsökte  Sverige. 


212    »DET  LÅG  ETT  SKIMMER  ÖVER  GUSTAVS  DAGAR.» 

Lidner  hade  nu  blivit  populär.  Men  på  skaldenamnet  kunde 
han  inte  leva.  Han  hoppades  ännu  på  en  fast  anställning  av 
konungen.  Personen  Lidner  stod  dock  alltid  i  vägen  för 
skalden  Lidner.  Han  var  alldeles  omöjlig  för  det  praktiska 
livet,  omöjlig  att  få  till  ett  ordnat  levnadssätt.  Mest  levde 
han  som  »middags-snylting»  i  förmögna  hus,  där  det  svagare 
könet  på  förhand  var  ljuvt  sympatiskt  stämt  mot  den  kring- 
vandrande trubaduren.  Själv  försummade  han  ej  heller 
att  framställa  sig  i  vemodsfull  dager.  Han  kallade  sig  en 
av  olyckan  förföljd  »yngling»  —  fast  han  fyllt  trettio  vårar 
—  en  yngling,  som  »i  blomman  av  sin  levnadsvår  i  förtid 
nalkades  sin  förvandling».  Många  voro  de  läsarinnor,  om 
vilka  det  gällde,  att 

»så  mången  månskensnatt 

med  'Lidner'  i  sin  hand  lion  satt 

och  grät  förtjust  och  drömde  vaken». 

Under  denna  tid  arbetade  Lidner  på  det  skaldestycke,  som 
han  ville  göra  till  sitt  livs  storverk:  »Yttersta  domen». 
Han  hade  själv  sörjt  för  att  det  motsågs  med  stora  förvänt- 
ningar. Också  lämnade  ämnet  ypperliga  tillfällen  för  Spasta- 
raskaldens  fantasi  att  i  starka  färger  måla  gripande  bilder 
och  fördjupa  sig  i  olyckliga  medmänniskors  kval.  Men  ämnet 
är  för  väldigt  —  det  kräver  en  manlig,  storslagen  diktar- 
kraft. En  så  vek  natur  som  Lidner  räckte  icke  till  att  ge  liv 
och  karaktär  åt  de  uppträdande  personligheterna.  Därför  li- 
der dikten  av  många  svagheter  vid  sidan  av  praktfulla  par- 
tier. Högst  står  början,  som  är  något  av  det  mest  sublima, 
som  finns  i  svensk  diktning: 

»Han  öppnas,  gravens  port.     De  tröga  gångjärn  knarra, 
och  lampans  matta  sken  på  svarta  marmorn  darra. 
Hur  strömmar  mörkrets  flod!     Hur  nordan,  sträv  och  snar, 
vitt  över  nattens  djup  med  stormars  tordön  farl 
Dess  dunder  uvars  läte  bryter, 
och  rovet  under  vargen  ryter, 
och  irrbloss  vina  fram  med  blod  i  mina  spår, 
och  jag  —  hur  ödsligt  I  —  jag  på  grifter  vilse  går. 

Så  irrande  den  dräptes  vålnad  svävar, 

där  skogen  som  ett  spöke  står 

och  hemsk  i  vintrens  svepning  bävar.»] 

Härlig  är  ock  den  mäktiga  hymnen  till  Gud: 


BENKT    LIDNER.  213 

»Högt  i  odödlighetens  famn 
bland  stjärnorna  min  harpa  klingar, 
och  lyft  på  morgonrodna'ns  vingar, 
jag  prisar,  Helige,  ditt  namn. 

Långt  förr,  långt  förr,  än  tidens  flod 
ur  evighetens  klippa  sprmigit, 
du  ensam  där  i  töcknar  stod, 
och  ingen  kerubim  dig  sjungit. 

Det  tomma  kaos  suckande 

i  djupet  för  din  tron  sig  böjde. 

Du  andades.  Allsmäktige, 

och  himlarna  sig  där  upphöjde. 

Än  ensam,  utan  sångens  ljud, 
du  lät  en  allmaktseld  utfara: 
strax  omgav  dig  serafers  skara 
och  söng  din  ära,  väsens  Gudl 

Än  såg  du  vitt  kring  djupets  famn, 
ocli  världar  fram  ur  mörkret  bröto : 
strax  stormarna  ditt  välde  röto, 
och  åskan  dundrade  ditt  namn. 

Din  anda.  Gud,  skall  återdriva 
i  kaos  jord  och  himlarna; 
men  dina  år  ej  ända  ta: 
du  var,  du  är,  och  du  skall  bliva.        '' 
Halleluja!» 

I  strofer  sådana  som  dessa  visar  sig  Lidner  som  en  stor 
konstnär.  Här  är  det,  som  om  orgelbruset  i  Göteborgs 
domkyrka,  där  Lidners  far  ocli  farfar  varit  organister, 
genomströmmade  hans  poesi.  Här  tycker  man  sig,  som 
Heidenstam  säger,  skymta  något  av  evighetens  stjärnhimmel 
över  skaldens  huvud. 

»Yttersta  domen»  är  hos  Lidner  ingalunda  någon  teckning 
av  Guds  hämnande  makt.  Den  är  snarare  en  hymn  till  förso- 
naren Messias.  Av  den  ömhjärtade  skalden  bli  alla  benådade. 
Den  bibliska  berättelsen  om  rövaren  på  korset  tycks^ha 
ingivit  hans  barnsliga  själ  den  föreställningen,  att  illgär- 
ningsmän och  slarvar  rent  av  hade  något  slags  företrädes- 
rätt till  himmelriket,  att  detta  var  ett  hem  speciellt  för 
fallna.  Blott  en  störtas  ned  i  avgrunden  —  det  är  satan 
själv,   som   »rytande   upp   ur  Tartaren   far». 


214    »DET  LÅG  ETT  SKIMMER  ÖVER  GUSTAVS  DAGAR.» 

I  dikten  »Yttersta  domen»  bevittnar  man  en  rik  konstnärs- 
andes  utslocknande.  Stundom  flammar  snillet  upp  i  prakt- 
full låga  men  kvävs  återigen  under  falaskan. 


På  hösten  1787  överraskade  Lidner  sina  vänner  med  att 
resa  över  till  Finland. 

En  ung  rik  finländare,  som  han  blivit  bekant  med,  tog  honom 
med  sig  till  sitt  hem.  Här  ämnade  han  tillbringa  vintern.  Han 
skriver  till  en  finsk  major  Möllersvärd,  vars  fru  var  en  av 
skaldens  beundrarinnor:  »Finlandl  Du  redlighetens  heml 
I  dina  skogar,  mellan  dina  istäckta  berg  söker  en  olycklig 
några  månaders  lugn.  De  vilddjur,  av  vilka  dina  hjordar 
understundom  härjas,  äro  ej  så  känslolösa  som  de  människor, 
jag  övergivit»  —  det  är  kanslibetjänter,  värdshus-  och  hyres- 
värdar,  som  skalden  åsyftar. 

^  Men  länge  dröjde  det  ej,  förrän  hans  nye  vän  fått  nog  av 
sin  gäst.  Lidner  känner  sig  då  för,  huruvida  han  skulle  vara 
välkommen  hos  Möllersvärds.  För  den  barske  majoren  låter 
han  förstå,  att  han  trängtar  efter  att  få  dricka  mjölk  — 
ett  ovanligt  oskyldigt  fluidum  —  ur  den  skål,  som  fru  ma- 
jorskan, »den  gudomliga  Charlotte»,  skulle  räcka  honom.  Och 
den  gudomliga  Charlotte  själv  erinrar  han  om  hur  ofta  hans 
ömma  sång  pressat  tårar  ur  hennes  ögon  —  skulle  han  inte 
vara  välkommen? 

Bjuden  eller  objuden  kom  han  till  Möllersvärds.  Men 
vistelsen  blev  ej  heller  där  långvarig.  Som  en  irrande  tru- 
badur vandrar  han  mellan  förmögna  finska  hem.  Sedan 
man  —  d.  v.  s.  isynnerhet  damerna  —  med  förtjusning 
lyssnat  till  hans  sånger  en  tid,  sörjer  han  själv  för  att 
man  blir  innerligt  led  vid  hans  person.  »Hans  eviga  fylleri 
och  mindre  väl  valda  bekantskaper  generade  mig  fasligt», 
skriver  en  av  hans  värdar.  Utbrottet  av  kriget  med  Ryssland 
1788  gav  emellertid  hans  fantasi  ett  nytt  tummelfält.  Han 
fickfnu  det  tokiga  hugskottet  att  ge  sig  ut  i  fält  och  skriver 
härom  till  Möllersvärd:  »Den  Lidner,  som  grät  med  änkan 
och*med  den  faderlöse  —  ack  hur  gärnal  —  var  olycklig, 
densamma  Lidner  söker  nu  få  utgjuta  dens  blod,  som  honom 
icke  hatar  —  men  o,  mitt  fädernesland,  o  minne  av  de  tappre 


BENKT    LIDNER.  215 

fäder  I  Min  gula  kokard  skall  den  gudomliga  Charlotte  sy 
och  knyta  det  vita  bandet  om  min  arm.  Jag  skall  återkomma 
utan  arm  eller  med  lagrar.» 

Kriget  varken  tog  från  Lidner  någon  arm  eller  gav  honom 
några  lagrar.  Han  deltog  däri  endast  i  fantasiens  värld,  som 
krigets   besjungare. 

En  erövring  gjorde  han  dock:  han  blev  helt  hastigt  äkta 
man.  En  fem  år  äldre  finsk  adelsfröken  vid  namn  Jaquette 
Hastfehr  överflyttade  sin  kärlek  till  Lidners  dikter  på  hans 
mindre  behagliga  person. 

Men  så  var  hon  också  36  år  fyllda  och  »ägde  intet  mer  än  sin 
Gud  och  lämningarna  av  sina  av  redan  flydda  älskare  skör- 
dade  behagligheter». 

Atterbom,  som  kände  Jaquette  Hastfehr,  då  hon  var  gam- 
mal vorden,  skildrar  henne,  efter  upplysningar  av  samtida, 
i  yngre  år  såsom  en  yster,  självsvåldig  flicka  med  mörkt  hår 
och  eldiga  ögon  och  en  nästan  manlig  käckhet  i  de  vackra 
dragen. 

Hennes  och  Lidners  kärlek  började  med  en  vacker  osan- 
ning från  skaldens  sida  —  med  mindre  kunde  det  naturligtvis 
inte  gå  för  sig.  Han  påstod,  att  han  genast  igenkänt  Jaquette 
Hastfehr.  Han  hade  nämligen  i  andanom  sett  sin  mor  föra 
henne  vid  handen  såsom  hans  utkorade,  just  i  det  ögonblick 
då  han  i  Tyskland  varit  på  vippen  att  förlova  sig  med 
»ett  ungt  fruntimmer  av  stånd,  skönhet   och   förmögenhet». 

I  Jaquette  Hastfehr  fick  Lidner  en  trogen  och  uppoffrande 
maka.  Hennes  kärlek  släcktes  ej  ens  av  allt  det  elände,  som 
samvaron  med  den  olycklige  skalden  vållade  henne.  Men 
hon  hade  förmågan  att  bortse  från  hans  moraliska  elände. 
För  henne  var  Lidner  alltid  »hjärtats  skald»,  och  det  är  röran- 
de att  se,  hur  hon  ännu  vid  gravens  brädd  försvarade  hans 
minne  mot  alla  beskyllningar  och  förklarade:  »Med  Lidners 
hjärta  och  snille  kunde  jag   aldrig  vara   annat   än  lyckhg!» 

Icke  ens  en  kvinnas  trofasta  kärlek  kunde  rädda  Lidner. 
Sina  sista  år  framlever  han  i  Sverige  i  kroppsligt  och  andligt 
förfall  med  nästan  utslocknad  skaparkraft.  Det  är  betecknande, 
att  ett  av  hans  sista  poem  heter  »De  galne».  Hans  benägen- 
het för  att  skildra  gräsligheter  har  nu  gått  till  sådan  ytterlig- 
het, att  hans  sångmö  söker  sig  till  dårhuset  för  att  finna 
skräckscener. 


216         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR». 

Till  största  delen  bestå  hans  diktalster  nu  av  tiggarverser 
och  tiggarbrev  till  Gustav  III  och  andra  högtstående  personer. 
»Diktalster»  äro  de,  även  när  det  gäller  rama  prosan.  Ty  det 
finns  dylika  opus,  där  man  knappast  kan  hitta  en  enda  sann 
radi  Efter  konungens  död  blev  det  förmyndarregeringens  tur 
att  uppvaktas  med  smickrande  dikter.  Belöningen  kom  också 
1792,  då  Lidner  fick  fullmakt  å  kunglig  sekreterares  namn, 
heder  och  värdighet.  Hau  skrev  i  barnslig  förtjusning  till 
sin  vän  Thorild:  »Vi  Bengt  Lidner,  med  Guds  nåde  Sveriges 
Norges,  Götes  och  Vendes  konungs  sekreterare,  hälse  Eder, 
Oss  älskelige  Thomas,  vänligen.»  Med  sekreteraretiteln 
följde  en  liten  pension.  Men  den  räckte  icke  till  för  att  hålla 
nöden  borta.  För  sina  vänner  blev  han  allt  besvärligare  att 
ha  att  göra  med.  De  riskerade  att,  när  de  kommo  hem,  finna 
skalden  liggande  redlös  i  deras  bostad,  skåpen  uppbrutna, 
kläder  och  husgeråd  pantsatta.  Men  Lidner  själv  kunde  icke 
finna  något  orätt  däri. 

Mera  komisk  är  en  anekdot,  som  belyser  hans  oförmåga  att 
skilja  på  mitt  och  ditt.  En  afton  var  han  på  ett  värdshus 
tillsammans  med  de  tre  glada  skalderna  bror  Bellman,  bror 
Hallman  och  bror  Kexél  samt  några  andra,  däribland  Thorild. 
Thorild  hade  med  sitt  blixtrande  snille  till  den  grad  hänfört 
sällskapet,  att  Lidner  kände  behov  att  på  något  utomordent- 
ligt sätt  ge  sin  beundran  tillkänna.  Han  avlägsnade  sig  för 
ett  ögonblick,  men  kommer  snart  tillbaka,  bugar  sig  djupt 
för  Thorild  och  överräcker  till  honom  en  käpp  med  guldknapp, 
under  det  han  högtidligt  deklamerar: 

»Så  oordentlig  som  mitt  snille, 

så  krokig  som  min  rygg,  jag  denna  käpp  dig  ger; 

och  är  det  ödets  fel,  om  jag  ej  skänker  mer 

åt   den,  jag  Peru  skänka  ville. 

Men  all  den  rikedom,  det  stolta  Peru  ter, 

kan  ej  belöna  Thorilds  snille.» 

Thorild  anade,  att  en  så  fin  gåva  ej  gärna  kunnat  komma 
från  en  sådan  givare,  och  denna  förmodan  besannades.  Den 
högtidliga  stämningen  bröts  något,  då  en  vredgad  borgare 
kom  rusande  och  under  utstötande  av  några  kraftord  ryckte 
till  sig  »hedersgåvan»,  som  den  förtjuste  skalden  oförmärkt 
tillägnat  sig  i  en  vrå  av  källarsalen. 


BENKT    LIDNER,  217 

Denna  världens  goda  kunde  Lidner  aldrig  lära  sig  handskas 
med.  Vad  han  fick  gick  lika  hastigt,  som  det  kom,  ofta  till 
andra  vanlottade  stackare.  Det  är,  som  han  ville  bekräfta 
orden  i  oratoriet  »Messias»:  »Det  usling  usling  ger,  blir  ej  av 
himlen  glömt.»  Särskilt  ömkade  han  sig  över  de  stackars 
brandvakterna,  som  måste  gå  omkring  i  regn  och  köld,  då 
andra  fingo  vila  i  väl  ombonade  hem.  Åt  dem  gav  Lidner 
av  princip  alltid  pengar,  när  han  hade  några. 


Lidners  bräckliga  stofthydda  höll  icke  länge  ihop.  Han 
hade  stormat  för  mycket  på  sin  hälsa.  Natten  mellan  den  3 
och  4  januari  1793  fick  hans  oroliga  hjärta  ro.  Han  hade  då 
icke  hunnit  36  års  ålder. 

Bellman  sjöng  ihop  begravningskostnaderna  med  följande 
verser: 

»Skalderna  ha  aldrig  råd 

att  en  bror  i  graven  sänka, 

knapp  till  svepningen  en  våd, 

mindre  facklorna,  som  blänka. 

Visen  ömhet,  visen  nåd 

mot  poeten  Lidners  änka!» 

Jaquette  Lidner  och  hennes  olyckliga  svagsinta  dotter 
skulle  ännu  nära  tre  årtionden  framsläpa  sitt  liv  i  fattigdom. 


Det  är  vemodigt  att  följa  Lidners  levnadslopp,  att  se  en 
så  rik  poetisk  begåvning  bli  skeppsbruten  på  livets  hav,  där- 
för att  hans  översvallande  känsla  ej  leddes  av  förstånd  och 
viljekraft.  Känslan,  som  var  hans  styrka  inom  diktningens 
värld,  blev  hans  svaghet  ute  i  livet. 

»Ej  efter  namnet  skald  jag  ärelysten  far. 
Min  enda  stolthet  är,  att  jag  ett  hjärta  har», 

utropade  han.  Redan  i  sin  ungdom  hade  han  proklamerat: 
»I  tårar  vällust».  Senare  sade  han  sig  vara  »till  tårar  född». 
Hans  mannaålders  stolthet  var  att  kunna  »gråta  med  änkan 
och  vara  olycklig  med  den  faderlöse».  Men  denna  medkänsla 
med  andra  är,  som  Lamm  framhåller,  egentligen  blott  en  an- 
nan sida  av  hans  bottenlösa  medkänsla  med  sig  själv.    Hans 


218         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

hjältars  och  hjältinnors  olycksöden  fängsla  honom,  därför 
att  de  erbjuda  jämförelsepunkter  med  hans  egna  lidanden. 
Han  älskade  att  likna  sig  själv  vid  svanen,  som  tvungits 
att  övergiva  den  vassdunge,  där  han  fötts.  Med  ljuvt  vemod 
fördjupar  han  sig  i  bilden  av  hur  den  stackars  fågeln  lyfter 
vingarna  för  att  bland  okända  skär  finna  den  strand,  därhän 
får  vila  ut  och  klaga.  Men  vågen  svallar  upp  och  rycker  ho- 
nom ned  i  »det  svarta,  eviga  djupet». 

Franzén  har  med  en  vacker  bild  kallat  honom  ett  lidande 
verktyg,  en  eolsharpa,  på  vilken  vinden  spelade  än  himmelskt 
ljuva  ackord,  än  demoniskt  skärande  dissonanser.  Och 
Sveriges  störste  skald  sjunger  om  honom: 

»Förstörd,  förvissnad  före  mogningsstunden, 

en  rik  men  sönderbruten  harmoni, 

en  genius,  ack!  för  djupt  i  stoftet  bunden. 

Hur  ömt  begråter  han  i  lagerlunden 

var  likes  kval:  du  hör  hans  eget  däruti.» 


Såväl  Thorild  som  Lidner  hade  många  efterföljare.  Det 
fanns  gott  om  ungdomar,  i  vilka  det  jäste  av  både  veka  och 
våldsamma  känslor  liksom  av  världsomstörtande  idéer.  Den 
kanske  mest  typiske  »Lidnerianen»  var  Karl  Johan  Linde- 
gren, en  talangfull  och  mycket  populär  dramatisk  författare, 
vilken  som  människa  led  av  den  ohjälpliga  svagheten  att 
aldrig  kunna  sköta  sig  själv  och  därför  fick  tillbringa  en  god 
del  av  sitt  liv  inom  gäldstugans  fyra  väggar.  Men  hans  sejourer 
där  skulle  icke  ha  varit  riktigt  tidsenliga,  om  ej  fångvaktarens 
lilla  flicka  delat  sin  brödkaka  med  den  olycklige  diktaren. 
Att  dieten  inte  varit  hög  i  vardagslag  förstår  man  av  de 
tiggarbrev  till  vänner  och  gynnare,  där  han  lovar,  att  en 
ädel  givare  skall  bli  välsignad 

»av  en  man,  som  fordom  fet, 
nu  är  mager  som  en  get». 

Han  skildrar  sig  själv  såsom  »en  människa  med  ett  oroligt 
huvud  och  ett  ännu  oroligare  hjärta».  Såväl  hans  skådespel 
som  hans  poem  gingo  i  den  sensationella  och  gråtmilda  gen- 
ren, och  ofta  avbrytes  dialogen  av  skådespelarnas  snyft- 
ningar.    Det  stående  temat  var,  att  ett  s.  k.  »gott  hjärta»  för- 


BENKT    LIDNER.  219 

sonar  alla  felsteg.  Med  en  viss  förkärlek  lägger  Lindegren 
an  på  att  framställa  dramatiska  gestalter,  som  han  model- 
lerat efter  sitt  eget  jag.  En  sådan  typ  är  den  »förförde» 
ynglingen,  som  visserligen  ej  kan  frikännas  från  en  beklaglig 
fallenhet  för  utsvävningar  —  men  vad  gör  väl  det,  då  hans 
hjärta  i  grund  och  botten  ju  är  rent  och  ofördärvat.  Priset 
i  popularitet  bland  hans  poem  togo  två  dikter,  som  tillkommo 
i  samband  med  hans  skilsmässa.  Med  den  ena  sökte  han  i 
sista  stund  beveka  sin  Sophie  från  att  taga  det  avgörande 
steget : 

»Suckar,  böner,  knäfall,  ånger 
blidka  vreden  hos  en  rättvis  Gud. 
Han  förlåter  tusend,  tusend  gånger 
mänsklighetens  brott  mot  himlens  bud. 

Vilken  dödlig  ville  han  ej  skona, 
blev  ej  för  Dess  högsta  domstol  fri? 
Varför  då,  när  man  kan  Gud  försona, 
är  du  obeveklig,  min  Sophie?» 

Så  erinrar  han  henne  om  hur  mången  gång  hon  smugit  sig 
till  sin  stackars  make  och  förljuvat  hans  tillvaro,  då  han  satt 
bakom  gäldstugans  galler,  och  hur  hon  då 

»log  med  honom  åt  de  papilloner", 
som  kring  sköna  blommor  fladdrade, 
log  åt  herrar,  grevar  och  baroner, 
kurtisaner  och  förförare.» 

Och  så  erinrar  han  henne  om  deras  första  kärlekslycka: 

»Där  vid  brädden  av  den  lugna  bäcken 
du  din  Karl  en  evig  trohet  svor. 
Där  i  skuggan  av  den  vilda  häcken 
blev  du  älskarinna,  vän  och  mor. 

O  Sophie,  slit  ej  de  klena  banden! 
Vänta  litet  —  giv  dig  tålamod! 
Snart  du  ser  mig  evigt  stött  från  stranden 
fara  över  dödens  svarta  flod. 

Då,  då  skall  du  mot  din  vilja  gråta^ 
mina  öden,  mina  villors  lott, 
känna  först  min  kärlek  och  förlåta 
mina  fel  och  ångra  egna  brott.» 


^  Fjärilar,  dagdrivare.  —  ^  Begråta. 


220  »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Men  hustrun  hade  vid  det  laget  hunnit  bh  härdad  mot  alla 
hans  vackra  ord  och  böner.  Hon  tog  det  avgörande  steget 
och  slet  »de  klena  banden».  Just  när  de  bägge  kontrahen- 
terna gingo  ur  ut  konsistorierummet  för  att  hädanefter 
vandra  skilda  vägar,  skall  Lindegren  ha  författat  dikten 
»Farväl,  Sophie»: 

»Farväl,  Sophie  I     Vi  se  varandra  åter, 
fast  aldrig,  aldrig  mera  här. 
Men  i  den  värld,  där  ögat  aldrig  gråter, 
där  lij artat  aldrig  hatar,  blott  förlåter, 
o  låt  mig  hoppas  att  få  se  dig  däri 

Farväl,  Sophie!    Var  god  emot  vår  MillaM 
Glöm  gärna  mig,  men  henne  aldrig  glöm  I 
Och  straffa  ej   den  menlösa  och  lilla 
för  faderns  skull,  som  kanske  har  gjort  illa  — 
hon  är  vår  flydda  sällliets  sköna  dröm. 

Farväl,  Sophie!    Jag  dessa  rader  teknar 
med  darrande  och  övergiven  hand: 
jag  gråter,  ryser,  rodnar,  ocli  jag  bleknar 
för  detta  hjärta,  som  ej  mera  veknar. 
Farväl,  Sophie!     Nu  slits  vårt  sista  band. 

Farväl,  Sophie!    De  stunda  nu,  de  tider, 
då  även  jag  blir  lugn  och  kall  och  fri, 
då  detta  hjärtat  icke  mera  svider, 
ej  klappar,  blöder,  suclvar  eller  lider. 
Men  kanske  kommer  då  d  i  n  tur,  Sophie.» 

Bägge  dessa  visor  gingo  som  skillingstryck  runt  land  och 
rike  under  titeln  »Tvenne  ömma  avskedsvisor»  och  fram- 
lockade strömmar  av  tårar. 


Den  benägenhet  för  att  frossa  i  gräsligheter,  som  känneteck- 
nade Lidners  skaldskap,  nådde  en  höjdpunkt  i  Anders 
av  Kullbergs'-  översättning  av  den  engelska  spökballaden 
»Alonzo  den  tappre  och  skön  Imogine»,  som  vann  en 
enastående  popularitet.  Än  i  dag  kan  man  få  höra  den 
sliräckfyllda    balladen    sjungas  med  känsla  och  övertygelse: 


^  Deras  lilla  dotter  Emilie.  —  ^  Ämbetsman.    Blev  statssclircterare 
och  biskop  i  Kalmar.     Var  även  en  av  de  aderton. 


BENKT    LIDNER,  221 

»En  krigsman  så  båld  och  en  fröken  så  grann, 

de  suto  tillhop  i  det  gröna. 

De  sågo  med  ömma  begär  på  varann. 

Alonzo  den  tappre  —  så  kallades  han, 

och  hon  Imogine  den  sköna. 

'Ack!'  suckade  han,  'ack  i  morgon  jag  går 

i  främmande  länder  att  strida. 

Snart  rinner  för  mig  ej  mer  saknadens  tår! 

En  rikare  friares  hälsning  du  får, 

och  han  får  mitt  rum  vid  din  sida.' 

'Tyst,  grymme!     Tyst,  grymme!'  var  Imogines  svar, 

'och  upphör  att  orätt  mig  göra! 

Den  heliga  Jungfrun  till  vittne  jag  tar, 

att,  lever  du,  dör  du  —  min  hand,  mina  dar 

blott  dig  eller  ingen  tillhöra. 

Om  nånsin  begärets  och  fåfängans  bud 

mig  från  min  Alonzo  förleder, 

mitt  högmod,  min  falskhet,  dem  straffe  då  Gud! 

Din  vålnad  hos  mig  i  min  brudliga  skrud 

då  sätte  sig  —  fordre  tillbaka  sin  brud 

ocli  rycke  i  graven  mig  neder!' 

Den  tappre  sig  slet  från  den  sköna  i  gråt 

och  drog  till  de  hehga  landen. 

Men  knappt  årets  tider  följt  solvarvet  åt,  - 

så  kom  en  baron  uti  lysande  ståt 

och  tillböd  åt  Imogine  handen. 

Hans  skänker,  hans  guld,  hans  förledande  skick 

snart  kommo  dess  eder  att  vackla. 

Han  störde  dess  hjärna,  han  tjuste  dess  blick, 

dess  flyktiga  hjärta  i  snaran  han  fick, 

och  snart  tändes  bröllopets  fackla. 


Och  nu  hade  prästen  välsignat  vårt  par. 
Ren  dracks  ur  det  guldprydda  hornet, 
och  bordet  sitt  överflöd  sviktande  bar, 
ocli  löjen  ocli  skämt  gåvo  liv  åt  envar, 
när  tolvslaget  dånar  från  tornet. 

Då,  hos  Imogine,  med  häpnad  blev  spord 
en  främmande  sitta  obuden. 
Orörlig  han  satt,  utan  liv,  utan  ord. 
Hans  ögon  ej  vändes  kring  gäster  och  bord 
han  hade  dem  spända  på  bruden. 


222         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Hans  hjälmhatt  var  sluten,  gigantisk  hans  längd, 
hans  rustning  var  svartgrå  som  jorden. 
All  fröjd,  vid  hans  syn,  är  ur  högtiden  trängd, 
och  blå  brinner  Jågan  från  lampornas  mängd, 
och  hundarna  fly  under  borden. 

Med  tystnad  och  rysning  envar  honom  ser. 
Av  skräciv  sitta  gästerna  stela. 
Till  slut  sade  bruden  med  bävan:  'Jag  ber: 
fäll,  tappre  herr  riddare,  stormhatten  ner 
och  värdes  välfägnaden  dela!' 

Hon  tystnar,  och  riddarn,  som  bruden  befallt, 

lät  hjälmen  från  hu\aidet  falla. 

Men  Gud!  vilken  syn!  vad  förfärlig  gestalt! 

vad  ord  måla  häpnan,  som  rår  överallt: 

en  dödskalle  visas  för  alla! 

Och  opp  sprungo  alla  med  skräckfulla  rop 

och  fasa  och  vämjelse  kände. 

Av  ryshga  maskar  en  slingrande  hop 

Icröp  ut  och  kröp  in  genom  tinningens  grop, 

när  spöket  till  bruden  sig  vände: 

*Se  opp!     Känn  Alonzo!*  var  vålnadens  ljud. 

'Förräderska,  minns  dina  eder! 

Ditt  högmod,  din  falskhet,  dem  straffar  nu  Gud! 

Min  vålnad  hos  dig,  i  din  brudhga  skrud, 

nu  sitter  och  fordrar  tillbaka  sin  brud 

och  rycker  i  graven  dig  ncder.' 

Sin  arm  kring  den  häpna  nu  hndade  han  — 

förgäves  dess  jämmer  man  hörde  — 

och  fort  med  sitt  rov  genom  jorden  försvann. 

Ej  någonsin  åter  man  Imogine  fann, 

ej  spöket,  som  henne  bortförde. 


Snart  dödde  baronen,  och  alltsen  hans  slott 

stått  öde  i  långhga  tider. 

Ty  sagorna  säga,  att  Imogines  lott 

är  där  att,  till  eviga  straff  för  sitt  brott, 

begråta  det  öde,  hon  lider. 

Vart  år  fyra  gånger  hon  syns  där  igen, 
när  midnatten  spänt  sina  vingar. 
Med  bröllopsvit  skrud  hon  då  visar  sig  än 
och  skriker,  när  benrangelsriddarn,  i  den, 
kring  dånande  golv  henne  svingar. 


JOHAN    GABRIEL    OXENSTIERNA,  223 

Kring  dem  dansa  spöken  med  rysliga  slvrål, 
som  blod  utur  dödskallar  dricka 
och  stöta  tillhop  var  sin  multnade  bål 
och  tjuta:  -"Alonzo,  du  tappre,  din  skål! 
Och  skål  för  din  trolösa  flicka !'> 


Johan  Gabriel  Oxenstierna 

hör  till  de  veka  och  känsliga  natursvärmarnes  krets.  I  ett 
brev  till  sin  hustru  liknar  han  en  gång  sin  själ  vid  ett  asp- 
löv: »Det  finnes  ingen  fläkt  så  svag,  varav  den  ej  sättes  i 
rörelse.»  Hans  känslighet  har  från  början  ett  drag  av  lätt 
melankoli,  som  är  både  klädsamt  och  behagligt.  Det  skänker, 
säger  han  själv  i  dagboken,  »i  sina  stunder  ensliga  nöjen, 
vilka  kanske  likna  de  största  av  dem  som  finnas  bland  ett 
glatt  sällskap». 

Sin  kärlek  till  naturen  hade  han  insupit  på  sin  morfars, 
riksrådets  Gyllenborgs  gård,  det  vackra  Skenas  i  "Vingåker, 
där  hans  far,  en  gammal  karolin  och  generalmajor,  bodde 
på  ålderdomen.  Här  har  Johan  Gabriel  genomlevat  en  lyck- 
lig barndom.  Här  får  han  ock  som  femtonårig  sin  första  stora 
upplevelse:  kärleken  till  Themir,  som  i  verklighetens  värld 
bär  namnet  Anna  Kinvall  och  är  hushållerska  på  herrgården. 
Hon  är  åtta  år  äldre  än  sin  unge  tillbed] are,  och  naturligtvis 
är  det  hon,  som  tagit  första  steget.  Men  det  hindrar  icke, 
att  femtonåringen  genombävas  av  salig  rysning,  när  han  an- 
förtror sin  dagbok  den  stora  hemligheten.  Han  bär  henne 
på  sina  armar  —  i  tankarna,  då  han  ensam  strövar  omkring 
i  skogar  och  lundar.  Men  hans  kärlekslycka  tar  ett  hastigt 
slut,  då  Themir  av  en  grym  fader  tvingas  att  helt  prosaiskt 
äkta  en  bruksbokhållare,  som  icke  äger  hennes  kärlek. 
Långt  in  i  mannaåldern  bevarar  dock  skalden  minnet  av 
hennes  idealiserade  gestalt,  minnet  av  den  första  kärlekens 
sötma  och  bitterhet. 

En  del  av  sin  uppväxttid  tillbragte  han  vid  Uppsala  uni- 
versitet. När  han  fyllt  nitton  år,  kom  han  till  Stockholm  för 
att  inträda  i  kansliet.  Det  var  mot  frihetstidens  slut,  år  1769. 
Hur   kände   han   sig   till   mods   i   storstaden?     Hans   dagbok 


224         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

ger  oss  svaret:  »Då  man  i  själva  glädjens  ålder  ser  en  yng- 
ling sorgsen  eller  mjältsjuk,  kan  man  visst  veta,  att  det  an- 
tingen är  av  kärlek  eller  brist  på  penningar.»  Här  tyckas 
bägge  orsakerna  ha  samverkat.  Släktens  ekonomi  svarade 
ej  alls  mot  det  stora  namnets  förpliktelser.  Brist  på  pengar 
skulle  göra  honom  bekymmer  hela  livet  igenom. 

Hur  längtade  han  ej,  den  unge  skrivaren,  från  det  tråkiga 
arbetet  i  kansliet  ut  till  det  kära  Skenäsl  Blott  någon  gång, 
när  han  kunde  slå  sig  lös  och  fara  ut  på  landet  och  svärma 
i  naturens  sköte,  kände  han  sig  riktigt  glad  till  sinnes.  Och 
åt  denna  naturglädje  gav  han  utlopp  i  dikter. 

År  1770  lämnade  han  Sverige  för  att  under  fyra  år  vistas 
såsom  sekreterare  hos  svenske  ministern  i  Wien.  Här  i  den 
levnadsglada  staden  »am  schönen  blauen  Donau»  skulle  man 
nu  tro  att  ett  glatt  fjärilsliv  börjat  för  den  unge  ädlingen. 
Men  hans  ekonomi  tillät  honom  ej  att  leva  med.  Dock  för- 
Ijuvades  hans  tillvaro  av  en  ny  stor  kärlek.  Föremålet  var 
en  österrikisk  dam  med  det  föga  lidelseväckande  namnet 
Susanna  Frid.  Hon  var  gift  med  en  läkare,  som  var  mycket 
svartsjuk  och  bevakade  sin  skatt  som  en  Argus.  Så  myc- 
ket ljuvligare  kände  den  älskogskranke  skalden  det  att  få 
för  den  dyrkade  utgjuta  sina  känslor  i  epistlar  med  en  starkt 
Rousseauansk  ton  över  sig. 

Men  då  han  ej  kunde  hoppas  att  någonsin  bli  förenad  med 
föremålet  för  sin  dyrkan,  kommo  melankoliska  stämningar 
över  ynglingen,  och  i  dikten  »Ode  till  Camilla  vid  början 
av  en  sjukdom»  tolkar  han  sin  dödslängtan  och  drömmer 
om  att  den  älskade  skall  vårda  hans  grav.  Hon  skall  strö 
en  blomma  på  hans  »sand»  och  ägna  några  tårars  gärd  åt  sin 
älsklings  »sorgsna  hamn».  Han  slutar  med  att  mana  döden 
att  skynda  sig  och  »slå  ett  vissnat  gräs,  som  väntar  på  din 
lia». 

Vid  återkomsten  till  Stockholm  blev  Oxenstierna,  tack  vare 
sina  behagliga  umgängesgåvor  och  sin  vittra  talang,  ett  slags 
hovskald  och  muntrationsråd  av  samma  slag  som  Dalin  varit 
vid  Lovisa  Ulrikas  hov.  Hans  kvicka  epigram  och  skämt- 
samma smådikter  äro  älsldiga  barn  av  den  stämning,  som 
rådde  vid  tjusarkonungens  hov.  Men  naturligtvis  använde 
konung  Gustav  honom  framför  allt  till  dramatiskt  förfat- 
tarskap   i  och    för    konungens    karuseller,    »divertissementer» 


JOHAN    GABRIEL    OXENSTIERNA.  225 

och  liknande  tillställningar.  För  skalden  blev  detta  ett 
slags  plågsamt  hantverksgöra,  och  han  var  snart  alldeles 
utledsen  på  hovlivets  jäkt  och  uppstyltade  ceremonier. 


J.  G.  Oxenstierna.     Målning  av  K.   F.  von  Breda. 

År  1786  gjorde  konungen  Oxenstierna  till  riksråd  och  upp- 
drog åt  honom  att  förestå  kanslipresidentsysslan.  I  verklig- 
heten var  dock  Gustav  sin  egen  utrikesminister.  Johan  Gabriel 
Oxenstierna  var  för  honom  en  dekorationspjäs  med  fint 
namn.     Opraktisk  och  oförmögen  att  sätta  pli  på  sina  under- 

15 — 204364.     G  rim  berg,  .'Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


226    »DET  LÅG  ETT  SKIMMER  ÖVER  GUSTAVS  DAGAR.» 

ordnade,  kunde  skalden  ej  gärna  få  något  inflytande  på  det 
levande  livet.  Men  Gustav  fägnade  sig  i  stället  åt  det  skåde- 
spelet, att  en  av  Sveriges  Gustaver  återigen  hade  en  Oxen- 
stierna, en  ättling  av  den  store  Axel,  vid  sin  sida.  Bittert 
kände  Oxenstierna  det  förödmjukande  i  sin  ställning.  Han 
klagar  också:  »Sedan  konungen  satt  mig  i  den  sysslan,  jag 
har,  har  det  varit  hans  omsorg  att  göra  mig  alla  de  chagriner, 
han  kunnat,  genom  undvikande  av  mina  samtal,  brist  på  för- 
troende och  alla  de  ohövligheter,  han  kunnat  göra  åt  någon, 
som  med  våld  hade  trugat  sig  till  den  befordran,  som  blivit 
mig  påtvungen.»  Hans  förhållande  till  konungen  blev  allt 
kyligare.  År  1788  skriver  han:  »Jag  har  aldrig  följt  kungen 
på  någon  av  dess  resor.  Han  har  sagt  sig  finna  mig  för  sim- 
pel, för  litet  artig  att  vistas  utom  riket.  Man  dömer  sig  själv 
illa,  och  ehuru  jag  ej  finner  mig  dummare  än  dem,  som  följt 
honom,  kan  det  hända,  att  han  har  rätt»,  skriver  han  med 
älskvärd  självunderskattning.  Det  var  särskilt  Armfelt, 
som  tagit  försteget  framför  honom. 

Oxenstiernas  tillvaro  fördystrades  ytterligare  av  de  be- 
kymmersamma ekonomiska  förhållanden,  under  vilka  han 
måste  »representera»  och  föra  ett  stort  hus. 

Hur  betecknande  är  ej  följande  brev,  som  han  skrivit  från 
Skenas   år   1789   till   sin  vän  Nils  Gyldenstolpe  i  Stockholm. 

»Jag  är  en  fattiglapp,  min  käre  kusin,  och  utan  tvivel 
skall  jag  förbliva  det  hela  mitt  liv.  Men  i  denna  stund  är  jag 
det  mer  än  någonsin,  eftersom  hela  mitt  junikvartal  gått 
förlorat  i  assistansens  svalg  och  för  uppköp  av  hö.  Alltså 
kan  jag  ej  betala  en  betjänt,  som  är  i  Stockholm,  och  som 
skulle  hit.  Jag  har  skrivit  till  honom  att  bära  detta  brev 
till  Er  och  be  Er  vara  vänlig  lämna  honom  8  riksdaler,  som 
är  hans  månadslön,  och  som  han  skall  använda  för  resan.  Det 
skall  bliva  en  skuld  för  mig  till  septemberkvartalet,  på  vilket 
jag   grundar   mina   förhoppningar.     Förlåt   mig   denna   bön!» 

Det  hjälpte  icke,  att  skalden  år  1791  gifte  sig  med  dottern 
till  en  av  landets  förmögnaste  män.  Den  snåle  svärfadern 
visade  sig  fullkomligt  förstockad  inför  magens  antydningar 
om  att  få  hjälp  ur  sin  ekonomiska  misär.  Ett  litet  årligt 
understöd  var  det  enda,  han  gav.  I  stället  råkade  skalden 
i  klorna  på  Stockholms  värsta  procentare.  »Jag  har  aldrig», 
klagar  han  år  1794  för  en  god  vän,  »kunnat  mer  än  betala 


JOHAN    GABRIEL    OXENSTIERNA.  227 

mina  räntor  och  knappt  det.»  Han  hade  vant  sig  vid  att  leva 
på  lånta  pengar  och  taga  ut  sin  lön  i  förskott.  Allt  kring- 
löpande  för  att  skaffa  lån  och  borgensmän  tröttade  ut  honom 
till  den  grad,  att  han  ej  orkade  tänka  på  att  försöka  ordna 
sin  ekonomi  för  mer  än  de  närmaste  dagarna.  Därför  kunde  han 
heller  aldrig  förverkliga  sin  dröm  att  åt  sig  och  de  sina  skapa 
ett  lantligt  paradis  sådant  som  Skenas.  En  kort  tid  log 
lyckan  mot  honom,  då  han  ärvde  det  vackra  Värnberg  i 
Roslagen.  Med  förtjusning  berättar  han  för  en  god  vän,  att 
han  där  lagt  grunden  »till  ett  litet  hus,  som  skall  bli  min  fri- 
stad, om  Gud  vill,  om  ett  par  år.  Det  blir  av  trä,  ligger 
täckt,  har  kring  sig  vatten  och  lövskog  och  blir  tillräckeligt 
att  logera  mig,  min  hustru,  min  gosse  och  Virgilius.»  Men  när 
huset  stod  färdigt,  måste  han  arrendera  bort  godset. 

I  stället  fick  han  alltjämt  taga  sin  tillflykt  till  Skenas, 
där  han  varje  sommar  hälsade  på  sin  gamla  mor.  Så  snart 
han  kom  dit,  kände  han  sig  som  en  ny  människa.  Här  var 
det,  som  han  säger,  alltjämt  hans  stora  fröjd  att  »löpa 
kring  alla  backar»  och  »leta  efter  min  barndoms  gudar  och 
min   ungdoms   lyra». 

Skaldens  maka  var  en  älsklig  kvinna,  en  stillsam  och  ve- 
modig drömmerslca  och  således  andligen  besläktad  med  sin 
make.  Äktenskapet  blev  också  mycket  lyckligt.  Men  hans 
lilla  späda  hustru  med  de  fint  skurna  dragen  och  de  stora, 
sammetslena  ögonen  hade  alltid  varit  klen  och  bräcklig,  och 
när  hon  fått  en  son,  var  det  alldeles  slut  med  krafterna.  Se- 
dan måste  hon  nästan  ständigt  ligga  till  sängs.  Man  försökte 
med  brunnsresor,  med  huskurer,  med  magnetism,  men  ingen- 
ting hjälpte.  Med  vemodsfylld  beundran  var  mannen  vittne 
till  det  änglalika  tålamod,   varmed  hon  bar  sitt  lidande. 


Inom  skaldekonsten  har  Oxenstierna  vunnit  sin  berömmelse 
såsom  landskapsskildrare.  På  detta  område  är  han  Creutz' 
och  Gyllenborgs  andlige  arvtagare.  Hans  landskapsskildring 
bottnar  i  en  innerlig  hemkänsla,  i  kärlek  till  detta  Skenas, 
dit  han  varje  sommar  vallfärdade  för  att  återfinna  sitt  bättre 
jag,  för  att  friska  upp  sinnet  efter  ämbetsbestyren  och  bröd- 
bekymren   i   huvudstaden.     Stockholm   var   och   förblev   för 


228         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

honom  en  förvisningsort  med  smutsiga  gränder  och  »för- 
giftig  luft».  Det  är  intrycken  från  barndomshemmets  fagra 
sörmländska  natur,  som  gå  igen  i  hans  stora  dikter  »Dagens 
stunder»   och   »Skördarne». 

»Dagens  stunder»  är  en  diktcykel  av  fyra  sånger,  i 
vilka  skalden  besjunger  dygnets  fyra  tider:  morgonen,  mid- 
dagen, aftonen  och  natten. 

Högst  står  dikten  »Natten»  med  sin  melankoliska  kyrko- 
gårdsmystik och  sin  blida  månskensstämning.  Atterbom 
förklarade  också,  att  »denna  gudasköna  sång»  var  fullkom- 
ligheten själv.  För  vår  tids  smak  tynges  dikten  dock  av 
alldeles  för  mycket  bilder,  och  det  blir  tröttande  att  höra 
alla  himmelens  stjärnbilder  räknas  upp. 

Liknande  fel  och  förtjänster  återfinner  rhan  i  den  stora 
dikten  »Skördarne».  »Det  är»,  säger  Warburg,  »liksom 
om  lantlivets  egen  ro  och  frid  återspeglades  i  denna  lugna, 
breda  skildring.»  Man  får  följa  lantbefolkningens  liv  från 
höslättern  till  sädesskörden,  vilken  slutar  med  ett  bond- 
bröllop. Först  får  man  vid  slåttern  se  de  vackra  Ving- 
åkersflickorna sköta  räfsan,  klädda  i  lätta  lintyg  eller,  för 
att  tala  med  Oxenstierna: 

»en  öppnad  slöja, 
där  vädret  fläktar  fritt  att  älskarns  syn  förnöja». 

Sedan  kommer  höbärgningen,  den  gladaste  dagen  på  hela 
året,  då  man  får  åka  i  höskrinda  och  i  den  skumma  logen 
gantas  med  flickorna.  Vid  humleplockningen,  Vingåkers 
gamla  specialitet,  berätta  gubbarne  sagor  för  varandra,  och 
då  är  Oxenstierna  alltid  en  intresserad  åhörare. 

Men  man  skall  inte  i  »Skördarne»  vänta  sig  någon  reali- 
stisk bild  av  svenskt  lantliv;  det  är  snarare  en  teckning  av 
bondfolkets  liv,  sådant  det  tedde  sig  »från  herrgårdsrummens 
fönster».  Det  vilar  över  denna  diktning  något  av  samma  för- 
tjusande onatur  som  över  Creutz'  herdedikt  »Atis  och  Ca- 
milla». Också  kallar  Oxenstierna  i  sin  dikt  Skenas'  bönder 
genomgående  för  »herdar»,  oavsett  vad  de  ha  för  slags  ar- 
bete för  sig.  Oxenstierna  följde  sina  lärofäder  Creutz  och 
Gyllenborg  i  deras  strävan  att  skapa  en  »hög  stil»,  en  stil 
som  skulle  kunna  ge  ett  värdigt  uttryck  åt  en  förfinad  kul- 
turs   känslor  och  tankar.     För  en  sådan  smakriktning  dugde 


^iiMMlfiSiailiaililllllllllMllllilillllllMlllilM 


Landsbyqdens  enfald.     Herdescen  från   1700-tal.'t.     Kopparstick^av  AkVel. 


230         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR. 

det  icke  med  den  folkliga  stilens  låga  och  vardagliga  uttrycks- 
sätt. Här  hövdes  det  en  utsökt  »delicatesse»  i  formen  såsom 
uttryckssätt  för  »ädla  och  starka  begrepp».  Men  följden  av 
dessa  strävanden  blev  förkonstling  och  onatur  med  till- 
krånglade omskrivningar.  När  Creutz  skall  skildra  en  me- 
tande pojke,  kan  det  naturligtvis  inte  gå  av  för  mindre,  än 
att  gossen  »kastar  ut  en  svekfull  rev».  Flötet  blir  för  skalden 
»ett  flyktigt  flarn,  som  på  vågen  dansar».  Fisken  får  heta  än 
»fenesläktet»,  än  »böljans  son»;  och  inte  duger  det  att  tala 
om  metkroken,  nej  »mordekroken»  måste  det  vara.  Oxen- 
stierna går  ännu  längre:  han  skriver  »sin  nästa  bärgnings 
hopp»  i  stället  för  utsädet,  »tallens  mogna  skog,  den  yxor 
sammanknyta»,  i  stället  för  skeppet  o.  s.  v.  Ett  så  enkelt 
ord  som  bada  kan  naturligtvis  inte  skalden  använda.  Nej 
det  blir  att  »svalka  sommarns  lågor  i  Najadernas  famn». 
Att  läsa  sådan  poesi  är  bitvis  som  att  gissa  gåtor.  Det  nya 
tungomålet  framstår  i  all  sin  förkonstling  i  verser  sådana  som 
dessa  i  dikten  »Skördarne»,  där  rågmejningen  skildras: 

»Det  krökta  stål,  vars  egg  den  täta  växten  skär, 

fördelar  luften  själv,  som  vid  dess  viftning  kvider, 

och  gnisslar  mot  den  halm,  vars  torra  strån  det  sprider.» 

Verserna  bli,  anmärker  en  kritiker,  lika  onjutbara  som  den 
gnisslande  torra  halm,   de  beskriva. 

Men  den  Oxenstiernska  diktens  torka  beror  ej  enbart  på 
dess  inkrånglade  och  tungrodda  bilder  —  orsaken  ligger  kanske 
främst  däri,  att  skalden  går  för  långt  i  sin  iver  att  beskriva 
rent  tekniska  detaljer  vid  arbetet,  olika  växtslag  o.  d.  och 
därigenom  blir  tröttsam.  Och  att  han  faller  för  denna  frestelse 
beror  på  att  han  ville  skriva  ej  blott  en  vacker  utan  också 
en  nyttig  dikt,  en  s.  k.  lärodikt  angående  den  närings- 
gren, som  ensam  förmådde  »göra  sederna  rena  och  låta  dygden 
födas  hos  folket».  Hans  beundran  för  fysiokraternas  läror 
går  så  långt,  att  han  vill  sätta  dem  på  vers.  Hans  dikt  blir 
nära  nog  en  versifierad  handbok  i  åkerbruk.  »Den  gamle 
åkermän»,  som  uppträder  under  en  matrast  och  passar  på  att 
ge  sina  söner  en  lektion  i  jordbruk,  är  fruktansvärt  tröttsam 
att  höra  på.  Han  glömmer  minsann  inte  bort  någonting  i  sin 
långa  utredning.  T.  o.  m.  poesi  om  de  modernaste  gödslings- 
metoderna måste  läsaren  andäktigt  höra  på. 


JOHAN    GABRIEL    OXENSTIERNA.  231 

Ännu  svårare  är  det  att  härda  ut  med  den  kurs,  skalden  ger 
i  varukännedom.  Vi  få  bland  annat  följa  linets  historia  ända 
till  dess  det  »förbyts  i  spetsars  nät  och  i  ett  flor  försvinner». 
Och  inte  blir  det  roligare,  när  man  kommer  till  de  långa  och 
lärda  beskrivningarna  av  olika  växtslag  och  frukter,  vilka  hota 
att  bitvis  göra  verket  till  ett  formligt  herbarium. 

Mycket  av  vad  som  sålunda  tynger  ned  dikten  har  till- 
kommit vid  de  omarbetningar,  som  Oxenstierna  lät  den  under- 
gå på  äldre  dagar,  då  skaldeådran  började  torka  ut.  Det  var  då 
en  olycka,  att  han  till  smakråd  fått  Leopold,  som  knappt  hade 
sinne  för  något  annat  än  »det  undervisande»  i  dikten.  Lika  för- 
vänd var  Leopolds  höga  uppskattning  av  Oxenstiernas  förfat- 
tarskap såsom  vältalare  på  prosa,  ty  faktiskt  är,  att  Oxen- 
stiernas naturliga  uttrycksform  som  författare  var  versen. 
Hans  prosa  är  till  sin  fördel  endast  i  dagbokens  och  brevens 
okonstlade  form.  Men  icke  förty  —  när  Oxenstierna  författat 
ett  stort  äreminne  över  Gustav  III,  skriver  Leopold  till 
honom  och  citerar  beundrande  en  fras,  som  —  säger  han  — 
»slog  mig  alldeles  till  jorden  med  glansen  av  sin  skönhet». 
Den  är,  bedyrar  han,  »vad  jag  i  all  min  livstid  läst  sublimast». 

Men  så  var  det  ju  också  till  en  excellens  och  greve,  som  Leo- 
pold skrev  den  gången.  Och  naturligtvis  måste  Oxenstierna 
svara  med  samma  mynt.  De  två  männens  brevväxling  blev 
på  det  viset  ett  fullkomligt  kuriosum  av  smicker  och  sirliga 
komplimanger,  vilka  dock  —  det  måste  till  Oxenstiernas 
beröm  erkännas  —  äro  karakteristiska  icke  för  honom  utan 
för   Leopold. 

Utan  Leopolds  ingripande  skulle  dock  Oxenstiernas  båda 
stora  dikter  aldrig  ha  kommit  ut  i  tryck  under  skaldens  livs- 
tid. Ty  »Skördarnes  skald»  diktade  icke  för  äran,  blott 
för  sitt  eget  nöje  och  lät  sina  vackraste  verk  i  årtionden  vila 
otryckta   i   portföljen. 


Oxenstierna  hade  ej  hunnit  längre  än  till  mitten  av  40- 
talet,  när  han  började  känna  sig  gammal;  och  många  år  gå 
ej  sedan,  förrän  han  finner,  att  hans  lyra  är  spräckt  och  utan 
strängar.  Sorg  och  bekymmer  hade  förkvävt  hans  diktnings 
späda  blomma,  som  behövde  solsken  och  värme  för  att  trivas. 


232         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

År  1809  förlorade  han  sin  älskade  maka.  Tre  år  senare  gick 
hans  gamla  mor  bort,  och  sedan  finner  han  ingen  glädje  mer 
på  Skenas.  »Där  är  lika  kalt  och  trist  som  överallt.»  Nu  kommo 
också  ålderdomskrämporna.  De  lade  honom  i  graven  vid 
68  års  ålder.  Bouppteckningen  visade  en  bedrövlig  ställning, 
och  hans  egendom  måste  gå  under  klubban. 

Men  som  en  dimbild  försvinna  livets  många  skröpligheter 
inför  det  som  äger  bestående  värde  i  skaldens  livsgärning. 
Och  det  är  hans  fina  och  försynta  känsla  för  barndomshem- 
met med  dess  minnen.  Denna  varma  hemkänsla,  denna 
innerliga  tro  på  barndomsminnenas  goda  makter  har  höjt 
honom  över  tillvarons  prosa,  har  hjälpt  honom  att  bära 
livets  både  stora  sorger  och  små  förtretligheter.  Ur  denna 
dyrkan  av  hembygden  har  också  deL  bästa  i  hans  diktning 
sprungit  fram. 


»De  lärda  mödors  patriark.» 

Ex  lyckligare,  mera  barnafrom  människa  än  kungl.  biblio- 
tekarien Karl  Kristofer  Gjörwell  har  sällan  trampat 
denna  syndiga  jord.  Han  var  frukten  av  en  bister  kri- 
gares snedsprång  med  en  klockardotter.^  Fadern,  som  adlades 
under  namnet  Ehrensparre  och  slutade  sina  dagar  såsom 
överstelöjtnant,  sörjde  väl  för  sonens  uppfostran,  fast  han 
sedan  fick  tretton  äkta  barn  att  ta  sig  an.  Den  gamle  krigaren 
ville  ha  honom  till  soldat  och  gjorde  »Jungfrupilten»  redan 
vid  åtta  års  ålder  till  volontär,  men  —  som  den  tillämnade 
krigaren  själv  skriver  —  »den  myckna  skjutningen  och  det 
bullersamma  väsendet»  passade  hunom  ej.  Därför  fick  han 
bli  kammarsittare  och  läskarl. 

De  försök,  han  gjorde  som  bokförläggare,  slogo  icke  lyckligt 
ut  i  ekonomiskt  avseende,  ty  han  var  en  alldeles  för  stor 
optimist  för  att  duga  till  affärsman.  Han  måste  göra  konkurs. 
Men  han  hade  så  mycket  annat,  som  höjde  honom  över  livets 


^  Hon  blev  sedan  bortgift  med  en  sergeant  vid  Gjörwells  fars  kom- 
pani, dog  vid  91  års  ålder  och  begrovs  i  Gjörwells  familjegrav  på 
Solna  kyrkogård. 


»DE    LÄRDA    MÖDORS    PATRIARK.»  233 

vedervärdigheter,  framför  allt  i  sina  vittra  och  lärda  intressen. 
Han  följde  under  ett  långt  liv  bokstavligen  det  gamla  budet 
»Ingen  dag  utan  en  linjel»  Hans  utgivna  skrifter  bilda  ett 
helt  bibliotek  för  sig,  och  till  dem  kommo  otryckta  dagböcker 
och  brev  i  tusental.  Det  är  egentligen  dessa  brev,  som  ha 
bestående  värde  såsom  tidsdokument  från  den  småborgerliga, 
ofta  kälkborgerliga  rococon.  Tonen  är  allt  igenom  småtrevlig 
men  något  känslosam  och  jollrande  —  egenskaper  som  gått 
honom  i  blodet  i  och  med  pietistiska  ungdomsintryck,  und- 
fångna  under  hans  uppfostran  hos  »tvenne  hederliga  och 
gudfruktiga  fastrar». 

Det  är  ingen  imponerande  personlighet,  man  kommer  i 
beröring  med  i  den  gamle  bibliotekariens  brev,  men  en  ge- 
nomharmonisk och  lycklig  människa,  en  som  formligen  ut- 
strålar godhet  och  söndagsfrid  omkring  sig,  en  älskvärd 
gammal  farbror,  som  tar  oss  med  sig  och  visar  oss  omkring  i 
sitt  vackra  hem  och  bland  blommor  och  träd  ute  på  lantgår- 
den. Överallt  förmår  han  skapa  en  stämning  av  idyll  omkring 
sig,  och  hela  livet  får  i  hans  ögon  en  poetisk  färgton  över  sig. 

Tack  vare  de  Gjörwellska  breven  kan  man  än  i  dag  få  en 
intim  inblick  i  den  svenska  medelklassens  liv  mot  slutet  av 
1700-talet.  Vi  få,  som  Levertin  säger,  »vecka  för  vecka  följa 
familjekretsens  öden,  fröjder  och  sorger,  krämpor  och  affärer, 
stort  och  smått.  Och  detaljerna  äro  så  noggranna,  det  hela 
så  levande  Jivet  självt,  att  man  hör  de  skrivandes  röster  och 
ser  in  i  deras  hem.» 

År  1765  hade  Gjörwell  gift  sig  och  fått  en  »dägelig,  dygdig, 
kvick  och  öm  maka>,  som  skänkte  honom  en  son  och  två 
döttrar.  Med  tiden  blev  husfadern  typen  för  en  snäil  och  god 
och  mycket  omständlig  ganunal  patriark.  Han  hade  egent- 
ligen aldrig  passat  att  vara  ung,  och  hans  hemliv  i  den  vackra 
Djurgårdsstugan  vid  Kaptensudden,  utanför  stadens  hank 
och  stör,  fick  ett  skimmer  av  öm  idyll  över  sig. 

De  flesta  av  den  gustavianska  tidens  stockholmare  hittade 
vägen  till  det  lyckliga  hemmet  på  Kaptensudden.  Särskilt 
sökte  sig  tidens  »känslofulla  och  sköna  själar»  gärna  dit.  Där 
fanns  också  kvinnlig  fägring  och  behag,  som  lockade.  »Söta 
mor»  var  glad  och  ungdomlig,  och  hennes  täckhet  och  behag 
hade  gått  i  arv  till  de  två  döttrarna,  vilka  också  blevo  kring- 
svärmade av  friare. 


234         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

Gjörwells  äldsla  dotter  var  en  begåvad  och  hurtig  flicka, 
som  skulle  bli  mor  till  Karl  Jonas  Ludvig  Almqvist,  vår 
litteraturs  egendomligaste  konstnärs-  och  grubblarsinnc.  Den 
yngre  dottern,  Stava,  var  en  vek  och  överspänd  flicka,  som 
blev  en  av  tidens  mest  bildade  svenska  kvinnor  och  ändå  icke 
alls  verkade  blästrumpa. 

År  1791  trädde  bägge  döttrarna  i  brudstol.  Därefter  blev 
Kaptensudden  för  enslig  för  de  bägge  gamla,  och  de  flyttade 
in  i  staden.  Saknaden  efter  sina  barn  fyller  GJörwell  med 
vänskapsförbindelser,  som  värma  hans  ännu  i  sjuttioårsåldern 
ungdomliga  hjärta.  Ett  av  hans  töryngringsmedcl  var  um- 
gänget med  naturen.  »Stockholmsnej den  var  för  honom  en 
herderoman,  som  han  aldrig  tröttnade  att  läsa  och  omläsa», 
säger  Levertin.  Så  snart  solen  tittar  fram  en  vinterdag, 
vandrar  han  ut  till  Djurgården  för  att  njuta  av  landskapet 
och  dess  återspegling  inom  honom  själv.  Med  tacksamhet 
tänker  han  då  »på  all  där  åtnjuten  lycksalighet  och  på  den 
som  ännu  kan  mig  där  tilldelas»,  och  ur  överfullt  hjärta  går 
en    suck:     »Gud   bevare    det   kära,    det   vackra    Stockholm!» 

När  våren  kommer,  börjar  han  göra  utfärder  utåt  Manilla 
och  Saltsjön  till  gröna  skogar  och  ängar,  helst  i  sällskap  med 
en  kär  vän.  Från  dessa  turer  kommer  han  hem  föryngrad 
och  med  ny  arbetskraft.  De  små  naturbilder,  han  i  sina  brev 
ger  från  dessa  strövtåg,  äro  också  pärlor  av  känslig  skildrings- 
konst. Vilket  skimmer  av  den  första  vårdagen  ligger  ej  i 
rader  som  dessa:  »Första  vackra  söndagen  vandrar  jag  till 
Djurgården  för  att  där  uppleta  och  plocka  den  späda  blå- 
eller  vitsippan,  som  nu  visar  sig.  De  växa  på  höglänta  skogs- 
ängar, var  solen  mest  kan  verka,  även  i  lundar  vid  källdrag 
och  rännilar.  Vi  skola  söka  detta  årstidens  första  enkla  offer. 
Blomman  är  icke  mycket  lysande  eller  mångbiadig  men  vacker 
och  liknar  oskulden.» 

Men  sekelskiftet  kom  med  olycksmoln.  Den  yngre  dotterns 
man,  som  var  en  rik  affärsman,  gjorde  konkurs,  och  därmeil 
förlorade  Gjörwell  sitt  ekonomiska  stöd.  Nu  börja  onda  dagai" 
med  brödbekymmer  och  sorg  för  »den  gamle  daglönaren». 
Ett  ännu  tyngre  slag  drabbade  dock  de  gamla  i  och  med  den 
äldsta  dotterns  sjukdom  och  frånfälle. 

Efter  detta  börjar  den  gamle  Gjörwell  bli  verkligt  gammal. 
Mer  och  mer  drar  han  sig  inom  sin  lilla  värld,  där  hans  käraste 


»DE    LÄRDA    MÖDORS    PATRIARK.»  235 

förströelse  är  korrespondensen  med  den  kvarlevande  älsk- 
lingsdottern Stava,  vilken  som  ingen  annan  förstår  den  gamle. 
In  i  det  sista  bevarar  han  ock  en  ungdomligt  darrande  känsla 
för  naturen.  En  dag  känner  han  sig  litet  mjältsjuk,  men  i 
naturen  finner  han  läkedom.  »Vet  du,  min  lilla  Stava»,  skriver 
han,  »jag  skall  säga  dig  i  förtroende,  att  jag  hade  just  en  säll 
afton:  lugna  sjön,  solen  nyss  nedgången,  västern  klar  och 
ännu  lysande,  medan  fullmånen  steg  upp  i  öster.  Vart  jag 
vände  mig,  föllo  trädens  toppar  mig  i  ögat  mot  den  klara 
himmeln;  och  vart  menar  du  att  jag  då  gick?  —  Mitt  på 
Rosendalsängen.  Döm  till  mina  känslor  och  med  huru  lång- 
samma fjät  jag  vandrade  över  densamma  förbi  ekar  och  alar 
till  vägen  utmed  vår  vik!» 

En  augustidag  sätter  sig  den  gamle  på  en  båt,  »som», 
—  heter  det  i  hans  brev  —  »förde  mig  till  glada  stränder  på 
både  Värmdön  och  Lidingön,  där  jag,  nästan  solo,  hade  ganska 
roligt,  njöt  den  vackra  naturen  för  mina  sinnen  och  det  så 
lycksaligande  lugnet  för  mitt  hjärta;  hade  isynnerhet  en  den 
skönaste  stund  på  ett  ställe,  som  heter  Bred  vik,  där  landets 
frukt  skördades  och  det  nya  gräset  efter  sista  regnet  betäckte 
alla  fält.  Och  då  vädret  tillika  var  ganska  varmt,  njöt  jag 
således  på  en  gång  våren,  sommaren  och  hösten.  Döm  till 
min  lycksalighet  och  huru  ljuv  denna  känsla  var  för  mitt 
hjärta  att  vandra  så  tres-pastoralement^  med  frid  och  oskuld 
uti  dessa  parker,  skild  från  stadens  buller.» 

Det  är  något  rörande  i  denna  den  snart  sjuttioårige  mannens 
tacksamhet  över  alla  de  glädjeämnen,  han  finner  ut  ur  till- 
varon. En  enda  blick  på  hans  blomsterkruka  eller  blomfat 
verkar  som  föryngrande  på  honom:  »Jag  känner  mig  strax 
glad.  Mitt  ansikte  föryngras,  och  ny  livlighet  rönes  uti  hela 
mitt  väsende.»  Samma  inverkan  har  musiken  på  honom: 
»Ack!  musik!  musik!  Huru  förtjusar  den  hela  min  själ!  — 
Jag  glömmer  allt,  hela  livet,  ja  hela  min  varelse,  då  jag  hör 
den.»  Gjörwell  kunde  verkligen,  som  han  själv  skriver  vid 
sextio  års  ålder,  fägna  sig  åt  »en  glad,  en  samvetsglad  ålder- 
dom». Han  kunde  inte  förstå,  varför  man  nödvändigt  skulle 
bli  gammal,  ta  på  sig  en  vördnadsbjudande  min  och  »gräma 
sig  över  sina  år  och  de  onda  tiderna»,  bara  därför  att  man  fått 


'  Riktigt  som  i  en  herdeidyll. 


236         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

grått  hår.  »När  gamla  tröga  kammarråd,  kamrerare,  skepps- 
klarerare etc.  etc.  sätta  sig  på  en  källare  och  dricka  sitt  päron- 
vin eller  möda  sin  lekamen  så  långt,  att  de  gå  längre  ut  på 
Malmen  och  tömma  ett  krus  hembryggaredricka  samt  under 
hela  denna  vederkvickelse  ändå  blott  beräkna  och  sucka 
över  denna  tidens  vedermöda  —  som  jag  också  finner  icke 
så  särdeles  lätt  —  så  tager  jag  i  stället  en  ung,  glad  och  skämt- 
sam gosse  vid  handen  och  vandrar  uti  en  vacker  park  utmed 
en  vassrik  och  lugn  strand,  låter  honom  sjunga  för  mig  en 
glad  visa,  äter  med  honom  en  kallskål,  en  filbunke,  ja  väl 
ock  någon  gång  sätta  vi  oss  i  en  båt  för  att  ro  antingen  till 
Vaxholmen  och  Hasseludden  eller  till  Lovön  och  Svartsjö- 
landet.»   Sådant  hör  till  »ålderdomens  huskurer». 

Hans  ögon  hade  en  tid  varit  svaga,  tydligtvis  av  för  mycket 
ansträngning,  och  han  hade  måst  anlägga  glasögon.  Men  så 
en  dag  vid  60-årsåldern  hände  honom,  att  han  ville  läsa  något 
mycket  viktigt  men  icke  hade  glasögonen  till  hands.  »Då», 
skriver  han  till  sin  dotter  tio  år  senare,  »tänkte  jag:  'Jag  ger 
katten  glasögonen  och  skall  bjuda  till  att  läsa  ändå.'  Och  se, 
jag  läste  ganska  väl  dem  förutan,  såg  bättre  med  mitt  eget 
öga  än  med  det  lånta,  och  ifrån  den  stunden  har  jag  icke  haft 
brillor  på  näsan  utan  sitter  om  sommaren  mitt  i  solen  och  läser 
fint  tryck,  vilket  för  trettio  år  sedan  varit  platt  omöjligt, 
om  det  ock  gällt  att  frälsa  mitt  liv.» 

Ännu  år  1808  skildras  den  77-årige  gubben  av  en  ung  vän 
som  »idealet  av  en  rar  ålderdom».  Men  vid  denna  tid  började 
krafterna  märkbart  avtaga.  På  hösten  1809  skriver  han  till 
Stava:  »Din  kärälskelige  pappa  börjar  bli  gammal.  Han  orkar 
ej  mera  gå  långt;  har  således  hela  denna  sommar  ej  en  enda 
gång  besökt  varken  Manilia,  Brunnen,  Rosendal  eller  Fiskar- 
torpet, dessa  hans  så  behageliga  besökelseorter,  ej  en  gång 
mäktat  vandra  ut  till  det  honom  så  kära  Solna  —  en  vall- 
färd, som  han  dock  förlidet  år  gjorde  minst  tre  gånger.  Och 
att  bestå  sig  en  hyrvagn  dit,  därtill  har  hans  kassa  inga- 
lunda råd.» 

Ännu  tre  år  var  det  dock  den  gamle  beskärt  att  glädjas 
åt  detta  livet.  Den  sista  tiden  levde  han  återigen  ute  på  den 
kära  Kaptensudden,  och  här  avled  han  lugnt  och  stilla  vid 
nära  81  års  ålder.  Graven  hade  inget  skrämmande  för  den 
fromme  mannen,  som  under  livstiden  gärna  besökte    Solna 


JOHAN    TOBIAS    SERGEL.  237 

vackra  kyrkogård,  där  han  rett  sig  sin  sista  boning.  Där  kunde 
han  sitta  långa  stunder  på  en  bänk  och  —  som  han  skriver 
till  sin  kära  Stava  —  fägna  sig  åt  »de  bägge  höga  och  vackra 
lindar,  som  min  son  planterat,  fröjdande  mig  över  den  skugga, 
de  en  dag  skola  giva  åt  min  aska  och  åt  eder,  allra  käraste 
barn,  när  I  någon  gång  vallfärden  till  denna  fristad  och 
strön  en  blomma  på  min  grift».  Efter  ett  sådant  besök  på 
den  stämningsfulla  kyrkogården  i  vårgrönska  skriver  han  till 
sin  dotter:  »Jag  var  mycket  rörd  under  hela  denna  vila  och 
vandring,  samt  undföll  ej  sällan  en  stilla  och  ljuv  tår  mitt  öga 
vid  de  så  tillbörliga  som  högtidliga  betraktelser,  jag  då  gjorde. 
Man  må  icke  vara  rädd  för  döden,  blott  undanbe  sig  de  svårare 
kroppsplågor  och  lidanden,  som  den  gemenligen  närmast  före- 
gå.» Och  han  fann  det  för  tanken  »ljuvligt  att  en  gång  få  vila 
ibland  träden»  och  ej  under  ett  kallt  och  tyngande  kyrkogolv. 


»Gjörwells  känsloliv  var»,  säger  Levertin,  »likt  den  fönster- 
trädgård, som  fanns  i  hans  bibliotek,  och  vilken  bland  de 
dammiga  folianterna  fröjdade  och  f ägnade  hans  sinne.  Där 
blommade  hemlyckans  trevna  lackviol,  där  grönskade  öm- 
hetens ej  ens  i  den  djupaste  vinter  vissnande  immorteller, 
där  böjde  religiositetens  Kristi  bloddropp  sina  rromma,röda 
kalkar.» 

Litteratur:    Otto  Sylwan,    En  Stockholmskrönika  ur  C.  G.  Gjör- 
wells brev  1757—1778.  Haft.  kr.  14:  — ;  inb.  kr.  19:  — . 


Johan  Tobias  Sergel. 

SERGEL,  vår  störste  bildhuggare,  »Sveriges  förnämsta 
konstnärssnille»,  var  son  till  en  tysk  guldbroderare,  som 
tillsammans  med  sin  hustru  inflyttat  till  Stockholm  på 
1730-talet.  Den  unge  Sergel  slapp  att  dela  svenska  konst- 
närers vanliga  lott,  umbäranden  och  nöd.  Hans  begåvning 
togs  i  anspråk  för  arbetet  på  Stockholms  slott,  som  under 
mansåldrar  var  medelpunkten  för  konstnärlig  verksamhet  i 
vårt  land.    Den  unge  slottsbildhuggaren    tilldrog    sig    sr, dan 


238         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

uppmärksamhet,  att  ständerna  år  1767  gåvo  honom  ett  an- 
senhgt  resestipendium,  ocli  så  styrde  lian  Icosan  till  konstens 
förlovade  land,  Italien.     Han  var  då  27  år  gammal. 

I  Italien  hade  man  vid  mitten  av  1700-talet  börjat  utgräv- 
ningar av    Herculancum  ocli  Pompeji.     Med  det  nyvaknade 


Johan   Tobias  Sergel  vid  18  års  ålder.     Målning  av  Pasch  d.  y. 

intresset  för  grekisk  och  romersk  konst  levde  forntiden  åter 
upp,  och  en  ny  renässans  började,  som  skulle  göra  sitt 
segertåg  över  Europa.  Man  började  se  med  leda  på  rococons 
»tillgjordhet»  och  förkonstling.  Hur  förnäm  i  sin  enkelhet 
var  däremot  ej   skönheten  i   den  grekisk-romerska   konsten, 


Sergel  vid  en  flaska  italienskt  vin.    Tecknad  av  konstnären  själv  i  Rom 
på  1770-talpt. 


240 


»DET    LAG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 


rumsinredningen,  husgerådetl  Här  fann  man  ett  nytt  skön- 
hetsideal, och  så  uppkom  den  enkla  och  värdiga  men  på 
samma  gång  stela,  rätliniga  stil,  som  kallas  empirestil,^ 
och  som  nådde  sin  höjdpunkt  i  början  av  1800-talet.  Det 
var  egentligen  först  då,  som  den  hann  till  vårt  land.    Sergel 


Faun.     Marmorstatyett  av  Sergel. 


blev    nu   inom  konsten   en   av  nyrenässansens   största   före- 
gångsmän. 

Vilken  njutning  för  den  unge  skönhetsdyrkaren  från  det 
konstfattiga  Norden  att  få  skåda  den  grekisk-romerska 
konstens  härliga  skapelserl  Ej  underligt,  att  han  i  början 
kände  sig  liksom   yrvaken.     Denna  grekisk-romerska   konst 


Uttal:   angpfr. 


Amor  och  Psijche.     Marmorstaty  av  Sergel. 
16  —204364.    G  rimberg.  Svenska  folkets  underbara  öden.   VII. 


242         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

blev  hans  livs  stora  kärlek.  Med  den  som  förebild  skapade 
han  själv  skulpturverk,  vilka  gjorde  honom  till  Europas 
störste  bildhuggare  på  sin  tid. 

I  elva  år  fick  han  leva  sig  in  i  det  glada,  konstdyrkande  livet 
under  söderns  djupblå  himmel.  Efter  tre  års  studier  var  han 
färdig  med  det  konstverk,  som  skulle  ge  honom  rykte  så- 
som en  av  de  allra  främsta  unga  skulptörerna  i  Rom.  Det 
föreställer  en  faun  i  det  ögonblick,  då  han  vaknar  till  en  ny 
glad  dag.  Han  sträcker  på  sig  och  vänder,  belåtet  grinande, 
ansiktet  mot  det  friska  morgonljuset,  medan  ena  handen 
griper  om  druvklasen. 

Sergels  mest  populära  verk  från  hans  italienska  tid  blev 
dock  statyn  Amor  och  Psyke.  Konstnären  framställer 
det  ögonblick  då  deras  kärlekslycka  störts,  genom  att  Psyke 
av  sin  kvinnliga  nyfikenhet  lockats  att  bryta  mot  förbudet 
att  skåda  den  älskades  anlete.  Amor  lyfter  just  vingarna 
till  flykt  och  ser  med  förebrående  vemod  på  den  älskade, 
som    ångestfullt  knäfaller  och  ber  honom  stanna  kvar. 

Det  blev  icke  med  glädje,  som  Sergel  år  1778  följde  sin 
konungs  kallelse  till  ämbeten  och  hovtjänst  uppe  i  den  kalla, 
grå  Norden.  Han  fick  visserligen  stor  lön,  många  och  väl 
betalta  beställningar  och  levde  som  en  rik  man.  Men  till 
gagn  för  hans  konstnärskap  var  icke  denna  omplantering 
i  nordlig  jordmån,  just  då  konstnären  stod  i  sin  bästa  ålder, 
sjudande  av  verksamlietslust.  »I  Nordens  kalla  nejder», 
säger  han,  »frysa  själarna  likaväl  som  näsan  och  händerna.» 
Han  älskade  för  mycket  sitt  fosterland  för  att  ej  avböja  ett 
lysande  anbud  av  kejsarinnan  Katarina  att  bosätta  sig  i 
Petersburg. 

I  sitt  förnäma  konstnärshem  såg  Sergel  som  gäster  ej  blott 
Bellman  och  andra  glada  gossar  utan  också  en  mängd  per- 
soner ur  stora  världen.  Själv  hade  han  också  något  medfött 
förnämt  och  imponerande  i  sitt  väsen.  Men  i  glada  konstnärs- 
kretsar slog  han  sig  riktigt  lös.  Där  kunde  han  vara  spelande 
kvick,  humoristisk,  ja  burlesk  ända  till  överdåd.  Då  var  han 
faunen,  som  icke  värjde  för  någon  grovkornighet,  bara  den 
var  kvick.  Det  var  glada  gossar,  som  efter  kulinariska  brag- 
der bänkade  sig  vid  bordet  »med  en  bål  bischoff  framför  sig, 
stor  som  Röda  havet,  vari  Farao  drunknade.  Den  tömdes 
tappert  5  ä  6  gånger.»   Det  var  påfallande,  att  ej  blott  värden 


JOHAN    TOBIAS    SERGEL. 


243 


Johan  Tobias  Sergel  vid  56  års  ålder.     Målning  av  von  Breda. 


utan  även  så  många  bland  gästerna  voro  goddagspiltar  och 
gurmander  med  »digra  magar». 

Men  mellan  de  glada  festerna  kommo  stunder  av  svartaste 
melankoli  och  kroppshga  krämpor,  gikt  och  podager.      Den 


244         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 

sjukdomen  hade  Sergel  fått  känning  av  redan  vid  några  ocli 
trettio  års  ålder.  När  plågorna  och  tungsinnet  ansatte  honom, 
drog  han  sig  tillbaka  inom  sig  själv.  Han  var  för  finkänslig 
för  att  vilja  fördystra  ens  sina  närmaste  vänner  med  sin 
skröplighet.  I  yngre  dagar,  när  han  bodde  i  Rom,  brukade 
han  under  sådana  dystra  perioder  försvinna  från  kamrat- 
kretsen. Det  kunde  då  hända,  att  han  reste  ända  till  Florens 
för  att  skingra  sina  sorger.  Och  icke  förr  än  de  gått  över, 
kom  han  tillbaka  till  sitt  kära  Rom.  På  äldre  dagar  stängde 
han  in  sig  och  var  under  långa  tider  otillgänglig  för  världen. 
Men  bäst  som  alla  trodde  honom  vara  förlorad  för  livet, 
levde  han  upp  igen  och  gav  glada  middagar.  Då  skämtade 
han  tappert  med  sina  många  plågor.  Då  ritade  han  karika- 
tyrer och  avbildade  podagern  såsom  en  furie  med  ormar  i 
håret,  som  angriper  hans  fot,  medan  bakgrunden  är  fylld 
av  demoner. 

År  1783  fick  Sergel  återse  sitt  kära  Rom,  nu  i  sällskap  med 
ingen  mindre  än  konung  Gustav  själv,  som  han  kallar  »den 
mest  upplyste,  den  mest  vänfaste  monark,  som  jorden  fram- 
bragt».  Ett  par  bekanta  anekdoter  berättas  från  den  kung- 
lige mecenatens  och  den  store  konstnärens  vandringar  bland 
Roms  konstskatter:  vid  åsynen  av  den  berömda  statyn 
Endymion  föll  Sergel  i  sådan  extas,  att  han  glömde  sin  om- 
givning och  omedvetet  ropade  till  monarken:  »Ge  mig  en 
pris  snus!»  Konungen,  som  annars  var  så  nogräknad  om  eti- 
ketten, efterkom  leende  konstnärens  önskan. 

Lika  sympatisk  ter  sig  Gustav  III  i  anekdoten  om  hur 
Sergel  en  dag,  pustande  under  tyngden  av  sin  mäktiga  stoft- 
hydda, blir  så  arg  och  uppgiven  av  en  mödosam  vandring 
genom  Titi  thermer,  att  han  smiter  från  alltsammans  utan 
att  säga  ett  ord.  När  konungen  märkte,  vilken  frihet  konst- 
nären tagit  sig,  sade  han  blott:  »Jag  kan  icke  vara  ond  på 
Sergel,  ty  jag  känner  allt  för  väl,  att  man  ej  har  så  mycket 
geni  som  han  för  bättre  köp.» 

Det  största  konstverk,  Sergel  åstadkom  här  hemma,  var 
den  staty  av  Gustav  III,  som  Stockholms  borgerskap  till 
betygande  av  sin  glädje  och  vördnad  lät  resa  vid  Skepps- 
bron i  Stockholm,  den  plats  där  konungen  landsteg  vid  åter- 
komsten  från   ryska  kriget    1790.     Hur   levande  verkar  icke 


JOHAN    TOBIAS    SERGEL. 


245 


Gustav  III.s  slaiij  av  Sergel. 


denna  staty,  hur  på  en  gång  behagfull  och  majestätisk  är 
icke  konungens  hållning,  där  han,  draperad  i  »den  svenska 
dräkten»,    räcker    fredens   olivkvist   till  sitt  folk!     Den  står 


246 


»DET    LAG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.» 


som  konstverk  oöverträffad  bland  alla  Sveriges  historiska 
statyer  och  har  ej  många  jämlikar  i  hela  världen.  Det 
är  om  denna  stod  Tegnér  sjunger: 

»Förunderliga  makt,  som  konstnärn  äger! 
Se  anden  färdig  så  till  strids  som  sångs, 
en  bild,  som  oss  sin  egen  saga  säger, 
en  levande  gustaviad  1  brons.» 

Statyn  blev  ej  färdig  till  avtäckning  förrän  den  24  januari 
1808,  vid  samma  tid  som  Rysslands  härar  tågade  mot  Fin- 


Augustin  Ehrcnsvärds  gravvård  pä  Sveaborg  au  Sergel. 


lands  gräns.  Vid  den  högtidliga  akten  såg  man  alla  Sveriges 
landskapsfanor  vaja  mellan  åskådarläktarna.  Det  var  sista 
gången,  som  de  finska  färgerna  blandade  sig  med  de  svenska. 
Många  ögon  tårades  av  rörelse. 

Näst  efter  Gustav  III:s  staty  i  rangordning  bland  de  ar- 
beten, Sergel  utförde  här  hemma,  kommer  utan  tvivel  grup- 
pen Axel  Oxenstierna  och  Historiens  gudinna,  var- 
med Larchevéques^  Gustav  Adolfsstaty  i  Stockholm  är 
dekorerad.  Hur  präktig,  lugn  och  värdig  är  icke  Oxen- 
stiernas gestalt,  hur  ädelt  faller  icke  draperiet,  och  hur  vacker 


'  Sergels  lärare. 


Axcl  Oxenslicma  och  Historiens  gudinna.     Grupp  i  brons  av  Ser«cJ. 


248         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR.') 

är  icke  ställningen  hos  historiens  gudinna!  Man  riktigt  ser, 
hur  den  store  statsmannens  ocli  hans  genius'  tankar  mötas  i 
samverkan:  gudinnans  blick  vilar  på  mannens  läppar,  och 
hans  finger  pekar  på  det  blad,  som  hon  skall  fylla  med  vad 
han  berättar  ur  Sveriges  stormaktssaga. 


Sergel  var  icke  gift,  men  med  sin  älskarinna,  den  levnads- 
glada   och    bildsköna    f.    d.    värdshusflickan    »Anna    Rella», 


■^ 
■i^ 

'?«i 

#>' -Ä-          1'     ^  fl,  ,:i  • 

Ty      ''■''*   -^      "  "i^^ /«**«A< /^^^'                             ,-  ;,^., 

'.-;  >';,^ 

Anna  Rclla  och  lille  Gustav  Sergel  omkring  1705.    Teckning  av  Sergel. 

som  han  kallade  henne,  hade  han  två  barn,  en  son  och  en 
dotter,  vilka  han  adopterade  och  omfattade  med  stor  öm- 
het. 

Men  år  1796  låg  Anna  Rella  på  bår.  Sergel  var  länge  otröst- 
1ig.  Ännu  sexton  år  efter  hennes  bortgång  skriver  han  till 
en  vän:   »Hennes  minne  skall  vara  mig  kärt  så  länge  jag  lever, 


JOHAN    TOBIAS    SERGEL.  249 

och  min  djupa  smärta  kan  endast  tiden  läka.»  En  glädje 
för  honom  var  det  dock  att  jollra  med  de  små  barnen,  och 
han  följde  med  stort  intresse  den  lille  gossens  uppfostran. 
Han  blev  glad,  när  han  upptäckte  konstnärliga  anlag  hos 
honom,  och  planerade  redan  att  en  gång  taga  honom  med 
sig  till  Rom  för  att  utbilda  honom  till  konstnär.  »Jag  vet 
ingen  människa,  som  är  mera  oberoende  än  en  konstnär,  ty 
jag  själv  är  det,  och  jag  hoppas,  att  min  son  skall  följa 
exemplet»,  skriver  han.  Men  ynglingens  håg  låg  åt  att  bli 
lantbrukare,  och  det  hade  fadern  heller  ingenting  emot.  Med 
tiden  fick  han  ta  hand  om  Sergels  egendom  Spånga  i  Sö- 
dermanland. »Han  är  lycklig  på  sin  torva,  skall  gifta  sig, 
få  friska  barn  och  njuta  av  livet  i  frid  och  hälsa»,  spådde 
den  gamle.     Och  han  fick  rätt. 

Ett  vackert  vittnesbörd  om  vad  som  fanns  på  bottnen  av 
konstnärens  njutningsglada  temperament  äro  hans  brev  till 
sonen,  då  denne  tagit  Spånga  om  hand.  Han  skriver,  att 
det  skulle  vara  hans  högsta  glädje,  innan  han  dör,  att  veta,  att 
hans  son  hade  det  bra,  »ty,  min  käre  Gustav,  vi  måste  snart 
lämna  varandra  för  alltid,  och  jag  önskar  livlig.t  att  lämna  efter 
mig  en  lycklig  varelse,  som  jag  har  givit  livet.  Allt  beror 
av  dig,  att  älska  dygden,  att  aldrig  vika  från  hederns  väg, 
att  tidigt  lära  dig  att  kuva  farliga  passioner,  som  förnedra 
mannen.  Om  du  kan  bliva  herre  över  dig  själv,  skall  du  leva 
lycklig  under  denna  vandring,  som  vi  äro  tvungna  att  göra 
genom  jordelivet.»  Och  det  ligger  mycken  och  bitter  livser- 
farenhet bakom  de  enkla  orden:  »Lev  lycklig  och  var  rädd 
om  din  hälsa!  Ingen  vårdslösheti  Hälsan  är  en  för  dyrbar 
gåva  för  att  slarva  med.    I  henne  ligger  lyckan.» 

Ett  vackert  drag  är  också  den  åldrande  konstnärens  om- 
tanke om  sina  tvenne  trotjänare.  Han  lägger  sonen  på  hjärtat 
att  sörja  för  de  bägge  gamla,  vilka,  som  han  skriver,  »med 
trohet  ha  vårdat  din  fader  och  bästa  vän  under  år  av  sjuk- 
dom, då  de  ofta  lidit  av  min  oro  och  ombytlighet  utan  att 
knota». 

Johan  Tobias  Sergels  skiftesrika  levnad  närmade  sig  nu 
sitt  slut.  Han  liknade  sig  själv  vid  »ett  gammalt  ur,  vars 
hjul  äro  nötta  och  sakna  kuggar».  År  1814  blevo  plågoan- 
darna honom  övermäktiga  och  lade  den  73-årige  mannen 
i  graven 


250         »DET    LÅG    ETT    SKIMMER    ÖVER    GUSTAVS    DAGAR. >> 

Litteratur:  C.  R.  Nyblom,  Johan  Tobias  Sergel;  haft.  kr.  1:50, 
Georg  Göthe,  Johan  Tobias  Sergel;  haft.  kr.  10: — , 
Ludvig    Looström,    Johan    Tobias  Sergel;   haft.  kr. 

12:—. 
Harald  Brising,  Sergels  konst.    Haft.  kr.  12: — ;  inb. 

kr.  15:—. 
Carl    David    Moselius,     Sergel    och    nyare    Sergel- 
litteratur  (Nordisk  tidskrift  för  år  1915). 
Ernst   E.  Areen,  Gustavianska  konstnärsbrev;   haft. 
kr.  4:25. 


DET  MÖRKNAR 


Kronobrännerierna. 

SEDAN  gammalt  ansåg  sig  den  svenska  allmogen  ha 
»frihet»  att  bränna  sin  säd  till  brännvin.  Brännvins- 
pannan hörde  med  till  det  nödvändiga  husgerådet  i 
var  stuga.  Denna  husbehovsbränning,  som  den  kallades, 
kostade  landet  en  mängd  spannmål,  som  behövt  användas 
till  föda.  Men  ännu  värre  var,  att  vårt  folk  höll  på  att 
fördärvas  genom  dryckenskap.  Redan  länge  hade  tänkande 
människor  insett,  att  »Sverige»,  för  att  tala  med  Dalin,  »lidit 
mer  skada  av  brännvinet  än  av  krig  och  pest». 

Ett  talande  vittnesbörd  är  följande  berättelse  av  biskop 
Rhyzelius  i  hans  anteckningar  om  sitt  leverne:  ȁr  1723  den 
7  februari  dödde  min  förste  son,  allenast  två  dagar  gammal 
över  sju  månader.  Hans  amma,  en  hustru,  som  hemligen  söp 
brännevin,  förgiftade  barnet  därmed,  så  att  det  trånade  bort, 
tills  det  dödde.  Vilket  sedan  fanns  vara  sant,  när  hon  ett 
annat  barn  genom  samma  odygd  hade  så  när  om  livet  bragt.» 
Detta  är  blott  ett  exempel  bland  tusentals  fall. 
För  att  nu  minska  superiet  och  på  samma  gång  bereda 
kronan  nya  inkomster  rådde  Liljencrants  konungen  att  för- 
bjuda husbehovsbränningen  och  i  stället  arrendera  ut  rätten 
att  bränna  till  förpaktare.  Utsikten  var  lockande,  och  Gustav 
tillsatte  en  kommission  för  att  närmare  utarbeta  planen. 
Den  ledande  kraften  i  kommissionen  blev  generalmajor 
Georg  Gustav  Wrangel,  en  begåvad  och  idcrik  man  men 
en  tvetydig  karaktär.  I  sin  ungdom  hade  han  tjänstgjort 
som  spion  åt  Hattarne  på  1747  års  oroliga  riksdag.  »Bränn- 
vins-Wrangels»  plan  gick  ut  på  att  överlåta  bränningen  på  ett 
fåtal  stora  brännerier,  vilket  skulle  medföra  fördelen  av  spann- 
målsbesparing i  jämförelse  med  om  man  brände  på  flere  mindre 
brännerier. 


254  DET    MÖRKNAR, 

Men  då  det  visade  sig  omöjligt  att  finna  tillräckligt  många 
förpaktare  av  brännvinsrätten,  tillrådde  Wrangel  konungen  att 
låta  kronan  anlägga  brännerierna  och  driva  dem  som  sin 
egen  affär.  Han  lovade  Gustav  guld  och  gröna  skogar,  och 
konungen  lät  övertala  sig  till  den  ödesdigra  åtgärden  att 
anlägga  kronobrännerier.  I  samband  med  kungörelsen  där- 
om påbjödos  stränga  straff  mot  all  husbehovsbränning,  och 
bönderna  ålades  att  överlämna  sina  bränningsredskap  i 
offentligt  förvar  eller  avyttra  dem  till  kronan.  En  särskild 
direktion  för  kronobrännerierna  tillsattes. 

För  att  åstadkomma  besparingar  i  anläggningskostnaderna 
inreddes  en  del  av  kronans  gamla  slott  till  brännerier  eller 
spannmålsmagasiner.  Visserligen  föreskrevs,  att  de  historiskt 
märkvärdiga  rummen  icke  skulle  få  lida  någon  skada.  Men 
det  oaktat  fick  man  efter  en  tid  se  den  s.  k.  unionssalen  i 
Kalmar  slott  »med  brännvinspipor  ornerad  och  Gustav  Adolfs 
sängkammare,  där  ännu  Dess  säng  stod  kvar,  fylld  med  spann- 
mål, som  väntade  sin  förvandling». 

I  maj  1776  strömmade  brännvinsfloden  från  ett  femtiotal 
kronobrännerier  ut  över  landet.  »Den  första  kronosupen» 
var  inledningen  till  ett  sorgligt  skådespel.  »Städernas  gator 
och  landsvägarna  voro  fyllda  av  varelser,  som  genom  en 
förnedrande  druckenhet  sjunkit  under  djurets  ståndpunkt», 
säger  den  ryktbare  oppositionsmannen  Adolf  Ribbing.  Krono- 
betjäningen fick  order  att  uppmana  allmogen  till  att  köpa 
brännvin.  Det  ansågs  rent  av  fosterländskt  att  berusa  sig  med 
»kronobrännvin».  Nya  krogar  växte  ideligen  upp,  till  och  med 
vid  kyrkorna,  där  de  höllos  öppna  både  vid  början  av,  un- 
der och  efter  gudstjänsten,  och  krogskyltarna  pryddes  med 
svenska  riksvapnets  tre  kronor. 

I  Vallentuna  nära  Stockholm  hade  själve  klockarfar  ut- 
skänkningsrätt  »under  förebärande  av  patriotism,  så  att 
bonddrängen  knappast  hunnit  till  kyrkan,  förrän  han  tog 
sig  en  sup  kronobrännvin».  Det  fanns  tolv  krogar  i  sock- 
nen, varför  »ingen  fick  gagn  av  sin  dräng  om  måndagen, 
ty  den  behövde  han  att  sova  ruset  av  sig».  Men  ändå  .  .  ! 
När  ett  kronobränneri  anlades  strax  vid  Uppsala  hälsobrunn, 
tågade  hela  societeten,  anförd  av  brunnsläkaren  och  dompro- 
sten, dit  och  invigde  det  med  en  fest,  som  överflödade  av  hyll- 
ninestal  och  äredikter  till  konungen. 


KRONOBRÄNNERIERNA.  255 

Men  den  snillrike  Karl  August  Ehrensvärd  liknade  detta 
sätt  att  bota  rikets  finanser  vid  att  »ge  en  sjuk  hans  eget  av- 
tappade blod  att  dricka». 

Bönderna  kunde  nu  alls  icke  förstå,  varför  de  inte  skulle 
få  bränna  sin  egen  spannmål.  Därför  brände  de  i  smyg.  Så 
kom  länsman  på  husvisitation,  lade  beslag  på  brännvinsred- 
skapen eller  förstörde  dem,  och  sedan  blev  det  rättegång 
med  fängelsestraff  eller  stränga  böter.  Då  rotade  sig  bön- 
derna tillsammans  i  stora  hopar  och  brände  på  undangömda 
ställen  i  skogarna.  Vågade  sig  kronobetjäningen  dit,  så  blev 
det  blodiga  slagsmål,  som  kunde  kosta  människoliv.  Allmogen 
började  i  kronobrännerierna  se  en  fiende,  mot  vilken  snart  sagt 
alla  vapen  vore  tillåtna,  t.  o.  m.  våld  och  mened.  I  somliga 
trakter  utarmades  befolkningen  av  böterna  för  olovlig  brän- 
ning. På  andra  håll,  såsom  i  Halland,  betalade  bönderna  en 
viss  avgift  till  kronans  uppsyningsman  för  att  få  smygbränna 
i  fred.  Visserligen  gjordes  även  där  ett  och  annat  beslag,  men 
mest  för  syns  skull.  I  Östergötland  och  Kalmar  län  svarade 
kronobetjänte  på  justitiekanslerens  tilltal  för  deras  slapphet,, 
att  de  visst  inte  ville  riskera  armar  och  ben  på-att  göra  beslag. 
Ja  det  förekom  på  vissa  ställen,  alt  kronobetjäningen  själv 
ogenerat  idkade  den  olagliga  hanteringen.  —  På  Eckerön,. 
i  huvudstadens  omedelbara  grannskap,  voro  åtta  pannor  i 
gång,  och  betydliga  brännvinsförråd  insmugglades  därifrån 
var  vecka  till  Stockholm. 

Till  följd  av  den  florerande  lönnbränningen  gick  avsätt- 
ningen från  kronobrännerierna  mångenstädes  trögt,  och  stora 
lager  av  brännvin  hopade  sig  i  magasinerna.  Det  hjälpte 
icke  mycket,  att  bränneridirektionen  genom  cirkulär  in- 
skärpte vikten  av  att  man  vid  kronobrännerierna  tillverkade 
sådan  vara,  att  allmänheten  ej  hade  något  att  klaga  på  dess 
godhet  och  styrka.  Till  den  ändan  skulle  vederbörande  vid- 
taga alla  behövliga  åtgärder  för  att  brännvinet  måtte  hålla 
»fulla  sex  graders  styrka  vid  tjugu  graders  termometervärma 
samt  i  övrigt  är  gott,  klart  och  rensmakande». 

Resultatet  av  kronobrännerierna  hade  blivit  alltigenom 
fördärvbringande.  En  mängd  förut  hederliga  människor 
hade  förvandlats  lill  lagbrytare,  och  i  stället  för  att  ge  kronan, 
guld  medförde  de  i  längden  stora  förluster.  Anläggningskost- 
naderna hade  gått  till  tre  gånger  så  mycket  som  beräknats.,  tili 


25G  DET    MÖRKNAR. 

stor  del  beroende  på  bränneridirektionens  många  misstag 
och  opraktiska  åtgärder.  När  man  t.  ex.  anlade  ett  bränneri 
i  Karlskrona,  hade  man  icke  tänkt  på  att  där  var  så  ont  om 
rent  sötvatten,  att  denna  nödvändiga  vara  måste  hämtas 
från  Lyckeby.  Till  på  köpet  hade  man  för  anläggningen  in- 
köpt en  tomt  med  en  vacker  trädgård,  den  enda  i  hela  staden, 
och  träden  hade  man  huggit  ned!  De  stora  brännerierna  ledde 
också  till  ett  förskräckligt  utödande  av  skogarna  runt  om- 
kring, medan  bönderna  till  sin  husbehovsbränning  kunnat 
reda  sig  med  vindfällen,  kvistar  och  ris. 

På  1778  års  riksdag  höjdes  från  böndernas  sida  ett  rama- 
skri mot  kronobrännerierna.  »Tag  hellre  bort  allt  bruk  av 
brännvin,  alla  krogar  och  lagerställen,  än  att  arbetsfolket 
där  skall  fördärvas!»  heter  det  i  en  skrivelse.  »Annars  får 
Eders  Maj:t  ett  både  till  kropp  och  själ,  till  förstånd,  sinne  och 
seder  fördärvat  folk  att  regera  över.»  I  motsats  därtill  lov- 
prisades  husbehovsbränningen,  såsom  tjänande  endast  till 
att  uppmuntra  och  förfriska  allmogen:  »Förunna  arbetaren», 
heter  det,  »vad  Gud  och  naturen  unna!  Annars  tröttna  och 
uppgivas  vi,  våra  barn  och  tjänstefolk  under  ett  arbete, 
som,  utan  någon  förfriskning,  ofta  förefaller  nästan  alldeles 
odrägligt.» 

Regeringens  svar  blev  nya  tvångsåtgärder  och  skärpta 
straffbestämmelser.  År  1780  gjorde  sig  bränneridirektionen 
ytterligare  impopulär  genom  ett  påhitt,  att  Kungl.  Maj:t 
skulle  låta  sönderslå  alla  de  bränneriredskap,  som  laglydiga 
medborgare  i  enlighet  med  konungens  påbud  överlämnat  till 
kronobetjäningen,  och  som  nu  förvarades  vid  sockenkyrkorna. 
Genom  en  dylik  åtgärd  ville  vederbörande  förhindra,  att 
dessa  redskap  skulle  kunna  användas  vidare. 

Dittills  hade  konungen  alltid  avböjt  förslaget  under  fram- 
hållande av  att  det  gjorde  intrång  på  den  enskilda  ägande- 
rätten, men  nu  gav  han  med  sig.  För  att  då  ej  komma  i  strid 
med  sina  förra  uttalanden  och  lättare  kunna  återkalla  påbudet, 
ifall  missnöjet  bleve  för  starkt,  tillgrep  han  den  osympatiska 
utvägen  att  begagna  sig  av  att  han  själv  befann  sig  på  utrikes 
resa  och  befallde  rådet  att  i  sitt  namn  utfärda  en  dylik  för- 
ordning. Konceptet  därtill  lät  han  själv  uppsätta  och  över- 
sända till  rådkammaren,  daterat  Stockholm  »under  Hans 
Maj:ts    vår    allernådigste    konungs    och    herres    frånvaro». 


Redskap  för  hiisbehovsbränning.  Längst  ned  Ull  vänster  en  potatis- 
kvarn, i  vilken  potatisen  krossades.  I  nischen  står  själva  brännvins- 
pannan av  koppar,  från  vars  »hatt>  två  smala  kopparrör  leda  ned  genom 
det  stora  kylkaret  i  mitten,  vilket  fylldes  med  kallt  vatten.  Genom 
rören  droppade  brännvinet  ned  i  kopparkittela  längst  ni?d  till  höger. 

17 — 204364.     Grlmberg,  Svenska  folkets  underbard  öden.     VII. 


258  DET    MÖRKNAR. 

Konungen  hade  även  den  avsikten  därmed,  att  »missnöjet 
skulle  falla  på  herrarne»,  såsom  han  helt  öppenhjärtigt 
yttrade  sig  i  ett  brev  till  Schröderheim.  Han  unnade  »gub- 
barne  att  också  bita  på  det  sura  äpplet».  Och  om  det  sedan 
bleve  några  oroligheter,  kunde  konimgen  lättare  avhjälpa 
klagomålen  utan  att  blottställa  sin  egen  myndighet,  ja  rent 
av  vinna  popularitet  därigenom  såsom  »ett  tecken  av  min 
späka  regering».  Det  var  varken  första  eller  sista  gången, 
Gustav  III  drev  dylikt  dubbelspel. 

Allmogens  känslor,  då  den  såg  sin  dyrt  förvärvade  egendom, 
de  kära  brännvinspannorna,  sönderslås  av  kronobetjäningen, 
skildrar  rikshistoriografen  Anders  Schönberg  i  ett  brev  från  sin 
bygd,  Österfärnebo  i  Gävleborgs  län,  den  14  november  1780 
sålunda:  »Jag  hade  aldrig  sett  mina  socknebor  så  i  förtvivlan 
som  vid  detta  tillfället.  Egendomsrätten  var  deras  första 
reflexion.  En  gick  så  långt,  att  han  sade  mig,  att  de  svurit 
konungen  trohet  mot  Dess  försäkran  att  skydda  dem  och 
deras  egendom.» 

Vid  samma  tid  hade  bränneridirektionen  infört  en  annan 
ytterst  förhatlig  åtgärd,  nämligen  regelbundna  husvisitatio- 
ner  av  kronofogdar,  landsfiskaler  och  länsmän.  Länsmännen 
skulle,  åtföljda  av  andra  kronobetjänte  samt  hantlangare, 
varannan  till  var  femte  vecka  anställa  visitationer  i  sina 
distrikt.  Dessa  husvisitationer  voro  en  tid  en  verklig  lands- 
plåga. Kronobetjänte  drogo  omkring  från  gård  till  gård 
och  utövade  på  sina  ställen  formligt  skräckvälde.  De  egga- 
des på  en  gång  av  sina  förmäns  befallningar  och  av  den  ut- 
fästa   penningbelöningen    för  beslagtagna  brännvinsredskap. 

Justitiekanslern  berättar  själv  från  Dalanie,  att  man  vid 
beslagen  använde  som  hantlangare  »en  hop  liderligt  folk», 
som  under  denna  förevändning  for  fram  som  rövare,  bröt 
sig  in  i  husen,  öppnade  skåp,  dörrar  och  kistor  o.  s.  v.  Schön- 
berg målar  i  starka  färger  deras  framfart  i  hans  bygd:  »Natte- 
tid eller  ända  till  midnatten,  då  mycket  folk  redan  låg  i  bästa 
sömnen,  kommo  de  till  gårdarna  men  funno  dock  ingenting, 
utom  på  ett  par  ställen.  Men  förskräckelsen  i  alla  oskyl- 
diga gårdar  blev  oändlig;  hustrur  dånade,  människor  vand- 
lades  från  friska  och  nyttiga  medborgare  till  sjuka  och  ömke- 
liga  hjon.  Mänskligheten  ryste  vid  sådana  nattbesök  hos  oskyl- 
digt folk.  Det  var  ej  bättre  efteråt  att  se  folkhopen,  uppretad 


KRONOBRÄNNERIERNA.  259 

nyss  förut  genom  de  i  förvar  tagna  pannornas  sönderslående, 
nu  alldeles  försättas  snart  sagt  i  raseri.  Lyckligtvis  gingo  visi- 
tatörerna  i  nattkvarter,  innan  hopen  hunnit  än  mera  skockas.» 

Men  ibland  gick  det  illa  för  beslagarne.  På  sina  ställen  kom 
det  till  formliga  bataljer  mellan  dem  och  bönderna.  År  1782 
blevo  tio  beslagare  på  Vänsjö  gästgivargård  i  Västmanland 
överfallna  av  en  förbittrad  folkskara,  som  misshandlade  dem, 
så  att  fyra  av  dem  avledo.  Det  blev  en  långvarig  rättegång, 
som  slutade  med  fängelsestraff,  spöslitning  och  böter. 

Så  hade  man  fått  besanna  riktigheten  av  Höpkens  förut- 
sägelse i  rådet,  att  om  verkligen  brännvinsförordningarna 
skulle  i  sin  stränghet  tillämpas,  så  komme,  till  följd  av  all- 
mogens kärlek  till  brännvinet,  »halva  riket  att  bli  brottsligt, 
och  straffet  skulle  antingen  degradera  nationens  karaktär  eller 
ock  göra  henne  upprorisk». 

I  Kalmar  län,  där  lönnbränningen  tycks  ha  varit  mest  in- 
rotad, men  där  också  landshövdingen  for  fram  alldeles  för 
hårdhänt  och  även  godtyckligt,  blev  jäsningen  bland  bönderna 
så  stark,  att  den  hotade  att  övergå  till  allmänt  uppror.  Det 
förmäldes  därifrån,  att  den  gamle  ränksmidaren  Pechlin, 
som  bodde  på  orten,  börjat  fiska  i  grumligt  vatten  och  upp- 
trätt som  böndernas  sakförare. 

Alltsedan  han  sluppit  ut  ur  arresten  efter  Gustav  III:s 
statsvälvning  hade  han  hållit  sig  stilla,  men  ryska  sändebudet 
hade  då  och  då  ihågkommit  honom  med  penningar.  Nu  kunde 
han  glädja  ryska  legationen  med  att  missnöjet  mot  konungens 
brännvinspolitik  höll  på  att  växa  sig  så  starkt,  att  man  kunde 
hoppas  på  en  revolution.  Han  blåste  också  under  missnöjet, 
så  mycket  han  förmådde.  Hemma  på  sitt  gods  var  han  en 
sådan  despot  mot  sina  underhavande,  att  dessa  försökte  be- 
fria sig  från  honom  genom  att  skjuta  ned  honom,  men  annars 
uppträdde  han  som  allmogens  beskyddare  mot  kronans  ämbets- 
män. Då  vai'  han  så  rörande  välvillig  och  så  »gemen»  så.  Han 
beklagade  de  stackars  bönderna,  höll  sammanträden  med  dem 
och  hjälpte  dem  att  stämma  en  länsman,  som  gjort  sig  inner- 
ligt hatad.  Vilket  nu  i  och  för  sig  var  en  god  gärning,  eftersom 
länsmannen  var  en  stor  lymmel,  han  också,  en  sådan  där,  som 
först  lockat  bönderna  till  lönnbränning  och  insövt  dem  i  sä- 
kerhet för  att  sedan  plötsligt  falla  över  dem  med  beslag.  För 
den   bålde   generalen    var  länsmannens  skurkaktiga  uppträ- 


'260  DET    MÖRKNAR. 

dande  dock  i  grund  och  botten  synnerligen  välkommet,  ty 
det  gav  honom  ett  ypperhgt  agitationsämne.  Han  uppträdde 
inför  rätta  i  full  generalsuniform,  omgiven  av  en  stor  hop 
bönder,  och  avgav  ett  vidlyftigt  anförande,  i  vilket  han  ut- 
målade kronobetjäningens  självsvåld  och  allmogens  lidanden 
i  brännvinssaken,  därvid  ej  förglömmande  att  förgylla  upp 
sitt  eget  nit  för  de  förtrycktas  bästa.  Det  var  något,  som  slog 
an  på  den  församlade  tingsmenigheten,  må  man  tro. 

Det  lät  nu  så  hotfullt  från  denna  landsända,  att  konungen 
beslöt  sig  för  att  själv  göra  ett  besök  där  på  sommaren  1781. 
När  han  kom  till  Skillingarums  tingsställe  i  länets  nordligaste 
del,  var  allmogen  från  de  kringliggande  tre  häraden  försam- 
lad och  anropade  sin  konungs  nåd.  Brännvinsböterna  för  dessa 
härad  uppgingo  nu  till  80,000  daler  s.  m.,  och  om  icke  straffet 
mildrades,  måste  bönderna  nästan  mangrant  gå  från  sina 
gårdar.  Konungen  tilltalade  folket  allvarligt  men  tillika 
nådigt  och  lovade,  att  böterna  skulle  få  avpassas  efter  vars 
och  ens  förmögenhet  och  fördelas  på  sex  år.  Det  behövdes  ej 
mer  för  att  vända  missnöjet  i  tacksamhet  och  slå  Pechlin 
ur  brädet.  När  generalen  lämnade  tingsstället,  följdes  han 
av  glåpord  och  avskedshälsningar,  som  ej  andades  någon  rätt 
tacksamhet.  Ulrik  Scheffer  lyckönskade  konungen  till  den 
minnesvärda  »segern  vid  Skillingarum»:  liksom  Cesar  kom  han, 
såg  och  segrade.  Segern  blev  ännu  fullständigare,  sedan 
konungen  befriat  länets  inbyggare  från  deras  despotiske 
landshövding. 

När  detta  skedde,  hade  Gustav  redan  offrat  den  man,  vilken 
allmänna  meningen  med  skäl  utpekat  såsom  brännvins- 
direktionens  onda  genius.  Konungen  gjorde  offret  med  lätt 
hjärta,  ty  »brännvins-Wrangel»  hade  rätt  länge  varit  illa 
anskriven  även  hos  honom.  Inte  nog  med  de  falska  förespeg- 
lingar, han  ideligen  gjort  konungen;  han  hade  också  lagt  i 
dagen  både  anspråksfullhet  och  andra  osympatiska  egenskaper. 
Åtgärden  med  husvisitationerna  och  brännvinspannornas 
förstöring  hade  rågat  hans  syndamått.  När  han  äntligen 
förstod,  att  konungen  var  missnöjd  med  honom,  lär  han  själv 
ha  begärt  avsked,  och  det  blev  genast  beviljat.  Det  hade 
Wrangel  dock  aldrig  kunnat  tänka  sig  —  till  den  grad  oum- 
bärlig ansåg  han  sig  vara.  Han  hade  blott  koketterat  med 
sin  anhållan. 


NUMMERLOTTERIET.  261 

Från  och  med  år  1781  var  brännvinsdirektionen  fri  från 
sin  onde  tillskyndare,  och  Liljencrants  blev  dess  chef.  Det 
märlvtes  också  på  den  hovsammare  ledningen  av  det  hela. 
Men  vid  det  laget  hade  kronobrännerierna  kostat  konungen 
hans  folkgunst. 


Nummerlotteriet. 

ETT  annat  träd  på  mycket  mer  ont  än  gott,  som  veder- 
börande inplanterade  i  svensk  jord  för  att  skörda  eko- 
nomiska frukter,  var  ett  nummerlotteri  efter  ge- 
nuesiskt  mönster.  Det  räknade  sin  tillkomst  från  1773.  Un- 
der de  fjorton  år,  som  det  var  i  verksamhet,  omsattes  en 
summa  av  nära  3  '/2  millioner  riksdaler,  varav  kronan  fick 
något   över   en    fjärdedel   i   behållning. 

Vid  varje  dragning  gingo  dessutom  500  dal  er  s.  m.  till 
fördelning  mellan  fem  giftasvuxna  allmogeflickor  »till  upp- 
muntran för  giftermål  och  folkmängdens  ökande».  På  det 
viset  slog  man  llere  flugor  i  en  smäll. 

Det  var  dock  en  onaturligt  stark  åderlåtning  av  det  fattiga 
svenska  folket,  och  i  fråga  om  de  vinster,  som  tillföllo  några 
få,  besannade  sig  alltför  ofta  det  gamla  ordstävet:  »Lätt 
fånget,  lätt  förgånget.»  Folk  levde  som  i  ett  rus  av  onaturligt 
spända  förhoppningar.  Tusentals  människor  drogos  från  sitt 
arbete  och  sina  plikter  och  invaggade  sig  i  drömmar  om  hastigt 
vunna  rikedomar.  Alla  samhällsklasser  rycktes  med  i  virveln. 
Vidskepelse  och  charlatanen  drevo  sitt  spel  med  drömmar  och 
tecken,  nummerpunktering  och  annat  skrock.  Men  höga 
vederbörande  försvarade  lotteriet  därmed,  att  det  befordrade 
jämlikhet,  ity  att  det  öppnade  en  utväg  även  för  den  fattige 
att  bjuda  lyckan  handen  och  vinna  rikedom. 

Amiral  Tersmeden  berättar  —  till  den  kraft  och  verkan 
det  hava  kan  — ,  att  han  ett  tag  hade  lotteriet  så  starkt  i 
tankarna,  att  han  i  drömmen  ideligen  fantiserade  om  fem 
nummer.  Som  det  skulle  vara  dragning  om  några  dagar, 
skickade  han  en  tjänare  att  köpa  lottsedlar  med  dessa  nummer, 
och  när  dragningslistan  kom,  kunde  han  glädja  sig  åt  att  ha 
vunnit  på  tre  av  numren  en  summa  av  sammanlagt  1,992 
riksdaler. 


262  DET    MÖRKNAR. 


Pastoratshandel  och  annan  styggelse 
inom  kyrkan. 

NÅGOT  som  också  kastar  en  mörk  skugga  över  Gustav 
III:s  regering  är  de  överhandtagande  missbruken  vid 
ämbetens  bortgivande.  Andan  inom  officerskåren  höll 
på  att  fördärvas  genom  ackord  väsendet,  som  alltjämt  florerade 
under  konungens  hägn,  trots  att  han  officiellt  förbjudit  det, 
samt  hans  förkärlek  för  adelsmän  vid  militära  befordringar. 
Och  den  godtyckhghet,  varmed  han  handhade  befordringsvä- 
sendet,  sträckte  sig  från  de  militära  tjänsterna  till  alla  grenar 
av  rikets  styrelse.  Den  principen,  att  vissa  regementen  skulle 
vara  adeln  förbehållna,  började  tillämpas  även  för  några  av  de 
civila  verken,  t.  ex.  kanslikollegium.  De  vanliga  befordrings- 
grunderna överträddes  ej  sällan,  när  det  gällde  adelsmän, 
såsom  då  en  överstelöjtnant  Ehrenmalm  och  en  gardeskapten 
greve  Oxenstierna  blevo  utnämnda  till  —  hovrättsråd. 

Även  inom  kyrkan  såg  konungen  gärna  adelsmän  på  de 
högre  platserna  och  uppmuntrade  unga  ädlingar  till  teologiska 
studier.  Den  unge  greve  von  Schwerin  hade  blott  24  levnads- 
år och  2  prästår,  när  han  fick  Sala  pastorat.  Allra  egendom- 
ligast är  dock  fallet  med  löjtnanten  och  hovjunkaren  fri- 
herre Taube,  som  plötsligt  tog  avsked  ur  krigstjänsten  och 
året  därefter  var  mogen  för  utnämning  till  hovpredikant, 
innan  han  ännu  avlagt  prästexamen.  När  han  undergått 
den,  blev  han  snart  pastor  primarius,  vid  35  års  ålder.  Fersen 
gör  om  denna  befordran  den  kostliga  reflexionen,  att  som 
Taube  »på  fyra  år  avancerat  från  infanterilöjtnant  vid  Väst- 
manlands regemente  till  kyrkans  främsta  värdighet,  betviv- 
lade man,  att  han  själv  så  noga  kände  den  religions  läror, 
vars  uniform(!)  han  bar».  Taube  var  dock  en  mycket  studerad 
och  kunnig  man  med  »ett  modest  och  beskedeligt  uppförande, 
alldeles  skilt  från  denna  tidens  unge  militärer»,  säger  Tersme- 
den.  Men  Gustav  Johan  Ehrensvärd  säger:  »Detta  exempel 
lärer  även  uppmuntra  andre  härtill,  och  den  torde  bliva  en 
rik,  artig  och  nyttig  biskop,  som  varit  en  oskickelig  hov- 
junkare  eller  en  fattig,  bortglömd  och  vanlig  lantofficerare.» 


PASTORATSHANDEL  OCH  ANNAN  STYGGELSE  INOM  KYRKAN.      263 

Högst  i  gunst  bland  de  hovpredikanter,  som  konungen 
gjort  till  stiftschefer,  stod  biskop  Wingård  i  Göteborg. 
Han  belönades  med  två  stycken  prebendeförsamlingar  och 
dessutom  med  domprostbefattningen  i  Göteborg.  Det  sätt, 
varpå  han  fick  detta  ämbete,  var  en  fullständig  skandal. 
Först  inblandade  sig  konungen  själv  i  valet  genom  en  re- 
kommendation för  Wingård  i  form  av  ett  brev  från 
Schröderheim  till  stadens  politieborgmästare.  På  själva 
valdagen  blev  Hans  högvördighets  kandidatur  varmt  för- 
ordad både  av  borgmästaren,  vilken  satt  såsom  ordförande, 
och  av  landshövdingen.  På  ordförandens  fråga,  om  försam- 
lingen ville  förena  sig  om  att  välja  biskop  Wingård  till  dom- 
prost, svarades  enligt  protokollet  »med  ett  högt  'ja'».  Men 
enligt  oppositionens  uppgift  skall  detta  ja  ha  kommit  endast 
från  det  fåtal  trogna,  som  satt  i  koret,  medan  den  stora  menig- 
heten, som  satt  kringspridd  i  kyrkbänkarna,  ej  kunnat  höra, 
varom  fråga  var,  och  därför  ingenting  svarat.  Men  så  snart 
församlingen  fått  klart  för  sig,  vad  borgmästarens  fråga 
gällde,  hade  man  från  det  hållet  yrkat  på  omröstning.  Borg- 
mästaren höll  emellertid  på,  att  församlingen  redan  uttalat 
sin  mening,  och  förklarade,  att  någon  omröstning  ej  var  av 
nöden.  Varpå  magistraten  ögonblickligen  avtågade  utan  att 
ens  tillkännage  resultatet  av  »valet». 

Dagarna  därefter  inkommo  skriftliga  protester  mot  det 
olagliga  förfarandet,  men  kyrkorådet  skyndade  sig  att  komma 
före  hos  Hans  Maj:t  med  sitt  »valresultat»  och  protokoll 
över  valet.  Och  knappt  hade  dessa  papper  anlänt  till  huvud- 
staden, förrän  ärendet  blev  föredraget  i  konseljen,  alltså 
långt  innan  besvärstiden  utgått.  Kungl.  Maj:t  lät  utfärda 
tullmakt  för  Wingård  och  uppdrog  åt  landshövdingen  att 
tillkännagiva  för  församlingens  ledamöter  det  nådiga  väl- 
behag, varmed  han  ansett  deras  val.  Sedan  fullmakten  bli- 
vit utfärdad,  förklarade  höga  vederbörande,  att  intet  avse- 
ende kunde   fästas  vid  några  besvär. 

Det  berättas,  att  när  en  annan  församling  i  stiftet  skulle 
välja  klockare,  föreslogs  att  erbjuda  även  den  befattningen 
åt  biskop  Wingård! 

Ett  högst  betänkligt  oskick  inom  befordringsväsendet  var, 
att  en  del  av  de  ämbetsmän  i  konungens  kansli,  som  hade  att 


264  DET    MÖRKNAR. 

föredraga  ämbetsutnämningar,  missbrukade  sin  ställning  till 
att  beskatta  de  sökande  eller  togo  mutor  av  dem.  Värst 
beryktad  i  det  hänseendet  var  den  glade  och  jovialiske  Schrö- 
derheim  för  det  sätt,  varpå  han  drev  den  s.  k.  pastorats- 
handeln. Men  skulden  därför  delar  Schröderheim  med  ko- 
nungen. Icke  som  om  det  skulle  ligga  någon  sanning  i  den 
beskyllningen  från  Gustavs  värste  belackare,  att  han  skulle 
ha  smutsat  sig  med  att  dela  vinsten  av  denna  hantering  med 
sin  gunstling  —  ingen  anledning  finns  att  misstänka  något 
så  fult.  Men  så  till  vida  var  konungen  medskyldig,  som  han 
ofta  för  att  hjälpa  en  fattig  page  eller  någon  annan  gunstling 
ur  penningknipa  gav  honom  rätten  att  ge  bort  ett  visst  pa- 
storat till  lämplig  person  —  den  lämpligaste  blev  naturligt- 
vis den  högstbjudande.  Det  belopp,  denne  gav  för  fullmakten, 
delades  nu  mellan  Schröderheim  och  den  som  av  konungen 
fått  pastoratet  på  hand.  För  ett  första  klassens  pastorat 
kunde  det  bli  ända  upp  till  4,500  rdr.,  d.  v.  s.  18,000  kr. 

En  som  icke  aktade  för  rov  att  med  Schröderheim  dela 
inkomsterna  av  pastoratshandeln  var  kungagunstlingen 
Armfelt.  Han  vidgår  det  också  villigt  i  sina  självbiografiska 
anteckningar.  Med  sin  vanliga  glada  öppenhjärtighet  gjorde 
han  ej  heller  inför  allmänheten  någon  hemlighet  av  denna 
inkomstkälla.  Hedvig  Charlotta  berättar,  att  Armfelt  en  gång, 
när  han  var  iklädd  sin  teaterskrud,  helt  oförbehållsamt  yttrade: 
»Det  jag  bär  på  mig  hai*  jag  plundrat  den  och  den  prästen  på.» 

I  riksarkivet  finns  en  brevväxling,  som  utgör  ett  vackert 
bidrag  till  kapitlet  om  pastoratshandeln.  Det  är  en  kommini- 
ster i  Norrköping,  som  söker  Östra  Eneby  pastorat  och  därför 
vänder  sig  till  Armfelt  med  bön  om  den  mäktige  gunstlingens 
förord  hos  Hans  Maj:t.  Svaret  är  äkta  Armfeltskt:  »Jag  har 
fått  tvenne  brev  av  Er,  min  kära  prästfar.  Ingen  vill  hellre 
hjälpa  folk  än  jag.  Allt  vad  i  min  makt  står  på  rekommenda- 
tions sida  skall  jag  göra;  men  adressera  Er^  till  den  stora  Över- 
steprästen- och  förgyll  suppliken^!  Han  kan  ensammen  ut- 
rätta mycket  mer  än  hela  kungliga  hovstaten  sammantagen. 
Farväl!  Tro  att  Era  små  och  fattiga  omständigheter  rör  mig 
mycket  mer  än  alla  Era  offerter*  av  tjänster  och  erkänsla! 

Armfelt.» 

*  Vänd  Er.  —  ^  Elis  Schröderheim.  —  ^  Ansökon,  böneskriften.  — 
■•  Anbud. 


PASTORATSH ANDEL  OCH  ANNAN  STYGGELSE  INOM  KYRKAN.      265 

Komministern  vände  sig  nu  genom  sitt  ombud  i  Stoclcholm, 
advokatfiskal  Bergström,  till  Schröderheim,  åt  vilken  Berg- 
ström i  kraft  av  ett  brev  från  den  sökande  gav  »anledning  att 
vänta  någon  present  för  vad  som  redan  är  gjort»  —  ett  löfte 
som  prästen  på  Bergströms  förslag  infriade  med  100  riks- 
daler banko. 

Emellertid  lyckades  Bergström  snoka  reda  på  att  en  f.  d. 
hovpage,  en  löjtnant  Flach,  fått  rätten  att  tillsätta  kyrko- 
herdebefattningen. »Jag  känner»,  skriver  Bergström  till 
sin  klient,  »icke  denne  Flach  mera  än  till  namn  och  rykte, 
men  jag  har  redan  utsatt  folk  på  flere  håll  på  honom  och 
låtit  bedja  honom  att  ej  engagera  sig,  innan  jag  på  en  med- 
sökandes  vägnar  finge  tala  vid  honom.  Befinnes  denna  till- 
ställning äga  grund,  så  förfalla  alla  våra  avtal  med  B.  A:lt^ 
och  statssekreteraren  Schröderheim,  och  denne  blir  vår  man. 
Imellertid  till  dess  jag  hinner  bana  mig  väg  till  hans  person- 
hga  bekantskap,  väntar  jag  mig  av  Min  Herre  ett  ostensibelt 
brev",  vari  utsattes,  huru  långt  M.  H.  i  ett  för  allt  vill  uti 
denna  sak  gå  och  utfästa  sig.  Vad  som  till  statssekreteraren 
är  givet  torde  ändå  ej  vara  att  räkna  på,  men  den  andra 
summan,  varpå  M.  H.  har  sedel'',  bör  rätteligen  återfordras, 
då   ingenting   därföre   är   uträttat.» 

Men  sedan  fick  Bergström  kännedom  om  att  Flach  redan 
erhållit  ett  anbud,  som  han  accepterat.  Han  sades  t.  o.  m.  ha 
fått  halva  summan  i  handpengar  —  vilket  dock  ej  hindrade 
Bergström  från  att  fundera  på  att  överbjuda  sin  klients 
medsökande  med  ända  till  1,000  plåtar.  Det  måtte  emellertid 
inte  ha  lyckats,  ty  komministern  i  Norrköping  gick  miste 
om  pastoratet. 

Ännu  förvaras  i  riksarkivet  en  skuldsedel,  så  lydande  : 
»En  månad  efter  sedan  Kongl.  Maj:ts  fullmakt  på  Lindesbergs 
pastorat  i  Västerås'  stift  blivit  utfärdad  för  mig,  undertecknad, 
betalar  jag  till  denne  sedels  innehavare  ettusende  riksdaler 
specie,  som  härmed  försäkras.  Stockholm  den  9  januari 
1792. 

Reinh.  Wilh.  Richman.» 


*  Baron  Annfelt.  —  ^  Ett  brev,  som  kunde  vid  behov  uppvisas. 
^  Skvildsedel. 


266  DET    MÖRKNAR. 

Genom  dylikt  ovärdigt  schaclvrande  ledo  både  konunga- 
maktens och  kyrkans  anseende  obotlig  skada.  Tänk,  vilket  upp- 
byggligt intryck  det  skulle  göra,  när  folk,  som  fått  ett  pastorat 
på  hand,  icke  hade  mer  heder  i  sig  än  att  taga  pengar  av  två 
sökande,  såsom  skedde  när  kyrkoherdebefattningen  i  Hede- 
mora blev  ledig.  Vederbörande  aktade  då  icke  för  rov  att 
taga  emot  4,000  rdr  av  en  sökande  men  sedan  ge  pastoratet 
åt  en  som  betalade  4,500.  Man  fick  då  se  den  bedragne  stac- 
karen springa  omkring  överallt  och  visa  Kungl.  Maj:ts  skrift- 
liga löfte  om  sysslan,  »ropande  efter  sina  4,000  rdr»,  för  vilka 
han  ej  hade  annan  säkerhet  än  detta  papper. 

Ett  uttryck  för  vad  vanligt  hederligt  folk  tyckte  och  tänkte 
var  en  donation  av  700  rdr,  som  en  anonym  person  gjorde 
till  Patriotiska  sällskapet  för  att  sätta  en  fattig  men  redlig 
prästman  i  tillfälle  att  skaffa  sig  ett  pastorat.  För  en  sådan 
mans  räkning  skulle  pengarna  inbetalas  till  »statssekreteraren, 
som  säljer  prästsysslorna».  Den  okände  givaren  skrev,  att 
det  skar  honom  i  hjärtat  att  se  präster  genom  intriger  eller 
penningar  »tillvingla  sig»  pastorat  för  att  sedan  hos  sina  åhö- 
rare »predika  Gud  och  verka  satan»,  d.  v.  s.  »klippa  sina  får» 
för  att  kunna  betala  ackordsummor  och  andras  hovskulder. 

Alla  skandaler  inom  det  kyrkliga  befattningsväsendet 
skulle  dock  ha  överträffats,  ifall  den  tanke  gått  i  fullbordan, 
som  konungen  ett  ögonblick  synes  ha  hyst,  att  göra  pastorats- 
handelns huvudman,  den  glade  skämtaren  och  världsmannen 
Schröderheim,  till  —  Svea  rikes  ärkebiskop  eller  åtminstone 
koadjutor^  åt  den  gamle  ärkebiskop  Mennander.  Åtföljd 
av  Schröderheim  gjorde  konungen  en  resa  till  Uppsala  och 
kände  sig  för  hos  ärkebiskopen  och  andra.  Men  resultatet 
av  besöket  synes  ej  ha  blivit  gynnsamt,  ty  sedan  hördes  aldrig 
något  vidare  av  om  den  planen. 


Svenska  folket  hade  länge  lidit  under  riksdagspartiernas 
missbruk  av  statens  ämbeten  till  partibelöningar.  Men  knappt 
hade  man  blivit  befriad  från  partiernas  godtycke,  förrän 
ämbetsutnämningarna  blevo  beroende  av  ett  ej  mindre  för- 
därvligt kungligt  godtycke  och  av  ovärdiga  kungagunstlingar. 

'  Medhjälpare. 


I    NÖJENAS    VIRVEL.  267 


I  nöjenas  virvel. 


DE  skuggsidor,  som  vidlådde  Gustav  III:s  styrelse,  hade 
till  stor  del  sin  grund  i  konungens  egen  personlighet.  I 
början  av  hans  regering  hade  hans  veka  natur  stålsatts 
av  farorna,  som  hotade  Sverige  vid  hans  tronbestigning.  I 
känslan  av  situationens  allvar  hade  han  varit  genomträngd 
av  en  stark  pliktkänsla.  Men  med  tiden,  när  faran  tycktes 
överstånden,  framträdde  konungens  sämre  sidor,  den  njut- 
ningslystnad och  fåfänga,  som  grodde  inom  honom.  »Nöjet 
tycktes  ständigt  galoppera  framför  honom  och  han  skynda 
sig  att  kvarhålla  det,  som  alltid  flyr»,  yttrar  så  betecknande 
Gustav  Johan  Ehrensvärd.  Det  vilar  något  jäktande,  fridlöst 
över  nästan  hela  Gustavs  liv.  »Hur  ofta»,  säger  en  forskare  i 
Gustav  III:s  historia,  »fattas  man  icke  av  ett  slags  medlidande 
vid  åsynen  av  de  många  små  guldkantade,  vanligen  till  Arm- 
felt  ställda  biljetterna,  i  brådskan  endast  daterade  med  ett 
'ce  jeudi  å  minuit'  ^  och  vilkas  avslutning,  ' Je  tombe  de  som- 
meil'^,  bär  syn  för  sägen,  genom  att  raderna  slutligen  gå  på 
diagonalen  av  papperet  och  vax  blivit  utspillt  här  och  där! 
Det  är,  som  såge  man  framför  sig  en  stackars  uttröttad 
människa,  som  avlas  att  fylla  sitt  liv  till  brädden  men  hela 
dagen  på  audienser  och  courer  jäktas  av  själviakttagelsens 
ande  —  en  man,  som  aldrig  lyckats  skapa  ett  hem  att  vila 
ut  i,  endast  ett  Versailles   i   västficksformat.» 

Sin  närmaste  omgivning  tröttade  konungen  alldeles  ut 
med  de  ideliga  repetitionerna  till  tragedier,  komedier,  tornér- 
spel,  karuseller  och  allt  vad  de  hette,  dessa  olika  slags  hov- 
fester. Tidtals  körde  han  upp  hovet  redan  kl.  4  på  morgonen 
för  att  repetera,  och  sedan  kunde  det  fortgå,  med  avbrott 
endast  för  måltiderna,  ända  till  aftonen. 

Det  oroliga,  jäktande  draget  i  Gustavs  personlighet  visade 
sig  också  i  hans  sätt  att  färdas  fram  genom  landet.  Alltid 
hade  han  bråttom,  aldrig  kunde  det  gå  fort  nog  undan.  Det 
blev  ett  ordstäv,  att  han  for  fram  som  kung  Jehu.    Vägen 


^  Torsdag    vid    midnatt.    —    ^  Jag  är  så  sömnig,  att  jag  håller  på 
att  digna  ned. 


268  DET    MÖRKNAR. 

mellan  Stockholm  och  Gripsholm,  som  var  7  mil,  brukade  han 
tillryggalägga  på  4  timmar,  då  det  var  slädföre.  Resor  på 
16  mil  kunde  han  göra  på  8  timmar,  och  den  50  mil  långa 
sträckan  från  Stockholm  till  Karlskrona  for  han  en  gång 
på  38  timmar.  Men  en  sådan  fart  var  ej  möjlig  annat  än  på 
bekostnad  av  sprängda  skjutshästar.  Fersen  berättar  också, 
att  »man  hörde  långs  den  väg,  konungen  framrest,  ej  annat 
än  folkets  förbannelser  över  konungens  följe». 

Kostnaderna  för  hovets  nöjesliv  voro  visserligen  ej  så 
farliga  under  de  första  åren,  men  ryktet  visste  inga  gränser 
för  dem,  och  med  tiden  fingo  dessa  rykten  även  fog  för  sig. 
I  december  1779  antecknar  Gustav  Johan  Ehrensvärd  i  sin 
dagbok:  »Hovet  har  gjort  så  stor  gäld  genom  det  nu  antagna 
levnadssättet,  att  den  vanliga  hovförtäringssumman  av 
5,000  rdr  i  månaden  icke  det  ringaste  är  tillräcklig.  Gälden 
för  varje  månad  är  Inemot  samma  summa  och  denna  samlad 
sedan  mars  månad  i  år.  Alla  leverantörer  hava  beklagat  sig, 
begärt  hjälp  och  änteligen  uppsagt  sina  kontrakter.  Riks- 
marskalken har  av  egna  medel  och  av  sitt  första  kvartals 
lön  betalt  fru  Brandels  sockerräkning  ■ —  annars  bleve  ho- 
vet utan  denna  vara.» 

Vid  samma  tid  kunde  konungen  icke  få  ihop  de  1,000  rdr, 
som  behövdes  för  Ehrensvärds  beskickning  till  Holland,  utan 
måste  uppskjuta  ambassadens  avsändande  den  ena  gången 
efter  den  andra.  —  Det  var  Oxenstierna,  konungens  blivande 
kanslipresident,  som  anförtrodde  Ehrensvärd  den  verkliga 
orsaken  till  uppskovet. 

Tersmeden  berättar  en  episod  från  tiden  strax  efter  stats- 
väivningen,  som  också  är  betecknande  för  hur  mycket  som 
på  Gustavs  tid  gick  på  lösa  boliner,  när  det  gällde  ekonomin. 
Tersmeden  hade,  som  nämnt,  avancerat  till  varvsamiral 
i  Karlskrona,  en  befattning  som  åtföljdes  av  kostsamma 
representationsplikter  utan  däremot  svarande  löneförmåner. 
Då  konungen  bragte  den  sidan  av  Tersmedens  nya  ämbete  på 
tal  och  amiralen  framhöll,  hur  svårt  det  skulle  bli  att  gå  i 
land  därmed,  svarade  Hans  ]\Iaj:t  skämtsamt:  »Skriv  mig 
till,  då  resurser  saknas!» 

Alltemellanåt  följde  Gustav  Hl  också  Fredrik  I:s  exempel 
och  stack  till  sin  trogne  medhjälpare  en  sedel  eller  annan 
present. 


ANDESKÅDARE,    SKATTGRÄVARE    OCH    SPÅKVINNOR.       269 


Andeskådare,   skattgrävare   och   spå- 
kvinnor. 

INGENTING  visar  tydligare,  hur  Gustav  i  början  av  1780- 
talet  kommit  ur  jämvikten,  än  hans  oroliga  kastningar 
mellan  jäktande  nöjen  och  den  vidskepliga  mysticism,  som 
den  tiden  var  på  modet.  Den  lockade  även  honom  med  det 
övernaturligas  trollkraft.  Upplysningstidens  människor  hade, 
när  de  ville  vara  riktigt  moderna,  frigjort  sig  från  religionen 
i  den  form,  vari  kyrkan  bjöd  den.  Men  det  religiösa  be- 
hovet fanns  kvar  där  ändå  och  sökte  näring  i  sådana  osunda 
företeelser  som  andeskåderi,  skattgräveri,  spådomskonst 
och  dylikt.  Här  blev  ett  rikt  fält  för  äventyrare  och  charla- 
taner, och  aldrig  kunde  de  få  någon  andäktigare  lärjunge  än 
den  lättledde  hertig  Karl.  Frimurarorden,  där  Karl  blev 
»styrande  mästare»,  var  en  sorts  härd  för  1700-talsmysti- 
cismen.  Märkvärdigt  är  det  dock  att  se  ett  så  klart  huvud 
som  Gustavs  vara  med  och  intressera  sig  för  dylikt  charla- 
tanen; men  till  hans  heder  måste  sägas,  att  han  i  motsats 
till  brodern  snart  kom  underfund  med  humbugen.  Hans 
svalnade  iver  för  mysUcismen  får  nog  också  i  hög  grad 
tillskrivas  det  förhållandet,  att  han  såg  sig  tillbakaträngd 
från  högsta  ledningen  av  herlig  Karl,  som  genom  sitt  in- 
flytande inom  de  allt  mer  växande  ordenssällskapen  hotade 
att  bli  en  farlig  politisk  faktor. 

Pä  Värnbergs  gård  i  Roslagen,  som  tillhörde  den  intres- 
serade frimuraren  och  mystikern  skalden  Johan  Gabriel 
Oxenstierna,  finns  förvarad  en  samling  recept  för  allehanda 
»magiska  arbeten»,  varur  följande  anvisningar  för  ande- 
framkallning  må  anföras:  »När  någon  nyss  blivit  begraven, 
så  går  man  på  dess  grav  eller,  om  sten  ligger  däruppå, 
straxt  vid  densamma  på  kyrkogården  klockan  mellan  11 
och  12  en  torsdags  afton.  Då  man  kommer  dit,  gör  man 
därpå  en  någorlunda  stor  triangel  med  en  käpp  utan  me- 
tall, i  vilken  triangel  man  sedan  lägger  ett  runt  papper, 
varpå  äro  2  cirklar  samt  mellan  dem  båda  solen,  månen 
och  planeterna  samt  himmelstecknen.     Mitt  på  papperet,  i 


270  DET    MÖRKNAR.  

innersta  cirkeln,  ställer  man  sig  och  stampar  tre  gånger 
med  foten,  sågandes:  'Vak  upp!  Jag  är  icke  människa 
utan  Glyphis.'  När  detta  är  gjort  och  figuren  visar  sig, 
kan  man  då  stå  och  se  på  honom  en  stund.  Men  när  man 
tycker  sig  bliva  rädd,  sätter  man  bägge  händerna  för  ögonen 
och  ser  genom  öppningen  av  dem  och  gör  så  12  steg  bak- 
länges och  sedan  bort  utan  att  se  sig  om.  Mera  än  tre 
utom  arbetaren  få  ej  vara  härvid;  och  skola  alla  stå  i 
cirkeln.  Bäst  är  att  vara  ensam.  Påsktiden  är  den  tjän- 
ligaste till  detta  och  dylika  arbeten.» 

Lika  uppbyggliga  äro  en  del  andra  recept  med  anvis- 
ningar för  hur  man  skall  »arbeta»  med  ett  ben,  helst  ett 
nyckelben,  som  man  tagit  från  en  kyrkogård,  eller  med  en 
dödskalle,  som  man  skall  ställa  upp  på  ett  bord  »så,  att 
ögonen  och  huvudet  se  åt  väster.  En  bibel  lägges  fram- 
för huvudet,  och  rökelsen  står  uti  en  rökpanna  framför 
dess  ögon».  Sedan  slår  man  upp  bibeln  tre  gånger  på 
måfå,  kastar  tre  gånger  under  bordet  ett  pennfoder  med 
»tre  järnnålar,  som  äro  dragna  genom  något  av  köttet  på 
ett  kolik.  Vid  var  gång  lägges  rökelse  på  elden»  uncler 
uttalande  av  mystiska  ord  och  strängt  iakttagande  av  en 
mängd  hemlighetsfulla  regler. 

Hertig  Karls  gunstling  och  frimurarbroder  Reuterholm 
berättar  med  mycken  andakt  om  en  nattlig  andebesvärjelse 
av  den  store  trollkarlen  Björnram,  med  vilken  vi  snart  få 
göra  närmare  bekantskap,  varvid  just  ett  »nyckelben  av 
en  död  människa»  spelade  en  stor  roll.  Björnram  hade 
hämtat  det  från  Johannes'  kyrkogård,  men  äran  av  dess 
upptäckande  tillskriver  den  troende  Reuterholm  sig  själv 
—  det  håller  han  styvt  på. 

Den  förste  i  raden  bland  de  häxmästare,  som  nu  hedrade 
hovet  och  societeten  i  Stockholm  med  sina  mystiska  hokus 
pokus,  bar  det  klingande  namnet  Plommenfelt^.  Man  har 
en  berättelse  av  Schröderheim  om,  hur  Plommenfelt  lång- 
fredagsnatten 1779  underhöll  konungen  och  hans  bröder  samt 
andra  troende  med  allehanda  andebesvärjelser  och  troll- 
konster:   »Klockan  11  om  aftonen  samlades  hos  honom  ko- 


1  Han  var  son  till  den  store  affärsmannen  Anders  Plomgren  i 
Stockholm  (se  bd  VI:  528).  På  grund  av  faderns  förtjänster  hade 
han  blivit  adlad  och  fått  ett  finare  namn. 


ANDESKÅDARE,    SKATTGRÄVARE    OCH    SPÅKVINNOR.       271 

nungen,  bägge  hertigarne  och  åtskilhga  av  oss  andra.  Vi 
hade  då  fastat  hela  dagen,  och  lios  höga  vederbörande  arbe- 
tade inquiétuder^  av  alla  slag.  Plommenfelt  visade  sig  ej  förr, 
än  klockan  slagit  12,  då  han  inkom  nti  ett  hiskeligt  utseende 
med  håret  omkring  öronen,  en  svart  väst  och  skjortärmarne 
uppvikte  till  axlarna.  Framför  sig  bar  han  ett  krucifix,  in- 
förde oss  i  en  sal  och  placerade  oss  omkring  en  på  golvet  med 
kol  dragen  cirkel.  Själv  ställde  han  sig  vid  bordet.  Uti  ^/i 
timme  gjorde  han  allt  det  kakalorum  utav  den  allmännaste 
nekromanti",  som  man  känner  av  böcker,  med  kol,  krita, 
blod,  spegel,  linjer  och  heta  stenar  m.  m.  Jag  fann  för  min 
del  ingenting  av  alltsammans  resultera^  —  några  starka  slag 
hördes  i  väggarne,  vilka  sades  vara  annonser  av^  närvarande 
andar.»  —  Det  märkvärdigaste  är,  att  dessa  hokus  pokus 
med  sitt  klena  resultat  icke  mottogos  med  tvivel  och  skämt, 
såsom  man  bort  vänta  av  så  upplysta  personer,  utan  med 
djupaste  allvar  och  rörelse.  »Kronor  och  väldigheter  syntes 
glömda  en  moment»,  säger  Schröderheim.  »Man  överlämnade 
sig  åt  transport--  av  den  ömmaste  vänskap;  alla  embrasserade'' 
varannan  i  flera  omgångar,  och  kungen  sparade  allra  minst 
dess  kärleksbetygelser.»  Konungen  och  hertigarne  bådo  var- 
andra under  strömmande  tårar  om  förlåtelse  för  vad  de 
förbrutit  mot  varandra. 

Man  häpnar  ändå  mer,  när  man  läser  Gustavs  egen  beskriv- 
ning i  ett  brev  till  Toll  på  hur  han  i  maj  1781  vid  midnatts- 
tid sysslade  med  att  tända  rökverk  på  ett  fat  och  läsa  mystiska 
böner  m.  m.  för  att  frambesvärja  andar.  Så  långt  kunde  vid- 
skepelsen gå  hos  en  av  tidens  snillrikaste  och  mest  upplysta 
monarker. 

Snart  uppträdde  en  annan  charlatan  på  skådebanan,  den 
ännu  märkvärdigare  undergöraren  Björnram.  Hans  spe- 
cialitet var  andebesvärjelser  och  hemska  kyrkogårdsscener 
vid  midnattstid. 

Den  förut  nämnde  Reuterholm  berättar,  hurusom  han 
en  vacker  augustinatt  1782  fick  följa  med  Björnram  till 
Johannes'   kyrkogård.     Strax  de  kommo   över  muren,  blevo 

'  Nervositet  (inför  det  underbara,  som  komma  skulle).  —  '^  Kon- 
sten att  framkalla  andar.  —  ^  Leda  till  något  resultat.  —  *  Med- 
delanden från.  —  °  Betygelse.  —  '^  Omfamnade. 


272  DET    MÖRKNAR. 

de  varse  »en  lång,  vit  figur,  iklädd  en  svepning  och  stående  på 
en  gravsten».  Några  minuter  stodo  de  bägge  männen  där  som 
fastnaglade  av  andaktsfylld  häpnad,  men  när  de  närmade 
sig  spöket,  försvann  detta  »med  ett  hastigt  skymtande,  som 
när  man  nedfäller  en  gardin». 

Nu  går  Björnram  fram  till  kyrkdörren,  gör  korstecknet 
på  den  och  bultar  tre  gånger  under  uttalande  av  två  stavelser, 
»som  mycket  likna  kinesiskan»  —  den  första  låter  som  Plitsi. 
Det  är  »andarnes  lösen»,  och  den  besvaras  genast  med  en 
knäppning  inifrån  templet.  Reuterholm  hör  snart  nya  knäpp- 
ningar därinne,  hör  prasslet  av  gående  och  slutligen  ett  dovt 
ljud,  »som  när  man  ropar  i  en  tom  tunna».  Till  slut  blir  bullret 
inne  i  kyrkan  så  starkt,  att  dörrarna  hota  att  sprängas.  Men 
som  Björnram  för  tillfället  ej  har  »alla  sina  anstalter  med  sig», 
råder  han  Reuterholm,  att  de  nu  skola  bege  sig  därifrån, 
vilket  också  sker  utan  vidare  äventyr. 

På  dylikt  sätt  införde  Björnram  småningom  sin  lärjunge  i 
andevärldens  hemligheter,  och  till  slut  fick  Reuterholm  den 
outsägliga  glädjen  att  själv  få  sina  knackningar  på  Johannes' 
kyrkodörr  besvarade  inifrån.  Men  ändå  fullkomligare  blev  hans 
lycka,  då  han  av  Björnram  blev  invigd  i  »den  högre  vetenska- 
pen» och  slutligen  i  den  »allra  högsta».  För  att  erhålla  den  allra 
högsta  makten  över  andarzie  fordrades  bland  andra  dårhus- 
mässiga handlingar  att  »ställa  sig  naken  framför  en  kyrkdörr 
med  ett  benrangel».  Reuterholm  var  nu  vorden  så  framstående, 
att  han  själv  utdelade  diplom,  och  han  var  lika  lycklig  som 
stolt  däröver. 

En  oktobernatt  samma  år  hade  de  båda  andebesvärj arne 
med  sig  hertig  Karl  och  Ruuth.  Reuterholm  trollade  då  på 
ett  högst  övertygande  sätt  först  upp  och  sedan  igen  kyrk- 
dörrarna.  Men  många  fler  härliga  ting  skulle  Björnram  denna 
natt  ha  visat  sin  höge  gäst,  om  inte  hertigen  olyckligtvis  hade 
haft  ett  sår  i  huvudet,  vilket  naturligtvis  befanns  vara  »på 
det  högsta  hinderligt»  för  den  betydelsefulla  akten.  Högst 
underbart  var  det  dock  i  alla  fall,  att  kyrkogårdsgrinden, 
som  annars  alltid  stängdes  klockan  9,  denna  natt  var  öppnad, 
när  sällskapet  anländel  Man  märker  andarnes  artighet  mot 
en  medlem  av  det  kungliga  huset. 

En  annan  gång  förde  Reuterholm  en  ung  prins  av  Hessen- 
Darmstadt,  som  var  på  besök  i  Stockholm,  med  sig  till  samma 


ANDESKÅDARE,    SKATTGRÄVARE    OCH    SPÅKVINNOR.       273 

kyrkogård  för  att  visa  honom  sin  konst.  Och  mycket  riktigt 
lyckades  han  efter  en  stunds  hokus  pokus  framkalla  knack- 
ningar »som  av  en  fingerknoge»  inifrån  kyrkan  jämte  »ett 
särdeles  suckande»  under  en  halvtimmes  tid  »till  den  tyska 
furstens  obeskrivliga  fägnad». 

Men  efter  en  dylik  midnattsscen  i  Lovö  kyrka  i  Gustavs  egen 
närvaro  lär  livmedikus  Hedin  ha  för  konungen  avslöjat  hans 
hokus  pokus.  Hedin  skall  ha  gömt  sig  i  tornuppgången 
och  därifrån  sett,  hur  Björnram  gjorde  sina  förberedelser 
genom  att  hänga  upp  masker  och  vita  skynken  medels 
tagellrådar  i  ljuskronorna.  Efter  detta  föll  bedragaren  i 
onåd.  Vid  samma  tid  framstod  även  Plommenfelt  som  en 
lögnare  och  bedragare.  I  sin  förbittring  över  att  vara  för- 
satt ur  spelet  gjorde  han  sig  skyldig  till  högförrädiska  ut- 
gjutelser  och  blev  dömd  till  döden.  Han  fick  visserligen 
fly  men  förklarades  fredlös  över  allt  Sveriges  rike. 

Ryktbarast  bland  de  många  mästarne  i  magiens  konst  var 
en  löjtnant  Ulfvenklou,  som  i  motsats  till  de  båda  andra 
synes  ha  varit  en  ärlig  s varmare.  Medan  Björnrams  styrka 
egentligen  låg  i  konsten  att  framkalla  andeskepnader  och 
»välluktande  moln»,  uppträdde  Ulfvenklou  huvudsakligast  som 
profet.  Det  var  en  äkta  fantast,  som  tidtals  kanske  icke 
var  vid  sina  fulla  sinnen.  Han  fick  emellertid  en  mystisk  makt 
över  hertig  Karl,  som  han  i  hertigens  »sanctuarium»  anno 
1784  under  högtidliga  ceremonier  smorde  till  konung  över 
»Sveriges  och  Götes  rike,  Norge  och  Finland  ända  till  Vita 
sten  vid  Moskva».  Och  i  det  tal,  han  därvid  höll,  förklarade 
han,  att  Gud  hade  förkastat  den  dåvarande  konungen  och 
hans  avföda. 

Han  lyckades  fullkomligt  förvrida  hertigens  av  naturen  inte 
så  värst  starka  hjärna  och  fördunklade  alldeles  både  Plom- 
menfelt och  Björnram.  Det  gick  t.  o.  m.  i  hertigen,  när  den 
fjärrskådande  löjtnanten  påstod,  att  han  bland  annat  tvungit 
änkedrottningens  ande  att  krypa  in  i  en  butelj,  som  Ulfven- 
klou  »med   Salomos   härliga   insegel   genast   igenkorkade». 

i\ndebes värj  aren  vann  också  stort  inflytande  hos  Reuter- 
holm,  enligt  vars  utsago  Ulfvenklou  var  »stormäktig  och  att 
likna  vid  en  INIahomet».  Men  Ulfvenklous  farbror,  en  gammal 
hederlig  men  kolerisk  överste,  kallade  honom  ömsevis  »den 

18 — 204364.     G  runb  er  g.  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII. 


274  DET    MÖRKNAR. 

största  odugiing,  jag  känt»,  och  »en  bindfärdig  galning,  som 
hade  fånen  själv  i  kroppen». 

En  av  hans  mest  uppseendeväckande  åtgärder  var  den  skatt- 
grävning i  källaren  till  ett  »förtrollat»  hus  vid  Österlång- 
gatan, som  han  förledde  hertig  Karl  och  flere  högadliga  per- 
soner till  att  vara  med  om.  Huset,  som  numera  bär  numret 
24,  var  av  gammalt  beryktat  som  spökhus.  Enligt  en  sägen 
skulle  dess  tjocka  murar  fordom  ha  omslutit  ett  nunne- 
kloster, i  vars  källarvalv  stora  skatter  blivit  inmurade.  Det 
påstods  t.  o.  m.,  att  »en  malmletare  under  edsplikt  intygat 
och  attesterat,  att  här  fanns  det  skatter  till  ungefär  ett- 
hundratrettio tunnor  gulds  värde».  Dem  skulle  nu  Ulfven- 
klou  med  bistånd  av  högre  makter  bringa  i  dagen.  Ehuru 
arbetet  omgavs  med  stor  hemlighetsfullhet,  kom  ryktet 
därom  snart  ut. 

Grävningarna  togo  sin  början  i  februari  1784  efter  förut- 
gången »magisk  rökning»  och  under  högtidliga  ceremonier 
och  pågingo  till  i  maj,  då  Ulfvenklou  fick  för  enskilda  ange- 
lägenheter resa  till  sin  hembygd  i  Småland.  Härifrån  berät- 
tar han  på  sitt  hemlighetsfulla  språk,  till  sin  vän  Ruuth^ 
som  också  var  med  ibland  skattsökarne,  om  ett  värdefullt 
fynd  av  annat  slag.  »Jag  har  nu»,  skriver  han,  »uti  en  tjock 
skog  funnit  en  svart  gubbe,  som  är  onaturligt  hemma  i  skatte- 
grävningar, har  gråvit  upp  över  15  skatter  och  känner  det  i 
grund.  Ovan  nämnde  gubbe  vill  jag  taga  med  mig  till  Stock- 
holm.   Han  vill  i  juli  resa  för  att  piska  andarna  till  lydnad.» 

»Svarta  gubben»  var  ingenting  annat  än  en  vanlig  allmoge- 
man vid  namn  Håkan  Persson.  Han  skulle  nu  visa,  vad  han 
dugde  till  vid  skattgrävningen,  som  återupptogs  i  juli  med 
djupt  allvar  och  under  högtidliga  processioner  in  i  de  mystiska 
källarvalven.  Men  den  gode  Håkan  Perssons  roll  var  snart 
utspelad  och  Ulfvenklous  likaså.  Det  sistnämnda  berodde  på 
Reuterholms  avundsjuka  över  det  inflytande,  som  den  pro- 
fetiske löjtnanten  vunnit  över  hertig  Karl.  Genom  Reuter- 
holms intriger  blev  Ulfvenklou  fram  på  hösten  sjökommen- 
derad  för  en  längre  tid  framåt.  Därefter  övertog  Reuterholm 
själv  ledningen  av  skattgrävningarna,  men  resultatet  blev 
och  förblev  naturligtvis  lika  med  noll,  förmodligen  därför 
alt  man  ej  riktigt  förstod  konsten  att  »piska  andai-na». 

^  Liljencrants'  efterträdare.     Se  sid.  299. 


ANDESKÅDARE,    SKATTGRÄVARE    OCH    SPÅKVINNOR.        275 

Ulfvenklou  stod  emellertid  fortfarande  genom  brev  i  för- 
bindelse med  hertigen  och  delgav  honom  den  viktiga  under- 
rättelsen, att  han,  Ulfvenklou,  en  natt  »fått  sin  första  ordina- 
tion av  Herrans  ängel  och  erhållit  naturens,  nådens  och  all- 
maktens nycklar  i  närvaro  av  vittnena  Gabriel,  Uriel,  Raziel 
m.  fl.».  Han  kunde  också  glädja  fursten  med  hälsningar  från 
den  ryktbare  trollkarlen  Cagliostro,  som  denna  tid  var  bosatt 
i  Paris  och  var  föremål  för  nästan  hela  Europas  intresse.  I 
Egypten  hade  denne  märklige  man  fått  lära  sig  alla  de  hem- 
liga kunskaper,  pyramiderna  innehöllo.  Tack  vare  ett  hem- 
lighetsfullt rött  pulver  bevarade  han  sig  evigt  ungdomlig. 
Han  hade  makt  att  frambesvärja  de  dödas  andar,  och  han 
brukade  supera  i  sällskap  med  Cesar  och  Kleopatra.  Han 
gjorde  stora  affärer  med  sitt  charlatanen,  särskilt  med  sina 
livselixir  och  skönhetsvatten. 

Trots  sitt  avancemang  inom  andevärlden  och  sina  förbin- 
delser med  världens  mest  berömde  trollkarl,  fick  emellertid 
Ulfvenklou  bittert  röna,  att  hans  roll  inom  Stockholms  stora 
värld  var  utspelad.  Han  drog  sig  då  tillbaka  till  lantlivet  med 
kaptens  avsked.  Hertig  Karl  var  honom  dock  alltjämt  bevå- 
gen,  och  när  han  i  enlighet  med  den  forne  löjtnantens  spådom* 
blev  Sveriges  konung,  gav  han  spåmannen  en  årlig  pension. 

Hur  lätt  hertigen  var  att  lura  fick  man  se  år  1803,  då 
en  mystisk  frimurare,  en  hovsekreterare  Boheman,  upp- 
trädde i  Stockholm  och  drog  honom  vid  näsan.  Han  höll 
mystiska  sammankomster  i  ett  rum  i  slottet,  som  hertigen 
låtit  inreda  till  tempel.  Gustav  IV  Adolf  fick  emellertid 
nys  om  saken  och  ingrep.  Men  hertigen  bedyrade,  att 
Boheman  var  en  människa  med  övernaturlig  förmåga,  och 
till  bevis  åberopade  han  trennc  underverk,  som  mannen  gjort. 

En  dag  hade  Boheman  plötsligt  fått  ett  konvulsiviskt  anfall 
och  sjunkit  ned  i  en  soffa  med  orden:  »På  den  och  den 
gatan»  —  han  nämnde  en  gata  långt  bort  på  Söder  —  n:r 
det  och  det  »i  en  vindskammare  till  höger  ser  jag  en  ung 
man  sitta  i  förtvivlan,  färdig  att  taga  sitt  liv.  Hjälp, 
hjälp  snart!»  Hertigen  skickar  bums  en  adjutant  i  väg  till 
det  anvisade  stället  —  man  slår  upp  dörren  och  finner  en 
baron  Tilas  sittande  med  ett  par  laddade  pistoler  på  ett 
bord.  Han  håller  just  på  att  sluta  ett  brev,  vari  han  under- 
rättat   en    släkting   om  sitt  beslut   att  genast  efter  brevets 


276  DET    MÖRKNAR. 

avsändande  skjuta  sig  för  pamiaii  och  göra  slut  på  en 
olycklig  tillvaro.  Man  för  självmordskandidaten  till  herti- 
gen, som  ger  honom  pengar  och  befordran. 

Det  föll  naturligtvis  inte  Karl  in  att  undra,  om  inte  Bohe- 
man  kunde  ha  på  förhand  avtalat  komedin  med  Tilas.  Men 
vid  det  förhör,  som  Boheman  fick  undergå  inför  konungen, 
fann  äventyraren  för  gott  att  erkänna,  att  så  hade  det  i 
själva  verket  tillgått. 

Ett  annat  av  Bohemans  tricks,  som  fullständigt  duperat 
hertigen,  var  att  före  viktiga  avgöranden  ställa  frågor  till 
ett  porträtt  av  Frälsaren.  Han  fick  då  svar  medelst  en 
ljusstrimma,  som  visade  sig  hastigt  antingen  på  längden  av 
porträttets  ansikte  eller  tvärsöver.  I  ena  fallet  var  svaret 
nej,  i  andra  fallet  ja. 

Det  var  inte  roligt  för  hertigen  att  höra  Boheman  be- 
känna, att  det  aldrig  visat  sig  någon  ljusstrimma.  Task- 
spelaren  hade  endast  begagnat  sig  av  de  ögonblick,  då  her- 
tigen råkat  i  högsta  extas.  Vid  sådana  tillfällen  hade  Bohe- 
man med  hänryckning  utropat,  att  han  såg  den  ljusa  strim- 
man —  och  naturligtvis  hade  den  lättrogne  hertigen  då 
.också  sett  den  I 

Inför  dylika  avslöjanden  hörde  man  H.  K.  H.  hertig  Karl 
mumla  mellan  tänderna:  »Den  sakramentskade  fähunden!» 
Slutet  på  visan  blev,  att  Boheman  exporterades  tillbaka 
till  Danmark,  dädan  han  kommen  var. 


Ett  egendomligt  fenomen  på  denna  tid  voro  även  de  s.  k. 
nummerpunkterarne,  som  påstodo  sig  kunna  förutsäga  till- 
kommande händelser,  särskilt  vilka  nummer  på  lotterierna 
som  skulle  utfalla  med  vinst.  En  dylik  gynnare,  en  avsig- 
kommen notarie  Åbom,  fick  inför  konungen  och  Liljencrants 
göra  ett  försök  med  sin  konst  och  sedan  resa  till  Köpenhamn 
och  Hamburg  för  att  spränga  därvarande  nummerlotteri. 
Herr  nummerpunkterare  Åbom  avreste  med  6,000  rdr.  på 
fickan  och  var  naturligtvis  inte  värd  ett  ruttet  lingon,  när  han  | 
kom  tillbaka. 

Ingen  av  dessa  olika  slags  hokuspokusmakare  lovade  dock 
så  runt  som  guldmakarne.     Det  var  något  för  en  konung, 


ANDESKÅDARE,    SKATTGRÄVARE    OCH    SPÅKVINNOR.       277 

som  led  av  kronisk  finansnöd!  Bland  alkemisternas  skara 
funnos  flere  olika  sorter,  från  verkligt  kunniga  kemister,  som 
blivit  fantaster,  till  rena  humbugsmakare.  Till  det  förra  slaget 
hörde  bergshauptmannen  August  Nordens  k  j  öl  d,  som 
förestod  en  skedvattensfabrik,  vilken  anlagts  på  Drottning- 
holm för  Gustav  III:s  räkning  —  i  själva  verket  gällde  det 
här  alkemistiska  försök.  Konungen  understödde  honom  i 
början  men  ledsnade  snart.  Han  tycks  ha  ägt  verkliga  kun- 
skaper i  kemi  och  metallurgi,  i  motsats  till  en  annan  guld- 
makare,  som  en  tid  var  engagerad  för  allerhögsta  räkning, 
en  f.  d.  major  Palmstruch.  Det  var  en  trollkarl  av  den  äkta 
sorten.  Hans  guldmakarverkstad  gick  under  namn  av  fabrik 
för  tillverkning  av  deglar  för  kemiska  behov.  Vid  guld- 
produktionen berodde  allt  av  solsvavel  —  det  var  den  stora 
hemligheten.  »Även  den  allra  minsta  bit  därav  förvandlar 
en  oädel  metall  till  ädel»,  säger  han  i  ett  brev. 

Plötsligt  uppenbarade  sig  bland  alkemisternas  krets  även 
en  exotisk  främling,  som  uppgav  sig  vara  son  till  en  persisk 
fältmarskalk  och  bar  det  klingande  namnet  Mizza-che-colo- 
beck-cha.  Genom  förmedling  av  Pveuterholm  fick  han  i 
Stockholm  bygga  upp  ugnar,  ingredienser  anskaffades,  in- 
strument tillverkades,  och  en  smältning  företogs  med  det 
resultat,  att  man  erhöll  en  gul  metall,  som  tycktes  ha  guldets 
alla  egenskaper.  Man  vet  t.  o.  m.,  att  det  förfärdigades  en 
ring  därav.  Men  mer  tycks  det  ej  ha  räckt  till.  Han  lyste 
och  försvann  som  ett  stjärnskott,  denne  Mizza-che-colobeck- 
cha. 


För  spåkvinnor  var  det  då  som  nu  en  gyllne  tid  i  Stock- 
holm. I  den  ryktbara  mamsell  Arfvidssons  kyffe  vid  en  av 
de  små  gränderna  i  trakten  av  Johannes'  kyrka  kunde  man  få 
se  högförnäma  hovmän  och  prinsar,  ja  Hans  Maj:t  konungen 
själv,  träda  in  för  att  av  hennes  mun  få  höra  sitt  öde. 

Det  gick  underliga  historier  om  mamsell  Arfvidsson.  Än 
sades  hon  vara  en  förnäm  dam,  som  dragit  sig  undan  från 
världen,  än  en  finsk  trollpacka.  I  själva  verket  har  hon  vid 
närmare  efterforskningar  i  mantalslängder  och  kyrkböcker 
befunnits  vara  dotter  till  en  välbärgad  vaktmästare  i  Stock- 
holm.    Hon    spådde   i    kort,    och   hon    spådde   i   kaffesump. 


278  DET    MÖRKNAR. 

Många  av  hennes  förutsägelser  visade  sig  med  tiden  alldeles 
felaktiga,  men  en  del  slogo  naturligtvis  in,  helt  eller  delvis, 
och  det  blev  förstås  dem,  som  folk  kom  ihåg.  I  själva  verket 
är  hennes  sannspåddhet  åtminstone  i  flere  fall  ej  så  mycket 
att  undra  på,  eftersom  den  ryktbara  sibyllan  besöktes  av 
huvudstadens  högsta  kretsar  och  därför  måste  ha  haft  lätt 
att  hålla  sig  å  jour  med  vad  som  pratades  och  hände  på  sam- 
hällets höjder.  Sedan  kunde  det  i  många  fall  vara  nog  med 
en  skarp  begåvning  för  att  förutse,  vad  som  skulle  hända. 
Det  påstods  ock,  att  polismästare  Liljensparre  använde 
»kaffesumpsgumman»  som  ett  slags  spion  och  genom  henne 
fick  viktiga  upplysningar  om  vad  som  sades  och  tänktes  i 
staden;  och  det  är  ju  mycket  möjligt,  att  han  gengäldade 
hennes  skvaller  med  vad  han  själv  visste. 

Spådomsyrket  var  säkert  lönande.  Av  mantalslängderna 
framgår,  att  mamsell  Arfvidsson  en  tid  skattade  för  överflöd 
och  höll  sig  med  två  pigor,  av  vilka  den  ena,  som  än  kallas 
Adotia,  än  Adrecka  Dordi,  var  »turkinna  från  Marocko,  här 
döpt».  Men  anno  1800  finner  man,  att  den  65-åriga  sibyllans 
lyckostjärna  var  i  nedgående.  Den  gustavianska  societeten 
hade  övergivit  henne,  och  i  mantalslängden  står  antecknat 
om  henne  och  hennes  ålderstigna  piga  Adrecka  Dordi,  att  de 
bägge  voro  »orkeslösa  och  utfattiga».  Sedan  försvinner  hon 
ur  mantalslängderna.  Antagligen  har  hon  slutat  sina  dagar  på 
något  fattighus. 

Litteratur:  Sturzen-Becker,  Henrik  Gustaf  Ulf  klo.  —  Gustaf 
III:s  guldmakare.  (Svensk  månadsskrift  för  år  1864.) 

Gösta  Bodman,  Alkemi  eller  konsten  att  framställa 
guld  ur  oädla  metaller.  (Guldsmedsposten  för  no- 
vember 1914.) 

Carl  Forsstrand,  Spåkvinnor  och  trollkarlar.  Haft. 
kr.  4:  — ;  inb.  kr.  6:  75. 


Konungens  gullgossar. 

TILL  det  gustavianska  hovlivets  skuggsidor  hörde  också 
självsvåldet   hos  de  unga  officerare  och  hovmän,  som 
Gustav  omgav  sig  med,  och  konungens  otillbörliga  flat- 
het  mot    dessa   sina   »smekungar»,  såsom   man  kallade  dem. 


KONUNGENS    GULLGOSSAK.  279 

Själv  har  Gustav  i  ett  karakteristiskt  yttrande  till  kanslirådet 
Nils  von  Rosenstein  antytt  en  förklaringsgrund:  »I  Sverige 
behöver  man  låta  ungdomen  vara  litet  näsvis.  Folket  är 
tungt,  och  det  är  blott  ungdomen,  som  kan  uppliva  ett  säll- 
skap.» 

Den  ryktbaraste  av  Gustav  III:s  gunstlingar  var 

Gustav  Maurits  Armfelt. 

Armfelt  var  själva  urtypen  för  en  levnadsglad  gustavian. 
Ingen  hade,  säger  hans  levnadstecknare,  så  som  han  tillägnat 
sig  tidens  älskvärdhet,  dess  kvickhet  och  dess  lättsinne,  dess 
franska  bildning  och  ridderliga  tänkesätt.  Släkten  Armfelt 
härstammar  från  en  bonde  vid  namn  Lars  Eriksson,  som  skall 
ha  varit  med  i  klubbekriget  och  sedan  slagit  sig  ned  på  Frösön 
i  Jämtland.  Hans  son  var  med  i  Gustav  Adolfs  härar  och 
tjänade  upp  sig  till  ryttmästare,  adlades  för  visat  mannamod 
och  antog  namnet  Armfelt.  Alltsedan  förekommer  detta 
namn  ständigt  i  Sveriges  krigshistoria.  Den  som  först  gjorde 
namnet  historiskt  ryktbart  var  den  tappre  karolinen  Karl 
Gustav  Armfelt.  Han  dog  som  general  och  friherre  år  1736. 
Tolv  söner,  alla  officerare,  skola  ha  burit  honom  till  graven. 
Han  var  farfar  till  Gustav  Maurits  Armfelt. 

Gustav  Maurits'  far,  som  med  tiden  blev  landshövding 
över  Åbo  län  och  generalmajor,  hade  i  fransk  krigstjänst 
väckt  uppseende  för  sitt  vackra  yttre  och  kallades  allmänt 
»den  vackre  svensken».^  På  hans  kaptensboställe  nära  Åbo 
föddes  Gustav  Maurits  1757.  Hemmet  var  anspråkslöst  och 
föräldrarnas  förmögenhetsvillkor  knappa. 

Pojken  var  ovanligt  både  stark  och  begåvad.  Särskilt  hade 
han  en  livlig  fantasi.  »Vid  fyra  års  ålder»,  berättar  han,  »hade 
jag  en  dröm.  En  fe  uppenbarade  sig  för  mig  och  spådde  mig 
lycka  samt  lovade,  att  de  tre  önskningar,  jag  kunde  uttala, 
skulle  gå  i  fullbordan.  Jag  tvekade  icke  i  valet:  jag  önskade 
mig  att  bliva  älskad  av  alla,  som  jag  önskade  vinna,  att  bliva 


^  Det  berättas,  att  Ludvig  XV,  som  själv  ville  gälla  för  en  grann 
karl,  blev  så  irriterad  av  att  höra  talas  om  »den  vackre  svensken»,  att 
han  sluthgen  tog  Armfelt  i  allernådigst  beskådande.  Monarken  be- 
traktade honom  noga  utan  att  säga  ett  ord.  Men  då  han  gick  sin 
väg,  yttrade  han  belåtet:     »Han  har  inte  så  vackra  ben  som  jag.» 


280  DET    MÖRKNAR. 

krigare  och  slå  ryssarne  och  sluthgen  att  komma  att  stå  högt 
i  ynnest  hos  en  stor  konung.  Feen  lovade  mig  alla  dessa  för- 
måner men  gjorde  därjämte  den  visa  anmärkningen,  att  verk- 
lig lycka  hade  föga  gemensamt  med  vad  jag  utvalt.»  Drömmen 
bär,  som  man  ser,  tydliga  spår  av  att  efter  hand  ha  blivit 
»förbättrad»  vid  mognare  år. 

Från  fadern  ärvde  Gustav  Maurits  sitt  vackra  utseende  och 
sitt  heta,  lidelsefulla  krigarblod.  Moderns  goda  hjärta  och 
vekhet  gå  också  igen  hos  sonen,  vilken  alltid  såg  upp  till 
denna  sällsynt  ädla  kvinna  som  till  ett  högre  och  renare  väsen. 

Enligt  sin  förste  lärares  uppfattning  artade  sig  lille  Gustav 
Maurits  till  att  bli  en  stor  odåga.  Han  var  helt  enkelt  lat  i 
sina  studier,  och  han  erkänner  själv  villigt,  att  vid  universite- 
tet i  Åbo,  dit  han  blev  skickad  vid  tretton  års  ålder,  lärde 
han  ingenting  annat  än  pojkstreck.  Hans  kroppsliga  fägring 
utvecklade  sig  emellertid  i  jämn  takt  med  hans  odygdighet, 
och  han  fick  höra,  att  han  var  »vacker  som  en  kärleksgud». 

Hans  håg  stod  till  krigarlivet,  och  det  var  Augustin  Ehren- 
svärd,  som  förde  honom  in  på  den  banan  genom  att  utan 
vidare  klär-a  pojken  i  uniform  och  göra  honom  till  sin  ordon- 
nans,  fast  han  visste,  att  Gustav  Maurits'  mor  inte  ville  ha 
honom  till  knekt.  Armfelt  fick  sedan  tillbringa  ett  par  år 
vid  amiralitetsskolan  i  Karlskrona,  där  han  visade  samma 
lätthet  att  lära,  bara  han  ville,  samma  ovanliga  kropps- 
krafter och  samma  muntra  överdåd  som  alltid. 

När  han  på  sommaren  1773  efter  avlagd  officersexamen 
åter  kom  hem,  fann  han  de  sina  sjuka  i  en  svår  rötfeber. 
Han  anlände  i  rätt  tid  för  att  rädda  dem.  »Jag  upptäckte», 
säger  han,  »att  oavlåtlig  vård  och  ömhet  kunna  uppväga  alla 
läkare  på  modet.  Jag  bar  min  goda  moder  på  mina  armar,  jag 
studerade  hennes  smak  och  hemliga  önskningar.  Hon,  med 
sin  änglalika  godhet,  fruktade  att  vara  till  besvär  och  trötta 
mig.  Hennes  smekningar  och  välsignelser  gjorde  mig  en  out- 
säghg  glädje.» 

Men  hans  självbiografiska  anteckningar  från  denna  tid 
förvara  också  bilder  av  helt  motsatt  slag.  Han  bekänner  här- 
om med  ångerfull  uppriktighet:  »Min  far  gjorde  mig  en  afton 
förebråelser  för  min  vårdslöshet,  dels  i  min  klädsel,  dels  i 
mitt  sätt  att  skicka  mig.  Jag  svarade  trotsigt,  och  han,  som 
var  i  högsta  grad  häftig,  fattade  en  stol  och  mattade  med  den 


KONUNGENS    GULLGOSSAR.  281 

ett  ursinnigt  slag  mot  mitt  huvud.  Jag  parerade  och  sökte 
rycka  undan  stolen,  men  han  var  starkare  än  jag  och  stötte 
mig  tillbaka  med  sådan  våldsamhet,  att  jag  blev  sårad  i  an- 
siktet. Ursinnig  störtade  jag  till  mitt  rum,  grep  en  av  mina 
laddade  pistoler  och  gjorde  mig  redo  att  möta  min  far,  som 
följde  efter  mig.  Han  stannade,  då  han  såg  mig  färdig  att 
låta  skottet  brinna  av,  och  ropade:  'Giv  mig  den  andra  pisto- 
len! Annars  är  det  ett  mord.'  —  Jag  lydde  med  blixtens  snabb- 
het; och  så  fort  han  fått  vapnet  i  sin  hand,  sade  han:  'Skjut! 
Skottet  är  ditt.'  —  Jag  blev  så  slagen  av  hans  lugn  och  på 
samma  gång  av  tanken  på  en  duell  med  min  far,  att  jag,  för- 
krossad av  alla  de  olikartade  rörelser,  som  i  detta  ögonblick 
fyllde  min  själ,  kastade  från  mig  min  pistol,  föll  till  min  fars 
fötter  och  bönföll  om  hans  förlåtelse.  Han  lyfte  upp  mig  med 
godhet,  förlät  mig  och  sade:  'Akta  dig,  min  son!  Ett  ögon- 
blick som  detta  hade  kunnat  kosta  dig  hela  ditt  livs  lugn.'  — 
Sedan  detta  uppträde  voro  vi  de  bästa  vänner  och  hava  sedan 
dess  aldrig  haft  någon  tvist.» 

Tack  vare  Jakob  Sprengtporten,  som  var  gammal  vän  till 
unge  Armfelts  far,  fick  Gustav  Maurits  snart  anställning 
som  fänrik  vid  gardet.  Men  den  sjuttonårige  gardesofficerens 
första  tid  i  Stockholm  var  inga  sötebrödsdagai*.  Ingen  lön 
hade  han  och  inga  egna  tillgångai*:  »Jag  var  ofta  i  saknad 
av  det  nödvändigaste»,  säger  han  själv  om  denna  period  i 
sitt  liv.  »En  gammal  piga  i  Darellis  värdshus  skaffade  mig 
stundom  någonting  att  äta  på  sin  kredit,  när  jag  saknade 
bröd.»  Men  hans  vackra  utseende  och  trevliga  sätt  öppnade 
för  honom  dörrarna  till  förmögna  hem,  där  hans  umbäran- 
den belönades  med  »förträffliga  supéer,  varvid  jag»,  som  han 
tillfogar,  »väckte  beundran  genom  min  goda  aptit». 

Han  fick  också  vara  med  och  skåda  hovets  glans,  och  hans 
lättantändliga  hjärta  flammade  vid  åsynen  av  dess  många 
skönheter.  Varmast  brann  dock  hans  låga  för  grevinnan 
Löv/enhielm.^  »Jag  blev»,  skriver  han,  »till  den  grad  be- 
tagen, att  jag  tror,  att  jag  skulle  ha  enleverat  henne,  om 
den  vördnad,  som  hon  ingav,  icke  hade  varit  ännu  större  än 
min  passion.  Alla  de  dårskaper,  jag  gjorde  för  att  visa  min 
kärlek,  voro  ovärdiga  en  ung  man,  som  likväl  icke  var  alldeles 
enfaldig.    Jag  såg  på  henne,  jag  skrev  till  henne,  men  jag 

1  Se  sid.  110  och  113. 


282  DET    MÖRKNAR. 

talade  aldrig  till  henne.  Tvärtom:  om  hon  händelsevis  såg  på 
mig  eller  tilltalade  mig,  så  förlorade  jag  bruket  av  alla  mina 
sinnen.  Jag  blev  stum.  Hon  såg  mycket  väl,  att  jag  hade 
tappat  huvudet,  och  att  jag  tillbad  henne.  Utan  att  hava 
den  ringaste  böjelse  för  mig  skonade  hon  dock  min  egenkärlek 
och  behandlade  mig  med  godhet.  Jag  har  hela  mitt  liv  igenom 
varit  henne  därför  tacksam  till  den  grad,  att  jag  aldrig  ens 
varit  svartsjuk  på  dem,  som  varit  —  lyckligare  än  jag.» 

En  dag,  då  han  stod  på  vakt,  kom  den  sköna  åkande  till 
hovet.  »Jag  lät»,  säger  han,  »ropa  i  gevär  och  slå  trummorna 
som  för  en  kunglig  prinsessa.  Majoren  vid  regementet,  en 
tvärvigg,  som  aldrig  ägnat  skönheten  någon  hyllning,  frågade 
mig,  om  jag  blivit  galen.  Jag  svarade,  att  i  mina  ögon  upp- 
vägde grevinnan  Löwenhielm  alla  världens  drottningar  och 
prinsessor.    Därpå  lät  han  sätta  mig  i  arrest.» 

Armfelts  svärmeri  för  grevinnan  Löwenhielm  var  dock  för- 
visso icke  det  enda  från  hans  ungdomsår  i  Stockholm,  och 
man  kan  vara  lugn  för  att  han  icke  inskränkt  sig  till  stum 
beundran  på  avstånd,  ty  han  var,  som  han  själv  säger,  »ung, 
yr  och  tilltagsen»  och  gick  helt  upp  i  ögonblickets  glada  nu. 
Men  i  sin  självbiografi  och  sina  brev  gör  han  sig  heller  aldrig 
bättre,  än  han  var.  Hans  lättsinne  och  ungdomliga  över- 
dåd gick  emellertid  så  långt,  att  konungen  t.  o.  m.  ho- 
tade med  att  förflytta  gunstig  junkern  till  ett  annat  rege- 
mente. 

Hotet  om  en  dylik  förödmjukelse  bestämde  honom  för  att 
gå  i  utländsk  krigstjänst.  Dit  drog  honom  också  hans  även- 
tyrslust. Tillsammans  med  Göran  Sprengtporten  företog  han 
en  resa  genom  Ryssland  och  Polen  med  Berlin  som  mål.  I 
Yarsjava  upplevde  Armfelt  ett  kärleksäventyr  med  en  under- 
skön och  rik  grevinna,  som  avskydde  den  make,  man  tvingat 
på  henne.  Det  var  kärleksbiljetter  och  nattliga  möten  i  det 
kloster,  där  den  svartsjuke  äkta  mannen  spärrat  in  sin  sköna 
under  bevakning  av  ett  par  gamla  duennor.  Men  en  vacker 
sommarnatt  blir  Armfelt  under  en  vandring  på  Varsjavas 
gator  gripen  av  fyra  beväpnade  personer,  som  sätta  honom  i 
en  vagn,  och  så  bär  det  i  väg  under  bevakning  av  två  ryttare, 
som  vid  minsta  försök  av  fången  att  komma  undan  hota 
honom  med  sina  pistoler.  Armfelt  tror  naturligtvis,  att  han 
fallit  offer  för  den  äkta  mannens  svartsjuka.   Döm  då  om  hans 


KONUNGENS    GULLGOSSAR.  283 

Överraskning,  när  vagnen  efter  några  timmar  stannar  ocli 
hans  blickar  mötas  av  —  Göran  Sprengtporten.  »Unge  man», 
säger  han  allvarligt  och  bestämt,  »jag  har  räddat  dig.  Min 
vänskap  för  din  far  har  gjort  det  till  min  plikt.  Jag  ämnar 
använda  alla  medel  för  att  föra  dig  till  Breslau.  Där  får  du 
göra,  hur  du  behagar.»  Och  så  slutade  detta  kärleksäventyr 
med  en  enlevering  —  men  den  här  gången  var  det  för  ovan- 
lighetens skull  icke  den  sköna  utan  älskaren,  som  blev  enle- 
verad. 

Armfelt  berättar  själv,  att  då  han  kom  fram  till  Breslau, 
var  han  »av  sorg  och  trötthet  sjuk.  Jag  önskade  ingenting 
annat  än  att  få  dö»,  säger  han.  »Men  lyckligtvis»,  tillägger 
han  —  och  ingen  har  bättre  än  han  själv  vittnat  om  sanningen 
av  dessa  ord  —  »äro  kärlekssorger  icke  långvariga  vid  den 
åldern.»  Han  bevisade  det  närmast  genom  det  glada  liv,  han 
förde  i  Berlin  och  Strassburg,  allt  under  det  han  dock  även 
drev  militära  studier.  Hans  vistelse  i  Strassburg  slutade  med 
att  en  hög  dam  för  hans  skull  måste  sättas  i  kloster  och  han 
själv  fick  en  vänlig  anmaning  att  resa  vidare. 

Så  kom  han  på  våren  1780  till  Paris.  »I  Paris  glömmer  man 
alla  sorger,  när  man  är  tjugutre  år  och  kommer  dit  för  första 
gången»,  skriver  han.  Han  kände  sig  här  som  den  »lyckligaste 
av  människor».  Så  heter  det  i  hans  självbiografi.  Men  att 
det  inte  alltid  var  så  helt  med  lycksaligheten  ser  man  av  några 
brev  till  hans  föräldrar,  som  visa,  att  han  även  kunde  känna 
sig  grundligt  blaserad.  Vem  skulle  väl  ha  väntat  att  av  den 
levnadsglade  tjugutreåringen  få  höra  den  bekännelsen  från 
nöjenas  stad,  att  han  »just  ej  hade  många  motiv,  som  kunde 
göra  honom  livet  kärt»!  På  grund  av  ett  förmodat  bröst- 
lidande väntade  han  »ett  säkert  annalkande  slut  på  detta 
elände».  Men  de  mörka  stunderna  voro  säkerligen  snabbt 
övergående. 

Efter  två  år,  rika  på  intryck  och  minnen  liksom  på  överdåd 
och  äventyr,  återkom  Armfelt  hem,  betydligt  förändrad  till 
sin  fördel.  Det  lade  också  konung  Gustav  märke  till.  Nu  var 
det  ej  längre  fråga  om  att  placera  fänriken  baron  Armfelt 
på  ett  lantregemente,  tvärtom:  han  skulle  tillhöra  konungens 
närmaste  omgivning.  Och  då  den  späde  kronprinsen  skulle 
lämnas  åt  manlig  uppfostran,  blev  Armfelt  en  av  hans  kaval- 
jerer. 


281 


DF.T     MÖRKNAR. 


Kronprinsen  var  då  två  och  ett  halvt  år  gammal,  och  man 
kan  ej  gärna  annat  än  dra  på  munnen  vid  tanken  på  den 
levnadsglade  och  elegante  24-årige  gardeslöjtnanten  såsom 
ett  slags  kunglig  barnpiga.  Den  nye  kavaljerens  debut  såsom 
barnskötare  var  föga  lovande.  Prinsen  var  vid  dåligt  lynne 
och  hälsade  Armfelt  med  ett  slag  vid  örat  redan  första  dagen 

av  kavaljerens  tjänst- 
göring, därför  att  den 
lille  ej  blev  buren  på  ar- 
men, och  Hans  kungl. 
höghet  visade  en  avgjord 
benägenhet  att  skrika, 
spjärna  emot  och  köra 
sin  nye  skötare  på  dör- 
ren. Men  Armfelt  tog  sin 
sak  hurtigt  och  bestämt. 
Prinsen  fick  lära  sig  ly- 
da, och  snart  var  den 
lille  varmt  fästad  vid 
sin  glade  och  trevlige 
kavaljer. 

Armfelt  blev  också 
konung  Gustavs  förkla- 
rade favorit  och  utnämn- 
des till  överstekammar- 
junkare  med  general- 
löjtnants rang,  ett  has- 
tigt avancemang  för  en, 
som  tre  år  förut  varit 
fänrik.  Han  var  out- 
tröttlig i  att  genom 
kvicka  infall  och  ständigt  nya  förströelser  jaga  bort  ledsna- 
dens och  enformighetens  ande,  för  vilken  Gustav  fasade  mer 
än  för  något  annat.  Armfelt  var  dessutom  en  verklig  be- 
gåvning, ett  klai-t  huvud  med  snabb  tankeförmåga,  men 
genom  sin  omättliga  njutningslystnad  och  sitt  lättsinne  blev 
han  en  farlig  vän  till  en  konung,  vars  stora  svaghet  just  var 
törsten  efter  nöjen. 

Säkert  är  emellertid,  att  Armfelt  gengäldade  konungens 
vänskap  med  en  varm  tillgivenhet.    Han  skulle,  såsom  hans 


G.  il/.  Armfelt.     Kopparstick    efter   me- 
daljong av  Sergel. 


KONUNGENS    GUI.LGOSSAR.  28? 

älskarinna  Magdalena  Rudenschöld  säger  i  sina  memoarer, 
»hava  låtit  hugga  sig  i  stycken  för  att  försvara  konungen». 
Det  finns  säkert  ej  många  brevväxlingar  mellan  en  konung 
och  hans  undersåte,  som  bära  en  så  starkt  personlig  prägel 
som  den  mellan  Gustav  III  och  Armfelt.  På  sommaren  1789 
skriver  Armfelt  t.  ex.  till  konungen:  »Jag  förgäter  alltid,  då 
jag  talar  och  även  då  jag  skriver  till  Eders  Maj:t,  att  det  är 
till  min  konung  jag  vänder  mig.  Jag  tänker  endast  på  att  det 
är  för  min  bästa,  ömmaste  vän,  som  jag  öppnar  mitt  hjärta; 
och  jag  skulle  vilja  se  honom  lyckligare,  segerrikare,  mera 
älskad  av  sina  undersåtar  och  mera  fruktad  av  sina  liender, 
än  någon  dödlig  någonsin  varit.» 

Naturligtvis  fick  Armfelt  en  massa  avundsmän,  och  med 
sin  konung  fick  han  dela  den  lotten  att  av  politiska  mot- 
ståndare bli  utmålad  värre,  än  han  var.  Den  alltid  miss- 
nöjde Fersen  går  i  sina  memoarer  så  långt,  att  han  icke  ens 
vill  erkänna  Armfelts  yttre  företräden  utan  påstår:  »Baron 
Armfelt  var  tjock  om  livet,  utan  hållning  och  behag.»  Och  hans 
moraliska  egenskaper  utmålas  sålunda:  »Denne  gunstling, 
som  med  ett  dåligt  hjärta,  en  oförskämdhet  utan  allt  återhåll 
och  en  djup  okunnighet  förenade  ett  naturligt  förstånd  och 
hela  lågheten  hos  en  smickrare,  studerande  alla  sin  herres 
svagheter  och  tillägnande  sig  dem.» 

Armfelt  var  dock  icke  den  som  tog  avundsjukan  tungt  eller 
blev  bitter  av  förtalet.  Säkert  är  också,  alt  de  obehag,  hov- 
livet medförde,  vägde  fjäderlätt  mot  den  lycka  det  bragte 
honom,  då  Hedvig  de  la  Gardie,  en  av  hovets  älskvär- 
daste damer,  skänkte  honom  sitt  hjärta.  Hon  blev  honom 
en  god  och  trogen  maka,  för  vilken  han  i  sina  brev  blottat  sitt 
innersta  väsen  och  tecknat  sig  oförbehållsamt  sådan  han  var, 
med  sina  fel  och  förtjänster.  Hon  blev  hans  livs  goda  genius. 
Hon  såg  hans  förvillelser  med  kärlekens  ögon,  och  ingen  av 
de  flyktigare  förbindelser,  han  alltjämt  knöt  under  sin  skiftes- 
rika levnad,  förmådde  undantränga  henne  från  den  plats,  hon 
vunnit  i  hans  hjärta.  För  hennes  skull  greps  han  emellanåt 
av  längtan  att  draga  sig  undan  till  en  undangömd  vrå  på  lan- 
det. »Jag  får  stundom»,  skriver  han,  »en  rasande  lust  att  bliva 
bonde.  Om  en  sådan  håller  av  sin  hustru,  så  får  han  åtmin- 
stone se  henne,  tala  med  henne  om  sin  kärlek  och  endast  leva 
för  henne.    Vi  däremot  få  icke  betrakta  vad  Gud  givit  oss 


286  DET    MÖRKNAR. 

kärast  såsom  annat  än  ett  'biverk',  ett  tidsfördriv,  som  måste 
uppoffras  för  vår  egen  ärelystnad  eller  en  furstes  nycker, 
för  vilka  vi  ofta  icke  äro  annat  än  slavar  eller  leksaker.» 

Hedvig  de  la  Gardies  farligaste  medtävlare  var  en  annan 
hovfröken,  den  vackra  och  levnadsglada  Magdalena  Ru- 
denschöld,  dotter  till  riksrådet  Rudenschöld.^  Bekantskapen 
mellan  henne  och  Armfelt  synes  datera  sig  från  samma  tid, 
som  han  fick  Hedvig  de  la  Gardies  ja,  alltså  på  hösten  1784. 
I  fröken  Rudenschölds  memoarer  kan  man  följa,  hur  kärleken 
till  den  vackre  Armfelt  överväldigar  henne.  »Han  förenar  allt, 
som  kan  fängsla  även  det  flyktigaste  kvinnohjärta»,  skriver 
hon.  »Mina  drömmars  sköna  ideal,  som  jag  hittills  fåfängt 
sökt,  sågs  hos  honom  förverkligat.»  Och  hon  tillägger:  »Att 
kunna  fängsla  den  vackraste  och  älskvärdaste  bland  alla  ho- 
vets herrar  var  något,  som  smickrade  min  fåfänga.» 

Men  någon  äktenskaplig  lycka  väntade  hon  sig  ej.  I  ett 
brev  från  dagarna  före  Armfells  bröllop  med  Hedvig  de  la 
Gardie  —  på  sommaren  1785  —  anförtror  den  nittonåriga 
Magdalena  sin  bästa  väninna:  »Jag  htar  icke  på  Hymen. 
Han  har  visserligen  gjort  din  lycka  och  så  många  andras. 
Men  skall  han  månne  någonsin  göra  min?  Jag  vågar  icKe 
tro  det.  Det  finns  ju  så  få  män,  som  mäkta  göra  en  kvinna 
lycklig,  och  de  som  mäkta  det,  tänka  icke  på  mig.»  Så 
finns  där  hos  den  nöjeslystna  flickan  redan  i  ungdomsåren 
en  vemodsfull  underström  under  den  glada  ytan.  Men  ve- 
modskänslan har  inga  djupare  rötter.  Man  ser  av  samma 
brev,  hur  fylld  hon  är  av  intresse  för  den  praktfulla  karu- 
sell på  Drottningholm,  varmed  konungen  ämnar  förhöja 
glansen  just  av  detta  bröllop.  Och  när  den  lysande  festen 
gått  av  stapeln,  berättar  hon  med  stolthet  i  sin  självbio- 
grafi: »Jag  föreställde  feen  Melusina,  som  beskyddade  de 
kristna,  och  prins  Fredrik  var  min  riddare.  Han  föreställde 
Rinaldo,    som    jag  ryckt  undan  Armidas  förtrollning.     Jag 

1  Hennes  far  hade  först  vid  58  år  inträtt  i  det  äkta  ståndet. 
Hans  hustru  hade  då  hunnit  29  års  ålder.  De  hade  nämligen  måst 
vänta  livet  ur  Rudenschölds  orimligt  bördsstolta  svärmor,  grevinnan 
Bielke,  som  aldrig  i  livet  kunde  låta  sia  dotter  gifta  sig  med  en  man, 
vars  far  var  ofrälse.  Trots  de  bägge  kontrahenter.ias  jämförelsevis 
höga  ålder  blev  äktenskapet  barnrikt.  Magdalena  Rudenschöld,  som 
föddes  år  1766,  tio  år  efter  föräldrarncs  bröllop,  var  den  sjätte  i  ord- 
ningen av  barnen. 


KONUNGENS    GULLGOSSAR.  287 

red  på  en  utmärkt  vacker,  vit  häst  och  var  klädd  som  en 
nymf,  med  blottad  hals  och  armar,  en  gördel,  blixtrande  av 
diamanter,  och  en  vit  slöja,  som  föll  ned  över  min  häst  så- 
som ett  fladdrande  draperi.  Åtföljd  av  Rinaldo  red  jag 
fram  i  galopp  och  framställde  honom  för  stridsdomarne. 
Mitt  framträdande  gjorde  ett  livligt  uppseende  hos  alla 
åskådarne.  Jag  fick  från  alla  håll  handklappningar,  och 
man  försäkrade  mig,  att  jag  denna  gång  hade  varit  vack- 
rare än  någonsin.  Det  som  mer  än  alla  dessa  artigheter 
övertygade  mig  härom  var  det  intryck,  som  mitt  uppträ- 
dande gjorde  på  baron  Armfelt,  och  som  icke  undgick  min 
uppmärksamhet.  Jag  njöt  i  fulla  drag  av  denna  triumf.» 
—  Det  var  också  en  erkänd  sak,  att  ingen  kunde  överträffa 
henne  i  vighet  och  behag,  och  därför  tog  hon  sig  också 
charmantast  ut  i  en  dans  eller  till  häst. 

När  man  läser  hennes  nyss  citerade  anteckningar  och  hen- 
nes brev  om  festen,  kan  man  omöjligen  få  det  intrycket, 
att  Armfelts  giftermål  vållat  henne'  någon  otröstlig  hjarte- 
sorg.  Hon  var  firad  och  uppvaktad  och  fick  utveckla  sitt 
koketteri  i  all  dess  fulländning  —  det  var  lycka  nog  för 
henne. 

Armfelt  var  dock  alltjämt  hennes  stora  passion.  Hans 
äktenskap  band  honom  vid  en  annan  kvinna,  men  Magdalena 
Rudenschöld  kände,  att  hennes  öde  var  beseglat.  »Jag  levde 
endast  för  glädjen  att  kunna  uppfånga  en  blick  från  hans  öga, 
som  sade  mig,  att  jag  var  vacker,  att  jag  var  älskad  av  den, 
som  oåterkalleligen  bestämt  mitt  öde.»  Ett  år  efter  Arm- 
felts bröllop  har  förbindelsen  mellan  honom  och  Magdalena 
Rudenschöld  gått  över  gränsen. 

Armfelts  häftiga  lidelse  var  dock  snart  avkyld,  och  han 
synes  då  ha  önskat  göra  slut  på  förhållandet.  Men  det  hade 
redan  gått  för  långt.  Det  var  en  offentlig  hemlighet  inom 
hovkretsarna,  att  då  fröken  Rudenschöld  på  hösten  1787 
följde  prinsessan  Sofia  Albertina  till  Berlin,  var  det  med 
tanke  på  att  dölja  följderna  av  hennes  felsteg.  Gustav  Hl 
gör  i  ett  brev  till  Armfelt  på  sommaren  1789  en  halvt 
skämtsam  anspelning  på  denna  »berlinska  sjukdom».  —  Det 
barn,  som  hon  gav  livet  åt,  tycks  emellertid  snart  ha  dött. 
Ett  par  år  därefter  var  det  på  samma  sätt  igen.  Den 
olyckliga  kvinnan  genomgick  nu  svåra  lidanden  under  för- 


288  DET     jMÖRKNAR. 

sök  att,  som  hon  skriver  till  det  väntade  barnets  far,  »till- 
intetgöra en  varelse,  som  från  sin  födelse  endast  skulle  dela 
sin  mors  olycka».  Barnet  kom  dock  i  alla  fall  till  världen 
men  levde  blott  en  kort  tid. 

Armfelt  gjorde  ingen  hemlighet  för  sin  hustru  av  sitt  för- 
hållande till  fröken  Rudenschöld.  Och  han  hyste  så  obegränsat 
förtroende  till  den  ädla  kvinnans  godhet  och  överseende,  att 
han  mer  än  en  gång  i  sina  brev  anropar  hennes  deltagande  för 
den  olyckliga,  för  »vars  förstörda  rykte,  lynne  och  hälsa»  han 
villigt  erkände  att  han  bar  skulden.  Magdalena  Ruden- 
schöld säger  träffande  om  honom  i  sina  memoarer:  »Ingen 
har  kunnat  vara  mera  flyktig  än  han;  men  ingen  har 
bättre  förstått  att  vinna  tillgift  för  sin  flyktighet.» 

Elis  Schröderheim 

intager  vid  sidan  av  Armfelt  det  mest  bemärkta  rummet  bland 
Gustavs  gunstlingar. 

Den  kvicke  och  jovialiske  »Tjocker»  med  den  stora  magen 
»var»,  såsom  Levertin  säger,  »med  sitt  lekfulla  och  behagliga 
skämtlynne  typen  för  en  godhjärtad  och  lättsinnig  Stockholms- 
borgare. God  vän  med  hela  världen,  alltid  med  ett  leende 
på  läpparna,  strödde  han  med  en  slösares  öppna  händer  infall 
och  putslustigheter,  var  han  gick  fram.  I  alla  ordenssällskap 
var  han  en  given  medlem.  Han  har  i  liv  och  leverne  tillämpat 
den  samtida  poeten  Kexéls  ord:  »Att  vara  tokig  för  rolighets 
skull,  det  är  att  vara  klok.»  Schröderheims  idealbild  av  livet 
var  »säkerligen»,  för  att  begagna  Levertins  ord,  »en  fest- 
bankett med  en  god  taffel,  kvicka  gäster,  spirituella  infall 
och  fyndiga  tal». 

Som  politiker  hade  han  sin  styrka  i  den  muntliga  under- 
handlingen. »Ingen»,  säger  Odhner,  »förstod  såsom  han  att 
säga,  vad  som  bäst  passade  för  varje  tillfälle  och  varje 
person,  att  övertyga  och  övertala,  att  framhålla  den  vackra 
sidan  av  en  sak  men  överskyla  den  fula,  att  med  len  hand 
återknyta  ett  band,  som  brustit,  att  göra  en  artighet  dub- 
belt angenäm  och  en  obehaglighet  lättare  att  bära.  Detta 
smidiga  väsen  var  Schröderheims  styrka  men  blev  även 
hans  svaghet.  Ty  hur  han  mäklade  och  medlade,  vande 
han  sig  slutligen  att  även  mäkla  med  samvetets  och  rättens 


KONUNGENS    GULLGOSSAR.  289 

fordringar;  hnn  gick  till  den  grad  upp  i  förbindlighet  och 
tjänstvillighet  både  mot  sin  konung  och  sina  vänner,  att 
han  icke  ägde  någon  kraft  kvar,  när  det  gällde  att  hävda 


Elis  Schrödcrhcim.     Samtida  målning  av  Por  Krafft  cl.  ä. 

sin  änibetsmannaheder  och  värdighet.  Vi  åsyfta  härmed 
närmast  den  s.  k.  pastoratshandelns  styggelser.» 

För  den  oinvigde  var  »Tjocker»  ett  glädjens  skötebarn. 
Men  ack,  hur  ofta  bedrar  ej  ytan!  I  själva  verket  »bar 
han  alla  sorters  bekymmer  inom  sitt  av  de  grannaste  äkta 

19 — 204364.     Gr Imberg,  Svenska  folkets  underbarn  Öden.    VII. 


290  DET    MÖRKNAR. 

och  oäkta  ordnar  och  band  behängda  bröst».  Alltid  drogs 
han  med  dåliga  affärer,  alltid  var  han  pinad  av  utelö- 
pande växlar  —  de  eviga  »lapparna»,  som  han  kallar  dem. 
Men  det  fanns  också  annat,  som  gjorde  tillvaron  besk  för 
»Tjocker».  Vid  mitten  av  1780-talet  började  han  märka,  att 
hovgunstens  gyllene  tid  var  på  upphällningen.  Fåfängt 
avlades  »Tjocker»  att  sedan  återvinna  den  förlorade  kunga- 
gunsten.    Han  var  och  förblev  en  utkramad  citron. 

Husliga  och  ekonomiska  bekymmer  bidrogo  till  att  för- 
dystra hans  liv.  Han  var  gift  med  den  vackra  och  kvicka 
Anna  Charlotta  von  Stapelmohr,  och  hans  hus  var  sä- 
kert ett  av  de  gladaste  i  det  dåtida  glada  Stockholm.  Men 
någon  trofast  maka  var  hon  inte.  Hennes  heta  blod  förde 
henne  bland  annat  in  i  en  kärleksförbindelse  med  en  av 
Stockholms  mest  bemärkta  adonisar,  en  ung  kunglig  sekter 
Seele,  och  den  sköne  kvinnotjusaren  utpekades  allmänt  som 
fader  till  den  flicka,  som  hon  födde  på  juldagen  1790.  Kort 
efter  barnsbörden  dog  hon.  Gustav  Hl,  som  hatade  fru 
Schröderheim  för  hennes  vassa  tunga,  hade  ålagt  hennes 
man  att  ej  erkänna  barnet.  Det  påstås,  att  Gustav  en 
gång  skämtsamt  brytt  makarna  Schröderheim  för  att  de 
inte  hade  några  barn.  Till  slut  hade  fru  Schröderheim 
fattat  humör  och  elakt  nog  svarat  konungen:  »Eders  Maj:t, 
vi  ha  inte  råd  att  hålla  oss  med  någon  hovstallmästare», 
därmed  syftande  på  den  hovstallmästare,  som  påstods  ha 
spelat  en  alltför  stor  roll  i  det  kungliga  husets  historia. 

Elis  Schröderheims  sista  levnadsår  fördystrades  ytterligare 
av  tilltagande  sjuklighet.  »Beskrivningarna  på  hans  många 
olika  krämpor,  på  koliken,  som  behandlades  med  dyvelsträck, 
och  hämorroiderna,  'som  stego  mot  huvudet',  göra  ett  dystert 
intryck.»    År  1795  upplöstes  den  skröpliga  stofthyddan. 


Johan  Kristofer  Toll 

var  en  man,  som  förstod  att  mer  och  mer  göra  sig  oumbärlig 
för  Gustav.  Också  hade  han  obegripligt  lätt  för  vad  som  helst. 
Han  hade  aldrig  utövat  något  militärt  befäl,  när  han  utnämn- 
des till  ryttmästare,  men  »han  förde  sin  trupp  till  allas  för- 


KONUNGENS    GULLGOSSAR.  291 

undran»,  säger  en  samtida.  Ingen  var  heller  skickligare  i  att 
övertala  folk  och  leda  dem  dit  de  icke  ville.  Nogräknad  om 
medlen  att  komma  sig  upp  här  i  världen  var  han  aldrig.  Nu 
gällde  det  att  begagna  sig  av  konungens  smak  för  krigiska 
äventyr  som  språngbräde.  Men  här  var  Karl  Sparre  det  för- 
nämsta hindret  för  hans  ärelystna  planer.  Sparre  hade  emel- 
lertid sin  svaga  sida,  och  ingen  kände  dem  bättre  än  Toll, 
som  förut  varit  hans  medhjälpare  i  krigsstyrelsen.  En  sär- 
skilt ömtålig  punkt  var  hans  penningförvaltning.  »Han  kan 
icke  räkna»,  yttrade  konungen  vid  något  tillfälle  om  honom. 
Härav  begagnade  sig  Toll  för  att  försöka  störta  honom.  Det 
lyckades  väl  icke  genast  —  men  trägen  vinner. 


Bland  Gustavs  gunstlingar  rådde  ständigt  en  osympatisk 
rivalitet  om  Hans  Maj:ts  ynnest.  De  slöto  sig  ihop  till  Små 
partier,  som  med  förenade  krafter  sökte  störta  sina  medtäv- 
lare. Så  bildade  Toll,  Munck,  Ruuth  m.  fl.  ett  kotteri,  som 
under  förbindliga  leenden  och  älskvärda  åthävor  satte  krok- 
ben för  kotteriet  Armfelt,  Schröderheim  tt  C:o.  Ett  sådant 
ögonblickets  barn  som  Armfelt  hyste  en  ren  och  oförfal- 
skad antipati  mot  den  råe  och  hänsynslöse  gåpåaren  Munck 
liksom  mot  den  slipade,  kallt  beräknande  Toll.  Och  denna 
motvilja  gengäldades  i  fullt  mått.  —  Hans  Maj:t  själv  såg 
belåtet  på,  hur  man  från  de  bägge  fientliga  lägren  friade  till 
hans  ynnest  och  vässte  sina  tungor  mot  varandra,  ty  på  det 
viset  fick  han  ju  veta  så  mycket  mera  om  sina  gunstlingars 
svagheter.  Schröderheim  säger  också,  att  ingen  enda  män- 
niska »under  någon  stund  av  Gustavs  levnad  ägt  hans 
fulla  förtroende»,  och  med  en  vemodig  suck  över  sin  be- 
undrade monarks  oberäknelighet  kallar  han  honom  för  »le 
grand  peut-étre»^ 

Litteratur:    Elof  Tegnér,  Gustaf  Maurits  Armfelt:  3  band  (i  Elof 
Tegnér,  Valda  skrifter:  6  band;  inb.  kr.  42:50). 
Karl  Warburg,   Från  Magdalena  Rudenschiölds  ung- 

domsdagor  (Ord  och  bild  för  år  1894). 
Lilly  Lindwall,  Magdalena  Rudenschöld. 


^  Det  stora  kanske. 


292  DET    MÖRKNAR. 


Folkgunsten  förbytes  i  missnöje. 

MOT  slutet  av  1770-talet  visade  sig  tydliga  tecken  till 
att  lyckans  tid  var  svunnen  för  Gustav.  Hans  bryt- 
ning med  modern  kastade  dystra  slagskuggor  över 
hans  liv,  och  folkets  tillgivenhet  hade  förbytts  i  missnöje  med 
kronobrännerierna,  med  konungens  omättliga  nöjeslystnad 
och  svaghet  för  gunstlingar,  med  pastoratshandeln  och  de 
godtyckliga  befordringarna.  Gustav  III  hade  som  konung 
svikit  många  av  de  förväntningar,  som  den  unge  revolutions- 
hjälten  en  gång  uppväckt  hos  sitt  folk. 

Delvis  var  dock  missnöjet  mot  Gustav  av  det  slag,  som 
nästan  alltid  åtföljer  reformer:  de  som  då  förlora  gamla 
orättmätiga  förmåner  och  icke  förstå  eller  icke  vilja  förstå 
det  nya,  upphäva  klagoskrin.  Så  jämrade  sig  nu  borger- 
s  kap  et  över  lättnaderna  i  merkantilsystemet  lika  högljutt, 
som  prästerskapet  beskärmade  sig  över  att  konungen 
lossat  på  den  andliga  tvångströjan.  Och  en  stor  del  av  adeln 
kunde  aldrig  förlåta  konungen,  att  han  berövat  ståndet  dess 
forna  makt  på  riksdagarna  samt  de  goda  inkomster,  som  där- 
med följde.  Ännu  var  frihetstidens  anda  icke  död.  Ännu 
fanns  det  kvar  en  rest  av  den  tidens  yrkespolitici.  Nu 
gingo  de  sysslolösa  och  hade  ingenting  annat  att  leva  av 
än  att,  som  en  samtida  säger,  »gå  omkring  i  husen  och  poli- 
tisera, svärta  och  förtala  författningen  och  ämnen,  som  dem 
icke  angå». 

Betecknande  för  hur  många  inrotade  fördomar  Gustav  III 
hade  att  tagas  med  äro  klagomålen  över  den  tillämnade  Söder- 
tälje kanal,  som  både  skulle  bilda  en  välbehövlig  samfärdsled 
och  reglera  Mälarens  vattenstånd.  Nu  hette  det,  att  Stock- 
holm skulle  komma  att  ruineras  av  Södertälje,  Mälaren  skulle 
utgrundas,  fienden  skulle  kunna  intränga  genom  kanalen. 
Och  dock  hade  Mälarvattnet  på  våren  1780  stigit  så  högt  över 
sina  bräddar,  att  det  trängt  in  i  en  mängd  hus,  ja  hotat  att 
sopa  med  sig  både  broar  och  slussportar.  När  Mälarvattnet 
sedan  sjönk  fram  på  försommaren,  övergingo  de  stillastående 
vattensamlingarna  i  källare  och  lågt  belägna  boningsrum 
till   förruttnelse   och    förorsakade    »stinkande    ångor»,    varför 


FOLKGUNSTEN    FÖRBYTES    I    MISSNÖJE.  293 

myndigheterna  måste  vidtaga  särskilda  åtgärder  till  före- 
kommande av  smittsamma  sjukdomar.  Kungörelse  utfär- 
dades om  pumpning,  rengöring,  vädrlng,  eldning  och  rökning 
på  alla  de  platser,  som  varit  hemsökta  av  översvämningen. 
I  de  byar,  som  haft  känning  av  vattuflödet,  skulle  »stockeldar 
underhållas  varje  morgon  och  afton  de  timmar,  då  ångor 
utur  jorden  isynnerhet  uppstiga»,  och  uti  dem  skulle  »in- 
läggas allt  vad  som  kan  förorsaka  en  hälsosam  rök  och  lukt 
och   varpå   tillgång   finnes». 


En  dag  på  våren  1779  tog  sig  missnöjet  mot  Gustav  III 
ett  uppseendeväckande  uttryck  i  tidningen  Stockholmsposten. 
Där  lästes  då  en  insändare  av  en  person^  som  kallade  sig 
Publicola,  vilken  fortsatte  i  nästa  nummer  av  tidningen  och  i 
de  skarpaste  ordalag  klandrade  konungens  rådgivare  .och 
ämbetsmän,  isynnerhet  för  deras  beteende  i  brännvinsfrågan. 
Sådana  åtgärder  som  kronobrännerierna  voro  enligt  förfat- 
tarens mening  rent  av  olagliga  och  måste  minska  folkets 
kärlek  även  till  den  bäste  konung.  Men  Publicola  gick  ännu 
längre  och  angrep  även  själva  regeringssättet,  vilket  han 
karakteriserade  såsom  upplyst  despotism. 

Så  djärva  ord  hade  ej  varit  hörda  i  det  offentliga  Ii  vet  efter 
1772.  Närmaste  påföljden  blev,  att  de  bägge  tidningsnumren 
beslagtogos.  Det  befanns,  att  författaren  var  en  litteratör 
Halldin,  en  både  begåvad  och  välmenande  man  men  en 
fantast  och  äventyrlig  existens.  Han  blev  häktad  och  ställd 
under  åtal.  Domen  lydde  på  livets  förlust  för  majestätsbrott, 
men  konungen  efterskänkte  av  nåd  straffet  och  gav  Halldin 
tillstånd  att,  när  han  så  ville,  frambära  sina  anmärkningar 
direkt  till  konungen.  Den  tillåtelsen  begagnade  sig  mannen 
också  flitigt  av.  I  konungens  brevsamling  finnas  en  mängd 
brev  från  honom,  hållna  än  i  smickrande,  än  i  profetiskt  var- 
nande och  bestraffande  ton. 

Nya  företeelser  av  liknande  slag  som  Publicolas  insändare 
gjorde  emellertid  ett  brått  slut  på  Gustavs  månhet  om  tryck- 
friheten. Han  utfärdade  därför  påföljande  år  ett  tillägg  till 
1774  års  tryckfrihetsförordning,  varigenom  hädanefter  bok- 
tryckaren   gjordes    ansvarig    i    alla    tryckfrihetsmål    utom 


294  DET    MÖRKNAR. 

lör  högmålsbrott,  där  författaren  skulle  vara  medansvarig. 
Den  nya  åtgärden  motiverades  av  konungen  därmed,  att  det 
var  boktryckarnes  vinningslystnad,  som  drev  dem  att  utan 
försyn  offentliggöra  allt  det  klander  och  förtal,  som  förfat- 
tarne  nedskrevo.  Samtidigt  skärptes  straffen  för  tryckfrihets- 
brott. 

Den  nya  förordningen  var  i  själva  verket  ett  dråpslag  mot 
tryckfriheten,  ett  dråpslag  också  för  alla  dem  i  Sveriges  land, 
som  hoppats  på  en  utveckling  i  konstitutionell  och  frisinnad 
riktning.  De  obefogade  tvångsåtgärderna  hämnade  sig  också 
snart:  den  sunda  och  välbehövliga  samhällskritiken  förstum- 
mades, men  skandal-  och  smutspressen  började  i  stället  arbeta 
igen.  Första  symptomet  var  tidningen  »Välsignade  tryck- 
friheten», som  började  på  våren  1781.  Den  utgavs  av  en 
f.  d.  major  Lund,  som  varit  Sprengtportens  anhängare  vid 
statsvälvningen  i  Finland  men  för  subordinationsbrott  dömts 
av  krigskollegium  att  mista  tjänsten.  Hans  ansökan  att  av 
nåd  återfå  den  blev  av  konungen  avslagen.  Från  den  stunden 
brann  Lund  av  hämndlust  mot  Gustav,  och  då  han  nu  grep 
till  pennan  för  att  få  sig  levebröd,  var  hans  plats  given  som 
konungens  oförsonlige  belackare.  Han  fyllde  sitt  blad  med 
iftiga  och  hånfulla  anspelningar  på  Högstdensamme  men 
inlindade  dem  alltid  i  underdåniga  vördnadsbetygelser  och 
smickersöta  fraser.  Med  begärlighet  läste  man  litet  varstädes 
landet  runt  »Välsignade  tryckfrihetens»  karakteristik  av  den 
romerske  tyrannen  kejsar  Tiberius  —  vem  den  egentligen 
åsyftade  var  inget  tvivel  om.  INIycket  uppseende  väckte  en 
gåta,  som  i  ett  av  de  första  numren  uppställdes  till  besva- 
rande: »Vem  är  det,  som  lovar,  vad  han  intet  ger,  och  ger,  vad 
han  intet  lovat,  som  synes  i  början  stor,  på  slutet  liten,  som 
mest  gynnar  ungdom  och  är  en  plåga  för  åldern,  som  är  full 
med  dårskap  och  dock  tvingar  mången  att  bli  vis,  som  alla 
smickra  och  som  smickrar  alla?    Det  är det  är  Tiden.» 

Lund  höll  hela  tiden  sina  giftiga  insinuationer  i  en  så  för- 
siktig form,  att  han  klarade  sig  för  åtal.  Men  en  dag  företog 
sig  den  forne  majoren  att  förnärma  den  hetlevrade  Jakob 
Sprengtporten.  Det  skulle  han  inte  ha  gjort,  för  nu  blev  det 
smörj.  Det  tog  skruv.  Lund  svimmade  av  förskräckelse. 
Och  när  han  kvicknade  till  igen,  tog  han  sin  tillflykt  till 
Schröderheim,    fick    audiens    hos    konungen    och    bad    Hans 


4 


ÄVENTYRSPOLITIK.  295 

Maj:t  om  förlåtelse.  Det  fick  han  och  pengar  till,  och  sedan 
lovade  han  hålla  mun.  Alla  hederliga  människor  voro  glada 
över  att  ha  blivit  befriade  från  »denna  arga  hunds  skällande». 
Men  de  inskränkningar,  konungen  företagit  i  tryckfriheten, 
förmådde  icke  kväva  utbrotten  av  det  missnöje,  som  rådde 
i  landet.  Då  tillgrep  Gustav  år  1785  den  ändå  förhatligare 
åtgärden  att  låta  rätten  att  utge  tidningar  och  tidskrifter  bero 
av  kungligt  privilegium.  Detta  tilldelades  boktryckaren 
ensam,  vid  risk  att  så  snart  privilegiet  missbrukades,  komme 
det  att  indragas.  Därmed  hade  tryckfriheten  i  själva  verket 
»fått  sin  sluteliga  bane».  Indragningsmakten  var  införd 
i  Sverige. 


Äventyrspolitik. 

BITTERT  var  det  för  ett  så  känsligt  sinne  som  Gustavs 
att  ha  förlorat  sitt  folks  kärlek.  Den  glada,  ungdoms- 
friska  delen  av  hans  bana  led  mot  sitt  slu I ;  hans  själs 
jämvikt  var  rubbad.  I  hovlivets  brusande  nöjen  sökte  han 
döva  sin  oro,  i  det  diplomatiska  spelet  staterna  emellan  grep 
han  allt  ivrigare  efter  en  avledare  för  sin  ärelystnad.  Han  bör- 
jade drömma  om  segrar  och  erövringar,  som  skulle  hölja  hans 
regering  med  ära  och  göra  honom  lik  hans  hjälte  Gustav 
Adolf  och  med  ett  slag  återvinna  folkgunsten. 

Men  på  sådana  planer  hade  konungen  icke  med  sig  de  gamla 
rådgivarne,  varken  bröderna  Scheffer  eller  Liljencrants. 
Gustav  ledsnade  på  deras  ideliga  förmaningar  till  försiktighet 
och  sparsamhet. 

Att  Karl  Scheffers  gamla  inflytande  hos  konungen  avtagit, 
var  lätt  att  se.  Det  märktes  redan  därpå,  att  »vallgubben», 
såsom  de  unga  hovmännen  hånande  kallade  honom,  alltmera 
sällan  syntes  vid  hovet.  Däremot  kunde  ej  ens  den  skarp- 
syntaste  iakttagare  märka  någon  förändring  i  Ulrik  Scheffers 
ställning.  Ännu  på  sommaren  1782,  när  agent  i  Lissabon 
skulle  tillsättas  i  utrikeskonseljen,  gick  det  till  så,  att  ko- 
nungen frågade:  »Vem  är  det,  som  riksrådet  Scheffer  in- 
tresserar sig  för?»  Vederbörande  statssekreterare  upplyste, 
att    Hans   Excellens   önskade,    att    valet   fölle   på  Kantzow. 


296  DET    MÖRKNAR. 

»Och  jag»,  genmälde  konungen,  »vill  ha  Martineau  till  den 
sysslan.»  —  »Om  så  är»,  sade  riksrådet  Hermanson,  »nog  vet 
man  då,  vem  som  rår.»  —  »Jo»,  yttrade  konungen  småleende, 
»det  är  riksrådet  Scheffer,  ty  jag  nämner  Kantzow.» 

Men  vid  det  laget  hade  Scheffer  redan  ett  par  gånger 
anhållit  om  avsked.  Trots  all  konungens  vänlighet  och  upp- 
märksamhet mot  honom,  kände  han  på  sig,  att  den  svenska 
politiken  höll  på  att  glida  in  i  andra  banor  än  dem  han  kunde 
gilla,  och  ville  i  god  tid  draga  sig  tillbaka,  innan  konungen 
hunnit  ledsna  på  honom.  Ingen  skulle  få  säga  om  honom, 
att  han  avlades  att  hålla  sig  fast  vid  makten.  Han  kunde 
också  anföra  sjukdom  som  skäl  för  avskedstagande.  Han  led 
nämligen  av  gikt.  Och  ännu  sämre  var  det  beställt  med  hans 
hustru,  som  nästan  ständigt  var  sjuk.  Från  sitt  kära  Ek  i 
Mariestadstrakten,  där  han  tillbragte  sin  lediga  tid,  skriver 
han  ofta  om  sin  glädje  över  att  vara  på  landet,  långt  borta 
ifrån  stora  världens  fåfänglighet,  och  sin  saknad  över  att  nöd- 
gas lämna  det.  Han  talar  så  förnöjt  om  »sin  kål  och  sina 
får»,  om  årsväxt  och  nyodlingar  och  säger  sig  ha  blivit  väst- 
göte till  den  grad,  att  han  föredrager  sin  lilla  koja  framför  alla 
Paris'  härligheter. 

Men  konungen  förklarade,  att  han  icke  ville  släppa  sin  gamle 
rådgivare,  förrän  den  allmänna  europeiska  freden  vore  sluten 
och  Scheffer  hunnit  inviga  sin  efterträdare  i  ärendena. 

Så  snart  emellertid  underrättelse  inlupit  till  Stockholm, 
att  fredspreliminärerna  blivit  undertecknade,  begärde  den 
gamle  kanslipresidenten  avsked.  Det  var  på  nyåret  1783. 
»Herre,  nu  låter  Du  Din  tjänare  fara  i  frid»  —  så  började  han 
det  brev,  som  åtföljde  hans  ansökan.  Konungens  försök  att 
beveka  honom  till  att  stanna  kvar  voro  nu  fåfänga.  Gustav 
beviljade  då  hans  anhållan  under  betygande  i  vältaliga  orda- 
lag av  sin  stora  tacksamhet  och  sitt  oinskränkta  förtroende. 
»Tio  års  fred  upprätthållen  oaktat  de  stormar,  som  i  första 
ögonblicken  syntes  hota  den,  rikets  anseende  återställt  utåt, 
dess  gamla  allianser  befästade,  ett  mäktigt  förbund  bildat, 
som  skall  en  dag  göra  epok  i  folkrättens  historia,  dessa  hava 
varit  de  stora  händelser,  som  visat  klokheten  och  framgången 
av  Eder  ministär»  —  med  dessa  ord  tecknade  konungen 
Scheffers  gagnerika  insats  i  Sveriges  historia.  Som  bevis  på 
sin   erkänsla   tilldelade   Gustav   honom    en    årlig   pension   av 


ÄVENTYRSPOLITIK.  '      297 

3,000  daler  s.  m.  Konungen  lär  ha  velat  ge  honom  4,000,  men 
Scheffer  skall  ha  undanbett  sig  av  hänsyn  till  statens  knappa 
tillgångar.  Däremot  kunde  han  icke  hindra  konungen  från 
att  på  ett  annat  sätt  visa  sin  trogne  medhjälpare  tacksamhet. 
När  Gustav  genom  Liljencrants  fick  höra,  att  Scheffer  just 
skulle  betala  sista  återstoden  av  sina  skulder  från  sin  franska 
ambassad,  20,000  francs,  skyndade  han  att  inbetala  summan 
och  sände  Scheffer  kvittenserna.  Med  dem  följde  ett  brev, 
vari  konungen  uttalade  sin  önskan  att  gottgöra,  vad  Scheffer 
i  statens  tjänst  uppoffrat,  och  att  betrygga  hans  ålderdoms 
lugn  och  trevnad.  En  vackrare  avgång  har  väl  aldrig  en  ko- 
nung berett  en  trogen  tjänare.  Den  hedrar  både  Gustav  III 
och  hans  minister.  —  Ulrik  Scheffer  tillbragte  sina  återstå- 
ende levnadsår  fjärran  från  politiken,  Han  överlevde  sin 
konung  och  dog  1799  vid  83  års  ålder. 

Till  Scheffers  efterträdare  utsåg  konungen  sin  ambassadör 
i  Paris,  den  blide  skalden  Gustav  Filip  Creutz  —  en 
fantasimänniska  och  vek  karaktär,  som  naturligtvis  alls  ej 
var  mannen  att  upptaga  Ulrik  Scheffers  mantel.  Creutz  var 
en  begåvad  och  älskvärd  människa,  men  hans  oerhörda  tank- 
spriddhet gjorde  honom  ibland  litet  löjlig.  Det  påstås  dock, 
att  han  ibland  drog  nytta  av  denna  sin  allbekanta  svaghet. 
Han  begagnade  sig  av  den  för  att  slippa  ifrån  folk,  som 
kommo  och  ville  tala  med  honom  om  obehagliga  ämnen. 

Betänkligt  för  den  nye  utrikesministerns  auktoritet  var, 
att  hela  hans  existens  var  beroende  av  konungens  gunst. 
I  likhet  med  flertalet  diplomater  på  den  tiden  var  han  näm- 
ligen skuldsatt  upp  över  öronen.  Han  kunde  aldrig  sköta 
pengar.  Hans  godhet  mot  landsmän  hade  ofta  blivit  miss- 
brukad, och  han  hade  fallit  offer  för  den  spelpassion,  som  ra- 
sade vid  franska  hovet.  Creutz  förföljdes  också  av  en  envis 
otur  i  sitt  hasardspel.  Hans  enda  tillflykt  blev  då  hans  »skydds- 
gud», som  han  måste  anropa  om  räddning  undan  offentlig 
skandal.  Och  »skyddsguden»  var  nådig  och  hjälpsam  men 
måste  i  sin  tur  göra  många  krumbukter  för  att  inför  Liljen- 
crants dölja  verkliga  orsaken  till  ambassadörens  obestånd. 
Senast  när  Creutz  skulle  resa  hem,  måste  konungen  ge  honom 
50,000  francs  —  annars  hade  ambassadören  ej  kunnat  komma 
ifrån  Paris.    Och  ändå  lämnade  han  Frankrike  med  en  skuld 


298  DET    MÖRKNAR. 

på  Över  350,000  francs!  Men  även  den  summan  lovade  konun- 
gen betala  av  allmänna  medel.  Härtill  användes  årligen  en 
viss  del   av   de  franska  subsidierna. 

En  man,  som  till  den  grad  var  beroende  av  sin  konung, 
kunde  naturligtvis  ej  äga  nog  självständighet  för  att  säga 
honom  sanningen  osminkad  och  hävda  sin  övertygelse  gent 
emot  konungens,  när  så  behövdes.  Gustav  brydde  sig  ofta 
ej  ens  om  att  inviga  den  nye  kanslipresidenten  i  sina  vitt- 
svävande planer.  Efter  Scheffers  avgång  är  konungen  i 
själva  verket  sin  egen  utrikesminister,  och  äventyrspolitiken 
har  trätt  i  stället  för  Scheffers  försiktiga  freds-  och  neutrali- 
tetspolitik. 

Statsskeppet  hade  ej  mer  den  erfarne  styrman,  som  så  väl 
förstått  att  lotsa  det  fram  genom  alla  farligheter.  Nu  var  den 
unge  kaptenen  ensam  herre  ombord.  Nu  sattes  alla  klutar 
till. 

Efter  Scheffers  avgång  voro  också  Liljencrants'  dagar  som 
finansminister  räknade.  Han  hade  ingen  avundsvärd  uppgift, 
när  han  skulle  försöka  att  få  debet  och  kredit  att  gå  ihop. 
Den  riksstat,  som  förelades  1778  års  ständer,  gick  ut  på  att 
dölja  den  verkliga  ställningen  genom  att  avlägsna  alla  skul- 
der därifrån  och  gömma  dem  i  riksgäldskontoret.  Den  nya 
riksstaten  var  ett  sannskyldigt  konststycke  i  den  högre  finan- 
sen, åstadkommet  genom  Boyes,  Liljencrants'  och  Sparres 
förenade  bemödanden.  Både  Liljencrants  och  Sparre,  liksom 
också  Scheffer,  som  varit  med  vid  statens  uppgörande,  hop- 
pades dock  otvivelaktigt  att  kunna  genom  sparsamhet  få  me- 
del att  avbetala  skulderna. 

I\Ien  i  stället  växte  statsbristen  år  för  år,  och  Liljencrants 
måste  ideligen  hjälpa  sig  ur  trångmål  genom  förskott  och  små- 
lån med  anlitande  av  både  statens  och  sin  egen  kredit.  LTpp- 
repade  gånger  gav  han  dock  inför  konungen  luft  åt  sin  oro 
genom  varnande  skrivelser,  vari  han  framhöll  nödvändigheten 
av  att  minska  utgifterna,  enär  landets  fattigdom  ju  gjorde  in- 
komsterna begränsade.  Men  då  ingen  bättring  visade  sig  av 
hans  varningar,  började  till  sist  både  hans  tålamod  och  hans 
uppfinningsförmåga  att  tryta. 

En  som  emellertid  också  ledsnade  var  konungen.  Han  lät  sin 
finansminister  genom  Schröderheim  veta,  hur  missnöjd  Hans 
Maj:t  var  med  honom  både  som  ämbetsman  och  människa. 


ÄVENTYRSPOLITIK.  299 

Liljencrants  kunde  ej  uppfatta  den  skarpa  läxan  annat  än 
som  en  indirekt  anmodan  att  begära  avsked,  och  det  gjorde 
han  också.  Men  så  långt  ämnade  Gustav  icke  driva  saken  — 
ännu.  Ännu  var  Liljencrants  omistlig  för  den  utländska  kre- 
ditens skull.  Han  stannade  kvar  till  på  hösten  1786,  då  han 
utnämndes  till  riksråd  och  halvt  i  onåd  entledigades  från  sina 
övriga  befattningar  efter  att  i  nära  fjorton  år  ha  under  svåra 
förhållanden  handhaft  Sveriges  finanser  med  stor  skicklighet 
och  en  högst  sällsynt  oegennytta.  Fastän  han  under  de  sex 
första  åren  icke  hade  mer  än  400  rdr  i  lön,  hade  han  likväl 
för  sina  stora  låneoperationer  icke  mottagit  något  arvode  för 
sig  själv  eller  sina  biträden.  Genom  att  sålunda  taga  saken 
direkt  om  hand  hade  han  åt  statsverket  inbesparat  minst 
100,000  rdr,  som  bankirerna  annars  skulle  ha  tagit  i  provision. 
Men  sin  egen  förmögenhet  hade  han  till  större  delen  satt  till 
för  förvaltningen  av  kronans  pengar. 

Konungen,  som  länge  sett  sig  om  efter  ett  smidigare  och 
mindre  självständigt  verktyg  för  sina  finansplaner,  tog  till 
hans  efterträdare  Erik  Ruuth,  en  man  som  nu  i  några  år 
haft  hand  om  hertig  Karls  svårskött  a  ekonomi  och  genom 
sin  rike  svärfar  ägde  goda  förbindelser  med  Stockholms  le- 
dande finansmän.  Själv  var  han  utan  tvivel  en  dugande 
medelmåtta  men  knappast  mycket  mer. 


Furstemötet  i  Fredrikshamn. 

För  Gustav  III:s  fantasi  hägrade  bilden  av  den  segerkrönte 
fursten,  som  mötes  av  sitt  folks  jubel  och  beundras  av  hela 
världen.  Erövringspolitiken  låg  i  blodet  hos  honom  liksom  hos 
de  flesta  andra  furstar  i  den  samvetslösa  kabinettspolitikens 
tidevarv.  Man  anför  också  det  betecknande  yttrandet  av 
honom:  »Det  behövs  ett  krig  för  att  sätta  prägel  på  en  rege- 
ring.» Hans  planer  riktade  sig  först  på  Norges  erövring,  varom 
han  drömt  redan  i  början  av  sin  regering.  Hans  ärvda  ovilja 
mot  Danmark  hade  ökats  genom  denna  makts  hållning  vid 
tiden  för  statsvälvningen,  och  tanken  på  en  plötslig  kupp  vid 
lämpligt  tillfälle  hade  länge  legat  och  grott  i  Gustavs  sinne. 
Han  trodde,  att  det  gynnsamma  ögonblicket  var  kommet  på 
våren    1783,    när    ett    nytt    krig  förestod  mellan  Danmarks 


300  DET    MÖRKNAR. 

bundsförvant  Ryssland  och  Turkiet.  En  sådan  kamp  måste 
nämligen  taga  nästan  alla  Rysslands  krafter  i  anspråk. 

Nu  uppgjorde  Gustav  tillsammans  med  Toll  och  flottans 
chef,  generalamiralen  Henrik  af  Trolle,  i  djupaste  hem- 
lighet en  plan  att  genom  ett  snabbt  angrepp  på  Köpenhamn 
och  Själland  med  flottans  hjälp  och  på  Norge  från  landsidan 
tvinga  Danmaik  att  avstå  Norge.  Han  levde  i  den  tron,  att 
norrmännen  hatade  det  danska  oket  och  med  glädje  skulle 
ansluta  sig  till  Sverige. 

Med  sin  lättrörliga  fantasi  inbillade  han  sig  också,  att  ett 
orientaliskt  krig  skulle  göra  Sveriges  vänskap  mycket  mera 
eftersträvansvärd  för  Ryssland  än  det  svagt  rustade  Dan- 
marks. Varför  skulle  han  då  inte  kunna  förmå  ryska  kejsa- 
rinnan att  mot  vinsten  av  ett  förbund  med  Sverige  uppoffra 
Danmark?  Han  tyckte  sig  se  ett  tydligt  tecken  till  att  ut- 
sikterna voro  gynnsamma,  då  Katarina  själv  föreslog  ett  nytt 
möte  till  sommaren  1783  för  att  stärka  den  personliga  vän- 
skapsförbindelsen  mellan  henne  och   Gustav. 

Mötet  ägde  rum  i  Fredrikshamn,  där  de  bägge  monarkerna 
tillbragte  tre  dagar  tillsammans.  Varje  dag  sprakade  de  flere 
timmar  förtroligt  med  varandra  utan  vittnen,  och  Gustav 
syntes  mycket  belåten.  Men  en  uppmärksam  iakttagare  skulle 
dock  kunnat  märka,  att  han  inte  var  lika  förtjust,  när  han 
reste,  som  när  han  kom  dit.  Det  hade  nämligen  nu  lika  litet 
som  vid  förra  mötet  lyckats  honom  att  vinna  några  politiska 
fördelar.  Han  hade  erbjudit  Katarina  ett  förbund  av  den 
innebörd,  att  Sverige  skulle  avstå  från  sitt  gamla  förbund  med 
Turkiet,  mot  att  Katarina  lovade  att  ej  taga  parti  mot  honom, 
ifall  han  komme  i  strid  med  någon  av  hennes  bundsförvanter 
—  d.  v.  s.  Danmark  —  »vare  sig  att  han  bleve  av  dem  angripen 
eller  nödsakad  att  börja  krig  emot  dem». 

Men  här  slog  det  slint  igen.  Att  i  strid  mot  både  heder  och 
egen  fördel  uppoffra  sin  trogna  bundsförvant  Danmark  var 
något,  som  Katarina  ej  kunde  tänka  på  - —  annat  än  i  nödfall. 
Och  ett  sådant  nödfallsläge  förelåg  ej  ännu.  Gustav  hade  i 
sin  otålighet  kommit  för  tidigt,  innan  det  turkiska  kriget  ännu 
var  oundvikligt.  Katarina  svarade  därför  med  ett  motför- 
slag, som  såg  mycket  vänligt  ut  men  i  själva  verket  bröt 
udden  av  Gustavs  anfallsplan.  Hon  föreslog  honom  ett  »nor- 
diskt familjefördrag'),  som  skulle  omfatta  de  tre  grenarna  av 


ÄVENTYRSPOLITIK.  301 

den  oldenburgska  ätten,  den  ryska,  den  svenska  och  den 
danska.  På  sådant  sätt  skulle  freden  i  Norden  bäst  be- 
tryggas. 

I  själva  verket  blev  mötet  i  Fredrikshamn  således  ett  avgjoit 
nederlag  för  Gustavs  äventyrspolitik.  Men  han  gav  däiför 
icke  upp  sin  anfallsplan.  Han  hoppades,  att  utbrottet  av  det 
turkiska  kriget  skulle  även  utan  Katarinas  medgivande  möj- 
liggöra, vad  den  hänsynslöse  Toll  kallade  »det  dristigaste 
och  för  Sverige  nyttigaste  av  alla  de  storverk,  tideböckerna 
kunna  uppvisa». 

Men  Turkiets  krigsförklaring  lät  vänta  på  sig,  och  den 
gynnsamma  årstiden  för  landsättning  av  trupper  på  Själland 
förgick.  Då  måste  konungen  besluta  sig  för  att  uppskjuta 
angreppet  på  Danmark  till  nästa  sommar.  För  att  göra  slut  på 
de  krigsrykten,  som  uppkommit,  och  insöva  sina  grannar  i  sä- 
kerhet beslöt  Gustav  att  företaga  en  resa  till  Italien  på  hösten 
1783.  Under  tiden  instruerade  han  sin  minister  i  Konstanti- 
nopel att  av  alla  krafter  egga  Turkiet  till  krig,  dock  med  iakt- 
tagande av  nödig  försiktighet,  så  att  ryska  sändebudet  icke 
fattade  misstankar  och  Sverige  ej  bleve  indraget  i  kriget. 
Så  snart  det  visade  sig,  att  en  sammanstötning  var  oundviklig, 
borde  ministern  officiellt  lägga  i  dagen  den  största  iver  att 
söka  förekomma  den,  på  det  att  ryske  ministern  ej  måtte  miss- 
tänka honom  för  delaktighet  däri.  Gustav  III  hade  inte  för 
ro  skull  studerat  Machiavellis  politiska  läror. 

Om  en  machiavellistisk  statskonst  vittnade  också  hans 
beteende  mot  Danmark.  På  nyåret  1784  lät  han  sända  två 
kunskapare  till  Norge  för  att  utforska  sinnesstämningen  och, 
så  snart  de  märkte  tecken  till  missnöje  med  danska  regeringen, 
gjuta  olja  på  elden.  En  anledning  till  krig  med  Danmark 
borde  ej  vara  svår  att  framkalla,  när  det  gynnsamma  ögon- 
blicket för  en  brytning  var  kommet,  menade  Gustav,  ty  både 
Danmarks  sändebud  i  Stockholm  och  dess  utrikesminister 
voro  häftiga  och  lättretade  karlar.  Det  borde  därför  bli  lätt 
att  »giva  Danmarks  mått  och  steg  ett  anseende  av  ett  ovän- 
ligt och  fientligt  beteende».  Visserligen  hade  konungen  enligt 
regeringsformen  icke  rätt  att  på  eget  bevåg  börja  krig,  men 
—  såsom  en  medlem  av  krigsberedningen  uttryckte  sig  — 
han  »var  mästare  att  själv  sätta  färg  på  krigsanledningen  och 
börja  dansen». 


302  DET    MÖRKNAR. 

Det  verkade  emellertid  avkylande,  när  de  svenska  kun- 
skaparne återkommo  från  Norge  med  det  beskedet,  att  allt 
var  tyst  där.  Visserligen  klagade  norrmännen  över  hårda 
skatter  och  dåliga  tider,  men  inga  oroligheter  förspordes. 
Och  utsikterna  för  en  svensk  erövring  av  Norge  läto  föga 
lovande.  Enda  sättet  att  vinna  norrmännen  vore,  enligt  sak- 
kunnigas mening,  att  låta  dem  bilda  en  egen  stat  under  svenskt 
beskydd. 

Vid  denna  tid  omintetgjordes  emellertid  Gustavs  erövrings- 
planer helt  och  hållet  genom  Turkiets  hållning.  De  svenska 
eggelserna  i  Konstantinopel  kommo  för  sent.  I  januari  1784 
gav  sultanen  efter  för  Rysslands  fordringar.  Då  måste  Gustav 
återigen  låta  sina  anfallsplaner  krypa  i  skrinet  och  inställa 
rustningarna.  Hans  krigiska  stämning  dämpades  ytterligare 
genom  Trolles  plötsliga  död  på  våren  1784.  Det  var  en  oer- 
sättlig förlust  för  svenska  flottan. 

Olyckligtvis  fick  Katarina  nys  om  både  rustningarna  mot 
Danmark  och  de  svenska  uppviglingsförsöken  i  Konstanti- 
nopel, och  som  man  kan  tänka  sig,  blev  hon  inte  god.  Det 
märktes  på  den  skarpa,  hånande  tonen  i  ett  brev,  varmed  hon 
nu  gjorde  slut  på  den  intima  brevväxling,  som  i  sex  års  tid 
fortgått  mellan  henne  och  Gustav.  I  korrespondensen  med 
sina  förtrogna  gav  hon  också  uttryck  åt  sin  växande  förbitt- 
ring mot  Gustav  III,  som  hon  helst  använde  öknamn  på,  så- 
som Spader  kung  och  Don  Gustave. 

Men  nu  till  vad  som  hände  på  Gustav  III:s  italienska  resa. 


Gustavs  italienska  resa. 

Tidpunkten  för  en  dylik  nöjesresa  var  olyckligt  vald,  ty 
ända  sedan  1780  hade  skörden  slagit  fel  i  stora  delar  av  Sve- 
rige, och  på  sensommaren  1783  inrapporterades  så  svår  miss- 
växt från  nästan  alla  landsändar,  att  hungersnöd  stod  för 
dörren.  I  så  sorgliga  tider  hade  konungens  plats  bort  vara 
mitt  ibland  hans  lidande  undersåtar,  vilka  väl  behövde 
den  tröst,  som  låg  i  landsfaderns  närvaro  och  deltagande. 
Gustavs  verkliga  vänner  sökte  också  beveka  honom  att  ej 
överge  sitt  folk  i  nödens  stund.  Hans  gamle  guvernör  Karl 
Scheffer  besvor  honom  under  tårar  att  avstå  från  sin  resplan. 


ÄVENTYRSPOLITIK.  303 

Gvistav  syntes  rörd  för  ett  ögonblick  men  slutade  med  att 
förklara,  att  saken  var  beslutad  och  ej  kunde  ändras. 

Gustav  längtade  till  södern,  till  nöjen  och  kultur,  och  han 
hade,  som  sagt,  även  sina  politiska  skäl  för  resan.  Till  före- 
vändning tog  han  ett  armbrott,  som  han  ådragit  sig  strax 
före  mötet  i  Fredrikshamn  vid  en  trupprevy,  då  hans  häst 
skyggade  och  kastade  av  honom.  Benbrottet  var  redan  läkt 
men  förorsakade  honom  alltjämt  smärta,  och  han  fick  sina 
läkare  att  ordinera  en  tids  vistelse  vid  de  berömda  varma 
baden  vid  Pisa. 

Underrättelsen  om  konungens  beslut  väckte  bittra  känslor 
i  vida  kretsar  av  nationen,  och  de  besynnerligaste  rykten 
kommo  i  svang,  sådana  som  att  han  med  flit  kastat  sig  av 
hästen  för  att  skaffa  sig  en  förevändning  för  resan.  Ja  det 
påstods,  att  konung  Gustav  ämnade  liksom  drottning  Kri- 
stina avsäga  sig  regeringen  och  bli  katolik. 

Innerst  har  nog  Gustav  känt,  att  han  svek  sin  pHkt,  .då 
han  övergav  sitt  hungrande  folk  i  nödens  stund  för  att  roa 
sig  i  främmande  land.  Hans  beteende  närmast  före  avresan 
tyder  därpå.  Han  var  »vid  ett  förskräckligt  humör».  Aldrig 
hade  man  sett  honom  så  nyckfull,  aldrig  hade  han  så  hejdlöst 
kastat  sig  på  teaternöjen.  En  afton  spelades  det  fyra  dramer 
efter  varandra  på  Drottningholm,  där  konungen  hela  tiden 
uppehöll  sig.  Det  var,  som  om  han  velat  på  det  sättet  slå 
bort  de  oroliga  tankarna,  nedtysta  den  varnande  rösten  från 
sitt  bättre  jag.  Slutligen,  efter  en  teaterföreställning  den  27 
september,  »stal  han  sig  lilla  trappan  bort»,  berättar  Arm- 
felt,  och  for  från  Drottningholm  på  en  slup  till  Fittja,. 
varifrån  han  klockan  2  på  natten  anträdde  sin  resa  i  vagn. 
Färden  fortgick  genom  dag  och  natt  och  »liknade  mer  en. 
flykt  än  en  resa». 

Regeringen  uppdrogs  under  konungens  frånvaro  åt  rådet,, 
men  en  mängd  ärenden  överlämnades  åt  särskilda  myndig- 
heter eller  kommissioner.  Den  mäktigaste  var  en  hemlig 
beredning  med  utomordentlig  makt,  som  konungen  tillsatte- 
utan  rådets  vetskap  för  att  leda  arbetet  på  arméns  och  flot- 
tans utrustning  —  Gustav  umgicks  ju  med  krigsplaner.  Toll 
och  Trolle  voro  de  drivande  krafterna  i  krigsberedningen. 
För  att  Karl  Sparre  icke  skulle  stå  hindrande  i  vägen,  tog 
Gustav   honom  med   sig   till    Italien.     Förgäves  gjorde  över- 


304  DET    MÖRKNAR. 

ståthållai-en  allt  för  att  slippa  ifrån  resan.  Han  framhöll  sin 
ålder  och  sjuklighet  och  sina  många  uppdrag  här  hemma, 
men  ingenting  hjälpte.  Toll  lyckades  med  sin  kända  fintlig- 
het  i  det  längsta  dölja  krigsberedningens  existens  och  föra 
både  allmänheten  och  rådet  på  villospår.  Men  till  slut  kom 
dock  hemligheten  i  dagen. 


I  slutet  av  november  1783  anlände  »greven  av  Haga», 
under  vilken  titel  konung  Gustav  Hl  företog  sin  resa,  till 
Verona.  Där  blev  han  ytterst  förekommande  mottagen  av 
republiken  Venedigs  ståthållare,  »il  capitano  podestä»,  som 
inbjöd  konungen  med  svit  till  en  »conversazione»  i  sin  bostad. 
»Man  åt  glasser  och  konfekt  och  drack  lemonad  ur  buteljer», 
säger  Armfelt.  Dessutom  undfägnades  man  med  sång,  och 
det  märktes  genast,  att  man  kommit  söder  om  Alperna,  ty 
den  bäste  sångaren  var  kastrat  eller,  som  man  här  vanligen 
säger,  soprano.  Armfelt  fann  hela  tillställningen  ganska  trå- 
kig. De  italienska  damerna  beskriver  han  såsom  »målade  i  vitt, 
rött  och  svart,  tämligen  illa  coifferade  och  chausserade  men 
präktigt  utstyrda  med  många  diamanter.  De  säga  allt  vad 
de  tänka  och  göra  allt  vad  som  faller  dem  in.»  Ännu  mindre 
funno  ungherrarne  i  Verona  nåd  för  hans  ögon.  Han  kallar 
dem  »de  sottaste^  personnager  i  världen,  antingen  svinaktiga 
eller  utspökade  som  buffoner'-'  på  italienska  teatern». 

Till  sina  gästers  förnöjelse  tillställde  podestån  också  en 
tjurfäktning  i  Veronas  berömda  amfiteater.  Expeditions- 
sekreteraren, sedermera  statsrådet  Gudmund  Göran  Adlerbeth, 
som  också  hörde  till  konungens  ressällskap,  redogör  för  sina 
intryck  av  denna  tillställning  sålunda:  »Själva  skådespelet 
var  av  föga  värde.  Inom  det  på  f äktbanan  inrättade  skranket 
insläpptes  en  oxe  i  sänder,  mot  vilken  hundar  hetsades  av 
slaktardrängar,  klädda  i  vita  tröjor.  Både  oxar  och  hundar 
voro  så  fredliga,  att  de  knappt  kunde  retas  till  våldsamheter. 
När  äntligen  hundarna  rusade  på  oxen  och  beto  honom  i  hals 
och  öron,  befriade  han  sig  väl  med  hornen  och  kastade  en 
eller  annan  av  sina  fiender  till  jorden  men  utan  att  göra  dem 


'  Dummaste.  —  ^  Gjckelmakarc,  narrar. 


ÄVENTYRSPOLITIK.  305 

vidare  skada.  Emellertid  ådrogo  sig  dessa  tillfälligheter  de 
ivrigaste  handklapp  och  bifallsrop.  Så  snart  en  oxe  blivit 
trött  eller  sårad,  fördes  han  ut,  och  en  annan  insläpptes.» 

Vistelsen  i  Pisa  blev  dödande  tråkig  både  för  konungen 
och  för  hans  svit.  Vädret  var  kallt  och  otrevligt,  säsongen  var 
slut,  och  svenskarne  voro  nästan  de  enda  kurgästerna.  Gustav 
förströdde  sig  genom  utfärder  till  Livorno  och  Lucca  samt 
påhälsningar  hos  storhertig  Leopold  av  Toskana  —  sedermera 
kejsar  Leopold  II  —  som  vistades  i  Pisa.  Storhertigen  ville 
liksom  Gustav  gälla  för  en  av  upplysningens  föregångsmän 
på  tronen,  och  de  bägge  furstarne  hade  mycket  att  spraka 
om.  Men  Gustav  anade  icke,  att  »den  sluge  florentinaren» 
begagnade  tillfället  att  utforska  hans  politiska  tänkesätt  och 
planer.  De  oförsiktiga  yttranden,  han  fällde  om  Ryssland 
och  dess  kejsarinna,  inbcrättades  av  Leopold  till  hans  broder 
kejsar  Josef  II  och  av  denne  till  Katarina. 

Måhända  får  man  tillskriva  Pisas  tråkighet  huvudsakliga 
förtjänsten  av  att  Gustavs  arm  blev  bra  redan  efter  14  dagar. 
Han  styrde  då  kosan  till  en  trevligare  plats,  till  Florens,  där 
han  stannade  en  hel  månad  under  nöjen  och  outtröttliga 
studier  av  de  rika  konstsamlingarna  från  antiken.  Omedel- 
bart efter  ankomsten  dit  har  Armfelt  antecknat  i  sin  dagbok: 
»Konungen  själv  visade  oss  vägen,  ty  stadens  karta  hade  han 
redan  i  sitt  huvud.»  Därifrån  fortsatte  Gustav  till  Rom,  dit 
han  anlände  sent  på  julafton.  Här  befann  sig  en  annan  be- 
römd furste,  nämligen  ingen  mindre  än  tyske  kejsaren  Jo- 
sef II,  som  Gustav  redan  träffat  i  Florens.  På  juldagen  fick 
världen  bevittna  det  sällsamma  skådespelet,  att  medan  påven 
själv  förrättade  mässan,  knäböjde  kejsaren  vid  foten  av  S:t 
Peters  altare  sida  vid  sida  med  efterträdaren  till  den  konung, 
som  150  år  förut  fallit  såsom  Roms  störste  och  ärofullaste 
motståndare.  Något  närmande  i  övrigt  medförde  dock  icke 
mötet  mellan  de  bägge  monarkerna.  De  voro  också  alldeles 
för  olika  varandra.  Kejsar  Josef  var  nykter  och  prosaisk, 
enkel  i  sina  vanor  och  sträv  i  sitt  uppträdande.  Han 
kunde  inte  alls  med  en  sådan  natur  som  Gustav  III,  som  bar 
nordstjärnans  kraschan  t.  o.  m.  på  nattrocken.  Däremot 
blev  konungen  mycket  förekommande  mottagen  i  Vatikanen 
av  påven,  den  gamle  vänlige  Pius  VI,  som  satte  värde  på 
Gustavs  fördragsamhet  mot  katolikerna  1  Sverige. 

20—204364.     G  rim  berg,  Svenska  folkets  vnderbara  öden.     VII. 


306 


DET    MORKNAH. 


Den  gladaste  delen  av  resan  blevo  de  fem  veckor,  som  till- 
bragtes  i  Neapel,  vars  levnadsglade,  njutningslystne  »lazzaron- 
konung»  mottog  främlingarne  från  Norden  med  storartad 
gästfrihet.  Det  blev  en  oavbruten  rad  av  nöjen  och  festlig- 
heter —  men  så  var  också  den  glada  karnevalstiden  inne. 

Hans  neapolitanska  Majestät  blev  alldeles  förtjust  i  Arm- 
felt.  Ibland  hittade  de  bägge  sprakfålarna  på  att  roa  sig  med 
brottning.  Första  gången  var  det  efter  en  glad  middag,  då 


Gustav  III  beser  Vatikcmcns  konstsamlingar  under  påvens  ledning. 
Samtida  målning  av  Gagncreaux. 


»diskurserna  varit  särdeles  fria  och  muntra».  —  »Konungen 
blev  litet  efter  på  styrkans  vägnar,  men  i  vighet  är  han  min 
överman»,  säger  Armfelt;  och  konung  Ferdinand  sade  honom 
den  artigheten,  att  Hans  Maj:t  ville  hellre  vara  hans  vän  än 
hans  fiende. 

Gustav  försummade  ej  heller  den  omgivande  traktens 
många  sevärdheter.  Han  var  uppe  på  Vesuvius  och  besökte 
Pompeji  och  andra  ruinstäder.  I  Pompeji  pågingo  utgräv- 
ningar, och  Adlerbeth  berättar:  »Under  vårt  besök  upphäm- 
tades några  lerkrukor  utur  jorden,  föga  sällsynta  och  kanhända 


ÄVENTYRSPOLITIK.  307 

ditlagda  för  atl  giva  herr  greven  av  Haga  det  nöjet  att  se  en 
lyckad  utgrävning.» 

Om  besöket  på  Vesuvius,  som  företogs  den  21  februari, 
berättar  han,  att  man  red  på  åsnor,  tills  man  uppnådde  själva 
spetsen.  »Denna  kavalkad  av  några  och  trettio  personer, 
vårdslöst  klädda,  en  och  en  efter  varannan  på  borickor,  som 
vardera  av  en  karl  leddes  vid  munnen  med  en  repstump  och 
efterföljdes  av  en  annan  karl,  som  höll  i  svansen,  var  en  scen, 
värdig  att  beskrivas  av  Scarron^»  Sedan  vidtog  den  besvärliga 
delen  av  bestigningen.  »Det  lösa  gruset»,  säger  Adlerbeth, 
»rasar  nedför  vid  vart  steg,  så  att  man  behöver  hjälp  av  karlar, 
som  vid  detta  tillfälle  mot  betalning  äro  följaktige.  Gemen- 
ligen  biträda  två  karlar  var  resande.  De  hava  hängslen  över 
axlarna,  i  vilka  man  fattar  med  händerna  och  låter  så  släpa 
sig  uppåt.  Karlen  med  hängslena  går  naturligtvis  före  den 
resande.  Den  andre  går  vanligen  efter  och  skjuter  på.  —  Men 
herr  greven  av  Haga  och  damerna  läto  sig  bäras  på  träbårar.» 
Återfärden  nedför  kraterkäglan  gick  betydligt  fortare  än 
bestigningen. 

Hemresan  från  Neapel  gick  över  Rom,  där  konungen  nu 
stannade  nya  fem  veckor  och  njöt  av  museernas  rika  sam- 
lingar och  minnena  från  världsstadens  ärorika  forntid.  Efter 
festliga  dagar  i  Parma  och  Venedig  sade  Gustav  i  Genua  vid 
sommarens  inbrott  det  soliga  Italien  farväl.  En  ekonomiskt 
anlagd  rådsherre  i  Genua,  som  tyckte,  att  besöket  skulle  vålla 
staden  onödiga  kostnader,  hade  vid  rådplägningen  om  hur 
man  skulle  mottaga  den  höge  gästen  yttrat  följande  ovanligt 
tänkvärda  ord,  som  ännu  finnas  bevarade  i  Genuas  arkiv:  »Jag 
anser,  att  det  vore  en  högst  önsklig  sak,  att  konungar  ville 
låta  bli  att  resa.  Men  jag  ser  nu,  att  detta  är  en  sed,  som  an- 
tagits av  alla,  även  av  dem  som  bo  allra  längst  bort;  och  där- 
före,  när  dylika  omständigheter  inträffa,  måste  republiken 
tåligt  underkasta  sig  denna  beskattning.» 

Gustav  styrde  nu  kosan  till  Paris  —  till  nya  nöjen  men  också 
till  viktiga  diplomatiska  förhandlingar.  Här  formligen  »sim- 
made konungen  och  hans  svit  i  fester  och  nöjen  av  alla  slag» 
—  för  att  begagna  en  deltagares  ord.  Teatrarna  ansträngde 
alla  sina  krafter  för  att  roa  greven  av  Haga.    Ofta  besökte 


^  Skarrå'ng:    en    för    sin    kvickhet   berömd   fransk  författare  från 
1600-talet,  mästare  i  att  parodiera. 


308  DET    MÖRKNAR. 

han  två  eller  tre  teatrar  samma  afton,  och  sedan  for  han  på 
supé,  som  slutade  först  efter  midnatt.  Hans  följeslagare  blevo 
alldeles  uppgivna;  men  själv  tycktes  han  inte  känna  någon 
trötthet.  Gustavs  popularitet  från  hans  förra  Parisbesök 
levde  kvar  och  gav  sig  ofta  tillkänna.  Överallt,  där  han 
uppträdde  mera  offentligt,  hälsades  han  av  allmänheten  med 
bifallsyttringar.  På  teatern  mottogs  han  med  handklapp- 
ningar, och  om  föreställningen  redan  tagit  sin  början,  så  togo 
skådespelarne   om   pjäsen   från   början. 

Gustav  uppsökte  också  sina  gamla  vänner  från  1771  — 
till  och  med  grevinnan  Dubarry  gjorde  han  en  visit.  Inom  dam- 
världen voro  hans  gamla  väninnor  grevinnan  de  Boufflers 
och  de  la  Marek  främsta  föremålen  för  hans  uppmärksamhet. 
När  man  spefullt  anmärkte,  att  han  tycktes  föredraga  de 
gamla  damerna  framför  de  unga,  svarade  han:  »Vänskapen 
är  alltid  ung.»  Med  familjen  de  la  Marek  kom  det  dock  till 
brytning  genom  en  sorglig  händelse.  Konungens  gunstling, 
den  glade  och  elegante  kammarjunkaren  Peyron,  som  under 
sin  tjänstgöring  i  franska  armén  haft  en  greve  de  la  Marek  till 
regementschef,  hade  jämte  flere  andra  begått  subordinations- 
brott  och  blivit  utstruken  ur  armén.  Det  oaktat  uppsökte  han 
nu  i  Paris  sin  forne  chef  men  blev  skymfligt  avvisad,  utma- 
nade honom  då  på  duell  och  föll  för  hans  värja.  De  la  Marek 
blev  livsfarligt  sårad  men  kom  sig.  Tilldragelsen  gjorde  ett 
djupt  intryck  på   konungen. 

Grevinnan  de  Boufflers  hade  Gustav  träffat  fyra  år  förut, 
då  han  vistades  en  tid  i  Spa.  Hon  hade  då  ej  förmått  uthärda 
skilsmässans  kval  utan  farit  efter  Gustav  till  Bryssel,  där  hon 
tog  in  på  samma  hotell  som  han  för  att  ännu  en  gång  få  träffa 
honom  —  och  ännu  en  gång  genomgå  avskedets  smärta. 
Hon  skrev  sedan  till  honom:  »Ni  har  vållat  mitt  livs  olycka: 
Ni  har  kastat  in  däri  en  tomhet,  som  ej  kan  fyllas.»  Döm  då 
om  hennes  förtvivlan,  när  hon  nu  trodde  sig  märka,  att  den 
dyrkades  vänskap  för  henne  höll  på  att  svalna.  Som  vän  ansåg 
hon  det  också  vara  sin  plikt  att  tala  allvarsord  om  hans 
hejdlösa  nöjeslystnad,  som  man  med  skäl  tadlade  i  själva  det 
nöjeslystna  Paris,  och  påminna  honom  om  hans  plikt  som  stor 
man  att  ålägga  sig  måtta  i  allt. 

Flere  gånger  besökte  Gustav  den  nye  konungen,  Ludvig  XVI, 
och  hans  sköna  gemål,  Marie  Antoinette,  i  Versailles,  där  man 


ÄVENTYRSPOUTIK.  309 

gav  fester  till  hans  ära.  Glanspunkten  var  en  trädgårdsfest, 
som  drottningen  gav  i  sitt  älsklingsslott  Lilla  Trianon  i  Ver- 
sailles slottspark.  Först  spelades  en  opera,  sedan  superade 
gästerna  i  trädgårdspaviljongerna,  och  slutligen  blev  hela 
trädgården  illuminerad.  Alla  damer  voro  vitklädda.  »Det 
var»,  skrev  konungen  till  Creutz,  »ett  verkligt  feeri,  en  syn, 
värdig  de  elyseiska  fälten.» 

Men  mitt  i  nöjenas  virvel  skulle  politiken  ha  sin  beskärda 
del.  Den  första  —  ehuru  ingalunda  största  —  frågan  gällde 
ett  löfte,  som  Frankrikes  regering  givit  Sverige  redan  under 
väpnade  neutralitetens  dagar,  att  förskaffa  det  en  ö  i  Väst- 
indien såsom  koloni.  Helst  önskade  Gustav  Portorico,  men  det 
visade  sig  omöjligt  att  få.  Efter  lång  tvekan  beslöt  sig  franska 
regeringen  slutligen  för  att  avstå  den  lilla  ön  S  :t  Barthélemy, 
som  på  grund  av  sin  obetydlighet  och  avlägsenhet  från  Frank- 
rikes övriga  kolonier  kunde  offras  utan  större  avsaknad. 
Uppgörelsen  härom  hade  formen  av  ett  handelsfördrag,  enligt 
vilket  Frankrike  till  gengäld  för  sin  gåva  erhöll  en  nederlags- 
plats i  Göteborg  för  sina  handelsvaror.  Man  hade  valt  han- 
delsfördragets form  för  att  avleda  Europas  uppmärksamhet 
från  de  betydligt  viktigare  hemliga  förhandlingar,  som  därefter 
vidtogo. 

Gustav  ryckte  nämligen  sedan  fram  med  ett  förslag  till 
ett  kraftigt  väpnat  förbund  mellan  Sverige  och  Frankrike. 
Han  sökte  skrämma  med  faran  för  båda  makterna  av  ryska 
kejsarinnans  strävan  att  tillvälla  sig  övermakten  i  Norden, 
och  han  sökte  pigga  upp  stämningen  med  antydningar  om 
att  hon  genom  frestande  anbud  försökte  locka  Sverige  över 
på  sin  sida.  Nu  erbjöd  sig  Gustav  att  vid  behov  komma  till 
Frankrikes  hjälp  med  en  ansenlig  flotta,  om  Ludvig  XVI 
å  sin  sida  ville  förbinda  sig  att  kraftigt  bistå  Sverige  i  krig 
samt  ge  det  en  hjälp  av  20  millioner  francs  på  en  gång  för  att 
stärka  sitt  försvar. 

20  millioner  francs!  Det  var  ingen  småsumma  för  en  rege- 
ring, som  själv  hade  stora  finansiella  svårigheter  att  dras  med. 
Men  Gustav  höll  i  sig.  Till  slut  kom  Ludvig  överens  med  sina 
rådgivare,  att  såframt  konungen  av  Sverige  ej  läte  sig  av- 
skräckas, kunde  man  ej  alldeles  avslå  hans  begäran  om  nya 
subsidier,  ty  annars  riskerade  man  en  brytning  med  honom. 
Och   Gustav  lät  sig  icke  avskräckas.    Vid   en  ny   konferens 


310  DET    MÖRKNAR. 

utvecklade  den  franske  finansministern  ytterligare  de  skäl, 
som  hindrade  Frankrike  att  göra  konungen  till  viljes,  men 
slutade  med  att  förklara,  att  det  kanske  vore  möjligt  att  gå 
Hans  Maj:ts  önskan  till  mötes,  ifall  han  nöjde  sig  med  t.  ex. 
6  millioner  att  erläggas  inom  fem  år. 

Nära  tre  fjärdedelar  alltså  avprutade!  Gustav  anlade  en  min 
av  djupt  sårad  stolthet.  Men  i  själva  verket  hade  han  redan 
förut  på  egen  hand  gjort  av  med  en  ansenlig  procent  av  sina 
illusioner  och  var  inte  omöjlig  att  pruta  med.  När  det  kom 
till  kritan,  tog  han  fasta  på  det  gjorda  anbudet  och  förklarade, 
att  han  var  tacksam  för  detta  bevis  på  franske  konungens 
vänskap. 


Om  det  politiska  resultatet  av  Gustavs  italienska  och  fran- 
ska resa  gäller  detsamma  som  om  hans  ryska  färd  sommaren 
förut:  i  grund  och  botten  voro  bägge  dessa  diplomatiska 
rekognosceringsturer  misslyckade.  Visserligen  hade  de  nya 
subsidierna  sitt  reella  värde,  men  å  andra  sidan  hade  Gustav 
måst  konstatera,  att  lika  litet  som  ryska  kejsarinnan  velat 
vara  med  om  att  släppa  honom  på  Danmark,  lika  litet  kunde 
han  i  Frankrikes  dåvarande  regering  påräkna  någon  hjälp 
för  de  erövringar  från  sin  granne  i  väster,  varom  han  drömde. 
Den  franska  regeringen  hade  alltför  många  och  alltför  svåra 
inre  problem  att  lösa  för  att  vilja  dragas  in  i  andra  furstars 
äventyrspolitik.  Ludvig  XVI  hugnade  Gustav  med  att  uttala 
den  förhoppningen,  att  det  svenska  försvarsväsendets  styrka 
skulle  vara  ägnat  att  betrygga  freden  i  Norden,  och  att 
Sveriges  konung  skulle  undvika  varje  åtgärd,  som  kunde  ge 
anledning  eller  förevändning  till  oro  för  vem  det  vara  månde! 
Och  den  franske  utrikesministern  yttrade  sin  fägnad  över  att 
konung  Gustav  nu  skulle  få  ostörd  njuta  den  glädjen  att  ute- 
slutande få  sysselsätta  sig  med  sitt  folks  lycka.  »Detta  slag 
av  ära,  som  är  efter  Eders  Maj:ts  sinne,  är  vida  att  föredraga 
framför  den  bedrägliga  glans,  som  omgiver  erövringslystna 
furstar.» 

Men  ej  ens  en  så  påtaglig  verklighet  förmådde  lägga  hämsko 
på  Gustavs  ärelystnad  och  fantasirika  storhetsplaner.  Vid 
minsta  utsikt  till  att  krigslågan  i  Europa  åter  skulle  tändas 


ÄVENTYRSPOLITIK.  31  1 

gladde  han  sig  och  ville  vara  med.  På  hösten  1784  såg  det 
krigiskt  ut  mellan  Holland  och  tyske  kejsaren,  som  var  Kata- 
rinas bundsförvant.  Tvärt  var  svenske  konungen  inbegripen 
i  underhandlingar  om  att  hjälpa  holländarne  och  drev  på  dem 
efter  bästa  förmåga.  Men  till  Gustavs  stora  missräkning 
uppträdde  Frankrike  som  medlare,  och  såväl  Ludvig  XVI 
som  hans  utrikesminister  varnade  svenske  konungen  för  att 
lita  för  mycket  på  de  sluga  holländska  affärsmännen.  Det 
retade  Gustav,  och  med  sorg  fann  han  den  franska  regeringen 
»för  varje  dag  mera  svag  och  egoistisk».  Emellertid  försökte 
han  på  allt  sätt  pigga  upp  den.  Bland  annat  skrev  han  ett 
brev  till  konung  Ludvig,  vari  han  beklagade  sig  över  sina 
grannars  hotfulla  planer,  vilka  aldrig  lämnade  honom  i  ro.  Nu 
sökte  de  också  tvinga  honom  in  i  en  trippelallians  med  Ryss- 
land och  Danmark.  Han  skulle  dock  aldrig  finna  sig  däri. 
Bleve  han  angripen,  skulle  han  ej  inskränka  sig  till  defensiven 
utan  uppsöka  själva  källan  till  det  onda.  Och  han  antydde, 
att  Petersburg  vore  i  dens  våld,  som  behärskade  havet.  Slutet 
på  visan  var  naturligtvis,  att  det  fattiga  Sverige  behövde 
pengar,  och  det  vore  därför,  som  Hans  Maj:t  lyssnat  till  Hol- 
lands anbud  om  subsidieförbund.  —  Kort  därefter  instruerade 
Gustav  sin  minister  i  Paris,  Stad,  alt  för  franska  regeringen 
framhålla  fördelen  av  att  Sverige  bleve  förstärkt  med  Norge. 
Om  så  skedde,  skulle  Sverige  kunna  utsända  en  flotta,  som  i 
förening  med  den  franska  skulle  imponera  t.  o.  m.  på  England. 

Det  visade  sig  snart,  att  franska  regeringen  bättre  än  den 
svenska  kände  till  det  europeiska  läget  och  holländarnes  verk- 
liga planer.  Tvisten  mellan  dem  och  kejsaren  bilades  näm- 
ligen på  fredlig  väg  på  hösten  1785,  och  Gustav  Hl  stod  där 
med  ännu  en  avkylande  erfarenhet  av  livet. 

Men  då  hade  han  redan  varit  ute  på  annat  håll  och  gripit 
efter  en  möjlighet  att  få  vara  med  i  storpolitiken.  Det  hade 
inte  behövts  mer,  än  att  Fredrik  H  i  Preussen  i  ett  brev  till  sitt 
sändebud  i  Petersburg  yttrade  sig  fördelaktigt  om  Gustav  och 
Sveriges  dåvarande  styrka.  Så  här  hade  hans  ord  fallit: 
»Kejsarinnan  gör  orätt  i  att  ringakta  konungen  av  Sverige; 
om  han  och  jag  ville,  skulle  vi  kunna  göra  livet  rätt  surt  för 
henne.»  Detta  hade  mottagaren  av  brevet  berättat  för  svenska 
sändebudet  i  Petersburg,  som  i  sin  tur  glatt  sin  konung  därmed. 
I  svenska  regeringens  nästa  skrivelse  till  sin  minister  i  Peters- 


312  DET    MÖRKNAR. 

burg  hade  Gustav  egenhändigt  tillagt,  att  konungen  av  Sverige 
skulle  vara  ännu  starkare,  om  han  finge  handla  i  gemenskap 
med  en  så  stor  och  mäktig  furste  som  hans  morbror  för  att 
återställa  den  störda  jämvikten  i  Norden.  De  skulle  tillsam- 
mans kunna  skapa  ett  nytt  politiskt  system  på  solidare  grund- 
val, än  de  europeiska  kabinetten  på  länge  ägt.  Ty  somliga 
av  dem  hade  förts  in  på  avvägar  genom  furstarnes  gränslösa 
ärelystnad,  andra  genom  ministrarnes  vankelmod.  —  Och 
det  skulle  han  sägal  Dessa  sanningens  och  visdomens  ord 
voro  avsedda  att  frambäras  till  preussiska  sändebudet  i 
Petersburg.  Men  när  de  befordrats  vidare  till  konung  Fredrik, 
svarade  han  så  avkylande,  att  det  var  nog  t.  o.  m.  för  Gustav 
III.  I  hans  förtroliga  brev  till  Creutz  lät  det  nu  helt  annor- 
lunda: i  Berlin  vore  ingenting  att  vinna,  så  länge  hans  mor- 
bror levde.  Man  finge  ställa  sitt  eventuella  framtidshopp  på 
Fredriks  efterträdare.  ^Misstroendet  emellan  Gustav  III  och 
Fredrik  den  store  var  alltför  djupt  rotat. 


Resultatet  av  Gustavs  äventyrspolitik  hade  blivit,  att 
Sverige  stod  lika  isolerat  som  vid  hans  tronbestigning,  och 
att  hans  göranden  och  låtanden  ännu  mera  misstänksamt  än 
någonsin  bevakades  av  grannarne.  På  samma  gång  hade  krigs- 
rustningarna i  förening  med  missväxten  förstört  rikets  drät- 
sel. Ej  ens  de  franska  subsidierna  förslogo  att  fylla  bristerna, 
utan  stora  utländska  lån  måste  upptagas,  fastän  Liljen- 
crants  påvisade,  att  man  knappt  förmådde  betala  räntorna 
på  den  skuld,  som  riket  redan  ådragit  sig. 

Litteratur:    C.  T.  Odhner,  Gustaf  III  och  Katarina  II  åren  1783 
—1784  (Nordisk  tidskrift  för  år  1879). 


Den  svåra  hungersnöden  1783— 1784. 

MEDAN  konungen  roade  sig  i  främmande  land  och  där 
förberedde  en  ny  krigspolitik,  var  livet  för  stora  ska- 
ror av  hans  undersåtar  en  ojämn  kamp  med  döden. 
Den  ovanligt  långa  och  stränga  vintern  1783 — 84  förvärrade 
hungersnöden  ytterligare.    Ända  till  slutet  av  mars  låg  det 


DEN    SVÅRA    HUNGERSNÖDEN    1783 1784.  313 

sådana  snömassor  på  vägarna,  att  det  var  nästan  omöjligt 
att  komma  fram  med  häst  och  åkdon.  Havet  var  isbelagt 
till  långt  fram  i  maj,  och  insjöarna  ända  in  i  juni.  Allt  detta 
hämmade  den  spannmålsutdelning,  som  regeringen  satt  i 
gång,  och  ingen  säd  kunde  komma  in  från  utlandet.  Mången- 
städes sökte  människorna  uppehålla  livet  med  bröd  av  bark 
och  halm,  ben  och  agnar.  Folk  måste  tillgripa  halmtaken 
på  sina  stugor  som  föda  åt  sig  och  sina  kreatur.  Men  när  de 
voro  slut,  hade  de  arma  djuren  ingenting  att  äta,  och  för- 
gäves spejade  man  efter  ett  grönt  strå  på  marken.  En  sam- 
tida beskriver  tillståndet  sålunda:  »Hela  landsorter  blevo 
alldeles  utmärglade.  Hela  hopar  av  människohamnar  funnos 
känslolösa  för  allt  annat  än  vad  som  kunde  tjäna  till  föda. 
Huru  många  nödgades  icke  att  med  onaturlig  spis  uppehålla 
sina  usla  liv!  Huru  stort  var  icke  det  antal,  som  måste  ut- 
gjuta tårar  och  suckar  i  sina  taklösa  kojor,  där  ända  till  den 
halvruttnade  halmen  åtgått  till  delning  emellan  dem  och 
kreaturen,  vilka  lika  med  deras  ägare  icke  förmådde  bära 
sina  egna  kroppar!» 

I  gripande  verser  har  Bengt  Lidner  i  sin  dikt  »Året  1783» 
skildrat  de  arma  människornas  lidanden: 

»Se,  hur  i  hungerns  fjät  den  bleka  döden  bävar! 

Se,  i  en  svartnad  grop,  hur  ögat  sjunket  står! 

Se,  på  den  svultna  kind  en  långsamt  pressad  tår! 

Vart  för  min  känsla  mig?     Ack!  jag  en  koja  hinner 

och  strax  ett  utsträckt  hk  vid  fallna  porten  finner. 

Förtvivlans  suckar  blott,  ej  tårar  gjutas  hir: 

den  ännu  gråta  kan  ej  rätt  olycklig  är. 

Håll,  ömkansvärda  mor .  .  .  Naturen  sig  förskräcker, 

då  barnet  i  ditt  sköt  de  matta  armar  sträcker. 

Bröd!  .  .  .  vilket  fasligt  ljud!  ack!  kväv  ditt  modersbröst! 

Bröd!  .  .  .  Gud!  med  denna  blick!  Bröd  .  .  .  Gud!  med  denna  röst! 

Nej!  nej!  hon  blott  en  suck,  som  allt  åt  Skaparn  säger. 

ett  famntag  för  sitt  barn,  för  sig  en  avgrund  äger.» 

Det  var  den  långvarigaste  missväxt,  som  vårt  folk  genom- 
gått under  den  tid  tabellverkets  statistik  inregistrerat  död- 
ligheten, äktenskapsfrekvensen  och  nativiteten.  Jämför  man 
siffrorna  för  år  1784  med  motsvarande  för  år  1775  —  ett  av 
de  fördelaktigaste  åren  under  Gustav  HI:s  regering  —  finner 
man,  att  siffran  för  dödsfall  år  1784  i  förhållande  till  folk- 
mängden ökades  med  \'>,  medan  antalet  ingångna  äktenskap 


314  DET    MÖRKNAR. 

gick  tillbaka  med  \i  och  antalet  födda  med  ^  6.  Men  hur  sorg- 
ligt tillståndet  än  var,  så  blev  det  dock  ej  så  bedrövligt  som 
under  nödåren  1771 — 73,  ty  regeringen  hade  dock  denna  gång 
vida  större  förmåga  att  bringa  hjälp. 

Collegium  medicum  utfärdade  i  juni  1784  en  varning  mot 
»det  så  kallade  nödbrödet,  vilket  tillagas  av  för  hälsan  skade- 
lige  ämnen,  såsom  bark,  mäsk,  agnar,  ollon,  ben,  stötte  eller 
brände,  ljung-  och  linfrösknopp,  sönderskuren  halm,  såg- 
spån med  flere  dylike  och  lägger  grunden  till  dödliga  och 
obotliga  sjukdomar,  vara  1773  års  rödsot  och  rötfebrar  ännu 
äro  ett  talande  bevis».  I  stället  tillråddes  andra  utvägar  att 
uppehålla  livet  med  »en  både  sund  och  smakelig  föda». 
Isynnerhet  borde  folk  äta  hästkött,  och  för  övrigt  kunde 
»alle  inom  riket  varande  så  väl  hemtamda  som  vilda  fyrfotade 
djur  av  större  och  mindre  arter»  mycket  väl  ätas.  »De  djur, 
som  hava  en  frän  och  vidrig  smak,  kunna  dels  i  vatten  först 
tvättas  och  däri  mer  eller  mindre  tid  läggas,  dels  uti  ättika 
förvaras,  varigenom  både  mörhet  och  smaklighet  tillika 
vinnes.  Detsamma  gäller  om  alla  slags  fåglar,  både  de,  som 
vanligen  ätas,  och  de,  som  av  fördomar  eller  okunnighet 
ratas,  intet  enda  inom  riket  varande  slag  undantaget.  Av 
fiskar  finnes  icke  heller  något  slag,  som  icke  med  god  nytta 
kan  förtäras.»  Ytterligare  rekommenderas  rötter  av  mjölktistel 
och  kardborre,  kvickrot  samt  renlav  och  islandsmossa,  »vilka 
dels  strax  torkas,  stötas  eller  malas  till  mjöl  eller  ock  tvättas 
och  sedan  kokas  med  mjölk  eller  vatten».  Till  sist  uppmanar 
collegium  »välsinnade  medborgare  i  allmänhet  och  präster- 
skapet isynnerhet  att  understödja  desse  collegii  välmenta 
råd  hos  de  enfaldiga,  helst  vad  nyttjandet  av  allehanda  djur 
och  fåglar  angår,  emedan  inrotade  fördomar,  okunnighet  och 
skadeliga  vanor  bäst  utrotas  genom  ansedde  mäns  efterdöme 
och  förmaningar». 

En  välsignad  sak  visade  sig  nu  potatisen  vara  i  de  trakter, 
där  denna  mera  allmänt  odlades.  Erfarenheterna  därifrån 
satte  också  för  framtiden  fart  i  potatisodlingen  över  nästan 
hela  riket.  Så  mycket  starkare  framstod  under  dessa  för- 
hållanden det  fördärvliga  i  att  en  stor  del  av  den  allra  fe- 
taste åkerjorden  numera  användes  till  tobaksodling.  På 
hösten  1785  avlät  collegium  medicum  till  Kungl.  Maj:t 
en  skrivelse,  vari  framhölls  nödvändigheten  av  att  inskränka 


DEN    SVÅRA    HUNGERSNÖDEN'    1783  — 1784.  315 

på  tobaksplanteringarna  och  i  stället  »leda  allmogens  plan- 
teringslusta på  nyttigare  och  födande  ämnen».  Helst  borde 
tobaksodlingen  överlämnas  åt  städerna,  »som  hava  mera 
ämnen  för  dylika  planteringar».  Därmed  skulle  även  andra 
fördelar  följa:  dels  bleve  tobaken  allmänt  beredd  vid  riktiga 
fabriker  och  alltså  »för  hälsan  mindre  skadelig,  än  då  den 
utan  all  förmildring  rå  och  omogen  nyttjades»;  dels  skulle 
det  överhandtagande  missbruket  av  den  skadliga  varan  bland 
allmogen  minskas,  då  den  för  reda  penningar  måste  från  stä- 
derne  hämtas».  Särskilt  kunde  man  i  sådant  fall  hoppas  på 
att  oskicket  att  bruka  tobak  skulle  upphöra  bland  »ungdomen, 
rikets  framgena  hopp,  vilken  ifrån  späda  åren  av  ett  slags 
elterapningslusta  eller  inbillning  att  härigenom  likna  de  äldre 
sluteligen  därföre  får  en  sådan  smak,  att  tobak  icke  kan  um- 
bäras». 


I  slutet  av  juli  1784  steg  Gustav  i  Warnemiinde  ombord  på 
den  jakt,  som  skulle  föra  honom  hem  till  Sverige  igen.  Dess- 
förinnan hade  han  fått  ett  brev  från  Creutz.  vari  kansli- 
presidenten bad  honom  att  landstiga  i  Skåne  och  sedan  fara 
landvägen  till  Stockholm.  »Om  Eders  Maj:t»,  skrev  Creutz, 
»då  Han  satte  foten  på  svensk  botten,  reste  litet  långsamt 
och  talade  vid  folket  med  den  ljuvliga  vänlighet,  som  endast 
finnes  i  Eders  Maj:ts  Ögon,  samt  delte  ut  något  penningar  åt 
dem,  som  mest  lidit  av  hunger,  så  skulle  det  trösta  hela  landet 
och  göra  en  obegripclig  verkan.»  För  detta  ändamål  skicka- 
des pengar  konungen  till  mötes  i  Ystad.  Men  Gustav  föredrog 
att  fortsätta  resan  sjöledes.  Den  2  augusti  anlände  han  till 
Stockholm. 

Gustavs  tankar  kretsade  nu  bara  omkring  den  europeiska 
storpolitiken,  där  han  med  all  makt  ville  spela  en  roll,  samt 
kring  konst  och  litteratur,  för  vilka  hans  håg  genom  resan 
blivit  starkare  än  någonsin.  Visserligen  var  ej  brödfrågan 
längre  det  enda  nödvändiga  för  landsfaderns  omsorger,  ty 
största  delen  av  landet  var  detta  år  välsignad  med  en 
ymnig  gröda.  Det  var  en  stor  lycka.  »Få  vi  en  missväxt 
till»,  hade  konungen  skrivit  till  Creutz,  »äro  vi  förlorade. 
Då  få  vi  göra  som  de  gamla  götenia,  som  utvandrade  och 


316  DET    MÖRKNAR. 

erövrade  andra  länder  för  att  kunna  leva.»  Men  en  så  svår 
kraftförlust,  som  den  nödåren  vållat,  krävde  i  alla  fall  tid 
och  omsorger  för  att  övervinnas.  En  försiktig  fredspolitik, 
förenad  med  sparsamhet  och  omtänksam  hushållning,  det  var 
vad  vårt  land  framför  allt  behövde. 

Men  folkets  tankar  voro  icke  konungens.  Hans  intressen 
hade  dragits  ifrån  landets  angelägnaste  behov.  »Därför», 
säger  Odhner,  »hade  folkets  sinnen  ännu  mera  än  förut 
blivit  vända  från  konungen,  som  i  prövningens  stund  utan 
nödtvång  övergivit  sina  undersåtar.  Den  klyfta,  som  redan 
förut  uppstått  emellan  konung  och  folk,  hade  genom  den 
italienska  resan  blivit  vidgad.» 


En  riksdag  i  missnöjets  tecken  och  vad 
den  drog  med  sig. 

VI  HA  SETT,  hur  de  storpolitiska  bragder  och  äventyr, 
som  lekt  Gustav  i  hågen,  visat  sig  vara  gyckelbilder  av 
hans  ärelystnad  och  livliga  fantasi.  Ville  han  se  verklig- 
heten in  i  ögonen,  så  anvisade  den  för  honom  en  helt  annan 
väg  att  göra  sitt  folk  lyckligt  och  återvinna  dess  kärlek.  Men 
den  vägen  hade  Gustav  ingen  lust  att  gå.  Regelbundet,  plikt- 
troget arbete  låg  icke  för  hans  oroliga  konstnärstemperament, 
som  längtade  efter  sensationer  och  dramatiska  scener  på 
livets  stora  skådebana.  Siffror  och  räkenskaper  och  allt  det 
där,  som  hör  till  livets  torra  men  nödvändiga  prosa,  avskydde 
han  innerligt.  Det  var  endast  ifall  siffrorna  kunde  tjäna  såsom 
medel  för  storpolitiska  planer,  som  han  för  tillfället  kunde 
intressera  sig  för  dem.  Och  storpolitiken  lekte  honom  allt- 
jämt i  hågen.  Det  var,  som  om  inga  motgångar  skulle  kunna 
slå   ned  hans  lust   därtill. 

Men  eftersom  det  gynnsamma  tillfället  att  kasta  sig  in  i 
den  farliga  leken  lät  vänta  på  sig,  borde  han  väl  ändå  göra 
något  under  tiden  för  att  dämpa  missnöjet  i  landet,  och  det 
skulle  lättast  kunna  ske  på  en  riksdag.  Ansikte  mot  ansikte 
med  representanterna  för  sitt  folk  borde  han  genom  sin 
beprövade    tjusningsförmåga    kunna    återerövra    sin    forna 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  317 

plats  i  folkets  hjärtan,  isynnerhet  om  han  gjorde  en  del 
kloka  eftergifter  för  riksdagens  önskningar.  I  första  rummet 
kunde  han  ju  tillmötesgå  den  allmänna  opinionen  i  fråga  om 
pastoratshandeln  och  schackrandet  med  ämbeten  över  huvud 
taget.  För  det  priset  skulle  han  nog  sedan  få  svenska  folket 
med  sig  på  sin  aggressiva  politik  —  ty  det  var  ändå  det  egent- 
liga målet.  Alltjämt  riktade  sig  Gustavs  krigsplaner  mot 
Danmark.  Han  hoppades  på  att  kunna  begagna  sig  av  det 
missnöje,  som  rådde  i  Norge;  och  väl  underrättade  personer 
uppge,  att  han  och  Toll  umgingos  med  planer  på  att  konungen 
under  pågående  riksdag  skulle  mottaga  en  deputation  av 
norska  bönder  i  Stockholm  och  rycka  med  sig  ständerna  till 
det  länge  påtänkta  anfallet  mot  Danmark. 

Det  var  Toll,  som  rådde  Gustav  att  sammankalla  ständerna 
för  att  återknyta  de  lossnande  banden  mellan  konung  och 
undersåtar.  Han  gav  nog  rådet  med  den  bitanken,  att  om 
konungen  offrade  Schröderheim,  Armfelt  och  andra,  som  gjort 
sig  illa  beryktade  för  sin  skuld  till  de  överklagade  miss- 
bruken, så  skulle  Toll  själv  sedan  stå  där  utan  medtävlare 
om  konungens  gunst. 

Gustav  synes  dock  ha  rätt  länge  tvekat,  om  han  ändå 
borde  sammankalla  ständerna.  Det  var  ju  i  alla  fall  ett 
språng  in  i  det  okända.  Det  kunde  vara  farligt  att  ge 
oppositionen  tillfälle  att  samlas  och  organisera  sig.  Men  han 
lugnade  sig  till  sist  med  den  tanken,  att  missnöjet  i  landet  nog 
ej  var  värre,  än  att  han  skulle  kunna  besegra  det. 

I  början  av  april  1786  utfärdades  riksdagskallelsen. 
Den  kom  som  en  fullständig  överraskning.  Allmänhetens  upp- 
märksamhet var  så  tagen  i  anspråk  av  den  nya  operan 
Gustav  Vasa,  av  de  nyinrättade  akademierna  m.  m.,  att 
ingen  hade  en  tanke  på  riksdag.  I  kallelsebrevet  tog  konun- 
gen den  nyligen  genomgångna  missväxten  såsom  förevänd- 
ning för  ständermötet.  Man  behövde  —  hette  det  —  i  tid 
vidtaga  åtgärder  för  att  möta  en  ny  sådan  hemsökelse,  om 
den  skulle  komma;  och  det  var  till  rådplägning  därom,  som 
han  kallat  ständerna. 

Så  skrev  Gustav  för  att  lugna  sinnena.  Men  verkan  av  hans 
ord  blev  en  helt  annan.  Kunde  väl  någon  tro,  att  konungen 
tagit  ett  så  viktigt  steg  bara  för  att  hålla  överläggningar  om 
inrättande  av  spannmålsmagasin?    Ånej,   det  låg  allt  något 


318  DET    MÖRKNAR. 

annat  under!  Och  så  började  rykten  gå  om  farliga  planer, 
som  dolde  sig  bakom  de  menlösa  ordalagen.  Misstroendet 
mot  konungen  var  väckt  på  förhand.  Men  man  skulle  min- 
sann inte  låta  överrumpla  sig.  »Hela  nationen»,  säger  Karl 
Gustav  Nordin,  »beredde  sig  till  riksmötet  såsom  till  ett  fälL- 
tåg.»  I  regeln  valdes  till  riksdagsmän  personer,  som  voro 
kända  för  självständighet  eller  missnöje  med  styrelsens  gång. 

De  praktiska  realpolitikerna  i  riksförsamlingen  läto  ej 
imponera  på  sig  av  det  vältalighetsprov,  varmed  konungen 
hälsade  dem  på  rikssalen  den  8  maj:  »Det  är  ej  för  att  äska 
nya  gärder,  det  är  ej  för  att  kräva  nya  pålagor,  jag  kallat 
eder  —  jag  är  nöjd  med  dem  I  mig  given  — ;  men  det  är  för 
att  överlägga  med  eder  om  edert  eget  väl,  det  är  för  att 
utse  mått  att  frälsa  eder  från  hunger  och  nöd,  då  riket  med 
svåra  år  betungas,  det  är  för  ett  sådant  ändamål  jag  eder 
sammankallat.» 

Lika  vacker  var  Hans  Maj:ts  redogörelse  för  vad  sig  i 
riket  tilldragit  sedan  ständernas  senaste  möte.  Nu  liksom 
anno  1778  hade  konungen  anförtrott  åt  Schröderheims  skick- 
liga penna  att  avfatta  detta  aktstycke.  Det  var  ett  mäster- 
verk i  konsten  att  grant  utmåla  även  de  obetydligaste  rege- 
ringsåtgärder, att  ge  intresse  åt  de  torraste  kammarären- 
den, att  i  den  vackraste  dager  framställa  omtvistade  ämnen, 
att  med  tystnad  förbigå  ömtåliga  saker,  sådana  som  krono- 
bränningen, tryckfrihetens  inskränkning  och  finansernas  till- 
stånd. Schröderheims  »artiga  dikt»  var  sådan,  att  åhörarne  ej 
kunde  annat  än  häpna  titta  på  varandra. 

Vad  konungen  hade  att  vänta  av  riksdagen  visade  sig 
genast,  då  det  gällde  valen  till  de  bägge  politiska  utskott, 
som  förekommo  vid  riksdagen,  nämligen  bankoutskottet 
och  statsutskottet.  På  riddarhuset  segrade  oppositionen  mot 
konungen  med  en  förkrossande  majoritet  och  i  prästeståndet 
med  stor  övervikt.  Endast  från  borgarståndet  kommo 
representanter  för  hovpartiet  med.  Regeringen  hade  alltså 
emot  sig  en  fruktansvärd  opposition,  som  därtill  var  välorga- 
niserad, tack  vare  skicklig  ledning  från  riddarhuset  under  en 
så  erfaren  hövding  som  Fersen. 

I  protokollsekreteraren  Johan  von  Engeströms  dagbok  får 
man  en  god  inblick  i  oppositionens  arbetssätt.  Engeström 
hörde   själv   till    detta   parti,    patrioterna,  såsom  de  kallade 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  319 

sig.  Den  opposition,  som  kom  från  honom  ocli  lians  menings- 
fränder, var  förvisso  välbehövlig  såsom  ett  värn  för  den  fria 
författningen  och  en  kamp  för  att  utveckla  den  i  konstitutio- 
nell riktning.  Deras  syfte  var  att  göra  slut  på  det  kungliga 
godtycket  och  de  oansvariga  gunstlingarnes  inflytande,  på  den 
lättsinniga  ki'igspolitiken  och  vanstyrelsen  i  övrigt.  Men  det 
fanns  naturligtvis  också  bland  oppositionen  många,  som  inga- 
lunda besjälades  av  några  ideella  motiv  utan  voro  ledda  av 
egoistiska  intressen  och  personligt  hat  till  konungen.  Bland 
dem  var  Pechlin  den  främste.  Till  honom  sällade  sig  andra 
partiveteraner  från  frihetstidens  dagar,  vilka  av  olika  skäU 
egoistiska  eller  ideella  eller  bäggedera,  ville  återinföra  fri- 
hetstidens statsskick. 

På  riddarhuset  var  konungens  parti  alldeles  underlägset. 
Hans  hovmän  och  gunstlingar  voro  där  utan  inflytande. 
Toll,  som  skulle  vara  hovpartiets  ledare,  var  illa  omtyckt 
av  sina  ståndsbröder  och  mottogs,  första  gången  han  upp- 
trädde, med  ett  ogillande  sorl.  I  prästeståndet  hade  konungens 
sak  däremot  talangfulla  förfäktare  bland  det  högre  präster- 
skapet, och  även  inom  borgerskapet  räknade  han  flere  anhän- 
gare. Bondeståndet  hade  Toll  hoppats  på  att  kunna  leda  ge- 
nom sina  båda  verktyg,  talmannen  och  sekreteraren.  Den 
förre,  Nils  Svensson  från  Skåne,  var  en  skyddsling  till  Toll 
och  enligt  motpartiets  mening  »en  utmärkt  spitzbo\».  Men 
inte  ens  det  hjälpte.  Oppositionen  fann  villiga  öron  även 
bland  bönderna,  tack  vare  brännvinet  och  nödåren. 

Det  första  yrkande,  som  oppositionen  gick  i  elden  med, 
föranleddes  av  en  betänklig  oklarhet  i  en  grundlagsfråga. 
Denna  gällde,  hur  det  skulle  gå,  när  stånden  på  riksdagen 
stannade  i  olika  beslut.  Man  hade  visserligen,  som  det  hette, 
gått  tihbaka  till  Gustav  II  Adolfs  statsskick.  Men  1617  års 
riksdagsförordning  gav,  som  bekant,  konungen  rätt  att  i 
sådant  fall  välja  det  stånds  mening,  »som  bäst  var».  En  dylik 
maktbefogenhet  var  naturligtvis  oförenlig  med  den  gustavi- 
anska tidens  uppfattning  av  statsskicket.  Ständernas  yr- 
kande gick  ut  på  att  tre  stånds  beslut  skulle  uttryckligen 
erkännas  såsom  riksdagens  utom  i  bevillningsfrågor,  där  varje 
stånd  beslöt  för  sig,  och  i  privilegiefrågor,  vilka  fordrade  alla 
fyra  ståndens  samtycke.  Ifall  däremot  två  stånd  stannade 
mot  två,  skulle  frågan  anses  förfallen. 


320  DET    MÖRKNAR. 

Det  behövdes  inte  mer,  än  att  lantmarskalken  hörde  sig 
för  om  konungens  mening  i  denna  grundlagsfråga,  för  att 
Gustav  genast  skulle  instämma  med  riksdagens  majoritet 
och  glädja  sina  ständer  med  den  skriftliga  förklaringen: 
»Detta  är  alldeles  min  tanke.»  Därmed  var  en  stor  konstitu- 
tionell seger  vunnen,  och  ständerna  framförde  genom  en  de- 
putation sin  tacksamhet  till  konungen.  —  Men  det  skulle  strax 
visa  sig,  att  Hans  Maj:t  hade  sina  särskilda  syften  med 
denna  medgörlighet. 

Medan  riksdagen  ännu  hade  konungens  lagförklaring  i 
friskt  och  tacksamt  minne,  fann  Gustav  tillfället  lämpligt 
att  rycka  fram  med  en  fråga,  för  vars  lösning  han  behövde 
all  den  tacksamhet,  han  kunde  räkna  på.  Den  rörde  den  s.  k. 
passevolansen  och  betraktades  av  både  konungen  och 
oppositionen  såsom  riksdagens  huvudfråga.  Redan  före 
riksdagen  hade  Toll  lyckats  förmå  rust-  och  rotehållare 
vid  en  del  regementen  till  förbindelser  att  varje  år,  som  rege- 
mentsmöte ägde  rum,  erlägga  en  viss  kontant  avgift,  s.  k. 
mötespassevolans,  till  kronan,  mot  att  de  hädanefter  sluppe 
bekosta  soldatens  och  vid  kavalleriet  även  hästens  förplägning 
på  marscher  och  vid  möten  samt  soldatens  skjutsning  till 
och  från  mötena.  Därigenom  skulle  man  vinna  fördelen  av 
likformig  utrustning  och  underhåll  för  armén  samt  möjlighet 
till  en  snabbare  mobilisering. 

Det  hade  dock  behövts  mycket  både  lockande  och  trug 
av  Toll  själv,  av  landshövdingar,  överstar  och  ståndspersoner 
för  att  få  bönderna  att  gå  med  på  saken,  och  ändå  hade  det 
inte  lyckats  vid  mer  än  några  få  regementen.  Reformen  hade 
stött  på  så  starkt  motstånd,  att  den  tydligen  ej  kunde  genom- 
föras inom  armén  i  dess  helhet  utan  riksdagens  hjälp.  Men 
det  bådade  icke  gott  för  sakens  framgång,  att  skåningarne  på 
riksdagen  klagade  över  att  passevolansen  blivit  dem  av  Toll 
påtrugad  även  med  olagliga  medel.  Oppositionen  var  också 
fast  besluten  att  här  bjuda  konungen  spetsen.  Man  var 
rädd  för  att  i  en  sådan  konungs  hand  göra  armén  rörligare. 
Så  mycket  lättare  skulle  den  då  kunna  missbrukas  för  hans 
krigiska  hugskott.  Och  så  tacksam  var  man  ändå  inte  över 
den  lagförklaring,  han  nyligen  bifallit,  att  man  i  förtjusningen 
däröver  ämnade  gå  ifrån  sin  föresats  att  tillfoga  honom  ett 
nederlag  och  låta  honom  känna  oppositionens  makt. 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  321 

Gustav  och  hans  vänner,  isynnerhet  Toll,  arbetade  emeller- 
tid av  alla  krafter  på  att  genomdriva  passevolansen.  Inom 
prästeståndet  lyckades  man  också  genom  bevekliga  böner 
och  löften  om  kyrkliga  reformer  bringa  oppositionsmännen 
därhän,  att  de  lovade  att  åtminstone  ej  motarbeta  passe- 
volansen. Även  bönderna  bearbetades  starkt  på  klubbar, 
som  på  konungens  bekostnad  voro  inrättade  för  deras  räk- 
ning. Stämningen  i  bondeståndet  blev  mycket  orolig,  och 
där  utspelades  scener,  som  påminde  om  de  bullersamma  riks- 
dagarna för  30  och  40  år  sedan.  En  gång  berättar  protokollet, 
hurusom  »nästan  alla  i  stället  för  att  sitta  stilla  på  bänkarna 
stormade  fram  på  golvet  och  ropade  över  varandra».  Tal- 
mannen beklagade  sig  över  dylika  oordningar,  men  det 
hjälpte  icke.  En  del  bönder  synas  ha  antastat  både  honom 
och  sekreteraren.  Förgäves  sökte  talmannen  anslå  en  myndig 
ton,  och  lika  maktlösa  voro  sekreterarens  tårar  och  bevekliga 
ord. 

Den  mäktigaste  mannen  inom  oppositionen  tog  sig  Gustav 
själv  för  att  bearbeta.  En  afton,  då  konungen  råkade  Fersen 
på  operan,  kallade  han  honom  in  i  sitt  kabinett  och  tilltalade 
honom  med  »en  eldad  och  vred  uppsyn».  Berättelsen 
härrör  från  Fersen  själv.  I  huvudsak  är  den  väl  pålitlig, 
men  värdefullt  hade  varit,  om  även  konungen  efterlämnat 
några  anteckningar,  så  att  man  kunnat  kontrollera  den  enes 
detalj  uppgifter  med  den  andres.  Hos  Fersen  förefinns  näm- 
ligen en  viss  benägenhet  att  ställa  sig  själv  i  bengalisk  be- 
lysning till  förfång  för  sanningsenligheten. 

Men  vi  återknyta  samtalets  tråd:  Gustav  uttalade  in- 
för Fersen  sitt  missnöje  med  »hans  djärva  och  otacksamma 
uppförande»,  i  det  han  satte  sig  emot  konungens  åtgärder  till 
rikets  bästa.  Han  bad  den  gamle  partihövdingen  icke  glömma, 
att  Hans  Maj:t  1772  kunnat  taga  hans  huvud  till  hämnd  för 
att  Fersen  1756  fällt  dödsdomar  över  konungens  vänner.  Nu 
fordrade  konungen,  att  Fersen  på  riddarhuset  skulle  under- 
stödja passevolansen.  I  annat  fall  skulle  greven  och  hans  fa- 
milj från  Hans  Maj:ts  sida  få  röna  »ett  outsläckligt  hat  och 
onåd». 

Men  Axel  von  Fersen  hade  varit  med  om  för  mycket  här 
i  världen  för  att  av  kungligt  maktspråk  låta  sig  drivas  från 
sin  övertygelse.    Han  bad  å  sin  sida  konungen  ej  glömma. 

21—204364.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII 


322  DET    MÖRKNAR. 

vad  Hans  Maj: t  var  honom  skyldig  såsom  riksdagsman  och 
medborgare.  Hade  det  varit  en  annan,  sade  han,  som  över- 
falht  honom  med  sådana  tillvitelser,  så  visste  han  väl,  hur 
han  skulle  ha  svarat.  Nu  måste  han  såsom  undersåte  nöja 
sig  med  att  säga,  att  han  icke  ansåg  sig  ha  konungens  nåd 
att  tacka  för  synnerligen  mycket,  i  varje  fall  icke  för  sitt 
huvud.  »Jag  bär»,  sade  han,  »mitt  huvud  med  ära.  Utan 
dom  kan  det  mig  efter  Sveriges  lag  ej  fråntagas,  och  våld 
fruktar  jag  ej.»  Vad  nu  passevolansen  beträffade,  så  ansåge 
han  den  skadlig  för  riket  och  kunde  omöjligen  tala  för  en 
sådan  sak. 

Ännu  en  gång  försökte  konungen  att  skrämma  Fersen. 
»I  måtten  veta»,  sade  han,  »att  om  jag  med  mildhet  fört  min 
spira  intill  denna  tid,  så  har  jag  ock  en  järnspira,  och  jag  äger 
kanoner,  bajonetter  och  svärd  att  styra  en  uppstudsig  flock 
och  deras  anförare.»  Men  Fersen  tog  saken  lugnt  och  svarade, 
att  han  för  sin  egen  del  icke  fruktade  några  vapen.  »Men», 
tillade  han,  »finner  Eders  Maj:t  för  sig  och  riket  nyttigt  att 
våldföra  ständer,  så  är  det  bäst  att  gripa  till  denna  utväg 
ju  förr  dess  hellre.  Förstör  den  skugga  av  frihet,  Eders 
Maj:t  lämnade  nationen  1772;  tag  despotismen  och  gör  där- 
med slut  på  alla  illusioner  om  nationens  frihet!» 

Konungen  gick  några  gånger  av  och  an  över  golvet  och 
slog  därefter  in  på  en  annan  taktik.  »Vi  ha»,  sade  han,  »över- 
ilat oss  bägge  två.  Vi  böra  ej  fortsätta  i  denna  ton.  Jag  begär 
Eder  röst  vid  detta  tillfälle  såsom  ett  bevis  på  vänskap  och 
beredvillighet,  som  jag  evigt  skall  tacka  Eder  för,  och  jag 
lovar  att  ej  begära  någotm  er  av  Eder  under  hela  denna  riks- 
dag.» Härpå  svarade  Fersen  bland  annat:  »Det  värde,  Eders 
Maj:t  sätter  på  min  röst  vid  detta  tillfälle,  är  ett  dolkstyng 
uti  mitt  hjärta.  Om  jag  ej  hade  annat  att  följa  än  ledningen 
av  mina  böjelser,  skulle  jag  ej  tveka  att  giva  vika  för  Eders 
Maj:ts  önskningar;  men  huru  återkalla  allt  det,  som  jag  talat 
och  skrivit  över  denna  fråga  sedan  så  många  år  tillbaka? 
Skulle  Eders  Maj:t  väl  vilja  i  mitt  ställe  göra,  vad  Eders 
Maj:t  nu  föreslår  mig.  Eders  Maj:t,  som  har  en  så  fin  takt 
rörande  alla  hederssaker?  Jag  bönfaller  hos  Eders  Maj:t  under- 
dånigst  att  ej  sätta  sin  nåd  för  mig  på  detta  prov.»  I  grund 
och  botten  kunde  konungen  ej  annat  än  ge  Fersen  rätt,  och 
med  ett  erkännande  därav  skall  samtalet  ha  slutat. 


EN    RIKSDAG    I     MISSNÖJETS    TECKEN.  323 

Inom  adeln  var  uppenbarligen  ingen  framgång  att  vinna 
för  den  kungliga  propositionen.  Där  blev  den  också  nedgjord 
»med  horribla  salvor»,  såsom  ett  ögonvittne  uttrycker  sig. 
Däremot  segrade  den  i  präste-  och  borgarstånden.  Dess  slut- 
liga öde  hängde  alltså  på  bondeståndets  beslut.  Konungen  hade 
ålagt  ståndets  sekreterare  att  varken  spara  pengar  eller  goda 
ord  för  att  övertala  bönderna,  och  både  talman  och  sekre- 
terare manade  ståndet  på  det  bevekligaste  att  icke  motsätta 
sig  konungens  önskan.  Men  inga  påtryckningar  hjälpte. 
Bönderna  instämde  i   adelns  beslut. 

Passevolansfrågans  utgång  var  den  stora  vändpunkten  i 
denna  riksdag.  Den  var  det  första  synliga  tecknet  efter  stats- 
välvningen  till  att  konung  Gustav  förlorat  ständernas  för- 
troende. De  hade  givit  honom  ett  formligt  misstroendevotum. 
Det  skulle  snart  komma  fler  av  den  sorten. 

De  kommo,  allt  efter  som  de  kungliga  propositionerna  före- 
lades ståndens  plena  till  avgörande.  Allesammans  blevö  de 
avslagna  med  undantag  för  konungens  förslag  att  inrätta 
spannmålsmagasin  i  alla  rikets  provinser.  Syftet  var  i  främsta 
rummet  att  förekomma  hungersnöd.  Men  även  ett  så  nyttigt 
förslag  mötte  motstånd  och  antogs  endast  i  betydligt  redu- 
cerad omfattning.  Ständerna  kände  nog  på  sig,  att  konungen 
icke  menade  så  alldeles  helt  med  sina  omsorger  att  möta  nöden, 
utan  att  därbakom  lågo  även  krigiska  syften. 

Även  när  det  gällde  beskattningen,  begagnade  oppositionen 
tillfället  att  låta  konungen  känna  sin  makt.  Inom  alla  stånden 
bestämdes,  att  bevillningen  skulle  utgå  ej  såsom  förut  intill 
nästa  riksdag,  vars  sammankallande  berodde  av  konungen, 
utan  för  en  begränsad  tid  av  fyra  år.  Och  för  att  ytterligare 
hävda  sin  rätt  att  sig  själva  beskatta  minskade  ständerna 
bevillningen  med  en  procent.  Under  överläggningarna  om 
denna  sak  hördes  mycket  och  häftigt  klander  över  konungens 
fortsatta  hemlighetsmakeri  med  finansväsendet.  Denna 
gång  var  statsbristen  dold  under  en  post,  som  lydde: 
»Kungl.  Maj:t  vill  i  nåder  låta  leverera  till  räntekammaren 
718,000  rdr.»  Ingen  fick  veta  något  om  hur  pass  stor  skuld- 
summan verkligen  var.  Engeström  betonade,  att  enligt 
regeringsformen  ägde  konungen  icke  rätt  att  utan  ständernas 
samtycke  ådraga  riket  skuld,  ty  kunde  detta  ske,  så  vore 
ständernas  beskattningsrätt  endast  ett  bländverk.     Och  en 


324  DET    MÖRKNAR. 

annan  oppositionsman,  den  för  sin  förtjänstfulla  verksam- 
het som  jordbrukare  bekante  Rutger  Maclean,  uttalade 
samma  tanke  i  ironisk  form.  Han  tog  för  givet,  »att  under 
Kungl.  Maj:ts  kloka  styrelse,  igenom  Dess  nådiga  omvårdnad 
om  grundlagens  helgd  och  faderliga  ömhet  för  sina  trogna 
undersåtar  de  icke  äro  besvärade  med  någon  gäld,  vilken 
icke  blivit  dem  veterligen  gjord  och  de  sig  själva  åtagit». 

Men  oppositionen  nöjde  sig  icke  med  de  anmärkningar, 
som  konungens  propositioner  kunde  ge  anledning  till.  Stän- 
denia hade  kommit  till  riksdagen  laddade  med  skarpa  klago- 
mål över  en  mängd  missförhållanden,  och  dem  framburo  de 
olika  riksdagsmännen  i  form  av  »besvär»  och  petitioner.  Först 
vände  man  sig  mot  de  ingrepp,  som  konungen  gjort  i  tryck- 
friheten; och  i  ett  par  besvärsskrifter  blevo  de  stackars  bok- 
tryckarne illa  åtgångna,  fast  de  utan  sin  egen  förskyllan 
gjorts  till  censorer  över  litteraturen.  »Att  upplysa  och  upp- 
lysas beror  på  deras  behag;  de  tända  och  släcka  ljus  efter 
godtycke»,  hette  det  om  dem.  Slutet  blev,  att  ständerna  av- 
läto  en  gemensam  besvärsskrivelse  till  Kungl.  Maj:t,  vari  de  i 
hovsam  form  men  i  sak  skarpt  kritiserade  konungens  politik 
i  tryckfrihetsfrågan  och  anhöllo,  att  1774  års  tryckfrihets- 
förordning måtte  återställas  i  sitt  ursprungliga  skick. 

Att  även  konungens  riksfördärvliga  brännvinspolitik  skulle 
komma  på  tapeten  var  en  given  sak.  Isynnerhet  hörde  man  i 
prästeståndet  kronobränneriernas  skadliga  verkningar  ut- 
målas i  de  starkaste  färger,  och  hela  ståndet  anslöt  sig  till 
de  uttalanden,  som  gjordes  av  en  dess  ledamot  i  en  skri- 
velse med  den  betecknande  rubriken  »Oförgripeliga  tankar 
om  krogar,  skådespel,  menederier  och  premier  för  hemligt 
angivne  brännvinsbrott  såsom  hinderliga  för  religionens 
utövning». 

I  bondeståndet  yrkades  på  att  husbehovsbränningen  måtte 
frigivas  mot  en  bevillning,  och  de  andra  stånden  instämde. 
Konungen  svarade,  att  han  ville  giva  riksens  ständer  ett 
nytt  vedermäle  av  sitt  tillmötesgående,  och  erbjöd  sig  att 
nedlägga  kronobrännerierna  samt  frigiva  den  gamla  husbe- 
hovsbränningen mot  en  ständig  skatt  av  300,000  rdr  årligen, 
vilken  summa  dock  under  de  år,  då  bränning  var  förbjuden, 
skulle  minskas  med  hälften.    »Det  är»,  förklarade  konungen, 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  325 

»ej  första  gången,  jag  föregår  riksens  ständer  med  foglig- 
het. Jag  väntar,  att  de  följa  detta  mitt  faderliga  exempel.» 
Han  lät  dem  också  veta,  att  han  äskade  ett  direkt  ja  eller 
nej  och  icke  komme  att  mottaga  något  annat  svar.  »Jag 
väntar  om  fyra  dagar  svar»  —  med  dessa  ord  slutade  den 
kungliga  skrivelsen. 

Den  något  fräna  tonen  i  detta  aktstycke  hade  icke  den 
verkan,  som  Gustav  väntat  sig.  Ständerna  tyckte,  att  Hans 
Maj:t  behandlade  dem  väl  mycket  som  skolpojkar.  I  en  olyck- 
lig stund  kom  också  ut  ett  hånfullt  yttrande  av  Armfelt 
om  riksdagsmännen.  Då  Markov  något  spefullt  anmärkte, 
att  de  började  bli  svårhanterliga,  skulle  kungagunstligen 
ha  yttrat:  »Det  gör  ingenting  —  våren  nalkas,  och  kungen 
skickar  dem  bort  på  bete.»  Den  just  ej  vidare  spirituella 
»kvickheten»  gengäldades  av  den  adliga  oppositionen  med 
de  mest  oförsynta  och  kränkande  yttranden  om  konungen. 
Han  höll  nu  ett  övningsläger  på  Ladugårdsgärdet.  Men 
var  det  hans  mening  att  med  vapenmakt  imponera  på  stän- 
derna, så  lät  man  nu  vem  som  ville  höra  på  veta,  att  man 
trotsade  och  föraktade  honom. 

Och  även  på  böndernas  »tobaksklubbar»,  såsom  Fersen 
kallar  dem,  talades  starka  ord  mot  konungen.  Hans  åtgärd  att 
beröva  dem  rätten  att  bränna  sin  spannmål  vore  ett  tyranni 
utan  like.  De  borde  förfara  med  honom  så,  som  de  i  operan 
Gustav  Vasa  sett  att  allmogen  gjorde  med  den  tyrannen 
Kristian  —  konungen  hade  nämligen  inbjudit  bönderna  att 
se  detta  skådespel. 

När  konungens  anbud  förekom  till  avgörande  på  riddarhuset, 
uppstod  den  entusiastiske  värnaren  av  ständernas  rättigheter 
De  Frietzcky,  stor  bruksägare  från  Värmland  och  förut 
en  av  Mössornas  bästa  krafter.  Han  höll  ett  ryktbart  dik- 
tamen, som  gjorde  honom  till  dagens  hjälte,  ja  till  riksdagens 
mest  uppburne  man.  Det  var  frågan  om  den  föreslagna 
brännvinsbevillningens  laglighet,  som  han  tog  upp  till 
skärskådande.  Den  synpunkten  hade  ingen  annan  vågat 
sig  på.  Klart  och  övertygande  bevisade  han,  att  konungen 
ingen  rätt  hade  att  driva  brännvinsbränning  som  en  kronans 
affär.  »Det  har»,  sade  han,  »i  alla  tider  varit  svenska  folkets 
urgamla  rättighet  att  själv  förädla  de  produkter,  det  med 
flit  och  möda  utur  egen  jord  framalstrar.»    Från  den  rätten 


326  DET    MÖRKNAR. 

hade  folk  väl  stundom  för  tillfället  avstått,  när  statens  väl 
så  krävde,  men  nationen  hade  aldrig  skänkt  bort  den  till 
kronan.  Anno  1772  hade  ständerna  överlämnat  åt  Kungl. 
Maj:t  att  förbjuda  brännvinsbränning  men  icke  att  inrätta 
kronobrännerier.  Det  var  alltså  folket  självt  och  icke  kronan, 
som  ägde  rätten  att  bränna  brännvin;  och  konungen  hade 
begått  en  olaglighet,  då  han  fråntog  sina  undersåtar  den 
rätten.  Följaktligen  kunde  det  icke  komma  i  fråga,  att  detta 
folk  skulle  betala  något  för  att  återfå  sin  rätt.  Det  av  ko- 
nungen begärda  beloppet  borde  därför  ej  beviljas  under 
annan  form  än  som  en  vanlig  bevillning  till  statsverkets 
hjälp.  Det  borde  alltså  icke  ges  för  all  framtid  utan  endast 
för  vissa  år. 

Strax  efter  Frietzckys  tal  framställde  lantmarskalken 
proposition  på  bifall  till  Kungl.  Maj:ts  förslag.  Svaret  blev 
ett  nästan  enhälligt  nej. 

Frietzckys  diktamen  verkade  »som  en  larmtrumma»,  sär- 
skilt på  bondeståndet.  Det  trycktes  i  flere  upplagor  och  lästes 
begärligt  på  bondeklubbarna.  Bönderna  ville  nog  i  allmänhet 
ha  brännvinsbränningen  frigiven  lika  gärna,  som  de  ville  leva; 
men  när  de  skulle  rösta  om  konungens  förslag,  hörde  man  gen- 
ljud av  Frietzckys  tal  från  alla  hörn  av  salen.  Deras  beslut 
blev  dock  icke  rent  avslag  på  konungens  proposition  utan 
ett  anbud  om  en  bevillning  på  åtta  år,  i  enlighet  med  vad 
prästerna  förut  uttalat  sig  för.  Böndernas  innersta  hopp  var, 
att  konungen  skulle  ge  med  sig  och  godtaga  de  bägge  ståndens 
anbud.  Men  för  sin  värdighets  skull  kunde  han  omöjligen 
ändra  på  det  krav,  han  med  sådan  bestämdhet  framställt; 
och  så  fick  frågan  förfalla.  Det  var  en  ny  motgång  för 
konungen  —  men  en  ändå  bittrare  missräkning  för  bön- 
derna. 

På  midsommaraftonen  avslutades  den  märkliga  riksdagen, 
efter  endast  sju  veckors  samvaro.  Konungens  avskedsord 
voro  till  sin  innebörd  ett  strafftal.  Han  t  ålade  om  »farhågor, 
ogrundade  till  deras  natur,  oförtjänte  för  den  som  givit 
Sveriges  folk  friheten»,  farhågor  som  hotat  störa  den  endräkt, 
I-  onungen  nu  »i  fjorton  år  med  så  mycken  möda,  så  stor  för- 
sakelse av  allt  eget  missnöje  sökt  bibehålla».  Men  han  sade 
sig  anse  dem  endast  »som  moln,  vilka  uppkomma  efter  ett 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  327 

långt  lugn  men  endast  ett  ståndaktigt  tålamod  kan  skingra; 
ty  sanningens  kraft  verkar  i  längden  och  upplyser  sluteligen, 
då  man  mest  sökt  att  fördunkla  den».  Som  exempel  härpå 
erinrade  han  om  det  misstroende,  som  »Gustav  Eriksson, 
fäderneslandets  förlossare»,  mer  än  en  gång  under  sin  ärorika 
egering  fick  röna  från  sitt  folk.  Han  vädjade  till  eftervärl- 
dens oväldiga  domstol.  Där  skulle  den  slutgiltiga  domen 
fällas  såväl  över  hans  motståndare  som  över  en  konungs 
uppsåt,  vilken  »föregått  eder  med  efterdömen  av  foglighet, 
saktmodighet  och  förtroende».  Det  vore  hans  rena  uppsåt, 
hans  omsorger  om  sitt  folks  väl,  som  gåve  honom  kraft  att 
härda  ut  på  »den  stig,  jag  vid  min  regerings  början  valt 
—  en  stig,  ofta  strödd  med  törne».  Därefter  kom  det  som  en 
flott  gest,  att  Hans  Maj:t  nu  ville  efterskänka  det  fjärde  året 
av  den  bevillning,  ständerna  givit  honom.  Detta  att  ge  sitt 
folk  25  ^/o  rabatt  på  skatterna  var  tydligtvis  anlagt  på  att 
knipa  allmogen  ocJi  låta  konungens  egen  storsinthet  lysa 
så  mycket  klarare  vid  sidan  av  ständernas  njugghet.  Han 
slutade  sitt  tal  med  den  sötsura  förklaringen,  att  rikets  till- 
stånd lovade  fred  och  lugn,  varför  han  hoppades  att  ej  på 
länge  behöva  sammankalla  sina  ständer.  »Men  då  vi  nu  på 
lång  tid(l)  skiljas  åt,  önskar  jag  eder  den  Högstes  välsignelse 
att  med  glädje  återse  edra  hemorter.» 


De  erfarenheter,  Gustav  gjort  på  riksdagen,  hade  upprört 
honom  i  hög  grad.  Hade  han  kunnat  ana,  att  missnöjet 
mot  honom  var  så  starkt  rotat,  så  skulle  han  icke  ett  ögon- 
blick ha  tänkt  på  att  sammankalla  ständerna.  Skalden  Johan 
Gabriel  Oxenstierna,  som  vid  denna  tid  efterträdde  den 
avlidne  Creutz  såsom  ett  slags  utrikesminister  —  till  nam- 
net— ,  skriver  om  konungens  sinnesstämning  under  riksdagen: 
»Han  hade  dagar,  då  han  var  nära  förtvivlan.  Han  sade  sig 
finna,  att  all  kärlek  av  hans  folk  var  för  vigt  förlorad,  att 
den,  som  en  gång  varit  så  älskad  som  han,  kunde  aldrig  mer 
återtaga  hjärtan,  som  slitit  så  starka  band,  och  att  sålunda 
intet  mera  vore  för  honom  att  vänta.  Alla  våra  föreställ- 
ningar voro  fåfänga.»  Han  förbannade  Tolls  fördärvliga  råd 
till  honom  att  samman    alla  ständerna  och  därigenom,  såsom 


328  DET    MÖRKNAR. 

han  några  år  senare  yttrade  till  Armfelt,  »beröva  mig  mitt 
livs  lugn». 

De  orden  avse  icke  så  mycket  oppositionen  sådan  den  fram- 
trädde i  de  offentliga  debatterna  och  riksdagsbesluten,  ty 
dessa  gällde  ju  icke  konungens  person  utan  själva  regerings- 
systemet, och  därvidlag  fingo  hans  rådgivare  bära  en  god  del 
av  skulden.  Nej,  vad  som  gav  de  oläkliga  såren,  det  var  den 
hånfulla  och  föraktliga  ton  mot  Gustav  personligen,  som  allt 
ifrån  denna  riksdag  blev  på  modet  bland  en  stor  del  av  adeln 
och  krigsbefälet.  Den  härrörde  ursprungligen  från  konungens 
personliga  fiender  och  en  del  unga  brushuvud  bland  opposi- 
tionen, vilka  hatade  honom  såsom  folkets  förtryckare.  Nu 
fingo  alla  dessa  av  hätskhet  uppfyllda  människor  tillfälle 
at  sammanträffa  och  smitta  ned  den  stora  adelshopen. 
»På  detta  sätt  skapades»,  säger  Odhner,  »den  hatfulla  anda, 
den  avskyvärda  ton,  som  bar  sina  fördärvliga  frukter  i  Anjala- 
förbundet  och  andra  sorgliga  företeelser.»  Och  denna  hån- 
fulla ton  gick  igen  i  de  smädeskrifter  på  vers  och  prosa,  som 
i  avskrifter  cirkulerade  kring  land  och  rike,  sedan  den  be- 
rättigade  kritiken   i    pressen   med   maktspråk   tystats    ned. 

Men  Gustav  var  icke  den,  som  lät  missmodet  bryta  ned 
sig.  Oppositionscheferna  misstogo  sig  grundligt,  när  de 
retade  honom,  när  de  föraktade  honom  som  en  vekling  och 
trodde,  att  hans  eftergifter  berodde  på  svaghet.  De  anade 
icke  på  långt  när  all  den  förslagenhet  och  energi,  varöver  en 
sådan  natur  som  han  förfogade.  Han  var  som  stålfjädern, 
som  kan  pressas  ned  men  alltid  strävar  att  räta  ut  sig  igen. 
En  sådan  natur  är  det  farligt  att  reta.  Frankrikes  utrikes- 
minister insåg  också  detta  bättre  än  de  svenska  oppositions- 
männen. Han  befarade,  att  Gustav  nu  skulle  av  sin  förbittring 
drivas  till  att  ånyo  omstörta  styrelsesättet,  och  tillade: 
»Han  skulle  nog  kunna  finna  personer,  benägna  att  förhjälpa 
honom   därtill.» 

All  Gustavs  diktan  och  fraktan  går  från  denna  stund  ut 
på  att  kväsa  den  adliga  byråkrati,  som  tagit  ledningen  av 
riksdagen  och  ville  göra  honom  makten  stridig.  Han  spejar 
med  fördubblad  iver  efter  tillfällen  att  göra  en  kupp,  som 
åter  skulle  skänka  honom  folkhjältens  roll. 

Men  i  väntan  därpå  ämnar  han  icke  ligga  overksam  på  den 
inre  stridsfronten.    »Söndra  och  härska!»  blir  här  hans  lösen. 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  329 

Och  han  känner  med  sig,  att  han  har  medel  i  sin  hand  att 
väcka  söndring  i  motståndarnes  läger.  Med  sin  skarpblick 
har  han  redan  under  riksdagens  lopp  upptäckt,  att  de  ofrälse 
ståndens  opposition  är  av  ett  annat  slag  än  adelns.  De  hysa 
ännu  tillgivenhet  för  konungen  personligen  och  böra  lätt 
kunna  vinnas,  om  han  går  dem  till  mötes  i  vissa  speciella 
önskemål. 

I  fråga  om  bönderna  var  det  inte  svårt  att  finna  ut,  vad 
det  var,  som  skulle  göra  susen.  Deras  förargelse  över  ut- 
gången av  brännvinsfrågan  tog  sig  utlopp  i  fula  ord  mot 
herrarne,  som  tutat  i  dem  de  vackra  grundsatser,  vilka  lett 
till  ett  så  misslyckat  slut,  och  det  hördes  hotfullt  tal  om 
att  vid  nästa  riksdag  skulle  det  gå  adeln  som  i  konung  Karl 
XI:s  tid.  De  vackra  konstitutionella  grundsatsernas  troll- 
makt var  bruten,  så  snart  de  goda  dannemännen  började  tänka 
på  vad  deras  hemmavarande  medbröder  skulle  säga,  när 
riksdagsmännen  komme  tillbaka  från  Stockholm  med  två 
tomma  händer.  De  tänkte  på,  hur  kraftigt  de  före  sin  avresa 
till  riksdagen  fått  inpräntat  i  sig  av  dem  därhemma,  att 
frågan  om  brännvinet  var  den  viktigaste  av  alla.  Här  var 
det  ingen  annan  råd  än  att  skylla  på  herrarne. 

I  brännvinsfrågan  ägde  konungen  ett  osvikligt  medel  att 
göra  allmogen  sig  förbunden,  så  snart  han  ville  begagna  sig 
därav.  Och  prästeståndets  vänskap  kunde  återvinnas  genom 
avskaffande  av  de  mest  skriande  missbruken  inom  beford- 
ringsväsendet  och  en  del  andra  reformer. 


Gustavs  första  steg  blev  att  beträda  de  kyrkliga  reformer- 
nas bana.  Hans  rådgivare  och  medhjälpare  häri  blev  lektorn 
i  Härnösand,  kyrkoherden  Karl  Gustav  Nordin,  en 
klok  och  duktig  karl.  Han  hade  först  ådragit  sig  konungens 
uppmärksamhet  såsom  historisk  medeltidsforskare.  Sedan 
hade  han  på  riksdagen  1786  uppträtt  såsom  en  av  regeringens 
förespråkare.  Den  välbehövligaste  reformen  gällde,  som  sagt, 
det  kyrkliga  befordringsväsendet,  och  huvudåtgärden  blev 
inrättandet  av  en  ecklesiastik  beredning,  bestående  av  en 
lekman  och  två  präster.  Beredningen  skulle  förbereda  de 
kyrkliga    ärendena,    särskilt    befordringsfrågorna,   innan    de 


330  DET     MÖRKNAR. 

föredrogos  för  konungen,  och  föreslå  behövliga  reformer  inom 
kyrkan.  Vid  befordringar  skulle  de  sökandes  skicklighet 
och  förtjänst  vara  den  avgörande  synpunkten.  Den  ledande 
kraften  inom  beredningen  blev  Nordin,  »riksprosten»,  såsom 
han  kallades  av  avundsjuka  biskopar.  I  själva  verket  blev 
han  Gustavs  ecklesiastikminister.  Därmed  var  Schröderheim 
skjuten  åt  sidan  och  pastoratshandelns  vederstyggligheter 
åtminstone  i  det  allra  närmaste  bragta  ur  världen. 

Genom  att  tillmötesgå  även  en  del  andra  reformkrav  från 
prästerskapets  sida  förbättrade  konungen  högst  väsentligt 
stämningen  mot  regeringen  inom  detta  stånd.  En  av  dessa 
åtgärder  var  förbud  mot  att  hålla  krog  invid  kyrkorna.  En 
annan  var  en  förordning,  att  offentliga  skådespel  ej  skulle 
få  hållas  på  söndagarna  utom  i  fyra  större  städer. 

Sedan  gällde  det  att  återvinna  böndernas  tillgivenhet. 
Det  var  egentligen  den  lättaste  uppgiften.  De  voro  ju  av 
ålder  konungskt  sinnade  och  hade  mer  än  en  gång  varit 
kronans  bundsförvanter  mot  »herrarne».  Det  stod  nu  i 
konungens  makt  att  fullständigt  upplösa  bandet  mellan  dem 
och  adeln  genom  att  återge  dem  rätten  att  bränna  sitt  bränn- 
vin. På  sommaren  1787  tog  Gustav  det  avgörande  steget  och 
utfärdade  en  kungörelse,  som  för  tio  år  mot  en  viss  årlig 
avgift  medgav  husbehovsbränning  åt  alla,  som  före  förbudet 
1772  ägt  rätt  därtill. 

Nu  höllos  sockenstämmor  landet  runt  för  att  besluta,  om 
man  skulle  ingå  kontrakt  härom  med  kronan  eller  icke  — 
ty  kontrakten  skulle  i  regel  avslutas  sockenvis.  Mångenstä- 
des gick  det  med  pukor  och  trumpeter  att  få  Kungl.  Maj:ts 
anbud  godtaget.  Men  på  en  mängd  håll  blev  det  återigen 
en  hård  kamp  mellan  regeringen  och  den  adliga  oppositionen. 
De  stora  godsägarne  gjorde  vanligen  allt  vad  de  kunde  för 
att  hindra  en  försoning  mellan  konungen  och  allmogen. 
Men  regeringen  satte  också  alla  krafter  i  rörelse  för  sin  sak, 
både  landshövdingar,  prästerskap  och  trogna  godsägare. 
Tack  vare  deras  inflytande  och  husbehovsbränningens  starka 
lockelse,  segrade  regeringen  i  de  flesta  landskap.  Men  i  Bo- 
huslän, där  det  var  så  lätt  att  smuggla  in  utländskt  bränn- 
vin, tackade  allmogen  nej.  I  Mälarprovinserna,  de  mäktiga 
adliga  jorddrottarnes  land,  var  det  en  betydande  minoritet 
av  socknar  och  e.iskilda,  som  vägrade  avsluta  kontrakt  med 


EN    RIKSDAG    I    MISSNÖJETS    TECKEN.  331 

kronan,  och  i  Finland,  där  folket  ännu  var  utfattigt  efter  miss- 
växtåren, gick  det  också  trögt  med  arrendekontrakten.  Följ- 
aktligen fingo  en  del  kronobrännerier  alltjämt  bestå,  så  länge 
Gustav  III  levde. 

Kronan  på  försoningsverket  mellan  konungen  och  allmogen 
sattes  genom  en  mängd  deputationer  från  bönderna  i  de 
olika  länen,  vilka  kommo  upp  på  Stockholms  slott  och  fram- 
förde folkets  underdåniga  tacksägelser  till  konungen  för  hus- 
behovsbränningens frigivande.  De  goda  dannemännen  blevo 
mottagna  av  en  grann  hovmarskalk  med  stav  i  hand  och 
av  annat  hovfolk,  som  beledsagade  dem  till  konungens 
audiensrum.  Här  blevo  de  begåvade  med  en  silverpenning 
att  bära  i  knapphålet  och  förplägades  sedan  rikligen  med  mat 
och   dryck. 

Skada  bara,  att  det  var  landshövdingarne,  som  stodo  bakom 
det  hela.  De  hade,  påstods  det,  ej  blott  givit  dessa  »deputerade» 
reskassa  och  förplägnadspengar  utan  hade  också  stuckit 
till  dem  den  vackra  tacksamhetskrivelse,  som  de  skulle 
överlämna  till  Hans  Maj:t. 

Även  på  nästa  riksdag  kom  böndernas  belåtenhet  med  de 
landsfaderliga  omsorgerna  om  husbehovsbränningen  till  ut- 
tryck. I  sitt  svar  på  konungens  hälsningstal  vid  rikdagens 
öppnande  skyndade  sig  bondeståndets  talman  »med  okonst- 
lad uppriktighet»  att  i  främsta  rummet  frambära  ståndets 
tacksamhet  för  att  Hans  Maj:t  »av  nådigaste  ömhet  för  landet 
och  av  en  vis  vård  för  närvarande  och  tillkommande  tiders 
välfärd  upplåtit  till  jordbrukaren  rättigheten  att  till  brännvin 
förädla  jordens  avkomst  och  därigenom  på  en  gång  uppfyllt 
trogna  undersåtars  önskan,  den  de  så  ofta  vågat  för  tronen 
frambära». 


Gustav  hade  segrat  över  sina  motståndare.  Men  det  var 
ingen  seger  att  vara  stolt  över.  Visserligen  skulle  det  nu  bli 
slut  på  lönnbränningen  med  alla  dess  sorgliga  följder,  meneds- 
brott  och  utarmande  böter;  men  brännvinets  förbannelse 
tog  sig  i  stället  andra  former.  Och  skulden  därför  låg  mest 
hos  kronobrännerierna.  Att  supa  kronobrännvin  hade  blivit 
en  vana,  som  nära  nog  betraktades  såsom  god  och  samhälls- 
gagnande;  och  när  nu  brännvinet  blev  lätt  åtkomligt  igen. 


332  DET    MÖRKNAR. 

tog  dryckenskapslasten  alldeles  överhand  med  en  stor  del 
av  vårt  folk.  Man  fick  både  bränner!  och  krog  i  snart  sagt 
varenda  bondgård. 

Litteratur:    Carl    Gustaf  Nordin,  Dagboksanteckningar  för  åren 
1786—1792  (Historiska  handlingar:  del  VI). 
C.    Fr.   Wa?rn,   Skildring    af    1786    års   riksdag  (Göte- 
borgs   K.  vetenskaps-  och  vitterhetssamhälles  hand- 
lingar år  1864). 


Brytning  med  Ryssland. 

DET  VAR  icke  de  inrikespolitiska  framgångarna,  som 
egentligen  lockade  Gustav,  utan  hans  hopp  stod  alltjämt 
till  vinkande  krigiska  bragder.  Hans  politik  blev  allt 
oroligare  och  nervösare.  Än  söker  han  närma  sig  Danmark, 
än  hoppas  han  på  den  nye  konungen  i  Preussen,  som  år  1787 
efterträtt  Fredrik  II.  Men  den  hädangångnes  misstro  och 
avoghet  mot  Gustav  III  behärskade  fortfarande  den  preus- 
siska politiken.  —  Även  åt  England  och  Holland  bjöd 
Gustav  ut  sin  vänskap  men  överallt  med  samma  resultat. 

Den  förnämsta  skådeplatsen  för  hans  diplomatiska  upp- 
trädande var  dock  Konstantinopel.  Här  arbetade  han  fort- 
farande genom  sitt  sändebud  på  att  reta  upp  sultanen  och 
hans  rådgivare  mot  Katarina,  och  dessa  bearbetningar  ha 
utan  tvivel  haft  sin  andel  i  den  uppseendeväckande  tilldra- 
gelse, varom  ryktet  nådde  Gustav  i  september  1787:  Turkiet 
hade  förklarat  Ryssland  krig.  Äntligen  var  det  tillfälle  kom- 
met, som  han  i  så  många  år  längtat  efter. 

Gustavs  ryska  krigsplaner  voro  dock  ej  enbart  ett  utslag 
av  hans  äventyrslust.  Han  hade  även  verkliga  skäl  för  ett 
krig.  Ty  med  Ryssland  var  ingen  varaktig  fred  att  vänta. 
Katarina  hade  blott  uppskjutit  sin  hämnd  till  lägligt  till- 
fälle. Tydlig  nog  är  hennes  instruktion  för  den  man,  som 
på  våren  1785  efterträdde  Musin-Puschkin  såsom  ryskt 
sändebud  i  Stockholm.  Det  heter  i  detta  aktstycke:  »Svenske 
konungens  dubbelspel,  hyckleri  och  onda  avsikter  mot  sina 
grannar  ha  avslöjat  sig.  Och  eftersom  Frankrike  lätt  kan 
begagna  hans  lättsinne  och  fåfänga  till  att  ådraga  Oss  svårig- 


Katarina  II.     Målning  av  A.  Roslin. 


334  DET    MÖRKNAR. 

heter,  då  Vi  äro  sysselsatta  på  annat  håll,  så  skulle  Vi  synda 
mot  Vår  plikt,  om  Vi  icke  tänkte  på  att  i  tid  nedriva  en  för 
oss  så  skadlig  byggnad,  som  den  nuvarande  svenska  författ- 
ningen är.  Därför  ha  Vi  beslutit  att  så  snart  Vi  finna  tiden 
läglig  utan  minsta  uppskov  tillfoga  honom  ett  slag  så  hastigt, 
att  hans  bundsförvanter  ej  hinna  hjälpa  honom,  förrän  allt 
Ivommit  i  rörelse  i  Sverige  och  måhända  den  nuvarande  rege- 
ringsformen redan  blivit  kullkastad. 

Men  för  att  åstadkomma  detta  är  det  icke  nog  med  kri- 
gisk makt;  det  är  nödvändigt,  att  invånarnes  sinnen  i  tid 
förberedas  för  en  dylik  förändring.  Det  ryska  partiet  i 
Sverige,  som  vid  den  sista  statsvälvningen  gick  till  största 
delen  förlorat,  måste  återupprättas.  Härtill  krävas  tid  och 
penningar.  Det  gäller  att  tillvinna  sig  förtroende  och  väl- 
vilja både  hos  framstående  personer  och  hos  folket.  Ni  bör 
genom  edra  medhjälpare  bibringa  dem  den  övertygelsen,  att 
Vi  djupt  beklaga  den  nöd,  varav  folket  på  senare  tiden  lidit  (!) ; 
att  Vi  icke  hava  en  tanke  på  att  göra  erövringar  i  Sverige(I); 
att  Vi  icke  önska  annat,  än  att  deras  frihet  ej  må  bliva  in- 
skränkt eller  freden  bruten,  att  enda  medlet  till  bådas  be- 
tryggande är  att  återupprätta  den  förra  regeringsformen, 
ehuru  med  vissa  förbättringar  efter  tidens  förändrade  skick, 
och  att  Vi  gärna  vilja  bistå  patrioterna  vid  genomförandet 
härav.  Vi  försäkra  dem  därom,  att  även  om  krig  upp- 
står emellan  dem  och  Oss  genom  konungens  för- 
vållande. Vi  alltid  skola  skilja  fäderneslandets 
verkliga  söner  från  dem,  som  av  lidelse  och  egen- 
nyttiga  avsikter  slutit  sig  till  det  nuvarande 
regeringssättet. 

Till  dylika  vänliga  föreställningar  är  det  icke  otjänligt 
att  foga  skräckinjagande  utsikter  för  att  bättre  övertyga  dem: 
för  den  händelse  de  äro  blinda  för  sitt  fäderneslands  uppen- 
bara välfärd  och  understödja  konungens  envåldsplaner  och 
hotelser  mot  grannarne,  komma  Vi  att  förfara  mot  dem  så- 
som mot  fiender,  dem  man  kuvar  eller  åtminstone  för  lång  tid 
betager  lusten  att  bryta  andras  fred.  För  att  insöva  ko- 
nungen och  hans  vänner  i  säkerhet  och  underlätta  Våra  av- 
sikter skola  Vi  låtsa  fullkomlig  likgiltighet  för  alla  anstalter, 
varmed  konungen  söker  oroa  oss  och  danska  hovet,  medan  vi 
följa  hans  förehavanden  med  oavlåtlig  uppmärksamhet  och 


BRYTNING    MED    RYSSLAND.  335 

göra  Oss  beredda  att  vid  lägligt  tillfälle  sätta  våra  planer  i 
verket.» 

Ryske  ministerns  hus  började  åter  bli  samlingsplats  för 
svenska  partimän,  särskilt  för  missnöjda  adelsmän,  och  ge- 
nom mutor  skaffade  sig  Markov  kännedom  om  viktiga  stats- 
handlingar rörande  Sveriges  försvarsväsen  och  finanser.  Den 
svenska  flottans  tillstånd  utspionerades  av  en  dansk  kapten- 
löjtnant, som  1785  besökte  Karlskrona  och  två  år  därefter 
genomreste  Finland.  Men  i  alla  sina  förehavanden  iakttog 
Markov  en  sådan  försiktighet,  att  han  var  ganska  väl  anskri- 
ven hos  konungen.  Till  gengäld  lät  Gustav  återigen  spionera 
i  Norge  och  intrigerade  vid  hovet  i  Köpenhamn.  Även  på 
ryska  sidan  följde  konungen  genom  spioner  vad  som  förehades. 

Gustav  III  kände  visserligen  ej  innehållet  i  Katarinas  in- 
struktion för  Markov,  men  vad  han  visste,  det  var,  att  den  stol- 
ta och  maktlystna  »frun  i  Ryssland»  aldrig  skulle  förlåta 
honom,  att  han  ämnat  kasta  sig  över  hennes  bundsförvant 
Danmark,  och  att  han,  för  att  kunna  göra  det  ostört,  sökt  upp- 
egga turkarne  till  krig  mot  henne  själv.  Gustav  insåg,  att  hon 
endast  väntade  på  ett  gynnsamt  tillfälle  för  att  förödmjuka 
och  krossa  honom.  Det  var  närmast  hans  olycksaliga  anfalls- 
politik mot  Danmark,  som  försatt  honom  i  detta  läge. 

Men  efter  vad  vi  redan  sett  av  Gustavs  politik,  behöver 
det  ej  sägas,  att  han  ingalunda  sörjde  över  att  behöva  gripa 
till  svärdet.  Statsfinansernas  tillstånd  hade  blivit  ett  ytter- 
ligare skäl  för  honom  att  önska  krig.  Han  såg  i  kriget  den  enda 
utvägen  att  slippa  ifrån  den  för  hans  stolthet  förödmjukande 
rollen  att  behöva  bedja  ständerna  om  pengar  efter  att  nyss 
ha  skilts  från  dem  under  ömsesidig  misstämning.  Hans 
finansställning  var  nu  nära  katastrofens  gräns,  ty  ingen  ville 
låna  honom  pengar  vidare,  och  de  franska  subsidierna  skulle 
snart  upphöra.  Enda  möjligheten  att  undvika  ekonomisk 
ruin  var  att  anlita  ständernas  hjälp.  Men  skulle  han  för 
dem  framlägga  det  verkliga  finansiella  tillståndet,  så  måste 
det  ske  som  segrare  och  triumfator.  Annars  skulle  det  bli 
något  mycket  värre  och  mera  påkostande  för  Gustav,  än 
vad    han    måst    genomgå    på    1786    års    riksdag. 

Armfelt  förespeglade  konungen,  att  om  kriget  lyckades, 
så  var  svenska  nationen  så  beskaffad,  att  inget  ansvar  skulle 


336  DET    MÖRKNAR. 

äskas  av  en  segervinnare.  Misslyckades  det  däremot,  »står 
avbön  alltid  öppen».  Och  vad  omkostnaderna  beträffade, 
kunde  det  göra  ständerna  detsamma,  om  pengarna  gått 
åt  till  ett  krig  eller  förbrukats  genom  misshushållning  i  fred- 
lig tid  —  »de  knorra  men  betala». 

När  Gustav  beslutat  att  begagna  sig  av  Rysslands  krig 
med  Turkiet,  blev  hans  närmaste  diplomatiska  uppgift  att 
söka  spränga  den  rysk-danska  alliansen,  alldeles  som  år  1783, 
fast  Gustavs  krigsplaner  då  gällde  den  andra  parten  i  för- 
bundet, den  som  han  nu  försökte  vinna  för  sig.  Den  stora 
diplomatiska  kuppen  skulle  utföras  genom  ett  besök  av  Gustav 
själv  i  Köpenhamn.  Alldeles  oväntat  skulle  han  uppenbara 
sig  vid  danska  hovet  och  genom  blotta  makten  av  sin  per- 
sonlighet övervinna  det  inrotade  misstroendet  mot  hans 
politik.  Tjusarkonungen  skulle  ta  hela  danska  regeringen 
med  storm,  innan  den  hunne  sansa  sig. 

Danmark  regerades  sedan  1766  av  Kristian  VII  men 
endast  till  namnet,  ty  genom  vilda  utsvävningar  tillsammans 
med  den  beryktade  Stövlette-Katherine  och  andra  kvinnor 
av  samma  eller  ännu  grövre  skrot  och  korn  hade  han  bli- 
vit alldeles  förstörd  till  både  kropp  och  själ.  År  1770  hade 
han  överlämnat  hela  sin  envåldsmakt  åt  sin  gunstling,  som 
på  samma  gång  var  hans  gemåls  älskare,  den  tyske  läkaren 
Struensee,  en  man  som  var  fylld  av  upplysningstidens 
brinnande  reformiver.  På  16  månaders  tid  utfärdade  han 
600  förordningar,  som  införde  tryckfrihet,  avskaffade  tortyr 
och  förbättrade  böndernas  ställning.  Det  blev  dock  för 
mycket  av  det  goda.  En  stark  förbittring  växte  upp  mot 
denne  främmande  uppkomling,  som  visade  öppet  förakt  för 
allt  danskt,  och  år  1772  bildades  en  sammansvärjning  under 
ledning  av  Kristians  styvmor,  Juliana  Maria.  Struensee 
blev  avrättad,  och  hans  älskarinna,  drottning  Karolina  Ma- 
tilda av  England,  landsförvisades.  Juliana  Maria  tog  nu 
högsta  makten.  Men  när  Kristian  VII:s  son,  kronprins 
Fredrik,  nått  mogen  ålder,  störtade  han  i  sin  tur  den  makt- 
lystna  änkedrottningen  genom  en  statskupp  år  1784. 

Fredrik,  som  sedan  vid  sin  faders  död  år  1808  blev  konung 
under  namn  av  Fredrik  VI,  styrde  Danmark  i  55  år.  Hans  re- 
gering blev  till  stor  välsignelse  i  socialt  och  ekonomiskt  hän- 
seende.    Själv  ägde   den  enkle,  tystlåtne  hedersmannen  väl 


BRYTNING    MED    RYSSLAND.  337 

inga  statsmannaegenskaper,  men  han  överlämnade  ledningen 
av  sitt  lands  öden  åt  den  utmärkte,  varmhjärtade  statsman- 
nen Anders  Peter  Bernstorff.  Med  hans  hjälp  ge- 
nomförde Fredrik  en  mängd  välgörande  reformer,  av  vilka 
den  största  var  böndernas  frigörelse  från  det  slags  livegen- 
skap, som  dittills  bundit  dem  vid  torvan.  Det  var  år  1788, 
som  stavnsbåndet  (»hemortsbandet»)  upphävdes. 

Det  överraskande  besök,  som  Gustav  nu  tillämnade  vid 
sin  svagsinte  svågers  hov,  var  icke  det  första.  På  sommaren 
1786  hade  han  nämligen  gjort  en  visit  hos  danska  kunga- 
familjen på  Marienlyst.  Armfelt,  som  följde  med  konungen, 
har  i  ett  brev  till  sin  hustru  givit  följande  väl  drastiska  skild- 
ring av  vad  han  där  upplevde:  »I  Marienlyst  råkade  vi  gamla 
änkedrottningen,  en  tjock  ful  käring,  full  med  scorbutiska 
fläckar  på  armarna,  första  upphovet  till  drottning  Matildas 
olycka.  Hennes  hovstat  såg  ut  som  Bileams  brandklippare. 
Efter  en  halvtimme  kom  den  förryckte  monarken.  Innan  de 
fingo  in  honom,  var  det  ett  fasligt  skrapande  i  förstugan. 
Han  kom  äntligen;  såg  tokig  ut,  hälsade  som  om  han  gått  i 
sömnen  och  sprang  ur  det  ena  rummet  i  det  andra.  Prins 
Fredrik^  och  hans  gemål  äro  ett  styggt  par.  Hon  sätter  vitt 
—  n.  b.  pudrar  sig  —  i  ansiktet;  han  är  puckelryggig  och  hon 
utmagrad.  Lilla  prinsessan^  är  söt  som  en  ängel,  artig,  glad 
och  vacker,  vällustiga  maner  och  gracer  i  alla  leder.  Då  vi 
kommo  till  bords,  sutto  vi  med  tvenne  elaka  anrättningar  i 
två  timmar;  och  som  desserten  kom  in,  steg  det  galna  maje- 
stätet upp,  och  vi  fingo  passera  oss  utan  både  körsbär  och 
sockerbröd.  Under  måltiden  satt  han  och  grinade  åt  Essen, 
som  satt  mitt  emot  honom  och  var  mer  än  illa  kommen;  sma- 
kade på  alla  rätter  utan  att  äta  av  någon;  och  om  han  åt,  spot- 
tade han  genast  ut  tuggan  under  bordet,  ryckte  tallriken 
från  sin  mor  och  sin  dotter  och  åt  av  den  mat,  de  hade  för 
sig  o.  s.  v.» 

En  oktoberdag  1787,  då  danska  kungafamiljen  sitter  vid 
sitt  middagskaffe,  anmäles  svenske  konungens  ankomst.    Det 


^   Kristian    VII:s    yngre    bror.    —    ^  Kronprinsens    syster    Lovisa 
Augusta,  gift  med  hertig  Fredrik  Kristian  av  Augustenburg. 

22 — 204364.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.    VII 


338  DET     MÖRKNAR. 

var  något  till  överraskning,  men  man  kan  just  inte  säga,  att 
den  var  av  angenämaste  slag.  Den  höge  gästen  blev  dock 
ytterst  älskvärt  mottagen.  Redan  samma  dag  hade  han  ett 
politiskt  samtal  med  Bernstorff.  Det  fortsattes  de  båda 
följande  dagarna  och  övergick  då  till  en  formlig  underhand- 
ling om  förbund  mellan  Sverige  och  Danmark.  Gustav  be- 
gagnade sig  därvid  av  den  harm,  som.  ryska  hovets  över- 
modiga ton  framkallat  bland  de  danska  statsmännen,  och 
föreslog  en  allians,  som  skulle  värna  båda  de  skandinaviska 
makternas  självständighet  gentemot  den  mäktige  grannen. 
Det  förbund,  som  han  nu  erbjöd  Danmark,  var  ett  fullkom- 
ligt motstycke  till  det  som  han  på  mötet  i  Fredrikshamn 
föreslagit  Katarina:  bägge  parterna  skulle  förbinda  sig  att 
icke  hjälpa  någon  av  varandras  fiender,  »vare  sig  de  skulle 
bliva  av  dem  anfallna  eller  finna  sig  föranlåtna  att  dem  an- 
falla». Likheten  mellan  situationen  i  Fredrikshamn  och  Kö- 
penhamn blev  ändå  fullständigare,  när  danska  regeringen 
svarade  med  ett  motförslag  om  förbund  mellan  alla  tre  gre- 
narna av  det  Oldenburgska  huset.  Det  danska  kabinettet 
vågade  icke  utbyta  sin  ryska  allians  mot  ett  förbund  med 
en  så  opålitlig  granne  som  konung  Gustav,  vilken  några  år 
förut  velat  överfalla  Danmark  i  djupaste  fred. 

Så  var  spelet  även  här  förlorat.  Det  återstod  endast  att 
söka  rädda  skenet.  Genom  att  mera  privat  tala  väl  med 
Bernstorff,  som  verkligen  synes  ha  varit  intagen  av  Gustavs 
snille  och  älskvärdhet,  lyckades  konungen  få  honom  att  i  den 
svagsinte  Kristian  VII:s  namn  uppsätta  en  skrivelse,  vari 
danske  konungen  i  allmänt  hållna  ordalag  uttryckte  sin  gläd- 
je över  konung  Gustavs  besök,  genom  vilket  det  gamla  miss- 
troendet mellan  de  bägge  nationerna  nu  skingrats.  Kung 
Kristian  uttalade  också  den  förhoppningen,  att  ingenting 
skulle  störa  freden  mellan  de  bägge  rikena.  Med  denna  skri- 
velse förklarade  sig  Gustav  III  fullt  tillfreds  och  bedyrade, 
att  han  lämnade  Danmark  såsom  dess  uppriktigaste  vän. 
Men  för  att  få  ytterligare  ett  bevis  på  danska  hovets  vänskap 
att  sticka  under  näsan  på  de  klentrogna,  hittade  han  på  att 
försöka  skaffa  sin  gunstling  Armfelt  den  finfina  danska  Ele- 
fantorden. Med  ett  intresse,  som  varit  värt  en  bättre  sak, 
lyckades  han  också  lirka  det  därhän,  att  »favoriten  fick  sin 


BRYTNING    MED    RYSSLAND.  339 

elefant»\  såsom  ryske  ministern  i  Stockholm  högst  vanvör- 
digt uttryckte  sig  om  ett  så  upphöjt  ämne.  Men  genom  sin 
påträngande  enträgenhet  i  denna  sak  hade  Gustav  III 
grumlat  det  genomgående  goda  intryck,  han  förut  gjort  i 
Köpenhamn. 

Nu  gällde  det  emellertid  för  honom  att  finna  bundsför- 
vanter på  annat  håll.  Att  förmå  Frankrike  till  någon  kraft- 
yttring mot  Ryssland  räknade  han  ej  längre  på.  Hans  hopp 
stod  till  de  återstående  stormakterna,  England  och  Preussen. 
Hos  dem  fann  han  också  intresse  av  att  hjälpa  turkarne,  men 
mera  blev  det  ej. 

De  underrättelser,  som  ingingo  från  Konstantinopel,  voro 
ej  heller  vidare  uppmuntrande.  Porten  hade  fattat  misstro 
till  Gustav  i  anledning  av  Köpenhamnsresan  och  visade  föga 
benägenhet  att  lämna  subsidier. 

Inga  svårigheter  kunde  dock  numera  hindra  Gustav  från 
att  kasta  sig  in  i  äventyret.  Det  hela  skulle  bli  en  hastig 
överrumpling,  och  därför  behövde  man  ju  ej  oroa  sig  för  en 
avlägsen  framtid.  Frågan  om  krig  och  fred  avgjordes  under 
hemliga  överläggningar  mellan  konungen,  Toll,  Armfelt  och 
andra  förtrogna  under  de  ryktbara  krigskonseljerna  på  Haga 
i  januari  1788.  Ingen  av  konungens  lagliga  rådgivare  fick 
vara  med  om  dem,  ej  ens  hans  utrikesminister.  Oxenstierna 
var  i  likhet  med  Creutz  en  vek  natur,  och  liksom  sin  före- 
trädare var  han  för  hela  sin  existens  beroende  av  konungen. 
Det  var  en  förödmjukande  roll,  han  fick  spela:  att  vara 
utrikesminister  men  känna  på  sig,  att  konungen  höll  honom 
i  okunnighet  om  sina  viktigaste  planer.  Men  han  hade 
inget  annat  att  göra  än  hålla  god  min.  »Jag  har  aldrig 
följt  kungen  på  någon  av  dess  resor.  Han  har  sagt  sig 
finna  mig  för  simpel,  för  litet  artig  att  visas  utom  riket. 
Man  dömer  sig  själv  illa,  och  ehuru  jag  ej  finner  mig 
dummare  än  de,  som  följt  honom,  kan  det  hända,  att 
han  har  rätt»,  säger  med  älskvärd  blygsamhet  den  man, 
som  konungen  i  alla  fall  ansåg  duga  tih  utrikesminister. 

Först    när    kriget    var   orygghgt    beslutat,    fick    riksrådet 


1  Därvid  lär  det  dock  ha  hjälpt  under  högst  vässntligt,  att  Arm- 
felt tjusat  till  prinsessan  av  Augustcnburg,  så  att  hon  blivit  riktigt 
kär  i  honom. 


340  DET    MÖRKNAR. 

säga  sitt  ord  —  för  att  ge  ett  slags  sanktion  åt  Ivonungens 
krigsrustningar. 

Men  för  att  få  till  stånd  ett  utlåtande  efter  Gustavs  sinne 
behövdes  det  något  att  pigga  upp  rådsherrarnes  krigslystnad 
med.  Därtill  dugde  då  alls  inte  de  depescher,  som  kommo 
från  Petersburg.  De  voi'o  alldeles  för  tama  och  fridsamma. 
Men  det  felet  kunde  ju  alltid  avhjälpas.  Vederbörande  sände- 
bud fick  sig  en  särskild  anmaning  att  hellre  visa  för  stor 
misstänksamhet  mot  ryska  regeringen  än  motsatsen.  Då 
fick  Gustav  genast  en  depesch  med  mera  hotfulla  underrät- 
telser om  kejsarinnans  förehavanden!  Det  talades  däri  om 
hennes  »obilliga  agg»  mot  Sveriges  konung, vilket  nog  skulle , 
komma  till  utbrott,  när  hon  finge  fred  med  Porten.  Men  ej 
heller  detta  lät  tillräckhgt  hotfullt  för  Gustavs  behov,  varför 
han  företog  sig  att  göra  en  del  lämpliga  strykningar  och  tillägg 
i  depeschen,  och  i  detta  retuscherade  skick  föredrogs  akt- 
stycket i  rådkammaren.  Genom  dylika  manipulationer 
lyckades  Gustav  driva  det  därhän,  att  rådet  på  våren  1788 
enhälligt  uttalade  sig  för  kraftiga  rustningar  iDåde  till  lands 
och  till  sjös.  Men  man  hänvisade  på  samma  gång  till  den  för- 
säkran, konungen  avgav,  att  han  »ej  tagit  andra  steg  än  till 
egen  säkerhet  men  inget  för  att  störa  sina  grannar»,  och  man 
uttalade  sin  förtröstan  till  att  Hans  Maj:t  skulle  undvika 
alla  utmanande  åtgärder.  Mer  än  så  begärde  ej  heller  Gustav 
av  senaten  —  resten  skulle  han  nog  klara  själv.  Han  var  den 
gången  nöjd  med  sitt  råd.  »Jag  har  i  dag»,  skrev  han  till 
Armfelt,  »gått  över  Rubicon,  och  —  för  att  tala  bokstavligen 
sant  —  rådet  har  fört  mig  däröver.  Aldrig  hade  jag  trott, 
att  gubbar  kunde  vara  så  livliga  och  modiga.»  Den  sjuttio- 
treårige f.  d.  översten  Gustav  Adolf  Hjärne,  rådets  senior, 
skall  ha  sagt,  att  de  få  blodsdroppar,  han  ännu  hade  kvar, 
liksom  allt  vad  han  ägde  vore  han  färdig  att  offra  för  kung 
och  fädernesland. 

Till  franske  ministern,  som  Gustav  råkade  på  operan,  yttra- 
de han  vid  samma  tid,  att  detta  var  det  skönaste  ögonblicket 
i  hans  liv,  skönare  än  revolutionsdagen  1772.  »Europa  skall 
döma  mig,  och  jag  går  att  angiva  den  plats,  som  jag  en  gång 
får  intaga  i  historien.»  Utan  rast  eller  ro  arbetade  han  nu  på 
förberedelserna  till  kriget.  Två  gånger  om  dagen  besökte  han 
galärvarvet  för  att  liva  arbetarne.    Det  var  också  ett  ögon- 


BRYTNING    MED    RYSSLAND.  341 

blick  av  hög  stämning,  när  han  den  sista  maj  i  Karlskrona 
inspekterade  sin  örlogsflotta  och  gick  ombord  på  chefsfar- 
tyget Gustav  III  under  kanonsalut  från  den  största  flotta, 
som  utgått  från  svensk  hamn  alltsedan  stormaktstiden.  Men 
de  stolta  känslorna  borde  ha  dämpats,  om  han  tänkt  på  Karl 
August  Ehrensvärds  omdöme  om  denna  flotta:  visserligen 
vore  Chapmans  skapelser  »mästerstycken»,  men  såväl  över- 
som  underbefäl  saknade  nödig  övning  för  att  kunna  sköta 
dessa  vackra  fartyg.  Den  amiral,  som  under  nuvarande  för- 
hållanden ginge  ut  med  flottan,  vore  »antingen  ett  offer  för 
sin  egenkärlek  eller  en  förrädare  mot  sin  kung,  och  i  bägge 
fallen  vore  riket  förlorat  —  ty  det  är  intet  nog,  att  flottan 
får  stryk;  hela  rikets  anseende  ligger  därpå». 

Lika  avkylande  hade  Karl  Sparre  uttalat  sig,  då  konungen 
bragte  krigsfrågan  på  tal.  I  egenskap  av  förutvarande  krigs- 
minister ägde  han  ju  en  grundlig  kännedom  om  tillståndet 
inom  armén.  Andan  inom  officerskåren  hade  också  underin- 
flytande av  ackordväsendet  och  det  makliga  lantjunkarlivet 
på  boställena  blivit  i  hög  grad  omilitärisk  och  svor  starkt  emot 
sinnesstämningen  bland  menige  man.  »När  mobiliserings- 
ordern  kom»,  märkte  jag,  »säger  Wallquist^,  »hos  menigheten 
genom  hela  landet  icke  annat  än  det  manliga  courage,  na- 
tionen andas  för  manliga  företag.»  Och  hans  iakttagelser 
bekräftades  av  flere  sagesman.  Men  om  officerskåren  låter 
det  annorlunda:  »Det  är  visst,  att  officerarne,  som  i  alla 
länder  pläga  fägnas  åt  krig,  här  voro  de  första,  nästan  de 
enda,  som  i  begynnelsen  skreko  däremot.»  —  »De  frågade», 
säger  Adlerbeth,  »vem  som  skulle  ersätta  dem  deras  ackor- 
der,  vem  som  skulle  försörja  deras  hustrur  och  barn,  om  de 
stupade  i  en  tjänst,  den  de  köpt  med  all  sin  egendom.» 

Men  ingenting  kunde  numera  hejda  Gustavs  stridslust. 
Det  var  med  högtflygande  planer,  som  han  midsommar- 
aftonen 1788  anträdde  sin  färd  till  Finland.  För  sin  avresa 
från  Stockholm  hade  Gustav  valt  samma  dag,  då  Gustav 
Adolf  anträdde  sin  överfart  till  Tyskland.  För  att  göra  skå- 
despelet ännu  mera  likt  den  stora  förebilden  hade  han  klätt 
ut  sig  efter  Gustavs  Adolfs  föredöme  i  en  ljusblå  dräkt  med 
ett  stort  blått  och  gult  sidenskärp,  garnerat  med  guldfransar, 

*  Se  sid.  395. 


342  DET    MÖRKNAR. 

omkring  midjan  samt  stor  svart  hatt  med  en  väldig  fjäder- 
buske. Men  klackarna  voro  Gustav  III:s:  de  voro  kokett 
röda.  För  säkerhets  skull  bar  han  Karl  XII:s  värja,  som 
han  tagit  från  arsenalen. 

De  känslor,  som  fyllde  honom  i  avskedets  stund,  har  han 
i  ett  brev  till  sin  syster  skildrat  sålunda:  »Jag  kan  ej  dölja 
för  Eder,  hur  livligt  jag  eldas  av  tanken  på  den  lysande 
bana,  som  öppnar  sig  för  mig.  Min  själ  kan  ej  motstå  ärans 
lockelser  vid  tanken  på  att  det  är  jag,  som  det  Ottomanska 
kejsardömet  skall  få  tacka  för  sin  tillvaro,  och  att  jag  ensam 
kommer  att  bjuda  kejsarinnan  motstånd  —  jag  ensam  av 
så  många  monarker,  vilka  antingen  äro  alltför  slappa  eller 
också  slagna  med  häpnad  över  hennes  framgångar.  Jag  tror 
mig  alltså  värdig  denna  de  stora  konungarnes  tron,  som  jag 
intager.» 

Karakteristiskt  för  Gustav  är  också  det  brev  till  Armfelt, 
vari  han  skildrar  avskedets  stund.  Där  märks  ej  mycket 
av  skilsmässans  vemod;  och  det  kunde  ju  ha  varit  honom 
förlåtet,  så  vida  han  varit  fylld  av  tankar  på  det  ansvars- 
fulla i  sitt  företag.  Men  det  stora  däri,  det  var  för  honom  äran 
och  ryktbarheten,  och  även  denna  känsla  var  så  uppblandad 
med  njutningen  av  hovceremonielets  alla  små  ynkliga  de- 
taljer, att  han  kan  återge  dem  alla  med  fotografisk  noggrann- 
het.   Vilken  teaterregissör! 

Så  här  berättar  han:  »Kl.  8  och  "  4  ägde  mottagning  rum. 
Alla  i  min  uppvaktning,  som  hade  rätt  till  inträde  i  Vita 
rummet^  presenterades  där  av  mig  för  drottningen.  Där- 
efter gick  jag  omkring  och  tog  avsked  av  närvarande  damer. 
Sedan  öppnades  dörrarna,  och  vi  gingo  ut  i  galleriet,  där  van- 
lig mottagning  ägde  rum,  vid  vars  slut  jag  gick  ned,  företrädd 
av  hillebardiärer,  pagerna  och  rådet.  Jag  gav  drottningen 
min  högra  hand,  medan  hertigen  av  Östergötland"  höll  hen- 
nes vänstra.  Min  son  förde  hertiginnan.^  Resten  av  damerna 
och  av  hovet  följde  utan  ordning  mitt  igenom  en  ofantlig 
samling  folk  av  alla  stånd  och  åldrar.  På  detta  sätt  kommo 
vi  ned  till  vattnet,  där  den  stora  slupen  väntade  mig.  Drott- 
ningen stannade  på  första  avsatsen,   där  jag  kysste  henne, 

1  Till  hovetiketten  på  Gustav  III:s  tid  hörde,  att  endast  vissa 
personer  ägde  tillträde  till  det  s.  k.  vita  rummet  eller  »vita  iiavet». 
—    ^  Konungens    bror    Fredrik   Adolf.    —    ^  Hertig    Karls    gemål. 


BRYTNING    MED    RYSSLAND.  343 

så  ock  min  son  och  svägerska.  Detta  ögonblick  var  påkostan- 
de. Jag  hälsade  alla  damerna,  tog  min  bror  i  hand  och  steg 
ned  för  trappan,  där  rådet  ordnat  sig  på  ömse  sidor,  drotsen 
på  första  steget  och  sedan  de  andra.  Jag  gav  dem  min  hand 
att  kyssa  och  steg  så  ned  i  slupen.  Ett  allmänt  leverop  hör- 
des från  hela  folket  och  de  i  hamnen  förankrade  fartygen. 
Sedan  jag  lämnat  stranden,  lät  jag  slupen  stanna  och  sva- 
ra med  två  hurra.  Jag  passerade  på  detta  sätt  hamnen 
för  att  bestiga  Amphion\  som  låg  vid  ändan  av  Skepps- 
holmen.» 

När  man  ser,  hur  Gustavs  allt  behärskande  intresse  även 
i  en  stund  sådan  som  denna  rör  sig  om  hur  scener  och  atti- 
tyder »göra  sig»,  ser  hur  noga  han  iakttar,  att  varje  scen  i 
skådespelet  utspelas  på  det  rätta  trappsteget  till  och  med,  då 
förstår  man  också,  att  Katarina  träffade  huvudet  på  spiken, 
när  hon  om  Gustav  fällde  det  yttrandet,  att  om  man  under 
ett  samtal  ville  få  honom  i  riktigt  gott  lynne,  skulle  man 
placera  honom  så,  att  han  fick  tillfälle  att  se  sig  i  spegeln. 

Hur  upplyftande  att  i  stället  höra  den  gamla  fröken,  »gen- 
gångerskan  från  Gustavs  dar»,  för  den  blivande  skalden  Snoil- 
sky  berätta  sina  intryck  från  den  stunden: 

»Jag  minns»,  så  sade  hon,  »den  morgonstund, 
då  Gustav  steg  ombord  på  skärgårdsflottan. 
Från  Holmen  dundrade  av  hjärtans  grund 
vid  hurrande  och  jubel  övermåttan, 
och  tårfullt  viftande  tog  aldrig  slut 
för  var  galer,  som  vimplad  lade  ut. 

Jag  ser  mång  ungersven  vid  skottens  ljud 
med  hurtigt  grepp  i  tåg  och  tackel  klänga, 
som  avskedshälsning  till  en  mor,  en  brud, 
en  plymagerad  hatt  bland  krutrök  svänga. 
Jag  ser  för  mig  så  mången,  mången,  som 
från  Viborgsviken  aldrig  vände  om.» 

Några  andra  ögonblicksbilder  från  dessa  ödesdigra  dagar 
ger  oss  den  flitige  brevskrivaren  bibliotekarien  Gjörwell.  Han 
berättar,  att  »man  såg  en  stor  del  av  manskapet  sjungande 
och  nästan  dansande  gå  ombord  på  flottan:  Jag  kan»,  skriver 
han,  »intyga  detta  så  mycket  vissare,  som  jag  stora  embar- 


'  Konungens  chefsfartvg. 


344  DET    MÖRKNAR. 

keringsdagen,  den  23  juni,  såg  fem  regementen  tåga  förbi 
mina  fönster  till  sina  fyra  olika  embarkeringsställen  på  Djur- 
gården. Hela  Dalregementet  låg  en  stund  och  vilade  på 
backen  just  under  huset.  Detta  regemente  var  det  enda, 
som  än  uti  sista  stunden  såg  sina  kvinnfolk  omkring  sig,  ty 
nästan  alla  uti  staden  på  arbete  varande  dalkullor  hade  sam- 
lat sig  dit,  varvid  både  glada  och  rörande  scener  tedde  sig 
för  mitt  öga.  Jag  såg  en  far  tala  vänligt  till  två  unga  kullor, 
sina  döttrar,  som  sågo  stint  och  blödigt  på  den  avskeds- 
tagande fadern,  en  stor  manlig  och  gladlynt  karl,  vilken  åter 
tog  dem  så  gott  i  handen  och  bad  dem  hoppas  på  sin  åter- 
komst. En  annan  hade  sin  hustru  bredvid  sig,  som  stod  helt 
nedslagen,  medan  han  klappade  henne  på  axeln,  tog  ett 
stycke  bröd  utur  sin  rensel,  åt  det  med  henne,  tog  häruppå 
upp  sin  snusdosa,  gav  henne  även  med  sig  av  denna  i  deras 
smak  så  läckra  rekreation,  stående  således  tillhopa,  tills  trum- 
man slog  ställning  och  avmarsch.  Under  allt  detta  stodo 
unga  dalkullor,  som  icke  ägde  varken  fäder  eller  bröder  ibland 
soldaterna,  på  ett  högt  ställe  och  kvädde  dalvisor  samt  locka- 
de dymedelst  de  raska  ogifta  gossarna  omkring  sig. 

Då  jag  en  afton  besökte  deras  läger  och  hörde  en  soldat 
tala  om  sin  beredvillighet  att  uppoffra  sista  blodsdroppen 
emot  fienden,  sade  jag:  'Det  är  svenskt!'  —  'Ja,  herre',  sva- 
rade han,  'jag  är  utom  dess  hälsing!'  —  det  är  uttolkat:  'Jag 
är  en  så  mycket  säkrare  svensk,  som  jag  är  hälsing.' 

Samma  afton  var  jag  ock  vid  Laboratoriibryggan,  varifrån 
lådor  med  muskötkulor  fördes  på  båtar  till  transportfartygen, 
och  då  jag  frågade,  vad  som  låg  i  lådorna,  efter  de  voro  så 
tunga  att  lyfta,  svarade  artillerikarlen  med  en  så  förnöjd- 
uppsyn:   'Det  är  blåbär,  som  ryssen  skall  spisa.'» 

Men  hurudan  var  stämningen  bland  det  finländska  man- 
skapet? Auditör  Ekman  vid  Åbo  läns  infanteriregemente 
ger  oss  i  sin  dagbok  följande  ögonblicksbild  från  sitt  rege- 
mentes uppbrottsmarsch:  »Folket  var  vid  byar  och  torp 
sammanskockat  och  grät.  Soldaterna,  som  sådant  sågo, 
sjöngo  lustiga  visor,  och  folket  hördes  ömka  sig  över  truppen.» 

Litteratur:    Carl  Silfverstolpe,  Utdrag  ur  sekreteraren  hos  kej- 
sarinnan   Katarina    II    A.  V.  Clirapovitskijs   dagbok 
1787—1792;  liäft.  kr.  1:75. 
Per   Vilhelm    Köersner,    Gustaf    III:s  yttre  pchtik 
under  tiden  närmast  före  ryska  krigets  utbrott. 


LANDSFÖRÄDARREN  GÖRAN  SPRENGTPORTEN.      345 


Landsförrädaren  Göran  Sprengtporten. 

NÄR  GUSTAV  nu  grep  till  svärdet,  skulle  han  på  fien- 
dens sida  möta  en  av  sina  duktigaste  vänner  och  med- 
hjälpare från  forna  dagar,  Savolaxbrigadens  skapare, 
Göran  Sprengtporten.  Han  hade  år  1778  med  ansenligt 
understöd  av  konungen  gjort  en  utländsk  resa,  som  han 
länge  önskat  få  företaga.  Därunder  sökte  han  anställning 
i  fransk  tjänst,  men  vederbörande  ville  inte  veta  av  honom, 
ty  han  var  känd  som  orolig  och  bråkig. 

Trots  att  konungen  gav  honom  frikostigt  understöd  och 
förskott  på  sin  lön,  satte  han  sig  emellertid  i  skuld  uppöver 
öronen.  »Det  vanliga  svenska  högmodet  förde  honom  i  slösan- 
de utgifter,  som  den  svenska  fattigdomen  icke  kunde  beta- 
la», säger  Gustav  Ehrensvärd.  Gustav  III  gjorde  emellertid 
allt  vad  han  förmådde  för  att  hjälpa  honom  på  benen  och 
lovade  även  att  använda  sitt  eget  inflytande  för  att  skaffa 
honom  en  överstebeställning  i  franska  armén  med  god  lön. 
Men  alla  Creutz'  bemödanden  härför  i  Paris  blevo  fåfänga, 
trots  franske  utrikesministerns  hjälp,  ty  krigsministern  satte 
sig  bestämt  däremot. 

Den  misstänksamme  Sprengtporten  vädrade  naturligtvis 
genast  svek  och  hyckleri  från  Gustavs  sida:  Den  känslolöse 
furstens  avsikt  var  tydligen,  skrev  han  till  brodern,  att  till- 
intetgöra dem  bägge.  Han  önskade  nu,  att  han  kunnat  med 
sitt  blod  återköpa  sitt  livs  stora  misstag  att  ha  medverkat 
vid  konungens  statsvälvning  och  lät  brodern  veta,  att  han 
hade  »en  rasande  lust»  att  bege  sig  till  Petersburg  »i  det  ären- 
det. Ni  vet».  Härmed  menade  han  att  gå  i  rysk  krigstjänst  — 
Ryssland  skulle  ju  ändå  en  gång  bli  Sveriges  herre.  Men  när 
han  en  gång  överginge  till  Ryssland,  ville  han  ej  komma  tom- 
hänt; det  gällde  att  draga  med  sig  så  många  som  möjligt 
av  sina  landsmän,  ja  helst  hela  Finland.  Härigenom  skulle 
han  på  en  gång  göra  sig  själv  till  en  mäktig  man  och  hämnas 
på  Gustav  III,  för  att  konungen  ej  vetat  uppskatta  honom 
tillräckligt.  Detta  blev  det  mål,  för  vilket  Sprengtpor- 
ten hädanefter  arbetade  med  hela  sin  stora  förmåga  och 
energi. 


346  DF.T     MÖRKNAR. 

Då  han  år  1782  kom  hem  till  Finland  igen,  blev  han  le- 
dare för  ett  hemligt  ordenssällskap,  Valhallaorden,  som 
stiftats  av  en  ung  officer  vid  namn  Jägerhorn  och  omfattade 
en  betydande  del  av  Finlands  adliga  ungdom.  Tonen  var 
här  redan  förut  bitter  och  oppositionell  mot  konungen,  men 
Sprengtporten  gav  de  frihetssvärmande  ungdomarna  ett 
nytt  ideal:  Finlands  skilsmässa  från  Sverige  och  självstän- 
dighet under  ryskt  beskydd.  De  ungdomliga  ordensbröderna 
trodde  nog  på  allvar,  att  Finlands  lycka  skulle  skapas  på 
den  vägen.  Men  Sprengtporten  själv  var  säkert  för  skarp- 
synt och  erfaren  för  att  ej  inse,  varthän  ett  dylikt  försök 
måste  leda.  Idén  smekte  emellertid  hans  hämndlystnad  och 
hans  äregirighet,  och  det  var  för  honom  huvudsaken.  Men 
naturligtvis  gav  han  sig  skenet  av  en  ädel  frihetskämpe,  en 
sann  patriot  utan  fruktan  och  tadel:  han  skulle  i  Finland 
spela  Georg  Washingtons  rolll 

Han  begagnar  nu  alla  anledningar  till  missnöje,  som  han 
kan  finna  på,  för  att  uppvigla  finnarne.  Han  är  t.  o.  m.  fräck 
nog  att  uppsöka  hertig  Karl  och  locka  honom  med  Finlands 
storfurstliga  krona.  Han  bedyrar  för  hertigen,  att  missnöjet 
i  Finland  är  så  starkt,  att  blott  ett  ord  behövs  för  att  fram- 
kalla ett  utbrott  därav. 

Dessa  stämplingar  hindrade  honom  emellertid  icke  från 
att  fortfarande  lita  till  konung  Gustavs  hjälp.  Konungen 
lyckades  också  efter  åtskilliga  svårigheter  skaffa  honom 
anställning  som  överste  i  holländsk  tjänst.  Men  fast  lönen 
var  riklig,  förslog  den  ej  för  hans  stora  behov,  och  när  Hol- 
land förlikte  sig  med  Österrike,  gick  Sprengtportens  hopp 
att  här  spela  en  stor  roll  om  intet.  Medan  han  fortfarande 
bad  Gustav  Hl  om  ekonomisk  hjälp,  trädde  han  i  hemlig 
förbindelse  med  ryska  sändebudet  i  Holland  och  tog  det 
första  steget  på  höpförräderiets  bana,  då  han  meddelade 
ryssen  en  skriftlig  plan  till  Finlands  lösryckande  från  Sverige 
med  rysk  hjälp.  Vid  underrättelsen  om  riksdagskallelsen 
1786  skyndade  Sprengtporten  hem  till  Stockholm.  Där 
skall  han  av  Gustavs  vänliga  bemötande  ha  uppmuntrats 
till  en  anhållan  om  att  genom  konungens  nåd  »bliva  upp- 
rättad igen».  Gustav  lär  ha  svarat,  att  han  antagligen  ge- 
nast skulle  ha  givit  honom  en  lysande  upprättelse,  ifall  över- 
sten ej   inlåtit  sig  i  misstänkta  förbindelser  med  främmande 


LANDSFÖRRÄDAREN  GÖRAN  SPRENGTPORTEN.      347 

makter  och  umgåtts  med  planer  på  Finlands  lösryckande 
från  Sverige.  Men  ville  han  sluta  med  alla  dylika  stämplingar, 
förhålla  sig  stilla  några  år  och  visa  prov  på  trohet  och  under- 
givenhet, så  skulle  hans  önskan  ännu  kunna  villfaras. 

Detta  var  dock  ej  i  Sprengtportens  smak,  och  det  oroade 
honom,  att  konungen  tycktes  känna  till  hans  förräderi.  Några 
timmar  därefter  skall  han  ha  uppvaktat  Markov  och  för  ho- 
nom utvecklat  den  plan  till  Finlands  skiljande  från  Sverige, 
varom  han  förut  talat  med  ryska  sändebudet  i  Holland.  Han 
hade  t.  o.  m.  författningsfrågan  klar:  det  skulle  bli  en  för- 
bundsstat efter  mönster  av  Holland  och  Nordamerikas  För- 
enta stater.  »Finlands  förenade  provinsers  republik»  skulle 
den  nya  staten  heta.  Han  förklarade  sig  hågad  att  redan 
samma  höst  sätta  planen  i  verket  och  bedyrade,  att  finnarne 
allmänt  skulle  följa  honom.  Men  Markov  var  icke  lika  sang- 
vinisk,  och  han  var  inte  heller  utan  sina  misstankar  mot 
Sprengtportens  patriotiska  oegennytta. 

Katarina  var  däremot  ivrigare.  Hon  skyndade  sig  att  er- 
bjuda Sprengtporten  anställning  som  generalmajor  i  rysk 
tjänst  med  förmånligt  arrende  av  ryskt  kronogods.  Inför  så 
lockande  anbud  avkastar  han  utan  tvekan  Washington- 
masken. Den  store  patrioten  förvandlas  med  ens  till  den 
simple,  egennyttige  lycksökaren.  På  vägen  till  Ryssland 
sammanträffar  han  med  en  del  av  sina  landsmän  i  Finland 
och  utvecklar  för  dem  sin  plan  till  Finlands  frigörelse.  Vid 
hösttiden  1786  anländer  han  till  Petersburg  och  blir  alldeles 
berusad  av  kejsarinnans  nåd  och  sin  nya  lycka.  Men  inför 
svenske  ministern  gråter  han  krokodiltårar  över  att  om- 
ständigheterna tvingat  honom  till  detta  steg  och  bedyrar, 
att  han  aldrig  skall  med  sin  arm  eller  sitt  huvud  tjäna  mot 
sitt  fädernesland. 

När  man  vet,  hur  han  sedan  höll  det  löftet,  instämmer  man 
gärna  i  Hedvig  Charlottas  av  hjärtat  gående  ord:  »Jag  skulle 
ingenting  ha  emot  att  få  hålla  i  det  rep,  vari  den  mannen 
kommer  att  hängas.» 

Gustav  Hl  tog  saken  lugnt,  ty  han  visste,  att  finska  folkets 
trohet  var  höjd  över  varje  tvivel,  och  han  resonerade  mycket 
riktigt  som  så,  att  i  den  stora  allmänhetens  ögon  måste 
Sprengtporten  nu  ha  ohjälpligt  förstört  sitt  anseende.  Han 
bara  gav  order  till  sitt  sändebud  i  Petersburg  att  välvilligt 


348  DET    MÖRKNAR. 

understödja  förrädarens  planer  och  förehavanden.  Därigenom 
skulle  man  ej  blott  kunna  skaffa  sig  värdefulla  upplysningar 
utan  också  göra  Sprengtporten  misstänkt  i  ryska  hovets  ögon. 

Vilket  kolossalt  anseende  Göran  Sprengtporten  åtnjutit 
i  Finland,  förstår  man  av  följande  ord  av  den  unge  finske 
officeren  Ehrenström,  som  var  medlem  av  Vallhallaorden: 
»Tillgivenheten  för  honom  liknade  en  förtrollning,  som 
kvävde  all  eftertanke.     Han  beundrades  och  förgudades.» 

Det  verkade  dock  avkylande  på  Ehrenströms  beundran, 
när  Sprengtporten  »under  sin  unge,  ofördärvade  sons  ögon 
tillät  sig  att  så  oblygt  i  sitt  uppförande  såra  alla  regler  av 
anständighet*,  att  han  på  sin  gård  nära  Borgå  tog  till  sig 
sin  mätress-,  »fröken  Hederskjöld,  en  ryktbar  sköka,  vilken 
innan  sin  bekantskap  med  överste  Sprengtporten  hade  varit 
till  allmänhetens  tjänst  och  hade  levat  av  inkomsterna  av 
sitt  skändliga  hantverk».  Kvinnan  i  fråga  återvände  sedermera 
till  Stockholm,  »där  hon  till  sin  död  fortsatte  sin  förra  rörelse». 

Vid  närmare  bekantskap  med  Sprengtporten  fick  Ehren- 
ström röna  så  många  prov  av  mannens  lögnaktighet  och 
lömskhet,  att  han  förlorade  all  aktning  för  honom. 

Enligt  uppgift  av  en  bland  Göran  Sprengtportens  samtida 
skall  landsförrädaren  redan  i  kadettskolan  ha  fattat  ett 
osläckligt  hat  till  svenskarne  för  den  smälek,  han  fick  lida 
för  sin  finska  brytning.  Uppgiften  är  sannolikare  än  Yrjö 
Koskinens,  att  han  insupit  detta  hat  redan  med  sin  ammas 
mjölk! 

För  fennomanen  Yrjö  Koskinen  (Forsman)  framstår  Sprengt- 
porten såsom  en  glödande  finsk  patriot,  vars  alla  handlingar 
framsprungit  ur  de  ädlaste  motiv.  Men  den  opartiska  histo- 
rieforskningen i  Finland,  representerad  på  detta  område  av 
Tigerstedt,  har,  såsom  vi  sett,  ställt  mannens  verksamhet 
i  helt  annan  belysning. 

Litteratur:  K.  K.  Tigerstedt,  Göran  Magnus  Sprengtporten  (Finsk 
tidskrift  för  åren  1877—1888). 
Til.  Westrin,  Om  G.  M.  Sprengtportens  tillämnade 
deltagande  i  nordamerikanska  frihetskriget  (Skrifter 
utgifna  af  Svenska  litteratursällskapet  i  Finland  n:r 
IX). 


KRIG    MED    RYSSLAND    OCH 
DANMARK    1788— 1790 


Ryska  kriget  under  år  1788. 

Krigsutbrottet. 

DET  GÄLLDE  för  Gustav  att  finna  en  förevändning 
för  att  börja  kriget.  Enligt  regeringsformen  laade  han 
nämligen  icke  rätt  att  börja  anfallskrig  utan  ständernas 
samtycke.  Men  det  visste  han  att  han  aldrig  skulle  få.  Och 
Katarina  var  alltför  angelägen  om  att  slippa  få  Sverige  till 
fiende,  så  länge  hon  hade  krig  med  turkarne,  för  att  Gustav 
skulle  kunna  hoppas  på  utmanande  åtgärder  från  hennes 
sida.  »Börja  kriget»,  skrev  hon,  »få  vi  ej,  därför  att  om  han 
anfaller  oss,  han  icke  får  någon  hjälp  av  svenska  nationen 
enhgt  dess  författning.  Men  anfalla  vi,  måste  den  hjälpa 
honom.  Jag  ämnar  därför  lämna  honom  god  tid  att  göra 
dumheter,  förstöra  pengar  och  äta  upp  sitt  bröd.» 

Emellertid  inträffade  natten  till  den  28  juni  i  Savolax, 
att  en  svensk  gränspostering  vid  Pumala  sund  blev  beskjuten 
av  en  rysk  trupp,  dock  utan  att  någon  sårades.  Elden,  som 
pågick  en  timmes  tid,  besvarades  från  svenska  sidan  med  två 
skott.  Rapport  härom  insändes  till  konungen  av  överste 
Hastfer,  som  efterträtt  Göran  Sprengtporten  såsom  chef 
för  Savolaxbrigaden.  Samtidigt  inrapporterade  han,  att  andra 
ryska  trupper  trängt  in  i  svenska  Karelen,  där  de  härjat  och 
bränt  samt  omänskligt  hanterat  svenska  undersåtar.  Han 
åberopade  sig  därvid  på  rapporter  från  vederbörande  lands- 
hövding. Det  var  alltså  ryssarne,  som  brutit  freden,  och  Gustav 
hade  laglig  rätt,  ja  skyldighet  att  försvara  sig.  —  Hastfer 
lät  också  genast  sina  trupper  rycka  över  gränsen  och  belägra 
Xy  slott. 

Den  rapport  från  landshövdingen  i  Karelen,  på  vilken 
Hastfer  åberopade  sig,  finns  tyvärr  ej  mera  i  behåll.   Men  det 


352       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788—1790. 

är  högst  märkligt,  att  i  samma  landshövdings  övriga  skri- 
velser från  denna  tid  ej  kan  spåras  minsta  antydan  om  några 
ryska  våldsamheter.  Däremot  påstods  från  rysk  sida,  att 
en  svensk  trupp,  utklädd  till  kosacker,  plundrat  och  bränt 
en  gård  i  svenska  Karelen.  Och  vad  skärmytslingen  vid 
Pumala  sund  beträffar,  är  det  så  gott  som  bevisat,  att  Hast- 
fer  själv  arrangerat  den  på  Gustavs  befallning.  Mannen  var 
en  duktig  karl  men  en  äkta  lyckoriddare,  som  inte  frågade 
ett  dugg  efter  vilka  medel  han  använde  för  att  komma  sig 
upp.  Han  hade  lovat  Gustav  att  följa  honom  genom  tjockt 
och  tunt,  och  i  ett  senare  brev  till  konungen  talar  han  om 
»krigslisten  vid  Pumala»,  ett  uttryck,  som  ej  kan  fattas  på 
mer  än  ett  sätt.  För  hertig  Karl  har  han  omtalat,  att  han 
skickat  en  underbefälhavare  med  en  trupp  över  gränsen  på 
en  nattlig  rekognoscering,  och  att  han,  under  förevändning 
att  lura  ryssarne,  låtit  soldaterna  taga  på  sig  ryska  uniformer. 
Skjöldebrand  namnger  t.  o.  m.  den  skräddare  i  Stockholm, 
som  skulle  ha  sytt  de  ryska  uniformerna,  och  påstår,  att 
mannen  i  fråga  bevarat  hemligheten  så  illa,  att  en  mängd 
personer  fingo  se  klädesplaggen  under  arbete  hos  honom. 
Enligt  Fersens  uppgifter  var  det  just  operaskräddarenl 

Den  5  juni  hade  Gustav  skrivit  till  Gustav  Maurits  Arm- 
felt,  som  rest  i  förväg  över  till  Finland:  »Om  Er  farbror^  gör 
posteringar  längs  gränsen  på  Gerumsön,  som  är  disputabel^, 
m.  m.,  fordras  det  endast  en  kitslig  officer  av  ryssarne  för  att 
börja.  Då  kan  svenska  posteringen  litet  vika,  så  att  ryssarne 
gå  över  gränsen  och  skjuta  i  svenska  Finland.  Ett  itänt 
pörte  blir  då  en  krigsdeklaration,  vilken  ej  kommer  ifrån  oss 
men  från  dem.» 

En  vecka  därefter  skriver  konungen:  »Nu  är  tid  att  söka 
börja  kriget,  n.  b.  att  få  ryssarne  att  börja  krakel  på  gränsen. 
Jag   väntar  med   otålighet  på  tidningar.» 

Och  något  tidigare  hade  han  förgäves  sökt  övertala  sin  bror 
hertig  Karl  i  egenskap  av  storamiral  för  flottan  att  ge  någon 
underbefälhavare  hemliga  order  att  börja  gräl  med  ryssarne. 
Karl  gjorde  också  vad  han  kunde  för  att  framkalla  vapenskifte, 
då    han    den    22    juni   vid   Dagö   utanför  estländska   kusten 


^  Generalmajor    Karl    Gustav   Armfelt,    som  förde  befälet  över  en 
finsk  kår.    Se  sid.  366.  —  '^  OmtvisUia:  äganderätten  till  ön  omtvistad. 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  353 

träffade  på  elva  ryska  krigsskepp.  Han  företog  nämligen 
den  utmanande  åtgärden  att  tvärt  emot  gällande  traktater 
avfordra  dem  salut  för  svenska  flaggan.  Den  ryska  eskadern 
sökte  då  komma  undan  men  blev  upphunnen  av  de  svenska 
skeppen,  som  seglade  bättre,  och  de  våra  beredde  sig  redan 
till  drabbning,  då  den  ryske  generalen  räddade  sig  genom  att 
ge  saluten.  Men  då  —  berättar  Johan  Gabriel  Oxenstierna  — 
gick  hertigen  och  »lik  den  gamle  Moses  slog  med  ondska  sin 
hatt  i  däcket,   att  alla  fjädrarna  gingo  sönder». 

Men  när  hertigen  kom  fram  till  Hangö,  mottog  han  ko- 
nungens order  att  med  våld,  om  så  behövdes,  hindra  alla 
ryska  krigsfartyg  att  lämna  Finska  viken  —  ty  nu  hade 
kriget  börjat.  Hertigen  svarade,  att  det  var  skada,  att 
ordern  ej  kommit  en  vecka  tidigare,  ty  i  sådant  fall  hade  han 
kunnat  presentera  konungen  elva  fientliga  krigsfartyg. 

Alltnog:  Ryssland  hade  börjat  krig  —  därhän  hade  Gustav 
nu  kommit  med  sina  konstgrepp.  Gustavs  krigsplan  gick,  ut 
på  ett  angrepp  på  Petersburg.  Medan  arméns  huvudstyrka, 
som  sammandragits  kring  Helsingfors,  landvägen  ryckte 
fram  mot  den  ryska  huvudstaden,  skulle  örlogsflottan  slå  den 
ryska  flottan  —  Gustav  levde  nämligen  i  den  glada  tron, 
att  fiendens  stridskrafter  till  sjös  voro  betydligt  underlägsna 
hans  egna.  Sedan  Rysslands  örlogsflotta  besegrats,  borde  det 
vara  en  lätt  sak  att  landsätta  trupper  vid  Petersburg,  som 
alltså   skulle  inneslutas  från  två  sidor. 

Katarina  hade  aldrig  tilltrott  Gustav  ett  så  djärvt  steg 
och  hade  därför  blottat  sin  huvudstad  på  försvarskrafter. 
Mot  de  40,000  man,  som  Gustav  förfogade  över  till  lands  och 
sjös,  kunde  hon  sätta  blott  14,000  till  Petersburgs  försvar. 
Också  blev  det  formlig  panik  i  staden  vid  första  underrättelse 
om  svenskarnes  anryckande,  och  Katarina  själv  vidtog 
brådskande  anstalter  till  flykt.  Hade  hon  sett,  hur  svenska 
arméns  utrustning  tog  sig  ut,  skulle  hon  antagligen  ha  lugnat 
sig.  Skjöldebrand  ger  efter  Tolls  J)eskrivning  en  målande 
skildring  av  i  vilket  skick  vapen,  ammunition  och  förråd 
kommo  fram  till  Finland:  »Där  ett  slags  kanoner  funnos, 
voro  lavetter  av  ett  annat  slag  och  kulor  av  en  annan  kaliber. 
Musköter  funnos  av  olika  kaliber,  och  kulor  och  patroner 
till  dem  voro  oriktigt  utdelade.  Ammunitionsvagnar,  tross- 
vagnar, förråd  —  allt  var  från  fartygen  vräkt  på  stranden  i 

23—204S64.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  Öden.   VII. 


354       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

stora  högar.  Alla  väntade  att  få  sig  tilldelt  vad  som  hörde 
till  deras  vapen.  Alla  skreko  över  brist  och  oordning.  Ingen 
ansåg  sig  skyldig  att  reda,  urskilja  och  framskaffa  föremålen 
dit  de  borde  komma.»  En  stor  del  regementen  voro  utan  både 
strumpor,  skor  och  kappor. 

En  officer,  som  icke  hörde  till  oppositionen,  skriver  från 
Anjala  den  15  september  1788:  »Armén  är  här  i  en  ganska 
usel  ställning,  regementerna  usla  och  snart  utan  kläder,  vari- 
bland isynnerhet  är  Västerbottens,  vars  munderingar  äro 
mellan  19  och  20  år  gamla.  Ingen  enda  kappa  vid  hela  re- 
gementet, så  att  karlen  så  i  anseende  till  regn  som  till  fuktig- 
het från  jorden  i  dess  tält  ej  äger  en  torr  klädtråd  på  sin 
kropp  förr  än  mot  kvällarna,  då  kläderna  av  kroppsvärmen 
torkas.»  Till  följd  härav  hade  mycket  folk  dött.  »Det  är^ 
så  mycket  större  skada»,  skriver  vår  sagesman  vidare,  »som 
det  är  det  vackraste  och  manbaraste  regemente,  man  någon- 
sin kan  se.  Flera  regementer  hava  ej  mer  än  några  kappor 
på  varje  kompani.  Köttet,  som  undfås,  är  en  del  med  maskar 
och  brödet  grönt  av  mögel.  När  från  krigskassan  rekvireras 
penningar  till  fälttraktamente,  får  man  det  svar,  att  ingen 
styver  finns  i  krigskassan.»  Den  förut  citerade  auditör 
Ekman  skriver  vid  samma  tid  i  sin  dagbok:  »Västerbottens 
regemente  begravar  mest  var  dag  sina  döda  soldater.» 

Även  på  Sveaborg  lämnade  tillståndet  mycket  övrigt  att 
önska  till  följd  av  penningbrist.  Fram  på  hösten,  berättar 
Anckarsvärd,  befälhavare  över  skärgårdsflottan,  »sade  mig 
kommendanten,  att  av  1,500  vargeringar,  som  utgöra  dess 
garnison,  voro  800  sjuka,  och  att  40  till  50  dö  var  vecka.  Jag 
besåg  de  på  Väster  Svartö  inrättade  sjukhusen,  där  uslin- 
garne lågo  alldeles  nakna  på  träbänkarna,  utan  minsta  kläd- 
tråd  varken  över  eller  under  sig.  Jag  frågade  kommendanten, 
varför  de  icke  bättre  skötas.  Han  svarade:  'Här  finns  ingen- 
ting'». —  Det  hela  var  ett  hastverk,  och  det  brast  oför- 
svarligt mycket  i  organisationen. 

Hade  Gustav  dröjt  något,  så  skulle  han  ha  funnit  Peters- 
burg blottat  även  från  sjösidan  och  efter  allt  att  döma  haft 
spelet  vunnet,  ty  Katarina  riktade  för  tillfället  hela  sitt  in- 
tresse på  kriget  med  Turkiet  och  ämnade  sända  sin  Östersjö- 
flotta  mot  denna  makt.  Hon  var  så  ivrig  för  denna  tanke, 
att  hon  t.  o.  m.  lär  ha  velat  göra  någon  uppoffring  för  att 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  355 

bevara  freden  med  Sverige.  Men  efter  vad  som  nu  skett 
förändrades  hennes  krigsplan,  och  överbefälhavaren  för  den 
ryska  Östersjöflottan,  engelsmannen  Greigh,  fick  befallning 
att  angripa  den  svenska  flottan.  Kejsarinnan  hoppades, 
att  han  sedan  skulle  kunna  hemsöka  både  Karlskrona  och 
Stockholm. 

Gustav  hade  å  sin  sida  givit  hertig  Karl  order  att  oförtövat 
uppsöka  den  ryska  flottan.  Men  i  stället  inlöpte  hertigen  till 
Sveaborg  för  att  förse  sig  med  dricksvatten  och  invänta  väl- 
behövliga förstärkningar  och  visade  ingen  lust  att  ge  sig  ut 
på  det  villande  hav  igen.  När  konungen  fick  veta  detta,  blev 
han  högeligen  förbittrad  och  sände  sin  bror  en  ljungande  skri- 
velse: »Det  är  efter  en  vunnen  batalj,  det  är  efter  en  affär 
vid  Kronstadt,  som  jag  vill  återse  flottan;  nu  måste  hon 
gå  framåt  för  att  agera  och  slåss.»  Han  slutade  med  orden: 
»Jag  vill  bliva  åtlydd  och  det  genast.»  Och  till  Ruuth  skrev 
konungen,  att  han  skulle  ha  ställt  storamiralen  inför  krigs- 
rätt, om  denne  ej  varit  hans  bror.  —  Karl  härmades  och 
lydde  order. 

Slaget  vid  Högland. 

Den  17  juli  möttes  de  fientliga  flottorna  vid  ön  Högland 
mitt  i  Finska  viken.  Tvärt  emot  vad  Gustav  Hl  väntat  sig, 
voro  de  ungefär  jämnstarka,  dock  med  någon  överlägsenhet 
för  den  ryska  flottan,  som  också  var  mycket  bättre  utrustad 
än  den  svenska.  Det  svenska  manskapet  var  underlägset 
det  ryska  till  antalet  men  säkerligen  på  det  hela  taget  dug- 
ligare än  fiendens  folk.  De  ryska  besättningarna  hade  måst 
kompletteras  med  alldeles  oerfarna  rekryter,  vilkas  strids- 
lust man  fick  pigga  upp  med  brännvin  och  åsynen  av 
helgonbilder. 

Mellan  de  bägge  amiralerna  var  en  olikhet  som  mellan  dag 
och  natt.  Medan  Greigh  satt  inne  med  en  rik  erfarenhet  av 
sjöväsendet  och  vunnit  stor  utmärkelse  i  krig  mot  turkarne, 
hade  hertig  Karl  aldrig  fått  någon  utbildning  till  sjöofficer. 
För  nio  år  sedan  hade  han  en  kortare  tid  till  namnet  kommen- 
derat den  första  neutralitetseskadem  och  för  övrigt  gjort 
några  resor  på  de  kungliga  jakterna  —  det  var  egentligen  hela 
hans  praktiska  erfarenhet  som  sjöofficer.    Det  hjälpte  icke, 


356       KIUG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

hur  marlialisk  hållning  han  än  anlade.  Han  bekände  i  alla 
fall  för  sin  maka,  att  han  kände  sig  som  »en  sjömanslärling, 
som  börjar  sitt  yrke  vid  40  år».  Han  tyckte  inte  alls  det  var 
roligt  att  i  veckor  »plumsa  som  en  anka  emellan  vågorna» 
och  inte  få  »se  annat  än  skepp,  himmel  och  hav». 

Den  verklige  chefen  på  svenska  sidan  var  dock  icke  stor- 
amiralen utan  hans  flaggkapten,  överstelöjtnant  Otto  Henrik 
Nordenskjöld.  Han  tillhörde  en  livskraftig  ätt,  vars 
förste  kände  stamfader  började  som  soldat  och  avancerade 
till  underofficer  på  Upplands  regemente.  Det  var  en  riktig 
kärnkarl,  som  hade  fyllt  103  år,  innan  han  anno  1700  skildes 
hädan.  Han  yngste  son,  som  blev  en  ovanligt  duktig  jord- 
brukare, slog  sig  ned  i  Finland.  Men  år  1710,  när  pesten  kom, 
gick  han  med  sin  familj  och  sitt  tjänstefolk,  lik  en  annan 
Noak,  ombord  på  ett  fartyg  samt  uppehöll  sig  på  Ålands  hav, 
tills  all  fara  var  över,  utan  att  tillåta  någon  ombord  att  gå 
i  land.  Hans  driftighet  och  ekonomiska  begåvning  ärvdes 
av  den  son,  som  blev  fader  till  Otto  Henrik,  den  äldste  i 
ordningen  av  sjutton  syskon. 

Otto  Henrik  var  en  käck  pojke  med  kraftigt  virke  i.  En 
gång,  då  han  var  nio  år,  föll  han  i  en  brunn,  där  man  efter 
långt  letande  hittade  honom  fastklamrad  vid  stenarna.  När 
han  lät  upp  sin  mun,  var  det  för  att  fråga:  »Hur  länge  tänker 
ni  låta  mig  ligga  kvar  här?» 

Sjökadettskolan  genomgick  han  med  glans  och  fick  därefter, 
enligt  tidens  sed,  sin  praktiska  utbildning  i  sjömansyrket 
på  handelsfartyg.  Han  tog  hyra  som  simpel  matros,  genomgick 
sina  hundar  och  avancerade  till  styrman.  Efter  fyra  års 
kofferdifart  erhöll  han  anställning  som  löjtnant  vid  galär- 
flottan med  en  årlig  lön  av  450  daler  s.  m.  På  den  lönen  fick 
han  leva  i  över  åtta  år,  fast  han  under  tiden  avancerade  till 
kapten  och  major.  En  närmare  inblick  i  hur  han  hade  det 
får  man  av  ett  brev,  vilket  han  såsom  nyutnämnd  major 
skrev  till  sin  far:  »Jag  hushållar  på  det  allra  möjligaste,  men 
penningarna  vilja  ej  räcka  till.  Jag  är  i  Karlskrona  min  egen 
hårfrisör,  min  egen  dräng,  betalar  16  styver  måltiden  och 
äter  ej  om  aftnarna.  Har  ej  på  två  års  tid  haft  någon  kapp- 
rock och  fryser  ibland  in  i  själen.  Jag  håller  god  min  och  låtsas, 
som  om  jag  hade  fullt  upp.  Gud  late  hälsan  och  humöret 
endast  räcka  till!» 


Hertig  Karl  som  sloramiral.     Samtida  gravjT  av  A.  O.  iNIörner. 


358       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

För  alt  få  uppleva  något  gick  Nordenskjöld  år  1777  i 
engelsk  och  följande  år  i  fransk  örlogstjänst  och  bestod  med 
alldeles  särskild  utmärkelse  flere  heta  duster  både  i  Senegal 
och  i  Ameiika.  Efter  tre  års  tjänstgöring  som  fransk  sjö- 
officer återkom  han  hem  med  rik  erfarenhet  från  ett  av  de 
mest   omfattande   sjökrig,    som   världshistorien    känner  till. 

I  egenskap  av  flaggkapten  hade  han  bland  annat  nedlagt 
ett  intresserat  arbete  på  att  öva  befälet  i  sjötaktik.  När 
kriget  stod  för  dörren,  var  det  lian,  som  ledde  örlogsflottans 
utrustning.  Det  hade  han  gjort  med  friskt  mod  och  en  aldrig 
svikande  arbetsamhet,  som  satte  fart  i  hans  underlydande. 
Själv  var  han  den  förste  i  arbetet  och  den  siste  i  vila.  Men 
till  följd  av  brist  på  sjövant  folk  och  på  pengar  lämnade 
flottans  utrustning  ändå  en  hel  del  övrigt  att  önska.  Ehren- 
svärds  »distraktioner»  hade  gjort  sitt  till.  Allra  betänkligast 
var,  att  ammunitionsförrådet  var  alldeles  för  knappt  till- 
taget, isynnerhet  som  den  ryska  flottan  var  omsorgsfullt 
utrustad  med  tanke  på  en  expedition  ända  till  Turkiet. 

Naturligtvis  kunde  Nordenskjöld  dock  icke  mäta  sig  med 
Greigh  i  erfarenhet  av  konsten  att  leda  en  stor  flotta.  Hans 
ställning  såsom  underordnad  storamiralen  medförde  också 
svårigheter.  Han  ägde  ej  samma  auktoritet  som  en  kommen- 
derande amiral,  och  detta  var  så  mycket  betänkligare,  som 
det  fanns  många  officerare,  vilka  voro  avundsjuka  på  den 
unge  överstelöjtnanten,  därför  att  han  fått  ledningen  av 
hela  svenska  flottan.  Det  var  alltså  under  särskilt  prövande 
förhållanden,  som  han  skulle  mäta  sina  krafter  med  en  seger- 
van, i  krigets  värv  grånad  amiral,  som  hade  det  ovärderliga 
övertaget  att  vara  envåldshärskare  över  sin  flotta. 

Den  17  juli  var  en  äkta  nordisk  sommardag  med  en  svag 
ostlig  vind  och  soldis.  Tidigt  på  morgonen  hörde  de  våra  det 
avlägsna  dånet  av  upprepade  signalskott.  Man  förstod,  att 
ryska  flottan  var  i  annalkande.  Snai't  fick  också  utkiken  i 
masttopparna  se  det  ena  toppseglet  efter  det  andra  sticka 
upp  vid  synranden.  Vid  middagstiden  såg  man  från  däck 
hela  den  ryska  flottan  komma  med  fulla  segel  styrande  rakt 
ned  på  svenskarne.   »Äro  alla  skeppen  redo  att  börja  aktion»,^ 


'  Drabbning. 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  359 

signalerades  från  det  svenska  flaggskeppet.  När  svaret  härpå 
blev  »ja»,  kom  signalen:  »Aktion  börjas,  då  fienden  kommer 
på  skotthåll.»  Vid  5-tiden  voro  de  bägge  flottorna  inom 
skotthåll  för  varandra  och  började  ge  varandra  sina  bred- 
sidor. 

Striden  blev  hård.  Vinden  mojnade  efter  hand,  och  det 
blev  nästan  stillt.  Krutröken  lade  sig  därför  så  tät  över 
stridsplatsen,  att  signalerna  ej  kunde  urskiljas  utan  meddelades 
från  småbåtar,  som  roddes  av  och  an  i  kulregnet.  Mycken 
käckhet  och  rådighet  utvecklades  därvid  av  dem,  som  utförde 
detta  farliga  värv.  »Kanonkulorna»,  säger  en  rysk  författare, 
»flögo  visslande  genom  luften,  sleto  överallt  sönder  segel, 
splittrade  allt  emellanåt  riggen  och  bragte  tågverket  i  oord- 
ning.» Svenskarnc  riktade  också  sina  skott  med  förkärlek 
mot  riggen  för  att  sätta  fienden  ur  stånd  att  manövrera. 
En  vacker  episod  från  detta  slag  var  den,  då  befälhavaren 
på  skeppet  Vasa,  Baltsar  Horn,  dödligt,  sårad  överläm- 
nade befälet  åt  sin  närmaste  man  med  de  orden:  »Du  skall 
svara  mig  inför  Gud,  om  du  stryker  flagg.»  Den  unge  löjtnant, 
som  mottog  den  döendes  sista  vilja,  svek  ej  sin  plikt.  Han 
strök  icke  flagg.  Hans  namn  var  Lagerstråle,  och  han  avan- 
cerade med  tiden  till  amiral. 

Stolt  var  också  det  svenska  linjeskeppet  Prins  Gustavs 
förtvivlade  kamp  mot  övermakten,  under  befäl  av  bröderna 
Klas  och  Hans  Wachtmeister.  Först  tilltygades  under  ett 
par  timmars  strid  två  fientliga  fartyg,  det  ena  efter  det  andra, 
så  kraftigt,  att  de  måste  i  redlöst  skick  draga  sig  tillbaka.  Men 
under  ytterhgare  en  timmes  strid  mot  ett  ryskt  linjeskepp 
fick  det  svenska  fartyget  tacklingen  så  sönderskjuten,  att 
endast  focken  kunde  nyttjas.  Det  blev  nu  angripet  av  fyra 
fientliga  skepp,  däribland  själva  amiralsskeppet,  och  kämpade 
i  ytterligare  halvannan  timme  mot  dem.  Först  sedan  all 
ammunition  var  förbrukad  och  masterna  voro  färdiga  att 
ramla  överbord,  strök  Prins  Gustav  flagg  efter  att  na  fått 
32    grundskott    och    flere    hundra   kulor   över   vattenhnjen. 

Striden  fortgick  ända  till  mörkrets  inbrott  och  slutade  med 
förlust  av  ett  linjeskepp  å  vardera  sidan.  De  döda,  sårade  och 
fångna  utgjorde  på  den  ryska  sidan  1,800  man,  på  den  svenska 
1,100.  Av  de  stupade  på  vår  sida  tillhörde  en  fjärdedel  och 
av  de  sårade  två  femtedelar  Prins  Gustavs  besättning.    De 


360       KRIG    ÄIED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  —  1790. 

Överlevande  voro  så  lUtröttade,  att  de  ej  långt  efter  stridens 
slut  somnade  vid  sina  kanoner.  Bägge  flottorna  kvarlågo 
till  följande  dag  på  krigsskådeplatsen,  men  de  ryska  fartygen 
hade  lidit  så  svåra  skador,  att  de,  trots  gynnsam  vind,  icke 
förmådde  gå  till  nytt  anfall.  Den  svenska  flottan  var  efter 
bataljen  i  långt  bättre  skick,  men  flere  fartyg  hade  skjutit 
))ort  all  sin  ammunition.  Därför  vände  bägge  parterna  till- 
})aka,   svenskarne  till  Sveaborg,  ryssarne  till  Kronstadt. 

Hertig  Karl  synes  ej  ha  tagit  någon  mer  aktiv  del  i  led- 
ningen av  slaget  utan  låtit  Nordenskjöld  råda.  Han  skall 
emellertid  ha  visat  mycken  kallblodighet  under  striden. 
Tillsammans  med  den  gamle  amiral  AVrangel  satt  han  på 
amiralsskeppets  hytt  och  rökte  sin  pipa.  En  kula  svedde 
plymen  på  hans  hatt,  en  annan  dödade  en  person  i  hans  när- 
het. Det  finns  dock  uppgifter,  som  gå  i  annan  riktning:  att 
hertigen  inför  den  helvetiska  elden  tappat  kuraget  och  frågat 
Nordenskjöld,  om  inte  det  här  snart  skulle  sluta,  och  att  han 
givit  mästerlotsen  pengar  för  att  han  skulle  föra  amirals- 
skeppet ur  eldlinjen. 

Svenskarnes  mod  och  skicklighet  i  att  manövrera  vitsorda- 
des av  amiral  Greigh,  som  förklarade,  att  han  aldrig  sett 
någon  hetare  eller  å  bägge  sidor  bättre  underhållen  strid. 
Det  var  den  ärofullaste  sjöstrid,  svenska  flottan  utkämpat 
allt  sedan  sjöslaget  i  Öresund  1658.  Konungen  skrev  till 
sin  broder:  »Du  har  hämnats  det  svenska  namnet  och  sextio 
års  skymf»  —  han  borde  ha  skrivit  sjuttio. 

Slaget  vid  Högland  firades  i  Sverige  och  Finland  med  seger- 
fester, och  hertig  Karl  var  allas  hjälte.  De  som  voro  mera 
skarptsynta,  märkte  dock  på  honom  efter  slaget,  att  »vår 
ärorike  storamiral»  just  inte  hade  lust  att  ge  sig  i  en  dylik 
lek  en  gång  till.  Han  var  också  besluten  att  nedlägga  befälet, 
och  Oxenstierna  och  Ruuth  måste  uppbjuda  hela  sin  över- 
talningsförmåga och  i  alla  tonarter  vädja  till  hans  fåfänga, 
innan  de  lyckades  förmå  »den  oersättlige  segervinnaren» 
att  stanna  kvar  på  sin  post. 


I  Härnösand  firade  trogna  undersåtar  följande  år  Karla- 
dagen med  särskilda  festligheter,  och  man  drack  »segrarens 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  361 

vid  Högland»  skål  i  bålar  med  bischoff  och  dragonpunsch 
under  avsjungande  av  följande  lika  vackra  som  sanna  sång 
på  melodien  »Gustavs  skål»: 

*Store  prins. 
Ditt  mod  man  Ivnappt  i  Xoiden  funnit. 

Sverige  minns 
den  seger,  som  Du  vunnit, 

när  Din  arm 
mot  Greigliens  styrka  striiclvtes, 

elden  väclvtes, 

slceppet  bräcktes, 
allt  blev  satt  i  larm.) 

Man  väntar  sig  nästan  ett  »fallera»  i  slutet. 


Det  var  skada,  att  slaget  vid  Högland  utkämpades  under 
stiltje,  ty  till  följd  därav  kunde  de  svenska  fartygens  lätt- 
manövrerlighet  icke  komma  till  sin  rätt.  I  motsatt  fall  hade 
Xordenskjöld  antagligen  vunnit  en  seger.  Det  hade  därför 
varit  klokare  att  vänta  på  bättre  vind  och  under  tiden  draga 
fienden  längre  västvart.  Detta  hade  Xordenskjöld  också 
föreslagit  hertig  Karl.  Men  konungens  order  var  ovill- 
korlig: hertigen  skulle  utan  dröjsmål  uppsöka  och  slå  den 
ryska  flottan,  vore  det  än  invid  Kronstadt.  Genom  denna 
order  hade  Gustav  IH  bundit  händerna  på  flottans  högste 
befälhavare,  och  följden  blev  en  visserligen  ärofull  men 
oavgjord  strid. 

Det  gör  ett  nedslående  intryck  alt  finna,  att  det  var 
bristen  på  ammunition,  som  hindrade  svenska  flottan  från 
att  återupptaga  striden.  Xordenskjöld  var  själv  övertygad 
om  att  ifall  han  haft  tillräckligt  med  kanonkulor,  skulle  han 
andra  dagen  ha  vunnit  en  avgörande  seger.  Det  är  också 
sannolikt,  ty  hälften  av  ryska  flottan  var  ur  stånd  att  ma- 
növrera. Bristerna  i  den  svenska  flottans  utrustning  kommo 
alltså  att  verka  hämmande  på  hela  krigföringen. 

Situationen  hade  emellertid  kunnat  förändras  till  vår  för- 
del, ifall  den  svenska  flottan  kunnat  få  sina  skador  reparerade 
och  sitt  ammunitionsförråd  fyllt  före  den  ryska  och  sålunda 
spela  herre  på  sjön.  Men  nu  framträda  verkningarna  av  andra, 
ännu  mera  ödesdigra  försummelser.    Sveaborgs  varv  var  all- 


3Ö2       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788—1790. 

deles  för  litet  och  för  illa  försett  med  både  förråd  och  timmer- 
män. Av  kulor  fick  väl  flottan  allt  vad  fästningen  själv  kunde 
undvara,  men  det  förslog  ej  långt,  ty  man  hade  förut  måst  taga 
av  ammunitionsförrådet  till  fältartilleriet,  som  varit  mycket 
illa  utrustat.  Alltså  fick  man  skriva  till  Sverige  efter  ammu- 
nition åt  flottan,  och  det  tog  tid  att  få  den  över  till  Finland, 
isynnerhet  som  inga  förråd  alls  funnos  av  de  grövsta  och  effek- 
tivaste kulorna,  på  vilka  man  alldeles  gjort  rent  hus  i  sjöslaget. 
Ja  detta  slags  ammunition  var  ej  ens  beställd  vid  järn- 
bruken. Först  nu  gick  man  i  författning  om  tillverkning  där- 
av. Inga  åtgärder  voro  heller  vidtagna  för  att  fylla  behovet 
av  manskap  efter  dem  som  förlorats  i  striden,  eller  av  läkare 
och  fältskärer.  »Bristen  på  fältskärer  är  förskräckande»,  yttra- 
des redan  i  krigskonseljen  före  avfärden,  och  stort  blev  därför 
eländet  bland  de  sårade.  Under  sådana  förhållanden  måste 
Karl  meddela  konungen,  att  flottan  ej  kundebli  färdig  att  ut- 
löpa förr  än  om  en  månad.  De  ryska  skeppen  hade  däremot 
lätt  att  få  sina  brister  avhjälpta  i  Kronstadt  och  Reval. 

Landkriget. 

Att  slaget  vid  Högland  blivit  oavgjort,  och  att  flottan  ej 
förrän  om  en  månad  kunde  löpa  ut  betydde  detsamma  som  ett 
nederlag  till  sjös.  Hela  landstigningsplanen  mot  Petersburg 
hade  ju  därmed  omintetgjorts.  En  överrumpling  av  staden 
från  sjösidan  var  ej  längre  möjlig.  Gustav  blev  utom  sig  över 
att  det  skulle  behövas  så  lång  tid  för  att  få  flottan  färdig  igen. 
Han  förstod  ingenting  av  allt  detta,  ville  i  sin  förblindande 
iver  ej  förstå  det  utan  skyllde  allt  på  illvilja.  Men  han  kunde 
i  alla  fall  inte  få  folk  att  göra  det  omöjliga.  Därför  gällde 
det  nu,  om  han  själv  med  lantarmén  ensam  skulle  kunna 
gå    på    Petersburg.      Närmaste  målet  var  Fredrikshamn. 

Men  Gustav  hade  aldrig  fått  någon  ordentlig  militärisk 
utbildning  och  var  därför  alldeles  främmande  för  själva  här- 
förarkonstens  teknik.  Han  ville,  som  Skjöldebrand  uttrycker 
det,  »se  kriget  i  stort  och  från  en  chevaleresk  eller  poetisk 
sida».  Men  för  krigsledningens  prosa,  som  dock  är  det  nöd- 
vändiga villkoret  för  allt  annat,  saknade  han  intresse  och 
förståelse.  Däremot  brast  honom  ej  mod  —  åtminstone 
»kunde  han»,   som   Skjöldebrand  framhåller,  »vid  stora  till- 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  368 

fallen  träda  fram  i  faran  med  lugn.  Men  han  sökte  något 
teatraliskt  i  allt.»  Skjöldebrand  liknar  Gustav  i  spetsen  för 
sin  armé  vid  »en  man,  som  aldrig  kört  en  häst,  men  finner  sig 
på  ett  högt  kusksäte  med  tömmarna  i  handen  till  ett  helt 
spann  raska  och  yra  hästar,  dem  han  måste  köra  utan  spann- 
ridare.  Här  hjälper  ej  förståndet,  ej  snillet.  Newton  i  denna 
ställning  hade  förmodligen  funnit  sig  ganska  förlägen.  Men 
en  eljest  dum  kusk,  som  lärt  att  köra  spann,  skulle  med  heder 
uppfylla  samma  plats.  Så  förhåller  det  sig  med  det  hantverks- 
mässiga av  kriget.»  Ulrik  Scheffer  fällde  en  gång  ett  beteck- 
nande yttrande  om  Gustavs  militära  kompetens.  Det  var,  då 
han  talade  med  Karl  Sparre  om  örlogsflottans  förbättring: 
»Ser  Ni  då  icke»,  sade  han,  »att  Ni  sätter  en  rakkniv  i  handen 
på  ett  barni» 

Men  lika  litet  som  Karl  XII:s  krigarkraft  tog  sin  boning  i  den 
som  bar  hans  värja,  lika  litet  bodde  karolinernas  anda  i  den 
krigshär,  som  Gustav  förde  i  fält.  När  armén  fick  befallning 
att  gå  över  gränsen  och  rycka  fram  mot  Fredrikshamn, 
skyndade  sig  en  mängd  officerare  att  begära  avsked  eller 
permission.  Redan  förut  hade  några,  som  voro  söner  till 
ryssvänliga  rådsherrar  av  Mösspartiet,  tagit  detta  steg.  Nu 
föregingo  två  regementschefer  med  ett  fördärvligt  föredöme. 

Toll  rådde  konungen  att  avslå  samtliga  avskedsansökningar 
och  framför  arméns  front  kassera  den  officer,  som  vore  nog 
glömsk  av  sin  plikt  och  sin  ära  att  under  flygande  fana  över- 
giva sin  post.  Så  långt  vågade  konungen  dock  ej  gå  —  antag- 
ligen av  fruktan  för  att  därigenom  framkalla  öppet  myteri  — 
men  han  lät  genom  regementscheferna  hota  med  krigsrätt, 
och  det  verkade  rätt  kraftigt.  Ett  annat  medel  använde  han 
vid  örlogsflottan,  där  ävenledes  många  officerare  ville  taga 
avsked  i  missnöje  över  det  sätt,  varpå  belöningarna  efter 
slaget  vid  Högland  utdelats.  Här  fann  konungen  bote- 
medlet i  att  befordra  samtliga  officerare,  som  deltagit  i  slaget, 
en  grad.     Det  hjälpte. 

»Amiralitetet  är  utomordentligt  förnöjt»,  skriver  Johan  Gab- 
riel Oxenstierna.  »Så  var  det  icke  i  början,  men  sedan  hela 
kåren  fått  en  grads  avancemang,  är  man  förtjust.  Man  lovar 
högt  att  göra  det  omöjliga,  och  man  går  så  långt,  att  man  säger, 
att  om  lanttrupperna  vägra  att  tjäna,  skall  man  intaga  deras 
plats.» 


364       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANISIARK    1788  — 1790. 

Flottans  exempel  visar,  att  personliga  bevekelsegrunder 
ofta  lågo  under  missnöjet.  Dessa  voro  dock  icke  de  starkast 
vägande  skälen  för  officerskårens  handlingssätt.  Detta  var 
en  frukt  dels  av  bearbetningar  från  ryske  ministern  i  Stock- 
holm och  hans  vänner  bland  adelsoppositionen,  dels  av  Göran 
Sprengtportens  draksådd  bland  de  finska  officerarne.  Markovs 
efterträdare,  den  oförskämde  RazAimovski^,  och  hans  svenska 
vänner  arbetade  av  alla  krafter  på  att  pränta  i  den  svenska 
officerskåren,  att  Ryssland  ingalunda  ville  Sverige  något 
ont,  utan  att  det  tvärtom  var  Sveriges  konung,  som  angripit 
Ryssland.  Det  förra  var  nu  en  sanning  med  modifikation. 
Det  var  sant  så  till  vida,  som  ryska  kejsarinnan  för  tillfället 
önskade  fred  med  Sverige,  eftersom  hon  var  invecklad  i 
svårigheter  på  annat  håll.  Det  var  därför,  hon  uppträdde  så 
fredsälskande  och  försonligt.  Och  detta  var  nog  för  att  insöva 
en  stor  del  av  svenska  folket  i  säkerhet  och  inbilla  det,  att 
ingen  fara  hotade  från  grannen  i  öster.  Man  stirrade  sig 
blind  på  det  faktum,  att  Gustav  börjat  anfallskrig. 
Men  till  ett  anfallskrig  erfordrades  enligt  regeringsformen 
ständernas  samtycke.  Adelsoppositionen  hade  alltså  fått 
ett  utmärkt  vapen  att  rikta  mot  konungen.  Så  upprepade  sig 
samma  eländiga  skådespel  som  under  frihetstidens  båda  krig. 
I  stället  för  att  göra  sin  plikt  och  följa  konungen  mot  rikets 
fiender  började  officerarne  politisera  och  kommo  genom  sina 
diskussioner  till  det  resultatet,  att  de  gjorde  sin  plikt,  då  de 
vägrade  att  deltaga  i  ett  olagligt  krig.  »Men  de  glömde»,  som 
Odhner  säger,  »att  de  nu  icke  sutto  på  riddarhusets  bänkar 
utan  stodo  i  fält  mot  rikets  fiender,  och  att  det  nu  tillkom  dem 
att  följa  sin  konung,  ej  att  bedöma  hans  handlingssätt.»  Den 
uppgiften  hörde  riksens  ständer  men  icke  armén  till.  Men  nu 
hade  riksdagsoppositionen  blivit  flyttad  mitt  in  i  lägret. 
Och  från  Stockholm  underhöllo  Razumovski  och  oppositions- 
cheferna ett  oförtrutet  uppviglingsarbete.  Genom  brev  och 
budbärare  uppmuntrade  de  sina  vänner  i  armén  att  taga 
avsked. 


*  Razumovski  var  son  till  en  omätligt  rik  kosuckhetman,  som 
gjort  sin  lycka  genom  sin  broders  vackra  röst  och  utseende.  Tack 
vare  dessa  egenskaper  blev  brodern  nämligen  kejsarinnan  Elisabets 
älskare,  och  bägge  bröderna  upphöjdes  till  grevar  ocli  fältmar- 
skalkar. 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  365 

Och  då  detta  medel  ej  visade  sig  effeictivt,  rådde  de  offi- 
cerarne att  söka  tvinga  konungen  till  att  begära  fred.  Man 
räknade  nämligen  som  så,  att  i  dylikt  fall  skulle  kejsarinnan 
avvisa  alla  anbud  av  en  furste,  som  icke  liölle  tro  och  loven, 
och  i  stället  begära  ständernas  garanti  av  fredsfördraget.  På 
det  viset  skulle  alltså  riksdagskallelse  framtvingas  och  den 
svenska  oppositionen  genom  samverkan  med  Ryssland  kunna 
åstadkomma  lyckliga  förändringar  i  statsskicket.  Frihets 
vännerna  bara  fruktade,  att  Gustav  själv  skulle  genom  und- 
fallenhet l3'ckas  skaffa  sig  fred  med  kejsarinnan,  men  dessg 
farhågor  lugnade  Razumovski  fullständigt.  Han  kunde  också 
inberätta  till  sitt  hov,  att  underrättelsen  om  svenska  flottans 
bragder  vid  Högland  gjorde  de  svenska  »patrioterna»,  såsom 
de  kallade  sig,  lika  oroliga  som  honom  själv.  De  gingo  där 
med  mulen  och  missnöjd  uppsyn  bland  den  jublande  mängden. 
Men  vid  underrättelser  om  att  svenska  fartyg  uppsnappats  av 
ryssarne  höllo  svenska  adelsmän  och  avskedade  officerare 
fest  på  Liljeholmen.  Förblindade  av  sin  partiilska  sågo 
de  hellre  sitt  fädernesland  litet  än  sin  konung  stor.  »Patrio- 
ternas fruktan  för  konungens  suveränitsplaner>>,  skrev  Ra- 
zumovski, »kom  dem  att  fördubbla  sina  ansträngningar  för 
att  förmå  sina  vänner  i  armén  att  korsa  konungens  planer. 
Jag  underlät  icke  att  på  allt  möjligt  sätt  uppmuntra  dem  häri.» 

Missnöjet  inom  armén  bredde  alltmer  ut  sig.  Det  blev  god 
ton  bland  officerarne  att  klandra  allt  vad  konungen  företog 
sig  och  tala  med  ringaktning  om  honom,  ja  visa  honom  öppen 
vanvördnad. 

En  oppositionell  anda  talar  också  ur  några  verser,  som 
spredos  vid  krigets  början  under  titeln  »Röst  från  arméen». 
Där  hette  det  bland  annat: 

»Jag  svärdet  fått,  ntt  kronan  stöda, 
som  på  monarkens  huvud  är, 
men,  att  med  lagbrott  frihet  döda, 
förgäves  man  min  arm  begär. 

Jag  svärdet  fått,  att  tappert  strida 
för  dygd,  för  kung,  för  fosterland, 
men  ej   att  träldomsfj ättrar  smida 
omkring  min  landsmans  fria  liand.> 

Onekligen  fanns  det,  som  vi  sett,  många  anledningar  till 
klander  i  de  brister,  som  vidlådde  arméns  utrustning.    Den 


366       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

hade  ju  företagits  med  tanke  på  en  hastig  laipp  och  icke  ett 
långsamt  framryckande,  såsom  följden  blev  av  slaget  vid 
Högland.  Men,  som  Odhner  säger,  »bristerna  må  ha  varit 
vilka  som  helst,  klagomålen  må  ha  varit  aldrig  så  grundade  — 
sådant  kunde  ej  ursäkta  de  officerare,  som  mitt  under  kriget 
övergå vo  fanan  och  därigenom  sveko  sin  plikt  mot  konung 
och  fädernesland».  Här  var,  som  Levertin  säger,  »något 
brustet  i  den  kanske  primitiva  men  djupa  och  starka  samhörig- 
hetskänsla, som  bildar  ett  fosterland». 

Sträng  föll  också  oppositionsmannen  Fersens  dom  över  de 
pliktförgätne.  Han  fann  det  »straffvärt  att  låta  betala  sig 
i  fredlig  tid  för  fäderneslandets  försvar  och,  när  kriget  före- 
faller, sätta  sig  i  lugn,  överge  sin  trupp  och  rikets  tjänst». 
För  folkmeningen  i  Sverige  var  detta,  som  adeln  och  krigs- 
befälet hade  så  svårt  att  förstå,  genast  klart.  De  avskedade 
officerarne  blevo  också  vid  sin  hemkomst  till  Stockholm 
mottagna  med  hotfulla  demonstrationer  och  visslingar.  Och 
några  dylika  fältflyktingar  måste  finna  sig  i  att  höra  skeppa- 
ren, som  seglade  dem  över  från  Finland,  besvara  de  svenska 
tullmyndigheternas  fråga,  om  han  hade  några  passagerare 
ombord,  med  de  vanvördiga  orden:  »Bara  några  harar.» 

Det  starkaste  missnöjet  inom  armén  rådde  vid  den  finska 
kår,  som  stod  under  befäl  av  generalmajor  Karl  Gustav 
Armfel  t,  farbror  till  konungens  gunstling.  Den  äldre  Arm- 
felt  var  visserligen  en  modig  och  plikttrogen  man,  men  han 
var  gammal  och  svag  och  ej  vidare  begåvad.  Han  blev  därför 
en  lekboll  i  händerna  på  hänsynslösa  agitatorer,  isynnerhet  de 
trotsiga  och  tilltagsna  överstarne  Hästesko  och  Montgo- 
mery,  vilka  alltid  hade  i  sitt  kölvatten  den  lättledde  överste 
von  Otter.  Till  Armfelts  armékår  hörde  också  de  ändå  far- 
ligare anhängarne  av  Göran  Sprengtporten,  bland  vilka  sär- 
skilt majorerna  Jägerhorn  och  Klick  utmärkte  sig  såsom 
djärva  och  energiska  agitatorer.  De  funno  nu  ett  kärkommet 
tillfälle  att  fiska  i  grumligt  vatten  och  arbeta  för  Finlands 
lösryckande  från  Sverige.  De  aktade  sig  dock  för  att  röja 
sina  verkliga  planer  för  Hästesko  och  hans  anhängare,  ty 
mellan  dessa  båda  slag  av  opposition  gick  en  skarp  gräns. 

När  konungen  kom  till  den  Armfeltska  kårens  läger  för  att 
leda  angreppet  på  Fredrikshamn,  möttes  han  av  Hästesko 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  367 

och  von  Otter  med  den  förklaringen,  att  ett  allmänt  missnöje 
rådde  inom  kåren  med  anledning  av  de  dåliga  anstalterna  för 
kriget.  Detta  missnöje  utmynnade  i  en  yrkan  på  återtåg. 
Isynnerhet  skyllde  överstarne  på  menige  mans  motvillighet. 
Konungen  svarade,  att  han  själv  ville  tala  med  manskapet. 

Nu  började  de  missnöjda  officerarne  en  ivrig  agitation 
bland  soldaterna.  Med  lock  och  pock  sökte  man  få  dem  att 
vägra  lydnad  mot  en  konung,  som  ju  ville  föra  dem  till  »slakt- 
bänken», ja  några  officerare  utforo  i  grova  smädelser  mot 
konungens  person.  Auditör  Ekman  vid  Åbo  läns  infanteri- 
regemente berättar:  »Åtskilliga  över-  och  underofficerare  voro 
mycket  sysselsatta  att  beskriva  för  soldaten,  att  konungen 
brutit  emot  regeringsformen,  att  de  emot  deras  ed  icke  borde 
lyda  konungen,  som  avmålades  vara  svagsint.» 

Den  1  augusti  lät  konungen  ställa  upp  de  tredskande  re- 
gementena. Han  red  framför  fronten,  riktade  till  soldaterna 
några  manande  ord  och  sporde  dem  till,  om  de  ville  följa 
honom  i  liv  och  död  mot  fienden.  Trots  de  föregående  upp- 
viglingsförsöken av  regementenas  egna  officerare  blev  svaret 
ett  enhälligt  ja.  Då  drog  Gustav  sin  värja  och  uppmanade  me- 
nige man  att  svära  vid  Gud,  att  de  ej  skulle  överge  honom,  så 
länge  han  förde  svärdet  mot  sina  och  deras  fiender.  Soldaterna 
svuro  eden,  och  konungen  utropade  glad:  »Visste  jag  icke 
det!»  Han  vände  sig  nu  till  officerarne,  uppmanade  dem  att 
föregå  med  gott  exempel  och  äskade  svar  även  av  dem.  De 
saluterade  med  värjan,  men  blott  en  del  svarade  ja.  Mot- 
ståndet var  emellertid  för  denna  gång  besegrat,  och  hela 
kåren  bröt  upp  mot  Fredrikshamn. 

Men  när  konungen  var  borta,  gåvo  en  del  officerare  sin 
förbittring  luft  genom  sådana  tillmålen  till  soldaterna  som 
»Nu  blir  Ni  släpade  till  slaktbänken,  edra  satar»  eller  »Gå  nu 
med  kungen  till  helvete!»  Och  en  ung  fänrik  lovade  dem,  att 
det  manskap  på  hans  pluton,  som  ryssen  inte  orkade  dräpa, 
skulle  han  själv  göra  av  med  i  stället. 

Uppstudsighetens  och  självsvåldets  anda  satt  kvar  i 
officerarne,  och  Gustav  var  icke  mannen  att  leda  de  olika 
armékårerna  till  samverkan.  Därför  gick  det,  som  det  gick: 
företaget  mot  Fredrikshamn  misslyckades,  och  i  missmod 
gav  Gustav  efter  för  påtryckningarna  och  befallde  återtåg. 
Han  tyckes  ha  blivit  alldeles  bedövad  av  detta  nya  olycksslag, 


368       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

och  det  såg  ut,  som  om  han  rent  av  med  fUt  I)lottställde  sig 
för  kulorna  från  fästningen. 

Älen  med  uppgivandet  av  företaget  mot  Fredrikshamn  var 
också  fälttåget  förlorat.  Katarina  fick  god  tid  på  sig  att  för- 
stärka sina  försvarskrafter,  och  kriget  övergick  till  ett  vanligt 
gränskrig.  Till  sjös  fingo  ryssarne  avgjort  övervikt,  därigenom 
att  deras  flotta  blev  segelklar  igen  långt  före  den  svenska.  I 
början  av  augusti  lade  sig  en  rysk  eskader  utanför  Sveaborg 
och  höll  den  svenska  flottan  instängd  där  ända  till  senhösten. 
Andra  fientliga  fartyg  gjorde  strandhugg  på  flere  punkter  av 
Finlands  kust,  och  en  rysk  eskader,  som  hade  sin  station  på 
Köpenhamns  redd,  plundrade  och  brände  Råå  fiskläge  söder 
om  Hälsingborg.  Detta  dåd  väckte  harm  och  avsky  t.  o.  m. 
hos  Rysslands  bundsförvant  Danmark,  ty  under  den  långa 
fredstiden  hade  en  viss  skandinavisk  samhörighetskänsla 
växt  fram  på  båda  sidor  om  Öresund.  Danske  kronprinsen 
förebrådde  den  ryske  befälhavaren  hans  handlingssätt,  och 
några  danska  damer  satte  i  gång  en  insamling  till  förmån  för 
de  stackars  fiskarne. 

Ryssens  uppträdande  injagade  emellertid  en  sådan  skräck 
hos  kustbefolkningen  i  Skåne,  att  Toll,  såsom  han  skriver, 
»aldrig  trott  så  mycken  räddhåga  kunna  finnas  här  i  min 
fädernebygd».  Då  nu  den  ryska  eskadern  alltjämt  stannade 
kvar  i  Sundet,  medan  vår  egen  flotta  låg  blockerad  i  Sveaborg, 
uppstod  hos  ett  par  svenskar  tanken  på  att  befria  sig  från 
det  obehagliga  grannskapet  av  de  fientliga  fartygen  genom 
att  helt  enkelt  bränna  upp  dem  eller  borra  dem  i  sank.  En 
fänrik  Bcnzelst  j  erna  vid  flottan,  som  var  känd  för  sina 
oerhörda  kroppskrafter  utan  däremot  svarande  andlig  ut- 
rustning, uppgjorde  i  sin  iver  tillsammans  med  några  dryckes- 
bröder en  formlig  plan  att  bränna  de  ryska  fartygen  under 
vintern,  när  de  lågo  infrusna  utanför  Köpenhamn.  Han 
meddelade  sin  plan  först  åt  svenske  ministern  i  Köpenhamn, 
D'Albedyhll,  och  sedan  åt  Toll,  som  brann  av  iver  att  »få 
driva  spektakel  med  dessa  gubbarne».  Han  skriver  i  sin  kända 
drastiska  stil  till  D'Albedyhll:  »Jag  lever  i  det  hopp,  att 
ryssarne  nu  måtte  frysa  sig  fördärvade  som  andra  herrelösa 
hundar.  Men  ska  de  bestarne  bli  där  över  vintern?  Säg 
mig  ett  diplomatiskt  omdöme:  skulle  det  strida  emot  tro  och 
loven,  om  en  partigängare  vore  dristig  nog  att  göra  ett  fyr- 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  369 

verkeriförsök,  där  de  ligga.»  Benzelstjerna  bar  emellertid 
sin  plan  vidare  till  Gustav  III  själv,  som  alltid  hade  smak  för 
det  äventyrliga.  Konungen  förklarade  rent  ut  för  Toll,  att  man 
borde  ta  risken,  då  det  gällde  en  sådan  vinst  som  att  kunna 
förstöra  både  ryska  och  danska  flottorna,  »ty  den  (danska 
flottan)  stryker  väl  med  på  köpet».  Han  skaffade  Benzel- 
stjerna pengar  till  att  köpa  in  en  kutter  av  en  irländsk  skep- 
pare vid  namn  O  Brien,  som  låg  med  sitt  fartyg  vid  Köpen- 
hamn. Meningen  var,  att  kuttern  skulle  fyllas  med  eldfängda 
ämnen,  förläggas  bland  de  ryska  skeppen  i  hamnen  samt 
därefter  antändas.  Några  av  de  ryska  officerarne  skulle 
bjudas  på  middag  ombord  och  därunder  drickas  totalt  red- 
lösa.   Denna  plan  hade  Gustav  III  gillat. 

Men  0'Brien  var  oförsiktig  och  råkade  röja  sina  förehavan- 
den för  en  dansk  affärsman  den  28  februari  1789,  strax  före 
den  överenskomna  dagen.  Irländaren  blev  häktad,  men  Ben- 
zelstjerna hölls  gömd  i  D'Albcdyhlls  bostad.  I  Köpenhamn 
blev  det  en  häftig  upphetsning,  som  i  första  hand  vände  sig 
mot  den  svenske  ministern,  och  ryssarne  försökte  t.  o.  m. 
storma  D'Albedyhlls  hus.  För  att  ej  längre  förorsaka  sin 
beskyddare  obehag  överlämnade  sig  Benzelstjerna  kort  där- 
efter åt  de  danska  myndigheterna.  Men  då  förbittringen  mot 
CAlbedyhll  ändå  icke  ville  lägga  sig,  fann  ministern  snart 
lämpligast  att  rädda  livet  genom  att  fara  hem  till  Sverige. 

Benzelstjerna  blev  dömd  till  döden,  men  på  ryska  kejsa- 
rinnans förklaring,  att  hon  icke  önskade  blodsutgjutelse  i 
denna  sak,  fick  han  straffet  förvandlat  till  fängelse,  varifrån 
han  benådades  1796,  då  danska  regeringen  önskade  att  stå 
väl  hos  den  nye  konungen  av  Sverige.  Han  inträdde  åter  i 
svenska  flottan  såsom  sekundlöjtnant  men  fick  avsked 
redan  1798  med  löfte  om  en  syssla  i  lotsverket.  0'Brien  och 
en  annan  medbrottsling  dömdes  till  livstids  fängelse.  D'Albe- 
dyhll  kom  efter  sin  inblandning  i  Benzelstj ernås  olyckliga 
företag  aldrig  mer  att  bekläda  något  offentligt  ämbete. 

Officersuppror. 

Återtåget  från  Fredrikshamn  gav  oppositionen  vind  i 
seglen.  Nu  framkastade  Jägerhorn  den  planen,  att  de  miss- 
nöjda skulle  taga  fredsfrågan  i  sin  hand  och  vända  sig  med 

24— 20J.764.     G  rimb  er  g.  Svenska  folkets  underbara  öden.    \  II 


370       KRIG    JIED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

direkta  underhandlingar  till  ryska  kejsarinnan.  Han  fick 
snart  med  sig  Hästesko,  von  Otter  och  en  del  andra,  och 
sedan  bestormade  de  med  förenade  krafter  general  Armfelt 
att  vara  med.  De  utmålade  ställningen  såsom  alldeles  för- 
tvivlad, därest  man  ej  finge  stillestånd.  De  spelade  på  den 
strängen,  att  konungen  själv  ingenting  högre  önskade  än 
att  få  fred  —  men  han  kunde  ju  ej  själv  taga  första  steget. 
Borde  ej  då  arméns  befälhavare  såsom  goda  medborgare  och 
undersåtar  göra  vad  de  förmådde  för  att  rädda  konung  och 
fädernesland? 

Nedtryckt  av  sjukdom  och  bekymmer  gav  den  gamle 
mannen  slutligen  efter  för  deras  skenfagra  skäl,  och  i  Likala, 
nära  svenska  gränsen^,  sammankommo  natten  till  den  9 
augusti  Armfelt,  Hästesko,  von  Otter  och  Klick  samt  tre 
andra  officerare  och  undertecknade  ett  brev  till  ryska  kej- 
sarinnan, vartill  Jägerhorn  författat  utkastet.  Underteck- 
narne  härav  förklarade  i  hela  nationens  namn,  att  de  ogillade 
kriget  såsom  olagligt.  Blott  till  sitt  fäderneslands  försvar 
mot  anfall  ville  de  draga  svärdet.  De  föreslogo  kejsarinnan 
att  inleda  fredsunderhandlingar  »med  nationens  representan- 
ter i  tillbörlig  ordning»  och  voro  naiva  nog  att  hemställa 
till  hennes  omprövning,  om  icke  säkraste  borgen  för  en  dylik 
fred  vore,  att  vårt  land  återfinge  de  gränser,  det  haft  för 
femtio  år  sedan.  Då  skulle  de  illasinnade  sakna  varje  an- 
ledning att  störa  freden  mellan  Sverige  och  Ryssland.  Jäger- 
horn gav  sig  över  till  Ryssland  med  brevet,  och  det  föregavs, 
att  han  blivit  tillfångatagen   av  kosacker. 

Detta  aktstycke,  den  s.  k.  Likala-noten,  är,  säger  Odhner, 
»en  utomordentlig,  'ohörd',  enastående  företeelse  i  vår  hi- 
storia. Några  befälhavare  för  en  obetydlig  kår,  av  vilka 
ingen  ägde  något  större  anseende,  företaga  sig,  på  några  mils 
avstånd  från  det  kungliga  högkvarteret,  att  på  eget  bevåg 
inleda  en  underhandling  med  det  fientliga  rikets  suverän,  att 
därvid  föra  talan  å  hela  nationens  vägnar  och  att  erbjuda 
fred  på  vissa  villkor.»  Hur  otroligt  det  än  kan  förefalla, 
utspriddes  det  ryktet,  att  den,  som  stod  bakom  Likala-noten, 
var  ingen  mindre  än  Hans  Maj:t  själv,  som  på  detta  sätt  ville 
få  andra  att  krafsa  kastanjerna  ur  elden.  Notens  underteck- 
nare hade,  menade  Adlerbeth,  »gjort  för  mycket  för  att  vara 

^  Se  kartan  sid.  405. 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  371 

trogna  undersåtar  och  för  litet  för  att  rent  av  vara  rebeller. 
Alla  voro  utomdess  kända  för  tillgivenhet  mot  konungen, 
åtminstone  vid  krigets  början.»  Det  orimliga  påståendet  har 
sitt  intresse  såsom  vittnesbörd  om  vad  som  i  vissa  kretsar  till- 
troddes Gustav  III  av  utstuderat  machiavellistiskt  dubbelspel. 

Samma  dag,  som  Likala-noten  avsändes,  fortsatte  den  Arm- 
feltska  kåren  sin  reträtt  över  gränsen  och  vidare  till  Anjala 
by.  Vid  närmare  eftersinnande  blevo  notens  undertecknare 
emellertid  betänksamma,  isynnerhet  som  konungen  fått  nys 
om  vad  som  varit  i  görningen.  I  anledning  därav  anmodade 
han  i  ett  brev  Armfelt  att  förmå  sina  officerare  till  att 
underskriva  en  försäkran  om  sin  trohet  mot  konungen.  I 
stället  för  den  begärda  trohetsförsäkran  kom  officerskårens 
svar  i  form  av  det  ryktbara  Anjalaförbundet.  De  mindre 
klyftiga  och  klarsynta  officerarne  trodde  sig  genom  den 
»förbundsakt»,  som  nu  uppsattes,  kunna  rättfärdiga  sina  för- 
bindelser med  ryska  kejsarinnan.  Undertecknarne  av  Likala- 
noten  kände  sig  också  behöva  stödet  av  ett  större  antal  kam- 
rater. Förbundsskriften  börjar  med  att  uttala  »den  till  viss- 
het sannolika  tanke»,  att  kriget  var  ett  anfallskrig  från  svensk 
sida.  Härpå  följer  den  vanliga  svartmålningen  av  arméns 
tillstånd  och  de  faror,  som  hotade  landet.  »I  betraktande  av 
denna  ohyggliga  men  sanna  målning»  hade  de  förbundna  an- 
sett det  vara  sin  skyldighet  att  avvärja  fäderneslandets 
olyckor  genom  att  vända  sig  till  kejsarinnan  och  »försälo-a 
henne  om  nationens  tänkesätt».  Härtill  hade  de  bevekts 
ej  blott  av  sin  fosterlandskärlek  utan  även  av  sin  trohet  mot 
konungen.  Samtliga  undertecknare  av  denna  deklaration 
förbundo  sig  genom  en  dyr  ed  att  gemensamt  bära  ansvaret 
för  det  steg,  de  tagit,  och  slöto  »det  fastaste  förbund  och 
stallbroderskap»  för  att  hjälpa  och  bistå  varandra.  Men  de 
förklarade  på  samma  gång,  att  för  den  händelse  kejsarinnan 
icke  skulle  vilja  »bekväma  sig  till  en  för  nationen  hederlig 
fred»,  så  förpliktade  de  sig  »att  icke  levande  nedlägga  vapen, 
innan  fäderneslandet  är  satt  i  fred,  ro  och  säkerhet».  Akten 
är  dagtecknad  den  13  augusti  1788. 

Genom  att  ordna  det  så,  att  de  högre  officerarne  gruppvis 
sammankallade  kompaniofficerarne,  fick  man  ihop  113  namn 
under  dokumentet.  Men  många  skrevo  under  på  sina  chefers 
blotta  uppmaning  utan  att  veta,  vad  det  egenthgen  gällde. 


372       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 — -1790. 

Faktiskt  är  också,  att  många  av  dem,  som  lockats  in  i  samman- 
svärjningen, gingo  med  i  den  tron,  att  de  gjorde  konungen  en 
tjänst  därmed.  Skjöldebrand  berättar,  att  flere  av  dem,  som 
han  förebrådde  deras  beteende,  bedyrade,  att  det  var  för 
att  hjälpa  konungen,  som  de  handlat  så.  »I  sanning»,  utropar 
han,  »en  vacker  tjänst  åt  konungen  att  uppoffra  sin  och 
nationens  äral»  —  Men  då  Georg  von  Döbeln,  den  seder- 
mera så  berömde  hjälten  från  finska  kriget  1808 — 1809, 
anmodades  att  underteckna  förbundsskriften,  svarade  han: 
»Jag  underskriver  ingen  annan  överenskommelse  än  den 
att  tillintetgöra  fienden,  och  samma  öde  drabbar  envar, 
som  söker  övertala    eller  tvinga  mig.» 

Anjalamännen  sände  en  avskrift  av  förbundsakten  till 
konungen  under  uttalande  av  den  förhoppningen,  att  om 
ryska  kejsarinnan  ställde  i  utsikt  en  hederlig  fred,  konungen 
då   måtte  inlåta  sig  i   underhandlingar  med  henne  därom. 

Gustavs  läge  var  förtvivlat.  Hans  krigsplan  var  omintet- 
gjord. Missnöjet  grep  för  var  dag  alltmer  omkring  sig.  Anjala- 
männen underhandlade  redan  med  andra  finska  och  svenska 
kårer  om  anslutning  till  myteriet.  Själv  var  konungen  hotad 
till  sin  frihet,  ja  till  livet.  Axel  von  Fersens  son  och  namne, 
som  nu  var  överste,  skrev  till  sin  far:  »Det  tal,  som  man  här 
för,  och  det  sätt,  varpå  man  beter  sig  mot  konungen,  kommer 
håren  att  resa  sig  på  mitt  huvud.»  Och  härvid  är  att  märka, 
att  brevskrivaren  ingalunda  hörde  till  konungens  beundrare, 
tvärtom. 

Gustav  Maurits  Armfelt  var  under  dessa  prövande  dagar 
konungens  bäste  vän  och  tröstare.  Men  även  hans  trohet 
hade  satts  på  prov.  Den  7  augusti  mottog  han  genom  en 
bonde  från  Fredrikshamn  ett  brev  med  inneliggande  växel 
på  20,000  rdr  specie.  Brevet  gick  ut  på  att  övertala  Armfelt 
till  att  inlåta  sig  på  underhandlingar  med  de  ryska  överbefäl- 
havarne  och  försäkrade  om  »den  djupaste  tystlåtenhet  samt 
i  händelse  av  upptäckt  om  den  mäktigaste  protektion  av  den 
monarkinna,  som  så  utmärkt  visat  svenska  nationen  sin 
ynnest».  Svar  begärdes,  ställt  till  »En  välment  Finne»  och 
inlagt  i  en  lärftspåse  vid  foten  av  tredje  verststolpen  från 
Fredrikshamn. 

Armfelt  visade  brevet  för  konungen  och  avsände  det  svaret, 
att    hans    plikt    var   att   dö    eller   segra.     »Jag    återsänder», 


RYSKA    KRIGET    UNDER    ÅR    1788.  373 

skrev  han,  »ett  papper,  som  av  en  händelse  lär  ha  kommit  in 
i   brevet.» 

Gustav  räknade  med  den  eventualiteten,  att  han  skulle 
falla  offer  för  de  sammansvurna,  och  gav  Ruuth  hemliga 
order  om  vad  som  i  sådant  fall  vore  att  iakttaga.  Dock  röjde 
han  ingen  rädsla  i  sitt  uppträdande.  Lugn  och  leende  vistades 
han  mitt  ibland  de  upproriska.  Men  om  nätterna  kände  han 
sig  ej  säker  i  högkvarteret  utan  tillbragte  dem  ombord  på 
sin  jakt  Amphion  med  landgången  indragen.  En  tid  såg  han 
ingen  annan  utväg  än  att  nedlägga  kronan.  Till  Oxenstierna 
yttrade  konungen:  »Min  ära  är  förlorad  —  jag  kan  ej  mer 
återse  min  huvudstad.  Jag  skall  ej  med  min  närvaro  besvära 
ett  folk,  som  ej  mer  vill  veta  av  mig.  Mitt  beslut  är  fattat: 
jag  nedlägger  kronan.  Jag  skall  ingenting  begära  av  detta 
Sverige,  som  hatar  mig.  Mina  möbler  och  diamanter  skola 
förslå  att  bereda  mig  en  inkomst,  tillräcklig  att  underhålla 
ett  hus  utan  ståt.  Jag  skall  leva  som  enskild  person  och  till 
och  med  avstå  från  titeln  konung  och  majestät. 

Jag  hade  tänkt  slå  mig  ned  i  Rom.  Det  är  den  bästa  orten 
för  olyckliga,  avsatta  eller  övergivna  konungar.  Men  Kri- 
stina har  bott  där  före  mig,  och  jag  skall  ej  komma  med 
den  ryktbarhet,  hon  medförde  dit.  Hon  var  Gustav  Adolfs 
dotter  och  lämnade  frivilligt  tronen  efter  trettio  års  segrar  och 
den  ärorikaste  fred,  som  någonsin  slutits.  Jag  skulle  ej  kunna 
visa  mig  på  samma  ställen  vid  sidan  av  hennes  minne.  Det 
blir  Schweiz,  som  jag  väljer,  eller  kanske  ett  hus  i  Paris. 
I  sistnämnda  fall  skall  jag  leva  mycket  enkelt.  Jag  skall  där 
ej  mottaga  besök  av  andra  än  mina  gamla  vänner  eller  deras 
barn. 

Min  son  skall  bli  konung.  Om  ständerna  sammanträda, 
komma  de  kanske  att  införa  en  annan  regeringsform.  Nåväl, 
min  son  kommer  att  samtycka  därtill  eller  också  i  sin  tur 
att  göra  vad  jag  gjort,  men  han  kommer  icke  att  visa 
samma  hovsamhet  som   jag. 

Om  jag  på  detta  sätt  drar  mig  tillbaka,  vinner  jag  — 
det  känner  jag  —  ej  den  ära,  jag  i  så  hög  grad  åtrått.  Men 
mitt  namn  skall  åtminstone  bli  intressant  för  kommande 
släkten,  och  jag  är  viss  på  att  om  man  opartiskt  prövar,  vad 
jag  gjort,  och  vad  som  vederfares  mig,  skall  man  göra  mig 
större  rättvisa,  än  mina  samtida  gjort.    Jag  har  ryckt  Sverige 


374       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

ur  den  anarki,  vari  jag  fann  det.  Jag  liar  skapat  dess  sjömakt, 
som  förut  icke  existerade.  Denna  flotta,  på  vilken  min  bror 
höljt  sig  med  en  ära,  som  ödet  vägrar  mig,  är  mitt  verk.  Jag 
har  satt  armén  i  stridbart  skick.  Jag  har,  så  långt  jag  kunnat, 
beskyddat  industrin,  handeln  och  de  sköna  konsterna.  Jag 
har  velat  sysselsätta  svenskarne  med  vitterhetens  oskyldiga 
nöjen.  Jag  har  sökt  att  bland  dem  utbreda  smak.  Jag  har 
till  sist  velat  föra  dem  i  krig.  Jag  hoppades,  att  de  genom  sin 
gamla  tapperhet  skulle  kunna  gottgöra  en  del  av  mina  före- 
trädares förluster,  men  då  förråda  mig  alla,  då  överge  mig 
alla.» 

Vid  dessa  ord  brast  konungen  i  gråt  och  fortsatte:  »Åter- 
vända till  Stockholm,  det  kan  jag  ej  mer,  nej  jag  kan  ej 
mer  återse  mitt  fädernesland  och  min  huvudstad.» 

Men  samma  händelse,  som  fyllde  hans  olycksmått  till 
brädden,  skulle  liksom  återge  honom  hans  spänstighet.  Han 
hade  dittills  blott  ruvat  över  det  nesliga  återtåget  från  Fred- 
rikshamn och  den  fläck,  detta  satt  på  hans  ära.  Nu  vändes 
tankarna  åt  annat  håll:  han  hade  fått  en  ny  uppgift,  näm- 
ligen att  slå  ned  de  missnöjdas  planer,  och  med  sin  skarpblick 
hade  han  redan  upptäckt,  att  de  sammansvurnas  skuld  för 
krigets  olyckliga  utgång  skulle  hos  nationens  stora  flertal 
framkalla  sådan  harm,  att  hans  egen  skuld  därvid  förbleknade. 

Emellertid  verkade  Jägerhorn  i  Petersburg  för  de  samman- 
svurnas plan.  Men  när  han  överlämnade  deras  not  till  kej- 
sarinnans ombud,  avkastade  han  den  mask  av  laglydig 
medborgare,  som  han  anlagt  för  att  vinna  anhängare,  och 
beträdde  landsförräderiets  bana  i  Göran  Sprengtportens  spår. 
Han  tillade  nämligen  på  eget  bevåg,  att  finska  armén  i  själva 
verket  önskade,  att  Finland  skulle  skiljas  från  Sverige  och 
bilda  en  självständig  stat.  Kejsarinnan  förvånade  sig  visser- 
ligen över  den  stora  skillnaden  mellan  Jägerhorns  skriftliga 
och  muntliga  budskap,  men  då  Sprengtporten  bestyrkte 
Jägerhorns  uppgifter,  fick  hon  ju  tro  på  dem. 

Den  skrivelse,  Jägerhorn  fick  föra  med  sig  tillbaka  till 
sina  kamrater,  var  också  mera  ett  svar  på  hans  egna  muntliga 
meddelanden  än  på  Anjalanoten.  Kejsarinnan  uppmanade  i  sin 
skrivelse  Finlands  befolkning  att  under  skydd  av  Rysslands 
vapen  sammansluta  sig  till  en  representativ  kår,  som  kunde 
genom    deputerade   träda    i    underhandling    med    den   ryske 


RYSKA    KRIGET       UNDER    ÅR    1788.  375 

Överbefälhavaren.  Finnarne  finge  inte  bli  rädda,  ifall  hon 
för  deras  stridslystne  konungs  skull  bleve  tvungen  att  låta 
ryska  trupper  rycka  in  i  Finland,  ty  en  dylik  åtgärd  skulle 
bara  hjälpa  Finlands  folk  i  dess  strävan  efter  den  självständig- 
het, »>som  alla  goda  patrioter  åstundade». 

Med  stora  förväntningar  hade  Anjalamännen  motsett 
Jägerhorns  återkomst  från  Petersburg.  Han  skulle  ju  komma 
som  en  fredsduva,  och  så  skulle  de,  som  sänt  honom  i  väg, 
förvärva  sig  hela  svenska  folkets  eviga  tacksamheti 

Det  var  dock  en  rätt  misstänkt  omständighet,  att  han  kom 
i  sällskap  med  landsförrädaren  Sprengtporten,  som  stannade 
vid  gränsen  för  att  fortsätta  underhandlingarna.  Men  ännu 
mera  blandad  blev  glädjen,  när  man  öppnade  kejsarinnans 
svarsskrivelse  och  fann,  att  denna  i  stället  för  ett  fredens 
budskap  var  en  uppmaning  till  uppror  och  landsförräderi. 
Det  var  något,  som  endast  den  Jägerhornska  klicken  ville 
vara  med  om.  Armfelt  och  Hästesko  hade  visserligen  ett 
samtal  med  Sprengtporten,  men  när  landsförrädaren  talade  om 
Finlands  självständighet  och  föreslog,  att  den  finska  armén 
skulle  bidraga  därtill  genom  att  förena  sig  med  den  ryska, 
svarade  de  bägge  svenskarne,  att  varje  steg  till  Finlands 
skiljande  från  Sverige  skulle  av  de  finska  trupperna  bekämpas 
till   det   yttersta. 

Vad  skulle  de  sammansvurna  nu  ta  sig  för?  Några  av  dem 
ville  göra  avbön  inför  konungen,  men  flertalet  ville  icke  under- 
kasta sig  en  sådan  förödmjukelse.  Man  beslöt  i  stället  att 
avlåta  en  ny  skrivelse  till  konungen,  vari  de  sammansvurna 
meddelade,  att  ryska  kejsarinnan  var  benägen  att  ingå  fred 
»med  svenska  nationen».  De  anhöllo  därför,  att  konungen 
ville  sammankalla  rikets  ständer  för  att  hos  dem  söka  stört 
och  hjälp.  Men  de  aktade  sig  för  att  tala  om  den  verkliga 
andemeningen  i  ryska  kejsarinnans  svar. 

När  konungen  mottog  denna  skrivelse,  var  han  på  väg  hem 
till  Stockholm.  Han  hade  fått  ännu  en  fiende:  Danmark 
rustade  sig  till  krig.  Vid  underrättelsen  därom  utropade  han: 
»Jag  är  räddad!»  Nu  hade  han  funnit  en  utväg  att  återvända 
till  sin  huvudstad  utan  vanheder.  Han  skyndade  tillbaka 
till  Sverige  för  att  möta  den  nye  fiendens  anfall  och  lämnade 
högsta  befälet  i  Finland  åt  hertig  Karl.  De  sammansvurnas 
brev  återlämnade  han  obrutet  till  överbringaren  med  orden, 


376       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1778 — 1790. 

* 

att  han  icke  underhandlade  med  upproriska  undersåtar. 
Men  ifall  de  ville  göra  avhön,  kunde  de  få  förlåtelse.^ 

Samtida  anteckningar  återge  en  mängd  rykten,  som  alla 
gå  ut  på  att  de  sammansvurna  beslutat  eller  åtminstone  över- 
lagt om  att  ta  konungen  till  fånga,  och  Gustav  lär  ha  sagt, 
att  om  han  dröjt  sex  timmar  längre,  hade  han  blivit  arresterad. 

Sina  tankar  vid  detta  tillfälle  har  konungen  uttalat  i 
ett  märkligt  brev  till  sin  sons  lärare  Nils  von  Rosenstein. 
Det  är  ett  ståtligt  dokument  om  Gustavs  obrutna  mod  mitt 
i  allmän  misströstan  eller  förtvivlan.  »Det  är  i  faran,  som 
själens  styrka  utvecklas»,  skriver  han,  »och  det  största  av  alla 
fel  är  att  misströsta  om  fäderneslandet.  Så  länge  jag  lever, 
skall  jag  aldrig  känna  denna  svaghet.  Sverige  har  mer  än 
en  gång  synts  nära  sin  undergång;  men  i  det  ögonblick,  då 
den  synts  mest  oundviklig,  har  detta  uråldriga  konungarike 
räddats  genom  oförutsedda  händelser  och  återtagit  det  an- 
seende, det  har  rätt  att  fordra.  Sådant  var  Sveriges  tillstånd, 
då  det  frälstes  av  Gustav  Vasa.  Sådana  voro  de  tider,  då 
Gustav  Adolf  uppsteg  på  tronen,  och  om  det  kan  vara  mig 
tillåtet  att  blanda  mitt  namn  med  dessa  sfora  konungars, 
så  trodde  man  ej  vid  min  tronbestigning,  att  Sverige  inom 
femton  år  skulle  vara  i  stånd  att  hota  Ryssland  och  bannlysa 
dess  välde  ur  Östersjön,  därest  ej  partier,  avund  och  förräderi 
gjort  om  intet  ett  företag,  som  utlovade  den  största  framgång. 
Det  är  utan  exempel  i  hävderna  att  se  en  segrande  här  stanna 
mitt  i  sin  framryckning  och  draga  sig  tillbaka  endast  för  att 
ej  segra  för  mycket.  Men  Ni  ser  av  den  teckning,  jag  gjort 
av  ställningen,  att  jag  likväl  ej  anser  allt  förlorat.  Teck- 
ningen kan  även  en  gång  tjäna  till  lärdom  för  min  son  och 
visa  honom,  att  jag  två  gånger  under  min  levnad  befunnit 
mig  vid  undergångens  brant  utan  att  förlora  modet.» 

I  stället  för  att  underkasta  sig  konungen  hänvände  sig 
Anjalamännen  till  samtliga  armékårer  i  Finland  och  till 
flottan  för  att  vinna  officerarne  som  bundsförvanter.  I 
fosterlandets  heliga  namn  besvuro  de  alla  redliga  patrioter 
att  förena  sig  med  dem  i  en  gemensam  fordran  till  konungen 
på  att  sammankalla  riksens  ständer  för  att  i  samråd  med  dem 

1  Enligt  en  annan  uppgift  skulle  konungen  ha  fällt  detta  yttrande 
redan  vid  mottagandet  av  underrättelsen  om  Anjalaförbundet. 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    178S    OCH    FOLKVÄPNINGEN.       377 

återställa  freden.  På  de  flesta  håll  vann  denna  uppmaning 
anslutning,  och  största  delen  av  arméns  och  flottans  officerare 
i  fält  förenade  sig  i  yrkandet  på  riksdagens  sammankallande. 
Mycket  berodde  dock  av  cheferna.  Där  dessa  voro  lojall 
sinnade  och  handlingskraftiga  män,  lyckades  de  vanligen  hålla 
sina  officerare  inom  skrankorna.  Så  berättas  det  om  överste  von 
Schwerin  vid  Jönköpings  regemente,  att  när  officerarne 
kommo  stickande  med  den  deklaration,  som  de  undertecknat, 
och  anhöllo  om  hans  underskrift,  så  rev  han  isönder  dokumen- 
tet och  förklarade,  att  om  de  fullföljde  sitt  förehavande,  skulle 
han  låta  arrestera  dem  allesammans. 

Anjalamännen  sökte  även  vinna  stöd  hos  oppositionens 
chefer  i  Sverige.  Det  fingo  de  också  på  flere  håll.  Men  Fersen 
fann  deras  hänvändelse  till  Ryssland  »emot  lag  och  krigsartik- 
lar stridande,  brottsligt  samt  emot  sunt  förnuft  företagen» 
och  svarade  ej  ens  på  deras  brev.  Däremot  lyckades  de  genom 
trägna  bearbetningar  vhina  hertig  Karl  för  sin  sak.  Han  inlät 
sig  trots  konungens  förbud  i  underhandlingar  om  stillestånd 
med  ryske  storfursten  Paul  och  drog  på  ryssarnes  önskan 
samtliga  svenska  trupper  tillbaka  över  gränsen. 

Litteratur  till  ryska  kriget  1788—90:  Gabriel  Rein,  Kriget  i 
Finland  åren  1788,  1789  ocli  1790:  del  I. 

Maunu  Malmanen  (K.  M.  Creutz),  Anjalaförbundet. 

Dagbok  föid  under  kriget  i  Finland  1788—1790  af 
auditören  Carl  Cliristoplier  Ekman  (Skrifter  ut- 
gifna  af  Svenslca  litteratursällskapet  i  Finland  n:r  44). 

Arnold  Munthe,  Svenska  sjöhjältar  VI — VII:  6  delar 
utk.;  haft.  kr.  57:  — . 

Eva  Lewin,  En  gustaviansk  sjöofficer.  Haft.  kr.  4:  50; 
inb.  kr.  7:  — . 

P.  Nordmann,  Krigsmän  och  krigsminnen;  haft.  10 
(finska)  marl<. 


Danmarks  angrepp  år  1788  och  den  stora 
folkväpningen. 

NÄR  GUSTAV  hunnit  till  Åland,  fick  han  meddelande 
om  att  Danmark  förklarat  krig  den  19  augusti. 
Det  var  med  svidande  hjärta,  som  danska  regeringen 
tagit  detta  steg.   Bernstorff  hade  gjort  allt  för  att  förekomma 


378       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

krigsutbrottet  mellan  Sverige  och  Ryssland,  ty  han  önskade 
ingalunda,  att  Rysslands  makt  och  inflytande  i  Norden  skulle 
tillväxa  på  Sveriges  bekostnad.  »Sveriges  fall  skulle  förr 
eller  senare  draga  med  sig  vårt  eget»,  sade  han  oförbehållsamt 
till  CAlbedyhll.  I  förhoppning  om  att  kunna  avhålla  Gustav 
III  från  anfall  på  Ryssland  hade  han  oförtrutet  erinrat  ko- 
nungen om  att  Danmark  i  sådant  fall  var  skyldigt  att  bistå 
kejsarinnan.  Och  även  sedan  kriget  utbrutit,  arbetade  danska 
regeringen  på  att  genom  underhandlingar  återställa  freden. 
Men  då  alla  åtgärder  voro  fruktlösa,  återstod  för  Danmark 
ingenting  annat  än  att  fullgöra  den  tunga  plikten  att  hjälpa 
bundsförvanten.  Bernstorff  ämnade  emellertid  göra  kriget 
så  lindrigt  som  möjligt  och  sätta  i  gång  det  i  senaste  laget  — 
först  fem  veckor  efter  krigsförklaringen.  Därigenom  ville 
han  bereda  Sverige  ytterligare  rådrum  att  skaffa  sig  fred  och 
även  —  så  besynnerligt  det  än  kan  synas  —  att  sätta  sina 
gränser  i  försvarsskick.  Bernstorff  var  nämligen  en  statsman, 
som  i  mycket  var  före  sin  tid.  Han  var  välvilligt  stämd  mot 
Sverige  och  ville  ej  vara  med  om  någon  stympning  av  grann- 
landet varken  på  ryska  eller  danska  sidan,  ty  han  ansåg  ett 
oförsvagat  Sverige  nödvändigt  för  jämvikten  i  Norden. 

Däremot  hade  hans  känslor  mot  Gustav  III  förändrats 
allt  efter  som  han  fått  tillfälle  att  följa  konungens  äventyr- 
liga politik  i  spåren.  Han  såg  numera  i  Gustav  blott  »den 
hänsynslöse  fördragsbrytaren»,  som  kunde  oskadhggöras 
endast  genom  att  man  fråntoge  honom  den  makt,  han  till- 
vällat  sig  1772.  Och  Bernstorff  föreställde  sig,  att  även  den 
övervägande  delen  av  svenska  nationen  längtade  efter  en 
dylik  förändring  i  regeringssättet.  Han  tänkte  icke  på  att 
man  i  Sverige  ännu  hade  frihetstidens  erfarenheter  i  alltför 
färskt  minne  för  att  önska  sig  tillbaka  till  den  tiden. 

Det  var  sålunda  Sveriges  konung,  Bernstorff  ville  bekämpa, 
men  dess  folk,  som  ej  hade  någon  skuld  i  det  ryska  kriget, 
ville  han  intet  ont.  Gustav  å  sin  sida  kom  full  av  mod  och 
förtröstan  hem  till  Sverige,  ty  han  räknade  på  att  nu  kunna 
samla  sitt  folk  mot  både  inre  och  yttre  fiender.  Och  det  visade 
sig,  att  den  gången  var  det  han,  som  räknat  rätt.  Han  fann 
hos  kärnan  av  Sveriges  folk  en  kraftig  avsky  mot  dessa  offi- 
cerare, som  förrått  sitt  fosterland  i  farans  stund.  I  Stockholm 
föreslog  man  till  text  på  nästa  riksdagspredikan  de  orden  i 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    1788    OCH    FOLKVÄPNINGEN.       379 

fjärde  Mosebok:  »Och  Herren  sade  till  Mose:  'Tag  alla 
överstame  för  folket  och  häng  dem  upp  Herranom  i  solenel'» 
Schröderheim,  som  berättade  detta  i  ett  brev  till  konungen, 
tillade:  »Här  vanka  flera  epigrammer,  men  de  äro  ej  alla 
utur  den  Heliga  skrift.» 

Gustav  beslöt  att  begagna  sig  av  denna  folkstämning  och 
vädja  till  sina  trogna  undersåtar.  Liksom  fordom  Gustav 
Vasa  for  han  upp  till  Dalarne.  Söndagen  den  14  september 
bevistade  han  först  gudstjänsten  i  Mora  kyrka,  och  efter  dess 
slut  trädde  han,  klädd  i  moradräkt  —  dock  med  det  blå  sera- 
fimerbandet  utanpå!  —  upp  på  den  hög,  från  vilken  enligt 
sägnen  Gustav  Vasa  fordom  talat  till  morakarlarne.  Det 
verkar  nästan  som  en  scen  ur  operan  »Gustav  Vasa»  milt 
i  det  obarmhärtiga  dagsljuset.  Befolkningen  var  mangrant 
församlad.  Konungen  bad  dalamännen  att  efter  förfädrens 
exempel  stå  honom  bi  mot  hans  fiender  och  utvälja  äina 
raskaste  karlar  till  landets  försvar.  Menigheten  svarade 
med  höga  rop,  att  de  ville  gripa  till  vapen  och  försvara 
konungen  mot  hans  fiender.  Därefter  begav  sig  Gustav 
till  sockenstugan  och  överlade  där  med  socknens  äldste  om 
sättet  för   den   nya  frikårens   uppsättande. 

På  samma  vis  gick  det  till  i  Leksand  och  Stora  Tuna.  Fast 
nog  fanns  det  en  hel  del  gott  folk  bland  masarne,  som  tyckte, 
att  kungen  såg  ut  som  en  spelevinker.  Men  trots  sina  fel 
och  brister  framstod  han  i  alla  fall  inför  folkmedvetandet  som 
den  nationelle  konungen,  kring  vilken  det  nu  gällde  att  samla 
sig  för  att  nedslå  både  inre  och  yttre  fiender  och  isynnerhet 
för  att  »knäcka  herrarne,  som  ville  rycka  tömmarna  från 
konungens  händer».  Det  bara  göt  olja  på  elden,  när  brev 
och  utskickade  kommo  från  oppositionen  i  syfte  att  motarbeta 
konungens  förehavande.  I  Falun  fick  Gustav  mottaga  full- 
mäktige från  de  flesta  övriga  dalsocknar.  De  erbjödo  honom 
samma  hjälp  som  Mora,  Leksand  och  Stora  Tuna.  Själv  säger 
konungen,  att  han  ensamt  i  Dalarne  skulle  kunnat  samla 
20,000  man,  men  han  nöjde  sig  med  3,000. 

Likadan  var  stämningen  i  Värmland,  dit  Gustav  sänt 
Gustav  Maurits  Armfelt  i  förväg  för  att  elda  upp  sinnena. 
Fryksdalingarne  ville  lämna  hus  och  hem  för  att  »bädda  på 
juten»  och  »slå  ihjäl  alla  ryskt  sinnade».  Och  när  konungen  själv 


380       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

kom  till  Karlstad,  beslöts  uppsättandet  av  ett  värmländskt 
lantvärn,  800  man  starkt.  Av  detta  lantvärn  bildades  sedan 
en  jägarkår,  som  blev  upphov  till  Värmlands  fältjägarrege- 
mente. 

Högsta  ledningen  av  hela  försvaret  i  Dalarne  och  Värm- 
land anförtroddes  åt  Armfelt,  som  med  outtröttlig  energi 
ägnade  sig  åt  att  utrusta  och  exercera  de  nybildade  frikå- 
rerna. Man  borde  enligt  hans  åsikt  hålla  dalkarlarne  i  den 
tron,  att  rikets  försvar  och  säkerhet  hängde  på  dem  ensamma. 
Den  tanken  delgav  han  konungen  i  ett  brev.  Han  uppträdde 
bland  masarne  klädd  i  dalkarlsdräkt  och  vann  deras  hjärtan 
genom  sitt  glada,  hurtiga  sätt.  Själv  var  han  förtjust  i 
folket  och  kunde  ej  nog  prisa  det  mannamod  och  den  foster- 
landskärlek, som  rådde  i  Dalarne.  »Folket  liknar  de  gamle 
romarne»,  skriver  han  till  sin  hustru,  »och  man  gör  sig  ingen 
föreställning  därom  i  andra  delar  av  Sverige. . ,  Ack,  om  man 
genast  kunde  stöta  på  fienden!  Segern  vore  otvivelaktig. 
Men  40  mils  marsch  stämmer  ner  modet  betydligt.  Jag  reser 
i  morgon  till  Tuna,  i  övermorgon  till  Leksand,  därpå  till  Mora 
o.  s.  v.,  alltjämt  i  bonddräkt  —  det  tar  hjärtat  ur  dem.» 
Från  Gagnefs  prästgård  ger  han  följande  livliga  skildring  av 
stämningen  i  trakten:  »En  kapten  Tiellman,  possessionat, 
nu  67  år  gammal,  går  ut  med;  en  löjtnant  Hörling,  71  år,  som 
fick  pension  1753,  går  även  med  oss.  De  hava  vigör  som  ungt 
folk.  De  förnämsta  och  rikaste  bönderna  göra  på  samma  sätt, 
och  det  är  tävlan  mellan  far  och  son  om  vem  som  skall  få 
den  äran  att  gå.  Värst  är,  att  hela  skaran  är  oexercerad,  och 
att  de  ej  låta  styra  sig,  då  de  komma  i  iver.  Vid  kyrkan  sade 
en  bonde  åt  mig:  'Hör  du,  laga  att  officern  går  på,  för  annars 
sätta  vi  kulan  i  ryggen  på'n,  om  han  ej  är  trogen.'  Döm  hur 
roligt  det  blir  att  få  sådana  bestar  att  lyda,  då  reträtt  blir 
nödig.»  Det  fanns  dock  ännu  äldre  gråhårsmän  än  de  nämnda, 
ett  par  nära  80-åriga  kaptener,  som  skyndade  att  gripa  till 
vapen.  Varenda  man  i  denna  frikår  var  fast  besluten  att  hålla 
det  löfte,  de  givit  varandra,  att  »innan  snö  fallit  på  marken 
se  danskarne  utkörda  ur  landet»  eller  ock  själva  aldrig  komma 
tillbaka. 

Från  Dalarne  och  Värmland  spred  sig  folkrörelsen  vidare 
över  hela  landet  och  framkallade  en  allmän  folkväpning.  Häl- 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    1788    OCH    FOLKVÄPNINGEN.        381 

singarne  »missunnade  dalkarlarne  den  hedern  att  ensamma 
våga  allt  för  sin  konung»,  skrev  Armfelt.  Där  liksom  i  Gästrik- 
land, Jämtland  och  Härjedalen  blev  det  allmän  folkväpning, 
och  de  norrländska  städerna  tävlade  med  varandra  i  att  vid- 
taga försvarsåtgärder.  Kustbefolkningen  i  Skåne  var  också 
med,  och  i  Småland,  Västergötland  och  Halland  ville  allmogen 
gå  man  ur  huse.  Landshövdingarne  hade  bara  svårt  att  ordna 
folkrörelsen  och  »hindra  hopen  att  mangrant  och  utan  ordning 
begiva  sig  åstad».  Till  alla  rikets  landskap  spred  sig  försvars- 
rörelsen.  I  Bohuslän  »förbannade  allmogen  landshövdingen, 
som  ej  uppbådat  lantvärn  som  i  andra  provinser». 

I  »Allmänna  tidningar»  för  den  17  november  1788  läses 
följande  notis  från  Skara:  »Här  vid  Gymnasium  hafva,  i  an- 
seende til  Krigsrörelsen  så  nära  i  Granskapet  och  Tropparnes 
stundom,  dels  Genomtåg,  dels  Inquartering,  Föreläsningarna 
för  Höstterminen  måst  upphöra  och  en  del  af  de  publique 
Husen  nytjas  til  Magaziner.  Både  Stad  och  Landsort  äro  af 
hjärtat  konungen  tilgifne;  och  hvad  Wenern  beträffar,  så  hål- 
les den  ren  af  en  duktig  Amiralitets-officerare  och  2:ne  beva- 
rade små   Fregatter.» 

Det  blev  en  folkrörelse,  vartill  man  ej  sett  maken  sedan 
Magnus  Stenbocks  dagar.  Det  var  svenska  folkets  svar  på 
officerarnes  landsförräderi.  Många  adelsmän,  särskilt  hem- 
komna officerare,  sågo  snett  på  folkrörelsen,  ja  hotade  del- 
tagarne med  straff.  Men  det  blott  ökade  allmogens  förbitt- 
ring mot  dem  och  deras  stånd.  I  Stockholm  utspriddes  de 
vildaste  rykten  om  konungens  planer.  Det  bei-ättades  och 
troddes,  att  han  ämnade  komma  tillbaka  i  spetsen  för  dal- 
karlarne för  att  krossa  oppositionen  och  —  tillfogade  hans 
fiender  —  plundra  banken. 

Från  Karlstad  skyndade  konungen  emellertid  vidare  till 
Göteborg,  som  hotades  av  en  dansk-norsk  här  på  omkring 
10,000  man,  vilka  ryckt  in  från  Norge  under  befäl  av  prins 
Karl  av  Hessen,  en  svåger  till  både  den  svenske  och  den 
danske  konungen. 

Man  vore  nästan  frestad  att  gissa,  att  oppositionen  sökte 
misstänkliggöra  Gustav  för  att  stå  i  hemlig  förbindelse  med 
den  fientlige  överbefälhavaren,  liksom  det  förut  påstods  att 
han  gjort  med  Anjalacheferna.  Och  verkligen  —  det  är  inget 
skämt:  det  fanns  de,  som  bestämt  påstodo,  att  Gustav  givit 


382       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

prinsen  av  Hessen  penningar,  för  att  denne  skulle  bryta  in  i 
Sverige.    Skjöldebrand  relaterar  ryktet  därom. 

Göteborg  var  ju  en  av  nycklarna  till  Sverige  och  måste 
försvaras,  vad  det  än  månde  kosta.  Dit  kom  konungen  sent 
-på  aftonen  den  3  oktober  men  fick  vänta  en  hel  timme  utanför 
fästningsporten,  innan  vindbryggan  blev  nedfälld.  Inkommen 
i  staden  blev  han  igenkänd  av  en  trupp  borgare,  och  de  började 
ropa:  »Leve  konungenl»  Nyheten  om  Gustavs  ankomst 
spred  sig  som  en  löpeld  genom  staden  och  ingav  borgerskapet 
nytt  mod.  Det  behövdes  också,  ty  man  var  här  på  väg  att 
ge  allt  förlorat.  Så  väl  kommendanten  som  landshövdingen 
voro  gamla  och  slöa,  garnisonen  var  svag  och  vallarna  så  för- 
fallna, att  man  på  sina  ställen  kunde  gå  ut  och  in  i  fästnings- 
verken. »Patrioterna»  hoppades  till  och  med,  att  det  i  Göteborg 
skulle  finnas  hederligt  folk,  som  hindrade  »den  galningen»  att 
spilla  folk  på  ett  onödigt  försvar. 

Men  i  och  med  Gustavs  ankomst  blev  det  som  nytt  liv  i 
de  goda  göteborgarne.  Med  friskt  mod  grepo  de  sig  an  arbetet 
på  fästningsverkens  iståndssättande,  bildade  en  frivillig 
milis  för  vakthållning  och  tävlade  i  offervillighet,  när  det 
gällde  att  anskaffa  pengar.  Förstärkningstrupper  anlände 
också  från  flere  håll,  så  att  staden  snart  befann  sig  i  ganska 
gott  försvarsskick.  Konungen  höll  ett  manande  tal  till 
magistraten  och  borgerskapet  och  tog  löfte  av  både  dem 
och  garnisonen  att  försvara  staden  till  sista  blodsdrop- 
pen. Konungen  skrev  till  riksdrotsen:  »Om  så  god  vilja 
varit  i  Finland  som  här,  hade  vi  varit  mästare  av  Peters- 
burg.» 

Så  långt,  som  göteborgarne  utlovat,  skulle  dock  aldrig  deras 
trohet  och  mannamod  behöva  prövas,  ty  Gustav  fick  en  ovär- 
derlig hjälp  från  England  och  Preussen,  vilka  stodo  i  förbund 
sinsemellan  och  voro  angelägna  om  att  draga  Sverige  undan 
Frankrikes  inflytande  och  över  på  sin  sida.  En  brytning  hade 
nämligen  inträtt  mellan  Preussen  och  Ryssland,  då  det  visade 
sig,  att  Katarina  försökte  tränga  ut  Preussen  från  inflytande 
i  Polen. 

England  hade  vid  denna  tid  en  minister  i  Köpenhamn, 
som  hette  Hugh  Elliot.  Det  var  han,  som  nu  tog  avgörandet 
i  Norden  i  sin  hand,  och  det  gjorde  han  till  god  del  alldeles 
på  eget  bevåg.    Elliot  var  så  odiplomatisk,  som  en  diplomat 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    1788    OCH    FOLKVÄPNINGEN.       38S 

gärna  kan  vara,  en  implusiv,  excentrisk  engelsman,  som  hand- 
lade fullkomligt  efter  ögonblickets  ingivelse  och  därvid  använde 
hur  starka  medel  som  helst.  Han  gick  bland  samtidens  diplo- 
mater under  namnet  »rasande  Roland». 

Utan  att  ha  fått  order  av  sin  regering  företog  sig  Elliot 
att  resa  till  Karlstad,  där  han  hade  ett  märkligt  samtal  med 
Gustav  III,  vilket  slutade  med  att  konungen  accepterade 
Englands  och  Preussens  medling  mellan  Sverige  och  Danmark. 
Från  Karlstad  skrev  Elliot  sedan  både  till  prinsen  av  Hessen 
och  till  Bernstorff  för  att  hejda  den  danska  arméns  f ramryck- 
ning och  förklarade,  att  om  det  komme  till  strid,  skulle  han 
själv  hjälpa  till  att  försvara  Göteborg.  Och  vad  som  impo- 
nerade mera  —  han  hotade  med  krig  från  både  Englands  och 
Preussens  sida.  Vid  ett  besök  i  danska  högkvarteret  förde  han 
ett  så  kraftigt  språk,  att  prinsen  av  Hessen  den  9  oktober 
slöt  vapenvila  med  Gustav. 

Kort  därefter  fick  Danmark  bevis  på  att  det  var  allvar  med 
Elliots  hotelse,  ty  Fredrik  Vilhelm  II  tillställde  själv  danska 
regeringen  en  anmaning  att  oförtövat  draga  sina  trupper  till- 
baka från  Sverige  och  ingå  stillestånd.  I  annat  fall  skulle  en 
preussisk  kår  inrycka  i  Holstcin,  och  med  den  skulle  hanno- 
veranska  trupper  för  Englands  räkning  förena  sig.  Vad  som 
låg  bakom  detta  slag  i  bordet  med  hohenzollrarens  »pansrade 
näve»  var  nog  mindre  intresset  för  jämvikten  i  Norden  än 
preussiska  regeringens  önskan  att  kunna  begagna  sig  av 
Gustav  III:s  nuvarande  belägenhet  för  att  förmå  honom  att 
till  Preussen  avträda  svenska  Pommern  och  Wismar  mot 
en  penningsumma  och  garanti  för  Sveriges  övriga  besitt- 
ningar. 

Danska  regeringen  hade  inget  annat  att  göra  än  foga  sig 
efter  övermaktens  fordringar.  Den  12  november  var  Sverige 
utrymt,  och  stilleståndet  förlängdes  ytterligare  på  sex  månader. 
Danskai-ne  lämnade  vårt  område  efter  att  ha  fört  ett  krig,  som 
mest  liknade  en  fältmanöver.  I  allmänhet  fingo  de  också  de 
bästa  vitsord  för  krigstukt  och  hovsamhet.  Gustav  har  själv  i 
brev  till  hertig  Karl  lovordat  dem.  Vilket  inte  hindrar,  att  han, 
för  att  upphetsa  nationalkänslan  mot  danskarne,  begagnade 
sig  av  den  omständigheten,  att  man  på  ett  taget  norskt  trans- 
portfartyg funnit  en  kista,  fylld  med  en  hel  del  instrument, 
vilka  genast  fördes  till  Göteborg  och  förevisades  såsom  bö- 


384        KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

delsyxor,  skarprättarsvärd,  galgrep,  galgkrokar,  kniptänger, 
tortyrsägar  och  andra  pinoredskap,  alltsammans  naturligt- 
vis avsett  att  plåga  svenska  män  med!  I  själva  verket  synas 
de  ha  varit  en  norsk  fältskärs  instrument,  vilka  blivit  för- 
stärkta med  redskap,  som  tillhörde  en  profoss  vid  norska 
armén. 

Underrättelsen  om  fiendens  avtag  framkallade  inom  dal- 
karlarnes frikår  en  allt  annat  än  glad  stämning.  De  önskade 
innerligt,  att  danskarne  skulle  komma  igen,  så  skulle  de  nog 
sörja  för  mot  ägandet.  Efter  vapenvilan  med  Danmark  tillstod 
Armfelt  »i  förtroende»  för  konungen,  att  han  på  sina  knän 
»bad  Gud  giva  prinsen  av  Hessen  lust  att  bryta  stilleståndet 
och  anfalla  honom».  Men  när  det  ingen  ändring  blev  och  de 
frivillige  avfordrade"s  gevären,  som  de  fått  från  förråden,  höll 
det  på  att  bli  myteri  bland  en  del  avdelningar.  Och  Gustav 
själv  skulle  inte  varit  den  han  var,  om  han  icke  nu,  när  han 
visste,  att  han  hade  England  och  Preussen  på  sin  sida,  önskade 
finna  någon  giltig  anledning  att  bryta  stilleståndet.  Han  för- 
sökte också  ställa  till  gräl  med  prinsen  av  Hessen  och  skram- 
lade hotfullt  med  värjan.  Men  då  grepo  medlarne  in  och  för- 
mådde Gustav  att  taga  tillbaka  sina  hotelser. 

Stämningen  inom  folkets  breda  lager  gav  sig  uttryck  i 
tacksamhet  mot  den,  som  hade  största  förtjänsten  av  stille- 
ståndet, Hugh  Elliot.  »På  min  hemresa»,  berättar  han, 
»blev  jag  nästan  buren  av  folkets  händer.  I  varje  stad  och  by 
mottogs  jag  av  invånarne  som  deras  beskyddare  och  befriare.» 
Han  tyckte  å  sin  sida  om  svenska  folket,  »men  de  så  kallade 
adelsmännen  påminna  mig  i  viss  mån  om  mina  gamla  bekanta 
i  Polen»,  skrev  han  till  svenske  ministern  i  Köpenhamn.  »De 
tala  om  frihet  men  längta  blott  efter  tillfällen  att  få  sälja  sig.» 
I  ett  brev  till  Gustav  Hl  bad  han  konungen  att  för  Nordens 
lugn  offra  den  olycksaliga  ära,  som  en  furste  kan  vinna 
endast  genom  blodsutgjutelse.  Måtte  konungen  i  stället  taga 
råd  endast  av  sitt  »ädla,  upphöjda  och  ömma  hjärta»! 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    1788    OCH    FOLKVÄPNINGEN.       385 

Vid  samma  tid,  som  Gustav  III  undgick  faran  från  Danmark, 
skingrades  även  ett  annat  ovädersmoln,  nämligen  det  som  höll 
på  att  urladda  sig  vid  armén  i  Finland.  Vi  erinra  oss,  att  her- 
tig Karl  lät  förmå  sig  att  gå  de  sammansvurnas  ärenden.  Har 
han  gjort  det  med  känsla  och  övertygelse,  eller  har  han  bara 
låtsat  göra  det,  så  länge  han  var  beroende  av  de  missnöjda? 
Därom  ha  meningarna  varit  delade.  Själv  har  han  påstått  det 
senare,  men  de  brev,  han  vid  denna  tid  skrev  till  sina  trogna, 
bära  annat  vittnesbörd.  Han  hade  fått  ett  svårt  uppdrag  och 
han  förbannade  den  stund,  då  han  tog  emot  »detta  fördömda 
befäl,  som  jag  fått  såsom  ett  syndastraff».  Men  han  misstänkte, 
att  hans  älskade  broder  ingenting  hade  emot  att  sätta  honom 
i  ännu  värre  klämma.  Hertigen  såg  ett  bevis  därpå,  när  hans 
ideliga  påminnelser  om  penningar  till  arméns  nödvändigaste 
utrustning  icke  hade  annan  verkan,  än  att  han  fick  »en  liten 
skvätt  i  sänder,  som  knappt  förslog  för  tre  å  fyra  dagar  —  de 
övriga  måste  man  leva  på  kredit».  Han  anförtrodde  sin  Vän 
Reuterholm,  att  konungen  hade  en  verklig  »talang  att  göra 
sig  hatad  och  —  jag  törs  ej  säga  —  föraktad  hos  alla».  Karl 
vågade  ej  ens  nämna  konungen,  »ty  endast  namnet  sätter 
hela  världen  i  harnesk». 

Alltnog:  hertigen  hade  dragit  sina  trupper  från  ryskt  om- 
råde, och  både  han  och  Anjalamännen  väntade  nu  belöning 
från  Katarina  i  form  av  stillestånd.  Då  fingo  äntligen  de  ärligt 
sinnade  oppositionsmännen  sina  ögon  öppnade  genom  ett 
brev  till  general  Armfelt,  vari  Sprengtporten  framförde  ryska 
kejsarinnans  vilja.  Den  gick  ut  på  att  de  sammansvurna  skulle 
utlysa  en  finsk  riksdag,  vilken  borde  hållas  i  Tavastehus  under 
ryskt  beskydd  —  i  annat  fall  skulle  de  ej  kunna  handla  fritt! 
Och  om  de  svenska  trupperna  sökte  lägga  hinder  i  vägen  för 
Finlands  frigörelse  från  Sverige,  borde  finnarne  inkalla  ryska 
trupper.  Med  deras  hjälp  skulle  svenskarne  utdrivas  ur 
landet  eller  tagas  som  i  en  fälla. 

Detta  brev  gjorde  slut  på  alla  illusioner  hos  de  Anjalamän, 
som  ej  voro  verkliga  landsförrädare,  såsom  Jägerhorn  och 
hans  anhängare.  Karl  Gustav  Armfelt  avbröt  genast  all 
skriftväxling  med  Sprengtporten  och  önskade  att  kunna  med 
framgång  fortsätta  kriget  för  att  visa,  att  han  och  hans  vänner 
aldrig  begärt  något  ryskt  beskydd.    Hertig  Karl  gjorde  nu 

25 — 204:164.     Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.     VII. 


386       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1/88 — 1790. 

slag  i  saken  genom  att  ge  order  åt  överste  Hästesko  att  med 
sitt  regemente  bryta  upp  och  förlägga  folket  på  rotarna.  Där- 
med var  den  farligaste  av  Anjalacheferna  avlägsnad,  och 
snart  fingo  även  de  övriga  regementena  befallning  att 
följa  exemplet.  Men  vad  gemene  man  tänkte  om  Hästeskos 
och  hans  kamraters  beteende  under  kriget  fick  han  symboli- 
serat på  vägen,  när  de  passerade  förbi  avrättningsplatsen 
utanför  Borgå:  där  dinglade  för  tillfället  en  hästsko  i  galgen! 
Ännu  mindre  fanns  det  hos  Finlands  allmoge  några  sympa- 
tier för  en  Sprengtportens  och  en  Jägerhorns  landsförrädiska 
förehavanden.  Det  sunda  bondförståndet  sade  folket,  att 
om  icke  Sverige  och  Finland  förenade  kunde  hålla  sig  uppe 
emot  Ryssland,  skulle  Finland  ensamt  så  mycket  mindre 
kunna  det. 


På  nyåret  1789  kände  sig  Gustav  tillräckligt  fast  i  sadeln 
för  att  taga  itu  med  Anjalacheferna.  Armfelt,  Hästesko, 
Montgomery,  von  Otter  och  en  överstelöjtnant  Klingspor, 
som  också  spelat  en  viss  roll,  blevo  häktade  och  förda  till 
Stockholm  att  stå  till  svars  för  sitt  handlingssätt.  Likaså 
Hastfer,  som  i  hopp  om  att  få  sin  förstörda  ekonomi  upphjälpt 
låtit  av  Sprengtporten  locka  sig  att  i  hemlighet  verka  för 
Finlands  lösslitande  från  Sverige.  När  det  sedan  började  osa 
hett  för  de  sammansvurna,  blev  han  rädd,  avbröt  alla  för- 
bindelser med  Sprengtporten  och  försökte  sopa  igen  spåren 
efter  sig.  Men  det  lyckades  icke.  —  Själva  ledarne  bland 
landsförrädarne,  Jägerhorn  och  Klick,  avdunstade  däremot 
och  hamnade  i  Petersburg.  Dit  räddade  sig  också  en  del  av 
deras  medhjälpare. 

I  början  av  mars  1789  hade  transporten  med  de  fångna 
officerarne  hunnit  till  Järva.  Där  voro  nyfikna  och  upphetsade 
folkmassor  samlade  för  att  titta  på  de  häktade  och  följde  dem 
sedan  under  hånfulla  tillmålen  till  deras  fängelse  i  Stockholm. 
Rättegången  blev  långvarig.  Den  slutade  först  i  april  1790 
med  avkunnande  av  dödsdomar  över  dem  alla.  Men  med  sin 
vanliga  benägenhet  för  mildhet  benådade  Gustav  alla  utom 
Hästesko    till    hvet.     Klingspor,    som    var   illa    ansedd    för 


DANMARKS    ANGREPP    ÅR    1788    OCH    FOLKVÄPNINGEN.       387 


Johan  Henrik  Häslcsko.     Samtida  målning. 


sin  feghet,  blev  vid  dödsdomens  avlvunnande  alldeles  från 
vettet  av  fruktan  för  döden.  Än  föll  han  på  knä  för  präster 
cch  läkare,  kysste  deras  händer  och  besvor  dem  att  bedja  för 
hans  liv,  än  greps  han  av  raseri,  bet  sig  i  fingrarna  och  slog 
sig  mot  väggen,  så  att  man  måste  föra  honom  till  Danvikens 
dårhus.  Men  så  snart  dödsfaran  var  över,  blev  han  klok 
igen.  —  Om  den  gamle  Armfelt  berättar  Skjöldebrand:  »Han 
blev  ej  annorlunda  straffad,  än  att  han  skickades  till  Kristian- 
stad, där  han,  som  var  något  orkeslös  av  ålder,  fick  sitta  i  ro, 
boende  i  staden  med  alla  bekvämligheter  och  rikligt  försörjd. 


388       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

vilket  kallades  att  sitta  på  fästning.  En  tid  därefter  dog  han 
av  en  åkommen  sjukdom.» 

Hästesko  avrättades  på  hösten  samma  år.  Traditionen  i 
hans  hemtrakt  utpekar  honom  som  »en  hård  och  förtryckande 
husbonde,  en  elak  människa». 

För  den,  som  hyser  någon  misstanke  om  hemligt  sam- 
förstånd mellan  Gustav  III  och  Anjalamännen,  bör  Hästeskos 
avrättning  vara  ett  avgörande  motbevis.  Gustavs  mildhet 
och  benägenhet  att  förlåta  alla  erkännes  ju  även  av  hans 
bittraste  vedersakare.  Det  vore  då  fullkomligt  orimligt  att 
tänka  sig,  att  han  skulle  ha  lönat  den  man,  som  verkat  för 
hans  planer..  —  med  döden,  när  det  varit  en  så  enkel  sak  för 
konungen  att  låta  honom  undkomma. 


Katarina  gav  medels  pennan  utlopp  åt  sin  harm  över  att 
se  sina  planer  på  Finland  gå  om  intet.  Bland  annat  författade 
hon  ett  utkast  till  en  opera  med  namnet  »Den  stackars  hjälten», 
där  hon  parodierade  Gustav  III.  Motivet  hämtade  hon  ur 
ryska  folksagor.  Sedan  bearbetades  hennes  utkast,  utfylldes 
med  kupletter  och  arior,  och  slutligen  komponerades  musik 
till  det  hela.  Operan  gavs  på  teatern  i  Eremitaget ^  första 
gången  i  januari  1789  inför  hovet  och  utländska  ministrar. 
Gustav  III  framställdes  där  under  bilden  av  en  ömklig  liten 
storskrytare,  som  tager  på  sig  en  avliden  hjältes  rustning  men 
måste  utbyta  den  mot  en  annan  av  målad  papp.  Åtföljd 
av  några  stallbröder  angriper  han  en  bondkoja,  men  en  enar- 
mad gubbe  driver  honom  på  flykten  med  en  eldgaffel.  Slut- 
ligen skrämmer  man  honom  med  gastar  och  troll,  så  att  han 
skyndsamt  återvänder  till  sin  mamma. 

»Ett  sådant  gyckelspel»,  säger  Odhner,  »var  ej  den  stora 
Katarina  värdigt.  Det  hämnade  sig  inom  kort.  'Den  stackars 
hjälten'  visade  sig  snart  äga  kraft  både  att  kuva  den  mot- 
spänstiga adeln  i  sitt  eget  land  och  att  hålla  kejsarinnans 
stridskrafter  stången  till  lands  och  sjös.» 


'  Ett  med  Vinterpalatset  i  Petersburg  sammanbyggt  slott. 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  3S9 

Litteratur:  Elof  Tegnér,  Folkväpningen  i  Sverige  1788  (Histo- 
risk tidskrift  för  år  1881). 

Johan  August  Constantin  Hellstenius,  Försök 
till  framställning  af  konung  Gustaf  III:s  danska 
politik. 

Edvard  Holm,  Danmarks  Politik  under  den  svensk- 
russiske  Krig  fra  1788—1790. 

Yngvar  Nielsen.  Gustav  III:s  norske  politik. 

Lydia  Wahlström,  Sverges  förhållande  till  Dan- 
mark 1788—89. 


Gustav  III  gör  sig  enväldig  ocli  nedbryter 
ståndsskrankor. 

Nu  BEHÖVDE  Gustav  icke  frukta  att  möta  riksens  stän- 
der. Anjalamännen  hade  ämnat  ställa  konungen  till 
svai-s  inför  riksdagen;  men  rollerna  hade  blivit  om- 
bytta. Nu  var  det  konungen,  som  ämnade  med  de  ofrälse 
ståndens  hjälp  kväsa  de  upproriska  bland  adeln  och  skaffa 
sig  ökad  makt  för  att  även  i  framtiden  kunna  hålla  de  upp- 
studsiga i  styr.  De  tider  tycktes  ha  kommit  åter,  då  Karl  XI 
kväste  högadeln. 

I  december  1788  utfärdade  konungen  kallelse  till  riksens 
ständer  att  samlas  i  Stockholm  på  nyåret.  Adeln  beredde  sig 
från  början  att  trotsa  konungen,  och  de  längst  avancerade 
oppositionsmännen  ämnade  söka  fråntaga  honom  den  makt, 
han  missbrukat.  Deras  ledare  var  Karl  de  Geer,  Sveriges 
rikaste  magnat  och  son  till  den  berömde  entomologen^ 
med  samma  namn.  De  Geer  var  en  orädd  kämpe  för  den 
politiska  friheten  men  betänkligt  hetlevrad  och  egensinnig. 
Hamilton  säger  om  honom,  att  trots  hans  frihetskärlek  »gav 
en  viss  höghet  i  umgängessättet  likväl  tillkänna,  att  om  en- 
väldet misshagade  honom,  var  det  blott  hos  andra».  Genast 
i  början  av  riksdagen  hade  han  den  oförsyntheten  att  i  ett 
anförande  på  ett  insinuant  sätt  sammanställa  Gustav  med 


Insektskännaren. 


390       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

regenter,  som  osig  till  vanheder  och  riket  till  skada  fört  spiran» 
—  såsom  Magnus  Smek,  Albrekt  av  Mecklenburg  och  Kri- 
stian Tyrann. 

Så  långt  som  De  Geer  ville  däremot  en  så  beprövad  parti- 
chef som  Fersen  icke  gå.  Han  stod  nu  vid  fyllda  sjuttio  år 
lör  sista  gången  som  oppositionens  högste  ledare.  Hans  mål 
begränsade  sig  till  att  värna  om  författningen,  och  han  sökte 
lugna  brushuvudena  på  riddarhuset.  Han  hade  ogillat  kriget, 
men  ännu  skarpare  hade  han  ogillat  Anjalamännen:  och  hans 
parti  finge  på  inga  villkor  uppträda  på  ett  sådant  sätt,  att 
det  kunde  få  ens  sken  av  att  vilja  taga  de  sammansvurna 
i  försvar.  Bäst  därför  att  ej  röra  vid  krigsfrågan,  menade 
han. 

Alla  planer  på  efterräkning  för  konungens  krigspolitik 
avklipptes  också  tvärt  genom  de  ofrälse  ståndens  snabba  be- 
slut att  till  Hans  Maj:t  frambära  en  formlig  tacksägelse  för 
hans  omsorger  om  rikets  försvar.  Adeln  kunde  ju  för  skams 
skull  inte  annat  göra  än  instämma.  Och  så  hade  konungen 
klarat  den  faran. 

I  sin  proposition  begärde  Gustav,  att  ständerna  skulle  till- 
sätta ett  hemligt  utskott  av  alla  fyra  stånden  för  att  med  honom 
överenskomma  om  utvägar  »till  rikets  säkerhet,  bestånd  och 
självständighets  bibehållande».  Adeln  såg  häri  genast  ett 
försök  att  rycka  avgörandet  från  ståndet  som  sådant  och 
lägga  det  i  händerna  på  några  få  ledamöter.  Adeln  fann  det 
därför  vara  sin  plikt  att  protestera.  Frietzcky  stod  upp  och 
yttrade,  att  man  borde  begränsa  utskottets  makt  genom  en 
instruktion,  så  att  det  ej  skulle  kunna  inkräkta  på  områden, 
där  det  enligt  regeringsformen  tillkomme  ständerna  själva  att 
besluta.  När  avgörandet  skulle  ske  angående  detta  förslag, 
ingrep  konungen  på  ett  fullkomligt  enastående  sätt.  Han 
använde  därvid  som  redskap  lantmarskalken  generalmajor 
Charles  Emil  Lewenhaupt,  son  till  den  olycklige  genera- 
len från  förra  ryska  kriget.  Honom  hade  Gustav  utvalt  till 
ordförandeposten,  därför  att  han  visste,  hur  svag  och  lättledd 
mannen  var.  Det  anmärktes  också  med  elak  överdrift,  att 
det  fordrades  ett  skarpt  huvud  för  att  bland  adeln  utleta  en 
lantmarskalk  med  så  dåligt  huvud.  Stygga  människor  påstå, 
alt  han  börjat  sitt  hälsningstal  som  lantmarskalk  med  orden: 
»Hur  mår  ridderskapet  och  adeln?»  —  Men  mannens  styrka  låg 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  391 

i  hans  lugn,  som  var  så  orubbligt,  att  han  skulle  kunnat  se 
himlen  störta  ned  utan  att  tappa  koncepterna. 

Lewenhaupt  uppläste  nu  för  adeln  en  egenhändig  biljett 
från  konungen,  vari  Hans  Maj:t  förklarade  den  föreslagna 
instruktionen  oförenlig  med  grundlagarna  och  förbjöd  över- 
läggning därom.  Icke  desto  mindre  antog  adeln  Frietzckys 
förslag  utan  votering  och  nästan  enhälligt.  Förgäves  sökte 
lantmarskaiken  vid  nästa  plenum  uppriva  beslutet  under  före- 
vändning, att  han  icke  gjort  någon  »verkande»  proposition  utan 
blott  velat  inhämta  adelns  mening,  för  att  konungen  skulle 
få  kännedom  om  densamma.  Det  blev  våldsam  oro  i  lägret. 
Man  skrek,  man  hotade,  man  trängde  fram  mot  lantmar- 
skalksbordet och  kallade  Lewenhaupt  »infam».  Motståndet 
på  riddarhuset  tjänade  dock  ingenting  till,  eftersom  de  o- 
frälse  stånden  förklarade,  att  ingen  särskild  instruktion 
behövdes.  Adeln  fick  foga  sig  efter  majoriteten  och  nöja  sig 
med  att  insätta  oppositionens  främsta  män  i  utskottet  samt 
ålägga  dem  att  noggrant  följa  regeringsformens  föreskrifter. 

Så  var  visserligen  utskottet  tillsatt,  men  det  egentliga 
riksdagsarbetet  kunde  icke  komma  i  gång.  Den  adliga  oppo- 
sitionen fördröjde  det  genom  att  på  varje  punkt  steg  för  steg 
energiskt  bekämpa  konungens  planer.  På  det  viset  var  det 
fara  värt,  att  riksdagen  icke  skulle  komma  till  något  resultat, 
innan  Ryssland  hunnit  rusta  sig  och  börja  kriget  igen.  Ko- 
nungen blev  allt  otåligare,  och  hans  förbittring  mot  adeln 
delades  hjärtligt  av  de  ofrälse  stånden.  De  började  i  känslan 
av  sin  makt  också  tänka  på  sina  egna  intressen  och  upptaga 
det  gamla  överläggningsämnet  från  frihetstidens  sista  riks- 
dagar om  gemensamma  privilegier  för  odalstånden.  Här  var 
alltså  ett  tillfälle  för  konungen  att  vinna  de  ofrälse  stånden 
för  sig  och  med  deras  hjälp  krossa  adelsoppositionen.  Gustav 
beslöt  våga  det  farliga  spelet. 

Till  utgångspunkt  för  den  nya  statskupp,  som  han  till- 
ämnade,  tog  han  den  omständigheten,  att  lantmarskalken 
beklagat  sig  över  de  förolämpningar,  som  han  blivit  utsatt 
för  på  riddarhuset  under  de  föregående  hetsiga  debatterna. 
I  anledning  därav  sammankallade  konungen  alla  fyra  stånden 
på  rikssalen  den  17  februari.  Gustav  kom  in  i  kunglig  skrud 
och  intog  sin  tron,  framför  vilken  var  ställt  ett  bord  med  en 
silverklubba.    »Gnistrande  av  vrede»  höll  han  till  adeln  ett 


392        KRIG     MED     RYSSLAND    OCH     DAXMAHK     1788  — 1790. 

ljungande  strafftal  —  det  är  hans  fiender,  som  beskriva  honom 
så,  medan  hans  vänner  säga,  att  han  vid  detta  tillfälle  »visade 
sig  manlig,  ädel  och  stor,  med  hövlighet».  Han  gav  ståndet 
skulden  för  att  riksdagsarbetet  försenades,  och  att  riket 
därigenom  råkade  i  fara.  Men  han  förklarade  sig  icke  ämna 
tåla,  att  de,  som  burit  händer  på  hans  faders  krona,  skulle 
ryckas  med  honom  själv  om  spiran.  »Vem»,  sade  han,  »känner 
här  intet  igen  desamma,  som  med  en  järnspira  styrde  riket, 
då  de  voro  uppsatte  i  välde,  som  nu  ej  kunna  tåla  att  hava 
sett  det  i  sexton  år  av  mig  styrt  med  mildhet,  och  som  nu 
änteligen  tvinga  mig  att  tala  ett  språk,  så  mycket  skilt  från 
min  naturliga  böjelse! 

Om  jag  ej  snart  blir  underhjälpt  att  få  flottan  i  sjön  och 
armén  klädd,  bevarad  och  betalt,  förklarar  jag  här  uppenbart, 
att  om  våra  kuster  härjas,  Finland  brännes,  denna  huvud- 
stad hotas,  är  det  ej  min  skuld  utan  deras,  som  såge  med  nöje 
ryssen  snarare  här  i  Stockholm  och  ett  ryskt  sändebud 
föreskriva  mig  lagar,  än  att  de  ville  överlämna  sin  ärelystnad, 
sin  hämndgirighet  eller  sine  enskilte  begär,  och  som  med  alla 
dessa  tidsutdräkter  tro  sig  kunna  tvinga  mig  till  vanhedrande 
fred.» 

Därefter  kom  en  särskild  uppsträckning  för  adelns  bete- 
ende mot  lantmarskalken.  Konungen  lät  uppläsa  en  av 
Lewenhaupt  författad  klagoskrift  över  det  »faseliga  skrik», 
som  hindrat  honom  från  att  göra  sig  hörd,  och  flere  talares 
»oanständiga  häftighet»,  isynnerhet  Fersens.  Om  honom 
påstår  Lewenhaupt,  att  han  vid  tillfället  ifråga  »på  sin  bänk 
uppstod  och  med  hårda  ord,  hetsig  min  samt  mot  mig  flere  resor 
under  talet  sträckt  arm  och  knytt  näve  yttrade  sig,  att  jag 
ville  kränka  ridderskapets  och  adelns  rättigheter»,  varefter 
han  till  sist  »jämte  månge  andre  kastade  sig  över  skranket 
och  kommo  mot  mig  rusandes  kring  bordet». 

Efter  uppläsningen  av  detta  aktstycke  befallde  konungen 
adeln  att  bedja  lantmarskalken  om  ursäkt.  »Alltså»,  slutade 
han,  »haven  I  nu  genast  att  begiva  eder  härfrån  till  riddarhuset, 
där  formera  en  deputation,  som  den  förste  greven  anförer, 
med  vilken  I,  grev  Fersen,  I,  friherre  Karl  De  Geer,  och  I 
andre,  som  äro  nämnde  i  lantmarskalkens  skrift,  kommen  att 
följa  för  att  på  tillbörligt  sätt  göra  honom  ursäkt  för  vad  som 
sig  tilldragit.» 


GUSTAV    III     GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  393 

Aldrig  hade  Sveriges  ridderskap  och  adel  fått  höra  ett 
sådant  språk  från  tronen.  Och  detta  skulle  rikets  första  stånd 
nödgas  taga  emot  i  närvaro  av  de  ofrälse,  som  skadeglada 
bevittnade  adelns  förödmjukelse!  Genast  står  Fersen  upp, 
lugn  och  värdig  som  alltid,  och  anhåller  i  underdånighet  att 
få  tala.  Men  Gustav  slår  klubban  i  bordet  och  förklarar, 
att  han  i  dag  kallat  ridderskapet  och  adeln  att  lyssna  till 
vad  han  föreställde  dem  men  icke  för  att  överlägga  —  det 
kunde  de  göra  på  riddarhuset. 

Fersen  ger  dock  ej  tappt  utan  reser  sig  igen,  sägande,  att 
konungen  ej  kunde  vägra  ett  stånd,  vad  han  ej  brukade  vägra 
den  ringaste  av  sina  undersåtar:  att  förklara  sig.  De  Geer 
och  två  andra  adelsmän  begära  i  samma  veva  ordet,  men 
konungen  säger  nej  och  befaller  adeln  att  lämna  rikssalen. 
En  stunds  tvekan  .  .  .  Ingen  av  de  900  adelsmännen  reser 
sig  från  sin  plats,  men  mången  lägger  handen  pä  värjfäs.tet, 
och  man  hör  sorl  och  hotfulla  yttranden:  »Jag  låter  ej  köra  ut 
mig.»  Det  var  ett  ögonblick,  då  Gustavs  krona  hängde  på 
ett  hår.  Till  slut  reser  sig  dock  den  gamle  hövdingen  Fersen, 
förnäm  och  behärskad  som  alltid,  och  med  orden  »Låt  oss  gå» 
lämnar  han  salen.  De  andra  följa  långsamt  efter.  »Salen 
blev  tom  på  adel»,  skriver  konungens  medhjälpare  biskop 
^Yallquist.  »Den  synen  var  ock  ny.  En  konung  med  endast 
ofrälse  män  för  sig  är  väl  en  sällsamhet,  men  den  är  icke 
obehaglig.»  —  På  morgonen  samma  dag  hade  konungen 
talat  med  Wallcjuist  om  hur  han  ämnade  tvinga  adeln  att 
lämna  rikssalen.  »Men  om  adeln  ej  lyder?»  invände  bi- 
skopen. »Den  lyder»,  svarade  konungen.  Och  han  hade 
räknat  rätt. 

Efter  denna  spännande  scen  tilltalade  konungen  de  ofrälse 
stånden  med  nådiga  ord  och  uppmanade  dem  att  utse  två 
ledamöter  av  vart  stånd,  vilka  skulle  jämte  talmännen  över- 
lägga med  honom  om  de  ofrälses  privilegier  och  ingå  en  »före- 
ning, som  stadgar  vårt  och  rikets  gemensamma  väl».  Valet 
ägde  rum  på  fläcken,  och  redan  samma  afton  kunde  de  depu- 
terade börja  sina  överläggningar  med  konungen.  Inför  dem 
uppläste  Gustav  ett  tilläggsförslag  till  regeringsformen,  kallat 
förenings-  och  säkerhetsakten,  vilket  ej  blott  gav  de 
ofrälse  åtskilliga  värdefulla  rättigheter  utan  också  utvidgade 
konungamakten  till  envälde  på  somliga  områden.    En  del  av 


394       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788—1790. 

dessa  nyheter  måste  konungen  dock  stryka.  —  Innan  förslaget 
framlades  för  ståndens  plena,  vidtog  Gustav  en  åtgärd,  som 
aldrig  skulle  varda  honom  förlåten.  Den  20  februari  lät  han 
nämligen  häkta  eller  på  sina  rum  instänga  de  förnämsta 
oppositionsmännen  inom  adeln,  inalles  nitton  personer,  bland 
dem  naturligtvis  Fersen,  De  Geer,  Frietzcky  och  Pechlin. 
Ödet  fogade  så,  att  bland  dem  som  nu  häktades,  befann  sig 
även  general  Fredrik  Horn,  en  av  konungens  ivrigaste  med- 
hjälpare vid  1772  års  stats välvning.  Horn  var  då  så  förtjust 
i  Gustav,  att  han  hos  konungen  anhöll  att  få  utbyta  sitt  namn 
mot  »Gustavsvän»,  något  som  konungen  dock  fann  för  osmak- 
ligt och  avstyrde.  Nu  hade,  som  man  förstår,  general 
»Gustavsväns»  kärlek  hunnit  svalna.  Det  berättas,  att  då  han 
skulle  häktas,  frågade  han  vederbörande  officer:  »Med  vad 
rätt?»  Han  fick  till  svar:  »Med  samma  rätt  som  herr  greven 
1772  arresterade  rådet.» 

Fersen  hade  på  morgonen  samma  dag  genom  ett  bud  från 
hertig  Karl  blivit  varskodd  om  vad  som  skulle  ske.  Vid 
middagstiden  samlade  sig  ett  hundratal  adelsmän  hos  honom 
och  erbjödo  sig  att  med  värjan  i  hand  avstyra  det  tillämnade 
våldet  mot  ståndets  ledare.  Men  Fersen  avstyrde  en  dylik 
onödig  blodsutgjutelse,  som  blott  skulle  komma  adeln  att 
betraktas   såsom   upprorsmakare. 

De  adliga  damerna  voro  ej  minst  hätska  mot  konungen. 
Han  kallade  dem  »det  femte  ståndet»  och  tillade,  att  detta 
stånd  gav  honom  mera  bekymmer  än  de  andra  fyra  till- 
sammans. 

Vid  ryktet  om  att  Gustav  ämnade  arrestera  en  del  opposi- 
tionsmän yttrade  hans  egen  syster  till  sin  svägerska:  »I 
detta  ögonblick  känner  jag  mig  så  genomträngd  av  foster- 
landskärlek, att  jag  ej  skulle  rygga  tillbaka  för  något  för  att 
rädda  mina  bröder  och  frälsa  riket  från  denne  barbars  för- 
tryck.» Så  långt  gick  dock  ej  Hedvig  Charlottas  förbittring 
mot  Gustav.  Hon  skulle  icke,  säger  hon,  »kunna  förmå  mig 
till  att  tillfoga  honom  något  ont,  ehuru  jag  med  lugn  motser 
hans  dödsdag,  i  tanke  att  denna  möjligen  skall  bidraga  till 
Sveriges  framtida  fred  och  lycka». 

Efter  Fersens  arrestering  blev  hans  ovanligt  begåvade 
dotter  grevinnan  Klinckowström  »adelns  osynliga  men  tör- 
hända  förnämsta  drivfjäder»,  berättar  Hamilton.    Hon  med- 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  395 

delade  sig  med  sin  far  genom  brev,  vill^a  inbakade  i  bröd 
gingo  till  Fredrikshovs  slott,  som  konungen  låtit  inreda  till 
fängelse. 

Ju  hänsynslösare  Gustav  uppträdde  mot  det  stånd,  han 
förut  så  partiskt  gynnat  och  omhuldat,  ju  mer  jublade  det 
lägre  folket  i  huvudstaden.  Framstående  adelsmän  blevo 
förfördelade  av  pöbeln,  som  kallade  dem  för  landsförrädare. 
Det  var  en  farlig  makt  Gustav  III  skaffat  sig  till  bundsför- 
vant, men  den  var  stark  för  tillfället. 

Det  fanns  dock  även  utom  adeln  ej  så  få,  som  ogillade 
förenings-  och  säkerhetsakten.  Bland  dem  var  ärkebiskopen, 
Uno  von  Troil.  Men  för  att  ej  göra  konungen  ledsen  erbjöd 
han  sig  att  i  den  avgörande  stunden  —  lägga  sig  sjuk.  Ko- 
nungen tackade  och  vände  sig  till  biskop  Wallquist,  som  åhör- 
de samtalet,  med  orden:  »När  ärkebiskopen  nu  sjuknar,  har 
jag  väl  den  biskop,  åt  vilken  jag  kan  lämna  klubban.»  Men 
Wallquist  stod  på  samma  politiska  ståndpunkt  som  von 
Troil  och  svarade:  »Vad  ärkebiskopen  icke  vill  göra,  det  tror 
jag  ingen  biskop  kan  göra.»  Sedan  talades  icke  vidare  om 
saken,  och  »enda  följden  av  den  konferens  blev,  att  Troil 
gick  hem  och  lät  kläda  sig  med  en  socka  på  ena  foten  till 
bevis,  att  han  hade  en  svår  podager»,  säger  "Wallquist. 

Sedan  konungen  genom  häktningar  och  andra  åtgärder 
gjort  oppositionen  mjuk  —  som  han  trodde  ■ — ,  kallade  han 
alla  fyra  stånden  till  rikssalen.  Den  21  februari  hölls  det 
viktiga  plenum,  som  skulle  avgöra  över  förenings-  och  säker- 
hetsaktens öde.  Sedan  det  nya  författningsförslaget  blivit 
uppläst,  tillsporde  konungen  ständerna:  »Antagen  I  då,  gode 
herrar  och  svenske  män,  den  nu  således  uppläste  förenings- 
och  säkerhetsakt?» 

»Denna  proposition  besvarades»,  säger  Wallquist,  »med 
ja  och  nej  men  bägge  delarna  så  häftigt,  att  styrkan  i  valven 
tycktes  förökas.»  Konungen  upprepade  propositionen  två 
gånger,  men  svaret  blev  lika  blandat.  Lika  avgjort  som  adelns 
nej  var,  lika  kraftigt  var  böndernas  ja.  Deras  rop  voro 
så]|våldsamma,  att  prästers  och  borgares  mera  sparsamma  och 
tveksamma  jarop  drunknade  däri. 

Konungen  förklarade  nu,  att  de  ofrälse  stånden  bifallit 
propositionen,  och  uppmanade  adeln  att  instämma  i  deras 
beslut.    Flere  talare  bland  adeln  anhöUo  emellertid,  att  deras 


396       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    17SS  — 1790. 

stånd  måtte  få  rådrum  att  i  laga  ordning  på  riddarhuset 
överlägga  om  det  gjorda  förslaget,  men  Gustav  tycktes  icke 
fästa  stort  avseende  därvid.  Då  uppstod  kanslirådet  Adler- 
beth^  och  besvor  konungen  vid  hans  kända  ädelmod  att  icke 
söka  tvinga  adeln  i  stiid  mot  författningen.  »Jag  har»,  sade 
han,  »att  tacka  Eders  i\Iaj:t  för  de  största  välgärningar. 
Min  enskilda  tacksamhet  för  dem  känner  inga  gränser.  Men 
jag  skulle  vara  ovärdig  den  nåd.  Eders  ]\Iaj:t  bevisat  mig, 
om  jag  icke  i  den  bön  och  framställning,  jag  nu  vågat  göra, 
skulle  iakttaga,  vad  mitt  samvete  och  min  övertygelse  mig 
föreskriver.»  Denna  varmhjärtade  vädjan  synes  ha  gjort 
intryck  på  Gustav.  I  alla  händelser  medgav  han,  att  adeln 
skulle  få  i  enrum  överlägga  om  förenings-  och  säkerhetsakten. 

Strax  efter  slutat  plenum  gick  Adlerbeth  upp  till  konungen 
på  slottet  och  fick  genast  företräde.  Han  upprepade  sina 
försäkringar,  att  det  icke  var  någon  partisynpunkt  utan  blott 
hans  orubbliga  övertygelse  som  uppkallat  honom  att  taga  till 
orda  även  med  risk  att  misshaga  sin  konung  och  välgörare. 

Gustav  tog  honom  då  i  famn,  kysste  honom  på  kinden  och 
svarade:  »En  så  öppen  och  redlig  opposition  som  Adlerbeths 
kan  aldrig  misshaga  mig;  tvärtom  högaktar  jag  den  och  skulle 
anse  mig  lycklig,  om  jag  icke  hade  att  strida  emot  någon 
annan.  Men  den  opposition,  emot  vilken  jag  har  att  kämpa, 
är  av  en  helt  annan  art  och  tvingar  mig  till  steg,  som  icke 
överensstämma  med  min  böjelse.» 

Emellertid  dröjde  lantmarskalken  vecka  efter  vecka  med 
att  taga  upp  förenings-  och  säkerhetsakten  till  behandling 
på  riddarhuset.  När  man  på  det  viset  hunnit  fram  till  mitten 
av  mars,  trodde  konungen  tillfället  vara  inne  att  göra  en 
överrumpling  och  lät  lantmarskalken  förelägga  akten  för 
ståndet.  Men  oppositionen  hade  hela  tiden  hållit  sig  i  krigs- 
beredskap och  gick  med  samlad  kraft  till  anfall  mot  det 
förhatliga  aktstycket.  När  debatten  sent  omsider  tystnade, 
förkastades  förenings-  och  säkerhetsakten  så  gott  som  en- 
hälligt och  utan  votering. 

Men  Gustav  förklarade,  i  strid  mot  gällande  statsrätt, 
att  den  genom  tre  stånds  bifall  vunnit  laga  kraft.    Under 

1  Se  sid.  304. 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  397 

dagarna  närmast  efter  den  21  februari  hade  konungen  förmått 
de  ofrälse  talmännen  att  underteckna  akten  å  sina  stånds 
vägnar.  I  stället  för  »den  sjuke»  ärkebiskopen  satte  biskop 
Lindblom  i  Linköping  dit  sitt  namn.  Slutligen  förmådde 
konungen  även  Lewenhaupt  att  skriva  under,  ehuru  han  på 
grund  av  adelns  ovilja  ej  längre  tjänstgjorde  som  lantmar- 
skalk utan  fått  översten  vid  örlogsflottan  Per  Lilliehorn 
som  ställföreträdare.  Han  var  i  motsats  till  Lewenhaupt 
ej  blott  en  begåvad  utan  också  en  hård  karl,  men  han  var 
misstänkt  för  att  stå  i  konungens  sold. 

När  Gustav  anmodade  Lewenhaupt  att  sätta  sitt  namn 
under  förenings-  och  säkerhetsakten,  vägrade  han  först 
under  framhållande  av  att  hans  stånd  sagt  nej.  »Äh»,  invände 
den  fyndige  monarken,  »greve  Lewenhaupt  är  ju  inte  allenast 
ridderskapets  och  adelns  lantmarskalk,  utan  också  samtliga 
riksens  ständers  lantmarskalk.»  Det  smickrade  Lewenhaupt, 
så  att  han  skrev  under. 

Den  3  april  erhöll  den  nya  grundlagen  konungens  bekräf- 
telse, och  statsvälvningen  var  fullbordad.  Konungen  hade,  som 
sagt,  i  vissa  avseenden  gjort  sig  enväldig,  framför  allt  genom 
den  bestämmelsen,  att  »de  riksvårdande  ärendena 
skötas  på  sätt  konungen  nyttigast  synes»,  och 
att  konungen  ägde  makt  »att  förordna  efter  Dess 
höga  gottfinnande  om  alla  rikets  ämbeten».  Dessa 
ord  gåvo  honom  obegränsad  frihet  att  omdana  alla  de 
gamla  ämbetsverken,  förbigå  dem  eller  skapa  nya  ämbets- 
verk samt  att  till-  och  avsätta  rikets  ämbetsmän,  dock  med 
undantag  för  domare,  präster  och  en  del  lägre  ämbetsmän. 
Därmed  blev  den  dittills  så  mäktiga  byråkratin  så  gott  som 
fullständigt  beroende  av  konungen.  Det  var  alldeles  om- 
kastade roller,  när  man  tänker  på  frihetstidens  allsmäktiga 
ämbetsmannakår,  som  nästan  alldeles  lyckades  böja  konunga- 
makten under  sig. 

En  annan  märklig  bestämmelse  i  denna  akt  innehåller,  att 
»antalet  av  riksens  råd  hädanefter  ankommer  på 
Kungl.  Maj:ts  eget  nådiga  gottfinnande».  Kungl. 
Maj:t  satte  antalet  till  01  Mycket  hade  riksrådet  ej  haft  att 
säga  under  hans  föregående  regering,  men  det  var  dock  ett 
märkligt  ögonblick,  när  denna  ärevördiga  institution  med  anor 
ända  från   den  äldsta  medeltiden  försvann  ur  vår  historia. 


398        KRIG     MED     RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

I  justitieärenden  ersattes  rådet  av  en  konungens  högsta  dom- 
stol, bestående  av  både  frälse  och  ofrälse  män.  Där  ägde 
konungen  liksom  under  frihetstiden  blott  två  röster. 

I  konungens  makt  i  förhållande  till  ständerna  märktes 
särskilt  den  förändringen,  att  konungen  nu  fick  laglig 
rätt  att  börjakrig.  Den  största  förändringen  i  förhållandet 
mellan  konung  och  ständer  låg  dock  i  själva  verket  i  den  redan 
förut  omnämnda  envåldsmakt,  som  konungen  fick  över 
statsförvaltningen.  Därmed  fick  han  nämligen  en  ofant- 
ligt ökad  makt  över  rikets  första  stånd,  vilket  till  största 
delen  utgjordes  just  av  ämbetsmän. 

På  det  sociala  området  har  förenings-  och  säkerhets- 
akten haft  en  ofantlig  betydelse  genom  att  nedbryta  flere  av 
de  skrankor,  som  privilegierna  upprest  mellan  stånden.  Alla 
stånd  tillerkändes  lika  rätt  att  besitta  jord  av  vad  för 
slags  natur  som  helst  utom  säterier,  vilka  fortfarande  för- 
behöllos  adeln  ensam.  Skjutsbesväret  fördelades  lika  på  alla 
hemman,  dock  med  samma  undantag  för  säterierna.  Vad 
rätten  till  ämbeten  beträffar,  blevo  visserligen  »riksens  höga 
och  förnämsta  ämbeten  och  de,  som  äro  i  konungens  hov», 
förbehållna  ridderskapet  och  adeln  allena;  »men»,  hette  det, 
»i  övrigt  bliver  skicklighet,  förtjänst,  erfarenhet  och 
beprövad  medborgerlig  dygd  enda  och  rätta  grunden 
för  befordran  till  alla  rikets  ämbeten  och  tjänster,  högre 
och   lägre,    utan    avseende   på    börd   eller   särskilt    stånd». 

Hamilton  kallar  förenings-  och  säkerhetsakten  för  »en 
förödmjukande  avsägelse  av  människans  förnämsta  rättig- 
heter». En  del  unga  adelsmän  blevo  så  förbittrc.de,  att  de 
planlade  ett  attentat  mot  konungens  liv  vid  nästa  assemblé 
på  börsen.  Men  de  mera  sansade  oppositionsmännen  lyckades 
avstyra  brottet.  Festen  på  börsen  blev  ovanligt  tyst  och 
stilla.  Särskilt  var  där  ont  om  damer:  bara  friherrinnan 
Ruuth  samt  några  fruar  av  stadens  borgerskap.  »Var  där 
något  folk?»  frågade  man  fru  Schröderheim  på  en  supé,  dit 
hon  for  från  assemblén.  »Jag  såg  nästan  ingen  där»,  svarade 
hon,   »utom    Spader  kung.   Ruter   dam   och   några   hackor.» 

Den  spydigheten  förlät  Gustav   III  henne  aldrig. 

En  dag  hände  det,  att  konungen  sprakade  vid  en  överste 
Gyllengranat  om  ett  dryckeslag,  i  vilket  översten  deltagit. 
Skålarna   hade   varit   många   och    stämningen    mycket    hög. 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  399 

»Nå»,  frågade  konungen,  »drucko  ni  även  säkerhetsaktens 
skål?»  —  »Nej,  Ers  Maj:t»,  svarade  Gyllengranat,  t>sä  fulla 
voro  vi  inte.» 

Hamilton,  som  berättar  dessa  historier,  kan,  med  allt  sitt 
hat  mot  Gustav,  dock  ej  tillbakahålla  sin  beundran  för 
konungen,  fast  han  söker  dölja  den  för  sig  själv  genom  att 
tala  om  hans  »samvetslösa  snille».  Han  säger:  »Utan  pengar, 
utan  stöd,  med  en  overksam  flotta  och  en  till  hälften  upprorisk 
armé  hade  han  emot  sig  hela  Norden:  Ryssland,  Danmark 
och  Sverige.  Få  månader  därefter  var  Danmarks  anfall 
tillintetgjort,  Ryssland  ännu  på  defensiven  och  Sverige 
(under  en  fåkunnig  menighets  ursinniga  fröjderop)  i  bojor 
för   Gustav    III:s   fötter.» 


Men  riksdagens  uppgift  var  ju  egentligen  att  skaffa  medel 
till  kriget,  och  statsvälvningen  hade  företagits  närmast  för 
att  påskynda  lösningen  av  denna  fråga.  Medlemmar  voro 
ju  redan  valda  i  det  hemliga  utskott,  som  skulle  med  konungen 
överlägga  om  saken,  men  adeln  måste  göra  om  valet  och  utse 
nya  ledamöter  i  stället  för  dem,  som  blivit  arresterade.  För 
detta  utskott  uppgav  regeringen  fullständigt  hela  den  finan- 
siella ställningen,  något  som  aldrig  förr  skett.  Det  gällde 
att  skaffa  medel  ej  blott  till  avbetalning  å  statsskulden  utan 
också  till  krigets  fortsättning.  Här  behövdes  en  summa  av 
minst  11  millioner  riksdaler  eller  ungefär  hälften  av  det 
belopp,  vartill  statsskulden  beräknades  komma  att  uppgå 
vid  1789  års  slut.  Ställningen  var  högst  bekymmersam, 
och  det  visade  sig  oundvikligt  att  låta  ständerna  få  en  verk- 
lig inblick  i  hela  eländet.  Men  det  satt  hårt  åt,  innan  man  kunde 
förmå  den  stolte  konungen  till  att  taga  ett  så  förödmjukande 
steg. 

Hemliga  utskottets  finansplan  gick  ut  på  att  riksskulden 
skulle  garanteras  av  ständerna  och  av  dem  förvaltas  genom 
ett  riksgäldskontor,  som  i  och  för  riksgäldens  avbetalning 
skulle  erhålla  en  särskild  årlig  bevillning.  Denna  skulle  bli 
kännbar  för  menige  man,  men  den  var  oundviklig.  För  att 
skaffa  medel  till  kriget  skulle  riksgäldskontoret  dels  upptaga 
nya  lån,  dels  äga  rätt  att  till  ett  visst,  mindre  belopp  utfärda 


400       KRIG    MED     RYSSI.AXD     OCH    DANMARK    17S8 — 1790. 

räntebärande  obligationer,  som  inom  viss  tid  slculle  inlösas. 
Konungen  å  sin  sida  förband  sig  att  icke  utan  ständernas  bifall 
åsamka  riket  ny  skuld  utan  laga  så,  att  årliga  inkomster  och 
utgifter  hädanefter  ginge  ihop,  mot  att  ständerna  åtoge  sig, 
förutom  den  nyssnämnda  särskilda  skatten,  samma  bevill- 
ning som  förut. 

Detta  förslag  blev  av  samtliga  stånd  gillat  och  antaget. 
Men  när  det  blev  fråga  om  tiden  för  bevillningens  utgående, 
visade  oppositionen  åter  tänderna.  I  kraft  av  sin  lagliga 
rätt  yrkade  den  på  begränsad  tid  för  bevillningen  —  ty  annars 
hade  man  ju  ingen  garanti  för  att  ständerna  skulle  samman- 
komma på  bestämda  tider.  Den  gången  hade  betänksamheten 
mot  konungens  önskan  starka  rötter  även  bland  bönderna, 
vilka  kvedo  för  att  åtaga  sig  så  tunga  skatter  på  obegränsad 
tid.  Dem  kunde  dock  konungen  alltid  komma  tillrätta  med 
genom  att  kalla  dem  upp  till  sig  på  slottet  och  tala  väl  vid 
dem.  På  det  viset  lyckades  han  ock  att  av  de  ofrälse  stånden 
åtminstone  framtvinga  ett  godkännande  av  att  bevill- 
ningen skulle  ges  till  nästa  riksdag.  Men  adeln  var  icke 
så  lätthanterlig.  Den  beslöt  att  ge  bevillningen  endast  för 
två  år.  Konungen  fann  alltså  situationen  kräva  en  ny  teater- 
kupp   i    den   högre    stilen. 

Den  27  april  skulle  beslutet  på  riddarhuset  justeras.  På 
morgonen,  berättar  Wallquist,  »märkte  man  rörelse  hos 
pöbeln»,  vittnande  om  att  konungens  anhängare  upphetsat 
massorna  mot  adeln.  Det  påstås,  att  polismästare  Liljen- 
sparre,  typen  för  en  spårhund  och  servil  lakej  åt  den  som 
makten  ägde,  hela  den  föregående  natten  låtit  för  ändamålet 
förpläga  gesäller,  hamnarbetare  och  allehanda  löst  folk  på 
stadens  krogar.  När  man  läser  Hamiltons  memoarer,  får 
man  också  klart  för  sig,  hur  innerligt  hatad  polischefen  var. 
Det  är,  så  att  man  riktigt  ser,  hur  Hamilton  fräser  av  ilska, 
när  han  häver  ur  sig  denna  hemskt  färglagda  karakteristik 
av  mannen:  »Slöddrets  anförare,  moraliter  slöddrets  utskum, 
riddarhusets  skamfläck,  en  av  de  svarta,  nedriga  varelser, 
som  tycka  sitt  blod  förädlas,  om  ett  förnämare  kan  utgjutas, 
djärv,  listig,  outtröttlig.  Tecknad  likväl  av  försynen.  Sämre 
uppsyn  är  sällsynt  utom  på  galärer.» 

Förhandlingarna  på  riddarhuset  hade  nyss  börjat,  då  man 
får  höra  ett  starkt  hurrande  och  oväsen  från  de  folkmassor. 


GUSTAV    III    GÖR    SIG    ENVÄLDIG.  401 

som  samlat  sig  ute  på  Riddarhustorget.  Det  var  konungen, 
som  kommit  åkande  från  slottet  och  nu  överraskade  medlem- 
marne  av  rikets  främsta  stånd  med  att  uppträda  mitt  ibland 
dem.  Han  förklarade  sig  komma  i  egenskap  av  Gustav 
Eriksson  Vasas  ättling^  för  att  taga  plats  under  hans  skölde- 
märke, och  i  egenskap  av  rikets  förste  adelsman  grep  han 
själv  lantmarskalksklubban. 

Han  talade  denna  gång  lugnt  och  bevekande  och  lade  sina 
ord  så  mästerligt,  att  de  trängde  även  till  många  av  hans 
moståndares  hjärtan.  Han  framhöll,  att  en  begränsad  bevill- 
ningstid  skulle  bli  högst  skadlig  för  statens  kredit  i  utlandet, 
och  att  rikets  försvar  i  sådant  fall  skulle  få  sitta  emellan. 
Han  hänvisade  till  faran  från  Ryssland  och  nödvändigheten 
av  att  snart  få  slut  på  riksdagen  och  förklarade  till  sist, 
att  han  »på  intet  vis  svarade  för  följderna  av  ett  annat 
beslut,  som  oundvikligen  skulle  förlora  riket». 

Men  därute  på  riddarhustorget  skrek  och  sorlade  pöbeln 
alldeles  obeskrivligt,  ja  trängde  in  i  riddarhusets  förstuga  och 
trappor,  ända  in  på  dörrarna  till  riddarhussalen.  Då  säges 
en  av  riddarhusets  yngsta  gossar  »med  en  gäll  och  späd  röst» 
ha  ropat  åt  folkmassan  från  ett  av  riddarhusets  fönster: 
»Tig,  era  kanal  jer  — -  han  talar  själv!» 

Sådan  var  den  yttre  ramen  för  de  överläggningar,  som  nu 
vidtogo  därinne  i  riddarhussalen.  Konungens  sätt  att  utöva 
ordförandeskapet  skulle  icke  ha  dugt  för  någon  annan.  För 
en  del  talare  hade  han  idel  vänlighet  och  solsken,  men  andras 
anföranden  klippte  han  tvärt  av,  och  somliga  låtsade  han 
sig  icke  höra.  Alltsammans  slutade  med  att  konungen  gjorde 
proposition  på  bevillningens  utgående  till  nästa  riksdag. 
Svaret  blev  blandade  ja-  och  nejrop.  Konungen  slog  då 
klubban  i  bordet,  tackade  artigt  adeln  för  dess  samtycke(I) 
och  lät  riddarhussekreteraren  genast  uppsätta  protokolls- 
utdraget härom.  De  protester,  som  höjdes,  fäste  han  sig 
icke  vid.  Omedelbart  därefter  avblåstes  riksdagen  under 
pukors  dån  och  trumpeters  klang. 

Så  stod  Gustav  som  triumfator  över  oppositionen.    Men 

^  Lovisa  Ulrika  lär  ha  skämtat  med  sin  sons  svaghet  för  att 
räkna  sin  härstamning  från  Vasahuset  och  sagt:  »Det  är  besynner- 
ligt, att  Gustav  har  så  många  släktingar,  som  varken  hans  far  eller 
jag  hade  någon  aning  om.» 

26—204364      Grimberg,  Svenska  folkets  underbara  öden.   VII. 


402       KRIG     MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

segern  hade  vunnits  genom  olagliga  medel  och  genom  med- 
givanden åt  de  ofrälse  stånden,  som  stodo  i  bjärt  motsats 
till  konungens  kända  förkärlek  för  adeln.  Därigenom  ned- 
brötos  flere  föråldrade  och  fallfärdiga  skiljemurar  mellan 
stånden,  och  den  nya  statsvälvningen  blev  på  det  viset 
till  välsignelse.  Den  har  för  vårt  land  spelat  samma  roll  i  so- 
cialt hänseende  som  franska  revolutionen.  Men  det  är  ju 
som  en  ödets  ironi,  att  den  mest  adelsvänlige  av  våra  ko- 
nungar skulle  bli  den,  som  tillfogade  det  privilegierade 
ståndet  de  sista,  nästan  förintande  slagen.  För  Gustav  med- 
förde denna  sociala  omvälvning  ingen  verklig  glädje  och 
tillfredsställelse,  ty  icke  var  det  med  känsla  och  övertygelse, 
som  han    spelade  rollen  av  demokratisk  samhällsreformator. 

Gustav  älskade  adeln,  och  det  hade  han  också  på  allt  sätt 
visat  vid  befordringar.  Men  han  älskade  rikets  första  stånd 
icke  som  ett  politiskt  stånd  utan  som  en  hovadel. 
Ridderskapet  och  adeln  var  i  hans  ögon  de  gamla  lysande 
ätterna  med  de  klangfulla  namnen  och  det  förfinade  säll- 
skapsskicket, vilka  behövdes  för  att  ge  glans  åt  hans  hov.  Men 
att  detta  stånd  hade  uppgifter  på  statslivets  område,  upp- 
gifter gent  emot  en  konung,  som  ej  ville  hålla  sig  inom  la- 
garnas råmärken,  den  tanken  kunde  han  aldrig  förlika  sig 
med.  Därför  tedde  sig  den  adliga  oppositionen  för  honom 
som  idel  nattsvart  otacksamhet. 

Segerkänslan  var  alltså  för  Gustav  starkt  bemängd  med 
besvikelse.  Han  såg  den  samhällsklass,  som  han  förut  gynnat 
och  smekt,  nu  i  hat  vända  sig  bort  från  honom,  och  han  led 
djupt  därav.  Efter  vad  som  nu  skett  fanns  ingen  väg  till 
försoning  mellan  konungen  och  rikets  första  stånd.  För- 
bittringen inom  oppositionens  kretsar  hade  stegrats  till  en 
fasaväckande  höjd,  och  då  alla  lagliga  utvägar  att  göra  sig 
gällande  voro  stängda  för  konungens  motståndare,  väcktes 
och  mognade  hos  en  del  individer  tanken  på  att  begagna  andra 
medel. 

Omedelbart  efter  riksdagens  slut  frigåvos  de  flesta  av  de 
häktade  —  en  del  hade  redan  förut  sluppit  ut.  Fersen  hade 
haft  två  präktigt  möblerade  rum  till  sin  disposition.  Hans 
huvudsakliga  förströelser  voro  läsning  och  promenader  i 
rummen  samt  då  och  då  ett  parti  piquet  eller  bräde  med  en 


RYSKA    KRIGET    17S9.  403 

kamrat  i  olyckan.  Han  berättar  själv:  »Klockan  10  åt  jag 
altonmåltid,  varefter  jag  promenerade  och  sedan  dresslade 
sidenlappar  till  stoppning  av  en  sidenväst.  Klockan  12  gick 
jag  till  sängs.  Allt  detta  efter  klockslaget  av  min  bords- 
studsare.  Under  de  tio  veckor,  jag  bodde  uti  fängelset, 
hann  jag  läsa  36  volymer  och  att  gå  29  mil;  och  blev  mig 
dagen  aldrig  lång.  Jag  var  sjuk  och  plågad  av  gyllenåders- 
kolik,  när  jag  fördes  i  fängelset,  men  mådde  väl  och  gick  frisk 
ut  från  Fredrikshov.  Ett  gott  samvete  är  i  slika  fall  det 
säkraste  och  hälsosammaste  sällskap.» 

Litteratur:  Handlingar  angående  1789  års  riksdag  (Historiska  liand- 
lingar:  del  V). 

Ludvig  Stavenow,  Bidrag  till  den  gustavianska  ti- 
dens författningshistoria:  I — H. 

W.  Tham,  Konung  Gustaf  Hl  ocli  rikets  ständer  vid 
1789  års  riksdag. 


Ryska  kriget  1789. 

Lantkriget. 

GENOM  att  åtaga  sig  nya  skatter  hade  ständerna  givit 
konungen  medel  till  ryska  krigets  for  I  sättning.  1789 
års  fälttåg  började  med  att  ryssarne  inryckte  i  Savo- 
lax,  där  befälet  efter  Hastfer  fördes  av  den  duktige  general- 
major Kurt  von  Stedingk,  en  av  hjältarne  från  nordame- 
rikanska frihetskriget.  Savolaxbrigadens  forne  chef,  lands- 
förrädaren Sprengtporten,  begagnade  däremot  sin  grundliga 
kännedom  om  förhållandena  i  dessa  trakter  till  att  ge  goda 
råd  åt  den  ryske  överbefälhavaren.  Stedingks  kår  var  knappt 
mer  än  häKten  så  manstark  som  fienden  och  led  brist  på  allt. 
Soldaterna  fingo  mest  leva  på  vatten  och  bröd.  Kött  bestods 
endast  på  helgdagarna,  och  varken  befäl  eller  menige  hade 
fått  ut  någon  lön  på  ett  halvt  års  tid.  Ej  att  undra  på,  att  de 
våra  måste  retirera.  Och  dock  lyckades  de  ett  tag  kasta  fienden 
tillbaka  i  en  blodig  drabbning  vid  Porosalmi,  strax  söder 
om  S:t  Michel,  varvid  Göran  Sprengtporten  blev  svårt  sårad 
i  striden  mot  forna  landsmän. 

Den  svenska  huvudarmén  vid  Kymmene  älv  kunde  däremot 
gå  anfallsvis  till  väga,  och  konungen,  som  anförde  en  av  kå- 


404       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

rema,  lyckades  t.  o.  m.  vinna  en  liten  seger  vid  Utlismalm 
över  en  underlägsen  fiende.  I  anledning  av  konungens  fram- 
gångar skriver  auditör  Ekman  i  sin  dagbok:  »Alla  rättsinniga 
tacka  Gud  för  svenska  vapnens  framgång.  De  illasinnade  bita 
sig  nu  i  läpparna,  våga  ej  offentligt  säga  något  men  hava 
icke  desto  mindre  hjärtat  fullt  med  djävulskap.  Ja  Gud 
nåde:  i  sin  själ  gråta  de  över  den  goda  ryssens  förlust  och 
harmas  över  våra  vunna  fördelar.»  Emellertid  begagnade 
sig  konungen  icke  i  rätt  tid  av  sin  framgång,  varför  den 
svenska  offensiven  misslyckades,  och  armén  måste  gå  till- 
baka över  Kymmene  älv.  Den  svenska  huvudarméns  fram- 
ryckning  hade  emellertid  haft  den  nyttan  med  sig,  att 
den  ryska  kåren  i  Savolax  vid  underrättelsen  därom  re- 
tirerade över  gränsen  av  fruktan  för  att  bli  avskuren  från 
sin  återtågslinje.  Stedingk  följde  efter,  vann  en  vacker  seger 
och  ryckte  i  sin  ordning  in  över  ryska  gränsen  till  närheten  av 
Nyslott,  där  han  förblev  stående  under  den  återstående 
delen  av  fälttåget. 

Skalden  Leopold  kom  på  hösten  1789  över  till  Finland  på 
kallelse  av  konungen,  som  önskade  att  ha  någon  att  samtala 
med  i  litterära  ämnen  —  fast  skalden  gudbevars  inte  var 
fin  nog  att  få  äta  vid  konungens  bord!  —  och  för  att  hämta 
stoff  till  bragder  att  besjunga.  Konungen  mötte  honom  i 
Lovisa  —  det  var  strax  efter  reträtten.  »Jag  hade  tänkt», 
sade  Gustav,  »att  få  ta  emot  Er  i  Ryska  Finland.»  »Ers  Maj:t», 
svarade  Leopold,  »man  gör  ofta  ett  steg  tillbaka  för  att  hoppa 
bättre.» 

»Emellertid»,  tillägger  Leopold  i  ett  brev  till  Rosenstein, 
»är  nu  allt  tyst  och  stilla,  och  man  vet  ej,  när  eller  vart  vi 
härnäst  hoppa.» 

Flottan  och  slaget  vid  Öland. 

Vida  betydelsefullare  voro  krigshändelserna  till  sjös.  Innan 
vi  följa  dem,  måste  vi  dock  sätta  oss  in  i  tillståndet  på  flottan 
och  särskilt  taga  kännedom  om  hälsotillståndet  där.  Det  är 
fasaväckande   saker,    vi   få   bevittna.^ 


1  Detta  kapitel  i  flottans  historia  har  genomforskats  av  O.  T. 
Hult,  som  framlagt  resultatet  i  en  vetenskaplig  avhandling  pa  tyska 
i  Nordiskt  medicinskt  arkiv  för  år  1913. 


S-kaÅa   t -.1'! SIW 00 


Karta  till  kriget  i  Finland  1788—1790. 


406       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

Det  har  i  alla  tider  varit  en  svår  uppgift  att  hålla  hälso- 
tillståndet gott  ombord  på  krigsfartyg,  där  ju  massor  av 
folk  bli  sammanförda  i  trånga,  mörka  och  med  hänsyn  till 
sjögången  illa  ventilerade  kajutor.  På  segelfartygens  tid, 
då  expeditionerna  ofta  blevo  oberäknat  långa  till  följd  av 
vidriga  vindförhållanden,  uppstod  lätt  brist  ombord  på  både 
mat  och  dricksvatten,  och  bägge  delarna  blevo  ofta  skämda. 
Halvrutten  och  härsken  mat,  surt  öl  och  Östersjövatten  var 
ingen  lämplig  diet  ens  för  de  kraftigaste  fysiker;  och  hade  man 
väl  fått  skörbjugg,  rödsot,  tyfus  eller  fläckfeber  ombord, 
så  hjälpte  det  icke,  hur  mycket  man  rökte  kojerna  med  enris 
och  svavel  eller  beströk  väggarna  med  tjära. 

Med  läkarvården  hade  det  i  alla  tider  varit  illa  beställt  både 
ombord  och  i  land.  Den  sköttes  mest  av  »bårdskäraro  eller 
barberare,  och  inte  ens  sådana  var  det  lätt  att  få  ombord, 
ty  sjömanslivet  tedde  sig  för  dem  som  något  fasansfullt.  När 
vårt  lands  förste  verklige  amiralitetsläkare  gått  till  botten  med 
skeppet  »Stora  kronan»  i  slaget  vid  Öland  1676,  fick  man  en 
efterträdare  åt  honom  endast  på  det  villkoret,  att  denne  skulle 
bli  satt  i  land,  så  snart  sjöslag  förestod  — till  den  grad  måste 
höga  vederbörande  tumma  på  sina  pretentioner!  En  annan 
läkare  vid  samma  tid,  som  lämnade  mycket  övrigt  att  önska 
— -  fast  av  andra  skäl  — ,  var  amiralitetets  »brjcksnidare». 
Då  han  år  1676  begärde  avsked,  vägrade  vederbörande  att 
bevilja  hans  ansökan  med  den  motiveringen,  att  »ehuruväl 
han  haver  många  skurit  ihjäl,  likväl  och  emedan  nu  för  tiden 
av  det  hantverket  här  i  staden  ingen  annan  är,  thy  är  han 
omistandes». 

Under  Gustav  III:s  ryska  krig  hade  hälsotillståndet  på 
flottan  varit  ovanligt  gott  ända  tills  efter  slaget  vid  Högland. 
Under  stillaliggandet  i  Sveaborgs  hamn  utbröt  en  elakartad 
farsot  bland  de  ryska  krigsfångarne  ombord  på  det  vid  Hög- 
land tagna  ryska  skeppet  Vladislav  och  spred  sig  sedan  till  de 
svenska  besättningarne.  Man  har  i  våra  dagar  kommit  under 
fund  med  att  sjukdomen  åtminstone  i  de  allra  flesta  fallen  var 
tyfus,  och  att  smittan  överförts  från  ryssarne  till  de  våra 
genom  de  berömda  ryska  lössen,  vilkas  verksamhet  som  smitto- 
bärare i  hög  grad  gynnades  genom  det  då  gängse  bruket  av 
peruker.  De  ännu  mera  osympatiska  vägglössen  voro  den  här 
gången  utan  skuld,  ty  egendomligt  nog  skola,  enligt  special- 


RYSKA    KRIGET    1789.  407 

forskares   uppgifter,   dessa   först   efter   1807  ha  inflyttat  till 
vårt  land. 

Både  ombord  på  de  svenska  örlogsfartygen  och  i  land  rådde 
en  sorglig  brist  på  allt,  som  behövdes  för  de  sjukas  vård.  Det 
va-  så  trångt  om  utrymmet,  att  man  kunde  få  se  fem  stackars 
sjuclingar  ligga  i  samma  bädd,  och  skjortor  och  sängkläder 
von  ohyggligt  smutsiga.  Dödligheten  blev  också  förfärande 
stor  På  flere  ställen  lågo  högar  av  lik  uppstaplade  utanför 
sjukiuscn. 

VH.  Sveaborg  låg  flottan  instängd,  så  länge  ryska  flottan 
höll  Vikt  utanför.  Men  när  den  måste  gå  och  lägga  sig  i  vinter- 
kvarts, satte  Nordenskjöld  in  sin  energi  på  att  föra  svenska 
flotlai  till  Karlskrona  och  lyckades  också,  trots  storm  och  snö- 
tjocka,att  få  henne  i  hamn  där,  en  bragd  som  av  fackmän  upp- 
skattat lika  högt  som  en  seger.  Säkert  är  också,  att  ifall  far- 
tygen fttL  ligga  kvar  vid  Sveaborg  över  vintern,  så  hade  de 
först  ocl  främst  ej  kunnat  bli  ordentligt  reparerade.  Dessutom 
hade  de  upit  en  stor  risk  för  överfall  under  vintern,  och  slut- 
ligen hao,  de  för  isens  skull  ej  kunnat  gå  till  sjös  förr  än 
mycket  snt  på  våren   1789. 

Som  Ebensvärd  emellertid  saknade  medel  att  föda  folket 
i  Karlskroa,  blev  största  delen  hemförlovad.  I  sina  slitna 
kläder  fint^  matroserna  ta  sig  hem  i  svår  köld.  Somliga 
voro  sjuka  edan  när  de  gåvo  sig  av;  andra  blevo  det  på  vä- 
gen, och  enmängd  dukade  under  för  köld  och  umbäranden. 
Hochschild  erättar  på  nyåret  1789:  »En  båtsmanstransport 
gick  häromcigen  från  Karlskrona  till  Norrland.  De  voro 
mycket  sjukaEn  del  dog  under  vägen  av  kölden  och  vanskötsel 
utan  fältskär-iler  läkare.  Flera  voro  döda  i  slädarna,  då  de 
anlände  till  /lolf  Fredriks  torg  i  Stockholm.» 

Men  många  oro  så  sjuka,  att  de  icke  kunde  skickas  i  väg. 
Flottans  sjukh-,  räckte  icke  till  för  att  härbärgera  dem,  utan 
de  måste  inhyis  litet  varstädes  i  staden,  vilket  hade  till 
påföljd,  att  smian  spred  sig  till  den  civila  befolkningen  och 
tillståndet  blev  tterligare  förvärrat.  Från  slutet  av  novem- 
ber 1788  intill  utet  av  år  1790  vårdades  på  sjukhusen  i 
Karlskrona  enlig  rullorna  över  25,000  man,  varav  mer  än 
5,000  avledo.  Dea  siffror  ange  dock  icke  på  långt  när  hela 
det  verkliga  antat.  De  hygieniska  förhållandena  i  staden 
voro  genomusla.    jinu  brukade  en  hel  del   av   stadens   in- 


408       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

vanare  slå  ut  sitt  köksavfall  på  gatan  utanför  husen.  »Van- 
artigt folk»  hade  den  oseden  att  å  gator,  torg  och  gränder 
»sitt  naturliga  tarv  göra»,  och  »nattmannen»  ofredades,  då  hm 
skulle  sköta  sina  åligganden.  Mitt  i  all  orenligheten  såg  mtn 
svin,  höns  och  kor  promenera  omkring. 

Ont  var  det  om  färsk  mat  i  staden.  Den  mesta  var  tcrr, 
salt,  rökt  och  ej  sällan  härsken.  Gott  dricksvatten  fains 
endast  i  ett  par  brunnar  utanför  Karlskrona,  och  de  ^oro 
alldeles  otillräckliga.  I  en  del  brunnar  var  vattnet  saltial- 
tigt;  i  andra  bestod  det  av  regnvatten,  som  rann  ner  frånberg 
och  gator.  Det  smakade  unket  och  var  ibland  »så  stinkande, 
att  man  under  rötmånaden  icke  utan  vämjelse  kunie  gå 
dessa  brunnar  förbi».  Det  bästa  dricksvattnet  fick  nan  i 
Lyckeby,  varifrån  det  för  kronans  räkning  hämtade?  i  sär- 
skilda pråmar  och  vattenskutor. 

Det  är  under  sådana  förhållanden  ej  att  undra  på,  att 
staden  ofta  hemsöktes  av  farsoter. 

De  flesta  fältskärer,  som  man  nu  lyckades  få  dit  3t  de  tu- 
sentals sjukas  vård,  utgjordes  av  okunniga  barbenrgesäller 
från  Danmark  och  Tyskland,  vilka  lockats  till  Karlkrona  av 
de  tillfälliga  höga  avlöningarna.  Flere  av  dem  voj>  liderliga 
sällar,  som  förde  ett  förfärligt  liv.  Vederbörande  ilade  dem 
det  på  den  tiden  ganska  vanliga  straffet  att  stå  tillä  på  en 
fläck  och  bära  musköt,  men  då  svarade  de  med  at  begära  av- 
sked. Då  tog  hertig  Karl  i  med  hårdhandskarna  ch  befallde: 
»De  fältskärer,  som  ej  lyda  och  fullgöra  sina  Kyldigheter, 
bliva  avstraffade  med  25  fuktel.  Skulle  dett'  medel  icke 
hjä  pa,  dubbleras  receptet  och  så  vidare,  till  de?  de  fullgjort, 
vad  mänskligheten  och  deras  skyldigheter  krVer.» 

En  omöjlig  sak  var  det  att  skaffa  sjukhus  åialla  de  sjuka, 
vilka  ofta  uppgingo  till  10,000  man  på  en  ghg-  Hurudan 
uppsikten  över  dessa  stackare  var,  kan  man  fö/tå,  då  det  från 
fullt  vederhäftigt  håll  berättas,  att  patient'  »i  yrsel  upp- 
sprungit och  sedermera  funnits  döda  i  k^  och  skogar». 
Kyrkogårdarna  kunde  icke  rymma  de  död/  utan  tusentals 
lik  måste  begravas  i  stora  gropar  på  öarna  utAför  Karlskrona. 
Många  myllade  också  i  hast  ned  sina  död/ var  det  föll  sig, 
stundom  så,  att  halva  hkkistan  stod  bar,  /arigenom  staden 
med  vissa  vindar  av  ohälsosamma  likångo^åktades».  Andra 
sänktes  i  havet,  insydda  i  sina  sängmatt/  med  en  sten  vid 


RYSKA    KRIGET    1789.  409 

fötterna.     Så  ödelades  efter  gamla  vanligheten  mer  krigsfolk 
av  sjukdomar  än  av  de  blodigaste  bataljer. 

Tillståndet  inom  flottan  i  övrigt  var  i  flere  hänseenden 
lika  bedrövligt  som  de  hygieniska  förhållandena.  Brist  på 
pengar  och  förnödenheter,  slapphet  och  oreda  i  förvaltningen 
—  allt  samverkade  därhän,  att  flottan  år  1789  ej  blev  färdig- 
rustad  förrän  i  början  av  juli,  trots  outtröttliga  omsorger  av 
Nordenskjöld.  Med  sjukdomen  och  bristen  följde  missmod 
och  förstämning  ombord.  Arbetet  gick  trögt  och  ovilligt, 
och  det  rätta  stridshumöret  saknades  på  denna  flotta,  där 
man  såg  den  ene  efter  den  andre  insjukna  i  svåra  plågor  och 
bli  liggande  för  vrak. 


På  morgonen  den  25  juli  fick  man  från  svenska  örlogs- 
flottan sikte  på  ryska  flottan  och  satte  efter  henne.  Men  man 
hann  icke  upp  fienden  förrän  i  kvällningen,  och  då  började 
vinden  friska  så,  att  flere  fartyg  måste  stänga  de  undre  kanon- 
portarna för  att  ej  ta  in  vatten.  Någon  strid  kunde  det  alltså 
ej  bli  den  dagen,  men  hertigen  signalerade  till  sina  divisions- 
chefer, att  han  i  daggryningen  ämnade  med  alla  krafter 
attackera  fienden,  och  en  extra  förplägnad  med  brännvin 
utdelades  åt  besättningarna  för  att  liva  upp  dem. 

Så  lågo  de  bägge  jämnstarka  motståndarna  och  bidade 
morgondagen.  De  befunno  sig  nu  söder  om  Öland.  Befälet 
över  den  ryska  flottan  fördes  ej  längre  av  Greigh  —  han  hade 
dött  föregående  höst.  Hans  bortgång  var  en  svår  förlust  för 
Ryssland.  På  svenska  sidan  var  Nordenskjöld,  som  efter 
slaget  vid  Högland  avancerat  till  konteramiral,  även  denna 
gång  den  verklige  överbefälhavaren,  ehuru  alltjämt  i  saknad 
av   den   auktoritet,   som   följde  med   överbefälhavarnamnet. 

I  daggryningen  den  26  juli  befanns  det,  att  en  av  svenska 
flottans  tre  divisioner  blivit  skild  från  den  övriga  flottan 
och  låg  ganska  långt  akterut  med  fartygen  spridda,  detta 
trots  att  högste  befälhavaren  kvällen  förut  tillkännagivit  sin 
avsikt  att  gå  till  anfall.  Divisionen  anfördes  av  konteramiral 
Per  Lilliehorn,  samme  man,  som  varit  vice  lantmarskalk 
på  årets  riksdag.    Klockan  tre  på  morgonen  gavs  emellertid 


■110       KRIG    .AIED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 — 1790. 

order  åt  hela  flottan  att  ordna  sig  i  slaglinje.  För  att  få  Lillie- 
horns  division  med  minskade  man  segel  på  de  båda  andra  divi- 
sionerna. Han  borde  snart  kunna  hinna  upp  dem,  ty  brisen 
var  ganska  frisk.  Som  emellertid  ryska  flottan  hela  tiden 
höll  undan,  fick  Lilliehorn  upprepade  signaler  att  öka  och 
forcera  med  segel.  Men  ingenting  hjälpte.  Lilliehorn  höll  sig 
fortfarande  långt  efter. 

Först  vid  tvåtiden  på  eftermiddagen  hade  en  del  av  de 
svenska  och  ryska  fartygen  kommit  inom  skotthåll  för  var- 
andra, och  då  började  elden.  Men  Lilliehorns  division  höll 
sig  alltjämt  undan.  »Vi  lantofficerare»,  säger  Skjöldebrand,  som 
befann  sig  bland  hertigens  uppvaktning  ombord,  »frågade, 
om  det  ej  fanns  en  signal,  att  amiralen  skulle  hissas  vid  masten.» 
Som  emellertid  även  tre  ryska  fartyg  voro  skilda  från  de 
andra,  signalerades  till  de  fyra  akterska  svenska  fartygen 
att  anfalla  dem.  Ordern  blev  åtlydd  till  en  stund,  men  snart 
återvände  de  fyra  fartygen  —  enligt  fartygschefernas  upp- 
gift var  det  på  signal  från  Lilliehorn  —  utan  att  ens  ha  kom- 
mit på  stridsavstånd  från  fienden.  Resultatet  av  alla  andra 
signaler  till  Lilliehorn  blev,  att  hans  division  snarare  avlägs- 
nade sig  från  fienden  än  närmade  sig  honom. 

De  stridande  två  divisionerna  fortsatte  emellertid  sin  skott- 
växling  till  8-tiden  på  aftonen.  Vinden  var  då  mycket  laber, 
och  ryska  flottan  styrde  ostvart.  Förlusten  i  folk  var  på  båda 
sidor  ytterst  ringa.  Det  låter  nästan  otroligt,  när  man  hör, 
att  svenskarne  hade  blott  7  döda  och  17  sårade  och  ryssarne 
32  döda  och  187  sårade.  De  största  förlusterna  hade  å  bägge 
sidor  vållats  genom  explosioner  av  egna  kanoner.  En  av 
de  stupade  på  svenska  sidan  var  kapten  Hökenflycht,  som 
Skjöldebrand  ägnat  följande  vackra  minnesord  vid  tanken  på 
det  ögonblick,  då  den  tappre  sjöbussens  döda  kropp  sänktes 
i  havet:  »Gamle  hederlige  Hökenflycht!  Du  har  då  kommit 
i  din  familjegrav.  Din  farfar  sprängde  sig  i  luften,  då  hans 
skepp  var  omgivet  av  ryska  och  ej  mer  kunde  försvara  sig. 
Din  far  blev,  som  du,  skjuten  i  en  sjöbatalj.  Ingen  minnesvård 
visar  stället,  där  du  vilar;  intet  lovtal  förvarar  dina  och  deras 
förtjänster.  Se  här  ett  litet  lovtal  över  dina,  utan  de  blomster, 
vältalare  hopfläta  mer  för  att  föreviga  sitt  snille  än  föremålet. 
Detta  är  blott  sanning. 

Hökenflycht  fann  sitt  högsta  nöje  i  utövningen  av  sin  tjänst. 


RYSKA    KRIGET    1789.  411 

Han  var  uppfödd  på  sjön,  hade  mest  levat  på  sjön  och  för- 
värvat den  erfarenhet,  som  gjorde  honom  till  en  av  de  skick- 
ligaste sjömän.  Hans  moral  var  att  vara  hederlig  man,  hans 
religion  att  dö  med  mod.  Båtsmän  gräto,  då  han  kastades  i 
havet. 

Hökenflycht  hade  i  flera  dagar  haft  en  aning,  att  han  skulle 
bli  skjuten,  och  tält  därom  som  om  en  avgjord  sak.  Hustru 
och  barn  lågo  honom  endast  om  hjärtat.  Han  tog  mig  en 
gång  avsides  och  sade:  'När  jag  blir  skjuten,  bed  hertigen 
komma  ihåg,  vad  han  lovat  för  dem,  jag  lämnar  efter  mig! 
De  hava  då  intet  att  leva  utav.  Det  gör  mig  ont.  Min  lön 
var  allt,  vad  vi  ägde.'  Hökenflycht  klämde  kraftigt  min  hand 
och    upprepade:     'Gör    det!'     Jag    lovade    och    gjorde    det.* 

Inget  fartyg  hade  å  någondera  sidan  tagit  någon  vidare 
skada  varken  till  skrov  eller  rigg.  Förklaringen  till  de  låga 
förlustsiffrorna  ligger  däri,  att  de  svenska  besättningarna  voro 
så  hårt  medtagna  av  sjukdom,  att  de  endast  med  största  svå- 
righet förmådde  utföra  de  många  olika  manövrer,  som  kräv- 
des före  och  under  striden.  Därtill  kom,  att  en  stor  del  av 
manskapet  var  nytt  och  nästan  oövat  folk.  Och  ryska  flottan 
hade  hela  tiden  hållit  undan,  så  att  de  bägge  motståndarne 
aldrig  kommit  inom  riktigt  effektivt  skotthåll  för  varandra. 
Den  ryske  amiralen  hade  manövrerat  i  syfte  att  undvika  en 
avgörande  strid,  tills  den  eskader,  som  under  vintern  legat 
vid  Köpenhamn,  hunne  förena  sig  med  huvudflottan.  Han 
visste  också,  att  den  svenska  flottan  för  var  dag,  som  gick, 
blev  allt  mindre  motståndskraftig  till  följd  av  sjukligheten 
ombord.  Därför  hade  ryssarne  allt  att  vinna  på  att  draga 
ut  på  tiden. 

Slaget  vid  Ölands  södra  udde  hade  blivit  oavgjort.  Det 
skulle  antagligen  ha  slutat  med  en  seger  för  svenska  flottan, 
därest  hela  dess  anfallskraft  satts  in  i  striden.  Skulden  för 
att  så  ej  skedde  är  Per  Lilliehorns.  När  kanonaden  var 
slut,  fråntog  hertigen  honom  befälet  och  förklarade  honom 
arresterad. 

Lilliehorn  var,  vad  man  på  den  tiden  kallade,  »en  slät 
officer».  Han  »saknade»,  för  att  citera  Munthe,  vår  främste 
nu  levande  sjökrigshistoriker,  »både  håg  ocli  fallenhet  för 
sjömanslivet.    Oaktat  sin  äregirighet  var  han  lat  och  förblev 


412       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788  — 1790. 

därför  under  hela  sin  levnad  i  hög  grad  okunnig  i  yrket.» 
Bland  sina  kamrater  var  han  »hjärtligen  hatad»  såsom  intrig- 
makare  och  bakdantare  och  fruktad  såsom  bråkmakare  och 
slagskämpe.  Han  var  stark  som  en  björn  och  därför  inte  god 
att  råka  ut  för,  och  även  i  dueller  på  värja  brukade  han  avgå 
med  segern,  ty  fakta,  det  kunde  han.  Allt  detta  gjorde,  att 
både  kamrater  och  förmän  aktade  sig  för  att  få  en  sådan  karl 
m  d  sig  ombord.  Också  blev  han  under  hela  tretton  år, 
1758 — 1770,  icke  en  enda  gång  sjökommenderad  på  något 
svenskt  krigsfartyg.  I  stället  idkade  han  jordbruk,  drev  en 
del  mindre  hedrande  affärer  samt  låg  i  med  processer.  Men 
avancerade  gjorde  han  lika  bra  för  det,  tack  vare  ålders- 
meriter och  ett  äckligt  fjäskande  på  allerhögsta  ort.  På 
1781  års  neutralitetseskader  blev  han  kommenderad  såsom 
divisionschef  och  beordrades  att  kryssa  i  Engelska  kanalen. 
Men  i  stället  upptäckte  eskaderchefen  honom  kryssande  vid 
Doggers  bank,  och  när  Lilliehorn  tillspordes,  varför  han  icke 
lytt  order,  skyllde  ha  på  motvind,  skörbjugg  och  »förruttiiat» 
dricksvatten.  Inför  höga  vederbörande  hade  han  sedan  panna 
att  framställa  sitt  orderbrott  såsom  bevis  på  sin  kända  »er- 
farenhet och  försiktighet».  Han  skröt  med  hur  ömt  han 
vårdat  sig  om  sitt  folk,  och  hur  duktigt  övat  detta  manskap 
nu  var  —  han  aktade  sig  för  att  tillägga:  »i  att  sy  kläder  och 
skodon  för  mina  privata  affärer»,  ty  därtill  hade  han  använt 
dem  som  voro  yrkeskunniga  ombord.  För  övrigt  vimlade 
hans  skrivelser  nu  som  nästan  alltid  av  osanna  uppgifter  om 
hans  egna  meriter. 

På  1789  års  riksdag  gjorde  sig  Lilliehorn  ännu  mer  hatad 
än  förut  av  sina  ståndsbröder.  Av  konungen  blev  han  däremot 
belönad  med  fullmakt  som  konteramiral;  och  det  var  på  den 
platsen,   som  han   nu  hade  åstadkommit  en   obotlig   skada. 


Alla  hertig  Karls  försök  under  de  följande  dagarna  att 
upphinna  fienden  och  återupptaga  striden  misslyckades. 
Det  var  tydligt,  att  den  ryske  amiralen  ville  undvika  strid, 
tills  han  fått  sin  förstärkning  söder  ifrån.  Hertigen  gick 
då  med  sin  flotta  in  till  Karlskrona.  Det  var  hög  tid,  ty 
oaktat  de  flesta  fartygen  kort  före  slaget  avlämnat  sina  sjuka, 


RYSKA    KRIGET    1789.  413 

hade  under  dagarna  närmast  före  och  efter  drabbningen  ej 
mindre  än  2,500  man  eller  V^  av  besättningarna  sjuknat,  och 
så  länge  man  var  i  fiendens  åsyn,  måste  dessa  arma  stackare 
ligga  »nerpackade  uti  hålskeppet  utan  någon  tillsyn»  —  orden 
äro  Nordenskjölds.    Även  de  flesta  fältskärerna  voro  sjuka. 

När  man  kom  fram  till  Karlskrona,  voro  alla  sjukhus  där 
redan  överfyllda.  »Vi  nödgades»,  skriver  Nordenskjöld, 
»lägga  de  arma  uslingarna  på  en  ö  i  tält,  och  till  tält  tog  jag 
flottans  segel.  Annars  hade  de  alla  ömkligen  omkommit. 
Flottan  skall  nu  gå  ut  men  har  7,000  sjuka  och  sina  segel  till 
sjuktält.»  På  Tjurkö  inlogerades  tidtals  5,000  sjuklingar  i 
90  tält,  som  saknade  golv,  ja  t.  o.  m.  all  slags  dränering.  Ibland 
regnade  det  in,  och  allt  emellanåt  söndersletos  tälten  av  storm. 
I  de  sjukhus,  som  man  hade  att  tillgå,  lade  man  in  patienter 
av  olika  slag  om  varandra,  så  att  sårade  och  skadade  fingo 
ligga  i  samma  sängar,  där  andra  nyss  dött  av  smittsamma 
sjukdomar.  De  döda  uppstaplades  i  högar  utanför  lasaretten. 
Redan  efter  en  vecka  funnos  ej  längre  några  bräder  till  lik- 
kistor. Nordenskjöld  måste  då  påbjuda,  »att  alla  döda  skola 
begravas  i  sina  hängmattor». 

Skjöldebrand  berättar,  att  kungagunstlingen  Munck  kom 
till  Karlskrona  för  att  undersöka,  vad  flottans  overksamhet 
berodde  på.  Han  kom  med  förutfattad  mening,  såsom  fram- 
går av  följande  vackra  yttrande,  som  han  fällde  vid  sin  an- 
komst: »Detta  är  förräderi;  de  göra  sig  sjuka  av  illvilja.» 
»Ja»,  svarade  en  högre  officer,  »de  driva  illviljan  så  långt,  att 
de  låta  begrava  sig.»  Munck  kom  tillbaka  från  Karlskrona 
alldeles  omvänd  och  fann  det  vara  ett  underverk,  att  nå- 
gon enda  kunnat  tillfriskna  i  denna  pesthärd. 

Svenska  flottan  var  dömd  till  overksamhet  för  en  längre 
tid  framåt.  Vad  hjälpte  det,  att  skaror  av  friskt  manskap 
ryckte  in  för  att  ersätta  de  sjuka  och  dödal  Farsoten  fann 
ständigt  nya  offer  bland  dem. 

Nordenskjöld  gjorde  dock  allt,  vad  som  stod  i  mänsklig 
makt  för  att  få  fartygen  utrustade  och  bemannade  igen. 
»Jag  persvaderar,  ber,  hotar,  memoraliserar,  håller  knappt 
ihop  efter  sex  månaders  arbete  natt  och  dag  utan  kroppens 
eller  sinnets  vila»,  skriver  han.  Det  allra  värsta  hindret  för 
flottans  stridsduglighet  var,  att  av  de  gamla  sjövana  båtsmän- 
nen så  många  hade  dött  och  en  mängd  voro  så  svaga,  att  de 


414       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

icke  på  länge  kunde  göra  någon  tjänst.  Därför  fick  man  ta  till 
en  mängd  ovant  lantfolk.  Alla  dessa  skulle  nu  inövas  till 
att  i  en  hast  bli  sjömän  och  krigare.  För  att  få  något  så  när 
tillräckligt  med  befäl  gjorde  man  dugliga  underofficerare  till 
officerare  och  dugliga  matroser  till  underofficerare.  Men  inget 
fartyg  fick  ens  tillnärmelsevis  full  besättning.  Det  var  därför 
ej  underligt,  att  flere  fartygschefer  i  skrivelser  till  hertig 
Karl  frånsade  sig  allt  ansvar  för  kronans  fartyg. 

Flottan  kunde  emellertid  —  sådan  den  nu  var  —  löpa  ut 
i  mitten  av  oktober.  Men  efter  några  dagars  kryssning  uppåt 
Finland  till  fick  man  visshet,  att  ryska  flottan  lagt  upp  för 
vintern.  Då  fanns  ingen  anledning  längre  att  riskera  fartyg 
och  människoliv,  utan  man  återvände  till  Karlskrona. 

Rättegången  mot  Lilliehorn. 

Xär  den  fångne  Lilliehorn  skulle  föras  i  land  i  Karlskrona, 
måste  det  ske  nattetid  —  annars  skulle  han  ha  blivit  sönder- 
sliten av  förbittrade  folkmassor,  som  trodde,  att  han  var 
köpt  av  ryssarne.  Han  blev  nu  ställd  inför  en  krigsrätt, 
bestående  av  beprövade  och  för  redbarhet  kända  män.  Vid 
rannsakningen  kastade  han  hela  skulden  på  sina  under- 
lydande fartygschefer,  vilka  han  ej  kunnat  få  att  lyda  order. 
Deras  upp-förande  skulle  alltså  ha  varit  hämnd  för  Lilliehorns 
handlingssätt   som   vice  lantmarskalk. 

Lilliehorn  var  en  ful  fisk  att  fjälla.  Durkdriven  process- 
makare,  som  han  var,  redde  han  sig  rätt  länge  men  beslogs 
omsider  med  osanna  uppgifter.  Då  blev  han  nervös  och  för- 
sökte imponera  genom  fräcka  och  snäsiga  svar.  Men  man 
inkallade  vittnen  från  nästan  hela  flottan  och  fick  sålunda 
fram  upplysningar,  som  voro  fullkomligt  förkrossande  för 
den  anklagade.  Då  inträffade  det  otroliga,  att  han  stod  där 
alldeles  svarslös.  Bland  annat  konstaterades,  att  Lilliehorn 
i  stället  för  att  lyda  befallningen  att  forcera  med  segel  givit 
order  att  minska  segel.  Han  påstod,  att  detta  skett,  för  att 
de  sämsta  seglarna  i  hans  division  ej  skulle  bli  skilda  från  de 
övriga  fartygen.  Men  då  konstaterades,  att  även  de  trögaste 
seglarna  fått  order  att  minska  segel,  och  att  hela  divisionen 
fått  rätta  sig  efter  dessa  fartyg. 

Det  blev  också  uppenbart,  att  Lilliehorn  hela  bataljdagen 


RYSKA    KRIGET    1789.  415 

varit  fullkomligt  i  händerna  på  sin  fartygschef,  major  Sjö- 
bohm, som  var  Lilliehorn  betydligt  överlägsen  i  kunskaper 
och  sjövana  • —  vilket  dock  inte  vill  säga  så  mycket  det  heller. 
Lilliehorn  blottade  under  förhöret  en  fullkomligt  straffvärd 
okunnighet  i  fråga  om  sjötaktikens  elementer  och  en  divi- 
sionschefs skyldigheter.  Sjöbohm,  som  var  nyförlovad  och 
kär  uppöver  öronen,  hade  endast  med  största  svårighet 
låtit  övertala  sig  av  Lilliehorn  att  följa  med  honom  och  läng- 
tade bara  efter  att  komma  helskinnad  hem  till  Karlskrona 
och  få  gifta  sig.  En  del  vittnen  hade  hört  ett  samtal  mellan 
Lilliehorn  och  Sjöbohm.  —  Den  gode  majoren  hade  därvid 
uttalat  sin  fruktan  för  att  hans  fartyg  med  sin  svaga  besätt- 
ning skulle  bli  taget  av  ryssarne,  om  man  närmade  sig 
dem  för  mycket.  —  Sjöbohm  tog  Lilliehorns  arrestering  så 
hårt,  att  han  insjuknade,  och  i  början  av  rättegången  dog 
han. 

Vad  beträffar  de  egendomliga  orderna  till  de  fyra  akters  t  a 
fartygen  att  vända  tillbaka,  när  de  voro  på  väg  mot  fienden, 
torde  Lilliehorn  däremot  vara  oskyldig.  Antagligen  har 
signalen  honom  ovetande  hissats  av  Sjöbohm  eller  genom  nå- 
got misstag  från  signalmannens  sida  men  strax  därpå  firats 
ned.  Men  Lilliehorn  har  i  alla  fall  uraktlåtit,  vad  som  borde 
varit  hans  skyldighet,  när  han  såg  fartygen  vända  tillbaka, 
nämligen  att  ge  dem  ny  order  att  anfalla. 

Den  anklagade  repade  emellertid  mod  igen  och  försvarade 
sig  med  undanflykter,  ordrytteri  och  annan  advokatyr  av 
tarvligaste  sort.  Särskilt  utmärkte  han  sig  i  att  sätta  ihop 
lösryckta  citat  ur  vittnesmål,  vilkas  helhetsintryck  var  rakt 
motsatt  vad  Lilliehorn  ville  låta  påskina.  Han  trodde  sig 
också  kunna  komma  undan  genom  att  skjuta  skulden  på  den 
avlidne  Sjöbohm,  som  skulle  ha  vägrat  att  lyda  hans 
befallningar  —  en  snygg  ursäkt  av  en  divisionschef,  som  be- 
fann sig  ombord  på  samma  fartyg  som  ordervägraren!  Dessa 
beskyllningar  utsträckte  han  sedan  till  de  andra  fartygs- 
cheferna  i   divisionen. 

Han  ansågs  nu  mogen  för  sin  dom  och  den  lydde  på  arkebu- 
sering  för  »hans  grova  samt  högst  skadliga  vanvårdande  av 
amiralskap  och  under  loppet  av  hela  slaget  fortsatta  olydnad 
och  uppstudsighet  emot  högsta  befälet,  brott  de  där  antingen 
av    list    och    arghet,    framhärdande  motvilja  eller  okunnigt 


416       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1788 1790. 

klenmod  och  feghet  härrört».  Genom  fyra  månaders  arrest 
oi  ett  trångt  rum  med  järngaller  för  sitt  enda  fönster»  hade  han, 
som  han  skriver,  »dagligen  sett  sin  kropp  nalkas  en  svår  för- 
vandling genom  svullnader,  tändernas  utfallande  och  andra 
svårigheter». 

Den  dödsdömde  blev  emellertid  av  konungen  benådad  med 
anledning  av  »den  trohet  och  nit,  han  emot  Kungl.  Maj:t 
ådagalagt  vid  utövningen  av  vice  lantmarskalksämbetet». 
Dock  blev  han  entledigad  ur  rikets  tjänst  och  måste  lämna 
landet  på  några  år.  Men  både  lön  och  pension  fick  han  be- 
hålla. 

Förklaringsgrunden  till  Lilliehorns  uppträdande  är  kanske 
icke  egentlig  feghet  utan  snarare  den  sortens  rädsla,  som 
förorsakades  därav,  att  han  visste  med  sig,  att  han  icke  kunde 
sina  saker  och  alltså  icke  var  vuxen  sin  uppgift  ens  i  fred, 
långt  mindre  då  ansikte  mot  ansikte  med  fienden.  Härtill 
kommer  antagligen  fruktan  för  att  hans  underlydande  skulle 
i  avgörandets  stund  svika  sin  hatade  divisionschef  och  blott- 
ställa honom  för  fienden.  En  del  yngre  officerare  hade  näm- 
ligen på  ett  »supkalas»  i  Karlskrona  strax  före  flottans  av- 
segling  svurit  på  att  de  skulle  »leverera  Lilliehorn  åt  ryssen». 
Denna  hans  ängslan  har  närts  och  underhållits  av  Sjöbohm, 
som  manipulerat  i  den  förhoppningen,  att  vinden  skulle  dö 
ut,  innan  divisionen  hunne  fram  till  fienden.  Den  yttersta 
orsaken  till  utgången  av  slaget  vid  Ölands  södra  udde  är 
alltså  Lilliehorns  grova  okunnighet  i  yrket  och  hans  fruktan 
för  sina  underordnades  hämnd.  Hans  okunnighet  hade  ej 
varit  fullt  så  straffvärd,  ifall  han  mot  sin  önskan  blivit 
konteramiral  och  kommenderad  som  divisionschef.  Men  nu 
är  det  faktiskt,  att  mannen  under  hela  sin  tjänstetid 
tiggt  om  befordran,  med  förbigående  av  verkligt  dugande 
kamrater.  Och  för  att  han  skulle  åtaga  sig  vice  lantmar- 
skalksämbetet hade  han  satt  som  villkor  att  bli  befordrad 
till  konteramiral  och  kommenderad  såsom  divisionschef  på 
den  flotta,  som  skulle  strida  mot  rikets  fiender.  »Detta 
har  han  gjort  oaktat  han  visste  med  sig,  huru  oförmögen 
han  var  att  fylla  sin  ansvarsfulla  uppgift,  men  i  förhoppning 
på  att  andra  nu  liksom  förut  skulle  sköta  hans  åligganden.» 
Med  dessa  ord  fäller  Munthe  domen  över  oduglingen. 

Det  var  ett  fel  av  Gustav  att  utdela  en  militär  belöning  för 


RYSKA    KRIGET    1789.  417 

en  politisk  tjänst,  som  bevisats  honom,  och  det  felet  hade 
han  fått  dyrt  plikta  för. 

* 

Bland  dem  som  hatade  Gustav  III,  uppkom  snart  ett  rykte, 
som  i  vederstygglighet  överträffar  nästan  allt  vad  dittills  ut- 
spritts  om  konungen:  Lilliehorn  hade  fått  hemliga  order  av 
konungen  att  hindra  hertig  Karl  från  att  vinna  en  sjöseger,  på 
det  att  folkets  hjärtan  icke  skulle  vändas  till  hertigen  på 
konungens  bekostnad.  Detta  ohyggliga  förtal  mot  en  konung, 
som  kämpade  en  förtvivlad  kamp  mot  övermakten,  och  som 
i  ett  brev  vid  tiden  strax  efter  slaget  besvär  hertigen  att  icke 
övergiva  honom  utan  med  örlogsflottan  skynda  till  hans  hjälp, 
på  det  att  armén  icke  må  förgås  av  svält  —  detta  förtal 
är  så  mycket  mera  orimligt,  som  hertigen  brutit  med  oppo- 
-sitionen  och  under  den  senaste  rikdagskampen  troget  stått  på 
konungens  sida.  Och  hur  befängd  är  ej  den  tanken,  att  sarhme 
konung,  som  under  otroliga  ansträngningar  forcerat  flottans 
utrustning,  skulle  själv  omintetgöra  frukten  av  all  denna  möda 
av  avund  moL  sin  bror.  Då  hade  det  varit  bra  mycket  enklare 
att  spara  både  pengar  och  folk,  som  mer  än  väl  behövdes  på 
andra  håll,  och  låta  flottan  ligga  overksam.  Den  fruktans- 
värda sjukligheten  i  Karlskrona  kunde  vara  ursäkt  nog  för 
ett  sådant  handlingssätt.  Men  både  Hedvig  Charlotta  och 
Skjöldebrand  —  två  personer  som  förts  över  på  den  mot 
konungen  fientliga  sidan  —  ha  genom  sina  efterlämnade 
papper  bidragit  till  att  ge  tilltro  åt  de  nedsättande  ryk- 
tena. För  att  ge  ett  riktigt  skrämmande  starkt  intryck 
av  hur  onda  krafter  här  arbetat  i  det  fördolda  går  Skjölde- 
brand så  långt,  att  han  insinuerar,  att  även  Nordenskjöld 
arbetade  för  samma  mål  som  Lilliehorn.  Till  bestyrkande 
av  dessa  misstankar  lämnar  han  en  hel  del  uppgifter,  som 
vittna  om  den  ständigt  sjösjuke  kavalleristens  fullständiga 
okunnighet  i  allt  vad  till  sjömansyrket  hörer. 

Särskilt  är  det  två  omständigheter,  som  han  finner  grave- 
rande. Den  ena  var  Nordenskjölds  för  en  modig  karl  helt  na- 
turhga  åtgärd  att  med  chefsskeppet  sätta  kurs  rakt  på  fienden, 
vilket  skulle  ha  Irampressat  ett  ängsligt  utrop  från  hertigen: 
»Vad,  vill  Ni  leverera  mig  åt  ryssarne?»  Den  andra  av  dessa 
Skjöldebrandska  bevisgrunder  har  av  alla  sakkunniga  ögon- 

27 — 204364     Gr  i  mber  g,  Suenska  folkets  underbara  Öden.    YIl. 


418       KRIG    MED    RYSSLAND    OCH    DANMARK    1/S8 — 1790. 

vittnen  blivit  så  grundligt  vederlagd,  som  något  kan  bli.  Han 
påstår,  att  Nordenskjöld  underlåtit  att  signalera  till  Lilliehorn 
att  gå  mot  fienden.  Då  hade  hertigen,  som  själv  ej  kände  till 
signalerna  men  hyste  blint  förtroende  för  sin  flaggkapten, 
sagt:  »Givs  då  intet  sätt  att  få  fram  Lilliehorn?  Detta  går 
för  långt  —  något  måste  göras.»  Härpå  skall  Nordenskjöld 
ha  svarat:  »Jag  vet  ej  annat  än  att  vi  hålla  rakt  åt  fienden 
och  gå  på  pistolskotts  distans.»  Men  Skjöldebrand  gör  den 
reflexionen:  »Det  fanns  många  signaler,  som  kunde  hava 
hjälpt  saken  —  de  nämndes  då  icke  [av  Nordenskjöld].» 
Och  dessa  insinuationer  mot  en  sådan  hedersman  allt  igenom 
som  Nordenskjöld,  en  man  som  satt  in  all  sin  kraft  både  natt 
och  dag  på  att  få  flottan  så  stridskraftig  som  möjligt,